Gott Nytt År!

2010 kommer med stormvindar. Vi hade till och med en mindre sandstorm tidigare idag.

Det är fortfarande några timmar kvar till tolvslaget här på USAs västkust. Har ännu inte hört några nyårssmällar och kommer nog inte att höra några ikväll. De flesta verkar spara sina fyrverkerier till 4 juli. Det är inte alls samma festyra här som till exempel i Stockholm. Och det verkar bero på att man i USA firar sin nationaldag ännu mer än nyårsafton. I Sverige har vi inte riktigt kommit på ännu hur vi skall fira vår nationaldag :) men de flesta svenskar verkar veta hur man firar det nya året.

Många amerikaner arbetar på nyårsafton och det är en rätt "vanlig" dag. I morgon har de flesta ledigt och det är en helgdag precis som i Sverige.

I New York har man stora fyrverkerier i Central Park. Och runt 1 miljon personer brukar komma till Times Square i New York för att se den stora "bollen" vid tolvslaget. I år är den tydligen större men mer energeffektiv än tidigare!


Gott Nytt År och ett fint 2010 önskar jag alla.



Bilden från NewYearsEveCentral.com

Amerikaner och vapen

Varje dag hör jag skott avlossas där jag bor. Någonstans i närheten är det folk som skjuter. Vad de skjuter vet jag inte. Pratade med min granne om det här igår och vi hade samma undran. Det finns ingen skjutbana i närheten så den förklaringen är utesluten. Kanske det är kanadagäss eller rådjur som skjuts. Lake Shastina har massor med rådjur och olika slags fåglar som samlas vid vattnet. Men att det sker så nära områden där folk bor är konstigt och litet obehagligt.

Många amerikaner anser sig ha rätten att äga vapen. De hänvisar till "the second amendment" i USAs konstitution som talar om "a right to keep and bear arms." Att äga skjutvapen verkar vara en del av den amerikanska kulturen. Vissa talar om att ca 40% av den amerikanska befolkningen äger vapen som köpts legalt. Michael hade en pistol och ett gevär. Många äger skjutvapen eftersom de är jägare men många andra känner att de vill kunna försvara sig och sin familj. Det finns också en rörelse i USA som kallas "militia" och som består av privatpersoner.

Den känslan jag har fått efter att ha bott här i snart 13 år är att många amerikaner verkar ha en inneboende misstänksamhet mot främlingar och att man vill skydda sig och sin familj. Det gör man bland annat genom de skyltar som finns överallt "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Och man äger vapen. Hur det här går ihop med deras öppna, vänliga och utåtriktade sätt är fortfarande något jag inte förstår. En paradox inom den amerikanska kulturen? Kanske.

Förslag att begränsa möjligheten att köpa och äga vapen har kommit. Exakt vad som kommer att hända är inte klart. Jag skulle kunna köpa ett skjutvapen om jag ville. Självklart måste jag uppfylla vissa krav och även kunna visa legitimation och bevis på att jag bor i Kalifornien. Tydligen måste man även få ett "Handgun Safety Certificate" innan man kan köpa vapnet. Men det är alltså bara en process jag skulle vara tvungen att gå igenom.

Att vara immigrant är att ofta komma i kontakt med delar av en kultur man inte riktigt förstår. Den amerikanska vapenkulturen är en av dem.

Sjöutsikt - ibland

Lake Shastina är en konstgjord sjö som används för att bevattna åkrar. Eftersom Kalifornien har befunnit sig i torka de senaste 2-3 åren har sjön i stort sett försvunnit. Hade sjön varit fylld (vilket den var när jag bodde här 2005-06) skulle vattnet ha gått ända fram till "mitt" hus och det hade gått att åka båt, vindsurfa och fiska på sommaren. Nu ser jag i stället vattnet på avstånd och man kan promenera på sjöbottnen.














Mitt hus sett från sjösidan. Vattnet skulle ha gått fram till de stora stenarna om sjön varit fylld.



En kvarlämnad båt. Det lär dröja innan den går att använda.








Här är jag på väg till det som finns kvar av sjön. Bergskullarna ser ut så här året runt - torra med mest bara buskar och mindre träd. Lake Shastina är en så kallad "high desert".

















Framme! Det är bara att hoppas att det kommer att regna och snöa i vinter så att sjön kan fyllas på.

Yahoo! Answers

Igår var en stillsam och mysig dag som jag faktiskt tillbringade för och med mig själv. Eftersom jag egentligen inte firar jul gjorde det inget att jag inte hade några stora planer. Jag kokade risgrynsgröt för första gången här i USA och det var en klar succé. Efter tips från en svensk kompis här i USA hade jag köpt Arborioris och gröten var minst lika god som i Sverige, kanske till och med litet godare.
Var det en lugn dag igår blir det desto mer intensivt idag. Skall till min vän J på knytkalaslunch och sedan är jag bjuden till mina grannar på julmiddag. Idag är det Christmas Day i USA och det är den "stora" juldagen. Den dag då de flesta julklapparna öppnas och mycket av julmaten äts. För mig är det "bara" juldagen.

Yahoo! Answers är en del av Yahoo där folk kan ställa frågor och få mer eller mindre intelligenta och bra svar. Jag har faktiskt hittat en hel del bra information som har hjälpt mig. Vissa av svaren får man däremot helt klart ta med en nypa salt.

För ett par dagar sedan fick jag ett mail där Yahoo hade sammanställt de bästa frågorna och svaren för 2009. En fråga/ett svar handlade om Snuggie filten. I mitt inlägg om fleece nyligen berättade jag om denna filt som svept fram över USA. Kunde inte låta bli att lägga ut frågan och svaret här. Seriöst? Nej, knappast. :)

"Do I need to wear pants under my Snuggie blanket when I wear it to work on casual Friday? The infomercial shows druid-like people wearing them to sporting events and around a campfire, but it is not clear what to wear underneath. Also, any ideas to accessorize the Snuggie? I have access to a BeDazzler.

Best Answer
I think BeDazzling the outline of a pair of pants onto the Snuggie would make it Friday-appropriate; the outline of a work shirt and tie would enable you to wear it all week long. If your office is especially chilly, you may want to add a pair of leg warmers under the Snuggie, maybe a dickey as well.
Possible accessories, depending on your mood: a walking stick, crown, stilts, fake moustache, Darth Vader mask, or white Mickey Mouse hands gloves.
I hope Friday equals company picture day! :)"

Eftersom jag aldrig hört talas om BeDazzler "googlade" jag och fick reda på att det är som en liten symaskin som man kan använda för att sy på olika glittrande "detaljer". Jaha, då fick man lära sig något nytt idag också. :)

Jullov

Tänk att det redan är jul. Den här hösten har gått väldigt fort. Nu har skolan stängt och öppnar inte förrän den 4 januari nästa år. Vi har jullov och det skall bli otroligt skönt. Ingen semester behöver vi ta och betalt får vi. Det är bara att tacka och ta emot. Jag ser fram emot den här ledigheten.

I morgon blir det slappardag - skall prova att koka risgrynsgröt vilket jag faktiskt aldrig gjort i USA. Fick tips idag om vilket sorts ris man bör använda och som tur var hade mataffären i Mt Shasta den här typen ris - Arborioris. Får se i morgon hur det går. På fredag har jag två inbjudningar och vet inte just nu om jag kan gå på båda eller om jag får tacka nej till den ena.

Min nya, svenska adventsljusstake (köpt hos Hemslöjd i Lindsborg, Kansas) lyser så fint i mörkret. Julstjärnan hör också julen till.

God Jul - Happy Holidays!

