Smörmjölk och vinflaskor

Som utlandssvensk kan det ta ett tag att lära sig tycka om maten dit man flyttar. I början saknade jag verkligen den svenska maten men efter 17 år här har jag i stort sett ställt om mig och saknar numera det jag äter här i USA de gånger jag är på besök i Sverige.

Något jag provade när jag kom hit var så kallad "buttermilk" - därav rubriken smörmjölk ;). Det var något jag provade en gång och aldrig mer. Absolut inte min grej. Den har en syrlig smak som inte passar tycker jag när det är mjölkkonsistens. Yogurt är en helt annan sak och då det skall vara syrligt.

Buttermilk var ursprungligen den vätska som blev kvar efter det att man kärnat smör. Numera lär man tydligen framställa buttermilk från vanlig mjölk och så tillsätter man goda bakterier, vilket den gammaldags produkten har helt naturligt. Mataffären i Mt Shasta har buttermilk så det finns tydligen en efterfrågan.

Ibland kollar jag på Hemnet för att se hur astronomiskt dyrt det blivit i till exempel Kärrdal där jag bodde. Helt otroligt vilken prisutveckling det varit och kanske fortfarande är. Det blir också att jag tittar på det område där mamma bodde för att se vad de lägenheterna säljs för.

Något jag märkt alldeles nyligen är att vissa mäklare har placerat ut en eller flera vinflaskor och glas på olika platser i lägenheten. Har fortfarande inte fattat varför det skulle dra köpare. Någon som vet? Jag tycker mest det ser mysko ut eftersom allt annat är så avskalat och stylat så till den milda grad att man undrar om någon bor eller har bott i lägenheten. Kanske en ny trend med vin i lägenhetsannonser.

En annons som tydligen slog alla rekord i sidvisningar hos Hemnet var någon som kommit på den mycket annorlunda idén att placera ut paprikor i olika rum i större och mindre högar. Till och med i en säng och i badkaret fanns det paprikor!?! Ungefär 448,000 visningar har den här villan fått på 36 dagar så något är det som drar tydligen. http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-saltsjobaden-solsidan-nacka-kommun-skyttevagen-35-6188807

Idag var det "Classified Staff Day" på jobbet som uppmärksammar oss som är Classified Staff. Jag klarade mig bra utan den dagen i år. ;)

Och utanför huset där jag bor blommar vackra, mörkröda rosor.

Det här med semester

Vid det här laget har jag glömt hur det är att ha 5 veckors semester. Jag har litet suddiga minnen av att det var så en gång i tiden men det var länge sedan. :)

I USA finns ingen semesterlag som säger att en arbetsgivare måste ge anställda betald semester. Det varierar väldigt mycket hur lång betald semester man får. Det finns säkert de som knappt har någon betald semester överhuvud taget. http://www.usatoday.com/story/money/business/2013/06/08/countries-most-vacation-days/2400193/
Inom min skola tjänar vi in ett visst antal semestertimmar per månad beroende på hur länge vi varit anställda. Tar man inte ut de timmarna när de nått en viss summa kan man förlora dem.

Som svensk kan det kännas väldigt konstigt att ha så litet semester som många har i USA. Jag reagerade i början men nu har jag vant mig. Fortfarande tycker jag att människor i USA arbetar alldeles för mycket. Man behöver vara ledig en längre tid för att kunna varva ner och slappna av. Nu har vi turen att ha en del ledighet som andra inte har genom att vi har skollov. Under till exempel jullovet har vi ledigt och får betalt utan att behöva ta semester. I USA ser man nästan aldrig skyltar som talar om att en affär har semesterstängt, vilket ju är vanligt i Sverige under sommaren. USA stänger aldrig utan det är "business as usual" i stort sett året runt.

När jag bodde i Sverige och arbetade var det alltid så att jag planerade resor till olika platser under min semester. Det var sällan som jag var ledig och inte åkte någonstans. Numera är det inte fullt lika viktigt att resa. Och genom de låga löner som vi har blir det ju också en naturlig följd att inte kunna göra omfattande resor.

Som jag skrev för någon vecka sedan är detta min första sommar när jag inte "behöver" åka till Sverige vilket onekligen känns litet konstigt. Tidigare har det varit helt naturligt att åka till Sverige under min semester. Nu kan jag bestämma mer själv över vad jag vill göra. Fortfarande känns det litet ovant. Det finns en del som jag fortfarande vänjer mig vid efter min mammas bortgång. Sådant som blivit helt annorlunda.

