Varför är vi så kroppsfixerade?
Brukar kolla på rubrikerna hos Yahoo när jag först loggar in på min mejl. För det mesta är det bara onödigt "skvaller" men idag fanns en rubrik som fångade mina ögon. En australiensisk kvinna som vill försöka ge kvinnor en mer avslappnad och hälsosam syn på sina kroppar - framför allt efter att ha fött barn. Hon var på väg att genomgå en operation för att se "snyggare" ut men bestämde sig för att låta bli efter det att hon fick en insikt när hon såg sin dotter leka på stranden en dag. https://shine.yahoo.com/healthy-living/taryn-brumfitt-body-image-180640278.html
Sådana här artiklar får min hjärna att gå igång och frågan kom - varför är de allra flesta så otroligt kroppsfixerade nuförtiden? Mest åt det tunna, anorexiska kroppsidealet men även den nya "vågen" att vara fet.
I USA är väldigt många människor sjukligt överviktiga och det är tragiskt och hemskt att se dessa människor som mest troligt kommer att drabbas av olika sjukdomar och kanske till och med en för tidig död. Och de äter oftast helt fel - mycket fast food. Självklart finns det också människor som har gener som gör det svårt att ha en hälsosam vikt.
Att sedan se de tunna, anorexiska människorna (mest kvinnor) som hyllas i TV är precis lika tragiskt.
Men det är inte bara själva kroppsvikten som många fixerar vid utan det är allt möjligt som har med den fysiska kroppen att göra - rynkor som av någon anledning numera anses onaturligt, tänder som absolut måste bli vitare, bröst som antingen är för stora eller små, osv, osv. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.
Idealet att ständigt se ung ut och vara "perfekt" har i mitt tycke gått aldeles för långt. Det är inte bara kändisar numera som skall se "perfekta" ut, utan även "vanligt folk". Jag tycker det är bra att fundera på sådana här saker ibland.
Jag vet hur det är att vara "för" smal eftersom jag under stor del av min uppväxt inte kunde gå upp i vikt alls. Min ämnesomsättning var helt enkelt för snabb. Det var inte heller bra eftersom jag inte hade något extra kroppsfett att ta av om jag blev sjuk. Och jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Detta var troligen innan var och varannan kändis var anorexiskt smala. Jag såg ut som en del kändisar gör idag men helt ofrivilligt.
Efter det att jag fyllde 35 märkte jag en markant skillnad i kroppsvikten. Det blev lättare att gå upp i vikt och numera har jag nog en rätt normal vikt. Nu kan jag till och med gå ner i vikt utan att det är en "katastrof".
Jag har aldrig ätit någon viss slags diet utan äter allmänt hälsosamt och blandat - grönsaker, frukter, fisk, kött, choklad osv. Mycket ekologiskt som framgått här på bloggen.
Jag har aldrig försökt nå ner i vikt även när jag kunnat lägga på mig några kilon. Äger inte ens en våg. ;) Tror att de allra flesta människor skulle kunna ha en "bekväm" vikt med bra mat och en del fysisk aktivitet.
Numera har jag rynkor i ansiktet och visst kan jag ibland tycka att det vore trevligt att se ut som jag gjorde när jag var 25 men jag är inte längre 25 och rynkor tycks komma med att vara en fysisk varelse här på Jorden. :) Skulle aldrig komma på tanken att lyfta mig för att se yngre ut. Blir ledsen när jag ser bilder på vackra kvinnor som ser nästan groteska ut efter ansiktslyftningar.
Jag brukade permanenta mitt hår under många år men slutade då jag läste om dessa starka kemikalier som går rakt in i huden och givetvis in i kroppen. Har inte permanentat mitt hår på väldigt länge.
Och att mitt hår numera har gråa hårstrån är något jag mer och mer kommit att acceptera. I början ryckte jag faktiskt ut de få grå stråna men nu är de alldeles för många. Jag vill inte bli tunnhårig. ;) Och jag vet hur det är att tappa hår också och se mer tunnhårig ut. Skrev om det på bloggen för 1,5 år sedan. Ett mycket basiskt shampoo skapade total oreda i hårbotten. Numera är mitt hår faktiskt tjockare än vad det var innan. Helt naturligt och med litet hjälp av B-vitaminet biotin.
Jag vill heller inte färga håret för att täcka det grå eftersom det ofta blir en "ond cirkel" och man måste färga hela tiden för att det inte skall se konstigt ut.
Vore det inte viktigare att fokusera mer på hur vi mår inombords? Heter det inte att "skönhet kommer inifrån?" Jag hoppas att den här kroppsfixerade kulturen någon gång skall avta och människor kan känna sig mer okej med hur de faktiskt ser ut.
