Att promenera - "do you need a ride?"

Granntjejerna skulle ha flyttat ut i fredags men var tvungna att få hjälp med några större möbler och madrasser och kunde inte få denna hjälp förrän igår. Gissa vad de hade för sig igår kväll - en fest såklart! Massor med fulla collegeungdomar gjorde natten odräglig. En anledning till att tjejerna fick hyra var, enligt hyresvärden, att "they had such good references". Yeah right. De hade troligen kompisar som gav dem referenser. Och deras coach hade kontaktat min hyresvärd när de fick vräkningen och sagt "we should be more forgiving." Något tycks inte stå rätt till uppe i "hjärnkontoret" hos en del. Jag kontaktade min hyresvärd i morse och undrade hur länge de kan ha tillgång till lägenheten. Hon och hennes man skall göra vad de kan för att få ut tjejerna idag men jag ser alla bilarna här fortfarande. Man kan undra varför de stannar kvar när i stort sett alla deras saker inte finns här längre.

Eftersom den värsta hettan, brandröken och askan har avtagit kanske jag kan återuppta mina dagliga promenader. Att promenera är något jag alltid gjort och tyckt om. Det är en perfekt form av motion och dessutom trevligt.
Mina promenadvanor har tyvärr fått sig en allvarlig törn denna sommar på grund av värmen. Eftersom jag jobbat hela dagarna har jag inte kunnat vara ute tidigt på morgonen vilket man måste när det blir +35 på dagen. Att planera sitt liv kring hettan är ingen höjdare men det är något vi lever med under sommaren. Jag ser ofta de som är ute på promenad tidigt på morgnarna under sommaren.

Något som har hänt mig flera gånger när jag varit ute på promenader i Weed är att någon kan stanna sin bil och fråga "Do you need a ride?" Jag svarar nej tack och att jag bara är ute och promenerar medan de tittar litet undrande på mig.
Vet inte om detta är något specifikt för det här området eller om det är ett amerikanskt "fenomen". Eftersom många i Weed kanske inte ens har råd med en bil kan det ju vara en anledning till frågan. Man vill helt enkelt vara hjälpsam och snäll. För mig känns det litet märkligt eftersom jag alltid promenerat oavsett bil eller inte.

Weed är uppdelat i några delar som avskiljs av motorvägen och järnvägen. Det område där jag bor nu har färre gator och områden där man kan promenera än där jag bodde tidigare. Den del av Weed som finns på andra sidan järnvägsspåret var ett av de områden som brann. Jag planerar fortfarande att promenera där men så sent som i torsdags var vägen dit fortfarande avstängd.

Trots litet sömn i natt gav jag mig ute på en promenad - häng med. :)

När jag kommer ut genom ytterdörren går blicken automatiskt till berget. Idag syntes det inte och har knappt synts sedan regnet i förra veckan. Och så har vi de typiska ledningarna som hänger över alla gator - telefon, el och kabel-TV.

Jag behöver aldrig tvivla på var jag jobbar. ;) Jag har kanske 100 meter till jobbet.

Bel Air Park ligger också mycket nära min bostad. Grupper och privatpersoner kan hyra en del av parken för något evenemang.

Skolan har fungerat som ett "disaster center" efter branden. Röda Korset och andra organisationer har befunnit sig där under snart ett par veckor. Dit kan människor vända sig som drabbats av branden.

Skolan har många olika sporter. Bland annat softball. Här spelar man matcherna.

En varning kan vara på sin plats eftersom bollarna troligen kan skada bilar.

College Avenue är skolans adress. Dollar Avenue en korsande gata.

En typisk gata i området mittemot skolan. Med Weed standard ett litet mera välmående område. Typisk "suburbia".

Det här huset bodde jag faktiskt i under en mycket kort period. Det fanns troligen mögel och något giftigt ämne i golvet eller väggarna eftersom jag fick en hemsk allergi och inte kunde bo kvar. Det var nog tur det eftersom huset var väldigt kyligt och jag inte hade träffat C om jag bott där.

Ett nytt hus har byggts upp efter en husbrand under våren.

Och så här såg det gamla huset ut efter branden.

Weed Berean Church. Bereans lär ursprungligen ha varit en protestantisk sekt från Skottland.

Kyrkan ligger alldeles i närheten av en annan bostad jag haft (ja, jag har haft alldeles för många bostäder). Här bodde jag när jag kom tillbaka från Oregon efter Michaels bortgång. Jag bodde på andra plan och hade en bra utsikt.

Vad vore Weed utan sitt skräp. ;) En sko! Och en gammal tidning.

Några gula blommor som fortfarande blommar tappert.

