Från Enebyberg till Weed

Bara rubriken gör att det nästan hisnar. ;) Skillnaden mellan Enebyberg och Weed är som mellan natt och dag.

Ibland kollar jag på Dagens Nyheters nätupplaga och såg idag att Jonas Gardell fått flera nomineringar under Gaygalan - där även kronprinsessan deltog. Minnen av Enebyberg väcktes.
Jonas Gardell växte upp i Enebyberg tillsammans med flera syskon. En av hans bröder gick i min klass. Jonas är ett par år yngre än mig men jag minns att jag såg honom i både Enebyskolan (lågstadiet) och Brageskolan (mellanstadiet).

Enebyberg hör till Danderyds Kommun - Danderyd lär fortfarande vara Sveriges mest välmående kommun med högst medelinkomst. Min familj var inte alls rik men att växa upp i Enebyberg var helt klart en speciell, litet avskild, värld med många högutbildade och många, många mycket vackra hus. En del större än andra. Skall se om jag kan leta fram några bilder litet längre fram från Enebyberg - har några här i USA.

Mina minnen av Enebyberg är till största delen positiva. Jag trivdes väldigt bra i huset där jag och mina föräldrar bodde och det var lummigt och grönt på sommaren med många stora, fina trädgårdar. Vår trädgård var en så kallad skafttomt där det inte fanns mycket insyn alls. Vi hade stora syrenhäckar, trädgårdsland och en stor flaggstång som allteftersom tiden gick blev utsatt för hackspettarnas angrepp och blev mindre och mindre hållbar. ;)
Det var gångavstånd till skolorna, till mataffären, till posten (jodå, det fanns "riktiga" postkontor när jag växte upp), till kompisar osv. Det gick att cykla till Täby Centrum på sommaren och även till Rösjön och Rinkebyskogen, som jag har gått många promenader i.

När jag flyttade från Enebyberg, flyttade jag inte särskilt långt. På andra sidan Rinkebyskogen ligger Sollentuna och Kärrdal och där köpte jag en lägenhet. Det gick att promenera genom Rinkebyskogen från Kärrdal till Enebyberg, vilket jag gjorde många gånger. Fortfarande hade jag nära till Rösjön och även till Edsviken.

Sista gången jag besökte villan i Enebyberg var 2002 innan mamma flyttade därifrån pga min pappas bortgång. Det kändes litet vemodigt att veta att jag aldrig skulle komma dit igen men livet går vidare. Sedan dess har jag besökt grannkommunen Täby där mamma nu bor.

Jag kom inte till Weed när jag först kom till USA utan Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Det hade varit roligt att kunna blogga redan då men bloggvärlden fanns inte riktigt, i alla fall kände inte jag till den, under 1997. Första gången jag kom till Weed var när jag började som internationell elev på skolan där jag nu arbetar. Mina intryck av Weed var inte särskilt positiva. Det var nergånget och såg fattigt ut och jag minns att jag sade att jag nog aldrig skulle komma att bo i Weed. Man skall aldrig säga aldrig.

Det dröjde till 2007 innan jag flyttade till Weed och jag har bott här sedan dess - förutom ca 1,5 år när jag bodde i Lake Shastina. Fortfarande känns det fattigt och nergånget och att jämföra Enebyberg med Weed går nog inte ens. Ibland saknar jag verkligen den typen miljö jag växte upp. Men att bo i Weed gör att det är nära till jobbet och jag slipper köra långt i vinteroväder. Många av de USA-bloggar jag läser, bor bloggaren i den typen förort jag växte upp i. Väldigt få USA-bloggare verkar bo i glesbygden med hög arbetslöshet och fattigdom. Men det kanske är bra att jag kan skildra en annan verkliget som stora delar av USAs befolkning faktiskt lever i.

Jonas Gardell är en artist jag uppskattar. Har läst hans bok "En komikers uppväxt" och sett filmen "Pensionat Oskar" samt föreställningen "En finstämd kväll med Jonas Gardell". Det här YouTube-klippet är en höjdare - lade ut det för flera år sedan på bloggen men det kan ses om. :)