Påskafton med tulpaner

Idag är det påskafton i Sverige. Här i USA har dagen inget namn i almanackan men kallas ibland Holy Saturday om man är religiös. För de allra flesta är det en vanlig lördag.

Andra minnen av påskafton gör sig påminda med påskägg fyllda med godis, chokladharar, målning av påskägg, farmor som kom på besök och påskmiddag tillsammans med henne och mina föräldrar. Litet kokta ägg, inlagd sill och rökt lax blev det ofta och jag minns att min mamma brukade laga till crepes som var fyllda med räkstuvning eller champinjonstuvning. De var goda. :)

Det blir ingen påskmat för mig idag men jag får besök av R litet senare. Vi kommer att äta kalkon och litet annat gott till.

Igår var det svenska sommartemperaturer här i Weed - +20 visade min termometer. Det verkar bli varmt idag igen men till natten har det utlovats regn - väder"gubbarna" talar till och med om "soaking rain". Det behövs eftersom det varit ovanligt torrt under ett par månader. Februari och mars brukar annars komma med både snö och regn men det har varit mycket sol i år.

När jag bodde i Stockholm köpte jag ofta tulpaner på våren. Minns "havet" av tulpaner på Hötorget. Det var så vackert. Sedan jag kom hit till Mt Shasta-området har jag inte sett tulpaner. Varför man inte säljer dessa fina blommor här har varit en gåta för mig. Igår var jag inne i Mt Shasta och handlade och blev så glad när jag såg tulpaner i mataffären Ray's. Det är inte lösa tulpaner som vi oftast har i Sverige utan de står i en liten kruka. Trevligt med tulpaner på påskafton. :)

Ha en fortsatt fin påskhelg!

Good Friday / Långfredagen

Good Friday i USA - Långfredagen i Sverige. Vanlig vardag i USA - helgdag i Sverige.

Påsken går rätt obemärkt förbi här i USA. I Sverige firas i dagarna fyra. Och igår flög häxorna till Blåkulla. :) Den svenska påskkärringen som inte alls finns i USA. Minnen av smink, sjalar, långa kjolar och en kaffepetter kom igår. Jag och en kompis brukade klä ut oss och gå till grannhusen i Enebyberg. En fin tradition.

När jag var barn var Långfredagen en dag då inga biografer var öppna och radion bara spelade sorgesam och högtidlig musik. För att minnas korsfästelsen. Numera är det väl som vilken dag som helst.

Solen skiner idag och det har utlovats försommarvärme. Om en stund skall jag Skypa med en kompis i Sverige. Jag pratade precis med min mamma - som tyvärr hade ett nytt fall igår och ramlade och fick ont. Det var en tidig morgon för mig igår med samtal till hemtjänsten och mamma. Som tur var blev det i alla fall ingen resa till akuten. Tyvärr har min mamma blivit mer förvirrad och glömsk den senaste tiden. Det är en omställning för oss båda.

Önskar alla en Glad Påsk!

Här kommer några försenade påskkärringar. ;) Bilden lånad från nätet.

Det här med smörgåsar

Till lunch gör och äter jag gärna en smörgås med litet gott på. Brukar ofta äta ett bröd med så kallat "sprouted wheat" och litet ekologisk kalkon eller ost och någon grönsak.

Att gå ut och beställa smörgåsar är något helt annat. Det här med smörgåsar är en hel "vetenskap" i USA. I Sverige verkar man oftast köpa sin smörgås och så är det inte mer med det. Så "enkelt" är det inte i USA.

Min första sommar här blev en "träning" i hur man beställer smörgåsar om man går ut och äter. Man bör veta litet i förväg om alla beslut man måste fatta inom bara någon minut. Det gjorde inte jag och drabbas av en mindre beslutsångest medan servitrisen tålmodigt väntade. ;) Har man en meny går det bättre men om servitrisen bara rabblar upp alla val måste man nästan ha bestämt sig i förväg.

Bröd - det här är en möjlig lista med alla olika slags bröd som finns. Oftast har inte en deli eller restaurang alla dessa sorter utan kanske mellan 5-7 sorter: white, wheat, honey wheat, whole wheat, whole grain, multi-grain, spelt flax, spelt grain, potato, oatmeal, sour dough, french, rye - light, dark, mixed, flat bread or unleavened, wrap or tortilla, artisan.
Ost: Swiss, Cheddar, Mozzarella, Provolone, Hot Pepper, or American.
Pålägg (kött): Turkey, Ham, Roast Beef, Pastrami, Corned Beef, Salami, or Bologna.
Condiment (hittade inget bra svenskt ord): Mayo, Mustard, Dijon, Spicy Brown, Ketchup, BBQ, Creamy Horseradish, Pickles, Onions, Jalapenos.