Tänk tanken att det inte skulle gå att bo i Kalifornien

Regnet har dragit undan och långtidsprognosen ser solig ut. Tyvärr säger jag eftersom vi skulle behöva mycket mera regn. Oktober tycks bjuda mest på solsken. Men Weed fick faktiskt runt 50 mm regn häromnatten. Underbart! Och jag tänkte tillbaka på hur länge sedan det var som vi haft ett så långvarigt och ihållande regn och kom fram till att det var ungefär 1,5-2 år sedan!! Att skriva detta känns nästan absurt framför allt då vi hade mycket nederbördsrika vintrar tidigare här i nordligaste Kalifornien.

Här är de första 17 dagarna i oktober. Inte mycket till regn. Och resterande del av oktober ser likadan ut. Klicka på bilden så att den blir större.

Jag är inte förvånad över den här prognosen eftersom alla experter verkar eniga att torkan i Kalifornien kommer att fortsätta. Hur länge kanske man inte är ense om men det talas om allt från 1-2 år till flera decennier eller ännu längre.

Det här inlägget är litet av ett "tankeexperiment" men troligen inte alls omöjligt.
Kalifornien är den stat i USA som har flest invånare. Vi är nu litet drygt 38 miljoner - på en litet mindre yta än Sverige. De flesta bor söder om den delen av Kalifornien där jag bor. Det är alltså många människor som skall dela på en begränsad resurs - vatten.

Kalifornien är beroende av snö som faller uppe i bergen (Sierra Nevada och Mt Shasta) under vintern. Det är dessa områden med snö som ger stora delar av dricksvattnet i staten. Torkan har accelererat otroligt snabbt de senaste 2 åren - mycket beroende på att det inte snöat. Förra vintern hade vi litet snö i början av december och senare begränsade regn gav bara litet snö högre upp.

Resultatet av litet snö och regn ser vi nu - otroliga skogsbränder, minskad produktion av frukt och grönsaker, många arbetslösa inom jordbruket osv. Marken i vissa delar av det område där man använder mycket vatten till konstbevattning av jordbruksområden har sjunkit mycket då man pumpat ut enorma mängder grundvatten. Vad leder det till? Jordbävningar kanske. http://news.nationalgeographic.com/news/2014/03/140325-california-drought-subsidence-groundwater/

Kalifornien har en lång historia av mycket komplicerade vattenrättigheter som jag inte ens förstår mig på så de har troligen bidragit till att det blivit värre än vad det skulle ha kunnat vara.
Att bygga städer i områden som egentligen är ökenartade är riskabelt. Las Vegas (i Nevada) är ett bra exempel. Det är en stad som byggts i öknen och huserar nästan 2 miljoner människor. Deras vatten kommer från en stor sjö som nu håller på att försvinna. Vad händer om vattnet tar slut? Vart skall 2 miljoner människor ta vägen? http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/10932785/The-race-to-stop-Las-Vegas-from-running-dry.html

Samma fråga kan man ställa sig här i Kalifornien. Vad händer om det inte går att bo här längre på grund av att det knappt finns något vatten? Troligen ser de flesta det som en omöjlighet att det skulle kunna bli så men Kalifornien har tidigare haft så kallade "megadroughts" som varade ett par hundra år. Skulle det gå att bo kvar här? http://www.mercurynews.com/science/ci_24993601/california-drought-past-dry-periods-have-lasted-more

Jag tänker inte stanna för att se vad som händer. Weed klarade sig med en hårsmån från total förstörelse (på grund av torkan) och det är absolut inget jag vill riskera att vara med om igen. Man kan välja att se verkligheten som den är eller leva med tron att "det kommer inte att hända mig".

Så här snabbt har torkan accelererat i Kalifornien. Bilden från US Drought Monitor.

OMG - det regnar!

Meteorologerna hade pratat om ett system med regn och blåst som skulle komma in över västkusten.
Nog har det blåst de senaste två dagarna. Så lång tid innan en front kommer brukar det blåsa. Och i Weed blåser det som bekant ordentligt.

I morse pratade jag med R som befinner sig i södra Oregon och jag hörde rapporter om regn. Här sken till och med solen till och från. Jag har flera vädersajter som jag kollar varje dag och jag såg molnen och regnet men det tycktes som om det var en osynlig barriär som höll undan den efterlängtade nederbörden från Weed och Mt Shasta.

Dagen gick och inget hände och jag undrade om det ens skulle bli något regn överhuvud taget. På min korta promenad mellan skolan och min bostad hade jag känt några regnstänk men det var allt. Det var vid 17-tiden.
Så helt plötsligt var det som om himlen öppnade sig och det var ett skyfall utan like. Gatan där jag bor svämmade över och helt plötsligt såg jag stora vattenpölar som snabbt fylldes. En av mina grannar fick till och med ge sig ut och gräva en kanal för att hans tomt inte skulle få översvämning.

