The Biggest Loser

Ett av de TV-program jag tittat på under hösten heter "The Biggest Loser". Det har säkert gått, eller går, i svensk TV. Det handlar om mycket överviktiga personer som genomgår ett rigoröst träningsprogram. Igår kväll var det finalkväll och det var fantastiskt att se hur totalt förändrade de flesta var. De flesta av deltagarna hade gått ner mellan 50-100 kg.

Att ett sådant här program görs i USA är inte konstigt eftersom det finns väldigt många överviktiga människor här. I TV-programmet "The Biggest Loser" hade de en fråga om hur stor del av USAs befolkning som kommer att vara överviktig om några år och svaret var 75%! Det är en skrämmande siffra tycker jag.

När Michael kom med mig till Sverige i slutet av 90-talet var en av hans kommentarer att människor i Stockholm var så smärta. Och jag kan förstå hans reaktion. Varje gång jag kommit tillbaka till USA efter mina Sverigebesök har jag reagerat över hur man, redan på flygplatsen, ser alla dessa överviktiga personer.

Vad jag förstått blir det fler och fler personer även i Sverige som är överviktiga och det beror väl på att många sitter mer och mer stilla framför t ex datorer och TV. Så är det även i USA. Men en stor skillnad tror jag är att restauranger här i USA ofta serverar väldigt stora portioner med mat. Jag vet att jag äter större portioner jämfört med när jag kom hit. Och sedan serverar många restauranger också friterad mat som ju inte alls är nyttig.

Även här på skolan finns det många elever som är mycket överviktiga trots att de bara är runt 20. Den kafeteria som finns här har ett begränsat utbud av mat och det är ofta hamburgare och friterad mat.

Förhoppningsvis kan den här trenden med onyttig mat och mycket stillasittande ändras så att människor kan vara friskare och ha ett mer aktivt liv.

2007 så är det nu

För att fortsätta litet på temat från listan för 80-talet tänkte jag lägga ut en annan rätt rolig lista som jag också hittade häromdagen.

Tänk vad mycket som hänt sedan 80-talet. Det där med mobiltelefoner till exempel. Jag använder min mobiltelefon väldigt sällan men många tycks ju inte klara sig utan den. Här i Mt Shasta området ser man inte fullt så många som tycks ha sin mobiltelefon "fastväxt" vid örat :) som det kan vara i Stockholm. Jag har blivit litet full i skratt när jag besökt Sverige och Stockholm och man ser folk prata eller texta i sin telefon nästan oavbrutet. Okej, här kommer listan:

År 2007, du vet att du lever år 2007 när :

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget

11. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

14. Du lägger huvudet på sidan för att le :)

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till

17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista

18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

19. Och nu sitter du och ler åt dig själv

Filmtips

Igår kväll sändes en film på TV som jag tittade på. Jag hade hört talas om den här filmen och den var faktiskt riktigt bra.

Den heter "The Notebook" och bygger på en roman av Nicholas Sparks. I filmen spelar bland annat två äldre filmstjärnor, James Garner and Gena Rowlands. Garner börjar att läsa för Gena ur en anteckningsbok. Det han läser är en kärlekshistoria mellan två tonåringar, Noah och Allie, som tar sin början under sommaren 1940 i Seabrook, North Carolina. I slutet av filmen visar det sig att det är mycket mer än bara en historia.

Den verkar ha fått litet blandad kritik men jag tyckte den var väl värd att se.

Nu tycks vintern ha kommit hit. Idag har det börjat snöa och prognosen ser inte så där väldigt lovande ut för veckan. I morgon natt har man till och med talat om mycket snö. I går var jag iväg och fick dubbdäcken påsatta på min bil och det var nog tur det.

Den kommande veckan är den sista på terminen och det enda som pågår då är alla slutprov som varje kurs har.

Var det så på 80-talet?

Eftersom mina jobb tar all min tid just nu har jag inte riktigt inspiration och energi att skriva så mycket. Hittade emellertid följande på Facebook - tyckte det var rätt rolig läsning. Var det så här på 80-talet? Troligen.

80-talet, visst är det ofattbart att:

Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero

Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem

Seglarskon betraktades som 'klassisk' och 'tidlös'

En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar

Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig

Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett

En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii

Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four

Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan

Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.

Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel

Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård

Tights och storskjorta var en naturlig kombination

Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar

Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten

'jag skriver en check' var en vanlig replik i shoppingsammanhang

Snabbmat var detsamma som 'en grillad med mos'

Roliga bilder

Som jag tidigare skrivit om här på bloggen står jag med på en epost-lista som sänder ut information om olika evenemang här i Mt Shasta området. De skickar också ut litet kul email ibland. Idag fick jag ett med bilder som jag bara inte kunde motstå att lägga ut här.

"This is what bad spelling looks like"

"This is what sorry looks like"




"This is what 'oh shit' looks like"



"This is what your tax dollars look like"





"This is what I can wait looks like"

Julkort

Julen närmar sig med stormsteg. Jag kommer faktiskt att resa bort sista veckan i december. Skolan har stängt under litet mer än en vecka och jag känner inte för att sitta i Weed. Jag har ju ingen familj här och de jag känner har fullt upp med sina familjer och vänner. Jag kommer att resa till Arizona och hälsa på en person och det blir säkert ett skönt avbrott i vintern. Där är det mellan +15-20 grader nu.

Trots att jag egentligen inte firar jul brukar jag skicka julkort. Skall de komma fram till Sverige är det hög tid att posta dem nu. De flesta julkort jag skickar brukar jag sända via epost. Det är bara några få personer som får julkort via posten. Tänk vad mycket enklare det är att skicka elektroniska julkort.

Här i USA finns det några internetsajter som har olika slags kort, bland annat julkort. De har jag använt mig av några gånger men oftast brukar jag göra mina egna julkort. Det känns mycket mera personligt på det sättet.

Jag minns en jul i Sverige när vi några dagar innan julafton undrade varför posten aldrig kom så att vi kunde se om vi hade fått några kort. Runt tretiden på eftermiddagen låg det en tjock bunt med kort i vår brevlåda. De flesta var inte våra utan brevbäraren hade troligen tröttnat på att dela ut korten och bara lagt dem i vår låda. Litet snopet var det ju.

Mina julkort som jag postar är skrivna och skall bara läggas på brevlådan. Litet mer tid har jag för mina elektroniska kort.


Bilden från Julkort.nu

Biobesök

Jag går inte ofta på bio men igår var jag och såg en film som jag tidigare skrivit om här på bloggen - "The Golden Compass".

Filmen bygger på en bok med samma namn och jag läste boken för några år sedan och tyckte om den. Ibland kan det ju vara så att en film inte alltid lever upp till boken men den här filmen gjorde det tycker jag. Den var välgjord och hade många duktiga skådespelare.

Det verkar som om den redan kommit till Sverige och heter då "Guldkompassen". Jag minns när det dröjde månader innan filmer kom till Stockholm. Man hörde talas om bra filmer som haft premiär i USA men fick vänta ett bra tag innan de dök upp i Sverige. Nuförtiden är det tydligen inte så.

Dagen avslutades med ett restaurangbesök tillsammans med min vän J. Det finns faktiskt många restauranger i Mount Shasta trots att det ju är en liten stad. Vi gick till en kinesisk restaurang och åt en god middag.

Som tur är har vädret den här helgen varit lugnt jämfört med förra helgen. Det får gärna dröja innan det kommer ett nytt oväder.

Bilden från Wikipedia.

Julkalendern

Vad jag vet finns det inte någon motsvarighet här i USA till vår svenska julkalender. Nu tänker jag på julkalendern som sänds i TV.

Det var en tradition för mig under många år att titta på julkalendern. Vissa år var den riktigt bra och några jag minns är:

1967 - Gumman som blev liten som en tesked - det här var en av mina absoluta favoriter med Birgitta Andersson som Teskedsgumman.
1969 - Herkules Jonssons storverk - jag kände en viss samhörighet med Herkules Jonsson eftersom han hade överbett precis som jag. Jag hade tandställning under många år vilket jag är glad för idag.
1973 - Jul i Mumindalen - det var något speciellt att se Tove Janssons Muminfigurer komma till liv. Den visades tydligen i "tvåan" som alla då inte kunde se!
1979 - Trolltider - återigen en absolut favorit. Den gick i repris ett par gånger.
1991 - Sunes jul - jag minns att jag skrattade mycket när jag såg den julkalendern.
1996 - Mysteriet på Greveholm - den här julkalendern vann en omröstning 1999 om vilken kalender som varit den bästa.

Här tar listan slut eftersom jag inte bott i Sverige sedan dess. Det slog mig häromdagen att det var första advent i söndags och att julkalendern måste ha börjat igen. Den heter tydligen "En riktig jul" i år.

Tyvärr har jag inte någon adventsljusstake och ingen adventsstjärna. Det var alltid lika mysigt och fint att ta fram dem när det var som mörkast. Jag får tända stearinljus i stället.

Svengelska

Vi svenskar tycks ha en förkärlek att göra om engelska ord till svenska varianter. Hittade en del roliga översättningar från svenska till engelska som jag tänkte dela med mig av.
När jag gick på en sekreterarutbildning för 100 år sedan :) i Stockholm hade vi en lärare som kom från Holland och han hade de mest konstiga översättningar och uttryck. Jag skrev faktiskt ner dem men tyvärr finns den listan i Stockholm så de här svengelska uttrycken får duga idag:

• Man lever på hoppet - One lives on the jump
• Finns det ett vandrarhem i närheten? - Is there a walking home near by?
• Det är en annan femma - That's another five
• Ge järnet! - Give the iron!
• Ta dig i dalen! - Take yourself in the valley!
• Långsökt - Long searched
• Ögontjänare - Eye servant
• Den har pajat - It has pied
• Se upp i backen - Watch up in the hill
• I bara mässingen - In the bare brass
• På det hela taget - On the whole taken
• Gammal som gatan - Old as the street
• Nä du! Den gubben gick inte! - No you! That man didn't walk!
• Att ge igen för gammal ost - To give again for old cheese
• Klockan är bara barnet - The time is only the baby
• Vill du ha kaffe på maten - Would you have coffee on the food
• En snuskhummer - A filthy lobster

Strömavbrott (igen) & väderförändringar

Mitt liv var litet upp och nedvänt ett par dagar i och med det oväder som drog in över USAs västkust. Som jag redan skrivit om var det strömlöst några timmar i söndags. Inte trodde jag väl att ett nytt strömavbrott skulle hända så snart igen som det gjorde.

