Jobbet och viruset

Väldigt mycket har hänt sedan jag skrev här senast. Hela världen har ändrats i grunden känns det som. Coronaviruset har gjort att den värld vi har upplevt vara relativt stabil nu känns som ett gungfly. Så upplever jag det i alla fall.

Jag har följt viruset sedan slutet av januari så har samlat på mig väldigt mycket information vid det här laget. Och jag har definitivt inte bara följt mainstream media eftersom de ofta mörkar och inte berättar sanningen. Dags att skriva nu om viruset och det som pågår här i USA och i övriga världen - kommer nog att bli flera inlägg.

Kalifornien befinner sig nu i en lockdown på obestämd tid, dvs det skulle kunna pågå hur länge som helst. Här finns den “executive order” som guvernören Newsom proklamerade. https://covid19.ca.gov/img/N-33-20.pdf. Newsom har till och med talat om att sätta in USAs “national guard” om det skulle behövas framöver. Jag vill inte se militär på gatorna men skulle inte alls bli förvånad om det blir så. Några andra stater har också beordrat sina invånare att “stay at home” - Illinois, Nevada, Connecticut, New York (staten) och New Jersey. Oregon verkar också vara på gång med en “stay at home order.” Eftersom saker och ting ändras mycket snabbt kommer det säkert vara fler inom en snar framtid.

Här i Kalifornien har alla “non-essential businesses” stängt och folk ombeds att stanna hemma så mycket som möjligt. En helt annan linje än vad Sverige nu tycks ha. Den här länken från en .gov (dvs officiell hemsida) som skapats för COVID-19 här i Kalifornien förklarar bra vad som gäller just nu: https://covid19.ca.gov/stay-home-except-for-essential-needs/. Man kan till exempel inte klippa håret just nu eftersom det är en så kallad "non essential business." Kanske blir att klippa sig själv framöver.

Min skola har genomgått mycket snabba förändringar bara den senaste veckan. Det började med att kurserna ställdes in i tisdags eftersom lärarna behövde ha tid att föra över dessa till distansundervisning. Den kommande veckan har skolan Spring Break och ingen undervisning så då har de ytterligare litet tid att arbeta med detta. I och med Newsoms “stay at home order” beslutades det i torsdags kväll att skolan inte skulle vara öppen mer än för “essential personnel” och alla andra antingen skulle jobba hemifrån eller ta ledigt. Det verkar som om min kollega och jag - som ju utgör en stor del av distansundervisningen inom skolan - nu kommer att arbeta hemifrån. Ingen vet hur länge eftersom skolan har lagt i stort sett alla kurser på distans till och med terminens slut vilket är i mitten av maj.

Igår var första dagen när vi jobbade hemifrån vilket kändes konstigt. Och troligen kommer vi att göra detta under lång tid. Min avdelning har haft väldigt mycket att göra den senaste tiden eftersom vi är distansundervisningsavdelningen och skolans web masters. Det har varit otaliga uppdateringar för skolans hemsida och mycket att göra för att hjälpa skolans lärare att kunna ha sina kurser på distans. Redan innan allt detta skedde verkade det som om vi skulle få ha kvar våra jobb men i dagsläget vet jag ingenting hur det kommer att bli på lång sikt med tanke på att just Kalifornien inte har något slutdatum för sin “stay at home order.” Det känns väldigt drakoniskt tycker jag. Men så är också Newsom en person som verkar ha den typen sätt att arbeta. Jag har inga problem att säga att jag definitivt inte är en fan av vår guvernör. Tycker att det mesta han gör är fel.

Jag skulle ha rest till Washington DC under spring break nästa vecka för att förnya mitt svenska pass men har självklart ställt in denna resa. Vi får se när och om jag kommer att kunna resa dit. Som tur är kan jag förnya mitt svenska pass här i USA om det skulle gå ut. I Sverige kan jag inte längre förnya passet eftersom jag inte har någon nära släkting som kan intyga att jag faktiskt är jag. Och jag har mitt amerikanska pass som jag självklart kan förnya här i USA. Jag tror att det kommer att bli ett helt annat resande framöver och kanske helt andra krav för att ens kunna resa. Hela flygbolagsbranschen kommer nog att se annorlunda ut. Jag kommer dock att ha semester trots allt eftersom jag känner att jag behöver en liten andningspaus i allt galet som pågår.

Sådant jag kommer att ta upp i andra inlägg är Wuhan i Kina där allt startade, eventuella ursprung för detta virus, vad som sker här i USA och hur man sumpade chansen att stoppa spridningen i den utsträckning vi nu har på grund av undermåliga sätt att testa, preparat som kan hjälpa om man blir smittad. köphysterin av bland annat toalettpapper osv. Stay tuned!

Skolan hade satt upp hinder igår så att inte vem som helst kunde köra in. De är borta nu men vi får se vad som händer på måndag. Eftersom jag bor precis bredvid skolan ser jag ju allt som händer där. :)

Krismöte på jobbet

I tisdags morse hade alla heltidsanställda blivit kallade till ett krismöte inom skolan. Skolchefen och alla “höjdare” var där och budgeten presenterades för det kommande året. Det var ingen upplyftande presentation. Man pratar om nedskärningar och uppsägningar. Vem som kommer att bli uppsagd är fortfarande höljt i dunkel. Men det kommer säkert att bli en “rensning” tror jag.

Detta ger mig minnen av hur det var för 9-10 år sedan när vi fick gå ner i löner under 1-1,5 år och ett antal personer blev uppsagda. Jag klarade mig då men har ingen aning om “min” avdelning nu kommer att klara sig.

Skillnaden är nu att jag är äldre och skulle kunna gå i tidig pension. Det skulle bli litet knapert eftersom all pension som tas ut när man är litet “yngre” blir mindre än om man väntar. Vi som jobbar inom skolan har pension genom något som kallas CalPers vilket är en organisation som skolpersonal ofta har pension genom här i Kalifornien. Har man fyllt 55 har man rätten att börja ta ut pension även om den, som sagt, blir mindre givetvis än om man tar ut den senare.

Efter krismötet i tisdags verkade luften gå ur de flesta. Det blev väldigt tyst med både email och telefonsamtal. Ett antal personer kommer att gå i pension under 2020 genom ett så kallat “retirement incentive” men jag hör inte till en av de personerna. Jag ville inte binda mig redan nu i januari vilket man var tvungen att göra genom ett skriftligt avtal. Man kommer även att anställa ny personal för flera av dessa tjänster eftersom de tydligen måste ha vissa tjänster fyllda enligt regler här i Kalifornien. Men jag har en känsla av att många anställda kommer att ge sig av. Jag har hört om ett par personer redan som kommer att sluta relativt snart. Moralen inom skolan verkar vara på sparlåga just nu vilket jag fullkomligt förstår. Skolans ledning inklusive skolans Board of Trustees borde kanske avgå.

Det hela känns olustigt om jag skall vara helt ärlig även om jag skulle kunna ta ut pension vilket jag inte kunde göra 2009-10 när vi hade den förra krisen. Ja, vi får se vad som händer. Blir det så att jag får sluta får jag bestämma mig vart jag skall ta vägen och flytta ut från denna stat som känns fel på många sätt tycker jag. Ekonomiskt och politiskt.

Vi har haft långhelg igen eftersom det är President’s Day idag och skolan har stängt. Nu blir det inga fler helgdagar tills maj. Vi har ju ingen helgdagar kring påsk alls.

Och vi har torka nu igen med sol de flesta dagarna. Snön på berget smälter i rasande takt trots att det bara är februari. Har läst om ovädret som drabbar Europa och Sverige med “skräckregn”. Vet inte vad skräckregn är men antar att vi har haft det många, många gånger i Weed. ;)
Och Mt Shasta och ett UFO-moln blev “headlines” den gångna veckan. Jag såg molnet men det hade inte fått den gyllene färgen utan såg bara grått ut. Berget skapar sitt eget väder och moln.
https://activenorcal.com/this-alien-sunrise-lenticular-cloud-appearing-over-mount-shasta-is-unbelievable/

Inga TV-kanaler men bra filmer

Oj vad länge sedan det var jag skrev. Hade inte tänkt att det skulle bli så långt uppehåll men precis innan skolan satte igång (27 januari) fick min avdelning en ordentlig kalldusch beträffande personaltillgången. Vi hade ett liknande scenario innan höstterminen satte igång när kvinnan som jobbat på skolans andra campus i Yreka sade upp sig efter många år inom skolan. Skolan säger att på grund av budgetläget som vi har (man talar till och med om uppsägningar framöver) får vi inte anställa en ny person till tjänsten som blev ledig i höstas. Andra avdelningar får anställa men inte vi av någon konstig anledning.