Regnet lugnade ner sig en del vilket nog var tur eftersom det troligen skulle ha blivit översvämningar men fortfarande när jag skriver detta vid elva-tiden på kvällen regnar det. Ordentligt. Inte bara litet löjligt duggregn utan stora droppar.

Jag njuter i fulla drag av att höra regnet smattra mot taket och gatan och det luktar friskt. Det här kommer verkligen att hjälpa den stora skogsbranden i Happy Camp som brunnit sedan början av augusti och som bara växt och växt. Den andra stora branden öster om Sacramento får nog inte riktigt del av den här fronten tyvärr. Jag ser inga regnmoln så långt österut.

Underbart att äntligen få en del regn. Det här är givetvis en droppe i havet med tanke på torkan men litet hjälper det. Nu vill vi ha fler fronter som kommer in och ger minst lika mycket regn. Prognosen ser dock solig ut efter det att det här systemet har passerat i morgon. Men temperaturerna verkar i alla fall komma till litet mer normala nivåer under de närmaste 1-2 veckorna. Jag hoppas att den värsta hettan skall vara över.

Att tillägna regnet ett helt inlägg verkar kanske överdrivet men bor man i en stat där vatten tycks ha samma värde som guld och olja är det här en stor nyhet. Jag vet att alla som bor här känner precis som jag. Tyvärr var det litet för mörkt när regnet satte igång så bilderna jag försökte ta bidde det ingenting av.

Jag känner mig lika glad som Nalle Puh tycks vara i regnet. :)

Bilden lånad från nätet.

Gjutjärn i stället för teflon

Hemma hos mig finns inga teflonpannor eller kastruller. Bara rostfria kastruller och gjutjärnspannor.
Även när jag bodde i Sverige var det samma slags köksutrustning - inget teflon.

Teflon är en slags plast som är praktisk just för att maten inte fastnar men jag litar inte riktigt på detta material. Det finns en del rapporter som säger att teflon som blir riktigt varmt kan avge ångor som inte är bra, varken för människor eller djur. http://www.ewg.org/research/healthy-home-tips/tip-6-skip-non-stick-avoid-dangers-teflon
Överhuvudtaget undviker jag att värma plast som är i kontakt med mat. Plast tycks "läcka" och kommer ut i maten.

Mina kastruller är rostfria och har hängt med många år nu. Jag har också två stekpannor som är gjorda av gjutjärn. De köpte jag faktiskt hos Walmart. Lodge heter märket och lär vara av bra kvalitet. Gjutjärn har ju också en mycket lång livslängd.
Jag tycker också om att kunna använda rostfria slevar och stekspadar vilket man ju inte kan göra med teflonpannor.

Man får se till att "preparera" en gjutjärnspanna när man först köper den. Instruktionerna brukar vara att olja in den med till exempel olivolja och sedan hetta upp pannan. Det gjorde jag när jag köpte mina och genom att jag aldrig diskar pannorna med diskmedel utan bara i varmt/hett vatten tycks pannorna behålla en "hinna" som skyddar järnet. Denna "hinna" återskapas hela tiden när man lagar mat och använder matolja. Men då och då kan man behöva göra om prepareringen vilket jag nog borde göra nu med mina pannor. Det ser ut som om de skulle behöva litet extra olja.

Gjutjärnspannor kan man köpa litet överallt, bland annat hos Lehman's. Det är ett spännande och intressant företag som även har varor som inte kräver elektricitet. De finns i Ohio i USA bland Amish-"folket".

Mina väl använda gjutjärnspannor som kommer att följa med mig vart jag än tar vägen. :)

Hösten lär vara på gång

I Sverige tycks hösten ha kommit med åska och regn. Till och med snö såg jag hade fallit i norra Sverige.

I almanackan ser jag att det är First Day of Fall eller höstdagjämningen men inte tycks det vara mycket till höst inte. Trots att det är sent på kvällen är det runt +20 utomhus.

När jag bodde i Sverige såg jag absolut inte framemot hösten. Det var mörkret som tog emot. Även hos oss i norra Kalifornien har det blivit märkbart mörkare men det tycks inte direkt påverka temperaturerna på dagarna. Man säger att det skall bli svalare denna veckan. Vi får se. Idag när jag kom hem på eftermiddagen var det högsommarvärme.

Trots att hösten tog emot när jag bodde i Sverige var det något jag alltid brukade göra som jag inte kunnat göra där jag bor i Kalifornien. Något jag verkligen tyckte om. Det var att plocka svamp i skogarna kring Sollentuna och Enebyberg.

Mina föräldrar plockade svamp när jag växte upp och jag följde med ut i skogen. Senare var det min kompis G som lärde mig mycket om olika svampar. Innan jag lärde känna honom visste jag inte ens att det fanns trattkantareller. Denna goda svamp som är ännu godare (tycker jag) än de gula kantarellerna. Andra svampar jag lärde mig var gourmetsvampar var till exempel svart och röd trumpetsvamp och taggsvamp. Alla fanns i skogarna där jag bodde.

