Bostadsuppdatering

Tack till alla fina kommentarer - jag gör ett undantagsfall här och tackar alla samtidigt som skrev och önskade lycka till.

Här kommer nu en liten bostadsuppdatering. Om man bor i ett område med en skola (college eller universitet) finns det väldigt litet att hyra just den här tiden på året eftersom eleverna har hyrt det mesta. Sommarmånaderna har många fler bostäder till uthyrning. Därför insåg jag att jag (tyvärr) inte kunde vara otroligt kräsen och jag visste att jag inte skulle hitta en "drömbostad". Tiden var alltför kort. Att både hitta bostad och flytta på 30 dagar är nästan en "omöjlig" uppgift.

Efter det att jag skrev mitt inlägg i fredags tittade jag på några fler bostäder - två genom företaget jag har hyrt från och en som min "gamla" hyresvärd (från min tidigare lägenhet i Weed) hade i Lake Shastina. Ingen var så att jag "hoppade högt". När jag senare kom hem fanns ett meddelande på telefonsvararen att kvinnan med lägenheten i Weed hade godkänt mig! Igår var jag och skrev på pappren. På 24 timmar hade jag tittat på, ansökt om och blivit godkänd för en bostad. Kanske rekord. :) Det är en helt okej bostad men ingen drömbostad. Tiden var som sagt alldeles för kort och utbudet för litet. Men jag kommer att ha tak över huvudet och jag kan åka till Sverige som planerat.

Nu är det "busy work" som gäller. Att ringa miljoner telefonsamtal för att flytta telefonservice, sätta upp ny service osv. Och att faktiskt flytta mina saker. Jag är otroligt tacksam att jag har så litet som jag har. Men jag måste ha hjälp eftersom min bil inte klarar av några stora saker.

Den nya lägenheten ligger faktiskt på samma gata där jag tidigare bodde i lägenhet. Och lägenhetsnumret är detsamma som det jag hade i min "gamla" lägenhet. Om jag vill gå till jobbet kan jag göra det. Jag kommer att bo nära den stora motorvägen vilket blir ett klart minus men jag kommer i alla fall att kunna se berget från ett par fönster. Givetvis kommer jag att sakna min nuvarande bostad - utsikten, sjön, tystnaden, den härliga, rymliga känslan som den här lägenheten har och att den inte riktigt ser ut som en "vanlig" lägenhet. Men jag har ju inget val - jag måste flytta.
I skrivande stund vet jag inte när flyttlasset går men jag siktar på inom ett par veckor. Mycket att packa alltså.



Tack Olgakatt för bloggutmärkelsen! Vad glad jag blev. :) Precis som Annika skrev i sitt bloggutmärkelseinlägg väljer jag att inte skicka den vidare - kan inte välja ut på det sättet. Sju saker skall jag skriva om som andra kanske inte direkt känner till. Det får nog bli saker som blogg"världen" inte känner till eftersom mina vänner vet om det mesta.

1) Gymnastik var det ämne jag tyckte sämst om i skolan. Inte för att jag inte tyckte om att röra på mig utan pga att läraren endast tyckte om de tjejer som var med i en gymnastikgrupp i Enebyberg. Vi hade uppenbarligen dåliga lärare i mina skolor - har ju tidigare berättat om svenskläraren som fick mig att tro att jag inte kunde skriva.

2) Tv-serierna "Friends" och "Seinfeld" är mina absoluta "sitcom" favoriter. Har sett alla episoder flera gånger.

3) Jag har hälsat på Olof Palme vid en prisutdelning som var i Stockholm för många år sedan.

4) Jag har aldrig rökt - inte ens provsmakat en cigarett.

5) Mitt sätt att se på tillvaron är att det är en mening med allt som sker i mitt liv och att jag lär mig av allt för att "växa" som människa. (Till och med min nuvarande bostadssituation).

6) Anser att "jantelagen" i Sverige (dvs den oskrivna "regel" som säger att "du skall inte tro att du är något") är en stor anledning till att jag bor i USA. Även om folk är ytliga här tillåts framgång och man tillåts att tro på sig själv.

7) Jag kan sjunga, dansa och spela piano och tvärflöjt.

Nu måste jag återgå till mina flyttkartonger. :)

Måste flytta - igen!

Ville bara skriva ett kort inlägg - igår var en dag som jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Innan jag begav mig till jobbet för mitt "kvällsskift" kom en kvinna från uthyrningsföretaget och gav mig ett brev där det stod att jag har 30 dagar på mig att flytta ut! Jag fick ingen bra förklaring men jag vet att det inte har med mig att göra utan de påstår att de tre lägenheterna skall byta ägare och att de inte längre skall vara till uthyrning.

Tala om total chock att få ett sådant brev. 30 dagar. Hur hittar man en ny bostad OCH flyttar på 30 dagar? Trots chocken igår ringde jag till ett par som har en lägenhet i Weed till uthyrning, jag var och tittade på den igår och i morse lämnade jag in min ansökan. I eftermiddag skall jag faktiskt titta på ett hus i Lake Shastina och jag skall också titta på ett möjligt hus i Weed. Fördelen med att bo i en liten stad är att alla känner alla. De som har lägenheten i Weed känner min chef och en av mina referenser. Och jag vet att de ger mig fina referenser. Huset i Weed hyrs ut av en kvinna som var en av Michaels klienter (Michael var en terapeut) och denna kvinna har just nu ett tillfälligt jobb där även min granne jobbar. Världen är liten.

