Friday, May 3, 2013

Inte bortskämd med besök

Alldeles nyligen fick jag ett mail via bloggen från en person som skulle komma till Redding på besök. Han hade ett par frågor om Mt Shasta som han ville besöka. Det hör ju inte precis till vanligheterna att svenskar kommer hit till "obygden". ;) Det är alltid lika trevligt att få mail som inte bara säger "Jag vill flytta till USA. Hur gör jag?" Att ge svar på den typen mail kräver en mindre doktorsavhandling. Mycket finns redan är på bloggen - om man orkar läsa. ;)
Mailet jag nu fick var lätt att svara på och som det ser ut kommer jag mest troligt att kunna prata litet svenska nästa helg här i Mt Shasta. Jag var ju tvungen att fråga hur det kom sig att besöket gick just till dessa trakter och inte till någon större stad och jag fick veta att personen hör till de kyrkliga kretsarna och att Redding-besöket också hade med det att göra. Jag fick också ett generöst erbjudande om att få något från Sverige om jag ville. :)

Under alla dessa år som jag bott i USA är det jag som rest, varenda år i stort sett, från USA till Sverige. Inte ens mina föräldrar kom medan min pappa levde. Det känns litet trist att de aldrig kom och kunde se hur jag bodde. Jag vet ju vad det beror på, men ändå. Min pappa var en van världsresenär men han blev sjuk samma sommar som jag kom hit och hade svårt att sitta så många timmar på flyg. Min mamma är inte alls lika modig och har inte vågat resa tidigare medan hon var i bättre form. Hon har alltid trott att hon skulle komma bort på någon av de enorma flygplatserna här i USA. ;) Nu går det ju givetvis inte för henne att resa.

Jag måste erkänna att jag är rätt trött på att resa till Sverige. Att bo i västra USA innebär ju en mindre "expedition" när man skall åka till Sverige. Framför allt om man bor som jag gör, dvs långt från en större flygplats. Och jag har funderat litet på hur det kanske kommer att bli framöver, den dagen min mamma inte längre finns. Jag har ju inga syskon och ingen annan nära släkt i Sverige. Om jag nu inte flyttar till Sverige, vilket jag ju nyligen haft tankar om här på bloggen, undrar jag om jag verkligen skulle åka till Sverige. Kanske någon enstaka gång. Det är en tanke som känns litet svindlande nästan - att ännu mer kanske avlägsna mig från mitt hemland. Och att flyga nuförtiden, framför allt i USA, är inget jag alls ser fram emot med tanke på alla säkerhetskontroller och konstigheter på flygplatserna.

Jag har inte bokat någon resa ännu till Sverige eftersom jag måste lösa mitt boende innan jag kan åka. Ännu har jag inte fått något brev om att mina hyresvärdars bank har tagit över huset men när det sker måste jag nog vara här så att jag kan agera eller att jag redan flyttat ut från huset. Jag hade trott att fler pusselbitar skulle ha fallit på plats vid det här laget men det har de inte så jag måste troligen hitta något annat, litet mera tillfälligt boende. Jag kan ju inte bo i mitt lagringsutrymme. Mitt mål är fortfarande att lämna detta område men situationen med min mamma måste troligen ha lösts litet mera innan jag kan fatta stora beslut.

Bränderna i Kalifornien har tyvärr redan satt igång. I södra Kalifornien brinner det och många brandmän finns på plats. Uppemot 15 hem har redan skadats och flera tusen hus är hotade.
http://www.usatoday.com/story/news/nation/2013/05/03/california-wildfires/2131801/

På en sluttning vid mataffären i Weed brukar det vara ett hav av California Poppies. I år är det tunnsått med de fina, gula blommorna. Kanske torkan är orsaken. California Poppies är statsblomman i Kalifornien.


14 comments:

Desiree said...

De är så fina Kalifornia Poppies. Synd att din far blev sjuk och att dina föräldrar aldrig hann besöka dig i Kalifornien. Jag förstår att det är ett stort projekt att ta sig till Sverige särskilt för dig som bor en bra bit ut i obyggden och det tar lång tid att bara ta dig till närmsta stora flygplats för att ens påbörja den långa flygresan. Däremot jättekul att du kanske får chansen att prata lite svenska nästa helg med han som mailade. Alltid kul att träffa någon som läser ens blogg.
Jag hoppas också att det löser sig med boende och att du hittar något där du kan hyra tillfälligt ett halvår eller tre månader i taget eller något sådant. När vi hyrde på slutet i Alabama fanns sådant även om det blev lite dyrare än att skriva på för ett helt år men det kan det ju vara värt.
Jag hoppas du får en trevlig helg.
Kraaam!

