Gott

Det kommer inte mycket post till mig nuförtiden. Räkningarna (förutom räkningen från City of Weed förstås ;)) kommer via nätet och min mamma skriver inte brev längre. Hon klarar inte riktigt av att ta tag i saker som hon brukade.
Därför var min brevlåda ovanligt välfylld häromdagen med två vadderade kuvert från A i Oregon.

Jag visste om det ena men inte det andra. Eftersom jag inte kan ta mig till IKEA utan att genomföra en mindre expedition hade snälla A handlat Kalles till mig hos IKEA. Men jag fick även litet gott sött - Marabou choklad och Daim. Blev så glad över presenterna. :)

Vilken tur att IKEA tog sig i kragen och började sälja den "riktiga", svenska maten som väl till viss del försvann under en tid. Såg att man nu dragit in köttbullar från menyn i olika länder eftersom de innehållit hästkött. Hela Europa har tydligen drabbats av denna kött"skandal".

Jag försöker äta så bra jag kan och här i USA finns det en hel del ekologiska kakor och choklad. De här kul kakorna - Snackimals - hittade jag i hälsokostaffären i Mt Shasta. Påsen är inte så stor men kostar heller inte mer än runt en dollar. Och även om de inte är helt ekologiska innehåller de till största delen ekologiska ingredienser. Kan rekommenderas.

I USA verkar man ha en förkärlek att söta mjölk och yogurt vilket jag har väldigt svårt för. Det senaste som verkar helt uppåt väggarna tokigt är att the International Dairy Foods Association (IDFA) and the National Milk Producers Federation har bett FDA (Food and Drug Administration) att få tillsätta aspartame (ett sötningsmedel som har olika, mindre bra effekter i kroppen) till just mjölk, yogurt och grädde. Och man vill tydligen tillsätta det utan att behöva visa det på etiketten. Fortsättning lär följa. http://www.huffingtonpost.com/2013/02/26/aspartame-milk_n_2764729.html?utm_hp_ref=business

Solnedgång och fullmåne

Visst är det härligt när kvällarna börjar bli längre. Här var det fortfarande ljust vid sextiden i kväll och det var en fin solnedgång.

Om bara två veckor ställer vi om till sommartid här i USA. Då blir det ännu ljusare på kvällarna.

Min kamera klarade inte riktigt av att ta någon bild på fullmånen som vi har idag. Snow Moon kallas den också. Algonquianstammarna (Native Americans) kallade den "Ice in river is gone".

Väderprognosen för veckan ser ut att vara litet mer vårlik än förra veckan. Bra att jag slipper skotta snö.

Nu är det dags att lägga sig på den här sidan Atlanten.

Rabatter för oss som har låga löner

Ibland slås jag av hur annorlunda mitt liv är här i USA jämfört med det liv jag hade i Sverige. Inte bara det att jag bor i ett annat land och lever i en annan kultur men också att det är så annorlunda med till exempel löner och hur mycket - eller litet - olika personer tjänar.

Jag hade ett bra arbete med en helt okej lön i Stockholm innan jag kom till USA. Det var absolut ingen hög lön men det blev ändå en del över varje månad efter det att räkningarna var betalda och varje år fick jag en lönehöjning.

Som jag nämnt tidigare har den grupp anställda jag hör till inom skolan inte haft en enda lönehöjning på 6 år och nu arbetar vi för mindre lön under 2 år. Dessutom är vi troligen den grupp som har de lägsta lönerna inom community colleges i Kalifornien.

Men vi är inte alls unika egentligen. Väldigt många människor i USA har till och med flera jobb för att kunna betala sina räkningar. Och detta beror till stor del på att många arbeten har rätt låga löner - precis som i mitt fall. I USA finns det även så kallade "minimum wages" och de ligger runt $8-9/timme. Det är inte mycket. http://www.dol.gov/whd/minwage/america.htm

Under flera år fick jag rabatter hos telefonbolaget och elbolaget eftersom min lön var låg. Det var när jag hade färre timmar inom skolan. Trots att jag nu har fler timmar tjänar jag inte så väldigt mycket mer men tydligen anser telefonbolaget och elbolaget att jag har tillräckligt med pengar. Min senaste elräkning, utan rabatt, var påtagligt högre.

Här i Kalifornien finns det något som heter California LifeLine Program som ger rabatt för låginkomsttagare som har en telefonservice (gäller inte mobiltelefoner). Jag minns att det var en rätt bra rabatt jag fick för flera år sedan.

Elbolaget, Pacific Power, har en liknande rabatt men de hade helt plötsligt sänkt sina gränser för vad man får tjäna. Eftersom man måste skicka in en ny ansökan vartannat år kvalificerade jag helt plötsligt inte för en rabatt. Och detta trots att min lön blivit lägre i och med i år. http://www.pacificpower.net/ya/wtp/fa/california/ccp.html

Här i Weed finns det ett område med lägenheter som byggdes bara för några år sedan. Dit får man bara flytta om man har en låg lön. Jag blev paff när jag ringde upp dem för några år sedan och fick veta att jag tjänade för mycket. Det var inte mycket över deras gräns men fortfarande för mycket.