Det jag uppskattar mest med att vara ledig är att jag inte måste passa vissa tider utan kan göra vad jag vill, när jag vill. Och att inte behöva sätta väckarklockan. :)

Avslutar med en av mina favoritblommor - fuchsior - som C hade hos sig.

Columbiafloden och Portland

Nu är jag hemma i Weed igen efter några händelserika dagar i norra Oregon. Ögonen känns litet trötta efter ca 8,5 timme på Greyhoundbussen och tidig uppstigning i morse. Men allt gick bra med hemresan och jag är verkligen glad att det blev av med mitt besök hos C.

I söndags hade vi en heldag - mest i bilen faktiskt - utmed Columbiafloden. Denna mycket stora flod går utmed gränsen mellan staterna Oregon och Washington. På ena sidan av floden befinner man sig i Oregon och på den andra i Washington. Columbiafloden är den största floden i "the Pacific Northwest" och är ungefär 2000 km lång. Den "besöker" 7 olika stater i USA och en provins i Kanada.
Jag hade tidigare sett denna flod när Michael och jag bodde i nordöstra Oregon och imponerats av hur stor den var men då var det vinter och helt andra vyer än vad det var nu i slutet av maj.

Vi skulle ha besökt ett vattenfall i början av vår utflykt men folk satt till och med i långa, långa bilköer för att komma dit. Vi gav upp till slut eftersom tiden gick och bilarna rörde sig i snigelfart. Så vi körde utmed floden och såg den skymta fram ibland mellan all grönska. Den är onekligen imponerande med sin bredd och långa sträcka. Tyvärr fanns det knappt några platser där man kunde stanna och fota så det blev inte mycket av det. Innan det började regna hann jag i alla fall ta en bild.

Igår (Memorial Day) besökte vi Portland, som är Oregons största stad, (dock inte huvudstaden - den heter Salem) och promenerade i delar av staden. C ville visa tågstationen som var väldigt vacker och sedan blev det också en promenad utmed Willamettefloden som går genom staden (denna flod förenas senare med Colubmiafloden). Det fanns en bro där både Amtraktåg (som går utmed hela västkusten), lokala Portlandtåg och fotgängare och cyklister kunde korsa Willamettefloden - vilket C och jag också gjorde. När vi var mitt på bron hördes en röst som sade att en del av bron skulle stängas av för att lyftas upp så att båtar kunde komma fram. Som tur var hann vi över!

Jag kan förstå att många skandinaver bor i the Pacific Northwest (Oregon och Washington) eftersom naturen verkligen påminner om den vi har i Sverige. Självklart är det en del andra slags träd och växter men det är otroligt lummigt och vackert med många lövträd, grönt gräs och blommor. Så annorlunda jämfört med Mt Shasta-området.

Nu skall jag fortsätta att njuta av min ledighet under ytterligare ca 12 dagar. :)

Klockspelet och Oregon Garden

Bussen var packad med folk i fredags men resan gick bra och det var verkligen roligt att träffa C igen. Det är litet drygt 52 svenska mil mellan Weed och Woodburn i Oregon. Ingen kort resa med andra ord.
Och jag fick återse Joey - min hundkompis. :) Han är en sådan fin, liten hund.

Jag har aldrig varit i Woodburn innan C och hennes man flyttade dit. Det är en stad som ligger söder om Portland - Oregons största stad. Jag slogs av hur otroligt grönt och lummigt det är i västra Oregon när jag åkte med bussen. Även Woodburn med omgivningar är väldigt lummiga.

Igår utforskade vi litet närområden. Bland annat fick en skobutik besök och jag kunde köpa sommarskor som jag verkligen behövde. Tydligen får man åka långt för att hitta skor. :) Woodburn har en stor så kallad “Outlet Mall“ med massor med affärer. Vi har ju som bekant knappast några skoaffärer där jag bor. Eftersom det är Memorial Day weekend var det många som var ute och handlade.

Den lilla staden Mt Angel har ett berömt Glockenspiel (klockspel) (som också är en restaurang) som vi tyvärr inte fick se och höra eftersom det bara spelar ett par gånger om dagen. Däremot kunde vi se att Mt Angel har en mycket stark tysk influens eftersom många skyltar hade tysk text och även en del hus såg ut som hus gör i delar av Tyskland och Österrike.