Jag hade på känn att ägaren hade ekonomiska problem (pga tidigare brev om att vattnet skulle stängas av och i söndags satt en lapp på min dörr som var till ägaren från hans huslåneföretag) och jag vet att många andra i Kalifornien är i samma situation som jag, men att faktiskt vara med om det är något jag hade hoppats slippa uppleva. Och jag hade aldrig trott att det skulle gå så fort. Det som fortfarande är oklart är om huset har gått in i något som heter "foreclosure" eller inte. Det är när ägaren inte längre kan betala lån som finns för huset och en bank tar över. Om det är så att det egentligen har gått in i "foreclosure" (och uthyrningsföretaget inte talar om det) har jag rätt till 90 dagar. Förra året i maj kom en ny lag som just ger hyresgäster litet mer skydd vid "foreclosures".

Vet inte hur ofta jag hinner och orkar uppdatera min blogg framöver tills jag hittat en annan bostad men jag skall försöka skriva och berätta vad som händer.

Frigjorda amerikaner

I södra Oregon (staten som ligger precis norr om Kalifornien) finns en mysig stad som heter Ashland. Den har fina affärer och det märks att folk har pengar. Husen är omhändertagna och det är en stad som har mycket personlighet. Den har ett universitet och har nog blivit litet "inne" att bo i.

I Dagens Nyheter skrevs det alldeles nyligen en liten notis om Ashland. Tydligen har staden även några exhibitionister:

"Sedan en kvinna cyklade genom stan förra året endast iförd stringtrosa och en pensionerad programmerare promenerade naken förbi en skola har de styrande i Ashland i Oregon, USA, fattat beslut om nakenförbud".

Inte visste jag att folk i Ashland var så frigjorda. :) Annars är Ashland mest känt för Oregon Shakespeare Festival som drar runt 100,000 turister varje år. Och de har även en filmfestival som blir mer och mer populär.

Jag berättade för en av våra lärare (som bor i Ashland och pendlar varje dag) att denna nyhet hade letat sig ända till Sverige. Hon tyckte att det var litet pinsamt att Ashland skulle bli känt genom just den här notisen men hon hade sett den nakna damen på cykeln.

Ashland kan annars rekommenderas om någon har vägarna förbi södra Oregon - trots nakna Ashlandbor.

Jag har tyvärr inga egna bilder från Ashland så det får bli en lånad bil (Wikipedia). The Plaza, Ashland.

"Hello, how are you?"

Jag börjar undra om den här frågan kommer med bröstmjölken i USA. :)

När jag var i USA första gången 1985 trodde jag naivt att jag faktiskt skulle svara med något mer än t ex "I'm fine" eller "I'm okay". Jag trodde att den som frågade faktiskt ville veta något om hur jag mådde. Ja, jag var ung då. :) Snabbt insåg jag att ingen egentligen var speciellt intresserad av några längre utläggningar.

Den här frågan får man i affärer, banker, postkontor, hotell - "you name it" - och den verkar ställas som en artighetsfras. Den är en del av den amerikanska kulturen helt enkelt. Inga djupa svar förväntas utan det är mer som att man med frågan ser den andra personen vid kassan eller i kön och säger "hej" litet snabbt. Numera bara svarar jag "I'm fine - how are you?" Det är allt, inget mer komplicerat.

Att ha samma utbyte i en affär i Stockholm kan vara litet svårare helt klart. Jag var van vid den amerikanska stilen när jag kom på besök förra året och tänkte mig nog inte för att jag var i Sverige. :) Jag fick några tafatta "hej" tillbaka och det kändes som om personen i kassan inte riktigt "såg" mig, som om han eller hon nästan var rädd för någon slags kontakt. Jag vet att jag generaliserar och att det alltid finns undantag. Och att det kanske är ett storstadsfenomen, men det verkar nästan finnas en rädsla att skapa kontakter i Sverige.

Visst är frågan "Hello, how are you?" en ytlig fras men den gör i alla fall att man känner sig sedd. Den skapar en kontakt människor emellan även om det bara är under några sekunder. Det vore nog inte helt fel om vi i Sverige kunde ta till oss litet mer av den här stilen.

Folkräkning ... eller?

Det bor litet drygt 300 miljoner människor i USA. Under mars kommer alla hushåll i USA och Puerto Rico att få en blankett som skall fyllas i och skickas tillbaka. Det är inte frivilligt utan blanketten skall skickas tillbaka. Gör man inte det kommer en folkräkningsanställd hem till dig, knackar på din dörr och ställer de frågor som finns på blanketten.

USAs grundlag säger att alla invånare skall räknas vart tionde år. Det är "The United States Census Bureau" som har ansvar för detta enorma projekt. Mer än 10 miljarder dollar lär det hela kosta i år. Det är alltså inte frivilligt att svara eller inte svara på frågorna. Risken att bli bötfälld om man inte svarar på blanketten eller om man ger felaktig information lär kanske inte vara överhängande men man kan bli bötfälld, beroende på "brottet", allt från $100 till $1000 och få tillbringa ett år i fängelse. Det här är tydligen inget man tar lätt på.

Mitt minne av Sverige är att man är så van vid att "storebror" skall veta både det ena och det andra att de flesta inte tänker så mycket på om det kommer blanketter som skall fyllas i. I USA är det annorlunda. Många har litet av en rebell i sig och en hel del människor kommer troligen inte alls att fylla i blanketten. Många amerikaner misstror "storebror" och vill inte lämna olika slags uppgifter om sig själva och sitt hem.
Många har också ifrågasatt den här folkräkningen eftersom det finns massor med illegala immigranter som inte finns med i "systemet" och många andra som varken har en fast adress eller ett fast hem.