Bedrägeriuppdatering

Har litet uppdateringar om den svenska annonssajten och "skummisarna" som använt mitt namn. Följer de min blogg kan de ju veta att jag är dem på spåren. :)

Igår skickade jag ett mail från en "fejkad" nyskapad email till annonsören (kunde ju inte gärna skicka mail som såg ut att komma från mig själv/till mig själv :)). Inget svar kom igår men idag fanns det ett svar! Kändes litet konstigt minst sagt att se mitt eget namn i ett mail jag visste kom från någon annan. Spelet fanns kvar och det skulle kunna skickas till mig. I och med detta mail hade jag ju bevis på att någon hade "tagit" mitt namn.

Jag kontaktade annonssajten och faktiskt Polisen i Sverige. Polisen sade att de inte kunde göra något i nuläget och att jag skulle försöka få annonssajten att agera. Det gjorde de. Och snabbt. Annonsen är borttagen, "bovarnas" mailadress inlagd i sajtens spärregister och det de skrev var att den här personen troligen fått andra mailadresser spärrade och att han/hon möjligen befann sig i Tyskland. Inte vet jag om det stämmer eftersom man med internet kan befinna sig var som helst. Eftersom annonsen angav en svensk ort vet jag ju att det är en bluff. Jag bor inte i Sverige!

Kanske detta är utagerat nu. Hoppas det. Men jag kommer att vara vaksam framöver och kolla kreditkort och konton ännu mera noggrant. Och jag har redan dragit mig ur Facebook. Men att avsluta mitt konto där kommer nog att få ett eget inlägg eftersom det inte är särskilt enkelt - har inte ens lyckats ännu. Facebook vill uppenbarligen inte att man skall gå ur.

Den här händelsen har fått mig att förstå hur oerhört offentlig man är på internet och hur sårbar man är. Visst har jag vetat att man skall vara försiktig när man handlar via internet och även i andra sammanhang men nu är jag ännu mera vaksam. Ibland behövs en väckarklocka. Har varit med om det ett par gånger tidigare både i Sverige och i USA. Det är konstigt att man skall behöva vara misstänksam och inte kunna lita på folk men det verkar som om världen blivit mer och mer "osäker".

Ett litet P.S. - häromdagen sade en av busschaufförerna (som känner igen mig eftersom hon kör bussen varje morgon): "You have such a pretty accent. Where are you from?" Sådant vill jag höra mer av. :) Jag berättade att jag var från Sverige och då visade det sig att hennes man har rätt nära släkt i Sverige och att de tänkt åka till Sverige om 1-2 år. Då är det trevligt att vara svensk i USA.

Kassar och miljön

Miljötänkandet i USA ligger ljusår efter miljötänkandet i Sverige. Det bara är så. Tyvärr. Och jag har själv "förfallit" sedan jag flyttade till USA.

Kanske det är annorlunda i större städer där det kan finnas mer återvinning men så är det inte där jag bor. Det finns en plats i Mt Shasta dit man kan åka med vissa saker. Det är allt.

Jag blev påmind häromdagen, när jag läste något på internet, att man betalar för kassarna i mataffären i Sverige (ja, jag hade nästan glömt bort det). Det gör man inte i USA. Här delas det ut kassar i överflöd i affären. En anledning kan vara att kassarna är så dåliga att det inte går att lägga särskilt mycket i varje. Plastkassarna är flortunna och papperskassarnas handtag går ofta sönder.

En del personer tar med sig egna tygkassar. Av någon anledning gör inte jag det. Men jag brukar ta med mig kassar jag redan använt. Alltid något. :) Tar man med sig en egen kasse får man en liten återbäring! 5 cent där jag bor! I svenska pengar blir det ca 35 öre. Inte mycket, men i alla fall en liten (troligen rätt liten) motivering.

I USA packar man inte sina matkassar själv utan det finns speciell personal (ofta ungdomar) som gör detta. Det kanske är en anledning till att folk inte tänker på hur många kassar som används.
Det är lätt att vänja sig vid att inte själv behöva packa matkassen och förra gången jag var på besök i Stockholm fick jag påminna mig själv i början att det faktiskt var jag som skulle lägga maten i kassen. :)

När jag är på besök i Sverige och bor hos min mamma blir jag påmind om hur slösaktiga vi är i USA. Jag undrar hur många amerikaner som tvättar ur mjölkpaket och flaskor och lägger olika slags avfall i olika behållare? Inte alls så många som det borde kunna vara.

Kaneldoftande kottar

En doft av stark kanel slog emot mig när jag gick förbi blomsteravdelningen i mataffären igår. Det var inga exotiska blommor som luktade utan kottar!

De här kaneldoftande kottarna finns litet överallt. Jag köpte faktiskt några för ett par veckor sedan som jag dekorerat en julkrans med. Amerikaner gillar allt som luktar så de här kaneldoftande kottarna verkar vara en del av "doftkulturen" i USA.

Dofter verkar väldigt viktigt i amerikanska hem. Att det luktar "naturligt", om man får tro reklamen, är inte bra. Det har gått så långt att man egentligen inte kan hitta några doftfria stearinljus. Alla sorters matdoftande stearinljus finns - här är några: almond cookie, cafe au lait, farmer's market, mango peach salsa, pumpkin pie, vanilla cookie. Så kallade "fresh fragrances" finns också - de verkar litet mer ovanliga minst sagt: ocean water, baby powder!?, coconut bay, beach vacation, dune grass, spa fresh. Listan skulle kunna bli mycket längre.

Men det verkar inte riktigt räcka med de doftande ljusen. Man bör också ha en eller flera "air fresheners". Det senaste är så kallade plugins som man sätter i ett eluttag och som avger doft (och kemikalier) 24/7. Det finns till och med de plugins som bara avger doft ett par gånger i timmen och som har en inbyggd rörelsedetektor och avger doft när någon rör sig i rummet!

Tyvärr hade jag glömt min kamera igår så jag kunde inte ta någon bild på de kaneldoftande kottarna. Det får bli en "lånad" bild. För mig räcker det med några få kottar som luktar litet grand. Allt det andra går bra att vara utan. :)

Identitetsstöld

Uppdatering: Har nu en ny email adress för frågor osv - finns under "Om mig". Efter det jag berättar om i det här inlägget vill jag inte ha min privata email längre på bloggen.

Jag lär ha sålt spel via en svensk annonssajt. Eller snarare någon som använt mitt namn har annonserat om spel.

Min mamma ringde häromdagen och berättade att hon fått ett telefonsamtal som kändes litet olustigt. En man som bodde på västkusten i Sverige sade att han sett en annons om spel på en svensk annonssajt. En mailadress fanns i annonsen (det var inte min mailadress) men det svar han fått var undertecknat med mitt fullständiga namn! Han hade försökt nå personen via telefon men inte lyckats och tydligen hade det stått litet senare att annonsen skulle tas bort. Mannen hade troligen ringt min mamma för att få klarhet i vad det hela var frågan om - min mamma och jag har samma efternamn.

Kanske de hittat mitt namn här på bloggen eller via Facebook. Har hört att det finns en hel del skumma saker som händer med just Facebook-konton.

Det här var ju inte lika allvarligt (får man hoppas) som när någon verkligen antar en annan persons identitet. Identitetsstöld eller "identity theft" är något som man pratar om i USA mer och mer för varje år. Det lär till och med vara det slags brott som växt snabbast. En persons identitet kan hamna i orätta händer på många olika sätt - papper som slängts i soporna och som har personlig information, kreditkortsuppgifter som stjäls via internettransaktioner, sociala sajter som Facebook, MySpace osv som innehåller personliga uppgifter, osv.

Givetvis har olika företag hakat på det här "fenomenet" och de säljer teknologi som skall skydda mot identitetsstöld. Ett av de större heter Identity Guard som säljer medlemssskap som kostar mellan $10 och $18 per månad. Och de är framgångsrika eftersom de påstår att 25 miljoner amerikaner använder deras produkter.