Vårt största utflyktsmål var Oregon Garden. En stor botanisk trädgård med blommor, träd och ett hotell med restaurang. Det var verkligen en oas med en fantastisk grönska. Den här delen av Oregon påminner litet om Sverige faktiskt med tanke på naturen. Helt annorlunda än den torra, karga naturen som vi har där jag bor.

"Pot heads" i Oregon Garden. ;)

Semestertankar

Snart har jag semester! Åh så skönt det skall bli att vara ledig.

Denna sommaren är den första när jag inte "måste" åka till Sverige vilket onekligen känns litet konstigt och annorlunda. Under alla år som jag bott här är jag den som åkt. Varje år. Mina föräldrar kom aldrig på besök vilket fortfarande känns trist. Min pappa som var den vana världsresenären blev sjuk redan första året jag var här och min mamma var rädd för att flyga och byta flygplan - hon trodde hon skulle komma bort på de enorma flygplatserna. ;)
Eftersom det har varit en maratonresa och mycket påfrestande resa med tanke på hur långt jag har från Weed till en större flygplats och avståndet från USAs västkust till Sverige, måste jag erkänna att jag faktiskt inte saknar resan till Sverige nu under sommaren. När det blir besök i Sverige igen vet jag inte i skrivande stund. Nu måste jag ju också antingen bo hos vänner eller på hotell när jag kommer och hälsar på. Det finns ingen naturlig plats där jag enkelt kan bo längre. Förutsättningarna har helt förändrats i och med mammas bortgång.

Men semester vill jag självklart ha så jag kommer att ha ett par veckors semester med start denna veckan på fredag. Och då beger jag mig norrut till staten norr om Kalifornien - Oregon. Min vän C och hennes man flyttade ju dit under hösten förra året och vi har inte träffats sedan dess.

Jag kommer att ta Greyhoundbussen eftersom den går till den ort där de bor och kommer att stanna ca 5 dagar. Det skall verkligen bli roligt att se hur de bor och komma bort från det inrutade livet i Weed.

Dessutom har vi helgdag i USA på måndag i nästa vecka. Det är Memorial Day som firas. Och skolan har även stängt på tisdagen. Då är det den sista dagen som vi har så kallad "furlough day", dvs den obetalda ledigheten som vi dragits med under så lång tid. Jag kommer absolut inte att sakna jobbet. :) Resten av ledigheten kommer jag nog att "ta dagen som den kommer".
Men jag har alltså en arbetsdag kvar så det blir "business as usual" i morgon.

Idag blev det ett besök hos en mycket professionell öron- näsa- och halsläkare i Mt Shasta eftersom jag behövde få ena örat rengjort. Tänkte att det är lika bra att få det avklarat innan semestern. Nu hör jag som vanligt igen vilket känns väldigt skönt.

Så här fint ligger mottagningen där jag var idag.

Efter regn kommer sol

Igår kväll och i natt regnade det här i Weed! Numera är det ju nästan en världssensation med regn i Kalifornien.
Det började litet försiktigt och jag trodde att det bara skulle komma några droppar men det fortsatte under rätt många timmar. Underbart med litet väta. Jag satte ut min soptunna vid vägen igår kväll och det luktade så gott efter det att det regnat.

När jag först kom hit för 17 år sedan var jag inte alls förberedd på att det var så många månader med sol och värme under sommaren. Då, 1997, var det mer normalt väder men även då hade den här delen av Kalifornien många månader med bara sol och värme, vecka efter vecka. Det kanske låter konstigt att bli trött på sol och värme men det är faktiskt möjligt. :)
Min första sommar utanför Mt Shasta insåg jag att det var behagligare att vara i skuggan och ta det lugnt i värmen. Och kom det några moln var det bara ett välkommet avbrott. Jag minns fortfarande ett stort åskoväder som kom en dag och att det var underbart med moln och ösregn. Det blev friskt och kyligt i luften och det gick att andas. :) Det var också då som jag insåg att åskmullret låter mycket mer bland bergen.

Nu har solen kommit fram igen och det skall återigen bli varmare och torrare. Jag hade gärna haft några fler dagar med regn.

Tog en promenad på skolans campus på eftermiddagen och såg en del söta blommor. Troligen såg de finare ut innan regnet men de fick komma med på några foton trots allt.

Tång i grädde eller E407

Jordgubbar och vispad grädde. Mmmmmm. :)
Glass i stora lass!
Bakad potatis med sour cream - gott.
Någon ekologisk, färdiglagad rätt.