I år lär det vara det kortaste frågeformuläret någonsin med "bara" 10 frågor. I USA skall man ofta uppge sin ras när man fyller i olika slags formulär och det finns med också i det här. I folkräkningen 2010 finns följande raser uppräknade: White, Black/African American/Negro, American Indian or Alaska Native, Asian Indian, Chinese, Filipino, Other Asian, Japanese, Korean, Vietnamese, Native Hawaiian, Guarmanian and Chamorro (har ingen aning om varifrån dessa människor kommer), Samoan och Other Pacific Islander. Många har reagerat över ordet "negro" i formuläret eftersom det är ett laddat ord i USA.

Eftersom jag inte vill ha någon som kommer och knackar på min dörr fyller jag nog i blanketten som en "lydig svensk". :)

Winter Wonderland

Följ med på en resa från barmark till meterhöga snövallar.
Min dag började i ett snöfritt Lake Shastina där sjön faktiskt växt till sig litet.

När jag kom till jobbet i Weed var det en annan värld som slog emot mig. Det var vitt. Och mycket vitt. Gatorna var smala och snövallarna höga. Weed hade också haft elavbrott men "bara" under 7-8 timmar. Skolan var igång idag som vanligt men det såg litet tomt ut på parkeringsplatserna.

Här jobbar jag - i Distance Learning byggnaden.


Mitt nästa mål efter jobbet var att handla mat i Mt Shasta. Jag hade, som sagt, hört talas om långa (flera dagar) elavbrott men affärerna hade öppnat igen. Läraren med svenska svärmor berättade att hon sett elledningar slitas loss och explodera. Hon hade mellan 1-2 meter snö hemma. Jag visste inte riktigt vad som väntade.

Det var fantastiskt vackert att köra motorvägen mellan Weed och Mt Shasta. Snötyngda granar kantade vägen. När jag kom in till Mt Shasta var det som att stiga in i en helt annan värld. Gatorna var smala, höga snövallar fanns mitt i gatan, parkeringsplatserna hade krympt till ett minimum på grund av snön, många trädgrenar hade brutits av. Så kan det se ut i slutet av vintersäsongen när många oväder dragit in.

Jag hörde historier om folk som varit utan el i flera dagar och som packade sina kylskåp med snö. Någon sade att han hade 10 plusgrader hemma. Andra hade tagit in på härbärget. Har aldrig sett så många bilar från elbolaget ute på stan. Affärerna hade stängt under 1-2 dagar och hela vårt område var egentligen avskuret från omvärlden när I-5 stängdes av. Mt Shasta Ski Park hade fått 6 feet snö under 2 dagar. Det är ungefär 2 m snö. Det kändes litet som en stad i kristillstånd samtidigt som folk handlade som vanligt. Välkomna till Mt Shasta i snö.

Huvudgatan i Mt Shasta - Mt Shasta Boulevard. Låter som en mycket stor gata i en mycket liten stad. :)




Jag blev förvånad över hur många stora trädgrenar som brutits av.

Insnöade hus och bilar.

Dagens plus

Tänkte med jämna mellanrum skriva litet kortare inlägg om trevliga saker som hänt.

Dagens plus idag är:

• Att ha ytterligare en ledig dag eftersom skolan var stängd även idag. Och att få ledigt med lön utan att behöva ta semester.
• Att se en "bald eagle" (vithövdad havsörn) sväva över huset där jag bor. Min granne och jag var ute på en promenad och såg denna fina fågel - hade tyvärr ingen kamera. Det här är USAs nationalfågel.
• Att ha el under alla oväder den senaste veckan. Läste idag att flera tusen personer i Mt Shasta varit utan el mer än 24 timmar. Min kollega hade inte haft el under 32 timmar. Man har till och med inrättat ett härbärge i stan för alla som har det kallt och mörkt hemma.

Bild på vithövdad havsörn från The Organic Leadership Blog

Snö i USA

Det råder full snöstorm i Mt Shasta området idag. Den stora motorvägen I-5 har stängt på grund av snö och skolan har också stängt. Stängningen av skolan skedde 15 minuter efter det att skolans första kurser hade börjat klockan 8 i morse! Ett inte alldeles okritiserat beslut. Skolchefen försökte förklara sitt minst sagt konstiga beslut men lyckades nog egentligen inte alls. Givetvis borde skolan inte ens ha öppnat. Tyvärr hade jag "morgonskiftet" och hade tagit mig dit och fick åka hem igen efter 30 minuter på oplogade gator och hala vägar.

Snö i USA är ett kapitel för sig. Det kommer ofta mycket snö - kanske flera meter ibland på vissa håll. Men trots detta verkar många amerikaner ha ett nästan skräckartat förhållande till snön. Tittar man på The Weather Channel är snöstormar något som rapporteras lika mycket som en stor händelse som till exempel jordbävningen i Haiti.

På många håll i USA stänger både skolor och arbetsplatser om det kommer någon decimeter snö. Har man vuxit upp i ett land som alltid har vinter och oftast har snö verkar det konstigt. Och stora delar av USA har vinter varje år och får ibland mycket mer snö än vad t ex Sverige får. Jag har en känsla av att mycket beror på var i USA man bor och hur snabbt man stänger skolor och har en så kallad "snow day". Här i Mt Shasta området håller man öppet tills det blir riktigt mycket snö. Men så kommer det också flera meter snö ibland.

En annan stor skillnad mellan USA och Sverige verkar vara förmågan att köra bil i snö. Eftersom det inte finns någon halkkörning i Kalifornien vad jag vet (vet inte hur det är på andra håll i USA) verkar många vara riktigt rädda att köra bil i snö. Många kryper fram även när det är bara några snöflingor i luften. De flesta har dubbdäck eller så kallad 4-wheel drive i mitt område (eftersom vi har vinter varje år) men verkar rädda om det snöar. Nog för att Stockholm blir kaosartat varje gång det snöar för första gången varje vinter men de flesta verkar i alla fall vara vana att köra bil på vintern.