Vi har hankat oss fram med en korttidsanställd person under hösten men hon betedde sig väldigt konstigt så vi var tvungna att hitta någon annan. Vi trodde att vi hittat en riktigt bra person som verkade intresserad av avdelningen. Några få dagar innan skolan skulle börja meddelade hon att hon inte kunde arbeta för oss!! Det var en ordentlig kalldusch och ytterligare ett stressmoment. Som tur var hittade vi en kvinna som arbetat tillfälligt inom skolan tidigare men självklart skulle det innebära upplärning osv. Första skolveckan som satte igång 27 januari var väldigt intensiv eftersom min kollega, som vanligtvis arbetar i Weed, fick vara i Yreka några dagar och jag fick göra i stort sett allt i Weed. Jag hade inte mycket energi kvar på kvällarna. Förra veckan var det litet lugnare i alla fall och vi kunde successivt komma i kapp.

Numera har jag faktiskt inga TV-kanaler och jag saknar inte TVn. Tidigare var jag nog litet av en “TV junkie” och tittade mycket på TV under min uppväxt. Min hyresvärd betalar för TV-kanalerna och för ca 1 år sedan ville hon byta från kabel till satellit. Eftersom jag har en gammal TV fungerade det inte lika bra som med kabel och någon gång under förhösten hade jag kopplat ur satellitboxen i lägenheten och när jag koppla in den för att se något program gick det inte att komma åt kanalerna. Eftersom jag inte direkt har behov av TV brydde jag mig inte om att kontakta hyresvärden.

Jag har inget Netflixkonto så har skaffat en del DVDs. Det finns mycket att köpa via eBay och har hittat filmer som jag gillar. Michael och jag brukade titta på film i stort sett varje kväll och vi hade ett helt “bibliotek” med filmer som vi tyvärr fick göra oss av med till stor del när vi flyttade till Hawaii. Här kommer några av de filmer jag har köpt.

Premonition med Sandra Bullock - en övernaturlig thriller om en kvinna som upplever sin makes död där tid och rum inte tycks vara statiska.
Minority Report med Tom Cruise - en actionthriller med pre-crime och tankepoliser som använder sig av medier.
Stuart Little - musen som blir adopterad av en familj. Söt film som kan ses även av vuxna. :)

The Pelican Brief med Julia Roberts och Denzel Washington - en thriller med korruption på högsta nivå.
The Golden Compass med Nicole Kidman - en fantasyfilm som är baserad på den första boken i en boktrilogi som skrevs av Philip Pullman.
Thelma and Louise - med Geena Davis och Susan Sarandon. En klassiker med två vänner som ger sig ut på en bilresa som tar ett rätt abrupt slut.

Ghostbusters med bland annat Bill Murray, Dan Aykroyd och Sigourney Weaver - en övernaturlig komedi med spökjakt.
Stargate med Kurt Russell och James Spader - science fiction där man reser till en annan del av Universum genom en Stargate.
Independence Day med Will Smith - science fiction med utomjordingar som försöker ta över Jorden och USA “saves the day.”

Vi har haft långhelg eftersom skolan uppmärksammade Lincoln Day redan i fredags. Själva dagen är nu till veckan. Och den 17 februari har vi ledigt på grund av President’s Day. Inte mig emot med kortare veckor. :)

I böckernas värld

För några år sedan dök en ny bloggläsare upp på min blogg och hon gjorde även en hel del kommentarer. Det var Stina i Colorado. Efter ett tag lade hon ner sin blogg för att fokusera på sitt skrivande mer på allvar.

Under 2019 kom hennes första bok ut - “Silvervägen” som är en kriminalroman. Jag har följt hennes mycket stora framgångar via Facebook och Instagram under förra året. Hennes bok blev till och med utsedd till årets bästa kriminalroman. Boken kommer att bli översatt till 27 olika språk och har redan kommit ut på många, bland annat engelska.

Självklart blev jag nyfiken på denna bok då Stina och jag haft kontakt men svenska bokbutiker tycks inte skicka till USA. Som tur var fick min vän A i Oregon tag på ett exemplar i Sverige i somras (hon och hennes familj var där på semester) som jag också fick ta del av. Tack A! Under jullovet hade jag tid att läsa och jag läste med intresse Stinas bok. Det var en riktigt bra bok med ett litet oväntat och intressant slut. Stinas nästa bok kommer att ges ut i april 2020 och heter “Ödesmark”.

Jag har aldrig haft några författardrömmar men jag har haft böcker omkring mig under stor del av mitt liv. Och jag har "arbetat med" ord vilket min pappa och jag gjorde när vi översatte böcker. Min pappa och jag översatte ett antal böcker från engelska till svenska och gav ut på vårt bokförlag. Att översätta böcker är inte alltid enkelt. Ofta fick vi skriva om litet för att få samma innebörd och energi som i originalboken. Vi höll på med översättningar under ca 20 år. Det var inget som vi kunde leva på men det var ett intressant “sidoarbete” och jag lärde mig mycket.

Dags för ny arbetsvecka. Ingen helg för oss i morgon måndag eftersom Trettondag Jul inte finns i USA.

Ett nytt decennium i antågande

Minns ni hypen och hysterin kring Y2K? Jag bodde i USA då och minns mycket väl att en del trodde att världen skulle upphöra såsom vi känner den. Ingenting direkt skedde vad jag kunde se och läsa och då följde både Michael och jag en hel del litet mer alternativa hemsidor och nyhetssajter förutom en del mainstream media.
Nu står vi inför ett nytt decennium och det kommer att bli litet konstigt i början att skriva 2020 tror jag. Vi har ju hållit oss i de “lägre numren” ett tag.

Jag avger inga nyårslöften. Har aldrig gjort det utan förändrar mig i stället litet då och då under årets lopp. Att arbeta med personlig utveckling är något jag gjort sedan jag var runt 15. Och det fortsätter jag med. Har dock förstått att en del personer avger löften som ofta inte hålls. Att “arbeta med sig själv” är något som kan vara utmanande om man inte vill se vissa saker inom sig själv. Jag tycker det är intressant att lära mig mer om mig själv och sedan kunna förändra sådant som inte känns aktuellt längre.

Det känns som om 2020 kan bli ett intensivt år här i USA med presidentval och mycket annat som är på gång. Vi får se vad som kommer att hända. Den som lever får se är ett bra uttryck.

I Sverige hoppas jag att man kan få det ökande våldet under kontroll. Jag vet att många säger att inget förändrats men nog har det väl det. Inte var det så många skjutningar, sprängningar osv för bara några år sedan. Jag blir litet ledsen när jag läser om det som sker och ja, jag följer en hel del beträffande vad som händer i mitt gamla hemland även om jag inte bor där.

Nu nalkas jullovet sitt slut. Tiden har gått alldeles för fort och jag har inte haft några problem att sysselsätta mig även om jag mest hållit mig hemma och varit mycket själv. Jag trivs med mitt eget sällskap numera så inga stora problem att inte umgås dagligen med en massa andra människor. Julmiddagen var trevlig tillsammans med min fd chef och hennes familj samt en annan familj som också kom. Vi åt gott, pratade om ditt och datt och spelade spel. Har även pratat i telefon med några vänner och till och med pratat svenska! Det händer ju verkligen inte dagligen nuförtiden.

Tyvärr tycks vi ha en period med torka igen. Det skulle ha regnat och snöat igår men det blev ingenting egentligen.
Häromdagen hade vi en riktigt fin soluppgång - jag har varit uppe relativt tidigt trots jullovet.

Och en dag hade vi små söta “UFO-moln”. :)

Gott Nytt År och decennium!

När ens arbete tar all tid och energi

Det har varit ett mycket långt uppehåll på min blogg. Längre än vad jag hade planerat men det blir så ibland när inspirationen och orken inte riktigt finns.

Jag skrev tidigare att vi skulle arbeta 10 timmar/dag, 4 dagar/vecka under sommaren. Dessa långa dagar som pågick under ca 2 månader gav ingen tid över på kvällarna. Jag kom hem, lagade mat, diskade och sedan var det i stort sett dags att lägga sig. På helgerna var det mycket annat som skulle tas om hand som jag inte hann med under arbetsveckorna.
Jag njöt av litet svalare väder än vad vi har haft de senaste åren. Sommaren påminde mer om hur det var när jag först kom till USA. Och vi hade inga stora bränder i närheten tack och lov. Många mindre bränder startade men inga jättebränder så som det var förra sommaren. Jag får lov att återkomma till de många och omfattande bränder som faktiskt startade i slutet av oktober och början av november i delar av Kalifornien och de enorma elavbrott som sattes igång.

