"Hello, how are you?"
Jag börjar undra om den här frågan kommer med bröstmjölken i USA. :)
När jag var i USA första gången 1985 trodde jag naivt att jag faktiskt skulle svara med något mer än t ex "I'm fine" eller "I'm okay". Jag trodde att den som frågade faktiskt ville veta något om hur jag mådde. Ja, jag var ung då. :) Snabbt insåg jag att ingen egentligen var speciellt intresserad av några längre utläggningar.
Den här frågan får man i affärer, banker, postkontor, hotell - "you name it" - och den verkar ställas som en artighetsfras. Den är en del av den amerikanska kulturen helt enkelt. Inga djupa svar förväntas utan det är mer som att man med frågan ser den andra personen vid kassan eller i kön och säger "hej" litet snabbt. Numera bara svarar jag "I'm fine - how are you?" Det är allt, inget mer komplicerat.
Att ha samma utbyte i en affär i Stockholm kan vara litet svårare helt klart. Jag var van vid den amerikanska stilen när jag kom på besök förra året och tänkte mig nog inte för att jag var i Sverige. :) Jag fick några tafatta "hej" tillbaka och det kändes som om personen i kassan inte riktigt "såg" mig, som om han eller hon nästan var rädd för någon slags kontakt. Jag vet att jag generaliserar och att det alltid finns undantag. Och att det kanske är ett storstadsfenomen, men det verkar nästan finnas en rädsla att skapa kontakter i Sverige.
Visst är frågan "Hello, how are you?" en ytlig fras men den gör i alla fall att man känner sig sedd. Den skapar en kontakt människor emellan även om det bara är under några sekunder. Det vore nog inte helt fel om vi i Sverige kunde ta till oss litet mer av den här stilen.
25 comments:
Jag tror faktiskt att det blivit vanligare i Sverige med den typen av "meningslösa" fraser. Särskilt telefonförsäljare - de låter som man känt varandra se'n man satt i sandlådan: Hej em, hur har du det, fint väder i Bortköping i dag? Ibland ta'r det en lång stund innan man fattar att det är en försäljare och inte en gammal kompis.
Och "ha en bra dag" har blivit vanligt här också.
Jag är inte odelat förtjust i det - jag hör till de där surpupporna som tycker att man ska mena det man säger. Som så ofta förr, tycker jag att det här vore bra om man kunde lägga Sverige och U.s.A. i en påse och skaka om, för att man se'n skulle kunna plocka ut en trevlig blandning med bara det bästa från båda länderna.
Margaretha
Ja, jag håller verkligen med dig! Jag fattade heller ingenting i början av min vistelse i NY, men sen kom man inte i det. Man säger det till var och varannan och det är faktiskt trevligt. Dessutom tycker jag om att man säger have a nice day när man sedan går därifrån :) Man blir lite gladare. Nu säger jag det här i Sverige också och jag ser hur människor kanske blir förvånade, men faktiskt glada och ler med hjärtat...kanske för att det är ovanligt att få mer än tack och hej...
Nämen gud va kul att du skriver det, jag talar alltid om min miss när jag började förklara för alla hur jag mådde:) då var de redan på väg till bilen o där stod jag:)fniss
Ha en toppenfin dag!
Kram Gunilla i Singapore
He he. Visst känner jag igen mig!
Första gången en person frågade mig How are you? Då sa jag till kompisen, men herregud, varför frågar hon det, vem bryr sig,,
Nu förstår jag bättre...
Men ändå rätt trevligt än om det är ytligt..
Ha en bra dag!
När jag var au-pair blev jag helt paff över frågan och började stamma ngt svar...
men snabbt lärde man sig att då var icke fallet, inget svar väntades.
Lisa Syren på Ring så Spelar vi beklagade sig häromveckan över den bristande servicen i svenska butiker. OCH HON BOR I SVERIGE!!! Lyssna på det. tror det var för två veckor sen i första delen av programmet. HOn var ritkigt LESS på att bli bemött som en skit då hon handlar. Att inte bli sedd. OCH nej, hon bor i inte i Sthlm.
ja, du vet ju att jag håller med om det då jag är hemma, och jag är hemma ofta..
Även om det är ytligt med "Hi, how are you", tar jag mkt hellre det än motsatsen ANY day of the week.
Ja, vi brukar ofta tala om den där perfekta ön som skulle kunna ligga i Atlanten ngnstans där man tar det bästa av US o det bästa av sverige...
varför finns inte den ön ;-)
Silly Ann-Marie.
Over halften av alla kvinnor i USA ammar inte deras barn utan anvander ersattning/Formula till deras barn. Det har jag fatt inhammrat i mig sen jag fodde min forsta pojk (ar pa min andra unge nu!)
