Friday, April 28, 2017

Vad är det som är så speciellt med svenska pizzor?

När jag bodde i Kärrdal i Sollentuna fanns det en pizzeria i det lilla centrumet. Kanske pizzerian finns kvar, jag har inte varit där sedan jag flyttade från Kärrdal. Den här pizzerian hade fantastiskt goda pizzor. Alla som hade smakat dem verkade tycka samma sak.

Svenska pizzor tycks stå i en klass för sig med de mest osannolika ingredienser som banan, curry, skaldjur, pommes frites, oxfile och bearnaisesås och andra intressanta “pålägg". Hittills har jag inte sett en enda amerikansk pizza som liknar de svenska. Kanske de finns men inte i mina trakter. Kebabpizza lär vara en svensk, unik kombination. Jag har aldrig provat den och tror att jag avstår. I Kärrdal brukade jag köpa deras vegetariska pizza som smakade väldigt gott.

I Mt Shasta-området finns några pizzerior som Papa Murphy’s och Round Table Pizza men numera brukar jag köpa en mycket god vegetarisk pizza, i mataffären, som tillverkas av Amy’s. Den här är min favorit och jag åt den i kväll eftersom jag inte orkade laga till mat efter en intensiv arbetsvecka.



Man kan undra varför svenska pizzor är så speciella med pålägg som kanske inte används i till exempel Italien. Vilka pizzor brukar ni som läser äta?

Nu tycks värmen komma och det lär bli en dramatisk skillnad mot hur vi har haft det hittills. Från vinter- till sommarkläder på några dagar.

Tuesday, April 25, 2017

Bo i en bajamaja :)

Tiny house-rörelsen växer för varje dag i USA. Människor är trötta på att ta hand om stora och dyra bostäder och vill bo mindre. Många här i USA har dock inte ens tak över huvudet utan lever ute på gatan i väder och vind. Även i Sverige verkar antalet hemlösa öka.

TK Devine i Los Angeles har hittat en lösning för en del av de hemlösa och han tar tiny house till “nya höjder". :) Porta Home kallar han sin lösning vilket är en inredd “bajamaja" eller “port-a-potty" som de kallas här. Den varianten han inrett är en litet större modell som är avsedd för handikappade men visst är det en klurig lösning.



Devine var själv utan ett hem och vill nu hjälpa andra som har det svårt. Los Angeles har en bostadskris och till och med elever som studerar vid olika skolor har svårt att hitta en bostad. Det här projektet är fortfarande i uppstartningsskedet och det är bara att hoppas att Devine får ihop tillräckligt med pengar för att förverkliga sin dröm som han kallar Tiny (Toilet) Home Project. :)
http://www.ourownbackyardhomes.org/

Att bo i en annorlunda bostad har jag hittills inte provat på men om Michael och jag hade stannat på Hawaii hade vi mest troligt bott i så kallade Yomes. Michael köpte en bit mark/djungel där vi hade planerat att placera dessa Yomes. En Yome är en kombination av Yurt och Dome vilka också säljs i USA. Yomes tillverkas av ett företag som ligger i North Carolina i Ashevilleområdet och de ser ut som något från "Sagan om Ringen" tycker jag. Ett hus för en hobbit. :) Red Sky Shelters hemsida har en del fina bilder av olika Yomes.
http://redskyshelters.com/yome-gallery/

Jag tycker det är fascinerande med annorlunda slags hus och byggnader och skulle gärna prova på att bo i något som skiljer sig från de vanliga “fyrkantiga" husen vi är vana vid. Vi får se vad det blir framöver.

Saturday, April 22, 2017

20 år i USA!

Det här inlägget var tänkt för igår men min hjärna kändes så här efter en “brutal" vecka på jobbet. :)


Bilden lånad från nätet.

Den 21 april 1997 var jag på väg till Kalifornien för att besöka Mt Shasta för första gången. Året innan hade min pappa och jag köpt en bok som Michael skrivit och som vi även ville översätta och ge ut på vårt bokförlag. I början av 1997 fick Michael och jag mer kontakt via brev (jag hade ingen dator och email på den tiden) och telefon. Vi hade på känn att vi var mer än affärspartners men självklart visste vi inte alls hur det skulle vara att faktiskt ses.

Michael kom och hämtade mig i San Francisco och sedan körde vi den långa sträckan till Mt Shasta. Mina två veckor i Mt Shasta gick alldeles för fort och Michael och jag hade bestämt att jag skulle komma tillbaka under 3 månader och se hur det kändes att leva tillsammans. Mitt första år i USA tillbringades här som turist och det gick vägen att komma och stanna 3 månader några gånger men självklart var det ingen långsiktig lösning. Märk väl att detta var innan 11 september när USA var ett helt annat slags land och man inte var fullt lika hård kring antal besök som gjordes som turist.

Michael hade skaffat en bok som handlade om hur man lagligt kunde stanna i USA och studentvisum visade sig vara en lösning. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss redan då - skatteverket var inblandat. Sagt och gjort, jag blev elev på “gamla dar" och fick ett visum vid skolan där jag var elev under ca 4 år (1998-2002). Det var dyrt men jag lärde mig väldigt mycket och jag fick kontakter inom skolan. Eftersom trasslet med skatteverket var löst när jag hade tagit min examen kunde vi gifta oss. Både Michael och jag hade mycket hellre bara levt tillsammans men USA bryr sig inte om samboförhållanden i immigrationssammanhang.
Vi gifte oss i Reno och det hela gick så snabbt att jag undrade om vi verkligen var gifta. ;) Det var vi och sedan vidtog ansökan för mig om green card.

Under våren 2003 fick jag mitt green card även om det “bara" var ett “conditional green card". Det får man om man varit gift kortare tid än 2 år när man får sitt green card. Jag kände mig litet rädd inför att ge mig ut på arbetsmarknaden så det dröjde länge innan jag tog tjuren vid hornen.

Både Michael och jag var urless på all snö som vi hade under vintrarna och ville hellre bo någonstans där det var litet varmare. Därför gjorde vi några resor för att “kolla läget" och vi åkte till North Carolina, Belize och Hawaii. Som bekant blev det The Big Island/Hawaii under ett år. Vi flyttade dit i augusti 2004 och jag stannade ungefär ett år innan jag flyttade tillbaka till Mt Shasta-området. Michael flyttade ett par månader senare till Oregon. Vi trivdes inte i tropikerna och vi hade bestämt att vi skulle leva på olika håll ett tag även om vi fortfarande var gifta. Jag fick jobb inom skolan och Michael köpte ett hus i nordöstra Oregon.

I december 2006 flyttade jag till Union i nordöstra Oregon där Michael bodde. Tre månader senare gick Michael bort (28 februari 2007) och jag fick helt plötsligt "växa“ ordentligt eftersom jag inte kände en människa i Union och jag stod där med hus, bilar och allt annat som skulle avyttras. Med hjälp av en bra advokat, mycket vilja och jäklar anamma tog jag mig igenom detta. Att jag skulle stanna i Union var inte på tapeten utan jag återvände - återigen - till Mt Shasta-trakten.

Mitt jobb inom skolan hade märkligt nog inte tillsatts och min chef N såg till att jag fick komma tillbaka även om det var ett tillfälligt arbete. Efter många turer blev jag anställd (januari 2008) och jag hade fattat beslutet att jag skulle vara kvar i USA även om inte Michael fanns kvar. Och jag fick skapa ett nytt liv på egen hand.
Åren gick och jag flyttade flera gånger på grund av dåliga hyresvärdar och konkurser. Jag jobbade kvar inom skolan och det var vardag som det alltid är där man bor. :)

Jag blev amerikansk medborgare 2011 mycket på grund av att min mamma blev äldre och jag inte visste om jag skulle behöva flytta tillbaka för att hjälpa henne. Nu blev det dock inte så. Sommaren 2013 gick min mamma bort och jag blev helt plötsligt ensam kvar utan någon nära familj. Pappa hade gått bort 2001 redan och så Michael 2007. Det var en ny situation men jag växte även av den.

Våren 2015 blev dock omskakande med allt tjafs med skatteverket på grund av dålig information och mina svenska tillgångar som hade kommit i och med mammas bortgång. Jag blev uppriktigt förbannad över hur systemet fungerar när man är amerikansk medborgare och har utländska tillgångar och bestämde mig för att åka till Sverige för att se om det var en möjlighet. Eftersom jag inte hade en aning om hur länge jag skulle vara borta sade jag upp mig och hoppade ut i det okända. Min tid i Sverige innebar många praktiska saker som skulle ordnas men det var också en mycket omvälvande tid i Sveriges historia och jag blev osäker på hur allt skulle falla på plats med så stora förändringar som var på gång. Därför återvände jag till USA och min lägenhet som jag hade kvar.

Återigen drog min chef N in mig i skolan och sedan vet vi ju hur det gick. :) Och nu får vi se vad nästa steg blir.

Jag fattar inte riktigt att jag faktiskt bott i USA under 20 år. Vart tog alla dessa år vägen? Litet komiskt är det ibland när människor jag känner i Sverige säger att jag pratar precis som jag gjorde när jag bodde där. Även om jag pratat väldigt litet svenska de senaste åren känns det helt främmande för mig att inte ha mitt modersmål intakt.

När jag reste till USA för första gången 1985 sade jag att jag ville bo här men jag trodde nog aldrig att det verkligen skulle bli så. Nu blev det så och jag har blivit många erfarenheter rikare och växt väldigt mycket som person.

Mt Shasta som drog mig hit. :) Den här bilden togs för rätt många år sedan.

Monday, April 17, 2017

Kalifornien vill bli ett eget land

Alla känner väl till Brexit och den omröstning som ledde fram till beslutet att UK planerar att lämna EU. Jag vet inte om Calexit är lika känt men det finns en rätt stor rörelse här som vill att Kalifornien skall bli ett eget land och lämna USA.