I måndags var det fortfarande väldigt blåsigt och helt plötsligt när jag var på jobbet på förmiddagen gick strömmen på nytt. På skolan har vi ett back-up system som drivs av en generator och det gjorde att vi kunde ha lektioner som vanligt. Men när jag kom hem mitt på dagen var min lägenhet kall och strömlös. Så jag gick tillbaka till jobbet eftersom det var alldels för kallt att vara hemma.

Klockan gick och jag undrade vad jag skulle göra. Tanken att tillbringa en kväll och kanske natt i min lägenhet utan el var inte särskilt tilltalande. Jag kontaktade Harrys "mamma" och hon hade ström. Vi kom överens om att jag skulle komma dit om strömmen inte kommit tillbaka när jag slutade för dagen. Några minuter innan 18 (då hade vi varit utan el i 7 timmar) kom min chef, som också bor i Weed och som också var utan ström, och sade att strömmen kommit tillbaka till hennes hus. Mycket riktigt, när jag kom hem hade även jag el. Då var det runt +10 i min lägenhet så det tog en stund att värma upp den.

Det här var nog det värsta oväder jag varit med om under mina 10 år här. De flesta varar en dag på sin höjd, medan den här stormen pågick minst ett par dagar. Tydligen har det regnat otroligt mycket på många håll och den stora motorvägen I-5 har fått stängas av på en sträcka i staten Washington eftersom den drabbats av översvämningar.
Nu är det nog dags att sätta på dubbdäcken eftersom nästa lågtryck kommer i morgon och fredag. Då har de även utlovat snö.

För några år sedan såg jag en film som heter "The Day After Tomorrow". Den handlar om några superstormar som helt plötsligt förändrar jordens klimat. Det var väl ingen superstorm vi hade men helt klart är det något på gång med vädret och klimatet. Det märks överallt tycker jag. Både här i USA och i Europa. Det vore nog inte helt fel att ha ett litet "emergency kit."

Sådana här händelser gör att man helt klart uppskattar sådant som man oftast tar för givet.

Strömlöst

Idag har det varit full vinter här. Jag vaknade i morse till ett vitt Weed. Det blåste också väldigt. Som jag skrivit tidigare här på bloggen är Weed en mycket blåsig plats. Det blåser mycket mer här än vad det till exempel gör i Mt Shasta som ju inte alls ligger långt härifrån.

Ett intensivt oväder är på väg in över västkusten och det kommer att hålla på fram till tisdag. De visade en satellitbild på väderkanalen och det är en stor storm. Jag har ju inte bott i den här lägenheten under vintertid och det märks att det här inte alls är ett välisolerat hus. Jag har inte kunnat få det varmt inomhus idag. Och att gå ut var inte att tänka på eftersom det blåste så.

Vid femtiden började mina lampor blinka och några minuter senare var det mörkt. När jag bodde i Mt Shasta hade vi några längre strömavbrott men där hade vi en vedspis som vi använde för att värma övervåningen av huset. Här har jag bara elelement och jag insåg att det mycket snabbt skulle bli kallt i lägenheten. Jag ringde till elbolaget och där kan man få inspelad information om elavbrott. De visste tydligen redan om elavbrottet och angav en tid som var ungefär 4-5 timmar senare. Det är en lång tid utan värme när det råder full storm.

Jag tog fram ficklampor, en lykta som har batterier och värmeljus. Jag fick i alla fall litet ljus inomhus. Det var ett väldigt lokalt strömavbrott eftersom jag såg ljus bara litet längre bort i båda riktningarna. Efter en stund kom en bil med en stark strålkastare som körde gatan upp och ner. Efter ytterligare en stund kom en annan bil som helt klart var från elbolaget. Lägenheten blev kallare och kallare och jag hoppades att de skulle hitta felet snabbt. Vid halvnio-tiden kom strömmen tillbaka och det kändes väldigt bra.

När sådant här händer märker man hur otroligt beroende vi är av att ha el och det vore väldigt skönt att inte vara så fullt beroende. Jag hoppas att mitt nästa boende har en vedspis i alla fall.

Telemarketers och Do Not Call listan

I morse fick jag ett av de underligaste telefonsamtal jag någonsin fått. Hade jag haft en nummerpresentatör hade jag absolut försökt luska ut vem som ringde. Helskumt var det.

När jag lyfte på luren var det ett inspelat meddelande som satte igång. Meddelandet sade att man kunde sänka sin procentsats för sitt kreditkort. Jag brukar betala av mina kreditkort men jag tyckte det kunde vara intressant att se vilket företag det var som ringde eftersom de inte sade det i meddelandet.

Jag blev kopplad till en kvinna som helt oväntat satte igång att sjunga!!!! Jag avbröt henne och frågade vad sjutton det var frågan om. Hon sade att det var en "new, hot song" och så började hon sjunga igen. Jag lade på luren och tänkte att det här var det konstigaste jag varit med om på länge. Litet komiskt var det ju också.

När jag bodde i Sverige var det sällsynt att telemarketers ringde hem till mig men när jag kom hit var det den ena efter den andra. Michael och jag blev så trötta på det hela att vi nästan inte ville svara i telefonen. Som tur är finns det något som heter "National Do Not Call Registry" och bara ett par veckor efter det att vi registrerat vårt telefonnummer där slutade samtalen. Jag har mitt telefonnummer registrerat så varför jag fick det här samtalet i morse fattar jag inte. Det är till och med olagligt för företag att ringa ett telefonnummer som är registrerat.

En av mina favorit"sitcoms" är Seinfeld och det finns ett avsnitt där Jerry helt klart har rätt inställning till telemarketers. En höjdare tycker jag. :)

Det är förkylt

Det var otroligt länge sedan jag hade en förkylning men nu är det dags. Jag är inte riktigt dålig men känner mig litet allmänt "under the weather" (som folk säger här).

Jag är faktiskt glad att jag bor här eftersom jag kan behandla mig själv med helt andra saker än vad jag skulle kunna göra om jag bodde i Sverige. Här finns det ingen Socialstyrelse som förbjuder allt som kan vara nyttigt.

När jag först kom hit och såg alla vitaminer, mineraler och andra tillskott som Michael tog blev jag litet smått förvånad. Inte visste jag att det fanns ett sådant utbud av olika slags preparat. Nu vet jag bättre.

Jag brukar aldrig köpa mina "pillerburkar" i affärer utan jag köper allt via internet. Varför? Jo, det är mycket, mycket billigare. Jag beställde några burkar förra veckan och i stället för att kanske betala runt $100 i en vanlig affär, betalade jag bara runt $40. Jag har några favoritbutiker på internet och de har så låga priser att man undrar hur det går till. Och det verkar dessutom vara hög kvalitet på deras produkter.

Ett par saker som jag tar för att "peppa" mitt immunsystem är Olive Leaf Extract och Cat's Claw. Jag vet att Cat's Claw är förbjudet i Sverige - inte för att det är farligt utan för att Socialstyrelsen lagt näsan i blöt.

Förhoppningsvis är jag helt återställd om några dagar utan att ha blivit riktigt sjuk. :)

Nu är det jul

Nej, inte är det jul än men kan undra när man ser alla juldekorationer i folks trädgårdar.

Mitt första år här bjöd på en hel del överraskningar. En var att man börjar julpynta redan kring Thanksgiving. Alltså i stort sett en hel månad innan julen. Det som verkar vara populärt här är att ha en massa elektriska ljus på huset och i trädgården och även uppblåsbara plastdekorationer som (i mitt tycke) är otroligt fula. Amerikanska filmer med jultema ljuger inte. Det är mycket och stort.

Också julgranar verkar man ta in och klä mycket tidigare än vad vi gör i Sverige. Och de tycks också stå kvar mycket längre inomhus. Kanske amerikanska julgranar är färskare och håller längre. Mitt minne är att svenska julgranar ibland barrade redan när man tog in dem.

När jag bodde på Hawaii var det faktiskt samma sak som här på fastlandet, det vill säga det var ljusdekorationer och plastdekorationer. Litet konstigt såg det ut tycker jag när det var +25 och palmerna vajade i vinden. Men jul firar man ju oavsett var man bor.

Det känns som om vintern är på väg. De senaste dagarna har det varit väldigt kallt på nätterna. Ännu har vi inte fått någon snö men det är nog bara en tidsfråga. I morgon är det dags att jobba igen efter några dagars välbehövlig ledighet.

Bilden från Christmas People.com - uppblåsbar "Golf Cart Santa".

Thanksgiving & 1-årsjubileum

Igår var det alltså Thanksgiving här i USA. Mitt hus är i stort sett tomt. Det verkar bara vara jag och någon till som är här nu under helgen. Vägar och gator är tomma och många, många verkar ha rest bort.

Jag och en vän var på en Thanksgiving middag inne i Mt Shasta igår. Staden Mt Shasta bjuder varje år sina invånare på en gratis! middag. Inte dåligt. Många hjälper till frivilligt och tydligen brukar runt 600 gäster komma till middagen. Huset där middagen äger rum ligger i en fin, liten park - Mt Shasta City Park. Sacramento floden (som är Kaliforniens längsta flod) går genom parken och en av flodens källor finns där. Klart och rent vatten kommer från en så kallad "lava tube" som finns inne i berget Mt Shasta och en hel del människor hämtar faktiskt sitt dricksvatten från denna källa. Rätt fantastiskt. Vattnet som finns inne i staden Mt Shasta smakar väldigt gott.
Bilden från hemsidan för Mt Shasta Recreation & Parks District.