När våra långa dagar var över kände jag att äntligen fanns litet mer tid över efter jobbet. Bara några dagar efter det att vi var tillbaka till de vanliga arbetsveckorna kom en kalldusch. Den person som arbetat för vår avdelning i Yreka under många år meddelade att hon hade hittat ett annat arbete. Detta var bara ca 1,5 vecka innan skolan skulle sätta igång. Jag utgick från att vi skulle kunna utannonsera tjänsten men det gick inte enligt skolans ledning. Man påstod att budgetsituationen var sådan att man inte ville anställa en permanent person. Detta trots att jag har pengar för den tjänsten i min budget. Vi var tvungna att ha en person i Yreka som supportade våra kurser under dagtid så vi har hankat oss fram med en korttids- och deltidstjänst. Min kollega har också fått vara i Yreka vid ett flertal tillfällen och det har lett till att vårt kontor i Weed varit underbemannat. Vår personalbrist har varit stressig eftersom det blir kaos om någon är sjuk eller borta av någon annan anledning. Det som pågår inom skolan är ett kapitel för sig.

Dessutom pågick ett större projekt under sommaren inom skolan som berörde vår avdelning väldigt mycket. De klassrum som har videokonferensteknologi skulle få ny och en annan slags utrustning. Det har varit dyrt att underhålla rummen med den tidigare teknologin så skolan ville spara pengar.

Skolans IT-avdelning skulle ha hand om projektet och vi utgick givetvis från att vår avdelning som supportar videokonferenskurserna skulle få information och vara inblandade till viss del. Nu visade det sig att IT-chefen (som har visat sig vara inkompetent och ovillig att dela med sig av information - han kommer att gå i pension inom en relativt snar framtid som tur är) inte ville dela med sig av det som pågick och den person som utsågs att leda projektet bestämde sig tydligen för att bete sig likadant. Vi fick ingen information och när vi själva tog initiativ att besöka ett klassrum och lära oss litet om teknologin togs vår feedback inte alls emot som hjälp utan snarare tycktes det irritera IT-folket. Den man som installerade den nya utrustningen är relativt nyanställd (jag var till och med del av den sk “hiring committee” som anställde honom) och som nyanställd tycker jag man bör vara litet ödmjuk. Framför allt då han inte supportat denna typen kurser utan det är min kollega och jag som kan och vet vad som gäller.

Min kollega och jag utgick från att vi skulle ha samma slags kontroll och support för kurserna som vi alltid haft men allteftersom tiden gick blev det mer och mer uppenbart att vi blev “utmanövrerade” av IT-mannen. Vi hade en kortare genomgång med honom och några andra från IT-avdelningen och när vi påpekade ett par saker blev vi i stort sett tystade. IT-mannens exakta ord var “I want to hear this from the instructors, not from you two.” Och fredagen innan skolans hösttermin satte igåg fick vi veta - enbart pga att vi ringde till IT-mannen - att i stort sett allt som vi hade lärt oss hade ändrats pga olika anledningar men vi fick ingen information om vad dessa förändringar innebar.

När skolan satte igång trodde vi fortfarande att vi faktiskt supportade kurserna men efter bara någon vecka framkom det att IT-mannen skulle ta över mycket av det vi hade gjort ifråga om problemlösning och annan, litet enklare teknisk support. Vi var mållösa hur vi behandlades. Att förändra personers arbetsuppgifter är inte bara något man gör hur som helst utan det finns processer för hur detta skall ske. Ingen av dessa processer hade följts.

En dag fick jag och min kollega ett email från min, relativt nya, chef. Hon visste ingenting och kom in mitt i denna röra och tydligen utnyttjade IT-chefen och hans “kumpan” detta och fick oss att framstå som okunniga och idioter. När vi fick detta email fick min kollega nog och han gick till sin fackförening. Han hade inte gjort något fel utan bara gjort det han trodde fortfarande var hans jobb. Jag har ingen fackförening pga den typen tjänst jag har. Han fick veta av fackföreningsrepresentanten att klagomål hade kommit även från andra avdelningar gällande dessa två inom IT-avdelningen. Det fick oss på litet bättre humör i alla fall. Facket skulle ta kontakt med HR-avdelningen för eventuellt vidare åtgärder. Jag hade ett möte med min chef och redogjorde i detalj för allt som hänt under sommaren - det var en kortare uppsats - och jag tror att hon insåg att vi hade behandlats mycket illa av IT-avdelningen. Hon måtte ha pratat med folk högre upp inom skolan eftersom IT-mannen kom till oss dagen efter mötet med min chef och sade att vi nu skulle återfå våra arbetsuppgifter! Vi fick spela med som om vi inte visste någonting vilket var litet lustigt. Och IT-mannen var sitt “gamla”, trevliga jag igen.

Något som också hade skett innan jag hade mitt möte med min chef var att IT-folket, jag och min kollega, ett antal lärare och min chef hade ett möte ca 2 veckor efter det att skolan hade satt igång. Lärarna framförde exakt allt det jag och min kollega hade sagt skulle kunna bli problem. Jag satt och bockade av på min “mentala checklista”. Allt jag hade sagt tog även lärarna upp. Tänk vad mycket som hade kunnat förhindras om IT-avdelningen hade betett sig som folk och lyssnat på oss. Det var många problem de första 2-3 veckorna av höstterminen.

Jag har jobbat 14 år inom skolan och kan mitt job. Att bli behandlad som jag blev var utmanande och stressigt och det kändes rent ut sagt för jäkligt att detta fick pågå. Nu har saker och ting lugnat ner sig som tur är även om personalbristen fortfarande finns eftersom vi inte kunnat anställa någon. Som sagt, arbetet har tagit all min tid och energi under lång tid och inspirationen har varit borta.

Kalifornien befinner sig i torka igen. Vi har inte haft någon nederbörd sedan i början av oktober och det är kruttorrt. Berget ser "naket" ut nu och jag undrar om det blir någon nederbörd eftersom alla långtidsprognoser visar på fortsatt torka framöver.

Då var det dags igen

Förra sommaren hade vi vanliga arbetstider och jobbade måndag-fredag. I år är det återigen 10-timmarsdagar som gäller måndag-torsdag.

Att jobba 10 timmar är galet tycker jag men det verkar som om de flesta inom skolan gillar detta. Ja, vi får lediga fredagar men det känns inte riktigt som om de långa dagarna uppväger fredagarna. Som jag skrivit om tidigare på bloggen är det helt andra förhållanden på de flesta arbetsplatser i USA jämfört med hur det är i Sverige.

Den tjänst jag hade tidigare tillät att jag tog 2 timmars semester varje dag under sommaren så att jag kunde jobba 8 timmar/dag. Med den tjänst jag nu har får jag inte göra det. Jag får antingen jobba mina 10 timmar eller ta hela dagen ledigt. Troligen kommer det inte att bli så mycket gjort i slutet av dessa maratondagar.

Första dagen är avklarad men det kommer att bli ytterligare litet drygt 2 månader innan vi återgår till vanliga arbetstider. Vi får se hur mycket energi jag har över till bloggvärlden måndag-torsdag.

Kom att tänka på den här sången med Björn Skifs och Blåblus med tanke på “slitet” vi har framför oss nu. :)

Mt Shasta - andligt centrum eller drogmecka?

Mt Shasta är en annorlunda småstad. Troligen är den rätt unik faktiskt. Den kallas ofta för ett andligt centrum och människor som bor här känner sig dragna hit av olika anledningar, bland annat på grund av vårt mäktiga berg.

Michael kom till Mt Shasta 1987 när staden fortfarande var en “lysande punkt” för andliga sökare. I augusti 1987 skedde något som kallades The Harmonic Convergence. “The Harmonic Convergence is the name given to one of the world's first globally synchronized meditation events, which occurred on August 16–17, 1987. An important part of the Harmonic Convergence observances was the idea of congregating at "power centers."[4] Power centers were places, such as Mount Shasta, California,[5] Mount Fuji,[6] and Mount Yamnuska[7] where the spiritual energy was held to be particularly strong.” Citat Wikipedia. https://en.wikipedia.org/wiki/Harmonic_Convergence
Jag minns att Michael berättade om alla aktiviteter som pågick och spännande människor han träffade då.