Bilder från lägenhesområdet - tog dessa för ett par år sedan.

City of Weed - gammaldags småstad

Det är inte första gången jag skriver om City of Weed. Ibland kan jag inte sluta förundras över hur gammaldags det är här i den allra nordligaste delen av Kalifornien.

Varje månad får jag en räkning - en så kallad "utility bill" - för vatten/avlopp/sophämtning. Den kan man inte få via nätet utan den sänds med posten.

Det som väl är ännu mera gammaldags är att den inte går att betala via nätet utan den går bara att betala antingen om man skickar en check ;) eller så kallad "money order" med posten eller går till deras kontor och betalar den eller lägger betalningen genom en springa på utsidan av deras byggnad.

I måndags när jag var ledig var även City of Weeds kontor stängt så jag lade min betalning med en check i springan. Nog har vi en viss gammaldags småstadscharm. :)

När jag skrev om detta i ett inlägg för ett par år sedan fick jag en del kommentarer där man sade "men det måste väl gå att betala via nätet". Det var obegripligt att vi är så gammaldags. Jo, det är vi. :) Jag frågade till och med en gång och nej, det var inget alternativ med nätbetalningar. Här står det svart på vitt.

I byggnaden där City of Weed finns ligger även Siskiyou County Court. Ibland när jag har gått in på kontoret för att betala min "utility bill" har det varit olika rättegångar och då är den lilla rättegångssalen fylld till bristningsgränsen. Det finns en sådan där röntgenmaskin som skall kolla väskor och liknande men den har man ställt åt sidan. Risken för attentat i lilla Weed är troligen minimal. I samma byggnad ligger även Weeds polisstation.

Utanför står Abner Weed - mannen som grundade staden. Han som byggde timmerbruket som lades här på grund av de starka vindarna (som The Weather Channel aldrig rapporterar om ;)) som skulle torka timret. Bakom Abner ser man hur det såg ut förr i tiden med timmerbruket (som fortfarande finns här och är i gång).

Nog är Weed en gammaldags småstad. Det är bara att konstatera. :)

Yaktrax och Q

Igår snöade det i Weed. Till och med så mycket att jag var tvungen att skotta. Inte min favoritsysselsättning just nu med tanke på foten. Det gick men jag känner idag att hela foten och benet känns tröttare. Tur är det att huset jag hyr ligger väldigt nära gatan.
Det var vinterstormen Q som drog in över västkusten. Ytterligare en storm som namngivits av The Weather Channel. Man kan verkligen undra var de fått idén med bokstaven Q från eftersom deras förklaring till namnet är The Broadway Express subway line i New York City. Hmmm.

Under flera veckor har jag kunnat parkera precis utanför den byggnad där jag arbetar genom ett speciellt, kortvarigt parkeringstillstånd. Vi har inga "vanliga" parkeringsplatser utanför min byggnad utan bara handikapplatser. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte fortsätta parkera där och måste nu parkera på någon av de "vanliga" parkeringsplatserna längre bort.

Litet nervös var jag, skall erkännas, i morse eftersom det kom ytterligare litet snö igår kväll och det frös på under natten. Jag klarade mig helskinnad till jobbet men det tog en bra stund att ta mig från parkeringen till kontoret. Gångvägarna hade inte halkbehandlats - mysko tycker jag. Pratade med en lärare idag och han hade lika svårt som jag att förstå hur man planerar - eller kanske inte planerar. Så kallad "ice melt" läggs ut men ibland först senare på morgonen.

Hur som helst tog jag mig från min bil till kontoret iförd Yaktrax och ett par kryckor som jag använde som gångstavar. Min vän C lät mig låna dessa kryckor. Har egentligen inte använt dem eftersom de är för långa men i morse var de perfekta som gångstavar.

Yaktrax verkar vara motsvarigheten till broddar. Man trär på dem på en sko eller känga och undertill finns det spiralkedjor som skall se till att man inte ramlar på hala vägar. Jag köpte mina Yaktrax i en affär i Mt Shasta och tydligen finns de även att köpa i Sverige. Idén till Yaktrax lär ha kommit från de skoskydd som sherpas har i Himalayabergen. https://www.yaktrax.com/

Man skall inte gå inomhus med Yaktrax eftersom det kan bli ordentligt halt men utomhus på snö och is verkar de fungera rätt bra. Det var min första gång att prova den här typen skoskydd men det lär nog bli fler gånger. :)

Att veta en känsla

Idag har vi helgdag i USA - Presidents Day. Skolan har stängt och jag tackar och tar emot. :) Den firas till minne av George Washington, USAs första president. Ingen post delas ut och många skolor, banker och statliga kontor har stängt. Men de flesta affärer har öppet eftersom man utnyttjar dagen till olika reor - Presidents Day Sales. Eftersom min fotled fortfarande inte är återställd - det blir bättre men går väldigt långsamt - tar jag det lugnt hemma.