Att bleka tänderna är också populärt. Kanske inte fullt så mycket dock som Ross i Friends. ;)
Musik är viktigt för mig för att må bra och det sägs ofta att musik kan påverka oss även fysiskt. Avslutar med ett par gamla godingar och "feel good" låtar som kan få oss att må bra - från insidan. :) Litet 70-tals nostalgi.
20 comments:
Åh, vad jag håller med dig i vad du skriver! Det är förfärligt med all denna jakt på ungdom och perfektion. Och det värsta är de helt tokiga signaler utseendehysterin sänder till våra barn och tonåringar - att bli gammal och rynkig är skamligt.
Det är förskräckligt när barn redan i tre-fyraårsåldern pratar om att de måste banta. Vilken sjuk värld vi lever i.
Man blir bedrövad när man ser hur kvinnor (och män) förstör sina ansikten med plastikkirurgiska ingrepp. Om de ändå bara låtit naturen ha sin gång, så hade de åldrats med stil - vackert och moget. Istället ser de flesta ut som monster. Man är faktiskt rädd att deras stramande ansikten ska spricka sönder när de försöker le.
Vi skulle vinna på och må betydligt bättre om vi försökte korrigera våra inre skavanker istället för de yttre.
Visst är det i mångt och mycket alldeles för kroppsfixerat och visst vore det underbart om alla kunde acceptera sina kroppar som de är. Allra värst tycker jag nog att det är när små skolbarn kommer och upplyser om att de minsann inte ska ha smör på smörgåsen för då blir man fet... Sedan får jag väl erkänna att min nuvarande hårfärg inte är helt naturlig...men det hade inget med grå hårstrån att göra, utan mer att det var lite kul...
Vad som är vacker kropp eller attraktivt ansikte växlar ju med tid och plats i världen och ungdomselixir har man nog alltid jagat. Men överdrifterna i dag är groteska, det har du helt rätt i. Att det börjar redan på dagis är ju föräldrarnas ansvar och manar verkligen till eftertanke.
Annica: Visst är det konstigt att det gått så väldigt långt i denna "ungdomshysteri". Att det på något sätt skulle vara fult och nästan skamligt att se ut som man gör och att bli äldre.
När jag var i Sverige för några år sedan gick det ett intressant TV-program under min vistelse och det handlade just om alla "skönhets"ingrepp som även yngre personer känner sig tvingade att göra. Det var förstoring av läppar, kindknotor som skulle bli större/, andra kroppsdelar som skulle ändras. Och det verkade som om det var något väldigt många yngre var helt inställda på att göra. Som om det var en del av livet att som 18-åring till stor del förändra sitt utseende. När det har blivit så har något definitivt "gått snett" hur man tänker. Så det är uppenbarligen inte bara äldre som vill se evigt unga ut utan även yngre som inte kan vara okej med hur de ser ut.
Att vilja se snygg ut även som litet äldre har man säkert alltid velat men det har gått för långt tycker jag idag med denna hets och stress att vara "evigt ung" och oförmåga att acceptera ens naturliga utseende.
Marina: Det är tragiskt tycker jag att så många yngre inte kan acceptera sitt utseende och att man tycks känna att man inte är okej som man ser ut naturligt, även som ung. Som jag skrev till Annica gick det ett TV-program i Sverige om dessa plastikoperationer som väldigt många yngre tycks genomgå nuförtiden. Inte ens som yngre tycks man alltså vilja och kunna acceptera sitt utseende.
Att färga sitt hår är inget fel. Det jag känner är att om jag börjar göra det för att dölja grå hårstrån blir det litet av en "ond cirkel" eftersom det som växer ut ser så annorlunda ut och jag hela tiden måste färga håret för att det skall se enhetligt ut.
Grått hår kan vara vackert det också. Det tog mig ett tag att acceptera mina grå hårstrån men nu känns det mer okej.
Olgakatt: Helt sant det du skriver. Men att som ung inte kunna acceptera att man har en kanske litet stor näsa eller smala läppar utan att man måste förändra dessa tycker jag känns så fel. Tyvärr tycks många yngre ha den inställningen till sina kroppar.
Att inte vilja bli äldre har säkert människor i alla tider haft känslor kring men idag blir det mer och mer absurt, tycker jag, med dessa ingrepp som skall ta bort alla tecken på ålder. Och i stället skapar dessa onaturliga utseenden. Tänk på undersköna drottning Silvia som ser mera ut som Jokern än sitt forna jag. Hon kunde säkert ha sett vacker ut trots en del rynkor.
Kroppsfixering har nog funnits i alla eller i många generationer. Idag tycker jag att just detta med kroppsfixeringen har gått alldeles för långt. Varför är vi inte nöjda med det vi har? Sedan har denna fixering gått ner i åldrarna. Jag slogs senast av detta imorse då jag mötte joggare som var så välfparmyferade att det var nästan svårt att andas. Mycket tänkvärt inlägg.