En film som spelades in redan 1995 - The Net med Sandra Bullock - visar på en rätt extrem identitetsstöld. Sandra Bullock blir av med hela sin identitet och får en ny som har ett straffregister. Även om filmen har några år på nacken känns den fortfarande aktuell. Vill man ha en rätt underhållande film med litet nostalgikänsla - den välkända modemuppkopplingstonen för internet hörs flitigt i filmen och en del"floppy disks" finns också med. :) kan den här filmen vara värd att titta på.

Bilden från Babbel.com

Bo i glesbygd

Ibland känner jag mig som "kusinen från landet" :) - och det kanske jag är nuförtiden. När jag kom till Mt Shasta för snart 13 år sedan hade jag bara bott i eller utanför Stockholm hela mitt liv.

Att komma till en ort som bara har runt 4000 personer (Mt Shasta) var en stor omställning. I hela "länet" där jag bor, Siskiyou County (enligt Wikipedia skall det uttalas SISS-kyoo :)), bor det bara runt 44,000 personer. Siskiyou County är litet större än Uppland.

Eftersom jag egentligen är en storstadsperson och van vid massor med affärer, bussar och tåg som går dygnet runt osv var det ovant och konstigt i början att det knappt fanns några affärer och att bussarna gick fyra gånger per dag och de gick från platser som låg långt från Michaels och mitt hus.

Mitt första år var jobbigt eftersom jag inte kunde ta mig någonstans på egen hand. Jag hade inget körkort i Sverige och kunde därför inte köra bil i USA. Jag blev sittande hemma i stort sett hela tiden vilket inte var särskilt kul. Jag som varit van att kunna åka vart jag ville med buss och tunnelbana.
När jag sedan fick mitt amerikanska körkort (det kunde jag få först när jag hade mitt studentvisum) minns jag att jag kände mig fri som en fågel. Det var en härlig känsla.

Vi har inga stora affärer eller varuhus utan den största affären är Wal-Mart i Yreka (en litet "större" stad med runt 8000 personer). Just bristen på affärer kan vara litet av en utmaning. Men som tur är finns ju alla internetaffärer. Givetvis är det inte samma sak som att kunna gå i en affär och faktiskt titta på varorna.

Så när många andra svenska USA-bloggare berättar om utflykter de gjort till storstäder, utställningar de varit och tittat på, olika spännande restauranger de besökt osv känner jag hur begränsat utbudet är där jag bor. Men vi har stora vildmarksområden, en helt fantastisk natur och en mycket renare miljö än på många andra platser i Kalifornien. Allt har för- och nackdelar. Och det som utmärker storstäder och glesbygd verkar påminner om varandra i både USA och Sverige.

Något helt annat som avslutning. Min granne (som härmade min svenska brytning) gav mig en liten julklapp i helgen som gick. En påse hängde på dörren med en liten kökshandduk och ett par grytlappar. Allt var i vitt! När jag ringde upp henne för att tacka sade hon "don't you think that I went out to get this as I didn't, but I couldn't spoil these so now I'll let someone else spoil them." Alltså ville inte hon smutsa ner den vita handduken utan nu skall jag göra det. Nog är hon litet mystisk minst sagt.

Här bor jag

Efter "intensivstudie" av den nya kameran kommer nu här några första bilder på hur det ser ut där jag bor. Eftersom jag fortfarande lär mig kameran är de säkert inte "perfekta" men jag tycker det känns så roligt att kunna visa litet egna bilder.

Det här är utsikten från mitt vardagsrum och utomhusdäck. Rätt imponerande med berget Mt Shasta. Igår syntes det till och med eftersom molnen skingrades. Annars kan berget (som är ca 4000 m) ofta vara dolt bland molnen på vintern.




Spearpoint heter området där jag bor. Det ligger på en udde som sticker ut i sjön - när den finns där. :) Just nu är det mer en stor damm än en sjö. Spearpoint var ett område med bara "second houses", dvs folk kom hit på helger och semester. Numera är det blandat med permanenta boende och de som bara kommer hit ett par gånger per år.


Det här är "mitt" hus - jag bor på övre plan. När jag först tittade på huset verkade det vara ett "vanligt" hus men det jag inte såg utifrån var till exempel att taken i vardagsrummet är ca 4 meter höga! Det kan man kanske se på nästa bild. Fler fönster på höjden än vad det är i "vanliga" hus. Däcket har alltså en fantastisk utsikt över berget och när sjön finns här ligger det här huset precis vid strandkanten.

Jag känner mig nästan som ett litet barn med min nya kamera. :) Skall verkligen bli roligt att lära sig ännu mer och kunna fortsätta lägga ut bilder här på bloggen.

Julfest

Igår var det julfest på skolan. Inbjudan sade att man kunde baka något och ta med sig. Trots att jag inte bakat fanns det kakor, brownies, pajer osv i överflöd. Vi samlades i en av skolbyggnaderna och umgicks under ett par timmar. Det fanns vin, alkoholfri punsch och musik.

Det var första gången jag var med om en julfest på skolan. Vår chef tycker det är viktigt att de anställda kan träffas även utanför arbetstid. Det var trevligt och mysigt.

När jag arbetade i Stockholm var det tradition att gå ut och äta julbord varje december. Vi gick till Operakällaren, Stallmästargården och andra fina restauranger. Jag vet inte om det finns något liknande i USA. Har aldrig hört talas om det. I USA har man så kallade "office christmas parties". Den mat som serveras kan vara allt från olika slags sallader till kalkon och skinka.

Litet senare på kvällen var jag hembjuden till min chef och hennes familj. Igår kväll bjöds på en mycket god lasagne och en dessert litet senare. Tala om festdag! Eftersom jag hade en semesterdag igår passade det bra att göra litet roliga saker.

Inte nog med det här, igår bokade jag en resa till Sverige. I början av mars kommer jag att åka. Den resan blir litet annorlunda eftersom jag även kommer att åka via London. Jag kommer att hälsa på en vän till vår familj. Han är engelsman och bor en bit utanför London. Har inte träffat honom på många år så det skall bli roligt.

Bilden från Vectorjungle.com

Tandläkare i Mexiko

Att gå till tandläkaren är ett nödvändigt ont. Jag brukar faktiskt försöka gå till min tandläkare när jag är i Stockholm. Eftersom jag har ett speciellt "problem" med mina tänder vill jag helst gå till honom.

Det är rätt dyrt att gå till tandläkaren även i USA - har förstått att tandvårdstaxorna gått upp i Sverige under senare år. Men det går att komma undan billigare genom att åka till Mexiko! Och det är många i USA som gör. De åker till Los Algodones, en gränsstad i norra Mexiko. Den här staden är litet speciell eftersom det påstås finnas fler apotek, läkare, tandläkare och optiker, inom ett område som inte är större än ca 4 kvarter, än någon annanstans i världen! Här kan man gå till tandläkare och betala en bråkdel av vad man betalar i USA. Och de tandläkare som arbetar i Los Algodones har ofta fått sin utbildning i USA.
Många så kallade "snowbirds" (folk som bor i vintriga delar av USA och som kommer till södra USA, till exempel Arizona under vintern) säger att den vård de fått varit minst lika bra som om de gått till en läkare eller tandläkare där de annars bor.

Det finns ca 350 tandläkare i Algodones och de finns inom en 10 minuters promenadväg från gränskontrollen. Man betalar 70-75% mindre än vad man gör i USA. Jag känner till flera personer i Mt Shasta området som åkt till Los Algodones och gått till tandläkare där.