Det slog mig häromdagen att jag i vår kommer att ha bott 16 år i USA. Det är en lång tid och jag har ibland litet svårt att fatta att det blivit så många år. Mina planer är fortfarande att lämna Weed men pga stukningen har jag inte kunnat känna efter och fundera på samma sätt som om jag varit frisk - har märkt att jag varit mycket tröttare än normalt pga fotleden.

När jag kom hit för 16 år sedan var min referensram Sverige. Semesterresor till USA och många länder i Europa räcker inte för att skapa en ny referensram, det är för kort tid. Något som blev uppenbart med en gång var alla nya mått, vikter, längder, osv. Och trots 16 år i USA är jag fortfarande rätt dålig på de amerikanska systemen. Mycket har nog att göra med att jag tycker att de är komplicerade och att metersystemet är så mycket enklare.

Som tur är har termometrar och andra mätredskap ofta både och. Michael pratade självklart om Fahrenheit (den enhet som mäter temperaturen) och numera vet jag på ett ungefär vad till exempel 70 grader Fahrenheit motsvarar i Celsius. Men jag har inte KÄNSLAN som en amerikan har. Känslan finns fortfarande för Celsius. Jag vet precis hur 20 grader Celsius KÄNNS.

Likadant om någon pratar om att ha åkt 30 miles här vet jag på ett ungefär hur långt det är. Men KÄNSLAN finns hos kilometer - 10 kilometer vet jag hur det KÄNNS att åka.

Och 1 kg vet jag hur det KÄNNS om jag hör det måttet. 3 pounds får jag ofta räkna om först i huvudet så att jag vet hur mycket det är i kilo. KÄNSLAN finns inte för pounds utan för kilo.

Även när det gäller nya helgdagar och traditioner finns inte KÄNSLAN riktigt där. Delvis kanske det beror på att Michael och jag inte direkt firade de amerikanska helgdagarna. Jag minns min första Thanksgiving. De andra amerikanerna KÄNDE dagen och firandet. Jag tyckte det var en ny och trevlig upplevelse. Men jag hade ingen riktig känsla inför dagen. Julafton har jag en KÄNSLA inför som kommer från att ha växt upp med den helgen och varit med om den som barn. Som sagt, firar man USAs helgdagar kan man självklart skapa en känsla allteftersom.

Att veta en känsla kommer med att växa upp i en kultur och att lära sig olika saker genom upplevelser som barn. Känslan finns där och sitter i ryggraden så att säga. Som invandrare får man lära sig allteftersom och känslan blir nog aldrig riktigt densamma som när man får med sig den genom sin uppväxt.

Termometrar har oftast som tur är både Celsius och Fahrenheit.

Likadant är det med linjaler - på ena sidan centimeter och på den andra inches.

Ett mått som har amerikanska ounces och cups på den ena sidan av måttet.

Vänder man på det har man milliliteter.

Meteorit- och asteroid-dagen

När jag satte på TVn en liten stund i morse för att titta på väderprognosen fick jag se bilder av en meteorit som kommit in över Ryssland. Det har varit stora nyheter över hela världen.

Den lär ha vägt runt 10 ton orsakat en hel del skador både på människor och byggnader. Rykten har tydligen cirkulerat om den sköts ner men det lär vi nog aldrig få svar på.

Det finns i alla fall många videosnuttar och bilder av meteoriten på nätet. Såg att Dagens Nyheter hade en hel del också på sin hemsida. Mobiltelefonerna lär ha slutat fungera under några timmar efter det att himlakroppen hade gått igenom atmosfären och exploderat.

Om den här meteoriten har något som helst samband med den asteroid som idag kommer att flyga mycket nära jorden är nog höljt i dunkel.

Asteroiden 2012 DA14 flyger idag närmare jorden än vissa satelliter (ca 27,000 km) och är ca 50 meter i diameter. Tydligen är det närmare än vad andra himlakroppar gjort som varit i den här storleksordningen. Tyvärr lär ingen kunna se den här asteroiden utan kikare och och teleskop och den lär kunna ses bäst från Indonesien, Asien och Australien.

Här i USA kommer det att finnas flera "live streaming video" sajter som visar asteroiden: http://cosmiclog.nbcnews.com/_news/2013/02/15/16966984-watch-asteroid-2012-da14-buzz-past-harmlessly-via-streaming-video?lite. Vet inte om man kan se dessa utanför USA.