När jag kom till Mt Shasta 1997 var staden fortfarande ett centrum för andliga sökare och den var en livfull, liten stad med en spännande energi. Tyvärr har staden numera till stor del tappat energin och livfullheten. Exakt varför vet jag inte men jag har sett utvecklingen under alla år jag har bott här. Allt fler hemlösa och kringdrivande “transients” har dragits till det här området och polisen tycks inte göra tillräckligt för att skapa en bättre miljö. Som jag skrev om i det här inlägget förstörde dessa transients den fina campingen i Lake Shastina. http://bo-i-usa.blogspot.com/2017/10/lake-shastina-campground-end-of-era.html

Den allra senaste utvecklingen är att Mt Shasta av någon outgrundlig anledning tycks vilja bli ett drogmecka med cannabis som ledstjärna. Jag står med på en emaillista som drivs av en kvinna i Mt Shasta och det har varit en strid ström av email på sista tiden som handlat om det som pågår med cannabisindustrin som helt tycks vilja förändra Mt Shasta till något slags drogmecka.

Cannabis är lagligt i Kalifornien både for “medical and recreational use.” Och i Mt Shasta vill man nu skapa en cannabisindustri där man har gett 6 företag 20 stycken licenser för att utveckla denna industri. Jag har inte ens ord för detta beslut. Runt 80% av “communities” i Kalifornien har sagt nej till denna typ av utveckling. Men inte Mt Shasta tydligen.

Dessutom har man fattat ytterligare ett helt vansinnigt beslut i Mt Shastas City Council vilket innebär att minska avståndet mellan industrierna och områden där det finns skolor, dagis osv. Det avstånd som de allra flesta städer, som har cannabisindustrier, tillämpar är 1000 feet men även 600 feet förekommer. Mt Shasta å andra sidan har nu beslutat att minska avståndet till 450 feet! Är de som beslutar drogpåverkade eller finns det någon slags “maffia” här som styr staden?

Den 22 april var det ett möte i Mt Shastas City Council som tog “hus i helvete” och där många invånare uttryckte sitt missnöje och oro inför utvecklingen. Det finns läkare, tandläkare och många andra som nu hotar med att flytta härifrån och helt enkelt lämna staden. Just nu pågår en namninsamling för de som bor i Mt Shasta där man kan skriva på att man vill riva upp det beslut som fattades 22 april. Jag kan inte skriva på eftersom jag inte bor i Mt Shasta. Jag vet inte alls hur många som har skrivit på och det finns de som är för mer cannabis och de som vill få bort företagen.

Ett email som skickades ut för någon vecka sedan beskrev det som tydligen har pågått under ett par år och som nu syns i de beslut som fattats. Stämmer det som emailet gick in på har det skett utpressning, överenskommelser “under bordet” och andra skumraskaffärer.

Mt Shasta är en turiststad och tydligen börjar människor i andra länder dra öronen åt sig när det gäller resor hit. Sker inga stora förändringar tror jag att Mt Shasta kommer att bli en stad med mycket stora problem och man kommer att förlora turister i omfattande skala.

Mt Shasta borde i stället för cannabis satsa på turister och inkomstkällor som är sunda och hållbara. Vem vill bo i eller besöka en stad där det stinker cannabis i var och vartannat gathörn. Även Weed (och här kan man ju göra sig lustig över namnet ;) ) har “cannabis dispensories” där folk kan köpa olika typer av cannabisprodukter men jag har inte hört talas om någon mer omfattande industri som söker sig hit.

Det är bara att hoppas att mer förnuft och klart tänkande slår igenom mycket snart. Gör det inte det kommer Mt Shasta mest troligt att bli en stad i förfall.

En hemsida som skriver och berättar om det som pågår i Mt Shasta: https://www.mountshastacommunity.org/

Den här bilden togs för många år sedan när jag och C hade besökt Burney Falls. Inte ofta jag ser den sidan av Mt Shasta - berget ser olika ut från alla väderstreck.

Det här med internet

Tiden bara rusar iväg känns det som. Den gångna veckan hade skolan spring break vilket innebär att kurserna var inställda men alla kontor var öppna som vanligt. Jag hade faktiskt tagit ledigt två dagar - torsdag och fredag - och kunde ta hand om en del ärenden och annat som jag inte hinner med annars.

Något som också hände den gångna veckan var att man inom EU röstade för att skapa mer censur för internet. “Efter tre år av förhandling och infekterad debatt röstade Europaparlamentet under tisdagen ja till nya upphovsrättslagar inom EU. Det nya direktivet innebär bland annat att det senast 2021 inte ska gå att ladda upp upphovsrättsskyddat material på sociala medier, och att företag som Google och Facebook har en skyldighet att ersätta medier vars material de sprider på sina plattformar.” (citat SvT).

Om jag har förstått det hela rätt röstade en del personer till och med “fel” eftersom man ändrade i ordningen under omröstningen. Det var personer som hade tänkt att rösta “ja” eller “nej” och röstade tvärtemot på grund av den förvirring som tycks ha rått. Låter ju inte särskilt betryggande att det inte var bättre koll hos de som valts att företräda till exempel Sverige. Så resultatet blev 348 mot 274 och därmed gick detta igenom.

Det är artiklarna 11 och 13 som varit mest kontroversiella och som troligen kommer att orsaka mer censur och problem att ha den sortens internet som människor har vant sig vid. Den här artikeln förklarar bra vad dessa artiklar handlar om:

https://www.svt.se/kultur/klart-eu-rostar-ja-till-nya-upphovsrattslagar

Internet har ju egentligen inte funnits i en större utsträckning mer än runt 20 år men har revolutionerat hur man idag hittar information, handlar kläder, skor, elektroniska prylar osv. Jag tycker om att ha tillgång till internet och skulle nog ha svårt att klara mig utan det.

Med tanke på att hitta information via internet så kom det till nytta igår kväll. Under lördagseftermiddagen började mina grannar (som bott i grannlägenheten sedan slutet av september/början av oktober förra året) att helt plötsligt bära ut saker från lägenheten. Jag kollar regelbundet Craigslist för bostäder i det här området för att hålla mig uppdaterad och dessutom för att se vad som eventuellt är på gång med grannlägenheten på grund av alla som kommit och gått under årens lopp. Jag hade inte sett någon annons så blev litet undrande.

Det är ett yngre par med en liten son som bott här och det har varit relativt okej. Jag såg att mannen gick iväg med en bunt böcker och en ryggsäck och ställde av dessa på en bänk vid skolan. Då började jag ana ugglor i mossen. Eftersom jag inte ville verka nyfiken (vilket jag givetvis var ;) ) avvaktade jag med att gå ut och se vad som var på gång. Efter någon timme med mycket spring ut och in körde de iväg. Jag var helt övertygad om att de hade gett sig av för gott trots att ingen flyttbil synts till. Jag gick ut och såg att de hade ställt ut massor med saker i den driveway där de parkerat och det fanns några skyltar där det stod “free stuff.” En dörr i staketet till deras tomt/backyard på baksidan av huset stod öppen och jag vågade mig på att gå in där. Lägenheterna har en stor glasdörr på baksidan så jag kikade in och såg att de hade lämnat en del möbler men att annat smått var bortplockat. I deras backyard fanns massor med tomma glasflaskor, olika slags förpackningar, kartonger osv.

Igår kväll letade jag efter dessa pesoners namn (visste vad de hette) och hittade till slut ett Instagramkonto för killen och mysteriet blev klarare. Tydligen kommer han från New England på östkusten - kvinnan verkar vara från Oregon - och i slutet av januari hade hans mormor eller farmor gått bort. Där fanns även ett inlägg för ett par veckor sedan där han skrev att han “had acquired a homestead”. Min gissning är att han troligen ärvt ett hus med en stor lada i New England. Där stod det också att de skulle flytta dit!! Och idag fanns ett nytt inlägg där det stod att de "were heading east."

Så troligen har de lämnat lägenheten med i stort sett allt kvar. Om hyresvärden vet om detta är en annan fråga. Har inte sett hyresvärden här eller någon annons. Så nu blir det nya grannar igen framöver - suck. Jag har lärt mig att leta på nätet och skulle nog egentligen ha blivit privatdetektiv eftersom jag tycker sådant här är intressant med att hitta information. ;)

Jag tog en promenad igår (innan allt hände med grannarna) och gick till en affär som heter Dollar General som finns i Weed. Affären är en lågprisbutik där jag till exempel köper toapapper, plastpåsar för förvaring osv. Själva affären är inget märkvärdigt men utsikten där den finns är helt okej. :)

Händelser vi minns

Ibland är det intressant att fundera kring stora och omvälvande händelser som påverkar människor på olika sätt.