Vad har de röda orden gemensamt? Jo, de innehåller något som heter karragenan eller E407. En slags havstång som används för att göra mat tjockare, mer blandbar och ibland ge maten en "fylligare" konsistens.

För ett par månader sedan såg jag olika hemsidor som berättade om denna ingrediens. Det man sade var att denna tång ofta kan ge besvär i magområdet med inflammationer och kanske till och med cancer. Trots att det är en växt från havet och trots att den ofta används i ekologisk mat. En av hemsidorna: http://www.cornucopia.org/

Mitt förstoringsglas åkte fram - ofta tycks man behöva det när man skall läsa innehållsförteckningar ;) - och jag gick igenom min mat hemma. Som tur var hade jag bara någon förpackning som innehöll karragenan (carrageenan på engelska). Kan man undvika att äta mat som innehåller denna ingrediens gör jag gärna det.

Måste erkänna att jag blev förvånad när jag insåg hur många olika sorters mat som innehåller detta ämne. I USA märker man inte med E-nummer - det är i Europa man gör det - utan här skrivs hela ordet ut på förpackningen. Och till exempel Arla i Sverige använder E407 i grädde. Och man kan ju verkligen undra om det behövs en sådan här tillsats. Kan man inte skaka en förpackning eller ha en litet tunnare konsistens?

Här är ett litet urval av varor i mataffären i Mt Shasta som alla innehåller karragenan.

Grädde som är "ultra pasteurized" tycks vara den som innehåller karragenan här i USA. Och detta är alltså ekologisk grädde.

Jag brukar i stort sett aldrig äta sour cream numera. Kanske bra med tanke på den långa innehållsförteckningen. :)

Cottage cheese eller keso. Även här är det en lång lista med ämnen.

Den ekologiska mandelmjölken klarar sig inte undan tången heller.

Ekologisk sojamjölk har också tång.

Snart tror jag att jag måste skaffa mig en gård och ha kossor, höns och getter och odla min mesta mat själv.

Varför är vi så kroppsfixerade?

Brukar kolla på rubrikerna hos Yahoo när jag först loggar in på min mejl. För det mesta är det bara onödigt "skvaller" men idag fanns en rubrik som fångade mina ögon. En australiensisk kvinna som vill försöka ge kvinnor en mer avslappnad och hälsosam syn på sina kroppar - framför allt efter att ha fött barn. Hon var på väg att genomgå en operation för att se "snyggare" ut men bestämde sig för att låta bli efter det att hon fick en insikt när hon såg sin dotter leka på stranden en dag. https://shine.yahoo.com/healthy-living/taryn-brumfitt-body-image-180640278.html

Sådana här artiklar får min hjärna att gå igång och frågan kom - varför är de allra flesta så otroligt kroppsfixerade nuförtiden? Mest åt det tunna, anorexiska kroppsidealet men även den nya "vågen" att vara fet.

I USA är väldigt många människor sjukligt överviktiga och det är tragiskt och hemskt att se dessa människor som mest troligt kommer att drabbas av olika sjukdomar och kanske till och med en för tidig död. Och de äter oftast helt fel - mycket fast food. Självklart finns det också människor som har gener som gör det svårt att ha en hälsosam vikt.
Att sedan se de tunna, anorexiska människorna (mest kvinnor) som hyllas i TV är precis lika tragiskt.
Men det är inte bara själva kroppsvikten som många fixerar vid utan det är allt möjligt som har med den fysiska kroppen att göra - rynkor som av någon anledning numera anses onaturligt, tänder som absolut måste bli vitare, bröst som antingen är för stora eller små, osv, osv. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.

Idealet att ständigt se ung ut och vara "perfekt" har i mitt tycke gått aldeles för långt. Det är inte bara kändisar numera som skall se "perfekta" ut, utan även "vanligt folk". Jag tycker det är bra att fundera på sådana här saker ibland.

Jag vet hur det är att vara "för" smal eftersom jag under stor del av min uppväxt inte kunde gå upp i vikt alls. Min ämnesomsättning var helt enkelt för snabb. Det var inte heller bra eftersom jag inte hade något extra kroppsfett att ta av om jag blev sjuk. Och jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Detta var troligen innan var och varannan kändis var anorexiskt smala. Jag såg ut som en del kändisar gör idag men helt ofrivilligt.

