Saturday, May 3, 2014

Den blomstertid nu kommer

Om bara några veckor är vårterminen slut i min skola. Vi har ingen gemensam skolavslutning utan det är bara de som tar en examen som har en avslutningsceremoni. Den var jag med om när jag tog min Associate Degree.

Minnen av skolavslutningar i Sverige gör sig påminda. Finklädda elever med blommor, vackra svenska sommarsånger och psalmer som sjöngs, tal som hölls.
Och när jag "googlar" kanske en av de vackraste sångerna som vi sjöng när vi hade skolavslutningar - "Den blomstertid nu kommer" - ser jag att denna sång/psalm numera kan anses vara rasistisk. Hur kan en psalm vara rasistisk? Om man sjunger den kan elever från andra länder känna sig utanför. Och kanske till och med kränkta. Varför? Kan de inte uppskatta en vacker sång precis som vi som är födda i Sverige gör? Jag har inga bra svar men får frågor inombords när jag läser sådana saker. Jag hoppas att det inte är så omfattande som det låter när jag läser olika hemsidor.

Ibland blir jag påmind om hur otroligt mycket Sverige förändrats sedan jag flyttade därifrån. Det är inte alls samma land som det land jag bodde i. På gott och ont.
Men när jag läser om hur svenska symboler och traditioner förbjuds och anses fula då förstår jag inte riktigt hur man tänker numera.

När jag växte upp var det många som hade flaggstänger och flaggor. I vår trädgård hade vi en stor flaggstång där vi hissade den svenska flaggan på flaggdagar, namnsdagar och födelsedagar. Under andra tider på sommaren hade vi en vimpel med den svenska flaggans färger. Det var inget konstigt eller fult eller att man ansågs vara en rasist.
Numera förknippas den svenska flaggan tyvärr ofta med nazister, nationalister och andra med suspekta motiv. Är inte det konstigt att det blivit så? Att ens tänka tanken att man här i USA inte skulle våga ha en amerikansk flagga är mycket främmande. Jag ser en bil köra förbi ibland med en stor amerikansk flagga. Visst ser det litet komiskt ut men inte är det något som anses suspekt.

Att läsa om svenska skolavslutningar där man knappt vågar sjunga traditionella, svenska klassiska sånger och psalmer eftersom man kanske anses vara rasist eller nationalist känns lika främmande för mig. Hur många andra länder anpassar sig så till den milda grad till de som invandrat att man ändrar på långvariga traditioner? Jag har mycket svårt att tänka mig att man här i USA skulle göra allt man kunde för att ingen skulle känna sig kränkt eller utanför bara för att man sjöng en "uramerikansk" sång. Jag har anpassat mig under 17 år till hur det är här i USA.
Eftersom jag inte bott i Sverige på så länge har jag troligen missat något kring hur folk tänker nuförtiden. Är det inte bra att berika sin tillvaro på olika sätt? Och det gäller alltså inte bara för de som bor i Sverige utan även för de som kommer till Sverige.

Jag förespråkar inte alls att man skall använda symboler och musik på "fel" sätt men att kunna hylla en skolavlsutning med vacker musik tycker jag är självklart. Man behöver ju inte omvända en person från ett annat land bara för att man sjunger en svensk psalm.

Och numera kan till och med pepparkaksgubbar anses vara rasistiska. Andra kan känna sig kränkta. Vad har hänt med Sverige?

Nu får det vara nog med "predikandet" här på bloggen ;) och i stället får två svenska, vackra psalmer/sommarsånger avsluta för denna gången.

Psalmen "Den blomstertid nu kommer"



Sången "Idas sommarvisa".

32 comments:

Pettas said...

Man blir med munnen öppen i förvåning, men så långt har det tyvärr gått. Ofattbart att man ens ids ifrågasätta på det sätt som görs, att man söker rasism i det mesta. Det är svårt att ens tänka tanken...Jag förstår helt enkelt inte att det har blivit så fånigt galet att man hela tiden ska tänka på att man kanske kränker någon med att hålla på en tradition som har fungerat hur bra som helst i hur många år som helst.
Ibland blir allt så utslätat neutralt att det går till rena rama överdriften.
Ha det gott!
Kramar!