Att plocka svamp är något jag alltid saknat sedan jag kom till USA. Det finns säkert några slags svampar här men troligen bara på vissa ställen och i år undrar jag om det ens finns några då det är så torrt.
Känslan att hitta en hel backe full med trattkantareller som ingen annan hittat är lycka. :) Det är nästan som att hitta en skatt. Jag kan även nu känna doften av våt mossa och den friska, klara höstluften.

Bilden lånad från Wikipedia Commons - By Ripa (Own work) [Public domain]

Förra året vid den här tiden hade vi fått vår första snö i Mt Shasta och Weed! Det känns overkligt i år. http://bo-i-usa.blogspot.com/2013/09/forsta-snon.html

Vår "mud and debris flow" uppe på berget hade till och med nått Yahoo News. Det känns som om Weed och Mt Shasta helt plötsligt blivit förstasidesstoff den senaste veckan. http://news.yahoo.com/huge-california-mudslide-may-triggered-drought-190419988.html

Jag har ännu inte sett några pumpor i Mt Shasta eller Weed så det får bli en bild från ett par år tillbaka. Pumporna brukar vara ett säkert hösttecken. Vi får se när de dyker upp i år.

Paraply, regnrock och stövlar

.. är kanske saker jag aldrig behöver använda här i Kalifornien igen. Men de kan ju behövas på andra platser. :)

Jag känner mig ibland otroligt väl utrustad med paraply, regnrock och regnstövlar om jag jämför med andra som bor här och trotsar regnet (på den tiden vi hade regn) utan någon som helst regnutrustning. Och jag tänker tillbaka på min uppväxt i Sverige när man klädde sig för regn. Ibland får jag känslan av att man inte riktigt gör det längre. Har ni som läser också regnkläder?

Mitt paraply är ett hopfällbart som jag faktiskt köpte i Stockholm på Söder. Vi har väldigt få paraplyer i affärerna där jag bor. Det kan finnas några förskrämda i ett hörn av ett par affärer men det är allt. Om det blåser som det kan göra i Weed kan man givetvis inte ha paraply men jag har haft användning för mitt många gånger. Den plats i världen där jag sett flest paraplyn och paraplyaffärer är på Rhodos i Grekland. Fråga mig inte varför.

Jag har ett par olika regnstövlar. Ett par jag köpte i Stockholm för många, många år sedan. De passar bra att ha till jobbet (eftersom de är så små och nätta) om det regnar ordentligt. De andra är ordentliga och rejäla och inhandlades på Hawaii hos Walmart i Hilo. De behövdes i djungeln när Michael och jag höll på att röja den mark han köpte.

Och min regnrock är faktiskt en herrmodell. Tydligen tycker affärerna att kvinnor inte skall ha ordentliga regnrockar. Jag hittade absolut ingenting via nätet för kvinnor utan allt var för män. Den fungerar jättebra och har kommit till användning när det blåst och regnat. Altrec köptes den hos.

Sedan har jag detta ultralätta regnställ (ja, jag vet att det är rött ;)) som inhandlades för väldigt länge sedan i Stockholm.

Som sagt, jag är rustad för regn. Bring it on!

---------------------------------------------------------------

Är det inte bränder som härjar så är det andra naturkrafter. Igår lördag - samma dag som branden i Weed ansågs vara 100% contained - dök det helt plötsligt upp på nyheterna att en del av en glaciär "lossnat" uppe på berget! Man varnade för "mud and debris flows". Skall det här aldrig ta slut?
Bilder visar en blandning av lera, vatten och annat material som strömmat ner genom vissa delar på berget. En så kallad "lahar mud flow". Inga skador tycks ha uppstått ännu i alla fall. Kan det vara så att vulkanen Mt Shasta har någon aktivitet på gång?
När jag kom hit 1997 hade det varit en stor "mud and debris flow" som kommit nerfarande för berget och orsakat skador på en av vägarna. Faktiskt den väg som nu var avstängd flera dagar på grund av branden. Då var jag inte alls medveten om allt som kan hända kring en vulkan och ett berg av den här storleken.
Den här hemsidan har en del bilder och en berättelse. http://www.redding.com/news/local-news/mudslide-reported-on-mt-shasta-two-road-closed

Vilken vecka!

Det kom goda nyheter i morse via CalFires hemsida - branden i Weed är nu "100% contained". Det innebär att man anser sig ha total kontroll över den.