Malix said...

vilka fina blommor, Satt just och läste om bränderna, Den dagen jag åker till USA är det Weed jag vill åka till. Det är lite samma känsla som när jag läste Per Anders fågelströms böcker och var tvungen att besöka alla platser som han skrivit om i Stockholm, nu ligger ju USA en bit bort så det lär ju krävas en lite större planering innan jag gör den resan :) Ha en fin dag, Värmen nej den har inte kommit ännu.

Äventyret framtiden said...

Som jag ser det litet från sidan om, så handlar det om att du har hittat dina egna rötter, du behöver inte något hemland på det sättet längre som kanske är det man upplever som det "normala". Du är hemma i dig själv och jag tror att jag också skulle fungera likadant om jag var i din situation. Det enda som egentligen drar mot Sverige är ju din mamma. Så länge hon lever. Att komma "hem" igen måste ju vara som att vara främling i eget land, skulle jag tro. Intressant "dilemma".
Hörde på radion igår om bränderna och tänkte neej...och på dig. HOppas innerligen att det inte blir en likadan sommar för er i år igen.
Varm kram
från Karin

Jenna said...

Nästa år eller året därpå planerar jag att flytta till USA (Los Angeles). Jag kommer från Finland och om jag inte hade familj och vänner här sku jag antagligen inte besöka landet så ofta heller när jag sen bor i USA. Det är familjen jag saknar mest då jag är borta hemifrån. Allt annat klarar jag mig utan. Så jag förstår dig då du skriver att du inte vet om du kommer att besöka Sverige mera sen då den tiden kommer.

Jag har förresten en finlandssvensk kompis som studerar på CSUCI just nu och hon fick se branden med egna ögon på torsdag då hon var på väg till skolan. Blev ju förstås ingen skola för henne då. De där bränderna är nog farliga, jag hoppas inga värre saker händer mera.

Hoppas dina framtida planer klarnar snart. Med tanke på alla inläggen jag läst i din blogg verkar du vara en ganska stark person, så jag tror nog att du kommer klara dig bra, även om det kan ta lite tid.

Soliga hälsningar från Åbo i Finland! Här har vi ca 10'C "varmt" nu, skönt då våren äntligen är här :)

Mvh
Jenna

My Kids' Mom said...

Hej Anne-Marie! California Poppies! Åh det går rakt in i hjärtat så fint. I grekland såg jag röda i vårgrönskan och bland tusenåriga ruiner. Det var så vackert. Antika blommor på något sätt. They look so fragile. Jo, min plan är att flytta tillbaka till Kalifornien och det blir nog San Diego. Ha det så trevligt med besöket. Finnse det fler svenskar i Weed or are you it? Mvh, Anneli

Malin said...

Jag har en sådan tur att mina föräldrar kan och har alltid kunnat resa och de har tillochmed bott i USA (även andra delar av världen då min pappa jobbat på SIDA/UD). Men däremot fick jag mycket sällan besök av kompisar eller annan släkt (förutom min bror). Kanske 3-4 ggr under de snart 17 år jag bott i USA. Själv åker jag till Sverige i en månad varje sommar och förväntas då träffa alla släktingar t ex. Att flytta till Sverige känns i dagsläget lite avlägset, men inte helt omöjligt i framtiden. En sak som mina föräldrar tyckte var viktig var ändå att hålla kontakten med släktingar så att jag har någon i Sverige även efter att de är borta. Det stämmer ju. Det är inte alltid lätt att kultivera vänskap när man bor långt borta även om email, Facebook och liknande, underlättar. MEN att veta att det finns personer hemma som ställer upp om man behöver, är skönt! Hoppas det löser sig med boende och andra planer. Tyvärr är inte jobbmarknaden den bästa, men kanske du skall fundera på östkusten? Det är ju mycket lättare att resa till Sverige då och det finns ju många universitet.

Anne-Marie said...

Desiree: Det hade varit väldigt roligt om mina föräldrar hade kunnat se hur jag bor. Men nu blev det som det blev.
Hoppas att lunchen blir av nästa lördag. Det känns litet speciellt att kunna prata svenska i utlandet - framför allt då det knappt finns några skandinaver här.
Mitt boende måste lösas snart eftersom jag till exempel inte kan resa till Sverige så länge som jag sitter i det här huset. Har en känsla av att det kommer något snart från en bank som kommer att ta över huset.
California poppies är verkligen vackra. Och det finns ju även röda och litet mer orange.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Malix: Blommorna är vackra och ännu finare är det när man ser de i stora "hav".
Bränderna kommer nog att bli stora och farliga i år om det inte kommer regn i västra USA.
Weed klarar du nog av rätt snabbt. ;) Men det finns ju många små orter i allra nordligaste delen av Kalifornien.
Tänk att värmen låter dröja på sig så länge i år i Sverige.
Ha en fortsatt fin helg!