Kroppsfixeringen har blivit en industri! Jag är glad att jag inte är ung idag! Jag tränar för att bli äldre! Orka mer och må bra! Jag väljer bra mat men unnar mig gärna bakverk och smågodis! Det handlar om det inre! Mår du inte bra inombords då blir du aldrig nöjd med vad du gör med ditt yttre! Jag skulle aldrig lägga mig under kniven eller injicera botox! Tror många yngre och äldre är stressade över denna kroppsfixering!
Sen tycker jag att det är kul med kläder, smink och få fixa till håret. Det gör mer lyft än mycket annat. Men den bästa makeupen är ett leende!
KRAM fina du! Anna
Man behöver inte överdriva åt något håll tycker jag. Känner man att man vill "fräscha till sig" med att bleka sina tänder eller med en toning/slingor i håret så tycker jag det är helt OK. Det finns massor med bra produkter för håret numera. Tunna slingor är dessutom perfekt om man har lite grått i håret.
Kram
BM
Du har så rätt! Det jag nyligen har reagerat på var när jag gick på ny pilatesklass och ledarna där sa att "nu tränar vi triceps så vi kan ha kortärmat i sommar!" Eh, jaha, du menar att man inte FÅR ha kortärmat eller ska känna sig äcklad över sina armar om dom inte ser ut på ett visst sätt då? Annar är JAG inte här för att mina armar ska se ut på ett visst sätt utan bara för att bli lite starkare och inte ha ont...
Jag tänkte på de här omskrivningarna av popmediaheadlines också i samband med dina tankar kring kroppsfixering: http://www.buzzfeed.com/rholdup/snarky-headlines-turned-into-normal-headlines-ow72
Katta: Att bry sig om hur man ser ut har säkert alltid funnits och är troligen en del av vår mänskliga natur. Men det skall vara inom rimliga proportioner tycker jag.
Som du säger så har fixeringen gått långt ner i åldrarna vilket är verkligen tragiskt.
Att alltid dofta gott och starkt tycks också ha blivit en "grej". Man kan vara ren och luktfri. :) Jag som är allergisk och väldigt känslig för dofter lider ibland av alla dessa starka parfymer som många har.
Roligt att du tyckte om inlägget.
Anna: Att det har blivit en industri är helt klart. Många tjänar säkert stora pengar på folks önskan att se "perfekta" ut. Nej du, att vara ung idag kan inte vara lätt. Jag är glad att jag fick vara barn, leka och se helt naturlig ut när jag växte upp.
Jag tar gärna några kakor och choklad - man får inte bli för hård mot sig själv när det gäller maten utan får unna sig olika saker ibland.
Att inte vara nöjd med hur man ser ut kommer inifrån. Därav troligen de kontinuerliga ingreppen som en del gör.
Att vilja "snygga till sig" som du beskriver är helt naturligt men det innebär ju inga stora ingrepp i den fysiska kroppen. Du kan tvätta av sminket osv.
Vad bra du skriver om att ett leende är den bästa makeupen. :)
Kram till dig Anna!
BM: Nej att överdriva åt ena eller andra hållet är inte bra. Det jag ville försöka få fram i inlägget var just de större ingreppen som allt fler gör. Och att vara så fixerad vid att alltid se "perfekt" ut.
Jag tror att det kan finnas naturliga medel för att bleka tänderna i stället för de starkare kemikalierna. Det är något jag inte kan göra eftersom jag har otroligt känsliga tänder. Men de är rätt vita av sig själva - naturligt vita, inte självlysande. ;)
Har aldrig provat slingor men vet att många gärna har sådana. Jag har blivit väldigt försiktig med produkter i mitt hår och i hårbottnen efter det "haveri" som det basiska shampoot orsakade för ett par år sedan. Att se stora tovor av hår falla ut pga att shampoot skapade fel pH i hårbottnen var INTE roligt.
Kram!!
Annika: Ja du, det låter ju nästan litet absurt det du beskriver vad gympaledaren sade. Jag tror tyvärr att många tycker att de inte kan ha kortärmat för att armarna kanske inte ser "perfekta" ut. Jag ville inte ha kortärmat under ett antal år eftersom mina armar var så otroligt smala. Det kan gå åt båda hållen det där.
Självklart bör syftet med att träna vara att bli starkare och må bättre - inte för att få "perfekta" armar.
De där headlines var riktigt roliga och sanna. Tack för länken!
Och här i Kalifornien finns det ju kanske ännu mera litet hysteri kring utseende pga närheten till Hollywood.