De flesta amerikaner minns var de befann sig och vad de gjorde när presidenten John F Kennedy (JFK) sköts i Dallas, Texas den 22 november 1963. Det var en händelse som påverkade hela USA och som etsade sig fast hos de allra flesta. Precis som 11 september 2001 som helt förändrade USA och som fortfarande påverkar hela samhället. Man kan även dra parelleller till mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 och hur det påverkade Sverige och det svenska samhället.

Jag var för liten för att minnas något av mordet på JFK när det skedde 1963. Jag minns 11 september och Palmemordet mycket väl. Alla dessa omvälvande händelser har omgetts av spekulationer och frågor kring händelseförloppen och vad som skedde.

John F Kennedys familj gick vidare så gott de kunde och sonen JFK Jr växte upp till en av de mest påpassade kändisarna i USA. Den 16 juli 1999 gick JFK Jr bort alldeles för ung i en flygplansolycka där även hans fru och hennes syster omkom.
Alldeles nyligen visade man ett 2 timmar långt program hos TV-kanalen ABC om JFK Jr och hans fru Carolyn. Jag tittade på detta eftersom jag av någon anledning inte mindes särskilt mycket av rapporteringen 1999 när JFK Jr omkom. Jag bodde i USA då men följde inte dessa nyheter direkt.

https://people.com/politics/the-last-days-of-jfk-jr-exclusive-trailer/

Däremot minns jag mycket väl nyheterna sommaren 1997 (min första sommar i Mt Shasta) när prinsessan Diana omkom. Jag blev chockad när jag hörde om vad som hade hänt och kunde inte riktigt förstå att hon inte fanns längre.

Vissa händelser påverkar hela samhällen och till och med länder och ändrar för alltid kursen på något sätt. Mordet på John F Kennedy är ett exempel på en sådan händelse.

En kort video om JFKs begravning och hur människor reagerade inför denna händelse som skakade USA.



Igår lördag åkte jag till Mt Shasta för att handla mat och när jag körde såg jag fantastiska moln (lenticular clouds) men hade givetvis ingen kamera. Eftersom jag har inte har egna bilder får jag länka till ett foto som ligger ute hos Facebook och som visar molnet från motorvägen I-5 när man åker norrut mot Mt Shasta. Dessa moln är verkligen speciella och häftiga.

https://www.facebook.com/KCRAMarkFinan/photos/a.336177666448056/2158961480836323/?type=3&theater

Nytt 2019

Jag ser att det var mycket länge sedan jag skrev på bloggen. Hade tänkt skriva ett kort inlägg tidigare men har inte orkat och haft inspiration på grund av att jag blev sjuk precis innan skolan stängde för jullovet.

Mest troligt var det en influensa som drabbade mig. Har inte haft influensa på kanske 30 år och brukar inte vara sjuk. Har inte haft sjukdagar på jobbet på väldigt länge, flera år troligen. Men hösten har varit mycket intensiv på jobbet och jag var nog slutkörd helt enkelt. En av mina FB-vänner skrev på sin sida (hon jobbar inom skolan som Public Relations Director) att hon åkt på samma skit som jag fick. Och flera personer som jobbar inom skolan hade skrivit och berättat att de också blivit sjuka.

Jag hade sett fram emot att vara ledig och frisk under ett bra tag nu när skolan stängde. Men det gick tydligen inte i år. Känns rätt kymigt och trist faktiskt skall jag villigt erkänna. Har inte varit sängliggande men hållit mig inomhus till stor del eftersom detta virus är segt verkar det som. Det har också varit ovanligt kallt under den senaste veckan med ofta riktigt kalla nätter. Har proppat i mig alla tillskott jag har för att stärka immunförsvaret men det tar tydligen sin tid. I morgon öppnar skolan igen och det är bara att gilla läget och börja jobba igen.

Nytt år igen och jag har tagit fram mina 2019-almanackor. Jag avlägger aldrig nyårslöften utan gör förändringar när de behövs allt eftersom. Känns enklare tycker jag.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

Den här låten har ett par år på nacken men tycker om den fortfarande och den får sätta tonen för det här året. :)

Att försova sig

Jag brukar ofta vakna innan väckarklockan ringer vid 6.30 på morgnarna, dock inte i morse. Eftersom jag har så väldigt nära till jobbet behöver jag inte gå upp tidigare. Varför jag inte ens hörde klockan i morse står skrivet i stjärnorna. Antar att jag var ovanligt trött och sov väldigt djupt.

Som tur var hade jag inga tidiga möten och min kollega var på plats på kontoret så det var ingen panik men att vakna för sent och sedan behöva skynda sig är ingen direkt bra start på dagen. Jag kom till jobbet ungefär en halvtimme senare än normalt - som tur var hade ingen frågat efter mig. Med den typen tjänst jag har nu är jag inte alls lika bunden som jag var tidigare med tanke på arbetstider men jag brukar vara på jobbet under “normal” kontorstid.

Det bästa vore om man kunde sova så länge man behöver men självklart går inte det när man har ett arbete. Ofta är jag uppe rätt tidigt även när jag är ledig men då vaknar jag av mig själv. Trots att jag sov rätt många timmar den gångna natten har jag känt mig litet seg hela dagen. Det är lätt att komma i obalans när man vaknar med ett ryck.
I kväll ställer jag båda väckarklockorna - den med batteri och den eldrivna. :)

Det är mörkt nu på morgnarna tycker jag men nästa vecka kommer det att bli litet ljusare när vi ställer om till vintertid - eller normaltid som jag föredrar att kalla den. Sverige ställde ju om den gångna helgen så den här veckan är det “bara” 8 timmar mellan Kalifornien och Sverige. Som jag skrivit tidigare på bloggen skulle jag hellre ha normaltid året runt som vi hade fram till 1980 i Sverige. Det gick hur bra som helst. I USA har vi ännu kortare period med normaltid jämfört med Sverige. I USA heter sommartiden Daylight Saving Time.

Jag har lagt ut den här videon tidigare men tycker att den kan passa igen. :)

Allt har en mening

Under de senaste 25-30 åren har jag följt min magkänsla, intuition och mitt hjärta. Ibland har kanske de saker jag gjort verkat underliga för utomstående men jag har känt i hjärtat och magen att det var rätt. Som när jag åkte till Sverige hösten 2015 utan att egentligen veta hur det skulle bli. Att följa sin intution kräver en del mod eftersom det ibland innebär att man måste kasta sig ut i det okända.

Att allt har en mening upplever jag går hand i hand med att följa sin magkänsla och intuition. Ofta är det först efteråt som jag har förstått varför vissa saker skedde och jag kan se en “röd tråd" i olika händelseförlopp. Min flytt till och mitt liv i USA är ett sådant händelsförlopp. Men jag kan även se meningen i mindre sammanhang.

Häromveckan skulle jag till bilmekanikern eftersom jag behövde få en sak undersökt och jag hade fått tid på sena eftermiddagen. Jag kan faktiskt se bostaden jag hyr och den plats där min bil står från kontoret på jobbet och helt plötsligt sade min kollega “There's a car in your driveway!" Mycket riktigt stod en bil parkerad i min driveway och blockerade min bil. Jag bestämde mig för att undersöka vad som var på gång eftersom jag har haft bilar som blockerat tidigare på den allmänna gatan.

En yngre kille satt i bilen och jag sade att han inte kunde parkera där eftersom det var en privat väg där min bil stod. Tydligen skulle han hämta någon från grannlägenheten och varför han inte parkerade i deras driveway (som var tom) är ett mysterium. Han bad i alla fall om ursäkt och flyttade bilen som tur var.

Jag bestämde mig för att gå in i min bostad och såg att någon ringt och lämnat ett meddelande på min telefonsvarare. Det var bilmekanikern som hade ringt mitt hemtelefonnummer trots att jag hade gett honom mitt arbetsnummer. Det visade sig att de hade fått en öppning tidigare på dagen.

Hade bilen inte stått där den stod hade jag inte fått meddelandet och kunnat åka tidigare. Även om jag blev frustrerad av situationen med bilen blev det bra i slutändan. Och min bil behövde inte repareras som tur var vilket jag var väldigt tacksam för. Har man en äldre bil börjar det till och med vara svårt att hitta reservdelar nuförtiden.