Unknown said...

Visst är det konstigt att man i Sverige tror att man inte kan behålla sina gamla fina seder icg traditioner utan man inbillar sej att detta känns rasistiskt för nykommande. Jag tror tvärtom att människor från andra länder har stor respekt och förståelse för sitt nya hemlands seder och gärna skulle anpassa sej till dessa om de fick möjlighet. "Man ska ta seden dit man kommer" sa man förr. Det har ju vi som flyttat ut till andra länder gjort och funnit helt naturligt. Istället låtsar Sverige att det accepterar alla och att alla är lika värda samtidigt som man ser på utländska värderingar och handlingar med ett nedlåtande leende och "så här gör man i Sverige" och menar DET RÄTTA....




Louise said...

Nej, det är väldigt galet hur vi ska ta bort alla traditioner idag. Som sagt, pepparkaksgubbar rasistiska? Var och hur, vem kommer på detta? Och många har alltid haft skolavslutning i kyrkan. Vi sjunger inte djupt religiösa psalmer eller ber massor av böner för det? Jag har växt upp i en icke-troende-familj och många andra jag känner är inte heller speciellt religiösa, men det är ändå en tradition? Det är ingen som prackar på mig deras tro där, så varför är det fel? Nej, jag tycker att det blir lite knasigt.

olgakatt said...

Misstänker att du hamnat på en del märkliga sajter när du googlade Den blomstertid nu kommer. Där syns många som fått det mesta om bakfoten. Diskussionen har ursprungligen gällt skolavslutning i kyrkan eller inte. Jag har aldrig haft en skolavslutning i kyrkan men alltid sjungit psalmen vid avslutningen i aulan och så vitt jag vet är det så fortfarande. Skolan ska vara konfessionsfri, i Sverige liksom i USA.
Här i mitt bostadsområde finns många som har flaggstång och flaggar när det är flaggdag och för eget firande. SD kan ju inbilla sig att de kan kidnappa Sveriges flagga för sina obehagliga ideér!

Anonymous said...

Vi hade aldrig skolavslutning i kyrkan, men vi dekorerade klassrummet med ungbjörkar, konvaljer och syrener (om dom var utslagna vid den tiden) Björkdoft är min favorit.

Varje klassrum hade en orgel och, så vitt jag vet, kunde alla lärare spela de vanligaste sångerna. Föraldrarna stod runt rummet. Det var mest mammor, för papporna var ju på verksta´n och jobbade, eller vid stationen och växlade tåg. Vi tog klasskortet på stentrappan utanför skolan. Och givetvis hade alla nya kläder och skor; flickorna med stora rosetter i håret. Åh, va´fina vi var!

Tycker inte att kyrkan ska ha något att göra med skolan; går liksom inte ihop.

Flaggan åkte i topp för alla möjliga dagar; födelse-, namns-, välkommen hem-dagar. Älskar svenska flaggan (Flamma stolt ..)

Ruth i Virginia

tennswede said...

Det hör nog ihop med insikten att grundlagen garantera separation av kyrka och stat. Som kuriositet så skulle det nog vara emot konstitutionen här i U.S.A. också.

Anne-Marie said...

Karin: Man blir matt nästan av allt mysko som tycks pågå i folks sinnen ibland.
Vet inte om det är politiker som kommit fram till dessa åsikter eller om det är vanligt folk.
Det jag reagerar inför är att man i Sverige tycks vilja släta ut allt som har svensk anknytning. Och varför det skulle stöta och kränka människor från andra länder förstår jag inte. Det är minsann ingen som har försökt anpassa sig till mig som svensk. Jag har fått ta seden dit jag kommit här i USA.
Ha det gott! Kramar!

Anne-Marie said...