Men jo, jag gillar definitivt servicen har mer an i sur-Sverige.
Aven om det ar ett opersonligt "Hi, how are you"
Hej och tack för din blogg - kollar den varje vecka.
Jag jobbar på ett företag som är amerikanskt och har en del telefonmöten med amerikanare och just det där "How are you doing" känner man verkligen igen :)
Telenor hade en rolig reklam om detta: http://www.youtube.com/watch?v=-HzNuyyDlU0
Ha det så bra "over there"
Hehe, jag känner igen det där, dock inte från USA utan från NZ. I början undrade jag också om det var meningen att jag skulle svara, jag kände mig urlöjlig, för man ska ju liksom inte det.
/Emma
Jag älskar det med amerikanarna. Även om man bara ska med bussen och träffas och språka runt 10 sekunder av sitt liv så har man ändå hunnit utbyta några trevliga, positiva tilltal istället för sura miner.
För mig smittar det- skiter sedan i om det är "falskt" eller inte, det handlar ju inte om att träffa sin blivande psykolog, liksom ;-)
Kram!!!
Margaretha: Håller helt med dig om att man ju helst skall mena det man säger. Det jag försökte få fram i mitt inlägg var just det att svenskar verkar så rädda att ha kontakt med varandra medan amerikaner har litet lättare för den sociala biten. Intressant att höra att det blivit vanligare i Sverige med "meningslöst" prat. :) Och jag håller helt med dig att blanda USA och Sverige och mixa i en påse vore en superlösning.
Trillingnöten: I början är man ju inte riktigt van vid det här som svensk men man vänjer sig snabbt. Have a nice day är också ett bra uttryck. Busschauffören på "min" buss brukar säga det på morgonen. Har aldrig hört någon busschaufför i Stockholm (mer än kanske något enstaka "original") säga det till folk.
Gunilla: Välkommen hit! Visst känns det dumt när man inser att de egentligen inte vill höra ens livs historia. :) Ha en fin dag!
Katarina: Ja, man kan ju undra i början. Just det här verkar vara en rätt framträdande del av den amerikanska kulturen. Att ha "meningslösa" små samtal med folk man inte känner. Det som händer tror jag är att man faktiskt känner att man vågar ha kontakt med andra som är främlingar. Tänk på en svensk hiss och hur obekvämt det är. :) Ha en fin dag!
Annika: Lisa Syren verkar vara en kul och trevlig person tycker jag. Skall se om jag hittar det programmet. Intressant att hon pratade om den svenska "servicen", dvs frånvaron av den. Visst är det ovant i början att få den här frågan men man vänjer sig snabbt. Och jag tror det skapar ett annat klimat i samhället när man inte tittar bort utan faktiskt har en kontakt med en annan person. Kram!
Mamaya: Det var ju bara på skämt som jag skrev det. :) Intressant att det är så många som har bröstmjölkersättning i USA. Det kostar så litet att säga "How are you?" och "Have a nice day" och det blir helt klart litet trevligare stämning.
Mats: Välkommen hit och kul att du gillar bloggen. :) Det var en kul Telenor reklam. Tack för den! Jag tror inte att man kan "undgå" den där frågan i USA. Den finns överallt. Ha det bra!
Emma: Skönt att höra att jag inte är ensam om att göra bort mig i början. :) Jaha, så även i NZ har man den frasen. Alltid kul att höra hur det är i andra delar av världen. Välkommen hit!
Maria: Helt rätt - man skall ju inte ha en livslång relation med personen man pratar med. Jag minns en gång när min mamma och jag hade semestrat på Kreta - det finns en amerikansk bas där. Vårt plan var försenat och jag satt bredvid en amerikansk soldat medan vi väntade. Vi hade en jättetrevlig pratstund och fick tiden att gå snabbare. Kram!!!
men bara inse, amerkaner har en helt annan kultur an svenskar. Svenskar ar lite halv noncholanta och otrevliga i butikerna. specielt for de som inte ar svenskar. I usa spelar det ingen roll, svart, mexican, vit, brun whatever, de ar still trevliga. sverige kommer aldrig haka upp sig den dar trenden ;)
Nog är det trevligare när man hälsar på sina medmänniskor. Man är normalt betydligt trevligare och hjälpsammare i US än i Sverige. Spontana kommentarer förekommer ofta, gör man det i Sverige, tror folk man är berusad eller inte klok. Hålla upp dörrar och låta andra gå före är också typiskt amerikanskt liksom ett leende och skratt. Livet går lättare på detta vis.