Rörelsen fanns redan innan valet men tog verklig fart efter valet i höstas. Hur det rent praktiskt skulle gå till har jag ingen aning om eftersom det skulle bli väldigt märkligt om folk var tvungna att ha pass för att till exempel resa till närliggande stater. Många skulle troligen bli fast i denna stat som är stor nog och har en “tillräckligt" stor befolkning och ekonomi för att kunna bli ett eget land. Tydligen finns det flera olika rörelser som vill bryta loss Kalifornien från unionen och gå sin egen väg. Jag tvivlar på att det kommer att hända men man vet aldrig.
http://www.latimes.com/politics/la-pol-ca-california-secession-20170416-story.html

Medan jag skrev detta inlägg såg jag att en av ledarna för kanske den mest aktiva rörelsen “Yes California" ger upp det hela och flyttar till Ryssland! Jaha, det var ju en intressant tvärvändning. Kalifornien och Ryssland är nog så långt från varandra som man kan komma när det gäller sätt att se på olika saker. :)
http://www.businessinsider.com/calexit-leader-louis-marinelli-russia-2017-4

Jag tycker nog att den rörelse som finns här i nordligaste Kalifornien är mer intressant och den har väldigt många år på nacken. State of Jefferson som består av några counties i nordligaste Kalifornien och sydligaste Oregon. Den idén har funnits sedan 40-talet och lever kvar här i allra högsta grad. Jag skrev om denna möjliga 51 stat här.
http://bo-i-usa.blogspot.com/2013/09/en-ny-stat-dar-jag-bor.html
Och jag ser att länken till hemsidan om State of Jefferson i mitt inlägg från 2013 inte fungerar utan går till en annan sida. Den här verkar fungera bättre: http://soj51.org/

Man ser flaggan för State of Jefferson där jag bor. Och för ett par år sedan röstades det om man skulle stödja utträdet ur Kalifornien men det hela verkar ha stannat av en del sedan dess. Den del av Kalifornien som State of Jefferson täcker tror jag skulle “må bra av" att lämna denna jättestat eftersom beslutsfattarna i Sacramento inte har en aning om hur det är här.

Nu måste jag ju bara som avslutning berätta att jag fick en mindre överraskning när jag kollade min post idag. Där låg ytterligare intyg från IRS!!! Tror att det var de som jag borde ha fått för kanske 1,5 månad sedan och som aldrig kom. När jag först ansökte hade jag bett om ett intyg. Kvinnan jag pratade med i slutet av februari sade att hon skulle ställa ut 2 “just in case". Jag hade redan fått två för litet drygt en vecka sedan och idag kom ytterligare två. Nu har jag alltså fyra intyg. :) Ja, ketchupflaskeeffekten verkar ha satt igång. I morgon skall jag skicka dessa till Sverige och Skatteverket.

Friday, April 14, 2017

Ja, jag bor faktiskt här

I tidigare inlägg har jag nämnt att jag skickade in en begäran till IRS om en blankett som jag var tvungen att få för att kunna skicka till Skatteverket i Sverige. Det var en lång och mödosam “kamp" att få blanketten trots att jag betalat för den.

I mitten av januari begärde jag att få ett så kallat hemvistintyg (som bevisar att jag bor i USA) som skulle skickas till Skatteverket i Sverige. IRS löste in checken som jag skickat med som betalning och jag trodde i min enfald att det innebar att jag skulle få mitt intyg relativt snart. Jag visste om att det kunde ta flera veckor innan jag skulle få intyget men inte hade jag i min vildaste fantasi trott att det skulle ta 3 månader!!!

Jag ringde ett par gånger i februari för att höra mig för men inget verkade vara på gång. I slutet av februari fick jag prata med en kvinna som tycktes förbarma sig över mig och enligt henne skulle hon skriva ut intyget och skicka. Jag kollade posten varje dag men ingenting kom. Efter ett par veckor ringde jag igen och fick prata med en rätt otrevlig person som sade att ingenting kunde göras då utan jag fick vänta och ringa senare. Jag ringde efter någon vecka och då sades det att en “re-print" skulle göras men ingen tid angavs när intyget skulle skrivas ut. Ytterligare en vecka gick och ingenting kom med posten så jag ringde igen. Då hade jag tappat räkningen på hur många gånger jag ringt till IRS. Det var en fredagseftermiddag och jag fick prata med en man som i alla fall tog det hela på allvar efter det att jag verkligen försökt klargöra alla turer jag haft med skatteverket. Han skrev ut intyget, sade att han lade det i ett kuvert och bad om ursäkt för den långa väntan. Han sade också att jag absolut inte var den första som ringt och undrat varför inget intyg kommit.

Förra helgen dök intyget äntligen upp! Det var en befrielse framför allt då det kostade $85. Datumet på intyget var det datum i februari då jag först blivit lovad att få det utskrivet. Jag tror att det aldrig hade skickats utan legat i någon slags kö.

Nu skall jag skicka det till Skatteverket i Sverige och de skall använda det för att jag inte skall dubbelbeskattas för de utbetalningar jag kommer att få från min privata pensionsförsäkring.
Skatteverket i Sverige är mycket smidigare att ha att göra med än IRS. Man kan maila till dem och faktiskt få svar. Och även om man ibland får sitta i en längre telefonkö är det ändå något helt annat än denna enorma och ineffektiva byråkrati som IRS verkar vara.
Man skall aldrig ge upp men det var nära att jag gjorde den här gången.


Vi har inga extra lediga dagar här kring påsk utan det rullar på som vanligt. Söndag heter Easter och det är den enda dagen med påskanknytning. I Sverige äts det väl ägg i massor och andra påskrätter. Minns när jag var liten och min mamma gjorde crepes med god fyllning (champinjon och räkor hade vi som fyllning) till påskafton.

Snön har försvunnit men det är fortfarande kyligt. Efter jobbet idag tog jag en härlig promenad i skogen och det är fortfarande bara början på våren. Späda blad och snö är en litet ovanlig kombination.

Wednesday, April 12, 2017

Nej se det snöar!

Stora snöflingor faller i Weed. Regnet vräkte ner tidigare idag under flera timmar och nu på kvällen har regnet övergått till snö.

Så här vintrigt brukar vi absolut inte ha det i mitten av april. Förra året i april hade vi dagar då det var runt +25. Jag tror att Sverige har mer vår än vad vi har i nordligaste Kalifornien just nu. :)

Passar kanske att spela den här lilla sången idag!



Sverige går in i en långhelg nu med många lediga dagar. Här kör vi på som vanligt utan extra ledighet. Easter heter söndagen nu till helgen. Det är allt.

Vitt på marken och rosenbusken ser kall ut.

Monday, April 10, 2017

En sjö i skogen

Det är så härligt att se vatten igen efter den långa torkan. Det lär vara rekorddjup snö uppe i Sierra Nevada-bergen i år. För ett par år sedan fanns ingen snö när snödjupet skulle mätas. Det är i Sierra Nevada som snön “lagras" som sedan blir till det vatten som stora delar av Kalifornien använder.

Jag kör gärna “bakvägen" in till Mt Shasta eftersom det knappt finns några bilar där och takten är lugnare än på motorvägen I-5. I lördags när jag skulle handla mat stannade jag till vid en liten sjö som fylls med vatten vintrar som denna när det regnat och snöat mycket. Under några år har det knappt funnits något vatten där på grund av torkan.

Det var riktigt stämningsfullt med det spegelblanka vattnet, molnen och snön som kommit under natten. Vi har fortfarande ovanligt kyligt och i fredags drog ett oväder in med snö och regn. Klicka på bilderna så syns de bättre. :)





Friday, April 7, 2017

Stockholm

Återigen befinner sig Sverige och nu även Stockolm i rampljuset. Det var inte länge sedan.

Jag möttes av stora rubriker i morse att en lastbil skapat totalt kaos och tragedi mitt i Stockholm utanför Åhlens. Ett obehagligt mönster tycks finnas med lastbilsattacker i olika europeiska storstäder. Nice, Berlin, London och nu Stockholm.

Det finns ingen anledning att gå in på detaljer eftersom TV och tidningar berättar. Vi som bor utomlands kunde i alla fall följa livesändningen via SvT utan att mötas av att man blockerat beroende på att vi har utländska IP-adresser.

Jag vet inte hur många gånger jag har gått på Drottninggatan just vid Åhlens. Och den platsen är ju även en knutpunkt för tunnelbanan. Många fick gå hem från sina arbeten idag (igår i Sverige) eftersom kollektivtrafiken stod stilla. Drottninggatan är trevlig just för att man kan promenera utan att behöva ha bilar precis inpå sig.

Nu får vi se vad som händer i Sverige och om det blir andra sätt att hantera de problem som finns. Förhoppningsvis kan man ha ett öppet samtal och ventilera alla olika frågeställningar och inte “stänga av" bara för att det känns litet utmanande.

Jag föddes i Stockholm och bodde på Kungsholmen tills jag var 1,5 så det känns litet mer personligt det som hände idag. Och tills jag flyttade till USA bodde jag i Enebyberg i Danderyd i många år och sedan i Sollentuna så jag är en stockholmare.

Kom att tänka på Orups sång idag om Stockholm som har blivit kallt. Idag kanske det blev litet extra kallt.



Stockholm är en av världens vackraste städer och kallas med rätta för Nordens Venedig. Även om jag inte skulle vilja bo i Stockholm om jag flyttade tillbaka till Sverige finns det inget tvivel om att Stockholm är fantastiskt vackert med allt sitt vatten och sina gamla, fina byggnader.

Tuesday, April 4, 2017

Det här med att välja

För några dagar sedan gick en av Sveriges mest genialiska skådespelare bort. Gösta Ekman hade glatt oss under decennier med sin talang.