Antagligen kommer det att finnas en del brandmän kvar under en tid för fortsatt efterarbete men de allra flesta kommer nog att bege sig till andra skogsbränder. Som mest hade vi runt 1100 brandmän i Weed. En annan jättebrand som brinner öster om Sacramento (King fire) har mer än 5000 brandmän.
Människor har nu fått börja komma tillbaka till sina hem medan andra fortfarande bor hos familj och vänner eller kanske letar efter hyresbostäder.
Exakt hur Weed kommer att byggas upp igen vet nog ingen just nu.

Jag måste erkänna att jag känner mig litet slut efter den gångna veckan. Även om jag inte direkt drabbades har denna brand givetvis påverkat alla oss som bor här på ett eller annat sätt.
Igår eftermiddag pratade jag med en av lärarna som undervisar i min byggnad och hon berättade hur hon och hennes syster (som delar ett hus inte långt från min bostad) packat sin bil och sedan suttit och tittat på brandens framfart över den kulle som jag tidigare berättat om. Hon sade att helt plötsligt vände vinden och branden fördes åt ett annat håll. Det var nog det som räddade den delen av Weed där jag bor.

Jag känner en stor tacksamhet att fortfarande ha ett hem och att mina få tillhörigheter fortfarande finns intakta. Och jag känner tacksamhet att jag "tränade" tidigare i somras på vad jag skulle ta med mig vid en eventuell evakuering.

Hur bearbetar man sådana här traumatiska händelser? För mig fungerar det bäst att kunna prata om det som hänt. Andra har kanske blivit mest chockade. Många har gråtit när de återsett sina förstörda hem.

Hur hanterar ni som läser stora, omtumlande händelser? Jag kanske verkar tjatig som skriver om detta igen på bloggen men det hjälper att bearbeta det som i grunden förändrat Weed. Det är viktigt att ta sig igenom sina känslor och inte fastna i dem. Det gjorde jag när min pappa, mamma och Michael gick bort. Att gå vidare och att lära sig av det som hänt känns viktigt för mig. Man kan alltid välja att se vad man kan lära sig av en situation och att det finns en mening med det som sker.

Igår hade man i Bel Air Park en stor barbecue för Weeds invånare. Jag var trött efter den gångna veckan så valde att stanna hemma i stället. Jag hörde och såg dock en del hemifrån. Bland annat såg jag dessa brandbilar som stod på rad utanför parken. Brandmännen hyllades med applåder och tillrop. Det kändes rätt tryggt att ha bilarna inpå knuten. :)

Om ett par dagar lär det vara höstdagjämningen. Gissa hur varmt det var i Mt Shasta-området idag? +33-34 på eftermiddagen! Jag börjar undra om det ens kommer att bli en höst och vinter. Bilden går att klicka så att den syns bättre.

Vatten - underbart!

I morse regnade det litet lätt i Weed! Inget långvarigt och ordentligt regn men i alla fall litet väta kom. Det var underbart att se och troligen en av de bästa nyheter brandmännen fått.
Jag har läst historier om brandmän och deras insatser som gjort att jag fått tårar i ögonen. Brandmännen har inte haft en lätt situation denna sommar i Kalifornien. Samtidigt som vår brand i Weed - som nu tack och lov tycks vara mycket mera under kontroll - pågår en stor brand öster om Sacramento (Kaliforniens huvudstad). Den har också spridits explosionsartat och lär ha varit anlagd. Ingen vet ännu hur branden i Weed uppstod.

Vår brand är som sagt mycket mera under kontroll och tydligen har de flesta fått strömmen tillbaka. Fortfarande har de som bodde i de värst drabbade områdena inte fått återvända till sina hem (de hem som fortfarande finns kvar) men tydligen är det på gång snart. Donationer fortsätter att strömma in och man har redan börjat prata om hur det skall gå till att skapa någon slags mera normal tillvaro i Weed.

Här är en video som visar en del av Weed, Angel Valley, där ungefär hälften av husen förstördes. Overkliga bilder.

Post by Ann Wagner.

Eftersom jag inte har några stora nyheter idag beträffande branden tänkte jag visa några bilder från den gångna helgen - som känns mycket avlägsen vid det här laget. Det känns nästan som om flera veckor har förflutit sedan helgen.
På lördagen hade C och jag en trevlig tjejträff i staden Dunsmuir. C och hennes man flyttade ju härifrån för ungefär ett år sedan och jag var och hälsade på dem i Oregon i slutet av maj/början av juni under några dagar. Annars har vi inte träffats under det gångna året.

Lördagen var het och vi kände att vi ville bege oss till vatten. Först åt vi dock lunch hos Dogwood Diner i närheten av järnvägsstationen i Dunsmuir. De beskriver sin mat så här: "Serving organic, farm-to-table, made-from scratch, gourmet California comfort fare, The Dogwood Diner’s mission is to create a unique dining experience by offering a local, sustainable and seasonal menu as part of a responsible gathering of family and friends." Jag tog en Macro Bowl som var mycket god.