Jag skrev igår om hur olika klimatet kan vara - just nu regnar det i Lake Shastina och i Weed är det 1 meter snö. Konstigt ställe jag bor på. :)

Promenad i Lake Shastina

I lördags sken solen så då passade jag på att fota litet i Lake Shastina. Tur att jag gjorde det eftersom fem oväder kommer att dra in över USAs västkust den här veckan. Just nu vräker det ner och sjön har faktiskt blivit större sedan igår.

Till skillnad från Weed finns det inga slumkvarter, inga fallfärdiga hus och inte en massa skräp. Lake Shastina kom till under 60-talet som en så kallad "second home recreation area", dvs det var folk som kom hit på semester och helger. Nu är det mest bofasta som finns här. Många har flyttat hit från andra delar av Kalifornien och det finns (eller kanske fanns) en hel del pengar och stora hus. Den ekonomiska krisen har givetvis även drabbat Lake Shastina och många hus står tomma och har stått tomma under lång tid.
Lake Shastina har helt klart en annorlunda atmosfär jämfört med både Weed och Mt Shasta. Det är ett "kontrollerat villaområde", dvs man får, som husägare, inte göra i stort sett någonting utan att fråga om lov först. Man kan inte måla sitt hus i vilken färg som helst och man kan inte ha vad som helst utanför sitt hus.

Lake Shastina är en "high desert" med varmare klimat året runt. Det kan vara snöstorm i Weed men sol i Lake Shastina trots att det bara tar ca 15 min. att köra bil. Jag saknar ibland lummiga lövträd eftersom det i stort sett bara växer barrträd, salviabuskar, chaparall (som tydligen heter stenek på svenska) och manzanitas. Gillar man inte snö (vilket jag inte gör) passar det bra att bo här eftersom det inte snöar särskilt mycket. Vill man ha snö skall man bo i Mt Shasta.

Jag bodde här redan 2005-06 när jag kom tillbaka från Hawaii. Då bodde jag hos min vän N i en liten så kallad "in-law unit" (en liten lägenhet där t ex en svärmor kan bo) i hennes hus. Den bestod bara av ett sovrum, ett kombinerat vardagsrum och kök och ett badrum, men det fungerade för mig under ett år. N var borta mycket så jag kände nästan att jag bodde själv i huset. Hennes hus hör till de större med 10 rum och flera badrum. Det ligger på en kulle och man har en fantastisk utsikt.

Många hus står som sagt tomma och skyltar med "For Sale" har tagit över under de senaste två åren.

















Ett av de mer intressanta hus som jag sett här är det här med geodesisk domstruktur. De har kanske fått något specialtillstånd. :)

Många hus har stora fönster vilket inte riktigt verkar passa med tanke på hur mycket det blåser. Det är vanligt med stormstyrka på vintrarna.

















Här är några nyare hus som visar hur stilen är i Lake Shastina.



Så kallade "log houses" är rätt vanliga, dvs de är byggda med runda trädstammar. Jag har varit inne i ett sådant och det är litet speciellt med samma struktur inomhus. Kan bli litet problem att kunna hänga saker på väggarna. :)

Lake Shastina är kuperat - många hus ligger på kullarna och det finns en del riktigt branta vägar in till husen. Det gäller att ha bra bromsar.

Det här är en del av Lake Shastina som har de riktigt stora husen med strandtomt.

Yoghurt

För många år sedan fanns det reklam på de svenska yoghurtförpackningarna som sade att man skulle bli mycket gammal om man åt yoghurt. Kanske det stämmer, inte vet jag. Men jag äter yoghurt varje dag till frukost eftersom det är en bra start på dagen för mig.

Som vanligt finns det skillnader mellan Sverige och USA. Svensk yoghurt är mycket tunnare i konsistensen än vad den amerikanska yoghurten är. Den svenska kan man hälla. Det kan man inte med den amerikanska. Den får man ta med sked från förpackningen. Numera tycker jag faktiskt bättre om den amerikanska yoghurten. Den svenska känns litet tunn.
I Sverige säljs oftast yoghurten i Tetra Paks "fyrkantiga" förpackning. Här är det oftast runda "plastburkar" som gäller.

De flesta yoghurttyperna här i USA är smaksatta med alla möjliga fruktsmaker och honung. Och de innehåller mycket socker. Men som tur är finns det även helt neutrala yoghurttyper som faktiskt smakar yoghurt och som man själv kan smaksätta med "riktig" frukt. Jag brukar skiva banan i min. Något som också är rätt vanligt är ett lager med grädde på toppen av yoghurten. Att hitta fettsnåla produkter är inte alltid det lättaste. "Cream top yoghurt" är något som amerikaner gillar. Därav kanske de stora midjemåtten. :)

Det märket jag brukar köpa heter Nancy's och de har faktiskt en "non-fat" yoghurt som inte har någon smaktillsats. Den lär bara innehålla skim milk (kan nog jämföras med fettfri mjölk), nonfat dry milk och nyttiga bakterier. Trots att den är fettfri smakar den inte alls så. Den är lika god som de med "cream top".

Det känns bra att ha hittat en fettsnål, god yoghurt men jag är fortfarande på jakt efter en fettsnål, god ost. Den jakten har pågått i 13 år. :)

"Slummen" i Weed

Bara namnet Weed kan ju ge vissa associationer. :) Men staden är bara uppkallad efter sin grundare, Abner Weed, som startade ett timmerbruk här. Eftersom det blåser så mycket var det en bra plats för att torka timret.