Jag har sett många av hans filmer och TV-roller. Här kommer ett axplock:

  • Att angöra en brygga
  • Äppelkriget 
  • Mannen som slutade röka 
  • Släpp fångarne loss, det är vår! 
  • Picassos äventyr 
  • Varning för Jönssonligan 
  • Mannen på balkongen 
  • Papphammar 
  • Gula hund 
  • Glaset i örat
  • Svea Hund
Gösta Ekman arbetade under flera år tillsammans med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson och var med i deras revyer. Visst finns det komiker även nu som är duktiga - Robert Gustafsson är en sådan komiker - men jag tycker nog att det var en period på 60- och 70-talen när komikerna lyste litet extra.

Här är en klassiker med Tage och Gösta och svårigheterna att kunna välja. ;) Inte lätt om man inte är riktigt frisk. :)



Och Robert Gustafsson får också hänga med på ett hörn. :)



Dags att lägga sig här nu på USAs västkust efter en lång och intensiv dag på jobbet. Den här veckan avlöser mötena varandra.

Sunday, April 2, 2017

Den har blivit en favorit

Ibland bara vet man att man kommer att tycka om något nytt man köper.
Så blev det med en handväska som jag gav mig själv i födelsedagspresent förra hösten.

För några år sedan köpte jag en väska som jag har varit väldigt nöjd med när jag har rest. Jag har använt den som handbaggage och den har fungerat väldigt bra. En välgjord och hållbar väska.



Den handväska jag hade tidigare började bli väldigt sliten och jag kände att det verkligen var dags för en ny. Så när jag hittade en handväska hos samma företag blev jag glad. Efter litet efterforskning för att kolla hur stor den var och hur många fickor osv som fanns, slog jag till.

När jag fick väskan visste jag att jag skulle tycka om den och den har verkligen blivit en favorit. Den är också välgjord, har många fickor och känns väldigt praktisk.




Lug heter företaget som tillverkar de här väskorna och de har funnits sedan 2005 och är numera ett märke som även kändisar använder. Jag är tydligen i gott sällskap. :) Enligt deras hemsida använder till exempel Gwen Stefani och Carrie Underwood väskor från Lug. https://www.luglife.com/

Den här helgen har jag pratat mer svenska än vad jag har gjort på länge. I lördags blev det ett samtal med en mycket god vän som bodde i huset bredvid mig i Kärrdal. Numera bor hon i Dalarna. Och idag pratade jag med min kusin A. Jag har ju knappt någon släkt längre så det är roligt att vi kan höras av ibland.

Thursday, March 30, 2017

Jag skrev ett brev

... och skickade det med epost. :)

Det finns en organisation i Sverige som heter Svenskar i Världen. För många år sedan hade de ett mycket aktivt forum där många skrev frågor och inlägg. Om jag kunde komma med hjälp och svar gjorde jag det. Numera verkar forumet ha lagts ner eftersom det förde en tynande tillvaro.

För ett tag sedan frågade jag Svenskar i Världen hur läget var beträffande e-röstning som de hade tagit upp på sin hemsida. Alltså möjligheten att kunna rösta elektroniskt. Svaret jag fick bekräftade det jag hade trott, det vill säga att de inte hade fått mycket gehör trots att runt 660,000 svenskar bor utomlands. Svenskar i Världen var till exempel den drivande kraften bakom lagen att kunna ha dubbelt medborgarskap som infördes så sent som 2001 i Sverige.

Ibland får jag för mig att skriva brev till “höjdarna" inom olika organisationer och företag så jag bestämde mig för att skriva till Valmyndigheten och Justitieministern. Och Svenskar i Världen fick en kopia eftersom de är till för oss utlandssvenskar.

Efter ett tag fick jag ett svar från Valmyndigheten och ännu litet senare från någon inom Justitieministerns kansli och det var i stort sett “kalla handen". Nej, det fanns inga planer på att införa e-röstning och jag fick känslan som jag ibland får - att man i Sverige inte riktigt verkar värdesätta oss utlandssvenskar som man borde göra.

Svenskar i Världen däremot nappade på mitt brev och frågade om de fick lägga ut det på sin hemsida. Självklart fick de göra det. Och de lade även ut svaret jag hade fått från Valmyndigheten. Jag fick senare veta att Valmyndigheten hade blivit nedringda efter det att mitt brev med svar hade publicerats. :) Litet lyckades det tydligen röra om i grytan. :)
Här finns inlägget om e–röstning med mitt brev:
http://www.sviv.se/blog/2017/03/det-gar-trogt-for-sverige-att-lata-utlandssvenskar-e-rosta/

I Estland har man haft e-röstning under många år och där fungerar det bra och inom EU håller man på och diskuterar hur man skall kunna införa e-röstning och säkerställa att allt går rätt till. Dessutom har Sveriges regering som IT-mål att: “Målet för it-politiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter." Hmmmm.
http://www.regeringen.se/regeringens-politik/it-politik/mal-for-it-politik/

Det verkar som om man håller på att uppmärksamma oss utlandssvenskar litet mer just kring det här att kunna rösta på ett litet enklare sätt. KU har gått ut med en uppmaning eftersom få utlandssvenskar röstar - bara 32% lär ha röstat i det senaste valet. De enda sätten som finns om man bor i utlandet är att poströsta (vilket tar tid med tanke på den långsamma postgången ibland) eller att bege sig till en ambassad eller ett konsulat. I USA finns EN ambassad i Washington DC och några konsulat. För mig är det väldigt långt till alla dessa om jag skulle vilja rösta.
http://www.sviv.se/blog/2017/03/ku-vill-fa-fler-utlandssvenskar-att-rosta/

Jag försöker hänga med i det som pågår i mitt gamla hemland även om jag givetvis inte kan vara uppdaterad på samma sätt som om jag bodde där. En sak som är säker - man måste vara påläst för att veta vad som gäller för oss som bor i utlandet. Och det gäller allt - pass, körkort, skatter, röstning osv. Jag gör så gott jag kan. :)


Bilden lånad från internet.

Tuesday, March 28, 2017

En tur till Mt Shasta

För ovanlighetens skull körde jag in till Mt Shasta idag på morgonen. Jag skulle till “fabror doktorn" för att rengöra öronen. ;) Han är en öron-näsa-hals-doktor och mycket duktig tycker jag. Dessutom har han en öppenhet för holistisk medicin vilket tilltalar mig.

I början av mitt USA-boende fick jag några ordentliga förkylningar/influensor och vid ett tillfälle bar det sig så illa att hörseln var påverkad och det blev inte bättre trots att jag tillfrisknade mer och mer. Eftersom denna läkare är den enda specialisten här gick jag till honom och döm om min förvåning när han hade tittat i ena örat och sade “you have an extra ear drum". Vad då extra trumhinna? Jo, efter öroninfektionen jag hade haft och när trumhinnan läkte växte en extra trumhinna utanpå den “riktiga". Jag hade aldrig hört talas om detta och tydligen var det väldigt ovanligt men läkaren kunde med sina instrument ta bort den extra tumhinnan och helt plötsligt hörde jag som vanligt! Jag fick genomgå mycket grundliga hörselundersökningar efter detta och det konstaterades (vilket jag självklart redan visste) att min hörsel är ovanligt bra och minsta lilla påverkan gör att jag kommer ur balans.

Idag gick besöket mycket snabbt och jag kunde köra tillbaka till Weed och jobbet efter bara ca 10 minuter. Jag brukar parkera vid sjukhuset i Mt Shasta eftersom det är enkelt att parkera där och det är en kort promenad till läkaren därifrån. Berget syntes bra från sjukhusets parkering och jag kunde få en bild på allt det vita. Det såg väldigt kallt ut med yrande snö och moln.

Vi har haft ovanligt kyligt under i stort sett hela mars och så sent som i fredags var det snöblandat regn och hårda vindar. Idag sken solen större delen av dagen och det var en mindre “värmebölja" på eftermiddagen med +13-14. ;)
I slutet av veckan och under helgen talas det om sol och varmare temperaturer. Det här har varit en lång, blåsig, kall och mycket blöt vinter.

Mt Shasta med moln och yrande snö.


Mt Eddy som fortfarande har snö.

Sunday, March 26, 2017

Spring Break utan ledighet

Den kommande veckan har skolan Spring Break och alla elever har lov. Det kommer att bli lugnt och rofyllt i vår byggnad utan elever och kurser som behöver vår support.
Min kollega och jag kommer inte att ta ledigt eftersom vi har mycket att jobba med så det är en helt vanlig arbetsvecka för oss.

Hittills har våren lyst med sin frånvaro hos oss. I fredags och idag har det blåst, regnat och snöat och bara varit några få plusgrader. Tydligen skall det bli litet mera vårlikt mot mitten av veckan. Jag har inte kunnat fota berget på länge då vi haft väldigt mycket moln under lång tid.

Jag hade besök av R nu under helgen. Han kom från högsommarvärme i Nevada till vårvintern i Weed. Eftersom han bor i sin RV blir det ju litet speciellt när det är kallt. Han åkte vidare igår för att komma till södra Oregon.

Jag fick kolla upp när påsken infaller i år och såg att den kommer först i mitten av april. Som bekant firas påsken minimalt här i USA så vi har inga som helst lediga dagar kring påsken. Ibland saknar jag alla röda dagar och klämdagarna i Sverige. :)

Och nu har ni i Sverige också ställt om klockan så det blir lättare att hålla reda på tidsskillnaden igen. :) Jag var tvungen att ringa till Sverige den gångna veckan och när det “bara" är 8 timmars tidsskillnad blir det svårt när man skall ringa till kontor. Men nu är ordningen återställd.


Bilden lånad från internet.