Efter ett tag får man sina favoriter och kan rätt lätt beställa men som nybörjare kan det vara lätt att drabbas av beslutsångest.

Min lunchsmörgås idag. Det är vanligt att man skär smörgåsen i två trekanter här i USA.

Ytterligare ett litet vårtecken - en av mina krukväxter har börjat få små, söta gula blommor.

Nu får det vara vår

Spänningen stiger på granntomten. Idag har marken inspekterats - troligen för fotavtryck - och poliser med hundar har synts. Litet undrande och nyfiken måste jag ju erkänna att jag är. Men jag håller mig diskret i skymundan tills vidare. De har inte frågat mig om jag sett något.

Idag bestämde jag att det får lov att vara vår. ;) Dags att byta dubbdäcken mot sommardäck. Les Schwab (som byter däck gratis om man köpt däcken hos dem) ligger bara en kort bit från där jag bor så jag var där rätt tidigt och det gick väldigt snabbt. Tyvärr kanske litet väl snabbt eftersom jag fick åka tillbaka då de inte roterat däcken korrekt. Man får vara om sig och kring sig. Alltid.

I Kalifornien får man ha dubbdäck ända fram till 30 april. I Oregon (staten norr om Kalifornien) får man bara ha dem till och med 31 mars. Alla stater har olika regler hur länge dubbdäcken får sitta på. Eftersom vi inte har så mycket trafik här klarar sig vägarna rätt bra. Men den stora motorvägen I-5 får lappas och lagas med jämna mellanrum. De stora och många lastbilarna skadar motorvägen.

Våren kommer långsamt i Weed men det känns i alla fall som vår nu. Sommardäcken på bilen är ett klart vårtecken. ;)

Här står min bil för att få däcken bytta.

Alla Les Schwab jag varit inne på har alltid kaffe och popcorn.

Amerikansk polis

Dagen har gått i ett mycket lugnt tempo. Ingen väckarklocka och inga tider att passa. Det har mulnat på och blåst men det är behagliga +15.

Det mest uppseendeväckande som har hänt idag var att polisen kom till huset på granntomten. Man håller på att färdigställa huset och det är ofta byggarbetare där men idag kom alltså även polisen. Exakt vad som hade hänt vet jag förstås inte men jag såg att de tittade på framför allt ett ställe på baksidan av huset. Jag hade sett en litet mysko individ där i fredags men ingen var där under helgen så om han var inblandad i det som hänt får vara osagt.

Weed har en mycket litet polisstation och troligen är det rätt "laid-back" att vara polis här. Självklart har vi kriminella personer och brottslighet men det är ingenting jämfört med storstäderna i USA. Poliserna här verkar vara mer tillmötesgående än vad storstadspoliserna är. Och en del personer lämnar faktiskt sina hus och bilar olåsta. Jag är alldeles för mycket storstadsmänniska så jag låser alltid.

Polisstationen ligger bredvid postkontoret och City of Weeds kontor och där brukar det stå några "vanliga" polisbilar och även så kallade "Community Service" bilar. Community Service bistår med brottsförebyggande insatser där det inte behövs polisinsatser fullt ut. De som kom idag till grannhuset var en polis och en Community Service man.

De som kör en litet annan, tuffare stil med litet hårdare tag och som verkligen syns är California Highway Patrol. De finns i hela Kalifornien och patrullerar, som namnet antyder, motorvägarna. De syns ute på motorvägen I-5 mellan Weed och Mt Shasta och ligger och lurar i buskarna. Det är ofta man ser att de sätter fart efter någon fortkörare. De killarna skulle jag inte vilja ha något otalt med och de inger verkligen respekt.

Här bygger man på baksidan där något hade hänt efter helgen.

I kväll skall jag se på The Voice och se hur det går för Judith. Tydligen gick det inte att se videon tyvärr i Sverige. Det är knepigt det där med landbegränsningar.

Talang

Sångtävlingarna avlöser varandra. Just nu pågår American Idol här i USA och i morgon sätter The Voice igång.

American Idol har aldrig haft så låga tittarsiffror som den här säsongen. Kanske dags med ett nytt koncept? Jag tittar inte numera på AI eftersom det börjar bli litet tjatigt men jag har i alla fall sett att det finns en riktigt duktig sångerska - Candice Glover. Tror att hon kommer att gå långt.



The Voice har ett helt annat koncept där domarna inte ser den tävlande till att börja med utan bara hör rösten. Tycker de om det de hör snurrar stolarna runt. Den här säsongen har Cee Lo Green och Christina Aguilera bytts ut och Usher och Shakira är nya. Programmet sätter igång i morgon och man har lagt ut ett par videos för att locka folk.

Judith Hill, som sjunger en av Christina Aguileras sånger, kommer att gå långt tror jag. Domarna verkar vara övertygade om det i alla fall. Vilken röst och talang! Hon har också en hel del erfarenhet - hon var en av de som skulle uppträda tillsammans med Michael Jackson på hans "This is it" comebackturné och hon har även sjungit i bakgrunden för Stevie Wonder. Gillar hennes "sound".