Weed är en liten stad, bara runt 3000 personer bor här permanent. Många är fattiga och har missbruksproblem och det märks. Hus och trädgårdar är inte alltid i bästa skick. Det som gör att Weed inte är en totalt bortglömd "håla" är skolan jag jobbar på. Om inte skolan fanns skulle Weed troligen vara en stad som de flesta bara passerade genom på sin väg norrut eller söderut.

Som sagt, "slummen" i Weed är påtaglig på vissa ställen. Här kommer några ögonblicksbilder från min promenad igår. Givetvis finns det också trevliga och fina hus i Weed - får återkomma till dessa en annan gång.


Ett gammalt nedgånget hus som jag inte förstår att någon kan bo i. Trädgården inbjuder kanske inte riktigt till utesittarstunder.

Det här staketet finns utanför mitt gamla lägenhetshus där jag bodde för 1,5 år sedan. Många staket ser ut så här i Weed och tidningar ligger ofta kvar på marken.











En pittoresk toalett utanför ett hus. :)














Många människor i USA bor i så kallade mobile homes i trailerparks. Det är platser där de här rullande hemmen ställs och sedan används de som vanliga bostäder. Den här trailerparken är riktigt nedgången och jag skulle inte ens vilja gå där på kvällen.

Det här är en vanlig syn i Weed - skräp bredvid soptunnan i stället för i soptunnan.

Frigjorda svenskar?

Det finns myter och felaktiga uppfattningar om oss svenskar precis som det finns myter och felaktiga uppfattningar om andra folkslag. Att alla svenskar är blonda och blåögda är kanske en av de vanligaste. Att det möjligen finns isbjörnar som går på gatorna är en mindre vanlig myt men inte helt ovanlig. Den "svenska synden" är en annan myt som fortfarande finns.

Häromdagen fick jag en fråga från en av lärarna som undervisar i "min" byggnad. Hon är en färgstark person och har alltid massor med elever i sina Speech-kurser. Hennes svärmor är faktiskt från Sverige och bor här i Mt Shasta området - vi får se om jag kommer att få träffa denna svärmor någon gång. Svärmodern hade ställt en fråga som fick läraren att inte riktigt veta vad hon skulle säga - och hon har inte svårt för att prata i vanliga fall. :) Frågan var: "Is my son sexually satisfying you?" Hoppsan, kanske inte en fråga som man förväntar sig att svärmor skall ställa.

Följdfrågan från läraren till mig blev om svenskar är litet "konstiga" på något sätt när det gäller sex. Som sagt, myten om den "svenska synden" lever nog fortfarande kvar. Det var väl på 50- och 60-talen som en del svenska filmer spreds över världen och satte igång denna myt.

Jag visste väl inte riktigt heller vad jag skulle svara - inte varje dag man får en sådan fråga på sitt jobb. Men jag sade att jag tyckte att amerikaner verkar ha någon slags dubbelmoral många gånger när det gäller sex. På amerikansk TV får det inte visas nakna kroppar hur som helst och samtidigt pågår allt möjligt "under ytan" som till exempel pedofiler, webcams, prostitution osv.

Visst finns det samma saker i Sverige men nog är det litet mer öppet och frigjort i största allmänhet. Och svenskar verkar ha ett litet mera avslappnat förhållande till sex jämfört med amerikaner. I alla fall är det mitt minne av Sverige och jag tror inte att det har förändrats så mycket på 13 år.
Det här visar sig också t ex inom frågan om aborter. I Sverige är det en självklarhet att kunna göra en abort. I USA är det en av de mer omtvistade frågorna i det amerikanska samhället. Alla stater har litet olika regler kring hur lätt det är att göra abort och det finns en rätt stark rörelse som helt vill förbjuda aborter. Kanske finns anledning att återkomma till det här eftersom det är en stor skillnad mellan USA och Sverige.

Inte vet jag vad läraren egentligen tror om oss svenskar men hon gav mig något att fundera på i alla fall. :)

Plugga i USA

Fick ett önskemål nyligen att jag skulle berätta litet om att plugga i USA och hur jag upplevde att vara elev här.

Under fyra år var jag internationell elev på skolan där jag nu arbetar. Att ha ett studentvisum är ett av de bättre sätten att lagligt vara i USA under en längre tid. Man får en bra inblick i hur det är att leva i USA och kan bestämma sig för om man verkligen bo här permanent.

Det finns några olika visum som gör att man kan studera i USA. Vill bara nämna redan nu att det tyvärr har blivit svårare att få dessa visum efter 11 september 2001. Jag fick mitt redan 1998.

F-1 visum för akademiska studier
M-1 visum för yrkesmässiga studier
J-visum - exchange visitors

Jag hade ett F-1 visum och det är nog det allra vanligaste visumet för de som pluggar här i USA. Se länkar till hemsidor i slutet av inlägget för dessa visum.

Det finns många college och universitet i USA som antar internationella elever. Det första steget är alltså att hitta en skola som man vill studera vid och se vilka bestämmelser de har. Numera måste skolan vara SEVP certifierad (SEVP = the Student and Exchange Visitor Program - det här är något som the Department of Homeland Security har hittat på). För att bli antagen till skolan krävs olika prov, bland annat i engelska (TOEFL = test of English as a foreign language). Man måste också kunna visa att man har tillräckligt med pengar för att kunna finanisera sina studier eftersom utländska elever oftast inte kan ansöka om olika slags stipendier. Riktlinjerna hos "min" skola för internationella elever är $19,500 för ett helt läsår - det är ca SEK 140.000 (inkluderar avgifter för kurser, mat och logi)! Mycket pengar alltså och det är bara för ett år. Större skolor i storstäder brukar vara ännu dyrare.