Thursday, March 23, 2017

Flygande 747

I en av FB-grupperna jag är med i för svenskar i USA har det skrivits och talats om spindlar och annat krypande i ett par trådar. Många har skrivit och berättat om sina upplevelser av olika mer eller mindre giftiga och farliga spindlar och andra djur och insekter här i USA. Det är ju inte riktigt samma “skyddade verkstad" som i Sverige här på andra sidan pölen.

Jag har tidigare skrivit på bloggen om svarta änkan-spindlar som jag tampats med och även skorpioner och annat “trevligt".
När Michael och jag bodde i Hawaii var den största “faran" dock flygande jättekackerlackor. 747s enligt lokalbefolkningen.

Vi var inte riktigt förberedda på hur många de var och att de fanns överallt. Och de flög. Walmart i Hilo på The Big Island hade en hel avdelning för “cockraoch traps" där man på olika sätt kunde fånga dessa kryp.

Jag skall villigt erkänna att jag kände mig smått äcklad av dessa stora kackerlackor som dök upp inomhus. De lever naturligt i träd och buskar i Hawaii.

Vi hade fällor och dessa fick vi slänga ut då och då med dessa insekter som fångats. Usch, jag får nästan rysningar bara jag tänker på dem. Helt medvetet lägger jag inte ut någon bild på en kackerlacka. :)


Jag föredrar att flyga 747 flygplan utan tvekan. :) Min pappa och jag fick sitta i "puckeln" när vi flög till USA sommaren 1986 på vår USA-“turné" - trots att vi “bara" flög ekonomiklass.


Lånad från Wikipedia - By Eduard Marmet [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/)], via Wikimedia Commons.

Tuesday, March 21, 2017

Att leva i the Matrix

Allt eftersom dagarna går inser jag att jag lever i the Matrix. Det är inte bara en film.



Jag tycker mer och mer blir konstigt och overkligt på något sätt i både USA och Sverige.
Skolan är ett bra exempel som jag skrev om häromdagen. Vanligt sunt förnuft tycks ha lämnat skolan för länge sedan.

The Matrix är en plats där sådant som borde vara logiskt och enkelt inte alls är det. H&R Block i Mt Shasta hör absolut till the Matrix där vanlig läskunskap tycks ha försvunnit in i ett vortex. ;)

Skatteverket i USA har troligen ett alldeles eget Matrix där inga normala förhållanden råder överhuvud taget. Mina stora check löste de in väldigt snabbt men ett enkelt certifikat lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag ringde idag igen och stötte på.

The Matrix är en konstruktion som vi upplever som en verklighet. Jag tycker det blir mer och mer klart att detta Matrix finns överallt.



Det här kan tyckas vara ett konstigt inlägg men flera av mina vänner säger samma sak - det vill säga allt vi tagit för givet ställs nu på sin spets just nu och inget är vad det verkar vara. Saker och ting som har varit trygga punkter i vår tillvaro håller på att försvinna.

Det har regnat en del igen de senaste dagarna men idag på lunchen sken solen så jag tog en promenad i skogen kring skolan. Där känns allt fortfarande enkelt, rätt och inga konstigheter.

Om man kan skapa vad man vill i datorprogrammet som är the Matrix borde det ju gå att ändra vad man vill. Mind over matter. :)



Saturday, March 18, 2017

An emotional roller coaster

Tack för alla krya-på-dig-hälsningar på det förra inlägget. Jag är på “g" nu igen. :)

Av någon anledning passar en engelsk rubrik på det här inlägget. Jag har varit en dålig bloggerska på sista tiden men förkylningen gjorde att jag egentligen bara orkade gå till jobbet och sedan hade jag inte mycket energi kvar på kvällarna. Fortfarande är jag inte helt bra men i stort sett återställd.

Den gångna veckan hade jag min intervju för mitt eget jobb och det jag har jobbat med under en längre tid. Bakvänt, olustigt och konstigt tycker jag är ord som beskriver bra hur detta har känts. Byråkratin inom statliga skolor i Kalifornien är massiv. Allt rör sig i snigelfart och allt som är logiskt tycks man inte bry sig om.

Jag hade min intervju på onsdagen på morgonen och jag hade förberett mig så gott jag kunde genom att gå igenom vad jag gör och skriva ner svar för att kunna “repetera" litet för mig själv. Självklart vet jag vad jag gör ;) men under en jobbintervju är man ofta inte sig själv och då underlättar det att ha litet inövade svar.

Vid jobbintervjuer har skolan alltid en intervjukommitté som har träffats ett par gånger innan den första intervjun och gått igenom ansökningarna och även skrivit ihop en lista med frågor som alla som intervjuas får svara på. Det är alltså inte en naturlig dialog utan frågorna ställs och sedan får den sökande svara medan de i kommittén lyssnar. Det ställs alltså inte frågor som kan leda till mer ingående svar och det var därför jag ville vara förberedd så gott jag kunde. Det känns nästan som ett försvarstal man får hålla och jag försökte ha svar som gjorde att jag kunde “sälja mig" på bästa sätt - trots att jag redan gör och har gjort jobbet. Sjukt det hela.

Man får se frågorna en stund innan intervjun och numera är man tillåten att skriva ner litet svar och ta med sig dessa till intervjun. Det fick man inte när jag var på intervju för ca 10 år sedan. Alltid något positivt.
Det var en grupp om fyra personer som intervjuade mig, bland annat min chef som är VP of Instruction. Jag var litet nervös men tyckte att jag klarade av intervjun rätt bra och jag visste att det var ytterligare ett par personer som skulle intervjuas. Anledningen till att jag visste det var att en av intervjuerna var en Skype-intervju och då blir vår avdelning inblandad. Min kollega såg till att den intervjun fungerade.

I intervjubekräftelsen stod det att om man blev utvald till en andra intervju (det räcker alltså inte med en intervju utan det brukar alltid vara två för de som gått vidare) skulle man få veta detta samma dag som den första intervjun. Jag hörde inte ett ljud från personalavdelningen och jag trodde i stort sett att de hade valt någon annan för den andra intervjun. Jag var inte alls säker på att få jobbet och det var helt medvetet jag hade valt att inte ha några föreställningar om att jobbet var “vikt" för mig.

Onsdag kväll kändes inte särskilt rolig och jag började fundera på vad jag skulle göra om jag faktiskt inte gått vidare. Visst, jag har sagt länge att jag vill bort från Weed men på grund av den långdragna axelskadan kunde jag inte göra den efterforskning jag behövde göra under ca 6 månader förra året. Om jag nu blev tvungen att sluta skulle det bli väldigt dramatiskt att bara gå därifrån utan att egentligen ha andra planer som jag visste skulle fungera.

På torsdagsmorgonen skrev jag faktiskt till den kvinnan inom personalavdelningen som har hand om jobbsökanden och deras ansökningar och bara frågade om bekräftelser redan gått ut och att jag inte hade hört något. Efter ca 1 timme ringde hon mig och sade “Can you come in tomorrow to NM’s office and then she’ll offer you the job." !?!?! Jag var som åtta frågetecken och sade att jag inte riktigt förstod eftersom jag inte fått kallelse till en andra intervju. Svaret var att de hade “waived my interview", det vill säga jag behövde inte gå igenom den.

Tala om “emotional roller coaster!" Jag har nu skrivit under jobberbjudandet så nu får jag litet mera tid och möjlighet att se vad jag vill göra framöver. Ja, jag blir kvar i Weed ett tag till men jag hoppas att jag nu skall vara i form att kunna undersöka olika möjligheter och samtidigt ha en inkomst. Och jag behöver faktiskt ha en inkomst eftersom jag bor själv och hade en relativt låg inkomst stora delar av förra året. Plus att det sexsiffriga beloppet (i svenska kronor) som jag fick betala 2015 till IRS fortfarande har kvarlämnat ett rätt stort “hål" i mina besparingar.

Idag var jag hembjuden till min före detta chef på lunch (hon och hennes familj bor på gångavstånd från mig) och det var väldigt trevligt att få en liten gratulationslunch. Hon är en av mina referenser så självklart ville jag berätta för henne vad som hade hänt.

Jag känner mig rätt slut efter förkylningen och sedan denna känslomässiga anspänning med mitt jobb men kan nu slappna av litet mer i alla fall. Egentligen har jag levt med en osäkerhet sedan jag kom tillbaka från Sverige i december 2015. Nu är jag såpass bra i axeln att jag bör kunna jobba vidare med efterforskning för både USA och Sverige.

Samtidigt som allt detta har pågått har jag gått igenom ytterligare en deklaration där jag fick vara den som korrigerade fel visavi H&R Block. Dåligt, dåligt, dåligt är allt jag kan säga. Och den där förbaskade blanketten från IRS har ännu inte kommit. Jag skall skriva ett inlägg om den processen snart och nu kommer jag att bli “mean Anne-Marie" visavi dem. Jag var rätt så “besvärlig" för en vecka sedan när jag ringde till IRS för att stöta på (jag har ringt många samtal till dem de senaste veckorna) men nu blir det hårda tag. Rent kriminellt som de håller på denna myndighet som egentligen borde läggas ner och göras om.

Förra helgen ställde vi om till sommartid i USA (förutom Arizona och Hawaii) så nu har vi mörka morgnar och ljusa kvällar. Alldeles för tidigt tycker jag men ingen bryr sig väl om vad jag tycker. ;)

Thursday, March 9, 2017

Förkylt

Jag ligger lågt med min och andras bloggar denna veckan eftersom jag åkt på en rätt ordentlig förkylning. Skall lägga mig snart här på västkusten.

Det var flera år sedan som jag var förkyld så det här känns litet ovant. Men jag tar en hel del naturliga preparat som hjälper till med immunförsvaret och jag börjar bli bättre nu.