Sådana här händelser påminner oss om att vi är rätt små i förhållande till det som rör sig ute i rymden. 1908 exploderade antingen en meteorit eller asteroid i en annan del av Ryssland - i Tunguskaområdet. Den var av en annan kaliber - mycket större jämfört med meteoriten som exploderade idag. Inga människor lär ha skadats vid explosionen 1908 men 80 miljoner träd jämnades med marken!

Den här bilden togs ungefär 20 år efter det att explosionen skett. Träden ligger som plockepinn på marken.

Ha en fin helg trots "rymdskräpet". :)

Bilden från NASA.

Valentine's Day och National Condom Day

När jag kom till jobbet idag (började senare eftersom jag jobbar till 21) fanns ett email från skolans "Health Education Specialist" att det fanns "cake" kvar efter det att National Condom Day firats. ;) Cake and Condom Day som hon skrev.

Idag är det alltså inte bara Valentine's Day utan även National Condom Day. Nog bör de höra ihop, eller hur. ;) Det verkar som om den internationella kondomdagen firas redan den 13 februari men här i USA slår vi tydligen samman dagarna.

Valentine's Day eller Alla Hjärtans Dag firas över hela världen och har långa, anrika traditioner. Här i USA ser man ballonger, choklad i MYCKET LÅNGA BANOR och blommor som de vanligaste presenterna. När jag bodde i Sverige minns jag inte särskilt mycket firande kring den här dagen men jag antar att firandet ökat allteftersom.

Blommor är tydligen den vanligaste gåvan i Sverige - 4 miljoner rosor säljs den dagen. I USA lär det ha funnits runt 224 miljoner rosor i handeln förra året. Det är en imponerande siffra.

Efter ett snabbt test hos Dagens Nyheter kan jag bara konstatera att jag inte kan särskilt mycket om den här dagen:
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/vad-kan-du-om-alla-hjartans-dag

Helt plötsligt har det blivit annorlunda att lägga upp bilder hos Blogger. Vad har de nu hittat på? Nu gäller det att sätta sina HTML-kunskaper på prov så att man kan ändra koden trots allt.

Bilden från internet: http://www.lilesnet.com/ValentinesDay/cards/index.htm

W-2, 1040 och TD F 90-22.1

Det ser nästan ut som någon slags hemlig kod i en Bondfilm. ;) Men så spännande är det inte. Det är helt enkelt olika blanketter som har med deklarationen att göra här i USA.

Varje år ställer skolan (och andra arbetsgivare) ut en blankett som heter W-2 eller Wage and Tax Statement. Den används för att rapportera löner och skatter för oss anställda. Återigen används vanliga posten att skicka dessa blanketter till alla anställda under januari. Att detta inte görs elektroniskt på något sätt är en gåta för mig. Kanske större arbetsgivare gör det elektroniskt - men inte här hos oss. Jag fick min för ett par veckor sedan.

Numera kan man fylla i sin deklaration via nätet och även betala elektroniskt eller med debet/kredit-kort om man har kvarskatt. Men det går även bra att betala med en check! ;) som skickas tillsammans med deklarationen till IRS eller Internal Revenue Service.

De vanligaste blanketterna för deklarationen är 1040 eller 1040A eller 1040EZ beroende på ens omständigheter. Har man utländska bankkonton som man får ränta för skall man också fylla i något som heter Schedule B. Eftersom IRS numera kontrollerar alla utländska bankkonton skall man inte undvika att fylla i den blanketten om man fått ränta.

Det där med utländska bankkonton skall rapporteras separat dessutom till något som heter U.S. Department of the Treasury. Den blanketten har det "spännande" namnet TD F 90-22.1. Där skall man ta upp alla konton man har i utlandet, de belopp som fanns på kontona under året och vad banken/bankerna heter. Den här blanketten har jag fyllt i sedan jag började tjäna pengar inom skolan när jag var elev. Den heter också så högtidligt "Report of Foreign Bank and Financial Accounts".

Under ett par år var jag tvungen att få hjälp av ett par olika företag med deklarationen efter Michaels bortgång. Det var alldeles för komplicerat att klara av den på egen hand eftersom det involverade två stater, Kalifornien och Oregon och andra saker i och med dödsboet. Numera gör jag allt själv och känner mig nästan litet stolt eftersom USA troligen har världens mest komplicerade skatteregler och lagar. Det är troligen en anledning till att det finns en uppsjö av företag som hjälper folk med deras deklarationer.

Något annat som jag inte gillar men som är ett faktum, det är att amerikanska medborgare måste fortsätta att deklarera även om de inte längre bor i USA. Även om man inte behöver betala skatt, skall deklarationen skickas in varje år. USA är ett av de få utvecklade länderna i världen som har detta krav. Jag visste om det när jag blev amerikansk medborgare men faktum är faktum.

Jag verkar ha en liten skuld till IRS (den federala myndigheten) men får tillbaka litet från staten Kalifornien. Man deklarerar till både IRS och till den stat där man bor. Alltid något. :)

Bilderna från internet.