Efter all denna goda mat styrde vi färden till Dunsmuirs Botanical Garden där Sacramentofloden rinner. Jag var litet undrande hur mycket vatten som skulle finnas i floden. Det fanns fortfarande vatten men mycket mindre jämfört med för ett år sedan. C och jag var där strax innan de flyttade vilket var i september för nästan exakt ett år sedan. Men det var underbart att se vatten. Jag har alltid saknat allt vatten jag var van vid från Stockholmsområdet. Det är något jag måste ha mera av i mitt liv igen - vatten.

Jag hade parkerat min bil i Mt Shasta där C hämtade mig. Denna gamla Volvo tyckte jag det kunde vara passande att parkera bredvid. :)

Sacramentofloden rinner från Klamath Mountains i närheten av Mt Shasta ända till Sacramento och San Francisco Bay. I Mt Shastas City Park kan man dricka vattnet direkt från den källa som finns där och som är del av floden.
Vi såg fiskare och de som bara njöt av att höra floden brusa.

Bolesbranden i Weed nu hos Aftonbladet och Expressen

Tack för alla fina hälsningar via Facebook. :)

Jag hoppades att några svenska tidningar skulle skriva om den tragiska branden (Bolesbranden) i Weed och nu har både Aftonbladet och Expressen korta artiklar. Jag skrev faktiskt till journalisterna och tackade för artiklarna och att jag finns tillhands om de vill ha mer information från någon som bor här. Det finns ju inte så många svenskar här. Den här branden har nu verkligen slagit igenom i massmedia. Det tog ett tag men nu börjar människor veta var Weed finns.
http://www.expressen.se/nyheter/skogsbrand-harjar-i-norra-kalifornien/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19553243.ab

Weed ser inte ut som det har gjort sedan jag kom hit för 17 år sedan. Jag besökte en del av "downtown" Weed för några timmar sedan och har aldrig sett så många bilar och människor som jag gjorde idag. Weed har i vanliga fall runt 3000 invånare. Nu finns här kanske mellan 4000-5000 personer. Brandmän, poliser, försäkringsbolag och hjälporganisationer.

De delar av Weed där elden härjade som värst är helt avstängda. Dit kommer man bara om man har bevis på att man bor där. Jag tog en promenad bort till området där branden lär ha startat. Där finns det ett rätt stort område med lägenheter - "Boles Creek Apartments" - och kullen som fattade eld såg märkbart annorlunda ut idag. Träden på den sidan där det brann var kala och stod som pinnar utmed den branta kullen. Ett stort ängsområde var brunbränt och jag såg brandmän som röjde.
Branden hade sedan fortsatt uppför en annan kulle där det också var lika bränt och kalt men den största förändringen var det område där de flesta har förlorat sina hus. Dit kunde inte jag komma - det fanns poliser och avspärrningar vid järnvängsspåret som skiljer den delen av Weed från andra delar - men det var märkbart tomt och öppet. Det kändes overkligt och konstigt. Områden som jag sett under många år finns inte kvar längre.
När detta område öppnas längre fram kommer jag givetvis att bege mig dit.

I morgon kommer skolans kurser att sätta igång igen och det kan nog vara bra att vi kommer in i mer normala hjulspår.
Tidigare idag hade vi ett möte inom skolan för alla anställda och det var många som var märkbart rörda. Vi fick uppdateringar om läget just nu och det mesta visste jag redan eftersom jag tillbringat så mycket tid med att kolla på olika hemsidor. En god nyhet var att vattnet går att dricka igen .
Flera av de som pratade fick tårar i ögonen när de berättade om det stöd som Weed nu visas från när och fjärran. Pengar samlas in, mat, kläder och annat som behövs doneras, människor öppnar upp sina hem till de som blivit hemlösa. Det här är fantastiskt med USA - människor är otroligt generösa och delar gärna med sig. Amerikaner är sådana och det tycker jag om.

Här är en bra karta om jag lånat från nätet. Jag bor på andra sidan motorvägen I-5 som inte har drabbats. Man ser att det var ett relativt smalt område där det brann. Hade man inte stoppat branden som man gjorde hade Weed troligen inte ens funnits kvar nu. Klicka på bilden så att den blir större.

Alla bilder av Weed är mina idag. Jag kunde inte komma särskilt nära något område så det blir inga detaljbilder.
Boles Creek Apartments där branden lär ha startat. Det finns ett ängsområde i närheten där man tror att det hela satte igång.

Kullen som brann när jag gav mig av hemifrån i måndags.

Här syns den tunnare växtligheten och brandens framfart.

Berget hade ett lenticular cloud idag. Det sker ofta vid ett väderomslag.

CalFires bilar syntes i stort antal i Weed idag.