Eftersom jag inte har tjänat in särskilt mycket sjukledighet inom skolan har jag tagit mig till jobbet men fått ta det lugnare än normalt. Tror att all stress kring jobbsituationen bidragit till förkylningen. Nästa vecka skall det hållas intervjuer med mig och några andra så då får vi se om jag blir kvar eller om jag blir utsparkad. Skulle jag bli utsparkad går jag. Kommer inte att stanna kvar för att lära upp någon annan. Nej tack!

Och intyget från skatteverket i USA har heller inte kommit vilket gör att jag inte kan gå vidare med min privata pensionsförsäkring i Sverige. Jag börjar tro att det är någon slags “hex" som är på gång kring detta intyg. Ibland verkar det som om det “går troll" i vissa saker och det här är en sådan sak. Får skriva mer om detta i ett annat inlägg.

Ville bara ge ifrån mig ett livstecken eftersom jag blev “tillsagd" av några läsare tidigare att jag var tvungen att göra det. ;) Det var när jag hade min axelskada.

Godnatt!

Saturday, March 4, 2017

Platåträskor och minikjol

Medan jag läste bloggar och kommenterade i kväll lyssnade jag på musik hos YouTube. Musik som jag växte upp med och som var poppis på 70- och 80-talen. Disco, soul, funk - kärt barn har många namn. :)

Jag var inte ute och dansade utan höll mig hemma för det mesta. Jag var, och är, en “home body" och ansågs nog även vara litet av en nörd när jag gick i skolan. Men musiken gick ofta genom högtalarna eller hörlurarna i mitt flickrum i villan i Enebyberg.

Kläderna på 70-talet hade starka färger och litet “hippiestuk". Jag köpte jeans hos Gul och Blå i Stockholm (kultaffären där man skulle handla ;)) och jag ägde till och med ett par platåträskor. Minikjol hade jag också. :) Då tyckte vi att det var snyggt och kul. Nu känns det litet främmande att ta på sig den här typen kläder.

Michael Jackson - Don’t stop til you get enough.



The Trammps - Disco Inferno



KC and the Sunshine Band - Get Down Tonight



Wild Cherry - Play that Funky Music

Tuesday, February 28, 2017

Det kom ett vykort

Jag får nästan aldrig någon “rolig post" numera sedan min mamma gick bort. Hon brukade skicka brev, kort och artiklar med posten medan hon var relativt pigg. Det var verkligen trevligt att få hennes brev med jämna mellanrum. Ibland kunde ett brev ta 4 dagar från Stockholm till Weed och ibland kunde det ta 3 veckor. Men fram kom de flesta i alla fall.

Häromdagen låg det ett vykort i min postbox som finns på postkontoret i Weed. Det var ett vykort från C (som flyttade till Oregon från Lake Shastina). Tyvärr har hon och jag inte så mycket kontakt med varandra numera då hon och hennes man haft stora förändringar det senaste året med byte av bostad och ingen bostad under en period.

Kortet kom från Hawaii och genast kom minnen från året då Michael och jag bodde på The Big Island. Ibland känns det nästan overkligt att vi faktiskt bodde där och det kanske delvis beror på att det var en relativt kort tid och att vi aldrig riktigt kom in i rutiner och en stabil tillvaro. Det tog ett tag för oss att hitta en hyresbostad och när vi väl hade gjort det blev vi faktiskt utslängda från den för att vi bytte EN glödlampa!!! Kvinnan som var hyresvärd måste ha haft någon psykologisk störning då hon ansåg att vi bröt mot hyreskontraktet då vi bytte en glödlampa som slutat fungera. Det var något fel på det elektriska systemet så andra delar av husets lampor och uttag fick problem och hon ansåg att det var vårat fel. Så vi blev tvungna att hitta ett annat hus vilket vi gjorde och där var det litet mer mänskliga förhållanden. Det finns många konstiga hyresvärdar - både i Weed och i Hawaii.

Och när jag skrev det här inlägget slog det mig att det idag den 28 februari är 10 år sedan Michael gick bort. 10 år sedan! Jag fattar inte att det är så lång tid sedan men åren går fort. Eftersom jag hade min blogg då (jag hade den inte när vi bodde på Hawaii) finns det inlägg från den tiden. Oj, vilken utmaning det var att ta sig igenom allt efter hans bortgång men det gick det också. Och det fanns aldrig något tvivel hos mig att inte stanna kvar i USA trots att han inte fanns längre. Det här inlägget skrev jag ungefär en vecka efter det att han hade gått bort på sjukhuset i Boise, Idaho: http://bo-i-usa.blogspot.com/2007/03/overkligt.html

Sunday, February 26, 2017

Varför är Sverige så intressant?

Sverige har verkligen varit i strålkastarljuset den senaste tiden. Saker som inte hänt men som hände trots allt litet senare. Journalister som uttalar sig oklart och folk som inte är vad de sägs vara. Vet inte riktigt vad jag skall säga om allt som är och har varit på gång. Skall bli intressant att se hur bilden av Sverige utvecklas framöver. Som svensk försöker jag hålla koll på nyheterna så gott jag kan. :)

Det som hände i Rinkeby för ungefär en vecka sedan fick mycket stora rubriker här i USA. Och ingen verkar riktigt förstå hur det som skedde faktiskt fick fortgå som det gjorde.
Min mamma arbetade som lärare under ett antal år i Rinkeby innan hon gick i pension i mitten av 90-talet. Redan då berättade hon att det var stökigt med 60-70 olika nationaliteter inom den skola där hon arbetade.

Annars tycker jag att Sverige ofta omnämns i olika sammanhang. I filmer och TV-shower nämner man Sverige titt som tätt och det känns alltid litet lustigt att höra vad de säger. En av de mer kända “svenskarna" är The Swedish Chef i The Muppet Show. ;)



Ingmar Bergman gjorde Sverige känt med litet deppiga och svarta filmer under 50- 60- och 70-talen. En av hans mer kända filmer är "Det Sjunde Inseglet".



Den “svenska synden" (“Sveriges liberala och naturliga syn på sexualitet och nakenhet" enligt Wikipedia) spreds över världen med några filmer som fick stor uppmärksamhet. "Hon dansade en sommar" från 1951 var en av dem.



Något som är ett faktiskt begrepp som också har sitt ursprung i Sverige är “Stockholmssyndromet" eller “The Stockholm Syndrome" (det "är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna fångar mot sin vilja utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen“ enligt Wikipedia). Begreppet uppstod 1973 när Norrmalmstorgsdramat pågick med bankrånare som tog gisslan. Samtidigt som Norrmalmstorgsdramat pågick låg Gustav VI Adolf på sin dödsbädd. Jag minns att vi fick skriva uppsats i klassen om båda dessa händelser.

Senare har svenska musiker, kompositörer och producenter låtit tala om sig. ABBA var den grupp som satte Sverige på musikkartan och sedan har det bara fortsatt. Numera är svenskarna eftertraktade inom musikvärlden.
Jag minns så väl ABBAs "Dancing Queen“ som de framförde dagen innan Kungen och Drottningen skulle gifta sig. Och den står sig fortfarande även om den är 40 år gammal nu. Musik med stil. :)



Sverige är ett litet land men verkar låta höra tala om sig i många sammanhang.

Thursday, February 23, 2017

Blanketter och nuffror

Som jag nämnde i det förra inlägget är det deklarationsdags igen. Jag vill gärna vara ute i god tid samt att en av de blanketter jag numera måste fylla i skall vara inlämnad en hel månad tidigare än den vanliga deklarationen. Det blev ju tyvärr litet mer komplicerat efter våren 2015 när jag “blev med advokat".

De senaste två åren har jag använt mig av en firma i San Diego för mina deklarationer eftersom advokaten finns där och hans firma arbetar med deklarationsfirman. Men deklarationsföretaget drog sig ur allt som har med internationella klienter och deras konton att göra under förra året. Så jag var förberedd på att jag var tvungen att hitta ett annat företag för årets deklaration.

Väldigt många i USA använder sig av så kallade “tax preparers" då den amerikanska deklarationen är komplicerad och skattelagarna svåra att förstå sig på. Det är inte riktigt som den svenska, förtryckta deklarationen som man oftast bara behöver skriva under. :)
Ett företag som finns i hela USA heter H&R Block och finns till och med i Mt Shasta. Jag kontaktade ägaren under hösten och ställde några frågor för att se vad han kunde. Eftersom jag hade lärt mig tillräckligt under “resans gång" 2015 visste jag vad jag skulle fråga.
Han hade några få kunder med utländska konton och visste en del så jag bestämde mig för att anlita hans tjänster i år.

För ett par veckor sedan var jag där första gången och var väldigt föreberedd med kopior på förra årets deklaration och jag hade faktiskt även fyllt i ett par blanketter för årets deklaration för att underlätta för honom. Givetvis inget jag hade behövt göra men jag vet att de har svårt med våra svenska adresser och namn och så vidare. Han var givetvis tacksam och sade att han skulle kunna ha allt klart inom en vecka.


När jag var där i måndags gick vi igenom vissa saker men jag hade inte möjlighet att kolla alla blanketterna. Det gjorde jag senare på dagen och såg en hel del fel i ett par av blanketterna och detta trots att jag hade fyllt i dem korrekt. Suck!

Dessutom visade det sig att jag kommer att bli skyldig IRS flera tusen svenska kronor då min sjukförsäkring genom Covered California under 2016 skulle justeras då min inkomst ändrats under året. Och detta trots att denna inkomstförändring meddelats till Covered California. Självklart måste jag betala detta (allt beträffande straffavgifter och extra betalningar för Obamacare går via IRS) men det var en mindre trevlig överraskning. Jag vet att en del tycker om Obamacare men jag har faktiskt väldigt litet gott att säga om denna sjukförsäkring som gjort att många med mig fått betala rent astronomiska summor.