Från Enebyberg till Weed

Bara rubriken gör att det nästan hisnar. ;) Skillnaden mellan Enebyberg och Weed är som mellan natt och dag.

Ibland kollar jag på Dagens Nyheters nätupplaga och såg idag att Jonas Gardell fått flera nomineringar under Gaygalan - där även kronprinsessan deltog. Minnen av Enebyberg väcktes.
Jonas Gardell växte upp i Enebyberg tillsammans med flera syskon. En av hans bröder gick i min klass. Jonas är ett par år yngre än mig men jag minns att jag såg honom i både Enebyskolan (lågstadiet) och Brageskolan (mellanstadiet).

Enebyberg hör till Danderyds Kommun - Danderyd lär fortfarande vara Sveriges mest välmående kommun med högst medelinkomst. Min familj var inte alls rik men att växa upp i Enebyberg var helt klart en speciell, litet avskild, värld med många högutbildade och många, många mycket vackra hus. En del större än andra. Skall se om jag kan leta fram några bilder litet längre fram från Enebyberg - har några här i USA.

Mina minnen av Enebyberg är till största delen positiva. Jag trivdes väldigt bra i huset där jag och mina föräldrar bodde och det var lummigt och grönt på sommaren med många stora, fina trädgårdar. Vår trädgård var en så kallad skafttomt där det inte fanns mycket insyn alls. Vi hade stora syrenhäckar, trädgårdsland och en stor flaggstång som allteftersom tiden gick blev utsatt för hackspettarnas angrepp och blev mindre och mindre hållbar. ;)
Det var gångavstånd till skolorna, till mataffären, till posten (jodå, det fanns "riktiga" postkontor när jag växte upp), till kompisar osv. Det gick att cykla till Täby Centrum på sommaren och även till Rösjön och Rinkebyskogen, som jag har gått många promenader i.

När jag flyttade från Enebyberg, flyttade jag inte särskilt långt. På andra sidan Rinkebyskogen ligger Sollentuna och Kärrdal och där köpte jag en lägenhet. Det gick att promenera genom Rinkebyskogen från Kärrdal till Enebyberg, vilket jag gjorde många gånger. Fortfarande hade jag nära till Rösjön och även till Edsviken.

Sista gången jag besökte villan i Enebyberg var 2002 innan mamma flyttade därifrån pga min pappas bortgång. Det kändes litet vemodigt att veta att jag aldrig skulle komma dit igen men livet går vidare. Sedan dess har jag besökt grannkommunen Täby där mamma nu bor.

Jag kom inte till Weed när jag först kom till USA utan Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Det hade varit roligt att kunna blogga redan då men bloggvärlden fanns inte riktigt, i alla fall kände inte jag till den, under 1997. Första gången jag kom till Weed var när jag började som internationell elev på skolan där jag nu arbetar. Mina intryck av Weed var inte särskilt positiva. Det var nergånget och såg fattigt ut och jag minns att jag sade att jag nog aldrig skulle komma att bo i Weed. Man skall aldrig säga aldrig.

Det dröjde till 2007 innan jag flyttade till Weed och jag har bott här sedan dess - förutom ca 1,5 år när jag bodde i Lake Shastina. Fortfarande känns det fattigt och nergånget och att jämföra Enebyberg med Weed går nog inte ens. Ibland saknar jag verkligen den typen miljö jag växte upp. Men att bo i Weed gör att det är nära till jobbet och jag slipper köra långt i vinteroväder. Många av de USA-bloggar jag läser, bor bloggaren i den typen förort jag växte upp i. Väldigt få USA-bloggare verkar bo i glesbygden med hög arbetslöshet och fattigdom. Men det kanske är bra att jag kan skildra en annan verkliget som stora delar av USAs befolkning faktiskt lever i.

Jonas Gardell är en artist jag uppskattar. Har läst hans bok "En komikers uppväxt" och sett filmen "Pensionat Oskar" samt föreställningen "En finstämd kväll med Jonas Gardell". Det här YouTube-klippet är en höjdare - lade ut det för flera år sedan på bloggen men det kan ses om. :)

Att ta ut pengar på banken - nja

Idag är vi lediga eftersom skolan är stängd. Man firar tydligen Lincolns födelsedag redan idag även om den officiella dagen är 12 februari. Inte mig emot att vara ledig. :) Gillar verkligen att man i USA har litet fler helgdagar utspridda under olika delar av året.

Jag fortsätter litet på penga- och banktemat från häromdagen. När jag pratade med en kompis nyligen i Sverige sade hon att man numera inte alltid kan ta ut pengar om man går in på bankkontoret till en kassa. Jag tappade hakan eftersom jag inte hängt med i den utvecklingen. Har aldrig varit med om att man i USA inte kan ta ut pengar även inne på bankkontoret från en kassa. Det är alltså utvecklingen i Sverige med mindre och mindre kontanter inom bankvärlden. Tydligen kan man fortfarande ta ut pengar från bankomater.