De flesta verkar parkera sin bil på den amerikanska sidan av gränsen och sedan promenerar de över gränsen. Ibland kan det vara långa köer så det är bra att ha med sig något att dricka och äta. Det finns några restauranger och affärer och det finns till och med de som har en "tandläkarsemester" - de åker till sydvästra USA, gör litet sightseeing och går till tandläkaren i Los Algadones. Kanske inte riktigt min föreställning av en semester. :)

Bilden från Mexico Vacation Travels.

Prata engelska med svensk brytning

Precis som drottning Siliva pratar svenska med tysk brytning, pratar jag engelska med svensk brytning. Förhoppningsvis med mindre brytning än när jag kom hit, men jag vet att jag bryter på engelska eftersom många undrar var jag kommer från. När jag säger att jag kommer från Sverige får jag nästan alltid kommentaren att de har någon närmare eller mer avlägsen släkting som kom antingen från Sverige eller något annat nordiskt land.

I USA pratar hur många som helst med brytning. På en del amerikanska flygplatser tror man att man inte längre är i USA eftersom ingen pratar amerikansk engelska. Där jag bor finns det givetvis inte alls så många från andra länder som det finns t ex i stora städer som San Franciso och Los Angeles, men det finns nog fler än vad jag trott - flera personer som jobbar på skolan kommer från andra länder.

För ett par veckor sedan var jag fiskvakt åt mina grannar. De har ett par tropiska fiskar som behövde tas om hand under Thanksgiving. När grannarna kommit tillbaka pratade jag med grannfrun C och helt plötsligt upprepade hon något jag sagt, med försök till svensk brytning. Jag lät det hela passera men så sade hon "Didn't you hear that I was trying to sound like you." Jag blev rätt paff och det enda jag kom mig för att säga var att jag nog alltid kommer att ha en svensk brytning eftersom jag var rätt "gammal" när jag kom till USA.

Det var nog första gången som någon härmat mig och hur jag pratar. Vet egentligen inte vad hon menade med det, litet konstigt var det. Ibland önskar jag att jag pratade som en amerikan men det kommer jag nog aldrig att göra. Den där svenska "melodin" finns där och "avslöjar" mig titt som tätt. :) Jag tänker inte så ofta på att jag inte pratar som "riktiga" amerikaner men ibland händer det att jag blir självmedveten. Numera kan jag verkligen förstå mer av hur invandrare t ex i Sverige känner sig när de pratar svenska med brytning.

Julklappar

För många år sedan bestämde jag och mina föräldrar oss för att vi inte skulle ge varandra julklappar (jag har inga syskon). Det kanske verkar konstigt och tråkigt men vi tyckte det var väldigt skönt att slippa julstressen att försöka hitta klappar som passade. När jag kom till USA visade det sig att Michael kände likadant inför julklappar så vi fortsatte den traditionen.

Min mamma och jag har i stort sett fortsatt vår "tradition" att inte ha julklappar men hon brukar skicka en fin Sverige almanacka till mig varje år. I år köpte jag en rätt rolig juldekoration som jag hoppas att hon kommer att uppskatta. Eftersom hon inte har någon dator finns nog ingen risk att hon skall få reda på vad det är i förväg.

Hon har ingen julgran utan brukar plocka enris och dekorera det med några fina juldekorationer som hon köpt i Tyskland. Jag har inte hittat så många fina juldekorationer här i USA (kanske beroende på att vi knappast har några affärer i mitt område:) men jag hittade en i en affär i Mt Shasta som absolut är litet annorlunda och kul.

Eftersom jag inte har kommit igång att fota med min nya kamera än (det blir snart) får det bli en bild från Amazon på denna björn som sitter i ett "outhouse" och pratar i telefon. :)

"Slav"löner

Kanske en litet dramatisk rubrik men USA är ett kontrasternas land. Om man har ett riktigt bra jobb tjänar man mycket pengar. Många, många människor i USA har tyvärr inte dessa högavlönade jobb utan sliter med åtminstone ett par jobb för att få ihop tillräckligt med pengar för att överleva.

Jag vet att man inte kan jämföra två länder som har olika valutor och helt olika kulturer men jag tjänar idag mycket mindre än vad jag gjorde för snart 15 år sedan i Sverige. Och kostnaderna jag har varje månad (hyra, mat osv) verkar inte vara särskilt mycket lägre här jämfört med vad de är i Sverige idag.

I USA finns så kallade minimilöner som väldigt många har här i USA. Skulle de svenska fackföreningarna se de här lönerna skulle de troligen få ett mindre "sammanbrott". :) Dessa låga löner ligger på $7.25/timme - $8.55/timme. Det är ca SEK 50-60/timme. Jag skulle vilja påstå att många i USA lever i fattigdom.

Här i USA betalas man antingen per timme eller är en så kallad "salaried employee". Jag tjänar per timme - (som tur är ligger min lön över minimilönerna) - medan min chef är "salaried".
Eftersom många inte tjänar särskilt mycket per år finns det olika slags subventioner för låginkomsttagare: telefonbolaget har lägre taxor, vissa bostadsområden hyr bara ut till de som tjänar under en viss summa per år, osv. Det finns dessutom något som heter "food stamps". Det är ett program som hjälper människor med ingen eller låg lön att kunna köpa mat.

Allt det här känns fortfarande litet främmande. Visst finns det fattiga människor också i Sverige men i USA är det faktiskt en del av det amerikanska samhället. Det här är något som jag har haft svårt att riktigt acceptera. Dessa stora skillnader mellan de som har gott om pengar och de som sliter för att klara livhanken.

Burr vad kallt det är. I morse var det runt minus 15 - det är ovanligt och man ju undra om man verkligen bor i Kalifornien. :) Och jag är tacksam att jag tjänar tillräckligt för att kunna betala hyra för en riktig bostad.

Amerikansk och svensk customer service

Alla som varit i USA antingen på semester eller de som bor här kan säkert skriva under på att amerikaner kan det här med "customer service". Överallt möts man av folk som verkar vilja hjälpa till i affärer, restauranger, flygplatser osv.

När jag handlar får jag nästan alltid frågan "Do you find everything you need?" Man behöver alltså inte försöka hitta någon man kan fråga. Ibland kan det nästan bli för mycket av "det goda" när flera personer frågar och man kanske bara vill titta och inte har några planer på att köpa något. På restauranger är det likadant. Oavsett vilken typ av restaurang det är får man frågan om allt är okej (ofta flera gånger under måltiden), isvattnet fylls på utan att man behöver be om det och notan kommer oftast innan man är klar osv, osv.
Det känns verkligen som om man blir "sedd" som kund i USA.

Läste en kul och intressant sak nyligen om hur vi svenskar ser på det här med kundservice. Litet annorlunda jämfört med hur det är i USA. :) Mitt minne från Stockholm (nu är det ju snart 13 år sedan jag bodde där så saker och ting kan ha ändrats) var att man oftast fick försöka hitta någon som kunde hjälpa till, man blev alltså inte "överfallen" av försäljarna. PR Newswire påstår att:

- 25% av svenska försäljare/butikspersonal väntar på att andra (jag antar att det är kunden) skall ta första steget.
- 12% av svenska försäljare/butikspersonal skulle hellre arbeta i något annat slags yrke, t ex forskning och utveckling.
- 11% av försäljare/butikspersonal tycker inte om att använda telefonen för att kontakta möjliga kunder.
- antalet personer (i den här sortens yrke) som inte gärna vill ha kontakt med andra växer stadigt.