Unknown: Visst är det märkligt hur utvecklingen blivit i Sverige. Om det nu stämmer med det som skrivs.
Jag tror som du att människor som kommer till Sverige från andra länder inte alls uppfattar de svenska traditionerna som rasistiska. Varför skulle de vara rasistiska? Det är ju lika absurt som att säga att om man flyttar till Grekland är alla grekiska traditioner rasistiska för de utlänningar som kommer. Det är väl ingen som ens kommer på en sådan tanke.
Helt rätt - "ta seden dit man kommer". Det har jag hört sedan barnsben och det har jag gjort under 17 år i USA.
Jag tror det finns en hel del dubbelmoral i Sverige. Precis som det givetvis kan finnas i andra länder.

Anne-Marie said...

Louise: När jag läste det där om pepparkaksgubbarna blev jag verkligen paff. Och det var i en helt "vanlig" tidningsartikel.
Nej, varför de svenska sederna och traditionerna blivit "fula" på senare år fattar jag inte.
Jag försökte komma ihåg om jag varit i kyrkan på mer än en skolavslutning men kunde faktiskt inte minnas. När vi hade studentexamen vet jag att vi var i Danderyds Kyrka men jag minns att vi sjöng sommarsånger och psalmer även om det "bara" var i skolan.
Knasigt var ordet. ;)

Anne-Marie said...

Olgakatt: Faktiskt var det rätt stora sajter som de stora nyhetstidningssajterna. Sedan fanns det givetvis även andra, mindre seriösa kanske.
Jodå, jag förstod när jag läste att många av diskussionerna gällde just skolavslutning i kyrkan. Som jag skrev till Louise minns jag bara en avslutning i en kyrka och det var vid studentexamen.
Men flera av de mer seriösa sajterna talade också om att en hel del personer inom skolan idag inte vill låta barnen sjunga psalmer just för att det kan stöta och kränka barn från andra länder. Och att man därför helt resolut tagit bort dessa gamla - i mitt tycke - fina sånger/psalmer.
Mitt inlägg handlade egentligen inte om kyrkan - vilket jag ser senare kommentarer kanske trodde - utan det handlade mest om att något tycks gått snett när man hela tiden skall anpassa sig till alla andra nationaliteter och inte vill bevara fina, svenska traditioner.
Heja ditt område som flaggar! Jättetrevligt. :)

Anne-Marie said...

Ruth: Det tycks ha varierat var skolavslutningar hölls. Jag minns, som jag redan skrivit till ett par personer, en skolavslutning som delvis hölls i kyrkan och det var studentexamen. De andra tror jag hölls i skolans aula.
Jag minns också att det fanns vissa dekorationer med blommor och andra växter.
Jodå, orgeln minns jag från lågstadiet och troligen även mellanstadiet. Sedan försvann den. Och vi var också finklädda med blommor som gavs till fröken.
Nej, kyrkan och skolan hör inte mer ihop än att de är delar av Sverige och dess samhälle. Som jag skrev till Olgakatt handlade mitt inlägg egentligen inte alls om kyrkan utan den ständiga anpassningen som tycks förekomma idag i Sverige till andra nationaliteter och att man tycks tro att svenska traditioner skall stöta sig med dessa personer. Både du och jag har ju fått anpassa oss till andra kulturer.
Visst är den svenska flaggan fin! Och det är verkligen tråkigt att den numera ofta tycks förknippas med mindre trevliga inslag i samhället.

Anne-Marie said...

Tennswede: Jag vet egentligen inte vad det är du kommenterar. Sorry.
Menar du att flagga med sin nationsflagga skulle vara emot grundlag och konstitution? Att det inte skulle vara tillåtet?
Att sjunga en sång/psalm skulle gå emot grundlagen/konstitutionen?
Mitt inlägg handlade inte alls om kyrkan vilket kommentarerna helt plötsligt tycktes indikera utan mitt inlägg handlade om den ständiga anpassningen som man tycks vilja göra i Sverige till andra kulturer och länder och därmed nästan vilja radera ut de svenska traditionerna.
Det gör man ju definitivt inte i USA och troligen inte i nästan några andra länder mer än Sverige.

My beautiful daughters' mom said...

