Monday, February 18, 2013

Att veta en känsla

Idag har vi helgdag i USA - Presidents Day. Skolan har stängt och jag tackar och tar emot. :) Den firas till minne av George Washington, USAs första president. Ingen post delas ut och många skolor, banker och statliga kontor har stängt. Men de flesta affärer har öppet eftersom man utnyttjar dagen till olika reor - Presidents Day Sales. Eftersom min fotled fortfarande inte är återställd - det blir bättre men går väldigt långsamt - tar jag det lugnt hemma.

Det slog mig häromdagen att jag i vår kommer att ha bott 16 år i USA. Det är en lång tid och jag har ibland litet svårt att fatta att det blivit så många år. Mina planer är fortfarande att lämna Weed men pga stukningen har jag inte kunnat känna efter och fundera på samma sätt som om jag varit frisk - har märkt att jag varit mycket tröttare än normalt pga fotleden.

När jag kom hit för 16 år sedan var min referensram Sverige. Semesterresor till USA och många länder i Europa räcker inte för att skapa en ny referensram, det är för kort tid. Något som blev uppenbart med en gång var alla nya mått, vikter, längder, osv. Och trots 16 år i USA är jag fortfarande rätt dålig på de amerikanska systemen. Mycket har nog att göra med att jag tycker att de är komplicerade och att metersystemet är så mycket enklare.

Som tur är har termometrar och andra mätredskap ofta både och. Michael pratade självklart om Fahrenheit (den enhet som mäter temperaturen) och numera vet jag på ett ungefär vad till exempel 70 grader Fahrenheit motsvarar i Celsius. Men jag har inte KÄNSLAN som en amerikan har. Känslan finns fortfarande för Celsius. Jag vet precis hur 20 grader Celsius KÄNNS.

Likadant om någon pratar om att ha åkt 30 miles här vet jag på ett ungefär hur långt det är. Men KÄNSLAN finns hos kilometer - 10 kilometer vet jag hur det KÄNNS att åka.

Och 1 kg vet jag hur det KÄNNS om jag hör det måttet. 3 pounds får jag ofta räkna om först i huvudet så att jag vet hur mycket det är i kilo. KÄNSLAN finns inte för pounds utan för kilo.

Även när det gäller nya helgdagar och traditioner finns inte KÄNSLAN riktigt där. Delvis kanske det beror på att Michael och jag inte direkt firade de amerikanska helgdagarna. Jag minns min första Thanksgiving. De andra amerikanerna KÄNDE dagen och firandet. Jag tyckte det var en ny och trevlig upplevelse. Men jag hade ingen riktig känsla inför dagen. Julafton har jag en KÄNSLA inför som kommer från att ha växt upp med den helgen och varit med om den som barn. Som sagt, firar man USAs helgdagar kan man självklart skapa en känsla allteftersom.

Att veta en känsla kommer med att växa upp i en kultur och att lära sig olika saker genom upplevelser som barn. Känslan finns där och sitter i ryggraden så att säga. Som invandrare får man lära sig allteftersom och känslan blir nog aldrig riktigt densamma som när man får med sig den genom sin uppväxt.

Termometrar har oftast som tur är både Celsius och Fahrenheit.


Likadant är det med linjaler - på ena sidan centimeter och på den andra inches.


Ett mått som har amerikanska ounces och cups på den ena sidan av måttet.


Vänder man på det har man milliliteter.

21 comments:

olgakatt said...

I Storbritannien har man i stort sett gått över till decimalsystem och det är närmast obegripligt att USA är så mycket mer konservativt och håller fast vid sina inches, gallons och miles. Särskilt som man i vetenskapliga sammanhang kör decimalt.
Men vad beträffar känslan för hur mycket något är så har du 100% rätt. Det är nog svårt att öht lära om i vuxen ålder.

Anonymous said...

Anne-Marie, du har helt rätt!!!! Man har inte samma koll på de amerikanska systemet jämfört med det man vuxit upp med. Fattar inte varför hela världen inte har samma för, tänk så mkt lättare det skulle bli. Jag har nog lärt mig något sånär på mina 10 år och det är nog tack vare att jag syr och köper tyger per yard och då måste man ha koll. Men i början var det ett litet h...... att ha koll på det. Skönt att du har ledigt idag!!!! Ha en toppen dag!
KRam, Maria G

Äventyret framtiden said...

Vilket bra inlägg och jag tycker om ditt uttryck " att veta känslan".
Det säger allt.