Nog för att vi svenskar ofta sägs vara blyga och reserverade men det här är ju rätt uppseendeväckande tycker jag. Ytterligare en paradox som studien av försäljare visade (det här är från april 2009) var att antalet personer som nu arbetar inom försäljning i Sverige och som inte vill prata med någon var 7-9%! I Norge var det 20% och ännu fler i Finland. Har folk i de nordiska länderna något slags problem med att ha kontakt med andra? Det verkar ju nästan så.

Det jobb jag har, har tvingat mig att bli mer utåtriktad och jag märker samtidigt att andra som jobbar på skolan (och som är amerikaner) verkar vara litet mer naturligt utåtriktade och "socialt begåvade". Intressant är det i alla fall med de här kulturella skillnaderna.

En solskenshistoria

Man blir glad ibland när ens medmänniskor gör något som man inte förväntar sig.

För ett par månader sedan var jag tvungen att byta ut hårddisken i min Mac laptop. När jag fick räkningen skickade jag en check (återigen de här gammaldags checkarna :)) men mannen som gjort reparationen fick den aldrig. I förra veckan kom kuvertet tillbaka till mig med gula lappar från postkontoret. Jag ringde upp datorreparatören och han tyckte att det hela lät mycket konstigt eftersom jag adresserat kuvertet helt rätt. Efter ett samtal med postkontoret blev jag ännu mer förbryllad eftersom de påstod att hans postbox inte var registrerad i hans företag och att ingen på postkontoret hade hört talas om hans företag!?

Datorreparatören ringde upp postkontoret och den förklaring de gav var minst sagt mystisk. Det hade något med att göra med hur han registrerat postboxen för 20 år sedan och hans nuvarande företag. Eftersom han fått en hel del brev sedan jag skickade mitt verkade det som om postkontoret valt ut ett brev och tillämpat denna regel. Och givetvis var det mitt brev. Helt klart Murphys Law eller lagen om alltings... :)

Till saken hör att jag valde att stoppa checken, man kan göra en "stop payment", eftersom den var på en del pengar (jag ville ju inte att den skulle hamna i orätta händer) och det kostade givetvis en slant hos banken. Jag hade tänkt försöka få tillbaka pengarna från postkontoret men efter deras förklaring verkade det lönlöst. Men jag fick faktiskt pengarna från datorreparatören. Det var en väldigt fin gest tycker jag och visade att han verkligen bryr sig om sina kunder.

Min slutsats av det hela var att posten i USA inte alltid riktigt är att lita på - jag kanske skall säga att mina tidigare känslor stärktes. :) När det tar 5-6 dagar för ett brev från Portland att komma hit då börjar man undra - det tar bara 6 timmar att köra bil mellan Weed och Portland. Vi har i alla fall postkontor fortfarande i USA och postutdelning på lördagar. Alltid något. :)

Avfallskvarnar

Innan jag går in på något så spännande som avfallskvarnar :) måste jag bara berätta att min kamera kom igår. Inte för att jag i dagsläget har en aning om hur allt fungerar men jag hoppas att snart kunna lägga ut egna bilder här på bloggen. Kommer att ha fullt upp under några dagar så jag får nog vänta tills nästa vecka tills jag kan "studera" min nya kamera.

Vad vore det amerikanska köket utan en avfallskvarn? Innan jag kom hit hade jag aldrig sett en sådan men har förstått att det här är något som amerikanarna verkligen gillar och som finns i många, många amerikanska kök. Jag har tyvärr inte riktigt förstått tjusningen med avfallskvarnen men jag har den i mitt kök där jag bor nu. Att stoppa ner vad som helst går inte. Gör man det kan det bli en mindre trevlig överraskning. Man måste också se till att ha rinnande vatten, annars kan det bli stopp.

Det verkar i alla fall som att avfallskvarnen har en plats i amerikansk kultur om man får tro amerikanska filmer och TV-serier:

I en Stephen King film stoppar en tokig uppfinnare ner sin arm i avfallskvarnen och begår självmord!
Kramer i TV-serien Seinfeld installerar en avfallskvarn i sin dusch så att han kan duscha samtidigt som han tillreder sin mat.
I filmen "The Incredible Shrinking Woman" faller en av huvdrollsinnehavarna ner i en avfallskvarn och mals sönder av hushållerskan.
I ytterligare ett Seinfeldavsnitt mals en äldre mans löständer sönder i en avfallskvarn.

Uppenbarligen finns det många sätt att använda sin avfallskvarn här i USA. :)

Bilden från HammerZone.com

Varm i fleece

Nu när vintern har kommit har jag tagit fram mina fleecekläder. Jag gillar verkligen fleece - det är varmt, mjukt och lätt. Helt klart en bra uppfinning som inte fanns när jag var liten.

Här i USA är fleece stort. Det finns hur många jackor, tröjor, vantar, mössor osv som helst som är gjorda av fleece. Polartec heter det ursprungliga märket som slog igenom i början av 80-talet.

Numera tillverkas fleece till viss del av återvunna plastflaskor! Svårt att tro faktiskt. Företaget som uppfann fleece ville imitera ull men utan att materialet skulle vara så tungt och de ville även ge allergiker chansen att ha kläder som de annars skulle vara allergiska mot.

För inte så länge sedan kom en fleece filt med ärmar ut på marknaden. Det har gjorts en massa reklam för den här filten på TV - Snuggie heter den. Den finns både för människor och hundar! Det finns helt klart en massa töntig reklam och den här ligger definitivt i toppen. :)

Bacillskräck

Har amerikaner bacillskräck? Det är lätt att tro det när man ser den ena reklamen efter den andra för produkter som skall rengöra, desinficera och döda både virus och bakterier - upp till 99.99%.

När jag var liten överlevde vi utan sprejer, våtservetter, luft- och handrengörare. Jag tror faktiskt att folk var minst lika friska som vi är nuförtiden. Kanske till och med friskare. Visst är det viktigt att ha det rent men jag tror på att göra allt med måtta.

Här i USA skall allting rengöras och desinficeras: dörrhandtag, telefoner, madrasser, soffor, leksaker osv. Vissa sprejer skall neutralisera lukter som kan finnas i luften.

Hur det här tänkandet går ihop med alla heltäckningsmattor har jag inte riktigt förstått. Heltäckningsmattor går ju inte att få rena. Min lägenhet har heltäckningsmattor överallt utom i kök och badrum. Idag dammsög jag och tänkte att det egentligen aldrig blir riktigt rent.

Kanske amrisarna vill ha en steril miljö men en del bakterier behöver vi för att vara friska. Och som någon sade en gång "Litet skit rensar magen". :)

Bilden från Lysol.com hemsida.

Happy Thanksgiving

Idag har det ätits kalkon i USA. Ungefär 45 miljoner kalkoner har hamnat på de amerikanska middagsborden. Eftersom jag ofta äter kalkon som smörgåspålägg gjorde det inget att jag åt en vegetarisk Thanksgiving middag idag.

Min vän J hade bjudit in några vänner på Thanksgiving knytkalas. Hon är vegetarian, som så många är i Mt Shasta området. Jag hade kokat en linssoppa och det bjöds på ris och tofu"bollar" och annat gott. Alltså ingen traditionell "turkey dinner" men god ändå. Vi fick pumpapaj och några kakor som bakats med en frukt som heter persimon. Eftersom jag aldrig hört talas om denna frukt kollade jag på Wikipedia. Tydligen kallas den också dadelplommon. En helt ny frukt för mig men den smakade gott i kakorna.

Kalkonen är som sagt fokus för Thanksgiving middagen. Mindre känt kanske är att det finns tre orter i USA som heter Turkey - den största har ca 500 invånare och ligger i Texas. En obekräftad uppgift påstår att vi i Kalifornien äter mest kalkon i hela USA under Thanksgiving.
En annan huvudingrediens för en "riktig" Thanksgiving middag är cranberry jam - eller tranbärssylt. Man använder tranbärssylt på liknande sätt som vi använder lingonsylt.