Ingen stor händelse men det kändes som om det var meningen att det som skedde faktiskt skedde. :)

Bilden lånad från internet.

En kort uppdatering för vulkanutbrottet på Hawaii. Eftersom man inte skriver om det direkt nu här i USA antar jag att det inte heller skrivs om i Sverige.
Vulkanen har dagliga explosioner och enligt jordbävningskartan som jag kollar varje dag är det jordbävningar som ligger kring 5.3-5.5 på Richterskalan.
Lavan fortsätter att pumpas ut genom “fissure 8" och varje dag byggs ny mark i havet. Kapoho Bay har egentligen ersatts numera av vulkanisk mark. Runt 600-700 hus/byggnader har förstörts på grund av lavan. Hawaii är en levande ö med nyskapande lava.

April 1997

Det känns som om timmarna inte riktigt räcker till under dagarna.
När arbetsdagen är slut finns det fortfarande mycket jag vill kunna hinna med. Hade tänkt skriva här på bloggen under helgen men det hanns inte riktigt med eftersom “snöfågeln" R (snowbird, det vill säga en person som bor i sin RV och reser söderut under vintern till värmen) kom på ett besök. Han har återvänt från Arizona och skall nu snart åka vidare norrut.

Vi har fått en oväntad värmebölja vilket har gjort att snön smälter i rekordfart uppe på berget. Jag har inte riktigt hunnit ställa om mig till att ha sommarkläder eftersom det var rätt kyligt förra veckan. Och det skall bli svalare i alla fall tillfälligt om ett par dagar så det är som vanligt med jojovädret ett tag.

Det slog mig att det nu är 21 år sedan jag kom till det här området just den här tiden i april. 1997 kom jag till Mt Shasta för första gången. Då var det väldigt mycket snö uppe på berget och den smälte inte förrän långt inpå sommaren. April 1997 var mycket svalare och jag insåg att Kalifornien inte bara är sol och värme i den allra nordligaste delen. :)

Det är intressant ibland i FB-grupperna jag är med i när en del skriver att de skall “resa hem" till Sverige under semester eller andra besök. Jag kan inte längre säga att jag reser hem eftersom USA är mitt hem. Den känslan blev mycket starkare när min mamma gick bort. Då var det som om några band kapades som gjorde att “hem" inte längre var Sverige.

Jag har förändrats under dessa 21 år och är absolut inte samma person som kom hit 1997. Världen har också förändrats väldigt mycket - både Sverige och USA.
När jag kom hit till Mt Shasta-området skrev jag brev till vänner i Sverige. Och de skrev brev till mig. Jag hade ingen email när jag kom hit. Mamma och pappa skickade brev till mig via posten.
Vi ringde via vanliga telefonen och kunde givetvis inte se varandra. Min pappa skaffade en dator men då han blev sjuk väldigt snart efter det att jag kom till USA, blev det inte så att han använde den så ofta som han kunde ha gjort. Mamma sade alltid att hon var oteknisk så hon ville inte ens lära sig datorn.

Det var en annan slags tid när allt tog litet längre tid. Man förväntade sig inte omedelbara svar och man var inte alltid tillgänglig och uppkopplad. Jag uppskattar dock att det har blivit enklare att ha kontakt med andra.

Jag har inga foton egentligen från min första tid här (några få mindre bra pappersfoton bara) så avslutar med en YouTube-video som visar berget, skogarna och naturen. Den här verkar vara från förra året när vi hade mycket vatten - i år har vi inte alls lika mycket vatten.

Att vara beroende av andra

Jag beklagar att det blev tyst på bloggen ett tag men de senaste 2-3 veckorna har varit väldigt stressiga, utmanande och utmattande. Det är deklarationstider i USA (deadline för deklarationen är 17 april i år - brukar oftast vara 15 april) och jag har varit “i händerna på" CPAs (revisorer) under flera veckor.

För 3 år sedan gick jag igenom en process som var väldigt dyr (skrev om den här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/04/nu-har-jag-fatt-besked.html) och efter det är jag väldigt noga med att allt skall vara korrekt beträffande min deklaration. Förra året kunde jag anlita ett företag, H&R Block, i Mt Shasta eftersom jag kunde tillräckligt beträffande vissa blanketter och visste att jag kunde korrigera eventuella fel. För 2017 års deklaration visste jag att jag inte hade den kunskapen eftersom jag hade börjat få utbetalningar från min privata pensionsförsäkring i Sverige.

Mannen som var min advokat 2015 hade rekommenderat ett företag som hans firma samarbetar med. Redan förra sommaren hade jag varit i kontakt med en kvinna där och vi hade även haft kontakt under hösten när jag fått bekräftat att jag var välkommen som kund hos dem.

I USA får man ett dokument från sin arbetsgivare (W2 heter det) under januari och om man har andra inkomster får man information om dem. Eftersom mina amerikanska dokument är få och enkla har jag inte mycket att hålla ordning på beträffande dessa. För de svenska är det däremot litet mer jobb kring att få in alla uppgifter i tid. Eftersom Sverige har ett senare datum för deklarationer får jag alltid ligga på att få in uppgifterna från Sverige. Men i början av februari hade jag allt som behövdes så jag skickade all information till revisionsbyrån och min kontaktperson.

Det jag inte visste var att detta företag är mycket långsamt. Jag var i kontakt med dem flera gånger - framför allt då en av blanketterna som jag måste skicka in måste vara skatteverket tillhanda redan 15 mars - och frågade om de hade någon information när jag skulle få deklarationsblanketterna. De fick ansöka om förlängning för den tidiga blanketten och i slutändan var de tvungna att ansöka om förlängning för alla resterande blanketter. Wow! Dålig stil! Och jag som aldrig har behövt ansöka om förlängning under alla år jag har deklarerat här i USA. Och denna försening som aldrig tycktes ta slut var väldigt stressande - mycket på grund av att jag absolut inte ville få några straffavgifter med tanke på min erfarenhet för några år sedan.

Jag är litet “jobbig" på så sätt att jag ofta ser fel som andra gjort. ;) Så var det när jag gick igenom processen 2015 och även för senare deklarationer. Och så var det även i år. Herregud så många slarvfel firman hade gjort! Jag gjorde ändringar med rödpenna och skrev så detaljerade förklaringar jag kunde. Man måste vara väldigt noggrann eftersom vi bara kommunicerade via email och aldrig träffades. Firman finns i södra Kalifornien så email var det bästa sättet. Jag tror att de inte hade förväntat sig att de skulle få en sådan bakläxa. :)

Korrigeringar gjordes och jag fick (som vi trodde) slutgiltiga dokument. Men icke. Det var fortfarande några få saker som behövdes ändras och jag skrev igen till firman. Jag försökte också ringa till min kontaktperson men hon var inte där. Av någon anledning vidarebefordrade växeln mitt meddelande till firmans chef. Han ringde upp mig och jag har nog aldrig varit med om ett så otrevligt samtal.
Mannen bad mig att inte ringa till dem!!!!! Eftersom jag fortfarande behövde deras hjälp bet jag mig i tungan och bara försökte få svar på mina frågor vilket han mycket motvilligt gav mig. Men vad sjutton är det för fel på folk? Han tyckte nog att jag var ordentligt jobbig eftersom jag legat på och hört mig för med regelbundna mellanrum, sett fel de borde ha sett och korrigerat, osv. Ringt hade jag bara gjort några få gånger när det var nödvändigt. Men jag hade ALDRIG varit otrevlig. Så behandlar man inte en betalande kund! Jag var alldeles tagen efteråt och undrade vad det var för jäkla idiot som betedde sig så.

Igår kväll kom i alla fall ett email från min kontaktperson med de slutgiltiga ändringarna och hon till och med skrev “If you have any questions, please feel free to call me." Jag hade skrivit till min advokat efter telefonsamtalet. Jag bad inte om någon hjälp utan bara ville förmedla vad som hade hänt. Om han kontaktat dem står skrivet i stjärnorna men en sak är säker - detta företag kommer jag ALDRIG arbeta med igen. Usch!

Jag tycker inte om att vara beroende av andra men tyvärr är jag det via min arbetsgivare, min hyresvärd, revisorer, osv. Mitt mål är att bli mycket mer självständig inom alla områden. Det här med min deklaration har tagit alldeles för mycket tid, energi och frustration och var en ordentlig väckarklocka!