Och man har nu bett om upplysningar beträffande orsaken till branden. $10,000 är summan man betalar för information. Misstankar finns alltså att den var anlagd.

Katastrofbrand i Weed

UPPDATERING - jag sitter klistrad vid datorn eftersom helikoptrar hörs alldeles bredvid där jag bor. Tog ett par bilder - detta är alltså bara ca 0,5 km från mig.
Hittade också en video som en av skolans Maintenance killar lagt upp hos YouTube. Kullen som syns med all hemsk rök i många bilder är den som ligger så nära mig. Ni förstår kanske varför jag lämnade Weed. Nu får vi hoppas att det inte blossar upp igen. Det är den som helikoptrarna nu "attackerar". Musiken är litet underlig under andra halvan av videon men, men.

Måndagen den 15 september 2014 kommer för alltid att finnas fastetsat i mitt minne. Det var den dagen då delar av Weed ödelades efter en katastrofbrand som bröt ut runt halvtvå på eftermiddagen.

Min kollega D sade "Look, there is another fire." Vi gick ut från byggnaden där vi jobbar och såg enorma rökmoln och det var nära. Mycket nära. Vi hade fortfarande el inom skolan och kunde följa det lilla som fanns på nätet. Då var det i stort sett ingenting. Men det finns en "live scanner" för emergency services här i Siskiyou County som sände och vi lyssnade på den. Vi fick ingen riktig klar bild över vad som egentligen hade hänt mer än att branden startat i ett område kanske 0,5-1 kilometer från skolan och där jag bor. Det är MYCKET NÄRA! Och att branden spritt sig otroligt snabbt upp i ett område som ligger i närheten av Weeds timmerbruk.

Skolans ledning beslutade att stänga skolan relativt snabbt. Jag gick hem tvärs över gatan och när jag såg rök och flammor på en kulle som inte ligger alls långt från mitt hus var mitt beslut fattat att jag skulle ge mig av. Eftersom jag "tränat" tidigare i somras på vad jag skulle ta med mig (jag har haft en obehaglig känsla en längre tid att jag faktiskt skulle få ge mig av på grund av en brand) hade jag packat min bil på bara ca 15-20 minuter. Jag körde "bakvägen" in till Mt Shasta och det var bra eftersom man tydligen hade stängt av motorvägen I-5.

Väl inne i Mt Shasta fanns det ström till och från så jag kollade med D (han bor i Mt Shasta) och han hade ström så jag kunde komma över till hans hus. Vi tillbringade många timmar med att kolla hemsidor och fortsätta att lyssna på scannerna. Det var skrämmande när vi hörde hur många hem som förstörts av branden och vi förstod att kollegor inom skolan blivit hemlösa.

Litet senare på kvällen åkte jag till en god vän som också bor i Mt Shasta och sov över hos henne.

När jag lämnade mitt hem igår eftermiddag visste jag inte om jag skulle se det igen. Det var en mycket märklig känsla. Något jag aldrig varit med om tidigare. Men jag tänkte att jag har det viktigaste med mig och jag lever.

Strömmen kom tillbaka tidigt i morse till Weed. Man hade tydligen stängt av den eftersom branden var mycket nära flera bensinstationer i Weed. Mitt hus står fortfarande intakt. Men branden är inte under kontroll ännu. Så jag tar det timme för timme och känner mig inte alls säker ännu. Vinden blåste mycket kraftigt igår och det gör den även idag. Vinden var troligen den största orsaken till den explosionsartade branden. Och man talar nu om att den kanske var anlagd.
Flera av mina kollegor har förlorat sina hem och de bilder jag ser gör mitt hjärta tungt och det är verkligen ledsamt att se denna lilla stad i lågor. Det var kärvt här redan ekonomiskt. Hur skall det inte bli nu? Och timmerbruket - där många arbetar - har förstörts i stor utsträckning.

Här är ett par bra länkar som har hemska bilder av branden:
https://twitter.com/hashtag/BolesFire?src=hash
http://www.redding.com/

Självklart kommer jag att bege mig till de delarna av Weed som ödelagts men de är fortfarande avstängda av naturliga skäl. De två länkarna jag har visar en hel del bilder.

Här omnämns branden också hos NBC nationella nyheter:
http://www.nbcnews.com/storyline/western-wildfires/california-wildfire-ravages-small-town-weed-n204631

Prinsessan på ärten och tjocka madrasser

Var det detta man ville uppnå med de tjockare madrasserna här i USA? ;) Prinsessan på ärten-syndromet kanske. Och stege behövs nästan numera för att "bestiga" de amerikanska sängarna.