I morgon är det "Black Friday" när julhandeln startas och folk kommer att köa från tidiga morgonen för att handla. Många affärer öppnar redan 5 på morgonen. Vissa stora affärskedjor som Wal-Mart kommer att ha öppet under 24 timmar med start idag.

Happy Thanksgiving!

Ledighet

Åh vad skönt att det är kort arbetsvecka. I morgon är det Thanksgiving (USAs största helg) och även på fredag är skolan stängd. Jag har inga planer på att resa bort utan kommer att vara hemma och ta det lugnt. Skall till en vän i morgon på Thanksgiving knytkalas. Annars är Thanksgiving en helg då många, många amerikaner är på resande fot.

Eftersom jag inte haft någon semester egentligen sedan jul- och nyårshelgen förra året då jag var i Sverige blir de här fyra dagarnas ledighet ett välkommet avbrott. Att arbeta inom skolvärlden i USA är nog annars rätt bra med tanke på semester. Inte har vi några fem veckor men vi har helt klart mer semester jämfört med många andra yreksgrupper.

Vi får inte gå över ett visst antal semestertimmar/dagar. Gör vi det försvinner den tiden. Det gäller att ha koll på hur man ligger till. Jag börjar närma mig det antalet timmar/dagar och kommer att ta en semesterdag om ett par veckor så att jag håller mig på rätt sida om gränsen. Eftersom skolan är stängd under rätt lång tid för jullov behöver vi inte ta någon semester. Det är inte alla som har en sådan förmån.

När jag bodde i Oregon var jag på väg att få ett jobb, precis innan Michael gick bort, och hade jag börjat arbeta där hade det dröjt ett helt år innan jag hade rätt att ta ut någon semester. Och det hade bara varit en veckas semester. Uppenbarligen har jag valt rätt plats att arbeta på med tanke på att jag behöver litet längre ledighet när jag skall åka till Sverige. :)

Något som jag faktiskt inte kände till förrän nu är att USA inte har någon lag som säger att företag/myndigheter måste ge arbetare semester. Tydligen har till och med Kina lagar som säkerställer semester. Dags för en förändring i USA tycker jag. Visst behöver vi alla semester!

Kamera beställd

Efter att ha kollat på olika recensioner bestämde jag mig i förra veckan äntligen för en digitalkamera. Det känns nästan som ett "historiskt" tillfälle. :)
Kameran har fortfarande inte dykt upp, det blir nästa vecka. Men det känns roligt att den är på väg.
Nu gäller det bara att klura ut alla finesser så att jag kan lägga upp litet egna bilder här på bloggen.

Det finns några bra hemsidor där man kan läsa vad folk tycker om elektronik och de har jag kollat på. Eftersom det är en "djungel" med hur många märken och modeller som helst måste man nästan ha litet vägledning. Och att få "vanliga" personers omdöme är nog det bästa. Här är några bra internetsajter:

• Newegg.com
• Amazon.com
• CNET.com
• ZDNet.com
• PCMag.com

Kameran jag köpte är en Canon och den var till försäljning just nu. Affären jag köpte den från har toppbetyg från kunderna - B&H Photo Video i New York - och de var litet snälla med frakten vilket jag uppskattade. Ibland lönar det sig att ringa istället för att beställa via internet. Ett par av tillbehören jag ville ha (minneskort, batteriladdare) hade inte fri frakt, vilket kameran hade. Genom att jag ringde gav de mig faktiskt fri frakt på allting. Verkligen uppskattat!

Skall bli roligt när paketet dyker upp i början av nästa vecka.

Rena hotellrum

Varje dag åker jag förbi ett hotell i Weed som annonserar att de har "clean rooms". Här i USA är det väldigt vanligt att hotell just annonserar att deras rum är rena. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett det i Sverige.

Standarden på hotell i USA varierar helt klart mer än vad den gör i Sverige så det finns många fler hotell med lägre standard än vad vi är vana vid från Sverige och Europa. Men nog skulle jag reagera om jag såg samma slags skylt i Sverige om rena rum. Jag har faktiskt bott på hotellet i Weed som annonserar om "clean rooms" och det var ett helt okej hotell.

Ett problem som tydligen blir vanligare och vanligare i USA både på hotell och i lägenhetshus är så kallade "bed bugs" eller vägglöss. Till och med förstaklasshotell börjar få problem med vägglöss. I USA var vägglusen i stort sett utrotad under lång tid men den är tillbaka. Man tror att den "liftat" med folk som kommit på besök från andra länder.

Många hotellgäster har berättat om bett de fått även om de bott på "fina" hotell. Vägglöss är tydligen svåra att upptäcka. Man kan kolla madrassen och sängen och ser man små, svarta prickar är det ett varningstecken. Givetvis måste det vara en perfekt plats för vägglöss eftersom de alltid har mat i överflöd. De suger blod från intet ont anande hotellgäster.

Det här var något vi hade i Sverige för länge sedan men tydligen är vägglusen på starkt intåg igen här i USA. Och nu när jag har skrivit det här kliar det precis överallt. :)

Bilden från Wikipedia - vägglus.

Torka tvätt

Ett säkert vår- och sommartecken, när jag var barn, var när vi kunde börja hänga ut tvätten utomhus. Den luktade så gott efter att ha hängt ute under några timmar. Riktigt friskt och fräscht.

Här i USA är det tyvärr inte lika självklart att man kan torka sin tvätt utomhus på en tvättlina. Idag läste jag en artikel på Yahoo News om invånare i olika samhällen som slåss för rätten att kunna hänga tvätt utomhus. Ungefär 60 miljoner amerikaner bor i så kallade "housing associations" - de består av "condominiums" (andelslägenheter) och "townhouse communities" (hus som har flera privatägda bostäder som gränsar till varandra, troligen litet som bostadsrätter) och många av de här organisationerna har så kallade "no hanging rules", dvs man får inte hänga sin tvätt utomhus. För mig som är svensk låter det väldigt främmande med sådana här regler men tydligen tycker många amerikaner att det ser fult ut och "skräpar ner" ett område.

Sex stater (Florida, Utah, Maine, Vermont, Colorado och Hawaii) har hittills skapat lagar som skall hindra lokala organisationer att stoppa privatpersoner att hänga tvätt på tvättlina. Fler stater är tydligen på gång med liknande lagar.
Lake Shastina, där jag bor, är en mycket reglerad "kommun". Man får i stort sett inte göra någonting utomhus utan att be om lov. Jag tror inte att man skulle få hänga tvätt på tvättlina där jag bor eftersom det är ett område med "townhouses".

Jag brukar inte torka min tvätt i torktumlare eftersom jag tycker kläderna slits otroligt. Sedan tänker jag också på att jag ju sparar en del energi genom att torka kläderna på en ställning och inte i torktumlare. Just det argumentet hoppas man nu skall slå igenom i "right to hang"-rörelsen.

Inte visste jag att tvättlinor och tvätt som torkar utomhus kunde ge upphov till så starka reaktioner. En man i Pennsylvania hade blivit bötfälld $100 för att han hade hängt upp en tvättlina! Det är bara att hoppas att "right to hang"-rörelsen får medvind.

Bilden från Metronews.ca/Toronto

Fördragna gardiner

Jag har märkt att hus och lägenheter där jag bor ofta har fördragna gardiner och neddragna persienner även under dagen. Många fler än vad jag någonsin såg i Stockholm.

Jag har funderat över detta flera gånger när jag varit ute och gått och idag frågade jag faktiskt min chef om kände till detta amerikanska "fenomen". Tyvärr kunde hon inte klargöra någonting egentligen, troligen mest beroende på att hon själv, hennes familj och de hon känner inte gör så. De gör som de flesta svenskar gör, drar upp persiennerna och drar ifrån gardinerna på morgonen. Jag hade hoppats på någon förklaring men det fick jag alltså inte.