Jag har ett nytt besök hos H&R Block om litet drygt en vecka och då hoppas jag att allt skall vara korrekt och att jag kan skriva under deklarationen.
Nästa år kommer det att bli mer komplicerat igen eftersom jag förhoppningsvis kan börja ta ut pengar från min svenska, privata pensionsförsäkring. Då måste jag nog anlita någon/något företag som verkligen kan det här och som är litet mer proffsig på utländska konton.

När det blir så här känner jag att jag helst bara skulle vilja dra mig undan världen och allt tjafs som finns. En liten stuga i skogen där jag bara kan vara och inte behöva befatta mig med mycket av det “jordiska" vore perfekt. :)

Trots att det var kallt idag tog jag en uppfriskande promenad i skogen på min lunch. Jag älskar att vara ute i skogen. Det är där jag hör hemma.

Wednesday, February 22, 2017

Utmattad

Bloggvärlden har fått vara i bakgrunden ett tag eftersom jag har varit stressad och utmattad. Fortfarande vet jag inte om jag får vara kvar inom skolan (att en skola får bete sig så här borde inte vara tillåtet) men trots detta ombeds jag att göra olika saker som jag aldrig tidigare gjort och som varit krävande. Att göra helt nya arbetsuppgifter med en snäv deadline är utmattande tycker jag. Nu har det lagt sig litet så jag känner att energin kommit tillbaka till viss del.

Det har hänt mycket i USA och världen sedan jag skrev senast. Kommer nog att skriva litet mer om dammen i Oroville eftersom den visar på hur infrastrukturen i Kalifornien håller på att braka ihop plus att det framkom i förra veckan att man visste om att det som skedde där skulle kunna ske.

Dessutom har Sverige verkligen hamnat i rampljuset den gångna helgen och hela världen twittrade och undrade vad som var på gång. Och trots att inget faktiskt hänt just på fredagskvällen hände en hel del utanför Stockholm i Rinkeby bara ett par dagar senare. Det har också uppmärksammats ordentligt i USA. Det återkommer jag nog till - nu är klockan litet väl mycket i Kalifornien.

Ytterligare ett projekt jag håller på med nu är skatterna och att få en “tax preparer" att faktiskt göra sitt jobb och göra det korrekt. Även “projektet" att börja ta ut pengar från min privata pensionsförsäkring i Sverige tar sin tid. Jag väntar fortfarande på blanketten från IRS. Det känns som om man skulle behöva fler timmar per dygn när man jobbar heltid för att ringa och skriva till olika myndigheter och företag.

Eftersom jag måste lägga mig snart avrundar jag här med några tulpanbilder. Som jag berättat om tidigare så säljs det knappt tulpaner där jag bor. Vet inte varför men så har det alltid varit sedan jag kom hit. Förra helgen hade de dock lösa tulpaner i affären. Bara 5 eller 6 i knippet men självklart ville jag köpa då de är så sällsynta. Och det var tur eftersom de inte fanns kvar bara en vecka senare. De står fortfarande och jag njuter av dessa “rariteter". :)



Sunday, February 12, 2017

En historiskt blöt dag i Kalifornien

Uppdatering: I eftermiddags (söndag eftermiddag) kom “emergency alerts" från Oroville Dam och den “emergency spillway" som aldrig hade använts under dammens 48-åriga historia. Oväntat mycket erosion hade skett och man började bli oroliga att den inte skulle klara av mer vatten utan helt enkelt brista. Man körde på med ännu mera utpumpning av vatten genom den andra, redan skadade “spillway" och efter några timmar började man märka av en nivåsänkning i sjön. När man befarade en bristning skickade man ut en “emergency alert" som ledde till att hela staden Oroville (ca 16,000 människor) evakuerades och ytterligare många tusen människor fick lämna sina hem på andra platser. Vid en presskonferens som avslutades bara för några minuter sedan sade man att nivån på sjön hade sjunkit litet vilket hade lett till att vattnet som kommit över “emergency spillway" hade avstannat för tillfället i alla fall. Mer regn kommer att komma under veckan och snösmältningen har inte ens satt igång ännu. Och allt vatten som nu pumpas ut 24/7 kommer ju att ta vägen någonstans. Det kommer att bli översvämningar men förhoppningsvis inte fullt så omfattande och katastrofartade som det verkade för några timmar sedan.

Eftersom jag bor i Kalifornien är detta kanske mer intressant för mig än för många andra men det här har nu blivit nyheter som sänds över hela USA. Bland annat har The Weather Channel skrivit om det som pågår.

https://weather.com/news/news/oroville-dam-spillway-california-hole-emergency

Sverige har tusentals naturliga sjöar vilket Kalifornien inte har. Här finns mest så kallade “man-made lakes". Ibland finns det även dammar i anslutning till dessa sjöar. Som jag berättade om i förra inlägget fick Oroville Dam ca 12 mil norr om Sacramento (Kaliforniens huvudstad) stora problem för några dagar sedan när en så kallad “spillway" fick skador när man släppte på vatten från Lake Oroville som ligger i anslutning till dammen. Ni kan se en bild i mitt förra inlägg hur dammen och sjön ser ut. Eftersom vi har haft väldigt mycket regn och snö under hela januari har Lake Oroville nått maxkapacitet.

Eftersom man var tvungen att släppa ut vatten körde man på för fullt i den skadade delen och givetvis blev skadorna ännu större med vatten som tog alla möjliga vägar. Den här videon är från i fredags.



California Department of Water Resources (som blivit rikskändisar helt plötsligt) bedömde att det var bättre att kanske helt förstöra den “spillway" som var skadad än att ha vatten ta vägen över den “emergency spillway" som finns men som aldrig har behövt användas i dammens 48-åriga historia. Man har alltså alltid tidigare kunnat få ut tillräckligt med vatten så att sjön inte har svämmat över.

Men så i lördags morse hände det som aldrig tidigare hänt - vatten började komma ut över kanten av sjön/dammen och rinner nu - eller snarare kanske forsar - fram över kanten och ut över marken som inte har någon byggd del där vattnet kan färdas. Vad som kommer att hända tror jag inte att någon vet eftersom detta aldrig har skett tidigare. Den här videon har tagits av en “drone".



Till saken hör, som jag skrev i det förra inlägget, att detta är USAs högsta damm (230 meter hög) och det är dessutom Kaliforniens näst största man-made lake som nu alltså nått maxkapacitet och mer därtill. Jag kan knappt ens föreställa mig den erosion som kommer att ske.

Myndigheterna säger att just nu finns det ingen anledning för människor som bor en bit bort i staden Oroville (jag har åkt genom den flera gånger med Greyhoundbussen) att evakuera men självklart vet ingen vad som kan komma att ske. För tillfället har vi ett uppehåll i allt regnande på några dagar men när jag tittade på prognosen för de närmaste 10 dagarna skall det regna snart igen.

Kaliforniens guvernör Jerry Brown har bett om “disaster relief" från USAs regering eftersom det nu svämmar över i stort sett överallt i staten efter alla oväder vi haft de senaste veckorna.

Jag var inne i Mt Shasta idag och handlade och där var snön i stort sett borta precis som i Weed men det är mycket vatten överallt. I torsdags fick vi ytterligare ca 50 mm regn.

http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-oroville-dam-videos-20170211-htmlstory.html

Wednesday, February 8, 2017

En tsunami av nyheter

Från att bara ha haft papperstidningar, radio och en eller två TV-kanaler när jag växte upp till den tsunami av nyheter som nu flödar dygnet runt känns det nästan som om man behöver ha fler timmar per dygn än vad vi faktiskt har för att kunna hålla sig uppdaterad.
Jag försöker följa vad som händer och kollar både mer traditionella nyhetssajter och sådana som presenterar andra slags nyheter.

Igår kom en nyhet via Facebook som nu har blivit viral och sprids över hela världen. En polis i Örebro hade på sin FB-sida skrivit om hur trött han var på sin arbetssituation och att han struntade i om det var politiskt korrekt eller inte det han ville dela med sig av. Han var “jävligt trött". Mer än 6,600 kommentarer har kommit på inlägget och det har delats runt 19,000 gånger. Det har skrivits om Peter Springare i tidningar och på sociala medier både i Sverige och utomlands.

Dessutom har några personer startat en annan FB-sida som stöd för Peter och alla poliser i Sverige. Stå upp för Peter Springare heter sidan och bara på några dagar har den fått runt 130,000-140,000 medlemmar! Och det är inte bara svenskar som följer den utan även folk i USA och i andra länder. Folk som helt enkelt tröttnat på all politisk korrekthet och korrumption som finns.

Att vara polis i Sverige i dagens läge kan inte vara lätt med en inkompetent rikspolischef som var en stor orsak till vad som hände i Sverige under hösten 2015. Dan Eliasson skulle ha avgått för länge sedan.

En annan nyhet som jag hittade idag (som det inte verkar ha talats särskilt mycket om än) är Oroville Dam i Kalifornien. Den här dammen är den högsta i USA (230 meter hög) och Lake Oroville som finns i anslutning till dammen är den näst största “man made lake" i Kalifornien. En mycket stor sjö som nu är ungefär 88% full. Lake Oroville och dammen ligger ungefär 12 mil norr om Sacramento.


Bilden lånad från - By California Department of Water Resources - http://www.dwr.water.ca.gov/newsroom/photo/facilities-swp/oroville_dam.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=11877180

För någon dag sedan, när man skulle släppa ut vatten från Lake Oroville, uppstod en mindre “krater" i den kanal som släpper ut vatten. Bitar av betong sköts upp i luften och man fick stänga av utsläppet. Idag undersökte man skadorna och ingen tycks veta vad man skall göra eftersom hålet är mycket stort. Släpper man inte ut vatten från sjön kan det bli stora skador kring sjön och kanske även på andra delar om vattnet bara rinner ut okontrollerat. Släpper man ut vatten genom kanalen kan det bli skador även då. Varför ingen upptäckt detta tidigare kan man ju verkligen undra. Och vi har ytterligare ett oväder på ingång utefter västkusten. Här ser man hur stor skadan är.



http://www.sacbee.com/news/state/california/water-and-drought/article131348349.html

Vilka nyheter följer ni? Var hittar ni era nyheter?