Hoppas att det går att se de här videosnuttarna även utanför USA.

Underbart att inte behöva sätta väckarklockan på ringning i morgon. Tror att jag väldigt snabbt skulle kunna vänja mig vid att vara ledig en längre tid. ;)

Spring Break och påskveckan

Kärt barn har många namn - här i USA heter Spring Break även March break, spring vacation, Mid-Term Break, study week, reading week eller the Easter holidays.

Eleverna är lediga den kommande veckan i vår skola. Många anställda kommer också ha ledigt. Jag bestämde mig för att ta semester även om jag inte planerar att åka någonstans. Det känns som om jag behöver vara ledig och bara ta det lugnt och dessutom närmar jag mig det antal semestertimmar man kan ha innan man måste ta ut semester. Går man över ett visst antal timmar kan de försvinna och det känns ju helt onödigt.

Vilda fester, mycket alkohol och varma stränder hör till Spring break. Många elever åker till varmare breddgrader - Daytona Beach och Panama Beach i Florida, Mexiko, och andra länder i Centralamerika är platser som invaderas av festande ungdomar så här års.

Eftersom påsken går rätt obemärkt förbi i USA får jag ibland påminna mig när det är påsk. Jag firar inte påsken numera men minnen av påskar i Sverige kommer ibland tillbaka.

Igår försökte jag förklara för min kollega hur vi svenskar firar påsken och jag insåg att vi har många traditioner som är väldigt svenska. Jag berättade om påskris med färgglada fjädrar, hur vi klär ut oss till påskkärringar, påskmat, påskprydnader osv. Återigen blev det klart för mig att man nästan måste växa upp med vissa traditioner för att riktigt förstå innebörden och framför allt hur de känns. Ibland fick jag leta efter ord eftersom jag mest kan de svenska.
I USA har vi inte alls så många dagar som har med påsken att göra som vi har i Sverige. Här har vi Good Friday (långfredagen) och Easter (påskdagen).

Idag skiner solen efter en riktigt kall natt. Temperaturen gick ner till flera minusgrader (-6-7) men det har utlovats litet varmare väder till helgen och den kommande veckan. Trots att våren inte kommit så långt hittade jag några små söta krokusar häromdagen utanför byggnaden där jag jobbar.

Ekologisk häftapparat

Häromdagen kom en av lärarna som både har kontor och undervisar i "min" byggnad in på mitt kontor och sade "Have you seen this before? A stapless stapler?"

Jag hade inte sett vad hon visade mig - kanske andra redan vet allt om dessa häftapparater. Det var en häftapparat utan häftklamrar - en ekologisk häftapparat.

Den gör ett litet hål i pappret och binder sedan samman pappersarken med de flikar som bildas. Mellan 4-6 sidor kan sitta ihop. Hon visade hur det fungerar och det verkade vara lika bra som när man häftar samman papper. Vid tjockare buntar papper får man nog ta till en vanlig häftapparat.

Den säljs både här i USA och i Sverige (och troligen i många andra länder) och nog verkar det rätt praktiskt att inte behöva använda häftklamrar som kanske fastnar i apparaten. Det är tydligen rätt stora mängder stål som skulle kunna sparas om fler använde den här "makapären". Den lär ha uppfunnits i USA redan runt 1910 men har alltså först nu kommit tillbaka.

Det här är en variant på häftapparaten - bilden lånad från Amazon.com.

Det blev som tur var ingen snö igår men det regnade och BLÅSTE. Jag hade svårt att sova på natten pga blåsten och på morgonen hade vinden till och med blåst omkull denna "porta potty" (en "mobil" toalett) som står på granntomten där de håller på att bygga färdigt ett hus.

Nu är det dags att gå till jobbet. Sent skift idag till 21. Nästa vecka tar jag ledigt eftersom vi har Spring Break. Behöver litet ledigt och bara ta det lugnt.

Vårdagjämningen med ägg och sopborstar

Även om det inte är den 20 mars och vårdagjämningen idag så får det bli ett inlägg en dag tidigare. :)

Lagom till vårdagjämningen eller First Day of Spring har vi fått busväder igen. Det har utfärdats "wind advisories" och "high wind warnings" till höger och vänster för Weed. Det kommer att regna och kanske till och med snöa. Mars brukar vara en sådan månad.

Vårdagjämningen sägs vara den dag då natt och dag är lika långa. Det verkar vara en sanning med modifikation eftersom det ofta är några dagar tidigare som det här "fenomenet" uppstår. Jag tittade på hur lång dagen är i Weed och den är redan nu några minuter längre än natten. Inte mig emot. :) Och det blir ljusare, det märks. Fortfarande är det mörkt på morgnarna när jag kliver upp, efter det att vi ställde om till sommartid, men kvällarna är ljusa.