Om man blir antagen av skolan ställer de ut ett dokument som heter I-20. Informationen från det dokumentet läggs in hos SEVIS (the Student and Exchange Visitor Information System). Både SEVP och SEVIS kom till, vad jag känner till, efter 11 september. När I-20 dokumentet väl ställts ut kan man ansöka om visumet hos Amerikanska Ambassaden i Stockholm. Numera får man genomgå en intervju (det behövde inte jag) och man skall även fylla i några andra blanketter som heller inte fanns 1998. Se länk nedan. Förhoppningsvis blir man godkänd och visumet sätts in i passet.

CSN (Centrala Studiestödsnämnden) ger studielån för utländska studier. De har en lista på alla skolor som är godkända. Till och med min skola fanns med så jag tog ett studielån hos CSN. Såvida man inte är miljonär är det nog bra att ta ett studielån eftersom man är otroligt begränsad var man kan arbeta med ett F-1 visum. Egentligen får man bara arbeta "on campus", dvs inom skolan. Jag jobbade som "tutor" och "note taker", dvs jag hjälpte "svagare" elever på olika sätt. Det jobbet betalade minimilön men det var i alla fall litet hjälp.

Något som alla utländska elever också måste ha är en sjukförsäkring. När jag var elev kostade den bara $50-60/termin. Nu lär den kosta runt $1000/år.

En storvinst hos Lotto kanske inte är helt fel innan man funderar på att plugga i USA. :) Jag hade arbetat i ca 15 år i Sverige efter det att jag slutat min utbildning och hade nog aldrig ens tänkt tanken att sätta mig på skolbänken igen. Men det var ett bra sätt att kunna vara här lagligt och samtidigt lära mig mer om det amerikanska samhället. Det kanske var litet annorlunda för mig eftersom jag levde med en amerikan - hade vi kunnat gifta oss redan 1997 eller 1998 hade vi nog gjort det men det gick inte pga en skattetvist som Michael hade med IRS (skattemyndigheten i USA). Så det blev ett studentvisum i stället.

Jag hade nog en fördel av att vara litet äldre än de flesta andra elever. Jag kunde använda min arbetslivserfarenhet när jag skrev olika uppsatser. Man skriver MÅNGA uppsatser i amerikanska skolor. Sedan fick jag hjälp hemma också med redigering eftersom Michael bland annat var författare. :)
Jag lärde mig massor under min tid som elev och om jag inte varit elev vid skolan hade jag nog inte haft det jobb jag har idag.

Bra länkar för mer information om studentvisum:

http://travel.state.gov/visa/temp/types/types_1270.html
http://travel.state.gov/visa/temp/types/types_1268.html
http://educationusa.state.gov/

Jordbävning

För bara några timmar sedan gungade golvet en kort stund och fönstren knakade. Först visste jag inte vad som var på gång men sedan gick det upp för mig att det var en jordbävning.

Några minuter senare visade USGS hemsida (US Geological Survey) att en rätt stor jordbävning - 6.5 på Richterskalan hade skett vid halvfemtiden i havet precis utanför USAs västkust - utanför staden Eureka. Eureka ligger ungefär 33 mil från Mt Shasta och till och med ännu längre härifrån kändes den här jordbävningen.

Vår lilla tidning Mt Shasta Herald hade en notis i sin webupplaga av tidningen. Folk hade upplevt samma sak som jag. Los Angeles Times skriver också om den här jordbävningen och i Eureka hade kraftledningar gått sönder, ett köpcentrum hade fått evakueras och föremål hade kastats omkull.

Jag har tidigare bara varit med om några mindre jordbävningar - ett par i Mt Shasta och ett par på Hawaii. Mt Shasta har få jordbävningar men Kalifornien lever ständigt i skuggan av en stor jordbävning. En riktigt stor jordbävning borde redan ha hänt (enligt de beräkningar som geologerna har) och många undrar när den kommer. USAs västkust hör till "the ring of fire". Det är ett område som har ovanligt många jordbävningar och vulkanutbrott och ligger utmed Stilla Havets kuster.

Berget Mt Shasta är inte bara ett vackert berg utan också en vulkan som fortfarande anses vara aktiv. Det var länge sedan den hade ett utbrott men om den skulle bli aktiv skulle det inte gå att bo kvar här. Mt Shasta hör till en kedja av vulkaner som går utmed västkusten - Mt St Helens i staten Washington hör dit. På 80-talet hade Mt St Helens ett stort utbrott. De här vulkanerna är de som får de häftigaste utbrotten och förstörelsen blir stor. Filmen Dantes Peak med Pierce Brosnan och Linda Hamilton baseras till viss del på Mt St Helens utbrott.

Idag fick vi alltså en känsla av hur det är när marken gungar i Kalifornien. Litet oroväckande minst sagt.

Personlighetsförändring

Igår kväll, eller snarare natt, ringde jag till min bank i Stockholm. Att ha kontakt med svenska myndigheter eller företag på deras arbetstid är inte alltid det lättaste när det är 9 timmars tidsskillnad.

Något jag märkte när jag pratade med bankpersonen var att jag på något sätt förändrades. Inget dramatiskt men en liten lätt förändring. Eftersom jag nuförtiden i stort sett bara pratar engelska och nästan uteslutande träffar amerikaner känns det litet konstigt ibland att prata svenska med svenskar. Det kanske låter absurt men det är så det känns. Jag pratar regelbundet med min mamma och några vänner i Sverige och då är det inget konstigt alls men att ringa ett företag eller en myndighet i Sverige och prata svenska med någon där är annorlunda.