Det är intressanta tider vi lever i och jag gör mitt bästa för att hänga med. :)

Sunday, February 5, 2017

Sunday ramblings ;)

Inspirationen har legat litet på sparlåga de senaste dagarna eftersom det har varit väldigt intensivt på jobbet. Jag har fortfarande ännu inte hört ett ord om “mitt" jobb - som jag motvilligt sökte tidigare - och vad som kommer att hända. Men jag får ändå fler arbetsuppgifter med mycket mer ansvar vilket är tröttande eftersom jag knappt vet vad jag skall göra. De som visste jobbar ju inte kvar längre.

Idag gick Superbowl av stapeln i USA. Det var New England Patriots och Atlanta Falcons som spelade. Jag tittade inte men helt plötsligt började Facebook visa inlägg som gick i stil med “OMG", “Amazing", “Crazy" och så vidare. Då fick jag uppdatera mig litet - jag tittade inte eftersom jag fortfarande inte riktigt förstår reglerna i amerikansk fotboll - och det visade sig att New England Patriots gjorde det “omöjliga" att från ett stort underläge vinna matchen! Många hade tydligen tittat och var glada över vinsten för “patrioterna".

Weed är en mysko liten stad ;) med många original. Förra veckan när vi hade uppehåll men kallt väder tittade jag ut en kväll och såg en märklig syn. Jag var uppe rätt sent eftersom jag var tvungen att ringa till ett företag i Sverige. En person satt på en stol mitt i natten vid en av gatlyktorna vid skolans parkeringsplats och läste! Jag fick titta både en och två gånger och skrattade högt för mig själv. Såg både komiskt och kylslaget ut.

Det mesta av vår snö har faktiskt smält nu på grund av regn och varmare temperaturer men när den fortfarande låg tjock och kompakt såg jag detta när när jag gick till brevlådorna som vi har för kvarteret en bit från mitt hus. Någon hade “parkerat" en mugg i snön! Jaha. :)


I lördags när jag inne i Mt Shasta för att handla fångade den här skylten min uppmärksamhet i hälsokostaffären Berryvale. Man uppmanade kunderna att inte köpa vatten på flaska. Jag blev glatt överraskad att se denna uppmaning. Jag köper aldrig vatten på flaska eftersom det känns som ett stort slöseri med Jordens resurser. Det stämmer att vi har ett unikt vatten där jag bor som har vunnit tävlingar men jag förstår inte denna trend där alla köper vatten på flaska. Och det får konsekvenser vilket vi känner av både i Weed och Mt Shasta. Båda städerna är inblandade i rättegångar gentemot företagen som vill ta vårt vatten.


Helgen har gått fort men det blir en kort vecka eftersom skolan har stängt på fredag med anledning av Lincoln Day Holiday. Nice! :)

Tuesday, January 31, 2017

Twilight zone med Skype

Ibland känns det som om man befinner sig i någon slags twilight zone. Så kändes det igår kväll.
Jag använder Skype för att prata med vänner i Sverige och också för att ringa till vanliga telefoner hos företag och myndigheter i Sverige. Dessutom har jag ett svenskt telefonnummer (08-nummer) som man kan ringa till från Sverige för en låg kostnad. Skype är alltså en del av mitt liv här i USA.

Igår kväll skulle jag sätta in litet pengar på mitt konto hos Skype och helt plötsligt blev jag "omdirigerad" till en Microsoft/Live-sida där jag skulle ange mitt födelsedatum. Det var något helt nytt som jag inte hade sett tidigare. Jag började ange mitt födelsedatum men av någon anledning blev året fel - jag blev ett barn/en minderårig i deras system! Det visade sig senare att jag inte alls var ensam om att vara med om att detta fel uppstod.

När jag gick vidare med inloggningen fick jag ett meddelande att jag var minderårig och behövde en förälders godkännande (på grund av det felaktiga födelseåret). Jag kom till en sida där jag skulle kunna ange ett kreditkort för att bevisa att jag var en vuxen men trots upprepade försök kom ett felmeddelande upp som gjorde att jag inte kom vidare. Paniken började komma litet grand eftersom jag inte hittade något telefonnummer till Skype och deras chat kunde man bara använda om man kunde logga in. Jag befann mig i ett moment 22 där jag inte kunde få kontakt med någon för att få hjälp.

Jag "googlade" och hittade hemsidor där andra haft exakt samma problem som jag hade och helt plötsligt hittade jag en sida där en person från Skype hade beskrivit vad man skulle göra. Det var samma sak som jag gjort utan att lyckas men av någon anledning fungerade länken till sidan där man skulle ange kreditkortet. Jag fyllde i vissa uppgifter och hoppades att det skulle fungera. Till slut kom ett meddelande att jag nu återigen fanns hos Skype! :) Och jag kunde sätta in pengarna på kontot. Pust!

Det här "projektet" tog troligen 1-1.5 timme att reda ut och jag drog en lättnadens suck att jag inte blivit helt utestängd från mitt konto där det fanns pengar och mina vänners Skypekontakter. Varför inloggningen med kravet på födelsedatum helt plötsligt dök upp har jag ingen aning om men uppenbarligen har även andra haft samma problem.

Tekniken är fantastisk för det mesta och gör det enklare många gånger men vid sådana här tillfällen undrar man verkligen hur systemen fungerar. Tack och lov att jag kan fortsätta att använda mitt Skypekonto. :)

Nyligen berättade jag vad jag gjort för att bli bättre i axeln men jag glömde nämna en ört som jag tog vid fotledsstukningen och som jag har tagit även nu. Cissus Quadrangularis heter den och kommer framför allt från Bangladesh, Indien och Sri Lanka. Wikipedia skriver: "Cissus quadrangularis is a perennial plant of the grape family. It is also known as veldt grape, devil's backbone, adamant creeper, asthisamharaka, hadjod and pirandai ... Cissus quadrangularis has been used as a medicinal plant since antiquity. Cissus has been used in various Ayurvedic classical medicines to heal broken bones and injured ligaments and tendons." Den används alltså framför allt för att hjälpa till vid läkningen av skelettet, ligament och senor. Jag tar den fortfarande och känner att den hjälper.


Jag gick en liten promenad i utkanten av skogen kring skolan idag och det var en ordentlig workout eftersom snön ligger rätt djup där fortfarande. Vi skall få mer nederbörd de närmaste dagarna - förhoppningsvis blir det mest regn.

Saturday, January 28, 2017

När kommer Aslan? :)

Min pappa var en person som alltid slog sig i slang med andra och han fick kontakt med väldigt många spännande och intressanta personer. Bland dessa fanns ett par som bodde på Särö utanför Kungsbacka. De bodde i ett hus som heter Villa Gövik som inte är vilket hus som helst. Det var Gustav V sommarhus under 35 år och var tydligen till salu förra året. Det är ett helt otroligt hus med 17 rum och en fantastisk utsikt. Den här hemsidan har några bilder och jag ser att huset har förändrats en hel del sedan jag var där på besök som ung flicka. Jag älskade detta stora hus. :)

http://www.expressen.se/leva-och-bo/hemma-hos-5/hemnet/nu-kan-du-flytta-in-i-kungens-sommarhus/

Gustav V var god vän med familjen Keiller som bodde där från och med slutet av 30-talet. Det var en av medlemmarna i familjen Keiller som bodde där när min pappa lärde känna familjen på 70-talet. Min mamma och jag följde med dit en gång men sedan var det min pappa och jag som återkom på flera besök under ett antal år. Kvinnan i familjen och jag fick en speciell kontakt (hon gifte senare om sig med en man som var den sista rajahn/prinsen från Sarawak :)) och hon lät mig låna en bok som fick stor betydelse för mig. Det var CS Lewis bok “Silvertronen" (“The Silver Throne") som jag sträckläste och tyckte mycket om.

CS Lewis skrev flera böcker om Narnia som jag har läst och jag har även sett de filmer som gjorts baserade på böckerna. I boken “Häxan och Lejonet" (“The Lion, the Witch and the Wardrobe") kommer barnen för första gången till Narnia genom en garderob. Det råder ständig vinter på grund av en elak häxa och det är först när det goda lejonet Aslan kommer som det blir vår och sommar. Jag börjar tro att vi befinner oss i en evig vinter eftersom rekordsnön från förra helgen fortfarande ligger i stort sett intakt.
Jag åkte in till Mt Shasta idag för att handla mat och möttes av enorma snöhögar. De hade i alla fall röjt bra på gatorna så att man kunde köra.

Förhoppningsvis dyker Aslan upp snart och tar med sig litet varmare väder :)

Det här är BBCs filmatisering av “Häxan och Lejonet" och den är minst lika bra som den Disney gjorde.



Så här såg Mt Shasta ut idag och nog var det gott om snö.







Jag körde “bakvägen" och där var det stora snövallar. Man hade “skurit" snön för att bredda vägen.


Skolan har försökt röja snö på parkeringsplatserna och så här såg det ut bredvid mitt hus idag. :)

Thursday, January 26, 2017

Svävande berg

Det talas mycket i media om vad som är sant och inte sant nuförtiden. Det tänker jag inte gå in på just idag eftersom det har varit en lång dag med mycket att göra på jobbet.
Däremot kunde man tro att Mt Shastas vita topp hade blivit fritt svävande idag och att det inte fanns något mer.


Kanske vår dagliga tillvaro och det vi tror är verkligt är lika mycket en illusion som att Mt Shasta inte längre var ett helt berg. Vem vet. :)

Filmen The Matrix (som jag tycker mycket om) talar mycket om “what is real?" Jag återkommer säkert till detta ämne framöver.