Har inte sett särskilt många vårtecken här förutom det gröna gräset. Ett par litet större syrenbuskar som finns utanför huset jag hyr har fått stora knoppar men annars verkar det litet tunnsått med våren här i Weed än så länge.

Om man inte har något annat för sig kan man prova att få råa ägg och sopborstar att stå just på vårdagjämningen. Det här lär vara en skröna och det skall gå lika bra vilken dag som helst - om man lyckas med det hela. Tydligen svämmade Facebook över förra året av bilder med sopborstar som stod för sig själva just kring vårdagjämningen. Jag kommer inte ens att pröva. ;)

Musse Pigg var helt klart före sin tid. ;)

1000 meter över havet

När jag kom till USA hade jag ingen aning om hur det var att bo 1000 meter över havet. Jag hade bott i Stockholmsområdet hela mitt liv och var van vid att bo på havsnivå.

Både Weed och Mt Shasta ligger på litet drygt på 1000 meter över havet. Det är rätt stor skillnad att bo på den höjden vilket jag snabbt upptäckte. Helt plötsligt blev jag mer andfådd när jag promenerade. Det tog faktiskt ett par månader innan jag helt hade vant mig vid den högre höjden när jag var ute och gick.

Min första vinter här bjöd på mer snö än vad jag någonsin varit med om. Och det var på grund av höjden. Jag hade minnen av några vintrar på 60-talet när lilla Anne-Marie nästan försvann bland snöhögarna ;) i Enebyberg men senare var det många gröna vintrar och mycket mindre snö.
Michael och jag bodde en bit norr om staden Mt Shasta och det området låg litet högre än själva staden. Något som verkar vara speciellt med bergstrakter är att bara 100 meter höjdskillnad kan ge ett helt annat klimat på vintern. Där vi bodde hade gatan mycket mera snö på den högsta punkten än på den lägsta punkten. Vårt hus låg ungefär mitt emellan.
I februari, under min första vinter i Mt Shasta, snöade det oavbrutet under ungefär 3 dagar och jag hade aldrig sett så mycket snö i hela mitt liv. När jag berättar för folk här att jag är från Sverige tycker de det låter litet konstigt med tanke på att Sverige alltid har vintrar och jag får förklara att jag bodde på havsnivå.

Det är till och med olika klimat på vintern där jag bor nu och där skolan ligger. Det är kanske 1,5 km från mitt hus till skolan men höjdskillnaden är ca 100 meter. När det snöade nyligen hade jag ingen snö alls egentligen hos mig men det var rätt stora snöhögar där skolan ligger.

Det kan till och med vara annorlunda att baka om man bor högre upp. Jag har faktiskt aldrig anpassat mina recept till höjden men det är en hel "vetenskap" kring skillnaderna att baka på lägre och högre höjd. Det finns till och med mjöl som är anpassat till "high altitude baking." Den här hemsidan beskriver det hela rätt bra: http://www.kingarthurflour.com/recipe/high-altitude-baking.html

Häromdagen gick jag igenom en av mina kartonger som står i det rum jag använder som ett förråd. Där fanns bland annat en "altimeter" (höjdmätare) som jag sparade när Michael gick bort. Tyvärr har jag inga instruktioner till den vilket har gjort att jag inte riktigt klurat ut hur man läser av både höjd och lufttryck. Det är en kombinerad höjdmätare och barometer. Men man kan se att vi ligger på ca 3500/3600 feet - litet drygt 1000 meter över havet.

Happy St Patrick's Day

Idag gäller allt som har med grönt att göra. I USA - och i många andra länder över hela världen - firas nämligen St Patrick's Day. En kulturell och religiös högtid som firas till åminne av det irländska helgonet St Patrick - och han har kommit att förknippas med den gröna färgen.

Eftersom det finns många med irländskt ursprung i USA har den här dagen blivit en större högtid när man klär sig i grönt, går till en irländsk pub (om man har en sådan inpå knutarna) och dricker grön öl.

Igår kväll visade man på nyheterna hur man traditionsenligt färgat Chicago River grön.

Bilden lånad från inspiredwater.org.

I Weed tycks ingenting vara på gång som har med St Patrick's Day att göra. Jag tittade igår på hemsidan för Weed Chamber of Commerce (Weeds handelskammare) men det var tomt för den 17 mars.

Så det grönaste jag ser just nu är gräset utanför mitt fönster. ;) Eftersom det varit så varmt den senaste veckan har gräset vuxit.

Happy St Patrick's Day!

En timme svenska per vecka

... är vad jag pratar på ett ungefär. Tanken kom till mig häromdagen att jag pratar otroligt litet svenska. Det brukar bli 1-2 samtal per vecka med min mamma och det blir ungefär en timme. Ibland "slår jag på stort" när jag även pratar med någon vän i Sverige.