Igår hade min blogg faktiskt 1-års jubileum. Jag hade inte ens flyttat till Oregon när jag skrev mitt första inlägg och jag har litet svårt att fatta allt som har hänt sedan dess. Även om jag inte hunnit med att skriva så mycket på sista tiden har jag inga planer på att lägga ner bloggen och det känns fortfarande lika roligt att få dela med sig av hur det är att leva som svensk i USA. Genom bloggen har jag fått kontakt med andra svenska USA-bloggare och det har varit och är fantastiskt värdefullt och roligt. Tack alla som skrivit kommentarer!

Nedräkning till Thanksgiving

I morgon är det Thanksgiving här i USA och det är en helg som troligen är större än julen. Många reser bort och flygplatser och vägar är fullpackade. Jag skulle nog inte vilja resa bort en sådan dag. Lugnare att stanna hemma.

Hela den här veckan har det varit rätt så tomt på elever på skolan. Många har nog tagit några extra dagars ledighet. Jag har en känsla av att många elever har familj på andra håll än Mt Shasta området så de har nog rest hem.

Vår "president" på skolan skickade ut ett meddelande tidigare idag som sade att alla kontor skall stänga klockan tre. Men det gäller tyvärr inte oss på distansundervisningen. Vi har en kurs som säkert kommer att pågå till femtiden. Eftersom jag har ansvar för den får jag stanna tills den är klar.

Vårt kontor är nog det kontor som har längst öppettider. Någon är här från åtta på morgonen till 9 på kvällen. Som tur är behöver ju inte en person stanna så länge utan vi får turas om så gott det går. Det verkar som om något är på gång med de två jobb som ju skall tillsättas - mitt gamla och min kollegas. Men ännu har det inte kommit ut några annonser. Nog går det långsamt här. Jag slutade för ett år sedan när jag skulle flytta till Oregon och mitt gamla jobb (som jag ju fortfarande har tillfälligt) har alltså ännu inte fyllts "på riktigt".

I morgon blir det i alla fall sovmorgon och så även på fredag eftersom skolan har stängt. Skall bli rätt skönt.

Valmöjligheternas land

Men vad dåligt det varit med inlägg från min sida på sista tiden. Jag vet inte vart min tid tar vägen. Med två jobb och andra saker på gång tycks inte tiden alltid räcka till.

Jag har beställt litet olika saker via internet på sistone och har då slagits av det enorma utbud som finns här i USA. Och det gäller precis allting. Ibland blir man litet smått yr av alla de olika valmöjligheter som finns.

När jag bodde i Sverige tog jag en del vitamin- och mineraltillskott men här i USA har jag börjat ta många fler. Och det går att hitta i stort sett allt mellan himmel och jord här. Det finns ingen Socialstyrelse som lägger sin näsa i blöt och förbjuder de mest vanliga tillskott. Hur länge det kommer att vara ett sådant utbud här i USA är oklart eftersom det finns starka krafter som vill förbjuda och inskränka precis som i Sverige. Men att det är billigare här i USA med vitaminer och mineraler det är det ingen tvekan om. Jag brukar alltid köpa dessa tillskott via internet eftersom det är så väldigt mycket billigare än att köpa i affärer.

Jag hålller på att leta efter ett par olika böcker och den första internetsajten jag brukar leta på är Amazon. Numera kan man ju köpa i stort sett vad som helst från dem. I och för sig är det många varor som inte säljs direkt från Amazon utan från något annat företag men fördelen med Amazon är att de ofta har recensioner från personer som köpt varan. Ibland är ju det nästan ett måste så att man inte "köper grisen i säcken". Sedan har ju Amazon också en så kallad "marketplace" där man till exempel kan köpa böcker för i stort sett ingenting.

Av någon anledning har Kalifornien helt andra regler och lagar än de flesta andra stater här i USA och det blir både dyrare och mer begränsat ibland. Förra året köpte jag en madrass från Select Comfort och jag väntade tills jag hade flyttat till Oregon eftersom jag annars hade fått betala mellan $50-$100 mer om jag hade köpt den när jag bodde i Kalifornien. När jag beställde vitaminer idag från ett företag som säljer via internet hade de ett meddelande på sin hemsida att vissa produkter inte kan säljas i Kalifornien.

Trots dessa begränsningar finns det så mycket att välja på att man nästan måste göra en del efterforskning innan man köper. Då kan man göra riktiga fynd.

Halkkörning

Det råder tydligen full vinter i vissa delar av Sverige. Många har kört av vägarna och fastnat i trafiken.

När jag bodde i Stockholm var det alltid fullt kaos när den första snön kom. Nu verkar det ju vara litet mer extrema förhållanden men ibland undrade jag och andra varför det alltid var kaotiskt med första snön. Det är ju vinter varje år och de flesta som kör bil har ju kört i snö och halka många gånger.

Jag körde ju aldrig bil i Stockholm så jag skall väl inte uttala mig egentligen. :) Här i Kalifornien finns det inga övningsbanor att träna halkkörning på och det tycker jag är synd. Visst har stora delar av Kalifornien aldrig någon riktig vinter men det finns en hel del bergsområden som alltid får snö varje vinter.

Eftersom jag tog mitt körkort här i Mt Shasta har jag aldrig kunnat träna halkkörning utan det har varit att träna "på riktigt" på vägarna. Även om jag aldrig körde bil i Sverige har det alltid känts som om jag vetat en del om vinterväglag eftersom jag vuxit upp i ett land med vinter varje år. Många som kör bil här verkar bli otroligt försiktiga så fort det kommer litet snö.

Här i Kalifornien får man köra med dubbdäck mellan 1 november och 30 april. Jag har ännu inte satt på mina dubbdäck eftersom det varit fint väder men snart är det väl dags. Förutom dubbdäck finns det dessutom så kallade "tire chains" som det ibland krävs att man skall sätta på sina däck om det är extrema väderförhållanden. Det händer då och då att det finns krav på både dubbdäck och "tire chains" för att kunna åka på t ex den stora motorvägen I-5. Mt Shasta kan få otroligt mycket snö ibland och under de år jag bott här har man flera gånger till och med stängt den här stora vägen.

Min värsta upplevelse av snöoväder och halka var när jag skulle köra hem från skolan och det var en riktig snöstorm. Det var något fel på bilen och den stannade helt plötsligt mitt på vägen. Det hände flera gånger och jag var otroligt tacksam att ingen körde på mig eftersom man bara såg några meter framför sig.

I vinter kan jag nog välja när jag skall köra eftersom jag inte behöver köra till jobbet. Det känns bra.

Bilden från Wikipedia.

Resan till Happy Camp

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Förra veckan var litet smått stressig med mycket att göra både på skolan och mitt andra jobb. Fredagen var också en maratondag med tidig start och sent i säng.

Efter några timmar på jobbet på förmiddagen åkte min chef och jag till staden Yreka - det var där jag handlade långbyxor förra helgen. I Yreka finns det en "filial" till vår skola i Weed. Den är mycket mindre men alla våra videosända kurser går också till den skolan. För ett par veckor sedan skulle det installeras ny utrustning i det rum som vi använder för dessa kurser och det var tydligen rena fiaskot. Teknikern som kom visste nästan ingenting och min chef var inte särskilt glad. I fredags kom en annan person och han fick ordning på klassrummet på ett par timmar. Vi var där för att hjälpa till och dessutom fick jag se rummet för första gången vilket var intressant.

När vi var färdiga där skulle min chef och jag fortsätta till en ort som heter Happy Camp. Vi har elever även där och det skulle vara en middag för elever och anställda. Jag hade aldrig varit i Happy Camp tidigare och visste knappt var det låg. Det var en lång resa för att komma dit och bilfärden gick på slingriga vägar. Som tur var satt jag i framsätet annars hade jag aldrig kunnat åka så långt.

Tyvärr var det mörkt när vi kom fram till Happy Camp så jag kunde aldrig se själva staden men vägen dit var fin trots alla kurvor. Den går utmed Klamath River som passerar genom staden. Happy Camp är "huvudkvarteret" för en indianstam som heter Karuk (betyder "upriver people"). Här kommer en liten beskrivning från 1800-talet av Karuk-stammen:

"The Karok are very democratic. They have a headman or captain in each rancheria, though when on the war-path they are in a slight degree subject to the control of one chief ... In war they do not take scalps, but decapitate the slain and bring in the heads as trophies. They do battle with bows and arrows, and in a hand-to-hand encounter, which often occurs, they clutch ragged stones in their hands and maul each other with terrible and deadly effect" (21).

"There are two classes of shamans--the root doctors and the barking doctors ... It is the province of the barking-doctor to diagnose the case, which she (most doctors are women) does by squatting down ... before the patient, and barking at him ... for hours together. After her comes the root-doctor, and with numerous potions, poultices, etc., seeks to medicate the part where the other has discovered the ailment resides" (26).