Så här såg berget ut för ungefär en vecka sedan från "min" gata. Det har slagit ut en del sedan dess. Får ge mig ut och fota litet nu när jag kan andas ut beträffande min deklaration. :)

Döstädning

För inte så länge sedan hörde jag talas om döstädning för första gången. Nej, det handlar inte om att städa efter det att någon gått bort utan helt enkelt ett sätt att leva där man ständigt rensar ut och organiserar sin tillvaro.

Intressant tyckte jag eftersom det är så jag levt under en stor del av mitt liv. Redan när jag var liten flicka tyckte jag om att hålla undan och organisera. Och den inställningen har jag behållit under alla år.

Kvinnan som lanserade begreppet döstädning heter Margareta Magnusson och hon har skrivit en bok om detta - "Döstädning: Ingen sorglig historia". Boken har blivit en succé och Margareta berättar att döstädning har samma innebörd för henne som “dökär", “dökul" osv. Alltså inget som är jobbigt utan något som är upplyftande och roligt.
https://www.hemmets.se/margareta-lar-oss-att-dostada/

Mina föräldrar var inte lika “fanatiska" som jag var och min pappa var nog till och med en “hoarder". Men för mig kändes det naturligt att inte samla på mig en massa utan hålla efter och slänga successivt.

När jag bodde i Sverige hade jag mycket mer än vad jag har nu men det var nog ändå litet i jämförelse med vad många samlar på sig.
Den första “bantningen" av saker gjorde jag när min lägenhet såldes. Jag hade haft den kvar ett bra tag efter det att jag först kommit till USA eftersom jag inte visste egentligen vad som skulle hända och om jag skulle stanna kvar. Lägenheten var en säkerhet att jag hade möjlighet att återvända till Sverige utan att behöva börja om. Mycket av det som fanns i min lägenhet flyttades över till mina föräldrars hus och en del såldes. Pappa hade gått bort och det var en tidsfråga hur länge mamma skulle ha kvar villan i Enebyberg. När jag var där för att hjälpa min mamma gick jag även igenom det som var mitt och bantade mina tillhörigheter rätt ordentligt.

När min mamma sedan flyttade till sin lägenhet i Täby efter det att villan sålts fanns fortfarande en del av mina saker i hennes lägenhet. Hon använde några av mina möbler och hon hade ett extra sovrum där mycket av det som var mitt fanns.

När min mamma sedan gick bort insåg jag att jag skulle få släppa taget om väldigt mycket. Både det som var mitt och sådant som funnits i mitt barndomshem. Jag gick igenom precis allt i hennes lägenhet - varje papper och alla skåp och lådor. Jag behöll några få saker men det allra mesta lämnade jag och när jag stängde dörren till lägenheten för att åka tillbaka till USA visste jag att jag aldrig skulle återse dessa saker. Fortfarande har jag inte saknat något vilket måste innebära att jag släppt taget om i stort sett allt.

När Michael gick bort ställdes jag inför samma utmaning, det vill säga att göra mig av med ett helt hem egentligen. Jag behöll väldigt litet av det som var hans och jag antingen skänkte eller slängde det allra mesta. Jag hade självklart saker där som var mina eftersom jag flyttat dit från Mt Shasta-området innan han gick bort och dessa saker tog jag med mig tillbaka. Mitt motto var att jag skulle bara ha kvar sådant som jag använde mig av och som jag själv kunde bära och flytta. Alltså inga stora och åbäkiga möbler utan bara lättare saker.

Jag har fortsatt att inte samla på mig och det känns befriande tycker jag. Om jag skulle flytta till en husbil eller en annan mindre bostad fick jag härbärgera en del i ett lagerutrymme men det jag skulle behöva vore nog inga problem att få in på en liten boyta. Döstädning är en livsstil tror jag och den hade jag kommit på långt innan Margareta Magnusson skrev sin bok. :)

Av någon anledning hittade jag ingen video på svenska. Här pratar Margareta Magnusson om döstädning - fast på engelska.

Valet 2018

Den gångna veckan var “brutal" på jobbet och jag var noga med att inte försöka göra allt för mycket hemma på kvällarna så bloggen blev lidande tyvärr. Det är viktigt att man inte stressar sig själv utan vet var gränsen går.

När jag först kom till USA fick jag en hel del nyheter via mamma och pappa om vad som försiggick i Sverige. Numera följer jag rätt många hemsidor och grupper för att försöka hålla mig uppdaterad eftersom jag tycker det är intressant.

I år är det val i Sverige och det är något som jag absolut kommer att följa. Jag har inte röstat på mycket länge i ett svenskt val men i år funderar jag på att göra det. Som utlandssvensk kan jag bara rösta i riksdagsvalet och i val till Europaparlamentet.
Fortfarande är det poströstning och röstning vid ambassad/konsulat som gäller om man bor i utlandet eftersom Sverige inte har velat införa eröstning ännu. Jag kontaktade Valmyndigheten och Morgan Johansson förra året beträffande detta men deras svar var inte mycket att “hänga i julgranen". Jag skrev om mitt brev här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2017/03/jag-skrev-ett-brev.html

Eftersom jag inte bor i Sverige kan jag självklart inte se på plats vad som sker och hur det är men det finns tillräckligt med information ute på nätet för att i alla fall ha en rätt bra uppfattning. Skjutningar, explosioner, bränder, månggifte, demonstrationer, gruppvåldtäkter osv har fått mer och mer uppmärksamhet det senaste året.

Förra året lär det ha varit mer än 300 skjutningar och 2018 har startat på liknande sätt med fyra dödsskjutningar inom loppet av en vecka. För mig känns detta anmärkningsvärt att Sverige numera har ett så stort problem med skjutningar.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/brutal-start-pa-2018-fyra-dodsskjutningar-pa-en-vecka

Något som också uppmärksammades stort förra året var när en man och hans tre fruar samt 16 barn blev tilldelade lägenheter i Nacka utanför Stockholm. Polygami är olagligt enligt svensk lag MEN om äktenskapet har ingåtts utanför Sverige enligt de lagar som gäller där är äktenskapet även lagligt i Sverige. Hur tänker man lösa detta?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/starka-reaktioner-pa-manggifte-i-nacka-migrationsministern-vill-utreda
Även en barnbok med samma tema kom ut och reaktionerna kom snabbt. “Farfar har fyra fruar" heter boken och återigen upplevde jag det som om man på något sätt ville normalisera månggifte i Sverige trots att det är olagligt.

Gruppvåldtäkterna blev också mer uppmärksammade 2017. Eller var det bara anmälningsbenägenheten som hade ökat? ;) I Malmö var det fyra fall som på kort tid kom ut i nyheterna. Brutala våldtäkter med misshandel och många inblandade. Och då den svenska polisen verkar sakna resurser och de har en rikspolischef som inte är värd namnet tycks många anmälningar av olika slag (inte bara våldtäkter) läggas på hög.

Det här var bara några exempel på sådant som numera verkar vara vardagsmat i Sverige. Jag skulle kunna skriva en lång lista med annat som också rapporterats men nöjer mig med detta just nu.

Det verkar vara en del som numera är “kappvändare" - kanske för att det är val? I december 2017 sade finansminister Magdalena Andersson att integrationen av asylsökande inte har fungerat och att mottagandet fortfarande inte är bra. Dessutom sade hon att man skulle söka sig till andra länder. Hoppsan, så hade det inte låtit tidigare.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/magdalena-andersson-sok-er-till-annat-land

Jag befann mig i Sverige under ca 2,5 månader hösten 2015 eftersom jag trodde att jag skulle flytta tillbaka dit. Under just den tiden kom det 10,000 + per vecka och jag såg hur handlingsförlamade den svenska regeringen var och jag såg chocken som fanns. Ingen hade trott att det skulle ha kunnat bli så och man hade inte kunskapen eller resurserna att hantera så många nyanlända. Under 2017 beviljade Migrationsverket totalt 135.459 uppehållstillstånd. Självklart inkluderar detta alla sorters sökanden men många var asylsökanden. Migrationsverket tror att ca en halv miljon kommer att söka uppehållstillstånd mellan 2017-2021.
Hur skall man hantera detta med tanke på den enorma bostadsbristen i Sverige? Hur skall man kunna integrera så många på arbetsmarknaden?

Jag skrev en lägesrapport i november 2015 innan jag åkte tillbaka till USA: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/11/sverige-lagesrapport-20-november-2015.html

Nu blev det här långt så avrundar här men kommer säkert att återkomma till Sverige och valet framöver.

