Ringa telefonsamtal
Jag har tidigare på bloggen skrivit om att fler och fler företag här i USA utplacerar sin kundtjänst till t ex Indien och andra låglöneländer. Att det inte alltid är så lätt att förstå och bli förstådd är något jag upplevt många gånger.
Något annat som hänt sedan jag kom till USA är att man i stort sett aldrig får prata med en livs levande person som kan koppla samtalet vidare till rätt avdelning eller person. Nästan alltid möts man av en inspelad röst som ger en massa alternativ för att komma vidare. När jag hört kanske åtta alternativ har jag glömt bort vad de första är och så får man lyssna ytterligare en gång. Ofta räcker det heller inte med att välja ett alternativ utan när man gjort det får man ännu fler val. Många gånger passar heller inte något av de förinspelade valen det ärende jag har och vad gör man då? Som tur är kan man oftast trycka noll eller säga "agent" och då kopplas man till en "riktig" person. Jag blir lika glad varje gång det fungerar och jag får prata med en människa.
Som utlänning pratar man ju oftast inte engelska utan brytning och de gånger företaget har valt att inte ge möjligheten att man kan trycka på nummer ett eller två osv utan man skall säga vad man vill då kan det helt klart bli problem. Det har hänt flera gånger att det jag har sagt inte alls registrerats och då är den enda lösningen att vara mycket envis och fortsätta att säga "agent". När jag ringer till mitt telefonbolag är det enda sättet att kunna få prata med någon.
Röstbrevlådor är något annat som alla företag i dag verkar använda sig av. Om dem tycker jag inte. Varje gång jag lämnat ett meddelande och någon faktiskt ringer tillbaka blir jag lika glad och överraskad. Ibland får jag känslan av att man använder röstbrevlådan för att inte behöva prata med folk som ringer. Visst kan de vara praktiska och bra men då skall de ju användas på rätt sätt.
Jag minns när jag började jobba i början på 80-talet. Det företag där jag jobbade hade en växeltelefonist som svarade på alla inkommande samtal och som kopplade vidare till rätt (förhoppningsvis) person och avdelning. Det har hänt mycket sedan dess.
Något som är bra är att många företag i USA har kundtjänster som är öppna 7 dagar i veckan och ofta till sent på kvällen eller kanske till och med 24 timmar om dygnet. Jag glömmer ofta bort att det inte är lika vanligt i Sverige och att man måste ringa på "vanliga" kontorstider.
I morgon får vi se hur det går när jag skall försöka få tag på en person på ett stort företag. Dags kanske att ha både tålamod och envishet. :)
7 comments:
Omajlård. Jag blir galen på kundservice och kundtjänst. Får panik... :-(
Jag vet precis vad du menar! Automatiska telefontjänster gör mig vansinnig!!! Och de tar sån tid. Ett litet tips är att INTE trycka på några knappar alls trots uppmaningar från robotröster. Då brukar det så småningom koppla till en levande människa istället. Eller så kopplar de bort en... Men försöka duger.
Ja himmel, här kan man få sitta i kö i en halvtimme och sedan lotsas runt med alla möjliga knapptryckningar minst lika länge innan man får framföra sitt ärende. Och detta om man har tur! Har man otur kan man efter all tid i telefonen plötsligt bara kopplas bort och sitta där med en "tom" lur i handen. Och snällt börja om från början igen. Grrrrr!!!!!
Man kan verkligen bli galen av att få slussas runt och göra massor av val av en telefonsvarare. Men å andra sidan är det toppen som du säger att man här har kundtjänster som är öppna sent eller 24 timmar så att man kan få hjälp då man behöver det. Hoppas det går bra imorgon då du ska få tag på denna personen.
Maria: Jag vet att du också har telefonfobi och då blir det väl ännu värre kan jag tänka mig. Jag har inget emot att prata i telefon men man vill ju helst komma fram och få prata med en "riktig person".
Thy: Jodå, jag har prövat att inte göra något alls och ibland funkar det men som du säger så blir man bortkopplad ibland. Att trycka noll och/eller säga "agent" brukar i 99% av fallen fungera. Men ibland fungerar inte ens det. Suck.
Saltistjejen: Jag förstår precis vad du pratar om. Att ha tryckt sig fram till rätt val och sedan efter en lång väntan bara kopplas bort. Då är man nästan färdig att kasta ut telefonen. Jag tror det längsta jag väntat någon gång var när jag ringde ett företag som jag hade för min internetservice (det var när jag hade modem). Jag satt i nästan en timme och väntade eftersom jag var tvungen att prata med dem. Som tur var hade de i alla fall amerikaner som jobbade där så det var inga språkförbistringar. :)
Desiree: Jag behövde aldrig prata med personen ifråga eftersom problemet löste sig. Jag ringde och lämnade ett meddelande innan jag hade sett att det hade löst sig men nu spelar det ju ingen roll om jag får tag på personen eller inte. Kundtjänst som är öppen sent på kvällen eller 24 timmar om dygnet tycker jag är toppen. :)
Post a Comment