Anne-Marie said...

Karin: Det stämmer absolut att jag är hemma i mig själv - till stor del i alla fall. Min mamma - och min pappa när han levde - har nog varit den största anledningen till att jag åkt. Självklart är det roligt att också träffa vänner som jag fortfarande har i Sverige. Men det kommer ju att bli helt annorlunda dagen då mamma inte finns längre eftersom jag då måste bo hemma hos vänner eller bo på hotell.
Usch för dessa bränder. De har utlovat litet regn kanske men då i form av åskskurar vilket ju inte är bra när det är torrt pga ev. blixtnedslag. För några år sedan startades många stora bränder här i norra Kalifornien pga blixtnedslag. Varm kram till dig Karin!

Anne-Marie said...

Jenna: Välkommen hit! Tror inte att jag sett dig kommentera tidigare.
Det är litet konstigt att tänka sig att det kanske blir väldigt få besök i Sverige framöver. Vi får se hur allt blir med min mamma.
Otäckt att se bränderna på så nära håll. Tror att det kan bli en intensiv och jobbig brandsäsong pga torkan här i västra USA.
Allt går men det har varit litet väl mycket med konstigheter kring bostäder de senaste åren. Men innan jag vet hur det blir med min mamma är det svårt att fatta beslut som bara har med mig att göra.
+10 är litet smygstart på våren. :) Vi hade +27 igår men idag är det svalare vilket är skönt.

Anne-Marie said...

Hej Anneli: Kan tänka mig att poppies väcker minnen hos dig. :) Så Grekland har liknande blommor? Det visste jag inte.
Har aldrig varit i San Diego men har förstått att många trivs där. Skall bli spännande att följa din "resa" via din blogg. :)
Det kan nog finnas några andra skandinaver och svenskar i Mt Shasta/Weed-området men inga jag känner. I am pretty much it! Känns litet konstigt när jag funderar på detta ibland. Men jag har vant mig nu. Ha det fint!

Anne-Marie said...

Malin: Trevligt och roligt att dina föräldrar kunnat resa på det sättet. Hade min pappa varit frisk hade de säkert kommit eftersom han tyckte om att resa.
Jag har bara 4 kusiner - min släkt är så liten som det bara går - och mer avlägsna släktingar. Som tur är är mina kusiner i min ålder så de kan ju finnas där ett tag i alla fall.
Jag måste få "ordning på" min mammas situation vilket nog inte kommer att bli det lättaste eftersom hon bedöms "för pigg" enligt biståndshandläggaren i Täby kommun. Hon och mamma träffades igår. Det är nog dags för ett inlägg om äldrevård i Sverige - tycker inte den är särskilt imponerande.

Charlie sa ... said...

Hej kära du!

Vad fina bilder du visar, här och i förra inlägget.

Jag förstår att det är många tankar nu och att det är flera pusselbitar som ska falla på plats. Hoppas såklart innerligt att det ordnar sig. Tillfälliga lösningar kan bli lite dyrare men kanske värt oron att inte veta och att ha en plan.

Jag har haft motsvarande tankar vad gäller Sverige - vill få mer tid där och det är ett av mina mål. Ja, Sverige och Europa. Älskar mitt liv här i USA på många sätt, men vill inte känna mig främmande i Sverige och gärna ha tid att resa i Europa. Så längre perioder i Sverige vore fint.

Hörde på radion igår om bränderna och tänkte såklart på dig och alla i CA. Det låter otäckt och besvärligt.

Varm kram!
Lotta

Anne-Marie said...

Hej kära Lotta!
Roligt att du tyckte om syrenerna och "poppisarna". :)
Det börjar kännas litet obehagligt att inte veta vad som händer i huset jag hyr. Jag vet ju att det är på väg in i foreclosure men exakt hur det kommer att gå till vet jag ju inte. Att hitta ett annat boende måste jag ju så troligen försöker jag hitta något month to month och litet mindre och billigare. Men jag hade nog hoppats att jag skulle veta litet mera om vart jag skall ta vägen på sikt eftersom jag ju inte egentligen vill stanna kvar här. Men jag kan ju inte heller bara lämna min mamma "vind för våg".
Skall bli spännande att höra hur din fortsatta "resa" ser ut. Europa är en helt annan slags kontinent än USA.
Bränderna kan nog komma att bli stora och många pga torkan. Men det är bara att hoppas på det bästa. Varm kram!