"The first of September brings a red-letter day in the Karok ephemeris, the great Dance of Propitiation, at which all the tribe are present, together with the deputations from the Yurok, the Hupa, and others. They call it sif-san-di pik-i-a-vish ... which signifies, literally, "working the earth". The object of it is to propitiate the spirits of the earth and the forest, in order to prevent disastrous landslides, forest fires, earthquakes, drought, and other calamities" (28).
Källa: Wikipedia

Det var en trevlig middag och vi fick även se det klassrum som används för videokurserna. Framåt niotiden var det dags att åka hem igen och vi hade en minst sagt händelserik resa. Helt plötsligt såg vi en polisbil som kom upp bakom oss och då var det ju bara att stanna. Min chef frågade polisen vad som var fel och han sade att hennes lyse för registreringsskylten inte fungerade. Vi tyckte att det verkade litet småaktigt att stoppa bilen för detta och troligen gjorde han det eftersom han inte fick tag på den bil han egentligen ville få tag på. En av lärarna som har videokurser var också med på middagen. Hennes man var också där. De kom i var sin bil och han fick av misstag med sig hennes bilnycklar. Tydligen hade han upptäckt sitt misstag och kom tillbaka just när min chef och jag var på väg från Happy Camp. Polisen sade att han sett en bil köra alldeles för fort genom staden och det var troligen lärarens man. Polisen fick aldrig tag på honom så vi trodde att han stoppade oss i stället. Nu fick min chef som tur var inga böter men nog var hon litet uppskakad. Det märkte jag. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt när vi pratade om händelsen och polisen som troligen hade för litet att göra. :)

Vi kom i alla fall lyckligt tillbaka till Weed trots många rådjur på vägen.

Gardiner

Till att börja med en liten uppdatering om min hyresvärd. Hon har faktiskt tagit kontakt med en elektriker så nu är det bara att vänta och se hur lång tid det tar innan någon dyker upp.

Att ha gardiner i sitt hem är ju inget man ens funderar på när man bor i Sverige. Där har i stort sett alla gardiner. Jag hade det och det var en självklarhet.

Idag kom jag på att jag inte har haft gardiner på 10 år sedan jag flyttade till USA. Och nu tänker jag inte ens på att jag inte har några. När jag först flyttade in i det hus där Michael bodde blev jag minst sagt förvånad att det inte fanns några men efter ett tag så vande jag mig ju. Vi hade säkert kunnat sätta upp gardiner men det blev aldrig av.

När vi bodde på Hawaii var det ju inte ens att tänka på eftersom hyresvärdarna där var något paranoida och knappt lät oss sätta upp saker på väggarna. Jag har tidigare skrivit om vår första hyresvärd som var rena skräckvärden.

Ute i Lake Shastina fanns det inga gardiner när jag bodde där men när jag var och hälsade på i somras hade N faktiskt satt upp gardiner och tänk så mycket trevligare det såg ut. Det såg helt plötsligt ombonat ut.

I min lägenhet har jag inga gardiner utan bara persienner. Jag vet inte ens om jag skulle få sätta upp gardiner. Min hyresvärd sade i alla fall när jag flyttade in att jag absolut fick sätta upp tavlor och annat på väggarna och det var ju positivt. Jag berättade om Hawaii och hon skrattade och sade att det här ju inte var Hawaii.

Det är konstigt hur man kan vänja sig vid saker och ting. En dag kanske det är dags för gardiner igen.

Bilden från Josefssons.

Hyresvärdar

När jag bodde i Sverige hade jag en bostadsrätt. Trots det var det ju en massa olika projekt som berörde alla lägenheter och man fick inte göra som man ville utan det skulle gå genom styrelsen.

Det hus jag bodde i hade en del "egenheter" som gjorde att jag flera gånger fick tala med den person som var ansvarig. Det var ett konstigt undertryck i huset som gjorde att jag knappt fick upp min ytterdörr ibland, folk spolade ner allt möjligt i toaletterna och eftersom jag bodde längst ner blev det stopp hos mig ibland, det var radon i marken och den lösning som styrelsen tog fram gjorde min lägenhet i stort sett obeboelig. Jag och min pappa löste det på vårt eget sätt så att jag skulle kunna bo kvar där. Det fick styrelsen aldrig reda på. :)

Här hyr jag min lägenhet och ibland känner jag att jag är helt i händerna på min hyresvärd. Hon är helt okej men är det något som behöver åtgärdas tar det ofta väldigt lång tid. När jag flyttade in här var det flera nätfönster, vilket man måste ha, som hade jättestora glipor och då var det ju liksom ingen nytta med dem. Min "attackerande fläkt" löste jag faktiskt själv utan att blanda in min hyresvärd. Nu senast har jag ett elektriskt element som trots att det är avstängt sätter igång. Hur det kan komma sig har jag ingen aning om. Just nu håller jag på att försöka övertyga hyresvärden om att det faktiskt är något som är fel. Vi får hoppas att jag lyckas.

Även om jag aldrig hyrde bostad i Sverige verkar det som om det är hårdare regler som gäller i alla fall i den här delen av USA. Mitt hyreskontrakt har väldigt strikta regler om vad jag får och inte får göra. Att inte få ha husdjur till exempel är väldigt vanligt här och det är säkert ovanligt i Sverige. Om jag skulle ha någon som skulle komma hit och hälsa på under ett tag skulle jag vara tvungen att tala om det. Ja, listan skulle kunna bli rätt lång.

En dag hoppas jag att jag skall kunna ha mitt eget hus där jag kan göra som jag vill. Har man vuxit upp i en villa med en stor trädgård finns nog alltid längtan.

Handla kläder

Idag var en dag när jag kände en akut längtan efter fler klädaffärer än vad vi har här.
Efter att ha bott i Stockholm under större delen av mitt liv har jag nog fortfarande inte riktigt vant mig vid att inte egentligen ha några klädaffärer på nära avstånd.

I Mt Shasta finns det ett par sportaffärer som säljer litet kläder men de har ett väldigt begränsat utbud. Den närmaste staden där det finns ett litet utbud av kläder ligger ca 5 mil från Weed. Jag var där idag för att handla litet olika saker på Wal-Mart och även för att se om de hade långbyxor. De hade en del men inga som föll mig i smaken.

Där Wal-Mart ligger finns också en affär som heter JC Penney. De har faktiskt en del kläder men det är inte alltid att de har något som passar. Eftersom jag verkligen behövde nya långbyxor tänkte jag att nu skall jag inte ge mig utan se om jag kunde hitta något. Det var då jag önskade att det hade funnits några fler affärer som jag kunde ha gått till.

Efter att ha kollat i affären en bra stund såg jag att de hade manchesterbyxor som såg snygga ut. Dessutom stod det att de var på rea. Så jag slog till och köpte två par byxor och sparade ungefär $40. Inte dåligt. Dessutom skulle jag nog egentligen ha betalat mer eftersom det var en rea som hade tagit slut men eftersom skylten fanns kvar var det det lägre priset som skulle gälla, enligt en expedit.

Jag kan köpa det mesta via internet men byxor är svårt att köpa utan att prova. Nu klarar jag mig ett tag i alla fall. :)

Vintertid

I natt, om bara några timmar, ställer vi om klockan här i USA. Då tar sommartiden, eller som det heter Daylight Saving Time, slut och vi får vintertid igen. Jag ser alltid fram emot att få en extra timmes sömn.
Morgnarna blir ljusare och det känns bra men det kommer att bli mörkt väldigt mycket tidigare på eftermiddagarna.

Den senaste veckan har det "bara" varit en tidsskillnad på 8 timmar mellan Kalifornien och Sverige men nu blir det 9 timmar igen. Det känns sent att ställa om till vintertid i början av november. Tydligen är det en vecka senare än vad det brukar vara från och med i år och i måndags var det allt möjligt klockrelaterat som hände på jobbet. Tydligen trodde vissa klockor att sommartiden tog slut redan för en vecka sedan. Vi får se vad som händer på måndag.

Inte alla stater i USA har sommar- och vintertid. Hawaii är en av dessa stater. När Michael och jag bodde där ställde vi om våra klockor utan en tanke på att vi inte behövde göra det och blev något förvånade när vi upptäckte att Hawaii inte har sommar- och vintertid. Arizona har heller inte Daylight Saving Time.

Från och med i år började sommartiden mycket tidigare än vad den gjort andra år. Redan den 9 mars 2008 ställer vi om klockorna igen.

Jag ser i alla fall fram emot att få sova en extra timme i natt. Godnatt!

November

Tänk att 2007 börjar gå mot sitt slut. Ibland kan det vara kul att veta vad som hänt tidigare år så här kommer en liten lista med olika novemberhändelser - både riktigt gamla och modernare:

Michelangelos målningar i Sixtinska Kapellet visades för första gången 1512.

63 amerikaner togs som gisslan i Iran 1979.

Den första stereoradion introducerades 1955.

Den första elektriska skylten med rörliga bilder sattes upp i New York City 1928. Den visade hur det gick i presidentvalen och kallades "the zipper" eftersom den gick i cirklar runt byggnaden.

Louvren i Paris öppnade för allmänheten 1793.

De första elektriska lamporna på tåg installerades 1906 - tågen gick mellan Chicago och Kalifornien.

Östtyskland öppnade sina gränser mot väst 1989.

Första världskriget slutade 1918.

Konstgjord snö användes för första gången av skidåkare 1946.

Rymdfärjan "Columbia" hade sin första flygning 1982.

Konstgjorda diamanter tillverkades för första gången 1959.

Columbus upptäckte Puerto Rico 1493.

Det blev krav på fotografier i pass 1914.

Thomas Edison hade skapat fonografen 1877.

Episoden i såpoperan Dallas där J.R. sköts sågs av fler amerikanska TV-tittare än något annat program i TVs historia. Mer än halva USAs befolkning såg detta avsnitt 1980.

President John F Kennedy sköts 1963 och USA var i chocktillstånd.

Captain Cook upptäckte Maui (Hawaii) 1778.

Thanksgiving firades för första gången som en nationell helgdag 1789.

Den första framgångsrika flygningen med Boeing 707 skedde 1962.

Trådlös överföring av fotografier från London till New York City genomfördes av Radio Corporation of America (RCA) 1924. Det tog ca 20-25 minuter för varje fotografi att överföras.

Den första dokumenterade händelsen av en person som träffats av en meteorit skedde 1952.

Halloween

Ingen kan nog undgå att det är Halloween idag. Det har funnits pumpor och andra Halloween dekorationer i folks trädgårdar under säkert ett par veckor. Häromdagen såg jag en hängd man i ett träd här i Weed. Många träd och buskar verkar också ha "drabbats" av Halloween firandet eftersom de helt plötsligt fått en massa spindelväv.