Jayde: Stämmer helt. Folk är artigare i USA än i Sverige, det bara är så. Antar att det är en del av kulturen. Svenskarna har litet att lära sig där. Välkommen hit!
Rune: Det där med att inte kunna hålla upp dörrarna tänkte jag på när jag var i Stockholm förra året. Folk bara lät dörren stängas utan att bry sig om de som kom efter. Det blev mycket påtagligt hur nonchalanta folk är - i alla fall i Stockholm. Det är de där små gesterna som har stor betydelse.
Det där beteendet fick jag uppleva när jag var på besök i julas. Jag höll upp end dörr för en kvinna i en affär. Hon blev så glad att jag trodde hon skulle svimma omedelbart. Jag blev väldigt illa behandlad i en affär och jag påtalade detta. De knappt ursäktade sig, väldigt egendomligt när jag var kunden. Utan kund ingen affär. Svårt att förstå hur Sverige har hamnat i detta beteende. Bergman, dåligt väder och vemodig uppväxt kan väl inte vara det enda svart.
Tennswede: Välkommen hit! Kul med en man som bloggar :) - det verkar annars som om de kvinnliga svenska USA-bloggarna är i majoritet. Bergman kanske har något med det hela att göra. :) Visst är det konstigt att folk i Sverige beter sig som barn ibland. Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om "customer service" och alla verkade vara eniga om att det var rätt illa i Sverige. Skall bli intressant nu när jag åker till Sverige i mars och se hur jag ser på allt det här.
Ann-Marie,
Jag måste erkänna att jag har läst din blogg i två år minst, liksom Anne I Oregon bloggen som är bra också. Jag har en egen blogg om flugfiske, film och böcker. Jag bor I Knoxville, TN sedan 1994, blev amerikansk medborgare 2003. Är gift med en amerikanska sedan 1989. Jag tycker att du tillhör toppen när det gäller utlandsvenskar och bloggskrivning.
Tennswede: Det var lång tid, och du har inte kommenterat tidigare. :) Hoppas du inte förblir tyst utan kommer med intressanta åsikter som du verkar ha. Anne var min inspiration att starta min blogg. Vi har blivit kompisar också privat och träffades faktiskt i somras i Oregon. Jag kollade in din blogg men måste erkänna att jag är hemskt okunnig om fiske. Har faktiskt aldrig fiskat i hela mitt liv. Tack så hemskt mycket för din lovord! Det betyder mycket att få höra sådant. :)
Har samma problem nar jag ar i Sverige eller andra lander i Europa. Hej, laget...eller...hey how's it going?. Alltid samma kalla blick tillbaka. Jag kanner mig som en utomjording i SWE och EU.
Rob Richmond, VA
Rob: Visst känner man sig litet "out of place" när man är i en annan kultur och folk inte har samma respons som man är van vid. Jag kommer in i det svenska sättet efter ett par veckor men det stör mig faktiskt litet grand att svenskar är så tillknäppta. Vi får se om jag kanske skall "experimentera" litet nu under mitt besök i mars och se hur folk reagerar. Kan vara litet småkul. :)
Anne-Marie,
Hej!
Hur mår du? ;)
Jag heter Anders och hittade din blogg när jag Googlade.
"Den skapar en kontakt människor emellan även om det bara är under några sekunder. Det vore nog inte helt fel om vi i Sverige kunde ta till oss litet mer av den här stilen."
Jag håller med och tycker det är trevligt att prata några ord med någon som man förut inte har träffat!
Jag funderar f.ö. på att flytta till USA efter att jag är klar med min Master-utbildning i IT.
Ha en strålande dag :)!
Hälsningar Anders
Hej Anders! Kul att du "tittade in" här. Svenskar kunde helt klart ta till sig litet av den amerikanska mentaliteten när det gäller att prata med främlingar. Du vet väl att du måste ha ett arbetsvisum eller grönt kort om du skall kunna arbeta i USA.
Hej Anne-Marie!
Tack!
” Du vet väl att du måste ha ett arbetsvisum eller grönt kort om du skall kunna arbeta i USA. ”
Jadå, det vet jag! Tack för omtanken!
Jag hoppas att jag ska hitta ett ’sponsrande företag’, så att jag kan få ett arbetsvisa.
"Svenskar kunde helt klart ta till sig litet av den amerikanska mentaliteten när det gäller att prata med främlingar. "
Ja, jag håller med! Jag var väldigt amerikansk när jag var i USA förra sommaren och pratade med många främlingar på bussar, etc ;)
I was extremely pleased to find this website.
I need to to thank you for your time for this fantastic read!
! I definitely enjoyed every part of it and I have you book-marked to check out new information in
your website.
Post a Comment