Kanske jag är ensam om den här känslan? men den blev påtaglig i natt av någon anledning. När man pratar med företag och myndigheter i USA är det mer opersonligt och inte alls så "kompisbetonat" som det är när man ringer till svenska företag och myndigheter. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen har amerikaner en helt annan telefonkultur än vad vi är vana vid från Sverige.

Eftersom engelskan är det språk som jag pratar till 99% numera har svenskan börjat bli som ett andra språk. Jag pratar precis som jag gjorde i Sverige - det enda kan väl vara att jag inte hittar alla ord på en gång - men det jag märker är att jag faktiskt känner mig annorlunda när jag pratar svenska respektive engelska. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det är men någon skillnad är det.

Något jag tänkte på häromdagen är hur mycket lättare det är att "leka" med engelska ord och uttryck utan att det låter konstigt. Vi svenskar gör vårt bästa att införliva engelska ord i svenskan men det blir inte riktigt på samma sätt. Några nya ord som tydligen blev populära 2009 var: chippa, kvittra/twittra, prokotta och sitskate. Vet inte riktigt vad jag skall säga. :)

Ett språk påverkar helt klart en kultur och vice versa. Och språket påverkar hur folk är. Att vara immigrant verkar ibland betyda att man inte riktigt vet var man hör hemma.

Mexikanska tomater och skyddade fiskar

Nog för att det finns många mexikaner och mycket mexikanskt i Kalifornien, men att bara hitta mexikanska tomater i affärerna, det är litet smått uppseendeväckande. De har i och för sig gott sällskap av andra grönsaker. De senaste veckorna har våra affärer svämmat över av grönsaker från Mexiko. Alla grönsaker har en liten "skylt" som talar om var de kommer från och många säger "Product of Mexico" - de skummaste skyltarna är de som, för samma grönsak, säger "Product of USA and Product of Mexico". Hmmmm.

När man bor i Kalifornien borde det finnas grönsaker från Kalifornien, också mitt i vintern. Kalifornien är nämligen den stat som producerar mest grönsaker i USA och det är den femte största leverantören av jordbruksprodukter i världen. Och den hör till de stater som har flest tomatodlingar. Vad är på gång?

Det var ett tag sedan jag körde genom den del av Kalifornien där alla odlingar finns - Central Valley (kartan visar hur stor den här dalen är) som är en av världens bördigaste jordbruksområden. Jag har hört från folk som kört I-5, som går rakt genom dalen, att det i somras fanns stora, stora områden som låg tomma och torra. Visst, Kalifornien befinner sig i en torka sedan några år tillbaka men här är det något annat som också är på gång.

Det finns nog mer än en förklaring till alla mexikanska tomater (till exempel NAFTA) men en anledning till att det finns färre frukter och grönsaker från Kalifornien verkar vara "The Endangered Species Act". Den kom till 1973 och har lett till det som nu händer i Central Valley. Byråkrater, politiker och extrema miljögrupper har, genom denna lag, kunnat begränsa vattentillgången i Central Valley. Det hela har en lång histora som har lett till att mycket av vattnet idag i Central Valley går till "fish and wildlife habitats" i stället för till jordbruk.

Det här är ju inget som man direkt hör talas om på nyheterna men det har fått stora effekter i Kalifornien där vissa områden har 40% arbetslöshet och många jordbruk har gått i konkurs. Och det här kommer troligen att påverka hela USA och även andra delar av världen på olika sätt.

Så de mexikanska tomaterna kommer nog att leva kvar och bli fler. Och de kommer också säkert att ha sällskap med många andra frukter och grönsaker framöver både från Mexiko och andra länder.

Sussa sött med Ambien CR

Eftersom läkemedelsförtagen har gott om pengar pumpas det ut många reklamsnuttar om olika (onödiga) mediciner. Ambien CR (som också har en alldeles egen tupp :)) har två olika skikt som gör att man sussar sött hela natten.

Biverkningar:
"While taking Ambien CR don't drive and operate machinery. Sleepwalking, and eating, or driving while not fully awake with memory loss for the event as well as abnormal behavior, such as being more outgoing or aggressive than normal, confusion, agitation, and hallucinations may occur.
Don't take Ambien CR with alcohol as it may increase these behaviors. Allergic reactions such as shortness of breath, swelling of your tongue and throat may occur and in rare cases may be fatal. Side effects may include next day drowsiness, dizziness and headache.
In patients with depression worsening of depression including risk of suicide may occur.
If you experience any of these behaviors or reactions contact your doctor immediately.
Wake up ready for a new day!" (min anmärkning - om man nu vaknar :)).

De måste räkna upp alla biverkningar - men jag tror jag säger "Nej tack!"

Känna tacksamhet

Att stiga upp innan det är ljust borde egentligen inte vara tillåtet. :) Idag var jullovet slut och en ny arbetsvecka började. Därför ringde väckarklockan vid halvsjutiden i morse. Jag har egentligen inte sovit bort mitt lov utan varit uppe rätt tidigt, men det har i alla fall varit ljust ute när jag har stigit upp.

Skolan sätter igång nästa vecka men alla kontor har öppet från och med idag. Min kollega och jag var båda där så det var litet mer liv och rörelse. Den här veckan är "lugnet före stormen".

Jag blev påmind idag om att jag är lyckligt lottad som har ett arbete. Min granne (hon som härmade mig) och jag har faktiskt fått litet närmare kontakt med varandra. Hon har varit arbetslös i några år nu och hade sökt ett jobb som hon inte ens blev kallad till intervju för. Min vän i Colorado vet inte om hon får ha sitt jobb kvar.
Det här är verkligheten för fler och fler amerikaner - att inte ha ett arbete.