På skolan var det den ena mer skräckinjagande figuren efter den andra. Många elever hade klätt ut sig och en del lärare var inte sämre. En av de lärare som undervisar i den byggnad som jag arbetar i brukar alltid klä ut sig. Han har en vit rock och en peruk med vitt hår och det har han varje år. Synd att jag inte har en kamera så att jag kunde ha tagit en bild på honom.

Många barn går omkring och "trick or treat" idag. När Michael och jag bodde utanför Mt Shasta fick vi besök bara en enda gång av barn och den gången hade vi givetvis ingenting hemma som vi kunde ge dem. Andra år när vi hade något hemma kom ingen. Kanske husen ligger för långt från varandra här för att barnen skall orka gå omkring. Kan tänka mig att det inne i Mt Shasta är ett annat sorts firande.

Jag lär nog missa de som eventuellt går och "trick or treat" i Weed i kväll eftersom jag jobbar sent.

Happy Halloween!

Ringa telefonsamtal

Jag har tidigare på bloggen skrivit om att fler och fler företag här i USA utplacerar sin kundtjänst till t ex Indien och andra låglöneländer. Att det inte alltid är så lätt att förstå och bli förstådd är något jag upplevt många gånger.

Något annat som hänt sedan jag kom till USA är att man i stort sett aldrig får prata med en livs levande person som kan koppla samtalet vidare till rätt avdelning eller person. Nästan alltid möts man av en inspelad röst som ger en massa alternativ för att komma vidare. När jag hört kanske åtta alternativ har jag glömt bort vad de första är och så får man lyssna ytterligare en gång. Ofta räcker det heller inte med att välja ett alternativ utan när man gjort det får man ännu fler val. Många gånger passar heller inte något av de förinspelade valen det ärende jag har och vad gör man då? Som tur är kan man oftast trycka noll eller säga "agent" och då kopplas man till en "riktig" person. Jag blir lika glad varje gång det fungerar och jag får prata med en människa.

Som utlänning pratar man ju oftast inte engelska utan brytning och de gånger företaget har valt att inte ge möjligheten att man kan trycka på nummer ett eller två osv utan man skall säga vad man vill då kan det helt klart bli problem. Det har hänt flera gånger att det jag har sagt inte alls registrerats och då är den enda lösningen att vara mycket envis och fortsätta att säga "agent". När jag ringer till mitt telefonbolag är det enda sättet att kunna få prata med någon.

Röstbrevlådor är något annat som alla företag i dag verkar använda sig av. Om dem tycker jag inte. Varje gång jag lämnat ett meddelande och någon faktiskt ringer tillbaka blir jag lika glad och överraskad. Ibland får jag känslan av att man använder röstbrevlådan för att inte behöva prata med folk som ringer. Visst kan de vara praktiska och bra men då skall de ju användas på rätt sätt.

Jag minns när jag började jobba i början på 80-talet. Det företag där jag jobbade hade en växeltelefonist som svarade på alla inkommande samtal och som kopplade vidare till rätt (förhoppningsvis) person och avdelning. Det har hänt mycket sedan dess.

Något som är bra är att många företag i USA har kundtjänster som är öppna 7 dagar i veckan och ofta till sent på kvällen eller kanske till och med 24 timmar om dygnet. Jag glömmer ofta bort att det inte är lika vanligt i Sverige och att man måste ringa på "vanliga" kontorstider.

I morgon får vi se hur det går när jag skall försöka få tag på en person på ett stort företag. Dags kanske att ha både tålamod och envishet. :)

Jordnötssmör

USA är ett land med oändligt många valmöjligheter. Annika skrev för några dagar sedan väldigt träffande om hur man som ny i USA kan få mindre panik av att bara beställa en smörgås.

Dessa valmöjligheter finns överallt och när jag var och handlade igår kollade jag för skojs skull hur många sorters jordnötssmör som fanns i den affär jag brukar handla i. Innan jag kom till USA hade jag faktiskt aldrig ätit jordnötssmör men nu gillar jag det. I lagom mängder eftersom man väldigt lätt går upp i vikt. Många använder jordnötssmör som pålägg. En klassiker här i USA är väl "the peanut butter and jelly sandwich".

Det fanns rätt många olika märken av jordnötssmör och här kommer nu alla de olika typer som fanns (på engelska för enkelhetens skull):

No-stir creamy (vanlig sort och organic)
No-stir crunchy (vanlig sort och organic)
Organic creamy
Organic crunchy
Vanlig creamy
Vanlig crunchy
Crunchy unsalted
Extra crunchy
Crunchy
Super chunk
Creamy unsalted
Peanut butter & grape jelly stripes

Jag blev nästan litet trött när jag insåg hur många sorters jordnötssmör som fanns. Som tur är har jag min favorit så jag behöver inte kolla in alla sorter varje gång jag handlar.

Det har varit en helg med mycket fint väder. Kallt på nätterna men soliga och fina dagar. Skönt med litet brittsommar så här i slutet på oktober.

Stava och bokstavera namn

Jag har en profil på Facebook - detta fenomen som drar till sig fler och fler människor.

Idag gick jag med i en grupp som heter "Vi som alltid måste bokstavera våra namn" och jag blev glad att se så många andra som har samma problem som jag alltid haft - att behöva bokstavera inte bara mitt efternamn utan även mitt förnamn. Det spelar ingen roll att jag bor i USA, jag har samma problem här.

Numera bokstaverar jag alltid både för- och efternamn. De allra flesta missar att mitt förnamn har ett "e" i Anne. Marie tycks inte vara några större problem. Sedan gäller det att också få med bindestrecket mellan Anne och Marie. I Sverige verkar datasystemen klara av långa namn med bindestreck. Inte så i USA. Här är det vanligaste att mitt förnamn skrivs ihop eller också att det skrivs som två ord. Inte ens immigrationsverket i USA klarar av namn med bindestreck. När jag ringde och frågade sade de att det är så. Det kändes litet konstigt att mitt "gröna kort" inte har mitt namn skrivet såsom det skall vara. Där är det i två ord. Det är ju i alla fall ett viktigt dokument.

Okej, mitt efternamn är mycket svårare än mitt förnamn. Om jag bodde i Tyskland skulle jag inte ha några problem men i Sverige och USA är det ovanligt. Min släkt, på min pappas sida, kommer ursprungligen från Tyskland. Mitt efternamn är Kuhlemann och jag har sett alla möjliga varianter. Här är några: Kuleman (inte alls dåligt), Tuleman (fortfarande förståeligt) men Kugelberg. Hm. Verkar vara litet väl långsökt.:)

Men jag är som sagt i gott sällskap med många andra. Min mamma hade skickat mig en liten tidningsartikel om rätt roliga stavningsfel i Dagens Nyheters Nutidsorientering. En känd svensk som vi hört talas om mycket på senaste tiden är rymdfararen Christer Fuglesang och där fanns det flera stavningsvarianter på hans efternamn: Flugelslang, Suglefang, Fågelson, Flugsvans (!).
Jag tror jag fortsätter att bokstavera mitt efternamn. Folk tycks i alla fall kunna uttala både mitt för- och efternamn här i USA. Alltid något. :)

Americans are NOT stupid - WITH SUBTITLES

Ibland sägs det att amerikaner inte är särskilt kunniga om geografi och har en dålig allmän kännedom om sin omvärld. Jag hoppas att denna video inte bekräftar detta. Rolig är den i alla fall. :)

Elda för kråkorna

Nu när det har börjat bli kallare har jag ju varit tvungen att sätta på värmen i min lägenhet litet då och då. Idag var ett undantag eftersom det var riktig sommarvarmt.

Hus i den här delen av Kalifornien är inte välisolerade. Snarare tvärtom. Jag har märkt att min lägenhet blir riktigt kall om det blåser ute och det gör det ju rätt så ofta. När jag bodde i Lake Shastina var det samma sak. Så fort det blåste blev det svinkallt inomhus.

Svenska hus kan ju ibland vara för välisolerade men här är det absolut ingen risk för det. Min första vinter här blev litet av en chock då jag inte alls var van vid hur man värmer upp hus i det här området. Jag var ju van vid från Sverige att det fanns element i alla rum och att de var påsatta mer eller mindre under vintermånaderna. Här är det väldigt vanligt att man inte allas värmer upp hela huset eller lägenheten utan i första hand det rum där man är.

I det hus där Michael och jag bodde fanns det så kallade "electric baseboard heaters" och de är dyra att ha igång. Vi var tvungna att använda dem på bottenvåningen eftersom det inte fanns någon annan uppvärmning där. På övervåningen hade vi en vedspis. Och det var inte en spis som vi eldade i för att det var mysigt utan det var för att värma upp huset.

I huset i Lake Shastina fanns det en salig blandning av sätt att värma huset: elektriska element som man kunde flytta från rum till rum, en så kallad "monitor heater" som drevs med fotogen (många har en tank med fotogen utanför sitt hus), en sofistikerad anläggning som användes för både uppvärmning och luftkonditionering och som också drevs med fotogen. I min lägenhet har jag bara elektriska element.

Jag har vant mig vid att leva i en mycket svalare bostad än vad jag gjorde i Sverige eftersom det är dyrare att värma bostaden. I min lägenhet i Sollentuna ingick el och uppvärmning i hyra och jag hade ingen aning om vad det kostade.

Men en gemensam nämnare är att man ofta "eldar för kråkorna" eftersom husen inte alls är bra isolerade. Det känns som om vi har en lång vinter framför oss och det är bra att jag har varma tröjor och tofflor.

Idag får det bli en lista

Jag känner att min egen blogg och mitt kommenterande på andra favoritbloggar blivit lidande på sista tiden. Svaret är tidsbrist. Jag jobbar mer på skolan och dessutom har jag fått ett annat deltidsjobb som sker på distans. Jag skall precis sätta igång så det blir en del att sätta sig in i. Det är nog allt jag kan säga om det jobbet eftersom det finns en hel del konfidentiella regler. Men så mycket kan jag säga att det är ett mycket känt företag.

