Åka buss
Tyvärr tycks den webkamera, som jag har en länk till, inte uppdateras just nu. Den har sett likadan ut sedan i fredags. Jag låter länken ligga kvar och hoppas att kameran kommer igång snart.
När jag bodde i Stockholm åkte jag buss, tunnelbana och pendeltåg för att komma dit jag skulle. Jag hade inte ens ett körkort! Det är säkert ovanligt men vi hade faktiskt aldrig någon bil i min familj och jag såg ingen anledning till att ha ett körkort. Så här i efterhand hade det varit bra att ha ett svenskt körkort eftersom jag blev totalt isolerad och avskuren från omvärlden under mitt första år här i USA. Varför? Jo, det finns knappt några bussar här. Och ännu mindre tåg eller tunnelbana.
Jag kände mig otroligt isolerad eftersom bussen stannade inne i Mt Shasta och Michael och jag bodde ungefär 4 km därifrån. Enda sättet för mig att komma någonstans var om Michael skjutsade mig eller om vi båda åkte tillsammans. Att gå från friheten att kunna åka vart jag ville till att bli helt beroende av en annan person var inte roligt.
Mitt andra år här blev helt annorlunda. Med ett studentvisum kunde jag ansöka om ett så kallat Social Security Number (motsvarar våra svenska personnummer) och med detta nummer kunde jag ansöka om ett körkort. Givetvis skulle jag klara ett teoriprov och en uppkörning men det var inte särskilt svårt. Jag hade tagit några körlektioner i Edsberg i Sollentuna och när jag berättade för körläraren att jag skulle ta ett körkort i USA skrattade han gott. Han visste hur mycket lättare det är i USA jämfört med i Sverige.
Jag minns fortfarande hur otroligt glad jag var dagen jag klarat min uppkörning. Att det sedan tog mer än 6 månader innan jag fick mitt "riktiga" körkort och flera telefonsamtal och brev för att få det är en annan historia. Det kan nog bli ett annat inlägg eftersom jag blev chockad över vad jag fick reda på.
De bussar vi har här går mellan de olika städerna men de går bara några gånger per dag. Från Weed till exempel går bussen bara 9 gånger per dag. Och de går aldrig på helgerna eller på vardagskvällarna. Dessutom har bussen väldigt få hållplatser. Jag bor nu så att jag faktiskt kan ta bussen till exempel till Mt Shasta (den har en hållplats utanför skolan). En anledning till att jag valde den lägenheten jag nu bor i var just att jag inte skulle vara helt beroende av min bil och det känns skönt.
Våra bussar heter STAGE (Siskiyou County Transit and General Express) och har man bott i Stockholm är bussystemet här inte mycket att bli imponerad av. Men det är ju bra att det finns om man behöver använda sig av det.
När jag nu är inne på bussar berättade min mamma något som jag tyckte var litet kul och något förvirrande. När jag bodde i Enebyberg hade jag flera bussar att välja på. En av dem hade ett nummer åt ena hållet och ett annat nummer åt det andra. Logiskt tycker jag. Nu hade de tagit bort det systemet och döpt om bussarna till 614H och 614V. H står för höger och V för vänster. Min första kommentar var - men hur skall man veta vad som är höger och vänster? Det beror ju på var man står och inte ens då är det särskilt logiskt. Ibland undrar man vilka "snilleblixtar" folk på SL får. :)
5 comments:
Härligt!
Såg en dokumentär om Victoria Beckham där ett jätteroligt inslag visade hur hon tog sitt amerikanska körkort.
USA är bilens förlovade lkand och en gång ska jag banne mig bila igenom hela landet ;-)
Jag känner igen mycket av det du skriver om bussarna. Här i Birmingham AL funkar det på samma sätt. Det finns bussar men det är inte så lätt ändå att ta sig fram med dessa pga av att de går sällan och det är långt mellan ställena där de stannar. Jag har faktiskt inte provat att åka buss. Vi har ju bara en bil men för det mesta går det bra för oss att dela på denna då vi jobbar på samma ställe. Jag blir också helt förvirrad i Sverige på bussar som är H eller V. Det blir alltid fel för mig.
Hej,
Jobbigt med bussarna. Finns många saker som är så annorlunda här i USA.
Jag har precis flyttat till North Carolina med min man som fick jobb här. Kul att du har satt upp en blogg om hur det är för dig att bo i USA. Jag kommer säkert att titta in här i framtiden och kommentera lite. Kanske ska sätta upp min egen blogg sen, man har inte så mycket för sig här ändå när mannen jobbar. Idag kollade jag på nätet efter ett bra namn på vårt kommande andra barn. Jag till att det ska bli ett svenskt namn och hittade en sida om just namn eller svenska namn i alla fall. Har ni några bra tips?
Maria: Du skulle säkert gilla att bila i USA och om man bilar hinnar man ju se så mycket. Och man bestämmer själv hur man åker, vart man åker och när man åker.
Desiree: Bussar verkar ju inte vara något "stort" transportmedel här i USA på många platser. Men det är klart i riktigt stora städer, som till exempel San Francisco, finns det ett helt annat sorts bussystem. Höger och vänster för en buss verkar inte riktigt logiskt tycker jag.
Sanna: Välkommen hit! Var någonstans i North Carolina bor du? Jag och min man, som levde då, var i Ashville för några år sedan. Det var en härlig stad tycker jag. Det är verkligen kul att blogga och man får ju kontakter som man aldrig annars skulle ha fått. Har tyvärr inga bra tips på namn.
Post a Comment