Det som däremot är normen numera i USA är att man blir utfrågad av bankpersonalen vad man skall ha pengarna till om man tar ut en litet större summa - runt $1000-2000. Det är ingen stor summa men man har alltså inte rätten att bara ta ut pengarna numera utan skall kunna redogöra för vad man skall ha pengarna till.

Sant? Ja. Det hände mig för inte så länge sedan. Och jag har läst om många som råkat ut för samma sak på olika håll i USA. Det känns som om de pengar jag satt in inte riktigt är mina eftersom banken har skyldighet att veta vad jag skall använda dem till. Det står i bestämmelserna för banker i USA numera att bankpersonalen måste ställa frågan. Eftersom jag visste om detta innan jag gick in på banken - och jag hade på känn att jag skulle bli utfrågad - hade jag tänkt ut vad jag skulle svara. Stämde det med sanningen? Nej. Men som jag ser det har de absolut ingenting att göra med vad jag skall använda mina pengar till.

Om man skall ta ut litet större summor måste man också meddela banken i förväg eftersom de måste förbereda uttaget. Vet inte ens hur mycket kontanter banker har numera på sina bankkontor.

Eftersom jag är ledig idag passade jag på att gå till min bank och lösa in den check ;) som jag fick från försäkringsbolaget med ersättning för läkarbesöket i december. Jag bytte bank förra året eftersom den jag hade stängde flera kontor och deras omdömen och betyg såg allt annat än bra ut. Banker i mina trakter har ofta stora lokaler trots att det inte bor många här.

Ingången till min bank i Weed.

Det är kallt idag. Bara några få plusgrader nu på eftermiddagen. Berget skymtade fram ur molnen en stund.

Fortfarande vinter

Det känns som om min kamera ligger i malpåse just nu eftersom jag fortfarande inte kan vara ute och gå. Min fotled blir långsamt bättre och jag får litet mer styrka allteftersom men det är segt. Jag har i alla fall inte ont och det får jag vara tacksam för. Min kondition är säkert helt körd i botten eftersom det varit flera veckor nu när jag inte kunnat röra på mig direkt.

De stora snöhögarna som kom med ovädren innan jul och som sedan låg under åtminstone en månad har nu äntligen i stort sett försvunnit. I går "alarmerades" vi om ett nytt oväder som skulle komma in över Oregon och norra Kalifornien i dag. Jag hörde vinden i natt men det var ingenting jämfört med de enorma ovädren före jul. I morse var det litet vitpudrat på marken men när solen bröt igenom molnen försvann den snabbt. Glad var jag eftersom jag inte riktigt kan skotta snö ännu på grund av stukningen. Det lär komma litet mer snö i kväll och i natt men vi är lediga i morgon så jag behöver inte ge mig iväg tidigt på morgonen.

Jag pratade med en av våra lärare häromdagen och både hon och jag pratade om de skador som uppstått på hus här i Weed under stormen som skadade taket på mitt hus. Weed är känt för sina starka vindar - det var därför Abner Weed (mannen som grundade staden Weed) anlade timmerbruket som fortfarande finns här, vindarna användes för att torka timret - men det ovädret som skadade många tak innan jul var ovanligt intensivt. Jag var på väg att blåsa omkull ett par gånger och många hus skadades som sagt.
Läraren och jag konstaterade att väderrapporteringen från andra delar av USA just när det gäller vindar nästan är litet skrattretande för oss. Hos The Weather Channel talar man upphetsat om vindar som når 30 miles per hour och att det nästan är farligt utomhus. I Weed är det inte ovanligt att vindbyarna kan nå upp till 60 miles per hour eller mer (det är uppemot 90-100 km/timmen) varje vinter. Ingen pratar om det och hos oss är det "vardagsmat".

Idag när jag satte på TVn för att titta på väderprognosen hos The Weather Channel pratade man om vinterstormen Nemo som härjar på USAs östkust och att vissa områden kan få en halvmeter snö. Det är en hel del men även när det gäller snömängder är vi, i Mt Shasta-området, vana vid mycket värre förhållanden. 10 centimeter snö kan ge stora rubriker i östra USA - här är det något som alla är vana vid och kan hantera.

Några bilder från i morse.

Kort och kontanter

Med tanke på mitt förra inlägg var det stora nyheter i morse att postverket i USA (USPS) från och med augusti i år inte kommer att leverera post på lördagar. Inget konstigt för oss svenskar men för folk i USA kommer det nog att kännas underligt. Jag minns att det fanns postutdelning i Sverige fram till dess att jag var runt 10-11 ungefär. Sedan gick det utför för Posten i Sverige - tycker jag.