Man kan tycka att med så litet svenskpratande per vecka att jag skulle ha tappat min talade svenska och låta som någon kvinnlig variant av Dolph Lundgren. ;) Men tydligen har jag lyckats behålla min svenska precis som när jag bodde i Sverige. De jag har frågat har sagt att jag pratar precis som jag gjorde för 16 år sedan.

Att läsa andra bloggar som är skrivna på svenska och själv skriva på svenska på den här bloggen hjälper givetvis till att bibehålla språket. Men det är ju ändå en liten del av dagen som upptas av bloggarna.

Numera känns det självklart på något sätt att min tillvaro till största delen består av engelska. Jag tänker på engelska och pratar med mig själv - jodå, det kan hända ibland ;) - på engelska.

Michael och jag gjorde tappra försök att få honom att lära sig svenska men han tyckte det var så komplicerat och att jag var så bra på engelska att vi snabbt skrinlade de planerna. Och så blev det. Engelska till 99% av min tillvaro.

Jag pratade mycket engelska redan när jag bodde i Sverige eftersom de arbeten jag hade var internationella. Mitt andra arbete var på ett amerikanskt företag som hade europeiska kontor. Där var koncernspråket engelska och det språk som alla använde. De flesta av oss hade det givetvis inte engelska som modersmål så det var engelska med många olika brytningar. Jag slutade på grund av en stor omorganisation där min tjänst skulle ha hamnat i Belgien - jag ville inte flytta till Belgien så jag tackade nej - och jag minns min oro att jag skulle tappa engelskan. Den oron var helt klart obefogad. ;)

Jag kan ibland tycka att det numera nästan är enklare att prata engelska. Jag kommer på flera kluriga uttryck och kan "leka" mer med engelskan än vad jag kan med svenskan. När jag kommer till Sverige får jag verkligen tänka till att nu får jag använda svenska uttryck och sätt att prata om jag till exempel är på ett bankkontor eller i en affär. Och att ha en konversation om bilar eller datorer på svenska blir knepigt. Där kan jag nästan bara de engelska orden.

Det här är svenska på "hög nivå" :)

Lunch och middag på jobbet

Igår jobbade jag kvällsskift. Den typen arbete jag har kräver stor flebilitet eftersom jag inte alls har ett 9-5 jobb. Måndag, onsdag och fredag jobbar jag från strax före 8 till litet efter 16. På tisdag och torsdag blir det pass från 12.30-21.

I USA äter man ofta sin lunch vid skrivbordet. Och i en liten stad som Weed finns det inte så många alternativ om man vill gå ut och äta. Så jag tar med mig lunch och middag till jobbet. Lunch de dagarna jag jobbar dagtid och lunch PLUS middag dagarna när jag jobbar sent.

Att ta med sig både lunch och middag kräver en del planering faktiskt. Som tur är har vi ett litet kylskåp i det rum där jag arbetar. Och en mikrovågsugn - som jag använder väldigt sällan. Har mina rutiga och randiga skäl till det. :)

När jag handlar mat - vilket brukar vara en gång/vecka - gör jag en lista på vad jag skall äta så att jag kan planera och ha maten jag behöver. Tycker det är rätt praktiskt att kunna veckohandla.

I måndags hade jag ingen lust att laga mat även för tisdagen så det fick bli en burk ekologisk linssoppa med kex till middag. Till lunch hade jag gjort en god smörgås.

De allra flesta inom skolan har arbetsdagar från 8 till 17 men det finns några få som jobbar sent. Bland annat de som städar. Har pratat en del med en kvinna som brukar städa "vår" byggnad. Hon är här ibland mitt i natten.

I början tyckte jag det var konstigt att jobba på kvällarna men nu har jag vant mig. Det som tar emot litet är att jag jobbar sent och sedan skall vara tidigt dagen därpå på jobbet. Det känns som om jag bara kommer hem och sedan skall ge mig av igen. Och nu är det väldigt mörkt igen på morgnarna.

Idag och igår har det varit uppemot +20!!! Jag fattar knappt att det snöade förra tisdagen och jag fick använda mina Yaktrax på onsdagen. Tvära kast minst sagt.

Slukhålen dyker upp litet överallt. Det senaste uppstod på en golfbana i Illinois. En golfare föll ner i hålet!! och skadade ena axeln men hans vänner lyckades få upp honom. http://abclocal.go.com/wls/story?section=news/local/illinois&id=9024690

Bilden från http://www.muirglen.com/

Det som hände i Japan

Även om den 11 mars snart är slut här i USA och det redan är den 12 i Sverige kände jag att jag ville skriva om det som hände i Japan för exakt två år sedan. Bilder av en mycket stor jordbävning och tsunmai slog emot mig när jag satte på TVn på morgonen den dagen för att se, vad jag trodde, var det lokala vädret.