Hej Anne-Marie,
Jag håller med dig om att det är ledsamt att den Svenska flaggan numera ofta ses som symbol för en negativ nationalism. Det är så förargligt att flaggan och svenskheten på något sätt blivit "kapat" av ignoranta främlingsfientliga grupper. Dessutom så känns det hemst att många kommuner även slutat med den traditionella skolavslutnings ceremonin i kyrkan för att inte trampa människor med andra religioner på tårna…och det i sin tur ger upphov till ännu mer främlingsfientlighet. Bra inlägg, i vanlig ordning :-)
Kramar från ett kallt Dalarna!

Kattas Betraktelser said...

Läser ditt inlägg och känner igen mig, men inte i det dagliga, utan från pressen. Jag flaggar vid helgdagar, namnsdagar och födelsedagar och kommer så att fortsätta. Många av mina vänner som har flaggstång gör också så. Jag har själv aldrig haft n skolavslutning i kyrkan, dvs. svenska kyrkan. Jag har heller aldrig sjungit en psalm på en skolavslutning. Mina skolbarn på Filippinerna har inte heller något religiöst inslag i sin skolavslutning och inga böner bads eller psalmer sjunges.

Channal said...

Jag har jobbat tjugo år i svensk skola och vi har alltid skolavslutning i kyrkan. Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och Thomas Ledins sommaren är kort! Eleverna är finklädda och flaggan vajar på stången! Jag jobbar på en av Norrköpings största enhet, ca 350 elever. Så vi är ingen liten lantskola. Har läst om detta du skriver om. Fattar ingenting. Tom att det ska förbjudas att vara i kyrkan o sjunga psalmer, ska vi inte få sjunga Den blomstertid nu kommer? Vad är folk rädda för! Jag blir riktigt upprörd! Finns bara gott o vackert i skolavslutningar! Är detta bara propaganda eller är det allvar? De flesta skolor har avslutningar som på vår skola faktiskt.

Ha en skön söndag! KRAM Anna

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Vad glad jag blir att du kommenterade. Hoppades att du skulle komma med bra tankar och åsikter eftersom du jobbar inom skolan.
Nej, det där med den svenska flaggan som ofta förknippas med negativ nationalism är underligt och tragiskt. Du som bott i så många olika länder har säkert upplevt bra nationalism - vilket väl finns i de allra flesta länder. Nu verkar det ju som om det faktiskt flaggas i Sverige (enligt andra kommentarer) vilket är väldigt trevligt att höra.
Det där att inte tramapa andra nationaliteter på tårna förstår jag bara inte. Varför skulle man göra det? Om en svensk flyttade till Grekland till exempel, inte skulle man sluta med de grekiska traditionerna. Det hela känns absurt på något sätt hur man kommit att tänka på olika håll i Sverige.
Roligt att du tyckte om inlägget. Tack. :)
Kramar från ett blåsigt och svalare Weed!

Anne-Marie said...

Katta: Verkligen intressant och lärorikt att höra hur andra upplevt skolavslutningar och erfarenheter från dagens Sverige.
Det låter väldigt bra och trevligt att det flaggas - i alla fall på flera håll - i dagens Sverige och att det är okej.
Intressant att du aldrig sjöng några psalmer på dina skolavslutningar. För mig är dessa psalmer bara vackra sånger och inte specifika kyrkosånger och det tror jag många andra kanske också känner. Som sagt, mitt inlägg handlade inte så mycket om kyrkan och kopplingen till skolan utan mera om att man inte verkar våga stöta sig med andra nationaliteter om man bibehåller de svenska traditionerna. Det är ete som låter konstigt i mina öron.

Annica said...

"Hear, hear!" ropar jag. Ett jättebra inlägg, Anne-Marie! Sverige har blivit allt mesigare - vi svenskar ska helst inte visa oss stolta över vårt land eftersom det kan uppfattas på fel sätt och kanske kränka någon. Här blir ju alla människor kränkta numera - jämt och ständigt, av allt och inget, och överallt. Det börjar ligga ett löjets skimmer över detta eviga hänsynstagande i tid och otid. Faktiskt så tror jag inte ens att alla invandrare kräver att Sverige ska rätta sig efter dem i alla sammanhang.
Men vi ska tydligen vara så neutrala och tramsigt slätstrukna att vett och sans försvinner.