Häromdagen var det ett nyhetsinslag som fångade min uppmärksamhet. Man pratade om att många i USA lever med stora ekonomiska bekymmer (många är en lön från "konkurs") och vad man kan göra för att underlätta för sig själv. Jag vet att vissa delar av USA är mycket välmående och att man knappt märker av USAs mycket stora ekonomiska kris men där jag bor är verkligheten en annan. Min lönecheck sista januari var märkbart mindre eftersom vi nu arbetar för mindre pengar. Min motivation på jobbet har gått ner dramatiskt.

Det man talade om var att väldigt många lever i en "falsk" känsla av att ha tillräckligt med pengar eftersom man använder kreditkort och har stora skulder som egentligen inte kan betalas av. Jag har två nära exempel på personer som levde i den verkligheten. Man föreslog till och med i nyhetsinslaget att använda kontanter i stället för kort. Bra!

När jag var kreditvärdig (man har ingen kredithistoria när man först kommer till USA och måste ha det innan man kan få ett vanligt kreditkort) och fick mitt första kreditkort i USA var jag väldigt noga med att alltid betala av min skuld varje månad. Det gör jag fortfarande. Och jag använder mina kreditkort mycket sparsamt.

Något som Sverige verkar vilja är att göra landet till ett i stort sett kontantlöst samhälle, dvs att det finns väldigt litet kontanter i omlopp. Till och med CBS i USA talade om detta förra året: http://www.cbsnews.com/8301-202_162-57399610/sweden-moving-towards-cashless-economy/. Många tycker det är bra och att det är ett mål vi skall sträva eftersom rånrisken anses vara så stor. Jag håller inte med om det. Med kort har man identitetsstölderna som bara växer. I USA är vi på väg mot mindre kontanter men fortfarande är det mer okej att använda "riktiga" pengar.
Jag tycker inte om att det blir mer och mer kortbetalningar och att fler och fler lever i en "falsk bubbla" av att tro att de har tillräckligt med pengar. Och att det går snabbare i affärerna med kort, det stämmer absolut inte. Folk som betalar med kort tar ofta mycket längre tid att komma igenom betalningsproceduren än en person som betalar med kontanter. Jag betalar nästan alltid med kontanter. Vet att jag sticker ut hakan nu men det är så jag känner "and I am sticking to it". ;)

Det finns mycket att skriva om vart USA är på väg ekonomiskt men det får räcka för idag.

Skickas med vanlig post

Under de 15 år jag bott i USA har jag förundrats och kanske till och med förskräckts ibland över det man skickar via vanliga posten.

Mitt green card kom via vanliga posten. Inte rekommenderat eller försäkrat på något sätt utan i ett kuvert med vanligt porto. Ett green card är en värdehandling tycker jag. Det är ett bevis på att jag har laglig rätt att bo och arbeta i USA.

Mitt amerikanska pass hade jag begärt extra snabb behandling av men det kom också med vanlig post. Hur kan man skicka ett pass via posten utan att det är rekommenderat? Helt otroligt.
Man förväntas inte hämta upp sitt pass utan alla pass skickas via posten.

Överhuvudtaget skickas alla immigrationshandlingar via vanliga posten. Brev om att man skall infinna sig för fingeravtryck, intervjuer och kallelser till att bli amerikansk medborgare. Det är viktiga papper och skulle givetvis hur enkelt som helst kunna förkomma. Och det gör de ibland. Jag hade turen att alla mina papper från immigrationsverket kom fram som de skulle. Men jag har läst om hur andra inte fått post från immigrationsverket och missat viktig information.

Som jag skrivit om många gånger tidigare används checkar fortfarande i USA. Under mitt jullov var jag hos en öron-näsa-halsläkare för att rengöra öronen. Eftersom jag har sjukförsäkring genom skolan behöver jag inte betala hela summan utan bara en viss del. Läkarmottagningen visste inte exakt hur mycket jag skulle få ersättning för så jag betalade hela summan och fick besked att jag skulle få en check med det belopp som försäkringsbolaget skulle stå för.

Besöket hos doktorn var i slutet av december och i förra veckan började jag undra vad som hänt eftersom ingen check hade dykt upp. Jag ringde till försäkringsbolaget och de sade att checken ställts ut redan den 11 januari. Att post kan ta tid är ingen nyhet men mer än 2 veckor verkade litet väl lång tid. Jag fick veta att de inte kunde göra något förrän 30 dagar gått. Ingen check fanns i brevlådan under hela förra veckan och jag utgick från att den kommit bort. Men, i lördags låg den helt plötsligt, till min glädje, i min brevlåda.

Att skicka checkar via posten är vardagsmat i USA. Det görs inga elektroniska överföringar från många företag utan det är en check som ställs ut och skickas via vanliga posten. Jag skickar själv checkar ibland via posten eftersom det inte finns något annat sätt att betala på. Man tycks ha en stor tilltro till postverket och att de vet vad de gör.