Här i USA skrevs det mycket om händelserna i Japan under kanske 3 veckor. Sedan dess har det inte rapporterats särskilt mycket om vad som hänt efter denna stora tragedi. Och framför allt har det inte skrivits särskilt mycket om effekterna av tre explosioner och härdsmältor i kärnkraftverken.

Eftersom vindarna blåser och vattnet i Stilla Havet rör sig har självklart de utsläpp som skedde inte bara hållit sig till Japan. Vindströmmarna på norra halvklotet - jetströmmarna - blåser från väster till öster. De byter aldrig riktning. Likadant är det med havsströmmarna i Stilla Havet. De rör sig från väster till öster.

Efter tsunamin sköljdes hus, båtar, bilar och allt annat möjligt ut i havet. Detta "fält" har sakta men säkert rört sig mot USAs västkust. Under ett tag kunde man tydligen klart och tydligt se detta från ovan. Nu har det spritts ut litet mer.
Förra året kom en flytande skeppsdocka till Oregons kust. Flera flytande skeppsdockor (i storleksordningen frakttågsvagnar) slets loss när tsunamin drabbade Japan. Japanska myndigheter bekräftade att dockan kom från Japan.

Bilden lånad från internet.
Fortfarande kommer det "skräp" till USAs västkust: http://www.huffingtonpost.com/2013/03/09/japan-tsunami-debris-earthquake-photos_n_2843978.html?utm_hp_ref=green

Efter jordbävningen och tsunamin har Japan släppt ut stora mängder radioaktivt vatten i Stilla Havet och man har bränt, och fortsätter att bränna, radioaktivt material som släpps ut i luften.
Man har till och med funnit radioaktiv tonfisk utanför Kaliforniens kust. Tonfisken har rört sig från vattnen kring Japan till USAs kust. http://www.huffingtonpost.com/2012/05/28/radioactive-bluefin-tuna-japan-fukushima-california_n_1551431.html
Och muterade växter och djur har upptäckts i Japan.

Idag har man uppmärksammat det som hände i Japan litet extra. Ett av nyhetsprogrammen visade intervjuer nu på kvällen. När sådana här saker sker blir det så klart och tydligt att jorden är en plats där allt hänger samman och att vi inte kan ta något för givet.

Min termometer visade +18!! idag på eftermiddagen. Helt otroligt med tanke på att det var snöstorm här för en vecka sedan.

Dagens Plus och Kometen Pan-STARRS

2013 verkar vara himlakropparnas och kometernas år. Idag och några dagar till kan man se kometen Pan-STARRS om man har tur.

Den här kometen håller sig långt borta från jorden - det är en "solsökande" komet. Idag lär den ha varit som ljusast men man skall tydligen kunna se den ytterligare några dagar.

Det här är en komet som vi aldrig kommer att se igen under vår livstid eftersom det tar 100 miljoner år för den att göra ett varv kring solen.

Pan-STARRS kommer att följas senare i år, i november, av kometen ISON som verkar bli en mycket ljusstark komet som kommer att kunna ses över hela jorden.
När jag först kom till Mt Shasta 1997 syntes kometen Hale-Bopp. Den såg man utan kikare eller teleskop och jag minns att jag kunde se den både i Stockholm och här i norra Kalifornien.

Hårda vindar, snö och slask för några dagar sedan har förbytts i vårtemperaturer. Nu under veckan utlovas det att bli runt +15 och kanska ännu litet varmare.

Dagens plus är att inte behöva ha på någon värme inomhus under dagen. :) Varken min "monitor heater" - som jag fortfarande inte vet vad tidigare hyresgäster haft för sig för att gallret skall se ut som det gör

eller mina elektriska element. Härligt!

Det var ljust i kväll efter det att vi ställt om till sommartid. Passande att det blir litet mera vårlikt.

Spring forward eller en timme mindre

Himlen är blå och frosten gnistrar i solskenet. Här i allra nordligaste Kalifornien märks det att vintern ännu inte släppt sitt grepp.

Trots att det fortfarande är vinterlikt blir helgen här i USA en timme kortare eftersom vi ställer om till sommartid eller Daylight Saving Time i natt. Ett bra knep för att komma ihåg vilket håll klockan skall ställas är "Spring forward". Enkelt och litet kul. :)

Härligt med litet längre kvällar men på måndag kommer det att vara mörkt igen på morgonen när jag kliver upp vid 6-tiden. Måste erkänna att det känns litet drygt men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan det är lika ljust igen som det varit den senaste tiden på morgnarna.