Om vi svenskar flyttar till ett annan land så får vi acceptera och följa det nya landets lagar, seder och bruk. Precis som du skriver. Inte ändrar det landet sig efter oss. Samtidigt skänker ju den nya kulturen ytterligare en dimension till våra liv. Vi behöver inte anamma varenda egenhet det nya landet erbjuder, men vi kan välja vad vi vill ta till oss - och även vad vi absolut vill ha kvar av våra egna gamla traditioner "hemifrån".

Som världsmedborgare måste jag - och andra - få känna stolthet över mitt eget lands kultur, traditioner och särart. Det vore ju för trist om världen bara blev ett likatänkande, mesigt och blek-blaskigt klot. Vi ska alla få hissa våra flaggor (svenska flaggan är verkligen en av de vackraste) och sjunga våra sånger utan att skämmas och/eller utpekas som rasister.


De senaste åren har det varit mycket prat om det här att ha skolavslutningar i kyrkan eller inte. Ingen tar skada av att besöka en svensk kyrka, även om man tillhör en annan religion eller är troende eller inte. Man borde kunna se kyrkorummet som en vacker och högtidlig byggnad och respektera den som sådan. Ofta verkar vi svenskar söka små problem, förstora upp dem och skapa stormar i vattenglas.

Det är synd att vi har så svårt att tala öppet om dessa saker. Många missförstånd och även viss invandrarfientlighet skulle nog kunna undvikas om vi förde lugna, öppna och ärliga samtal och diskussioner. Istället går vi som katten kring het gröt.
Bra skrivet, A-M!

F´låt, lååång kommentar - igen! ;)

Anne-Marie said...

Anna: Som jag skrev till Anneli är jag glad att du kommenterar eftersom jag visste att du jobbar inom skolan. Jättebra att höra hur det är i skolor idag. Och att man faktiskt sjunger de traditionella sångerna. Bra!
Visst är det märkligt att man ens tänker i banorna att förbjuda vissa sånger och att orsaken skulle vara att man är rädd för att stöta sig med andra nationaliteter. Det låter absurt i mina öron hur man resonerar. Skulle du säga det till en amerikan skulle de titta storögt på dig och skaka på huvudet.
Man kan verkligen undra om det är mest massmedia som vill skapa oro och rädsla eller vad det är frågan om. Men när jag läste flera artiklar som berättade om lärare som var osäkra på vilka sånger de kunde sjunga på skolavslutningar började jag verkligen undra.
Man får hoppas att det fortsätter som du och din skola har det. Det är vackra svenska traditioner som absolut inte kan skada någon. Och jag tror att invandrare uppskattar att lära sig om våra svenska seder. Tar vi bort svenska traditioner och seder, då blir det urarmat och fattigt.
Ha en fin fortsatt söndag. Kram!

Första året i Hjo said...

Ja, det är knepigt det där med nationalism. Svenska flaggan borde återtas av vanligt folk. Vi är knepiga också med detta att säger vi att något är osvenskt menar vi i allmänhet att det är bra. Konstigt. Det är inte heller så bra att vara framgångsrik. Ganska mycket annorlunda mot hur amerikanen tänker. Men en hel del saker kan man ju vara nöjd med också, ganska mycket faktiskt. Men men...

Anne-Marie said...

Annica: Nu får du sluta att ursäkta dig! Lova mig det. Jag tycker om dina kommentarer och kloka synpunkter. Just so you know. :)

Tack för ditt bidrag till denna intressanta diskussion. Eftersom du faktiskt bor i Sverige vet du ju mer hur det är. Jag kan mest gå efter vad jag läser och kanske hör andra prata om.