Berget står där tryggt och opåverkat tycks det som oavsett vad som händer i världen. :)

Facebook och svenskar i USA

Jag är med i några Facebookgrupper för svenskar som bor i USA. Ett par grupper tar upp mer allmänna ämnen medan en av grupperna är till för ämnen som politik, religion och annat som kan vara mer utmanande.

Många gånger handlar inläggen om att trådstartaren fått en “leverans" av eller har besökt Sverige och tagit med sig svensk mat och svenskt godis. Och ofta får de inläggen väldigt många kommentarer och “likes" och många tycks vara helt till sig när de ser den svenska maten. :)
Ibland undrar jag i mitt stilla sinne hur folk får i sig mat eftersom en hel del vill ha svensk mat trots att de bor i USA. Jag var litet så i början av mitt USA-boende men relativt snart insåg jag att maten jag varit van vid från Sverige inte fanns på riktigt samma sätt här i USA. Vilket ju är helt normalt eftersom det är ett annat land.

Andra inlägg kan handla om hur man skall baka med torrjäst. :) I Sverige bakar man väl oftast med färsk jäst medan det i USA oftast är paket med torrjäst som finns i affärerna. De som bor i litet större städer verkar kunna hitta färsk jäst men jag har aldrig sett det här i Mt Shasta-området.

En del undrar över hur man flyttar till USA och dessa inlägg blir ofta rätt långa eftersom trådstartaren inte kanske har förstått hur svårt det faktiskt kan vara att flytta lagligt till USA. Vi som bott här länge undrar också ibland varför personen ifråga inte har tagit reda på mer hur det fungerar rent praktiskt och de mest komiska inläggen är de där trådstartaren inte tycker om svaren och försöker argumentera emot oss som faktiskt bor här. :)

I gruppen som tar upp litet andra slags ämnen är tonen ofta litet mer “hätsk" eftersom medlemmarna har olika uppfattningar om till exempel USAs president, Sveriges flyktingpolitik, hur det har blivit som det nu verkar vara i Sverige med allt mer våld, våldtäkter osv. Idag till exempel handlade ett par inlägg om boken om Trump som precis kommit ut. Jag har inte läste den och planerar inte att läsa den. Ett annat handlade om den “konst" som finns i Stockholms tunnelbana och där "konstverken" tycks bli allt mer underliga.

Eftersom jag bott länge i USA kan jag bidra ibland med information i trådarna där medlemmar undrar om pass, green card, skatter osv. Oftast avhåller jag mig från att skriva i de som handlar om all svensk mat som “smugglas" in till USA. ;)
I gruppen med de litet mer utmanande ämnena deltar jag relativt ofta med vad jag tycker utan att bli nedlåtande mot andra medlemmar. Tyvärr förekommer det rätt ofta att man attackerar personer som har andra åsikter. För mig känns det helt ointressant att föra fram åsikter och tankar på det sättet.

Facebook är en plattform som verkar engagera många människor och jag följer även några andra grupper som tar upp ämnen som handlar om Sverige. Jag är dock inte medlem i dessa. På senare tid tycks en hel del personer ha blivit avstängda under en viss tid från Facebook - kanske 1-3 dagar då andra anmält deras inlägg eller kommentarer. Förhoppningsvis kan Facebook fortsätta som ett forum för olika åsikter.

Man får ta Facebook för var det är och ta det hela med en nypa salt. Då kan det vara rätt kul och underhållande i måttliga mängder. :)

Bilden lånad från internet.

Star Wars, X-Files och en märklig dröm

Vissa drömmar kan vara väldigt levande och när man vaknar undrar man om det verkligen bara var en dröm.
Den gångna natten hade jag en mycket märklig och intensiv dröm som utspelade sig där jag bor. Huset såg precis ut som “mitt" hus och det var även mina nuvarande grannar som bodde i huset.

Grannarna hade dekorerat framsidan på huset med en massa girlanger och ställt ut paket som var inslagna i fina presentpapper. Men de hade dekorerat så att jag knappt kom in i min lägenhet. Grannarna var inte ens där men en massa andra människor (helt okända för mig) fanns i grannarnas lägenhet och utanför huset. Jag lyckades ta mig in i min lägenhet och helt plötsligt vällde det in folk även i min lägenhet av dessa okända människor! Klockan ringde då så det var bara att stiga upp men jag var onekligen litet undrande över den här drömmen.

Jag tror att drömmar ofta handlar om att bearbeta det man varit med om under dagen och ibland kan drömmar även ha budskap. Det har jag varit med om flera gånger och drömmen har haft en avgörande inverkan på vilken väg jag valt att gå i livet.

I kväll har en ny omgång av The X-Files premiär här i USA. Förra vintern sändes några avsnitt och det hela slutade med en “cliff hanger". Inget sades att fler avsnitt skulle komma men idag var det dags och tydligen skall det bli 10 avsnitt den här gången.
Jag spelar in eftersom jag inte har lust att titta på all reklam så tittar litet senare, kanske till helgen.

The X-Files var en serie som jag följde under många år när den först sändes. Det var många intressanta avsnitt med Fox Mulder och Dana Scully. “The Truth is Out There." :)

1977 kom den första Star Wars-filmen “Episode IV, A New Hope". Min pappa och jag såg den tillsammans och var mäkta imponerade eftersom de specialeffekter som fanns var helt nya och spännande jämfört med andra filmer. Numera är givetvis dessa specialeffekter rena rama “barnleken" men 1977 var det en häftig film.

1980 och 1983 kom de nästa två filmerna i den första trilogin. Även dessa såg min pappa och jag på bio och tyckte mycket om. Detta var på den tiden när de flesta biografer hade stora salonger och man inte behövde sitta så nära bildskärmen.

Nästa trilogiserie med Star Wars-filmer såg jag inte. De snuttar som visades av filmerna kändes rätt ointressanta tyckte jag.
Veckan innan skolan stängde började jag och min kollega prata om Star Wars-filmerna och han var också en “fantast" visade det sig. Han hade sett alla och höll med om att de tre tidigare filmerna inte alls var lika bra. Däremot tyckte han om de filmer som är del av den sista trilogin. Jag fick låna en DVD och tittade på “Episode VII - The Force Awakens" nu under jullovet. Där var till och med Harrison Ford och Carrie Fisher med. Litet äldre men fortfarande duktiga skådespelare. Jag tyckte om den filmen eftersom den liknade de tre första filmerna ifråga om hur den var gjord och tekniken de använt.

På förekommen anledning ;)

När jag kom till USA 1997 fanns det inga sociala medier direkt och internet var fortfarande i sin linda. Michael hade "dial-up" - ni vet med den där välbekanta lilla "truddelutten" - och det gick att gå ut på internet men det var givetvis ett mycket mindre nät än vad det är idag.

Hade bloggar funnits när jag kom till USA skulle omställningen för mig varit enklare. Det tog ett tag för mig att verkligen acceptera hur olika Sverige och USA faktiskt är. När jag började blogga i november 2006 kom jag i kontakt med andra svenska USA-bloggare och insåg att mycket av det jag hade känt och upplevt var helt normalt och inget unikt för mig.

Nu har rätt många av de bloggar jag först kom i kontakt med lagts ned och det är bara några få som fortfarande håller på att skriva. Några bloggare har jag haft förmånen att få träffa "på riktigt" och oftast har de personerna varit så som jag trodde att de var. Om man följer en blogg under en längre tid lär man givetvis känna personen till viss del. Olika bloggar har olika profil och hur personliga de blir. Jag har försökt gå någon slags "medelväg" med min blogg. Skriver en del mer personliga saker men försöker ändå hålla en viss distans för att det inte skall bli alltför "intimt".

En rätt stor del av den jag är visar jag faktiskt aldrig på bloggen eftersom det känns litet väl utlämnande och ingenting som är av intresse för den typen blogg som just den här är. En del små "glimtar" syns kanske här och där men den här bloggen visar bara en bråkdel av den jag är och vad jag tror på och känner är sant. Vill inte "skrämma bort" alltför många - haha. ;)
De som läser bloggen bildar sig säkert en uppfattning om vem jag är och hur jag ser på tillvaron men, som sagt, det finns mycket mer som jag väljer att inte skriva om.

Några nyckelord som beskriver mig: att alltid fortsätta att utvecklas som människa, att se varje utmaning som något jag kan lära mig från, att världen består av mycket mer "than meets the eye", naturen är mitt "heliga rum" och "You take the red pill—you stay in Wonderland, and I show you how deep the rabbit hole goes." (citat Morpheus från filmen The Matrix). :)