Så med denna tidsbrist får det bli en lista som jag sett på flera andra bloggar:

1. När gick du upp idag?
Kl 6:30

2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter. Inte för att jag har några men om jag hade skulle det bli diamanter.

3. Senaste filmen du såg på bio
Det var "Hairspray" som jag bloggade om för ett tag sedan.

4. Favorit-TV-program?
"Dancing with the Stars" och "The Biggest Loser"


5. Vad åt du till frukost?
Yogurt, banan och smörgås.


6. Vad är ditt andranamn?
Kristina

7. Din favoritmat?
Det finns så mycket att jag inte kan räkna upp allt här.

8. Vilken mat gillar du inte?
Syrade grönsaker.

9. Favoritchips?
Äter väldigt sällan chips.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Har ingen just nu.

11. Vilken bil kör du?
Chevrolet Metro.

12. Favoritmacka?
Kalkonmacka med olika pålägg.

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Falskhet och översitteri.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Byxor, tröjor och varma innetofflor.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Nya Zealand.

16. Favoritklädmärke?
Har nog inget just nu eftersom det knappt finns märkeskläder i Mt Shasta.

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Åh, så långt har jag nog inte tänkt. Det vore härligt att bo någonstans där det är varmt året runt.

18. Favorittid på dagen?
Kvällen.

19. Var är du född?
Stockholm

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Konståkning.

21. Coca Cola eller Pepsi?
Dricker varken den ena eller den andra.

22. Fotboll eller ishockey?
Hockey.

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla.

24. Pedikyr eller manikyr?
Har inte haft varken pedikyr eller manikyr.

25. Vad ville du bli när du var liten?
Flygvärdinna

26. Bästa barndomsminnet?
När min pappa var hemma och vi kunde leka. Han arbetade väldigt mycket och var sällan hemma.

27. Varit i Afrika ?
Nej. aldrig.

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej.

29. Varit med om en bilolycka?
Nej.

30. Favoritdag i veckan?
Beror på vad jag skall göra.

31. Favoritrestaurant?
Var på en thai restaurant i lördags och de hade mycket god mat. Här finns inga kända restauranger i Mt Shasta.

32. Favoritblommor?
Vitsippor.

33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Brukar inte äta snabbmat.

34. Äger du en cykel?
Ja faktiskt, men den står i Sverige. Litet långt bort för att kunna använda den nu. :)

35. Vem fick du senaste mailet från?
Anne i Oregon

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Ingen tror jag.

37. Läggdags?
Ofta runt 12 eller 1. Om jag inte skall upp tidigt.

38. Senaste personen du delade en middag med?
Min vän R som jag åt middag med i lördags.

39. Vad lyssnar du till just nu?
Min laptops fläkt som susar.

40. Favoritfärg?
Cerise.

41. Hur många tatueringar har du?
Inga - och jag vill inte ha några heller.

Bensinpriser

Bensinen är fortfarande mycket billigare här i USA än vad den är i Sverige. Men vi som bor i Mt Shasta området betalar mycket mer än vad man gör i andra delar av Kalifornien och USA.

Ingen tycks ha någon riktigt bra förklaring till varför det är så. Men det jag hört och det måste jag nog instämma i är att det råder något slags monopol här. Ofta har ju bensinstationer olika priser men här spelar det i stort sett ingen roll vart man åker eftersom priserna är desamma.

I veckan gick priserna upp igen och nu betalar vi $3.35/gallon. Det är ungefär 5.90/liter i svenska kronor. Vi betalar nu till och med mer än vad man gör på Hawaii och där brukar det alltid vara dyrare än på fastlandet.

Jag är glad att jag kan gå till jobbet. Det blir en del pengar jag kan spara varje månad.

Oj, vad mycket snö det är uppe på berget. När molnen lättade en stund idag såg jag all snö som fallit. Det har varit busväder hela veckan och det har gjort att berget nu är helt vitt. Så här kallt brukar det inte vara i oktober. Nästa vecka har de lovat litet varmare väder och det vore skönt.

Mount Shasta Film Festival

Under de senaste åren har det hållits en filmfestival här i Mount Shasta. Den gick av stapeln den gångna helgen men jag gick inte dit.

För ett par år sedan var jag emellertid där och tittade på en otroligt fascinerande dokumentärfilm. Den heter "The Wild Parrots of Telegraph Hill" och är en sann historia om den bohemiske Mark Bittner som utvecklar en fantastisk relation med en flock vilda papegojor på Telegraph Hill i San Francisco.

Mark Bittner söker efter meningen med sitt liv och allt eftersom tiden går visar det sig att papegojorna ger honom alla svar han behöver. Det är en charmig och rörande film och man får lära känna de olika papegojorna och deras olika personligheter.

Efter det att jag sett filmen köpte jag faktiskt boken med samma namn och den var lika läsvärd som filmen var sevärd. Kan verkligen rekommenderas.

Bilden från Barnes & Noble.

En välkänd restaurang

En välkänd restaurang här i allra nordligaste Kalifornien är borta efter en brand för några dagar sedan. Granzella's heter den och den låg utmed den stora motorvägen I-5 och var ett ställe som många kände till.

Jag har varit där flera gånger på resor till och från San Francisco området. Den hade funnits i 30 år och byggts ut allt eftersom och innehöll bland annat en restaurang, en deli och ett bageri. De hade väldigt goda smörgåsar och mycket annan god och litet exotisk mat.

Tydligen hade branden börjat i köket och hela byggnaden försvann på mindre en timme. Ägarna säger att de skall bygga upp restaurangen igen eftersom den sysselsätter många i Williams.

Det var länge sedan jag var där men den var ett perfekt stopp på väg till eller från San Francisco.

Bilden från News10.net

Mannen som skulle cykla till Redding

Nu vet jag faktiskt vad som hände med mannen som skulle cykla till Redding. Jag var inne i Mt Shasta idag och skulle bland annat tvätta. Gissa vem satt på den tvättomat jag gick till? Jo, mannen som var på väg till Redding. Jag var givetvis tvungen att fråga honom hur det hade gått.

Han berättade då att han ännu inte cyklat till Redding men att hans planer inte hade ändrats. Tydligen var det som jag hade trott - om han hade åkt den väg han pratade om hade han varit tvungen att cykla på motorvägen och det är ju inte tillåtet. Så nu hade han fått reda på en annan väg som han skulle kunna åka. Han skulle inte stanna i Redding utan fortsätta till San Francisco, Los Angeles och Las Vegas.

Han påstod att han cyklat till 47 stater och att han var ute på en mission för att omvända människor till att tro på Gud. Han började tala om sin tro och ville helt klart försöka omvända mig också. Det var jag ju inte riktigt intresserad av så jag önskade honom lycka till och att han skulle komma fram.

Det har varit en riktig brittsommardag idag. Solen har skinit från en klarblå himmel och det var riktigt varmt, runt +20. När jag var inne i Mt Shasta kunde jag se hur mycket snö som kommit uppe på berget. Det var vackert men också väldigt tidigt. Till veckan kommer det att komma mer snö och de har till och med talat om snö för staden Mt Shasta.

En annorlunda skoldag

Idag hade vi en så kallad "All Campus Professional Development Day" på skolan. Trots att jag bara är tillfälligt anställd hade min chef sagt att jag skulle vara med. Alla elever var lediga men personalen skulle delta i olika föredrag.

För ett par år sedan när vi hade den här dagen var det rena rama lekstugan. Kvinnan som höll föredrag pratade om något som berörde bara delar av personalen vilket gjorde det väldigt ointressant. Dessutom hade hon litet ovanliga sätt att få oss att delta - vid ett tillfälle skulle hon illustrera något och använde garnnystan. Dessa nystan skulle sedan kastas runt i rummet. När det hände tror jag att alla som var med tänkte att det fick vara nog.

I år var det helt klart mer intressant eftersom ledningen för skolan hade bestämt att temat skulle vara "Sustainability - Caring for our Environment". Det skall, under de närmaste åren, byggas några nya skolbyggnader och man har tydligen bestämt att de, i alla fall till viss del, skall uppfylla vissa miljökrav. Som svensk blir man ibland mörkrädd när man ser hur långt efter amerikanarna är när det gäller källsortering, återvinning, en "grön" livsstil osv. En av föredragshållarna sade att Siskiyou County (det är namnet på det område som Mt Shasta och de andra städerna ligger i) är otroligt efterblivet när det gäller sådant här.

Det finns väldigt få möjligheter här att kunna lämna olika slags förpackningar till återvinning, det mesta går troligen i soporna. Jag minns att jag blev riktigt chockad och ledsen när jag kom hit och såg hur dåligt det var och hur mycket som slängdes.

Det verkade i alla fall som om många i personalen på skolan är intresserade av att kunna återvinna och ha en mer "grön livsstil" så det kanske kommer så småningom.

Bananer

Det verkar som om länken till web kameran fungerar igen. Tyvärr har det varit mulet hela dagen idag, annars hade man kunnat se hur mycket snö som kommit uppe på Mt Shasta. Så här tidigt tror jag inte att jag sett så mycket snö uppe på berget. Har hört från ett par personer att man talar om en riktig "vargavinter" i år. Får verkligen hoppas att de har fel.

Jag står med på en "mailing" lista här i Mt Shasta området och det kommer en hel del email varje dag. Jag fick ett häromdagen som jag tyckte var litet intressant. Nu har jag ju inte gjort någon vetenskaplig efterforskning så att jag kan säga att det här stämmer, men jag har hört vid tidigare tillfällen att bananer är nyttiga eftersom de innehåller så många olika ämnen. Vilken tur att bananen är en av mina favoritfrukter. Jag har varit lat och inte översatt det jag fick, men jag är säker på att det går bra ändå.

Never, put your banana in the refrigerator!!!