Efter det att jag fyllde 35 märkte jag en markant skillnad i kroppsvikten. Det blev lättare att gå upp i vikt och numera har jag nog en rätt normal vikt. Nu kan jag till och med gå ner i vikt utan att det är en "katastrof".
Jag har aldrig ätit någon viss slags diet utan äter allmänt hälsosamt och blandat - grönsaker, frukter, fisk, kött, choklad osv. Mycket ekologiskt som framgått här på bloggen.
Jag har aldrig försökt nå ner i vikt även när jag kunnat lägga på mig några kilon. Äger inte ens en våg. ;) Tror att de allra flesta människor skulle kunna ha en "bekväm" vikt med bra mat och en del fysisk aktivitet.

Numera har jag rynkor i ansiktet och visst kan jag ibland tycka att det vore trevligt att se ut som jag gjorde när jag var 25 men jag är inte längre 25 och rynkor tycks komma med att vara en fysisk varelse här på Jorden. :) Skulle aldrig komma på tanken att lyfta mig för att se yngre ut. Blir ledsen när jag ser bilder på vackra kvinnor som ser nästan groteska ut efter ansiktslyftningar.

Jag brukade permanenta mitt hår under många år men slutade då jag läste om dessa starka kemikalier som går rakt in i huden och givetvis in i kroppen. Har inte permanentat mitt hår på väldigt länge.
Och att mitt hår numera har gråa hårstrån är något jag mer och mer kommit att acceptera. I början ryckte jag faktiskt ut de få grå stråna men nu är de alldeles för många. Jag vill inte bli tunnhårig. ;) Och jag vet hur det är att tappa hår också och se mer tunnhårig ut. Skrev om det på bloggen för 1,5 år sedan. Ett mycket basiskt shampoo skapade total oreda i hårbotten. Numera är mitt hår faktiskt tjockare än vad det var innan. Helt naturligt och med litet hjälp av B-vitaminet biotin.
Jag vill heller inte färga håret för att täcka det grå eftersom det ofta blir en "ond cirkel" och man måste färga hela tiden för att det inte skall se konstigt ut.

Vore det inte viktigare att fokusera mer på hur vi mår inombords? Heter det inte att "skönhet kommer inifrån?" Jag hoppas att den här kroppsfixerade kulturen någon gång skall avta och människor kan känna sig mer okej med hur de faktiskt ser ut.

Att bleka tänderna är också populärt. Kanske inte fullt så mycket dock som Ross i Friends. ;)



Musik är viktigt för mig för att må bra och det sägs ofta att musik kan påverka oss även fysiskt. Avslutar med ett par gamla godingar och "feel good" låtar som kan få oss att må bra - från insidan. :) Litet 70-tals nostalgi.

Vilda och odlade jordgubbar

Igår köpte jag årets första jordgubbar. Ekologiska "gubbar" från Kalifornien. Mmmm, de var riktigt goda. Åt dessa precis som de är - inget socker, ingen grädde eller glass.
Numera köper jag bara ekologiska jordgubbar eftersom de "vanliga" lär besprutas med väldigt många olika bekämpningsmedel. Kalifornien och Florida är de stater i USA som producerar flest jordgubbar.

Häromdagen tog jag en promenad i skogen som finns runt skolan och såg då vilda jordgubbar. Blir det jordgubbar där hinner nog de vilda djuren först. :)

Jag växte upp med jordgubbar från eget trädgårdsland i Enebyberg. Vi hade ett rätt stort trädgårdsland med många plantor. De var mycket mindre än jordgubbarna vi kan köpa i affärerna här i Kalifornien men de var fantastiskt söta och goda. Eftersom både min mamma och jag hade en namnsdag under fruntimmersveckan brukade vi ha jordgubbstårta den dagen och det var alltid lika spännande att se hur många jordgubbar vi kunde skörda eftersom det var i slutet av jordgubbssäsongen.

När Sverige gick med i EU minns jag att det spreds något rykte om att våra svenska jordgubbar var för små. Det ryktet lär inte vara sant som tur är. http://ec.europa.eu/sweden/about-us/myths/index_sv.htm

Jag är väldigt dålig på växter och deras namn och fick göra litet efterforskning på nätet - den här blomman heter "False Solomon's Seal". Den växte på många ställen i skogsområdet.

Vackert tycker jag med den skira grönskan mot den blå himlen.

Igår slogs det värmerekord här och där. Ute i Lake Shastina var det runt +35 och i Medford i södra Oregon var lika varmt. Medfords tidigare rekord hade stått sig sedan 1939. Även i Weed var det hett. Vi har A/C på jobbet men jag har ingen hemma så det varmt inomhus.