Hoppas att din stukade fotled blir bra i rappa tag. Vet hur det känns, vet känslan, när man är trött av att någon del av kroppen är sjuk. Det tar mera på än vad man kanske anar

Kramar
Karin

Desiree said...

Det där stämmer så väl det du säger om att ha känslan. Jag håller med dig till 100%. Man kan lära sig att en yard är si och så många centimeter och att temperaturen i F motsvarar den och den temperaturen i Celcius men man har inte känslan för de amerikanska måtten. Man översätter hela tiden till sina mått som man har känslomässiga referensramar till och samma sak med helgdagar och andra traditioner även om man lär sig att uppskatta dem och älska dem på sitt sätt.
Hur är det med foten? Kan du stödja på den?
Hoppas du är helt återställd snart.
Här har vi också haft ledigt idag för det har varit carneval eller Fasnacht som de säger här. Himla kul.
Kramar!

Annica said...

När jag var i USA så tänkte jag ibland: Tack och lov att åtminstone tiden räknas precis som hemma – en amerikansk minut är likadan som en svensk. Alltid något...

Annika said...

Så sant.
Jag har varit här i 20 år i sommar, och den där "känslan" över längder och enheter har jag icke.
Fahrenheit har jag rätt bra koll på, och pounds. Men absolut inte den känsla som jag har då det gäller metersystemet.
Miles är fortfarande så abstrakt, underligt nog. Inches och feet också.
Amerikanska helgdagar, jodå, de har jag nog känsla för. Framförallt för Thanskgiving. Fjärde juli är jag nästan aldrig här, så den dagen har jag i princip noll känsla för.
Julen firar jag gånger 2, och det funkar utmärkt.
Påsken har USA förstört för mig, så den bryr jag mig inte längre om.
Det är fortfarande ofta jag googlar på mått och enheter.
Skulle verkligen önska att USA använde sig av meter också...
Kram!

Charlie sa ... said...

Känner igen mig i det du skriver! KÄNSLAN har kommit lite pö om pö vad gäller de amerikanska högtiderna. även om det inte sitter i mitt DNA så att säga. Det finns alltid en del utanförskap i olika lägen.

Hoppas det går framåt med din fotled. Så besvärligt det varit. Var rädd om dig!

KRAM
Lotta

Unknown said...

Å, jag vet precis vad du pratar om! Jag omvandlar måttenheter i huvudet hela tiden... När folk frågar mig hur mycket min dotter vägde när hon föddes så kommer jag aldrig ihåg hur många lbs det var - det var ju 3,6 kg!

Hoppas du hade en fin ledig dag idag :)

Kram

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag fattar heller inte varför man i USA håller kvar så envist vid dessa måttenheter. Det var väl så att man försökte införa metersystemet men mötte väldigt mycket motstånd.
Minns att en av lärarna jag hade på skolan när jag var elev där (hon var mattelärare) sade att hon verkligen tyckte mycket bättre om metersystemet. Då blev jag glad. :)
Det är nog väldigt svårt att helt förstå och få känslan för något helt annat än det man vuxit upp med.

Anne-Marie said...

Maria: Visst vore det mycket enklare om det var samma system överallt. Och nog är metersystemet enklare eftersom allt bygger på 10-delar.
Att minnas att en gallon till exempel är 3.78541 liter, vem gör det?
Om man tränar, som du har gjort, blir det säkert lättare men jag undrar om man har känslan? Just det där att känna hur +20 känns är helt annorlunda, tycker jag, än att veta i huvudet vad 70 grader Fahrenheit motsvarar.
Ha det gott! Kram!

Anne-Marie said...

Karin: Vad roligt att du tyckte om inlägget. :)
Det är inte alltid lätt att komma som utlänning, och som vuxen, till ett annat land. Just det här med måttenheter är ett bra exempel.
Fotleden är i snigelfart verkar det som. Jag hoppas också att det skall snabbas upp men det verkar ta sin tid.
Kramar!

Anne-Marie said...

Desiree: Förstod att du skulle kunna relatera till det jag skriver. :)
Visst är det något helt annat att i huvudet veta en sak och något helt annat att i kroppen veta hur något känns. Och det här förstår man inte riktigt förrän man bor mitt i det.
Jag kan stödja på fotleden - har gjort det mer eller mindre hela tiden, vilket kanske är en anledning till att det tar litet tid. Men om någon skulle be mig att stå en stund på vänster fot utan stöd på den högra skulle det inte gå. Och jag kan heller inte gå i trapport just nu eftersom man tydligen belastar foten väldigt mycket då.
Jag ser jättemycket fram emot dina karnevalbilder. Låter väldigt trevligt och roligt. :) Kramar!