After reading this, you'll never look at a banana in the same way again.

Bananas contain three natural sugars - sucrose, fructose and glucose combined with fiber. A banana gives an instant, sustained and substantial boost of energy.

Research has proven that just two bananas provide enough energy for a strenuous 90-minute workout. No wonder the banana is the number one fruit with the world's leading athletes.

But energy isn't the only way a banana can help us keep fit. It can also help overcome or prevent a substantial number of illnesses and conditions, making it a must to add to our daily diet.

Depression: According to a recent survey undertaken by MIND amongst people suffering from depression, many felt much better after eating a banana. This is because bananas contain tryptophan, a type of protein that the body converts into serotonin, known to make you relax, improve your mood and generally make you feel happier.

PMS: Forget the pills - eat a banana. The vitamin B6 it contains regulates blood glucose levels, which can affect your mood.

Anemia: High in iron, bananas can stimulate the production of hemoglobin in the blood and so helps in cases of anemia.

Blood Pressure: This unique tropical fruit is extremely high in potassium yet low in salt, making it perfect to beat blood pressure. So much so, the US Food and Drug Administration has just allowed the banana industry to make official claims for the fruit's ability to reduce the risk of blood pressure and stroke.

Brain Power: 200 students at a Twickenham (Middlesex) school were helped through their exams this year by eating bananas at breakfast, break, and lunch in a bid to boost their brain power. Research has shown that the potassium - packed fruit can assist learning by making pupils more alert.

Constipation: High in fiber, including bananas in the diet can help restore normal bowel action, helping to overcome the problem without resorting to laxatives.

Hangovers: One of the quickest ways of curing a hangover is to make a banana milkshake, sweetened with honey. The banana calms the stomach and, with the help of the honey, builds up depleted blood sugar levels, while the milk soothes and re-hydrates your system.

Heartburn: Bananas have a natural antacid effect in the body, so if you suffer from heartburn, try eating a banana for soothing relief.

Morning Sickness: Snacking on bananas between meals helps to keep blood sugar levels up and avoid morning sickness.

Mosquito bites: Before reaching for the insect bite cream, try rubbing the affected area with the inside of a banana skin. Many people find it amazingly successful at reducing swelling and irritation.

Nerves: Bananas are high in B vitamins that help calm the nervous system.

Ulcers: The banana is used as the dietary food against intestinal disorders because of its soft texture and smoothness. It is the only raw fruit that can be eaten without distress in over-chronicler cases. It also neutralizes over-acidity and reduces irritation by coating the lining of the stomach.

Smoking & Tobacco Use: Bananas can also help people trying to give up smoking. The B6, B12 they contain, as well as the potassium and magnesium found in them, help the body recover from the effects of nicotine withdrawal.

Stress: Potassium is a vital mineral, which helps normalize the heartbeat, sends oxygen to the brain and regulates your body's water balance. When we are stressed, our metabolic rate rises, thereby reducing our potassium levels. These can be rebalanced with the help of a high-potassium banana snack.

Warts: Those keen on natural alternatives swear that if you want to kill off a wart, take a piece of banana skin and place it on the wart, with the yellow side out. Carefully hold the skin in place with a plaster or surgical tape!

So, a banana really is a natural remedy for many ills. When you compare it to an apple, it has four times the protein, twice the carbohydrate, three times the phosphorus, five times the vitamin A and iron, and twice the other vitamins and minerals. It is also rich in potassium and is one of the best value foods around. So maybe its time to change that well-known phrase so that we say, "A banana a day keeps the doctor away!"

Åka buss

Tyvärr tycks den webkamera, som jag har en länk till, inte uppdateras just nu. Den har sett likadan ut sedan i fredags. Jag låter länken ligga kvar och hoppas att kameran kommer igång snart.

När jag bodde i Stockholm åkte jag buss, tunnelbana och pendeltåg för att komma dit jag skulle. Jag hade inte ens ett körkort! Det är säkert ovanligt men vi hade faktiskt aldrig någon bil i min familj och jag såg ingen anledning till att ha ett körkort. Så här i efterhand hade det varit bra att ha ett svenskt körkort eftersom jag blev totalt isolerad och avskuren från omvärlden under mitt första år här i USA. Varför? Jo, det finns knappt några bussar här. Och ännu mindre tåg eller tunnelbana.

Jag kände mig otroligt isolerad eftersom bussen stannade inne i Mt Shasta och Michael och jag bodde ungefär 4 km därifrån. Enda sättet för mig att komma någonstans var om Michael skjutsade mig eller om vi båda åkte tillsammans. Att gå från friheten att kunna åka vart jag ville till att bli helt beroende av en annan person var inte roligt.

Mitt andra år här blev helt annorlunda. Med ett studentvisum kunde jag ansöka om ett så kallat Social Security Number (motsvarar våra svenska personnummer) och med detta nummer kunde jag ansöka om ett körkort. Givetvis skulle jag klara ett teoriprov och en uppkörning men det var inte särskilt svårt. Jag hade tagit några körlektioner i Edsberg i Sollentuna och när jag berättade för körläraren att jag skulle ta ett körkort i USA skrattade han gott. Han visste hur mycket lättare det är i USA jämfört med i Sverige.

Jag minns fortfarande hur otroligt glad jag var dagen jag klarat min uppkörning. Att det sedan tog mer än 6 månader innan jag fick mitt "riktiga" körkort och flera telefonsamtal och brev för att få det är en annan historia. Det kan nog bli ett annat inlägg eftersom jag blev chockad över vad jag fick reda på.

De bussar vi har här går mellan de olika städerna men de går bara några gånger per dag. Från Weed till exempel går bussen bara 9 gånger per dag. Och de går aldrig på helgerna eller på vardagskvällarna. Dessutom har bussen väldigt få hållplatser. Jag bor nu så att jag faktiskt kan ta bussen till exempel till Mt Shasta (den har en hållplats utanför skolan). En anledning till att jag valde den lägenheten jag nu bor i var just att jag inte skulle vara helt beroende av min bil och det känns skönt.

Våra bussar heter STAGE (Siskiyou County Transit and General Express) och har man bott i Stockholm är bussystemet här inte mycket att bli imponerad av. Men det är ju bra att det finns om man behöver använda sig av det.

När jag nu är inne på bussar berättade min mamma något som jag tyckte var litet kul och något förvirrande. När jag bodde i Enebyberg hade jag flera bussar att välja på. En av dem hade ett nummer åt ena hållet och ett annat nummer åt det andra. Logiskt tycker jag. Nu hade de tagit bort det systemet och döpt om bussarna till 614H och 614V. H står för höger och V för vänster. Min första kommentar var - men hur skall man veta vad som är höger och vänster? Det beror ju på var man står och inte ens då är det särskilt logiskt. Ibland undrar man vilka "snilleblixtar" folk på SL får. :)

Det blåser i Weed

Som jag säkert tidigare nämnt här på bloggen är Weed en mycket blåsig stad under hösten, vintern och tidiga våren. I kväll och i morgon är ett intensivt lågtryck på väg - tydligen skall det värsta ovädret inte komma in över vårt område. Trots detta har det för Weed till och med utfärdats "High Wind Warnings".

Idag var det en riktig sommardag med sol och värme men det har blåst. När jag var ute på min promenad fick jag mig ett gott skratt. Här i USA finns det något som heter "leaf blowers" och de använder man för att flytta på löv och liknande. Trots att det alltså har blåst kraftigt hela dagen var en kvinna ute och jobbade med sin "leaf blower". Det såg komiskt ut när hon försökte blåsa löven, som givetvis redan blåste runt av vinden. Varför hon var ute med sin "leaf blower" en sådan här dag blev jag inte riktigt klok på. Det verkade inte som om det var någon större idé. :)

Jag är faktiskt glad att jag inte bor kvar i Lake Shastina (där jag bodde innan jag flyttade till Oregon) eftersom det huset skakade när det blåste. Ingenting stoppade vinden och det var flera gånger som det blåste och jag kände hur hela huset gungade. Vi får se hur huset är där jag bor nu. Det har inte varit något riktigt oväder sedan jag flyttade in.

Bilden från Wikipedia.

Cykla till Redding

När jag var ute på min promenad var det en man som frågade mig om vägen. Han var liten, smal och hade inte många tänder. Jag vet inte vilken nationalitet han var men amerikan var han inte.

Han hade troligen de flesta av sina ägodelar fastspända på sin cyckel och han var på väg söderut. Det var vad han sade i alla fall. Han undrade om en viss väg skulle kunna leda honom till Redding. Det är från den staden jag skulle ha kunnat flyga. Jag sade att han troligen var tvungen att färdas på motorvägen för att komma dit. Det sade han att han inte fick eftersom han ju cyklade.

Tydligen hade han frågat någon annan om vägen och då fått förslaget att ta en viss väg. Jag sade att han ju kunde pröva men att jag inte trodde att han kunde cykla på mindre vägar för att komma fram. Det är en bra bit mellan Weed och Redding, ca 11 mil (svenska).

Tänk vad många olika sorters människor det finns. Han var definitivt en annorlunda person. Förhoppningsvis kommer han fram till Redding.

Några slutliga tankar om mitt Stockholmsbesök

När jag bodde i Stockholm reagerade jag inte särskilt ofta över att det är en riktigt stor stad. Det gör jag nu när jag kommer på besök. Efter att ha bott på mindre orter i så många år har jag vant mig vid en mindre stads lugnare tempo. Många människor i Stockholm verkar otroligt stressade och, som sagt, inte alltid så artiga. Visst finns det en hel del fördelar också med att bo i en stor stad som t ex utbudet av affärer. Sedan uppskattar jag givetvis alla bussar, tunnelbanor och tåg. Det är fantastiskt att kunna åka inom ett så stort område och komma i stort sett vart man vill.