Nog har Sverige blivit allt mesigare och utslätat. Och det där att alla möjliga människor känner sig kränkta i alla möjliga sammanhang fattar jag inte. Har det blivit ett nytt modeord? Flytta Sveriges befolkning till USA under ett år så skulle det ordet troligen försvinna snabbt ur folks vokabulär. ;)

Jag tror absolut inte att invandrare förväntar sig att vi skall ge upp alla våra traditioner för deras skull. Att ens skriva detta låter absurt.
Jag har anpassat mig under 17 år och det har gått bra. Jag har överlevt. :) Och jag har nu två kulturer inom mig. Den ena troligen fortfarande starkare (den svenska) eftersom jag var 35 när jag kom till USA. Jag är SÅ tacksam att jag har berikats på olika sätt.

Titta på norrmännen och deras stolthet över sin flagga och sitt land. Inte tror vi att de är rasister. Det är egentligen mycket märkligt hur tankegångarna kommit att bli i Sverige. Nu verkar det ju, som tur är, trots allt som om folk flaggar i dagens Sverige. Det låter bra.

Tydligen skall skolan vara - som Olgakatt skrev - konfessionsfri. Det är den även i USA vad jag vet men det har väl egentligen ingenting att göra med om man har en skolavslutning i en kyrka eller inte. Man kan ju ha samlingar och möten i en kyrka utan att de är andakter. Det gäller att hålla isär äpplen och päron tycker jag.
Man undrar om det är mest politiker som är rädda för att anses vara rasistiska som skapar debatten.

Uppenbarligen (Anna/Channal beskriver detta bra i sin kommentar) har många skolor skolavslutningar i kyrkan och man sjunger de traditionella sångerna - och hon jobbar inom skolan.

Tack för att du tyckte om inlägget. :) Och nu skrev jag långt tillbaka!

Anne-Marie said...

Hans: Men så trevligt med alla intressanta kommentarer och bidrag till denna - i mitt tycke - viktiga diskussion. Tack!
Nej, det där med den svenska flaggan är verkligen märkligt. Som tur är verkar det ju trots allt flaggas hos "vanligt folk" men en underton av negativ nationalism tycks finnas i dagens Sverige när man ser den svenska flaggan.
Så bra du skriver om att det som anses bra är osvenskt. Jag reagerar verkligen numera när jag kommer till Sverige på alla skyltar som är skrivna på engelska. Vad är det egentligen frågan om? Duger inte svenskan? Jag har till och med läst om människor som tycker att man borde göra engelska till Sveriges språk. Hur kan man ens tänka den tanken?
Nej, det framgångsrika tänkandet har inte riktigt slagit igenom i Sverige. I USA kommer det med "modersmjölken". :) Lagom är ett svenskt ord som verkligen passar på hur mycket av mentaliteten är i Sverige. Det ordet finns inte i engelskan egentligen.
En hel del svenska ungdomar tycks tro att de är bortom lagom och jantelagen och lagom genom att vara stöddiga, allmänt uppkäftiga och respektlösa. De har gravt missförstått vad framgångsrik och "bortom jante" handlar om. De borde se hur många amerikanska ungdomar och barn är.
Det finns mycket som alla i Sverige borde vara stolta och tacksamma för. Det vet jag efter 17 år i USA.

tennswede said...

Jag formulerade mig lite otydligt, vad jag syftade på är att man kan inte sanktionera eller tvinga någon att sjunga kristna psalmer på skolavslutningar som sker i skolor som finanserias med skattemedel. Varken i Sverige eller U.S.A. p.g.a separation mellan stat och kyrka. Det var det jag syftade på inte något om flaggan. Jag får dricka mindre kaffe helt enkelt, jag var för ivrig i min kommentar.

Anne-Marie said...

Tennswede:
Tack för förtydligandet. Då får man bara njuta av en vacker sång om man inte vill delta i själva sjungandet. :)
Var det möjligen svenskt kaffe? ;)

tennswede said...

Yes Gevalia faktiskt som säljs här numer, Kraft äger väl dom tror jag. Men jag måste säga det är inte så gott. Saknar Löfbergs.

Desiree said...

Detta känns ju jättekonstigt och verkligen överdrivet. Nu får de ta och ge sig. Visst måste man få ha kvar fina traditioner utan att det ska behöva anses som rasistiska. Det finns så mycket jag inte känner igen från det sverige jag kände sedan innan känner jag själv. Fattar inte hur allt plötsligt kan anses rasistiskt. Hel knäppt.
Kram!