Man kan beställa så kallade "personalized checks". Kan inte tänka mig att man i Sverige ens skulle komma på tanken med denna typen checkar. ;)

S som i Super Bowl

Just nu står USA stilla. Det är söndag eftermiddag, litet efter 4 på eftermiddagen.

USAs kanske största sportevenemang - Super Bowl - gör att gatorna ligger tomma och öde just nu. I år spelar Baltimore Ravens och San Francisco 49ers. Matchen går av stapeln i New Orleans.

När Michael och jag levde tillsammans försökte jag att sätta mig in i amerikansk fotboll. Michael förklarade och jag fattade, av någon anledning, inte riktigt alla regler. Det gör jag fortfarande inte. Och kommer troligen aldrig att göra. Har man varit i USA i 15 år är det nog "ett hopplöst fall". ;)

Idag samlas man framför TV-apparaterna, på sportbarer, restauranger som har TV-apparater och tittar på denna match. Äter, dricker och hejar på något av lagen eller bara tycker det är kul att titta på en bra match. Jag satte på TVn en stund men det blev inte lång stund jag tittade. Matchen sänds även live via nätet här i USA.

Numera sänder man flera timmar innan matchen börjar och det är stor underhållning. Man kan det där med underhållning i USA. Alicia Keys kommer att sjunga nationalsången på sitt eget sätt.

Super Bowl är "big business". En 30 sekunder lång reklamsnutt lär kosta $4 miljoner! Låter absurt tycker jag.

Här i Weed har vi en bowlinglokal och jag kan tänka mig att de har Super Bowl idag. I Mt Shasta finns det ett par pizzarestauranger som brukar sända sportevenemang. De lär ha ett "all you can eat Pizza Super Bowl"-erbjudande.

I Sverige sänder tydligen TV 10 Super Bowl.

Amerikansk fotboll till all ära - jag föredrar fortfarande "vanlig" fotboll där jag kan de allra flesta reglerna. :)

Här spelar man idag - Mercedes-Benz Superdome i New Orleans.

Bilden från Wikipedia.

Phil i Punxsutawney och Groundhog Day

Världens kanske mest kända skogsmurmeldjur (Groundhog) - Phil i Punxsutawney (glad att jag inte bor där med tanke på stavningen ;)) - har nu gett sin prognos för vintern - det blir snart vår! Han hamnar kanske litet i skymundan den här helgen eftersom det är USAs, kanske största, sportevenemang på söndag - SUPERBOWL! Jag bryr mig inte så mycket om det men miljoner amerikaner kommer att sitta klistrade framför TV-apparaterna på söndag.
Phil's prognos: http://www.weather.com/family-kids/pets/groundhog-day-news-20130202

Phil är en stor turistattraktion och massor med människor kommer varje år till Punxsutawney för att ta del av hans prognos - ser han sin skugga blir det 6 veckor ytterligare med vinter. Ser han inte sin skugga blir det snart vår. Groundhog Day är en rätt stor företeelse här i USA men tydligen har Phil bara varit korrekt runt 40% av sina prognoser. De som är inbitna Phil-fantaster ifrågasätter honom inte utan säger "det blir vinter någonstans". Phil har sin egen hemsida och till och med en klubb. http://www.groundhog.org/

The Weather Channel - som denna vinter på eget initiativ börjat namnge vinterstormar (man kan undra varför) - har nu även tagit på sig att utse de topp 11 murmeldjuren i USA! Inte nog med det, de kommer också att ha täckning under flera timmar från Punxsutawney. ;)
Deras lista finns här: http://www.pennlive.com/midstate/index.ssf/2013/01/weather_channel_names_top_11_g.html

1. Punxsutawney Phil (Punxsutawney, Pa.)
2. Staten Island Chuck (Staten Island, N.Y., and official groundhog meteorologist of New York City)
3. General Beauregard Lee (Lilburn, Ga.)
4. Dunkirk Dave (Dunkirk, N.Y.)
5. Chattanooga Chuck (Chattanooga, Tenn.)
6. Buckeye Chuck (Marion, Ohio)
7. Sir Walter Walley (Raleigh, N.C.)
8. Jimmy the Groundhog (Sun Prairie, Wis.)
9. Malverne Mel (Malverne, N.Y.)
10. Holtsville Hal (Holtsville, N.Y.)
11. Woody (Howell, Mich.)

De har till och med en video med Phil dagen innan den 2 februari - Groundhog Day.



Om någon undgått filmen "Groundhog Day" eller "Måndag hela veckan" kan den varmt rekommenderas. Bill Murray upplever samma dag om och om igen tills han lärt sig något om sig själv. Mycket rolig film. Den spelades tydligen in i en annan stad än Punxsutawney men det gör den inte mindre rolig.