Väldigt intressant och ett viktigt inlägg! Jag tycker att hetsen är hemskt, MEN extrem kroppsvikt säger ju en hel del om personen i fråga. Vi har ett par goda vänner här i Kalifornien där båda är överviktiga, mannen mest. Att umgås med de blir lätt tråkigt, även om vi tycker jätte mycket om de, för de orkar ingenting. Och allt handlar om mat. Det går inte att göra vanliga vardags aktiviteter när de kommer på besök. Det måste ju vara fruktansvärt att leva ett så begränsatr liv. Det verkar för övrigt som om många Amerikaner inte förstår att det är ngt de kan styra över och välja ett mer hälsosamt liv. En sorglig spiral.
Maria: Roligt att du tyckte om inlägget. :)
Hetsen verkar bli mer och mer hysterisk allteftersom åren går.
Kan tänka mig att aktiva personer som du och din man har svårt att hitta trevliga saker att göra tillsammans med de vänner du berättar om.
Jag bor tvärs över gatan från ett lägenhetskomplex och där bor två systrar. De kanske är i 20-årsålderna och är sjukligt överviktiga båda två. De kan knappt röra sig och jag tänker på hur begränsade de måste vara i sina liv. Och så tragiskt att inte kunna leva mer "normalt" som unga. Och jag har sett båda två äta i skolans cafeteria många gånger och det är bara fast food och fett de äter. De skulle troligen kunna leva mycket mera normala och hälsosamma liv om de bara ville.
Hej, ja man ska va nöjd. Hur man,
är. Om kan vara nöjd med det. Annars
får man hitta på något. Jag är mörk
silver och blond. Ja lite ovanligt.
Ja fast jag har kommit, upp i mogen ålder. Så har inte rynkorna
kommit. När dom kommer är jag gammal. Ja tycker att jag har kommit
lindrigt undan med kroppen. Har,
försökt att äta sunt. Och leva,
ganska sunt. Hälsningar Stig..
Stig: Antingen är du uppe väldigt tidigt eller väldigt sent. ;)
Kul i alla fall att du kommenterade.
Det låter som en intressant kombination med silver och blond.
Det kan du vara glad för att du inte direkt har rynkor. Jag har märkt att jag fått fler rynkor efter all stress jag varit med om i och med de dödsfall jag haft nära inpå och allt praktiskt jag fått ta hand om i och med dessa - framför allt Michael och min mamma.
Tror att en hel del ligger i generna också ifråga om hur man åldras.
Det viktigaste är hur man mår inombords och i hur bra form kroppen är - oavsett om den är "perfekt" eller inte. :)
Ja, du minns ju inlägget jag skrev nyligen om att lyfta sina händer...
Jag tycker det blir mer och mer överdrivet på alla plan.
Att uppfostra barn i dagens utseendefixerade samhälle är inte lätt. Vad är det de ser? OCH tror? I tidningarna är modellerna trådsmala och sen dessutom retuscherade.
I TV, och film, är alla lyfta och sugna och utfyllda.
Känner oro inför detta eftersom Karolina vill in i "industrin" som du vet, och säga vad man vill, men utseendefixerad är den.
Jag slingra mitt hår, sminkar mig, men har inte lyft mig alls.
Funderar dock på att laserbleka mina tänder, men jag vill inte heller bli som Ross :-)
men visst är det sjukt allting. Jag undrar SÅ vad nästa chock blir? Händerna fick mig faktiskt att baxna...
Kramar!!
Annika: Jodå, jag minns ditt "hårresande" inlägg om att lyfta händerna. Suck!
Det märkliga är att människor så lätt tycks svepas med i "hysterin" kring att vilja ändra sitt utseende. Massmedia måtte ha en otrolig genomslagskraft.
Att vara förälder idag kan inte vara lätt. Man måste ju stå stadigt själv om man vill ge sina barn känslan av att de faktiskt är okej som de är.
Jag tror att väldigt få bilder visar hur kändisar och modeller egentligen ser ut. Det är ju så enkelt att redigera bilder nuförtiden.
Hoppas att Karolina kan stå med båda fötterna på jorden men det kräver nog väldigt mycket inre styrka. Och jag tror att riktigt stora kändisar helt enkelt blir tvingade av sina produktionsbolag att göra vissa kroppsliga förändringar så att de kan få mer "perfekta" kroppar. Jag skulle absolut inte vilja vara i den sitsen.
Vet att du visat bilder på dina "slingbesök" ;) hos frissan. Tycker att det ser naturligt ut i ditt hår.
Nej, hoppas att du inte blir självlysande om du bleker tänderna! :) Tycker att dina tänder ser fina ut som de är. Bara så att du vet!
Det kommer säkert något nytt, absurt som toppar allt tidigare vi sett och hört.
Det finns en blogg i Sverige som heter Kissie. Läser den aldrig men har sett bilder på tjejen som skriver den och hon ser tamejtusan inte ut som en "riktig" person längre.
Kramar!!
Post a Comment