Annika said...

Men gissa om jag håller med dig!
GISSA!!
Tycker det är rent bedrövligt att det blivit som det blivit. Pinsamt också.
Att de inte ska kunna sjunga den blomstertid, eller I denna Ljuva Sommartid för att ngn tar illa upp är ju bara för platt.
Hur tänker man då?
Att ngn ska ta illa upp för att gud nämns?
Jag är själv inte troende, men inte tar jag ILLA upp av att höra, och sjunga psalmer, för den sakens skull.
Det är ju tradition också.
SUCK!
Ja, visst är det underligt hur det blivit.
Kramar!

Gunilla N said...

Nationalism ska vara ett ord med positiv laddning.Man bor ju vara stolt over sitt land och alla dess traditioner,sprak och kultur tycker jag.Som Sverige ar nu sa
ar nationalism nagot skrammande och fult,och tyvarr sa finns ju samma tendens i andra europeiska lander.Tror precis som du att
vara sanger o psalmer inte inkraktar pa andra religioner,och
att ingen ska behova kanna sig fororattad
av att man sjunger "den blomstertid" pa skolavslutningarna.

Tyvarr sa ar det nog sa att allt har sina rotter i politiken,
som vanligt. Svensk mesighet och
konfliktradsla gar ofta samman med vara politiker.

Detta sagt, sa har du med ditt utmarkta inlagg skapat en riktig
bloggstorm; saa manga bra kommentarer har!

Men sa ar det ju ett viktigt och
engagerande amne.

Ha en fin mandag
Stor Kram!!
Gunilla

Anne-Marie said...

Tennswede: Eftersom jag inte dricker kaffe kan jag tyvärr inte ha några som helst åsikter. :)

Anne-Marie said...

Desiree: Visst verkar detta knäppt. Sverige är inte alls samma land som jag bodde i och troligen inte det land du bodde i heller.
Man blir rätt trött ibland på "ankdammen" som tycks råda i Sverige.
Nu verkar det ju dock - som tur är - som om en hel del skolor faktiskt firar med riktig avslutning och sjunger de vackra, gamla sångerna. Man får hoppas att förnuftet segrar.
Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Hade en känsla av att du hade samma inställning. :)
Men visst är det konstigt som det har blivit. Jag förstår inte ens hur man tänker. Varför skulle personer från andra länder ta illa upp om vi sjunger svenska sånger/psalmer? Bara att skriva detta låter absurt.
Nej, jag är inte heller troende i den traditionella meningen (jag tror att det finns en "större", vis energi som vi alla är en del av) men inte tar jag illa upp om andra sjunger psalmer. Och då skulle vi (svenskar) kanske ta illa upp här i USA när man sjunger en speciell amerikansk sång - kanske till och med en kyrklig. Nej, absurt och fånigt är vad det är.
Det är bara att hoppas att "vanligt folk" inte låter det här ta över helt och hållet utan kan tänka litet mer förnuftigt.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Jag hittade en del finska hemsidor och artiklar när jag "googlade" och där talade man också om att en hel del skolor i Finland inte tycktes kunna sjunga gamla, traditionella psalmer. Trist att höra att trenderna är desamma ute i övriga Europa.

Jag förstår uppriktigt sagt inte ens hur man tänker när man säger att det skulle inkräkta på andras tro. Ingen här i USA har minsann frågat om jag känt mig kränkt. ;) Kränkt verkar förresten vara det nya modeordet för många i Sverige. Det kränkta folket. Jag blir matt bara jag ser sådant. Ett av de länder som har högst levnadsstandard och folk har mage att hela tiden känna sig kränkta.

Man tycks vara väldigt konflikträdd i Sverige. Och överlag litet mesiga. Bra att du skriver det i klartext. :)

Jätteroligt att så många ville bidra till denna viktiga och intressanta fråga. Tack till dig också!

Ha det gott! Stor kram!