Den gångna veckan bjöd på ett riktigt snöoväder här på västkusten. Det blåste, snöade och slaskade under ett par dagar. Som tur var blev det inga stora mängder snö just där jag bor.
När stormen äntligen dragit vidare skingrades molnen och berget kikade fram. Det hade en följeslagare - ett "lenticular cloud".

Det tycks nästan ha blivit standard att The Weather Channel inte direkt rapporterar från västkusten. Läste nyligen att de själva erkänner att de mest rapporterar från USAs östra halva. Likadant var det med det senste ovädret. Litet konstigt minst sagt.

The Weather Channel har en ny App som - om man har en smartphone - kan tala om exakt när det till exempel börjar regna. Så här presenterar man sin App: "Expect rain to start at 3:15p"—No more guessing! If your weather conditions (snow or rain) are changing within 6 hours, we let you know not only the chance of precipitation, but also the exact time it will happen."
Inte dåligt att kunna tala om exakt när det börjar regna och snöa. På minuten. Säger jag med visst tvivel. ;)
Så här såg det ut för Weed hos TWC för ett par dagar sedan med "dry conditions for the next six hours."

TV-avgift - inte här

Efter snart 16 år i USA har jag i stort sett glömt bort det där med TV-avgift. Läste idag och igår på Dagens Nyheters nätupplaga att Radiotjänst i Kiruna gör stora pengar på den nya TV-avgiften för datorer och mobiler. http://www.dn.se/kultur-noje/ny-tv-avgift-ger-klirr-i-kassan

När jag bodde i Sverige betalade jag självklart min TV-avgift men efter så många år utanför Sveriges gränser känns det nästan litet märkligt att man skall behöva betala för att inneha en mottagare som man kan se TV-program på. Jag minns när jag först kom till USA att jag höjde på ögonbrynen litet när Michael sade att man bara betalade till exempel för kabel-TV - inte för att ha själva TV-apparaten.

Jag är nog litet gammaldags eftersom jag fortfarande ser de flesta TV-programmen på min TV. Ibland tittar på min dator men det blir inte så ofta. Och något som gör mig ännu mera gammaldags är att jag inte har någon smartphone! Och jag kan rapportera att det går bra att vara utan. ;)

De stora TV-bolagen i USA har oftast en hel del program på sina hemsidor. I söndags hade jag sett fram emot att titta på "Once Upon a Time" och när jag satte på TVn var det något fel med TV-utsändningen. Den kom tillbaka litet senare men utan ljud och ibland mycket "förvriden" bild. Såg att man lagt upp avsnittet hos ABC på deras hemsida.

I Mt Shasta-området har vi ett väldigt begränsat utbud av kabel- och satellitleverantörer. Kabelbolaget heter Northland Communications och de har monopol här vilket märks på deras priser. Dish Network är den stora satellitleverantören. När man bor som jag gör bland bergen, är det inte alltid alla kanaler fungerar på grund av dåligt väder. Jag har kabel-TV och det har varit rätt många gånger som dåligt väder skadat utrustningen. Satellit-TV fungerar inte heller alltid när oväder drar in.

Ser hos Wikipedia att TV-avgiften i Sverige startades 1956 och kostade 25 kronor. Under 1970-talet till 1990 betalade man mer om man hade färg-TV än en svartvit. Minnen av två TV-kanaler i svartvitt som bara sände några timmar per kväll kommer tillbaka.:) Det dröjde innan mina föräldrar skaffade färg-TV och jag minns att jag såg kungens och drottningens bröllop hos en kompis som hade färg-TV. Det var lyx. ;)

Bilden från howstuffworks.com.

Hundar och bilar

Kalifornien är pickup truckens förlovade land. De är minst lika vanliga som mindre personbilar. Michael och jag hade en Chevrolet pickup truck. Det var den jag lärde mig köra bil i.

Så här på landet och i glesbygden är de bra och praktiska eftersom det går att transportera allt möjligt baktill. Michael och jag åkte bland annat till soptippen med vår bil. I storstäder verkar de nästan litet onödigt stora tycker jag. Och de slukar bensin. Just nu betalar vi $4.19/gallon i Weed och Mt Shasta. Mycket mer än genomsnittet i USA. Men folk älskar sina pickup trucks och de är en del av kulturen här.

Att transportera saker baktill är väl en sak men att ha sin hund baktill gör mig lika upprörd varje gång jag ser det. Och det är vanligt att folk har en eller flera hundar på flaket. Några få är väl fastspända men de allra flesta är lösa. Hur tänker folk?

I Kalifornien är det olagligt att ha en hund lös på flaket. Det säger ju sig självt att det inte är säkert varken för hunden eller de i bilen eller andra medtrafikanter. Men det verkar som om många blankt struntar i att hunden skall vara fastspänd eller i en bur som är fastspänd om man transporterar den på flaket.

Varför polisen inte gör något vet jag inte. Kanske de fokuserar på fartsyndare och folk som pratar i mobilen och textar medan de kör.