Något som min chef sade var att vissa kanske vill behålla värmen inomhus. Det kan nog ligga något i det eftersom en del hus här fortfarande har enkelglasfönster. Många tror jag helt enkelt inte vill ha insyn. Men vad trist att aldrig få in dagsljus.
Jag är så van vid att alltid ha dagsljus som kommer in genom fönstren och skulle aldrig kunna leva i en bostad som alltid var mörk. I min lägenhet där jag nu bor har jag en massa stora fönster och det är underbart med allt dagsljus. När jag bodde i Kärrdal i Sollentuna hade jag "öppet" under dagen trots att min lägenhet låg precis vid en liten väg där folk gick, cyklade och åkte bil. Det var bara på kvällen, när mina lampor var tända, som jag drog ner mina persienner.

Undras just om det är så här även i andra delar av USA? Det kan väl inte bara vara i Mt Shasta området folk är "ljusskygga"? :)

Kiss My Face

Kiss My Face är ett amerikanskt företag som har tillverkat olika ekologiska kroppsvårdsprodukter under mer än 25 år. Nej, jag får ingen kommission för att rekommendera deras produkter. :) Jag gillar helt enkelt de jag provat och använder.

Eftersom jag försöker använda så naturliga kroppsvårdsprodukter som möjligt är Kiss My Face perfekt. Min erfarenhet är att många tvålar torkar ut huden trots löften om motsatsen. Den tvål jag nu använder heter "Pure Olive Oil Soap". Den innehåller bara olivolja, vatten och salt. Mer naturligt kan det väl knappast bli. Och jag tycker faktiskt att huden inte känns lika torr som när jag till exempel använde Dove.

Även den hudkräm jag använder tillverkas av Kiss My Face. Om man har känslig hud är det en mycket bra hudkräm. Den innehåller bland annat olivolja och aloe vera. Man kan använda den både i ansiktet och på kroppen. Jag har använt den i flera år och gillar den verkligen.

Alla Kiss My Face produkter tillverkas utan att testas på djur vilket känns viktigt. Jag sökte på Google och det finns faktiskt ett företag i Sverige som nu säljer i alla fall vissa av deras produkter. De heter L-import och ligger i Götene. Här i USA kan man köpa Kiss My Face sortimentet från många olika internetbutiker och även i hälsokostaffärer och andra välsorterade affärer.

Bilderna från Kiss My Face.

Tårtor

Då och då bjuds det på tårta på skolan. Igår var det dags igen för tårtkalas eftersom en av vicecheferna skall sluta.
Alla på skolan bjuds in och får komma om de har tid. Det finns egentligen inga organiserade fikapauser, vilket ju ofta är "standard" i Sverige. Tyvärr kunde jag inte gå igår men en av lärarna var snäll och tog med sig en tårtbit.

Många av de tårtor som vi fått på skolan är givetvis variant större och de har oftast varit fyrkantiga. Jag minns inte att det fanns så många fyrkantiga tårtor när jag bodde i Sverige. Något annat jag också märkt är att många amerikanska tårtor måste ha i stort sett alla färgtillsatser som finns. Och de är väldigt söta.

Jag äter tårtor väldigt sällan men igår saknade jag faktiskt en svensk klassiker som marsipantårtan. Den har jag inte ätit på väldigt länge. Efter att ha kollat på en del svenska tårtrecept märkte jag att nästan alla innehåller vaniljkräm och vaniljsocker. Vaniljsocker är ovanligt utomlands. Det som finns t ex här i USA är vaniljextrakt.

Håll till godo med några fantasifulla tårtor från Cake Central.com

Betala med check

Om man betalar med check idag i Sverige anses man nog mer eller mindre som ett "förhistoriskt fossil". :) Här i USA och i mina trakter är det fortfarande väldigt vanligt att betala med check.

Varför checkar har levt kvar vet jag inte men det är uppenbarligen en del av den amerikanska kulturen. Jag betalar de flesta av mina räkningar via internet men min hyra betalar jag med check. Eftersom uthyrningsföretaget ligger i Weed brukar jag gå in på deras kontor och betala. Då vet jag att de får min check i tid. De har inte ens möjligheten att kunna betala via internet.
När jag handlar mat betalar jag också ofta med check. Och jag är inte alls ensam om att göra det. Har sett många andra som gör det.

För 1,5 månad sedan lade hårddisken av i min ena dator och jag fick en oväntad utgift eftersom jag ville byta ut hårddisken. Mannen som lagade datorn skickade mig en räkning via posten och det fanns ingen möjlighet att betala förutom via check. Vi hade säkert kunna mötas personligen och jag hade kunnat betala honom kontant men han verkade inte riktigt vara "uppsatt" för kreditkortsbetalning. Jag lade på mitt brev här i Lake Shastina i den utgående post"luckan" och efter ett par veckor märkte jag att han inte löst min check. Jag ringde upp honom och han sade att han inte fått min check. Han borde ha fått den inom 1-2 dagar. Uppenbarligen hade mitt brev försvunnit. Eftersom det var en litet högre summa jag ställt ut checken på ville jag givetvis att ingen annan skulle kunna lösa in checken så jag fick stoppa betalningen - vilket givetvis kostar pengar. Uppenbarligen en nackdel med att skicka checkar via posten.

Det finns en hel "industri" i USA med olika slags utseende på checkarna. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen och man kan få olika bakgrunder på checkarna, alltifrån en liten hund till den amerikanska flaggan.

Jag känner mig faktiskt litet som "kusinen från landet" när jag kommer på besök till Stockholm nuförtiden. :)

Bilden från The Styles Check Company.

Vänner på avstånd

Här i USA har jag aldrig fått samma sorts vänskapskrets som jag hade i Sverige (i mina trakter finns det ingen "svenskkoloni" som det kan finnas i andra områden i USA). Har diskuterat det en del både med svenskar här i USA och med en amerikansk kompis som numera bor i Stockholm. Alla tycks vara ense om att svenskar och amerikaner ser litet olika på det här med vänskap. Visst finns det alltid undantag så det jag skriver blir säkert litet generaliserat.

När en amerikan säger att han eller hon är vän med någon verkar det som om det ibland kan vara något helt annat än när en svensk säger samma sak. Jag tror att vi svenskar ofta skapar litet djupare vänskapsband. Det finns säkert många amerikaner som också har djupa vänskaper men min uppfattning efter att ha bott här i snart 13 år är att det ofta är litet ytligare än vad jag i alla fall är van vid.

Nu behöver man ju inte alltid ha vänner som man träffar. Jag har fått en riktigt god vän som bor i Colorado som jag faktiskt aldrig träffat. Hon är rätt mycket äldre än mig men det verkar inte spela någon roll. Vi fick kontakt med varandra efter det att Michael gått bort (hon var en av hans klienter). Eventuellt skulle vi ha träffats nu under hösten men tyvärr gick det inte av olika anledningar. Vi har kontakt via telefon och det känns som om vi verkligen känner varandra. Själssystrar brukar vi kalla varandra. :)

Även de vänner som jag fortfarande har regelbunden kontakt med i Sverige är ju numera vänner på avstånd. Visst är det litet annorlunda eftersom vi lärde känna varandra genom att vi träffades men det är helt klart möjligt att ha en vänskapsrelation på långdistans under många år.

Jag ser fram emot att under våren nästa år få träffa mina svenska kompisar eftersom jag troligen kommer att åka till Stockholm då.