Jag tror det är viktigt att kunna känna tacksamhet inför olika saker i livet. Det är inte jag alltid kommer ihåg att göra det men jag känner tacksamhet inför att ha ett arbete. I alla fall tills vidare.

Det här citatet tycker jag känns helt rätt:
"Be thankful for what you have; you'll end up having more. If you concentrate on what you don't have, you will never, ever have enough."
-- Oprah Winfrey

Bankräntor, guld och silver

Att ha pengar på ett sparkonto i Sverige verkar inte vara särskilt lönsamt just nu. Jag har fortfarande ett par konton i en av Sveriges större banker och trodde att jag skulle få litet "fria" pengar så här vid årsskiftet. Till att börja med trodde jag att det var något fel eftersom det var en löjligt liten summa som satts in på ett av kontona. Jag måste helt ha missat att följa med ränteutvecklingen i Sverige för sparkonton och det är ju helt och hållet mitt fel. Visst vet jag att räntorna är låga både i USA och i Sverige men att de i stort sett inte existerar i Sverige det hade jag missat. Efter litet "googlande" insåg jag att "min" bank har flera sparkonton utan ränta. Sparkonton utan ränta är något jag aldrig varit med om tidigare.
Även här i USA är bankräntorna låga men de verkar ligga litet högre i alla fall än i Sverige.

Här i USA talas det en hel del om att man bör köpa guld och silver. Att köpa så kallade "gold or silver bullions" (en slags mynt) har en tradition i USA. Det är också rätt lätt att köpa dessa mynt - givetvis har vi inga sådana affärer här i Mt Shasta - men de finns inom köravstånd i alla fall. Har förstått att man även i Sverige numera relativt lätt kan köpa dessa mynt.

Michael var den som först introducerade mig till guld- och silvermynt. Han misstrodde bankerna - före detta hippie som han var :) - och hade litet guld- och silvermynt. Jag följde med honom ett par gånger till affärer som sålde dessa och det var intressant att se hur många olika slags mynt som fanns.

Guld har gått upp något otroligt det här året. Ett oz (uns på svenska, motsvarar 31,1 g) guld kostar nu runt $1100! Silver ligger på ca $17/oz. Några av de vanligaste mynten som folk köper är American Eagle, Canadian Maple Leaf och Gold Krugerrands. Fina är de att titta på. :)

Bilden från GoldCoins.org - 2009 American Eagle Gold Coin

Baka med vanilj

Att baka med vaniljsocker är självklart i Sverige och andra länder i Europa. Massor med bakrecept innehåller vaniljsocker - som ger kakor och bakverk en mycket god vaniljsmak. Tänk på prinsesstårtan, vad vore den utan vaniljsocker (och vaniljkräm)? :)

I USA hittar man inte vaniljsocker i "vanliga" mataffärer. Är man lyckligt lottad och bor nära en IKEA finns det att köpa där vad jag har förstått. Här i USA är det "vanilla extract" som gäller. Blir inte riktigt lika gott som när man bakar med vaniljsocker men man får ta vad man har.

Eftersom mitt jullov lider mot sitt slut tänkte jag att jag skulle prova att baka en sockerkaka medan jag fortfarande är ledig. Har faktiskt aldrig bakat sockerkaka under alla mina år här i USA.

Min mamma gav mig ett recept hon använt många gånger och som varit lyckat. Alla ingredienser fanns i affären i Mt Shasta, förutom vaniljsocker. Men de hade vanilla extract och jag tog ungefär samma mängd som jag skulle ha använt av vaniljsockret och kakan blev riktigt god.

Trots att det inte alltid går att hitta samma ingredienser som i Sverige verkar det fungera trots allt. Kokade risgrynsgröt på julafton för några dagar sedan (också för första gången i USA) med arborioris och gröten blev minst lika lyckad som risgrynsgröt jag ätit i Sverige.

2010 - nytt decennium

1 januari 2010. Ett nytt decennium. En sak är säker, det kommer att ta litet tid att vänja sig vid att skriva årtalet 2010.

Jag avger inga nyårslöften. Har aldrig gjort det. Det verkar mer effektivt tycker jag att göra förändringar allteftersom och när de behövs.

Som jag antog gick nyårsafton spårlöst förbi i Lake Shastina. Ovädret fortsatte hela natten och när det blåser mindre orkanstyrka inbjuder det inte till att vara utomhus.

Något jag känner är att det är dags att rensa ut. Började redan idag med att gå igenom min garderob (som inte alls är stor, tvärtom) och slängde en del gamla, slitna kläder. Kommer att fortsätta gå igenom det jag har. Trots att jag har väldigt litet känns det ändå viktigt att rensa ut gammalt som inte längre fyller någon funktion. Jag har fått bra träning under mina år i USA att inte spara mycket. Flyttar man ofta är det en nödvändighet. Visst har jag mer än när jag kom tillbaka hit från Hawaii. Då var de 15 kartongerna som jag skickade från Hawaii till Kalifornien det enda jag ägde här i USA.

Det känns som om jag fått mer inspiration att skriva här på bloggen och planerar att fortsätta så länge som det känns så här. Har en hel del saker jag vill skriva om. Men jag tänkte ändå höra om de som läser bloggen har några önskemål. Har man bloggat en längre tid (är nu 3 år sedan jag startade den här bloggen) kan det ibland kännas som om man skrivit om allt man kan komma på.

Kommentarerna på mitt inlägg igår värmde. Tack! När jag först började skriva på bloggen var mitt självförtroende kring min förmåga att skriva mycket lågt. En svensklärare på högstadiet hade i stort sett krossat all min självkänsla. Nu känns det mycket bättre. :)

God fortsättning på det nya decenniet. Hälsning också från ett av Lake Shastinas många rådjur.