Snön tycks ha frusit fast och snöhögarna ser ungefär lika stora ut som de gjorde efter helgens snöoväder. Det är mer eller mindre förenat med livsfara att ge sig ut och promenera så jag får tyvärr avstå just nu. Så här har baksidan av mitt hus sett ut nu under flera dagar.

Monday, January 23, 2017

Snötrött

Efter en helg med snöskottning och kanske en halvmeter nysnö, kraftiga vindar och elavbrott är jag slut. Min axel höll men kroppen är trött och jag känner av i ryggen att jag tillbringat flera timmar ute bland snödrivorna.

Därför tittar jag bara in här litet kort för att svara på trevliga kommentarer och skriva några rader. Tydligen skall det lugna ner sig och jag hoppas att det stämmer. Vi har inte plats för mer snö just nu.

Natten mellan lördag och söndag hade vi ett längre elavbrott och jag tillbringade några timmar med att titta på ett arbetsbolag från elbolaget som oförtröttligt arbetade i snöstormen - det blåste och snöade något helt otroligt. De lyckades reparera en transformator som hade skjutit av ett “fyrverkeri" av blixtar. Jag råkade vara uppe när det hände och kunde ge elbolaget exakta uppgifter var problemet var. Även om det var mitt i natten var det intressant att se hur de jobbade i snöyran och lyckades reparera elstolpen.

Skolan var stängd i fredags och i morse öppnade den 2 timmar senare än normalt. Förhoppningsvis kan vi komma in i litet mer normala rutiner under veckan.

Jag var ute i söndags, innan solen helt hade kommit upp, för att skotta och det var ett vinterlandskap som vi inte sett på 4-5 år.

Friday, January 20, 2017

USAs 45 president

Ja, vi behövde regn och snö vilket vi fått med råge sedan december men nu får det ta och lugna ner sig litet. Den gångna natten kom det ungefär 30 cm snö och motorvägen I-5 var på väg att stängas - igen. Den stängdes bara för ett par dagar sedan. Skolan har hållit stängt idag på grund av det dåliga vädret. Och det kommer in en ny mycket “farlig" storm i morgon kväll med mycket kraftiga vindar och mer snö. Suck! Vi har ingen torka längre så jag tycker att lågtrycken kan ta en litet sydligare bana så att södra Kalifornien får regnet.

Eftersom skolan höll stängt idag tittade jag faktiskt på delar av “spektaklet" i Washington DC. Donald Trump svors in som USAs 45 president. Det var grått, regnigt och Hillary såg inte glad ut innan hon kom ut i rampljuset.

Det talades, bads, sjöngs och Trump och Pence svors in som president respektive vice president. Jag var förvånad hur fort det gick när man svor in Trump. Sedan höll Trump sitt tal och det handlade mest om det han har talat om i valrörelsen.

Som jag skrev om tidigare vann Trump klart i Siskiyou County (han fick ca 55%) så här tror jag att många hoppas på att tillvaron på den fattiga landsbygden skall bli bättre. Vi får se när han börjar sitt jobb som USAs 45 president på måndag vad som händer.

Helt plötsligt såg jag upprörda kommentarer hos Facebook och andra hemsidor att Vita Husets hemsida såg annorlunda ut och att vissa texter försvunnit. Men, trodde folk att det skulle se ut likadant som när Obama var president? Verkar lite märkligt eftersom Trump självklart vill sätta sin prägel på texterna som hemsidan har och inte ta över Obamas. Byter man “ägare" blir det självklart förändringar.

Och sedan har jag sett videosnuttar om protester i Washington DC som urartat och folk som förstört privat egendom. Alltid väldigt tråkigt när det blir våld och vandalism och oskyldiga drabbas. Men folk är upprörda och troligen mest rädda för hur det kan komma att bli.

En del tycktes tro att Jorden skulle gå under idag men det har den ännu inte gjort. :) Vi försvann nästan i snön men det har nog ingenting att göra med vad som skedde i Washington DC.

Det här är en av “mina" snöhögar - den är ungefär 1,5 meter hög. Jag klarade av att skotta det mesta av min “driveway" men jag fick hjälp av få bort snövallen vid gatan eftersom den blir kompakt och mycket tung. Igår ringde jag till min “gamla" chef och frågade om en av hennes söner kunde hjälpa mig. Han jobbar inte just nu så det gjorde han gärna. Självklart fick han betalt och jag var tacksam för hjälpen.

Tuesday, January 17, 2017

Bloggen fyllde 10 år!

Medan bloggen låg i träda i höstas fyllde den 10 år!

Jag satte igång att blogga i november 2006 strax innan jag skulle flytta till Oregon. Det var litet trevande i början och litet läskigt att skriva saker som andra kunde läsa men relativt snart blev det vardagsmat att skriva inlägg och svara på kommentarer och skriva kommentarer hos andra bloggare.

Ni som följt bloggen länge vet att min vistelse i Oregon blev kortvarig eftersom Michael oväntat gick bort. Bara tre månader efter det att jag hade flyttat dit. Vi hade levt åtskilda under litet drygt ett år men var fortfarande gifta och goda vänner. Han hade köpt ett hus i nordöstra Oregon och vi tyckte det kunde vara trevligt att bo närmare varandra. Så jag sade upp mig från skolan (jag tycks göra det då och då ;)) och flyttade till Oregon. Men som sagt, det blev en kortvarig vistelse.

Efter det att jag kom tillbaka till Kalifornien var det naturligt att fortsätta att blogga och sedan har det rullat på. Ibland har jag litet svårt att förstå att det redan gått 10 år sedan jag startade bloggen men tiden tycks gå fort. Efter det ofrivilliga uppehållet i höstas känns det bra att åter vara tillbaka i bloggvärlden. Men som jag skrivit tidigare, jag skriver bara när jag tycker att jag har något att säga och det skall kännas inspirerande och roligt.

Ibland kan det vara väldigt praktiskt med bloggen eftersom det är relativt enkelt att söka och hitta när något speciellt hände. Det har jag gjort flera gånger under årens lopp. Bloggen är ett bra sätt att hålla koll på olika händelser.

Idag satte skolan igång med en rivstart och min hjärna känns litet “mosig" så det blir inget långt inlägg idag. Vi får se hur bra jag kan sova i natt eftersom vi har ett nytt oväder med starka vindar som är på ingång. Börjar faktiskt bli trött på denna blåst som känns obehaglig eftersom det kan blåsa väldigt mycket där jag bor. Enligt väderhemsidorna tycks det blir regn och snö och vinterväder den närmaste veckan.

I morse syntes den här vackra himlen när det började ljusna.

Sunday, January 15, 2017

Att läka naturligt

Jag är ingen fan av vanliga läkare och är allmänt litet misstänksam eftersom de tycks fokusera på små delar och helt tappar helheten. Jag är uppriktigt litet rädd att gå till läkare eftersom de ofta tror att de vet bäst och inte lyssnar. Därför gick jag aldrig till någon läkare när jag fick axelskadan. Nu tar sig säkert en del för pannan och tycker att jag är fullständigt vansinnig.

Jag hade en mindre “arsenal" av saker som jag visste om sedan jag stukade fotleden för några år sedan. Det var vintern 2012 när jag ramlade på svartisen på skolans parkeringsplats. Jag gick aldrig till läkare då heller utan bara till min kiropraktor. Mycket på grund av att jag behövde bli “tillrättalagd" i höfterna och fotleden. Axeln hade jag inte kunnat bli “tillrättalagd" i eftersom jag hade blivit sämre då. Jag känner min kropp rätt väl och vet vad man kan och inte kan göra.

Fortfarande är axeln inte som den skall men den är helt klart mycket starkare, mera rörlig och jag får inte ont nu såvida jag inte behöver skotta en halvmeter snö. Men det är en bit kvar tills den förhoppningsvis fungerar som den gjorde innan jag blev skadad.

Eftersom jag inte under några omständigheter skulle ta kortison (har sett alldeles för mycket negativt efter intag av kortison på nära håll) har jag tagit gurkmeja eller “turmeric/curcumin" på engelska. Gurkmeja är antiinflammatorisk och hjälper bra. Man måste dock vara litet påläst vilken typ man använder om man köper tillskott i form av tabletter. Det finns många sorter som inte gör någon nytta alls nästan.


Jag använde också en “ointment" som tränger in i huden, muskler, senor och skelett och den smörjde jag på ett par gånger om dagen. Den innehåller bara naturliga ingredienser och verkar fungera bra: Extra Virgin Olive Oil, Wheat Germ Oil, White Oak Bark, Comfrey Root, Mullein Leaf, Black Walnut Leaf, Marshmallow Root, Gravel Root, Wormwood Herb, Lobelia Herb, Skullcap Herb & Beeswax.


Eftersom jag helt och fullt tror att olika former av magneter läker (har många personliga erfarenheter av detta) är den här “apparaten" något som jag använt flitigt. Michael hade köpt en för många år sedan som jag använde vid fotledsstukningen men tyvärr slutade den att fungera så jag köpte en ny via eBay. Helt billig var den inte (runt $300) men den ville jag inte vara utan. Det är en så kallad “magnetic pulser" och den tränger rakt igenom kroppens olika lager och jag är 100% övertygad om att den varit en stor orsak till att jag inte behövt gå till läkare. Väl värda pengar.


Och när man blir litet äldre tar läkeprocessen längre tid - det är bara att konstatera. Jag har gått som min farmor nu när det varit halt och isigt en längre tid. Hon gick med små, små steg och det fungerar. Men visst känner man sig som en 80-åring. :) Whatever works är mitt motto. Nu får jag ju tänka på både fotleden och axeln.

Den atmosfäriska floden lär återkomma till oss under veckan med mer regn, snö och vindar. Den skulle behövas litet längre söderut eftersom södra Kalifornien fortfarande har torka.