Ibland verkar en hund baktill på flaket tycka om att vara ute i solen och känna blåsten i pälsen men lika ofta ser man att hunden är rädd och att den försöker balansera på flaket men att det inte går. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser hundar som inte verkar trivas baktill men att ägaren är för lat för att ordna det på rätt sätt. Självklart skall hunden kunna vara med i bilen men då skall det vara säkert både för hunden och för övriga i bilen.

Tack för att jag fick tycka till. :)

Bilden från petpalsshelter.com

Bilden från unleashedunlimited.com

Kan detta vara framtidens bilförare? Kanske i Nya Zealand. Härlig video - hoppas att den går att se även i Sverige. :)


http://www.news.com.au/world-news/mind-the-clutch-motor-mutts-pass-doggie-driving-test/story-fndir2ev-1226534075059

Ihålig mark - slukhål

En av de stora nyheterna här i USA under helgen var att en man i Florida försvann i ett slukhål (sinkhole på engelska) i sitt sovrum i slutet av förra veckan. När jag först såg nyheten trodde jag nästan att det var ett skämt men tyvärr var det helt sant.
http://www.cnn.com/2013/03/04/us/florida-sinkhole/index.html
Såg att till och med Göteborgsposten hade en artikel om det här slukhålet: http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1337948-man-forsvann-i-slukhal-i-sovrummet

Mannens bror hörde skrik och rusade in i sovrummet där han såg ett stort hål och sängen och andra möbler som försvunnit ner i hålet - men inte sin bror. Förgäves letade han efter sin bror men han var försvunnen och inte ens den räddningsinsats som sattes igång kunde återfinna mannen.

Igår demolerades huset och det var givetvis många upprörda känslor hos familjen och grannarna. Om det finns risk för fler slukhål i villaområdet vet man inte ännu.
Tydligen är slukhål rätt vanliga i Florida på grund av att marken till stor består av porös kalksten med många hålrum.

För bara ett par veckor sedan svalde ett slukhål i Arizona två bilar. Highway 89 har fått stängas av eftersom 35 meter av vägen är oframkomlig.

Bildens ursprung Arizona Department of Transportation

Slukhål finns över hela världen och det finns en uppsjö av bilder på nätet där man ser bilar som halvvägs försvunnit ner i marken och stora, djupa hål som helt plötsligt uppträder mitt i städer.

Bilden från inquisitr.com

Jorden är inte så solid som den verkar. Litet som en schweizerost faktiskt. Och Jules Verne hade kanske rätt att man kan ta sig till jordens medelpunkt. :)

Bilden lånad från nätet.

Olika matkultur

Den senaste tidens debatt om hästköttet i Europa fick mig att fundera på det här med olika matkultur.
Något som blir påtagligt när man kommer till ett nytt land - antingen som turist eller immigrant - är att matkulturen är ny och annorlunda.

Mitt första år i USA var en omställning trots att USA och Sverige ändå har relativt lika matkultur. Jag hittade inte sådant jag var van vid och jag fick se vad jag kunde använda i stället. Det tog sin tid faktiskt att ställa om sig.
Numera upplever jag när jag kommer till Sverige att jag saknar det jag vant mig vid i USA och jag får leta med "ljus och lykta" efter viss mat i Sverige.

En av mina vänner i Sverige reste till Kina för många år sedan och upplevde den kinesiska matkulturen. Jag fick se många av hans bilder efter det att han kommit hem som visade hur annorlunda matkulturen är där. Man äter helt andra saker än vad vi är vana vid och tycker det är helt naturligt. Den matkulturen vi har verkar konstig för kineserna.

Det här är en del av vad man äter i Kina - vilket för oss både i Sverige och USA troligen verkar konstigt och oaptitligt:

• Sparvar - de rostas och friteras på spett
• Kolunga, gåsmage, get- och kycklingfötter, aphuvud, fiskögon
• Hund
• Katt

När jag först läste om hästköttskandalen i Europa kom det minnen från min barndom och att man faktiskt åt hästkött då. Har för mig att det hette - och fortfarande verkar heta - hamburgerkött. Det var inget konstigt då. Såg på nätet att hamburger (häst)-kött fortfarande säljs i Sverige som pålägg.
I USA säljs inte hästkött - i alla fall inte med märkningen hästkött, i dagens läge kanske man inte alltid vet vad det är man köper - och det finns en helt annan inställning till att äta just denna typen kött. Däremot i Italien och Japan äter man mycket hästkött.

Det som verkar oaptitligt och motbjudande i ett land är rena delikatessen i ett annat. Allt har med kultur och tradition att göra. Även om det kan vara svårt att förstå hur man kan äta viss mat.

Beijing "fast food" marknad - bland annat ormar och grodor.

Bilden lånad från: wildabouttheworld.com