Stockholm är absolut en av världens vackraste städer, framför allt på sommaren. Jag har en plansch hemma med en vy av Stockholm och i förgrunden finns Gamla Stan. Andra som sett den här planschen har haft kommentaren att Stockholm är fantastiskt vackert.

Jag känner fortfarande rätt ofta att jag saknar naturen som finns i Stockholmsområdet. Under mitt besök gick jag ut i skogen som finns i närheten av min mammas lägenhet och kände att jag skulle vilja bo där det finns den sortens natur. Det är ju helt klart inte på 1000 m över havet (som jag nu bor på).

Människor i Stockholm är ofta väldigt trendigt klädda och jämför jag med där jag bor är Stockholm rena modestaden. Mobiltelefonerna tycks gå hand i hand med denna livsstil. Att alltid vara tillgänglig verkar litet överdrivet tycker jag och man kan ju inte åka buss eller tunnelbana utan att behöva lyssna på dessa samtal. Visst har folk här i Mt Shasta området också mobiltelefoner men det verkar vara litet mer så att de inte används hela tiden.

Jag är verkligen glad att jag åkte när jag gjorde. Hade jag väntat ett par veckor hade jag nog inte kunnat åka med tanke på det som hänt på jobbet. Vi får se när jag kan åka igen.

Att prata och höra svenska och engelska

När jag var på besök i Sverige förra året märkte jag att jag reagerade över att höra andra prata svenska, t ex i affärer och restauranger, och att jag pratade svenska med dem. Det här låter kanske jättekonstigt. Jag tycker själv det är underligt. Likadant var det nu när jag var i Sverige.

Nu tror ni kanske att jag blivit en ny Dolph Lundgren. :) Så illa tror jag inte att det är. Undras just om det finns någon "magisk gräns" när man blivit så van vid ett annat språk att ens eget modersmål kan verka litet främmande innan man hunnit vänja sig vid att höra det talas runtomkring en?

Efter alla år i USA har jag ju vant mig vid att jag pratar engelska med folk i t ex affärer och att de pratar engelska med mig. Det verkar dock vara en skillnad beroende på vem jag pratar med. Om jag pratar med min mamma eller mina vänner i Sverige reagerar jag inte.

Eftersom jag var så kort tid i Sverige den här gången hann jag nog aldrig ställa om mig. Hade jag stannat flera veckor hade det säkert varit annorlunda. Men jag tyckte i alla fall att det var intressant att jag reagerade över detta. Och det hände flera gånger, inte bara en gång.

Jag har också märkt att jag omväxlande tänker på svenska och engelska. Troligen tänker jag mer på engelska vid det här laget än vad jag faktiskt tänker på svenska. Min drömmar växlar nog också mellan båda språken. Med tanke på drömmar berättade min pappa något som jag tyckte var litet kul när han och jag reste runt i USA 1986. Vi sov i samma rum och en natt hade han vaknat av att jag pratade i sömnen - på engelska. Givetvis pratade han och jag svenska med varandra så jag måste verkligen ha påverkats av min omgivning.

Skillnader mellan USA och Sverige

Idag blir det ett inlägg som inte handlar om mitt besök i Sverige. Något hände igår på skolan som fick mig att fundera på skillnader mellan anställningsförhållanden i USA och Sverige.

När jag kom till jobbet i går på eftermiddagen sade min chef att min kollega hade lämnat skolan. Detta hade skett på ungefär en timme. Han hade gått på lunch och kom aldrig tillbaka utan hade sänt ett email och sagt att han lämnade sin anställning!

Så vitt jag vet skulle det troligen inte kunna hända i Sverige. Jag vet inte vad som hänt under mina år i USA men jag kan inte tänka mig att det har ändrats så mycket sedan jag arbetade.
Det jag minns är att, beroende på anställningstid, hade man olika lång uppsägningstid. Och detta gällde också om arbetsgivaren skulle säga upp någon.

Häromdagen fick jag höra av en vän här i Mt Shasta att en av hennes vänner hade blivit avskedad. Det skedde från en minut till nästa. Han hade ingen aning om att något var på gång. Tala om total shock.

Jag har alltid tyckt att anställningsförhållandena här i USA känns litet väl "lösa" och att man inte har någon särskilt stor trygghet och det har jag ju fått bevis på. Givetvis kan det finnas fördelar också, t ex att en anställd som vill sluta på jobbet inte behöver stanna kvar i månader.

Ja, det var ju verkligen tur att jag åkte till Sverige när jag åkte! Nu hade det väl varit i stort sett omöjligt. Vi får väl se om något händer med de här tjänsterna nu när det bara är min chef och jag. Kanske det var den väckarklocka som behövdes.

Resan till Sverige

Min resa till Sverige förtjänar ett eget inlägg eftersom jag nog aldrig rest så länge bara för att komma fram till Stockholm.

Den första sträckan från Weed till San Francisco gick med Greyhound. Det finns ju en svensk film som heter "Vi hade i alla fall tur med vädret" - jag får väl säga "Jag hade i alla fall nära till busshållplatsen" eftersom det bara var att gå tvärs över vägen från min lägenhet. Att åka med Greyhound är en upplevelse i sig. Det är helt andra människor som åker med de här bussarna än vad man t ex ser på flygplatser. Bussen jag åkte med hade rätt gott om plats men trots detta var det en kvinna som absolut skulle sitta bredvid mig. En annan kvinna sade helt plötsligt (jag vet egentligen inte vem hon pratade med, troligen vem som helst som ville lyssna) att en busschaufför hade förföljt henne. Fast i nästa mening fick vi höra att hon var en ättling till Drottning Elizabeth i England! Hm. Jag säger inget mer. :)

Jag kunde inte åka direkt till San Francisco utan hade ett uppehåll i Sacramento (Kaliforniens huvudstad). Det var ett trevligt avbrott i min långa resa eftersom jag fick chansen att träffa en annan bloggare. Tack JaCal för att du föreslog att vi skulle ses. Det var verkligen roligt att träffas.

När jag väl kommit fram så småningom till San Francisco tog jag en lokalbuss till flygplatsen. Jag åkte genom staden och trots att San Francisco är en fantastiskt vacker stad är den också fylld av fattiga och utslagna människor och mycket skräp. På lokalbussen trodde jag nästan att tredje världskriget skulle utbryta när några asiatiska kvinnor blev riktigt upprörda. De trodde att det kostade mindre än vad det gjorde att åka med bussen och de skrek till busschauffören. Som tur var fanns det en man på bussen som talade deras språk så de lugnade ner sig så småningom.

Jag hade bokat ett hotell eftersom min flight gick tidigt morgonen därpå och det var riktigt skönt att få lägga sig ner efter att ha suttit på bussar hela dagen. Det var inte så många timmar jag var på hotellet men litet sömn fick jag i alla fall.

Jag flög med Continental och de är helt okej. De serverar fortfarande mat på sina flighter som man inte behöver betala för. Jag hade bara ett byte i New York och när jag kom fram till gaten för Stockholmsflyget kände jag mig helt plötsligt förflyttad till Sverige. Människor var långa, blonda och talade svenska. Det var en nattflygning som gick till Stockholm och jag hade givetvis hoppats på att kunna sova litet grand. Men tji fick jag och många andra passagerare. I raden framför mig satt en ung mamma med en liten baby (som man inte hörde ett pip från) och en dotter på 2-3 år. Denna lilla flicka "underhöll" planet under många timmar genom att skrika och gråta och alla som satt i närheten tittade menande på mamman som inte verkade bry sig. Tråkigt när sådant händer.

Ett par iakttagelser som jag gjorde på planet var att svenskar tyvärr inte är lika artiga som amerikaner. Sorry, men det verkar vara så. Det fanns tidigare i somras en artikel i Dagens Nyheter som också beskrev detta "fenomen". Här finns en länk till denna artikel. Den andra iakttagelsen var att det fanns många kassar med klirrande flaskor bland svenskarna. Har nog aldrig sett amerikaner köpa med sig sprit. Men det är klart, kan man köpa alkohol i mataffären kanske man har en litet annan inställning.

Det var ett gråmulet Stockholm som vi möttes av och taxichauffören jag åkte med sade att det redan blivit höst.

Efter nästan två dagar på resande fot kom jag till slut fram till Hägernäs i Täby. En lång resa och ett långt inlägg men jag tyckte det var roligt att dela med mig av min maratonresa.

Tillbaka igen

Nu äntligen är jag tillbaka till bloggen. Jag kom tillbaka till USA i torsdags i förra veckan och började jobba igen samma dag vilket var litet väl intensivt kanske efter att ha rest 1,5 dag ungefär. Det var även jobb på fredag som gällde och jag har ägnat helgen att vila upp mig efter denna maratonresa.

Helt klart kommer jag inte att göra om en sådan bussresa med Greyhound och andra lokalbussar. Enda anledningen till att jag gjorde det var att flygbolaget United, som flyger från en liten flygplats i staden Redding ungefär 1,5 timmes bilresa söder om Mt Shasta, hade höjt sina priser så otroligt mycket sedan förra året. Men det var det inte värt.

Jag kommer nog att ägna de närmaste inläggen åt att återge litet upplevelser och intryck från min resa och mitt besök i Stockholm. Det var väldigt kort tid, litet väl kort faktiskt. Det kändes som om jag aldrig riktigt "landade" i Sverige utan jag visste hela tiden att jag bara hade några dagar och så var det dags att resa igen.

Vädret var i alla fall bra. Jag lyckades nog pricka in en riktigt fin period med mycket sol och inte alltför kallt väder. När jag kom tillbaka till Kalifornien var det sol och sommarvarmt men jag och alla andra fick nog en mindre shock eftersom det dagen efter, i fredags, blev ett väldigt omslag till kallare väder och det till och med snöade!!!! Ena dagen var det +25 och nästa alltså snö. Tvära kast minst sagt.

Nu skall jag börja läsa mina favoritbloggar igen och försöka uppdatera mig om allt som hänt. Och, som sagt, det blir några inlägg med intryck från min resa.