Anne-Marie said...

Annica: Jag log när jag såg din kommentar. Så sant - tidslängden är i alla fall densamma. Men vi har ju inte klockslagen som i Sverige. De "slutar" vid 12 p.m. och börjar sedan om med tillägget p.m. Alltid är det något. ;)

Anne-Marie said...

Annika: Till och med en "senior" som du (senior i betydelsen hur länge du bott här ;)) kan heller inte riktigt relatera till enheterna med känslan. Ibland är det intressant att reflektera över de här sakerna tycker jag.
Miles har jag speciellt svårt för - vet mest hur lång tid det tar att köra ett visst antal miles.
Eftersom du har en familj och en rätt stor släkt har det nog blivit litet mer naturligt för dig att ha en känsla för olika helgdagar. Att ha barn kan nog bidra till det.
Alla länder har sina egenheter och det här är tydligen en av USAs egenheter. Kramar!

Mimmi said...

Håller med dig 100% vad gäller temperatur, mått och km/miles. Jag VET när det är varmt i F, men precis som du så vet jag exakt hur det KÄNNS i C. ;o)

Jag vet att det är 22 miles till mitt jobb, men det säger inte mig mycket mer än så, men när nån säger att det är 22km nånstans, så registrerar min hjärna exakt hur långt det är.

Lustigt det där!

De Amerikanska sätten att mäta makes no sense to me, så det kommer aldrig gå in i min skalle. 10mm är 1cm, 10cm är 1dm, och så vidare, och så är ju inte det Amerkanska sättet att mäta upplagt, så det funkar inte för mig.

Efter 17 år här i USA så Jag lever fortfarande i ett 24 timmars dygn, och har alla mina klockor inställda på det, och allt jag mäter är metriskt. Min man har lärt sig att leva med det. ;o)

Anne-Marie said...

Lotta: Jag tror att en familj gör att man litet lättare får en känsla för till exempel helgdagar. Det var bara Michael och jag och vi firade inte helgerna. Inte konstigt att jag är som en "novis". :)
Min fotled blir mycket långsamt bättre. Har läst att just ligament och senor kan ta mycket lång tid att läka eftersom de har dåligt med blodkärl. Kommer att få ta det mycket försiktigt nu till veckan eftersom det tyvärr utlovats snö.
KRAM!

Anne-Marie said...

Maria: Du har framtiden för dig. ;) Du som inte varit här så länge. Ibland tycker jag att jag borde kunna mer men jag tror att jag helt enkelt inte vill eftersom det är onödigt krångligt. Vem minns alla decimaler för gallons till liter, pounds till kg osv?
Det var skönt att vara ledig. Skulle kunna vara ledig en längre tid känns det som. Kram!

Anne-Marie said...

Mimmi: Såg att du "smugit dig in" mellan mina kommentarer. ;)
Så skönt att höra om ytterligare en "senior" här i USA och att det inte är särskilt lätt att ha känslan för enheterna.
Det verkar som om att växa upp i en miljö och kultur registreras på många plan inom oss och att det egentligen inte går att få samma upplevelse när man kommer som vuxen till en annan miljö/kultur. Man kan lära sig saker men det sitter inte i ryggmärgen.
Jag har av någon anledning ställt om mig mer till klock/tidssystemet än måttsystemet. Och det där med hur man skriver datum skall vi bara inte prata om. Skulle nog helt göra bort mig i Sverige nu eftersom jag helt kommit in i det amerikanska sätter.

Channal said...

Åren går verkligen F.O.R.T!! Min yngsta blir 18 på lördag!! Det är på barnen man ser att åren har sprungit iväg!

Förstår den den där känslan du beskriver med enheter! Undrar hur lång jag är i USA! Kanske 5'7 1/2!! Nä, jag har aldrig riktigt fått ihop det där! Enklare med vårat system, eller hur? Typ 173 cm!

KRAMAR Anna

Channal said...

Glömde det viktigaste!!

Hoppas du snart blir BRA!!
KRYAKRAM!!

Anne-Marie said...

Anna: Jag tycker det är otroligt knepigt med de amerikanska måtten. De känns ologiska på något sätt. Växer man upp med dem är det självklart något helt annat. Men nog är metersystemet enklare.
Jag är 165 cm och det blir ungefär 5 feet 5 inches.
TACK för dina kry-på-dig hälsningar. :) Idag snöade det här och jag fick skotta. Suck, inte vad man vill när ena foten inte är som den skall. KRAM!