Bilden lånad från Wikipedia - "Edmund Dulac - Princess and pea" by Edmund Dulac

Jag skrev nyligen om "fitted sheets" och hur man viker dessa. Mina fitted sheets tycks vara av en utdöende art eftersom de är så kallade "hard to find sheets". Jag har haft mina lakan under ca 10 år och tydligen har det hänt mycket inom sängvärlden sedan jag köpte dem. En sak som tycks ha hänt är att de flesta madrasser har antagit "prinsessan på ärten"-dimensioner. Numera när man letar efter lakan på nätet står det "extra deep pockets" och "super deep pockets". Det innebär att det är lakan för mycket tjocka madrasser.

Jag vet egentligen inte varför man i USA älskar dessa otroligt tjocka madrasser. Varför vill man ha madrasser som är en halvmeter tjocka? Jag fattar det inte. Men de är vanliga. Tydligen vanligare än de tunnare madrasserna. Och nu talar jag inte om tunna, sladdriga madrasser som bara är 5 cm tjocka utan madrasser som kanske är 20 cm. Min madrass är ca 16-17 cm tjock och den anses tunn.

Så nu när ett av mina underlakan (fitted sheet) har börjat slitas ut kan jag knappt hitta lakan som passar min madrass. Det är så att jag sliter mitt hår ibland eftersom saker och ting bara försvinner. Och min madrass gör jag mig inte av med. Det är en otroligt skön så kallad SleepNumber madrass (den hette Select Comfort när jag köpte den 2007) som troligen inte ens kan köpas i till exempel i Sverige.
SleepNumber madrasser är fyllda med luft i stället för med fjädrar. Den kan pumpas till önskad mjuk/hårdhet och kan anpassas efter hur man mår och hur kroppen känns. Jag brukar ha min madrass på samma inställning hela tiden. Love it!

Något annat som också hänt inom lakansvärlden är att det nästan är omöjligt att hitta individuella lakan. De flesta företag säljer bara "Sheet sets", det vill säga man får även köpa ett annat lakan och örngott. Jag vill inte köpa flera lakan och örngott! :)
Min jakt på ett enda "fitted sheet for low profile mattresses" - så heter det har jag nu kommit underfund med - fortsätter! Om någon som bor i USA har tips på den typen lakan jag letar efter (individuella lakan) får ni gärna tipsa. Jag har kollat säkert 20-25 nätbutiker och alla kör med de djupare lakanen och i set.

Den här sketchen med Galenskaparna kändes passande.

Här äter vi med gaffeln som barn ;)

En av kommentarerna på mitt inlägg om svensk mat var att vi i USA ofta äter med gaffeln i högerhanden och att det såg litet lustigt och barnsligt ut.
Ja, det gör många amerikaner. I början tyckte jag också att det var konstigt men nu måste jag faktiskt erkänna att det är mer praktiskt.

I Sverige åt jag med kniv och gaffel som man gör där. Gaffeln - med "baksidan" upp - i vänster hand och kniven i höger hand. Kanske man även ibland i Sverige och Europa äter med gaffeln som amerikaner gör, fast i vänster hand. Och i början åt jag på "svenskt sätt" i USA vilket Michael tyckte var litet lustigt - och som han sade - opraktiskt.
Och visst borde gaffeln egentligen vara vänd åt samma håll som en sked, det vill säga med den rundade delen nedåt. Att lägga mat på "baksidan" av gaffeln är litet underligt - tycker jag nu.

Enligt Wikipedia finns det "American style" och "European/Continental style" att äta med kniv och gaffel. Den amerikanska stilen är att skära upp maten med kniv och gaffel såsom vi gör i Sverige men att man sedan äter med gaffeln i höger hand och man äter med den som en sked.
Det lustiga är att denna stil faktiskt har sitt ursprung i Europa och fördes hit av de engelska kolonisterna.
Den nuvarande europeiska stilen är den vi har i Sverige och troligen stora delar av Europa.
Wikipedia förklarar detta mycket detaljerat. :) http://en.wikipedia.org/wiki/Eating_utensil_etiquette

Det här är ett bra exempel på en kulturell skillnad (egentligen liten sådan) som man som invandrare ställs inför. Jag höll kvar vid mitt europeiska sätt att hålla kniv och gaffel ett bra tag men nu är jag lika "barnslig" ;) som de flesta amerikaner. Jag skär min mat med kniv och gaffel och sedan äter jag med gaffeln i höger hand. Om man är ute på restaurang avslöjar man sig rätt snabbt att vara en icke-amerikan om man använder "European style."
I Sverige undrar säkert folk vad jag är för konstig typ som äter som ett barn. :)
Och jag tänkte faktiskt aldrig medvetet på att ändra hur jag åt med gaffeln. Det bara kom naturligt genom att bo i USA.

Här är en liten "lektion" i "Dining Etiquette" för USA och Europa.

Bilderna lånade från http://www.professionalimagedress.com/dining-etiquette-seminars-eating-styles.htm