Gifta sig i USA

Jag var aldrig gift när jag bodde i Sverige. Det behövdes tydligen en amerikan för att det skulle bli av. :) I augusti 2002 gifte Michael och jag oss. Vi gifte oss i Reno, Nevada. Ja, i spelstaden Reno. Vi hade en borgerlig ceremoni och den gick så fort att jag efteråt undrade om vi verkligen var gifta. :)

Alla stater i USA har olika regler för giftermål. Nevada har väldigt enkla regler och det finns många andra stater som har lika enkla regler. Vissa stater kräver emellertid till exempel ett blodprov och/eller en läkarundersökning innan man kan gifta sig. Här är en hemsida som ger rätt bra information: US Marriage Laws.

Eftersom Nevada har så enkla regler var det ingen väntetid från det att vi ansökte om en så kallad "Marriage License" tills dess att vi gifte oss. Vi kom sent på kvällen till Reno och gick till ett par kasinon (tyvärr vann vi inga större summor) efter det att vi först fått vår licens från det kontor som utfärdar "marriage licenses". Dagen därpå begav vi oss till ett annat kontor där vigseln förrättades. Vi fick ett så kallat "marriage certificate" och om man gifter sig med en amerikan och senare vill immigrera är det ett mycket viktigt papper. Innan man skickar in kopior till USCIS (U.S. Citizenship and Immigration Services) skall man se till att man får det påskrivet och stämplat.

Eftersom jag behöll mitt flicknamn var det enkelt eftersom jag inte behövde meddela en namnändring. Tar man mannens efternamn eller har ett dubbelnamn måste man givetvis meddela namnändringen till alla myndigheter och företag som berörs.

I USA finns det inte alls samma sambolagar som vi har i Sverige. Vissa stater erkänner "common law marriage" vilket påminner om att vara sambo. Vill man däremot immigrera till USA måste man vara gift.
Michael och jag hade nog helst fortsatt att leva samboliv, men det gick ju lika bra att vara gift.

Just nu pågår ett TV-program som heter The Amazing Race 15 och de befinner sig i Sverige! Jag fick litet längtan efter Stockholm eftersom de visade en del fina vyer därifrån. Men Stockholm får vänta ett tag, troligen till nästa vår.

Spanska i Kalifornien

Igår fick jag besök av en man som skulle kolla den torktumlare som finns i min lägenhet. Han jobbar för uthyrningsföretaget och reparerar hushållsapparater. Jag hade blivit förvarnad att han hade en mycket stark brytning och det var nog det minsta man kunde säga. :)

Jag har fortfarande en viss brytning på svenska men det verkar som om alla jag pratar med förstår vad jag säger. Den här mannen pratade spengelska. :) Jag hade stora svårigheter att förstå vad han sade och jag visste inte om han verkligen förstod vad jag sade. Tala om risk för missförstånd. Eftersom han inte kunde avsluta arbetet igår skall han komma tillbaka idag. Om vi förstod varandra.
Han påminde mig faktiskt litet om Manuel i Fawlty Towers.

Kalifornien har en mycket stor spansktalande befolkning. Ungefär 12 miljoner människor har spanska som sitt huvudsakliga språk. Det bor ungefär 35 miljoner människor i Kalifornien. Många har kommit från Mexiko, både legalt och illegalt. När man ringer till företag och myndigheter får man i stort sett alltid möjligheten att lyssna på menyerna även på spanska.

Det mexikanska inflytandet märks här i Kalifornien. Det finns många mexikanska restauranger och när jag åkte till Arizona förra julhelgen med Greyhoundbussen var det nästan som om jag befann mig i Mexiko på grund av alla mexikaner som troligen skulle åka hem och fira jul.

Precis när jag skrev detta dök reparatören upp så vi förstod faktiskt varandra. :)

Immigrantvisum - spouses and immediate relatives

Vill fortsätta att skriva litet om att immigrera till USA. I mitt förra inlägg skrev jag att om man vill flytta/immigrera till USA och bo där permanent krävs ett så kallat "immigrant visa". Den första kategorin heter "Spouses and immediate relatives". Den innefattar:

Make/maka till en amerikansk medborgare
Förälder eller styvförälder till en amerikansk medborgare som är 21 år eller äldre.
En amerikansk medborgares barn eller styvbarn som är under 21

Dessa tre grupper är de enda som kan räkna sig till denna "gräddfil" - vilket det faktiskt är beroende på att det finns ett obegränsat antal immigrantvisum. Eftersom jag gifte mig med en amerikansk medborgare hade jag turen att höra hit.

Det första den amerikanska medborgaren måste göra är att skicka in en blankett som heter I-130 - Petition for Alien Relative. Om den utländska partnern (vid giftermål) befinner sig lagligt i USA kan man även göra något som heter Adjustment of Status. Det gjorde jag och det innebar att jag inte behövde åka ut från USA utan kunde stanna här hela tiden min ansökan handlades. Att gifta sig med en amerikan har jag redan skrivit om här men jag kommer troligen att skriva litet mer om det eftersom det finns fler sätt att kunna immigrera genom giftermål med en amerikan.

När I-130 ansökan har godkänts sänds den vidare till något som heter "National Visa Center" (NVC). NVC sänder sedan den sökanden bland annat en detaljerad lista som talar om vilka papper som behövs för att ansöka om immigrantvisumet.
När alla papper fyllts i sänder NVC vidare hela ansökan till den amerikanska ambassaden i Stockholm. Där kommer den sökanden också att ha en intervju.

Detta är givetvis en mycket kortfattad version av hur det går till. Alla ansökningar är unika och har olika sätt att handläggas.

Här är ett par länkar som ger litet allmän information:

http://stockholm.usembassy.gov/consulate/iv5.html
http://travel.state.gov/visa/immigrants/types/types_1310.html

Adventsljusstake

Något jag har saknat sedan jag flyttade till USA är alla fina adventsljusstakar som lyser i fönstren under den mörka årstiden. Visst kan det finnas vanliga ljusstakar här och där men inte alls på samma sätt som man ser t ex i Stockholm.

Nu har jag bestämt mig för att "slå till" och skaffa en traditionell svensk adventsljusstake. Jag har en liggande i min mammas lägenhet men den fungerar ju inte i USA på grund av skillnaden i strömstyrka.

Här i Mt Shasta området finns givetvis inga affärer med skandinaviska julprydnader men jag har hittat flera internetbutiker som säljer adventsljusstakar. En affär ligger i Lindsborg i Kansas. Den heter Hemslöjd och säljer allt möjligt som har med Sverige och Skandinavien att göra.

De har både adventsljusstakar och adventsstjärnor. Jag gillar den litet mer klassiska varianten på adventsljusstake så deras verkar passa perfekt.

Lindsborg i Kansas kallas också Little Sweden USA. Staden grundades av svenska immigranter som kom från Värmland. Det finns flera svenska affärer i staden och man firar även svenska helger. Lucia firas stort i Lindsborg.

Det är tur att det finns några "oaser" för oss utvandrade svenskar. :)

Bilden från Hemslojd.com

Svininfluensan i USA

Det blev ett litet miniuppehåll här på bloggen men nu känns det dags igen för ett nytt inlägg.

Ingen har väl kunnat undgå alla skriverier om svininfluensan. Här i USA finns den i alla stater vad jag känner till och fler och fler får denna influensa. Tydligen är de flesta fallen rätt milda även om vissa personer uppenbarligen blir riktigt sjuka. Som med alla influensor finns det tyvärr människor som inte klarar av sjukdomen utan avlider. Det man ofta inte skriver om är hur många som dör i "vanliga" influensor - tydligen rör det sig om ca 36,000 i USA/år.

Jag kommer inte att ta vaccinationen eftersom jag tycker det känns alldeles för osäkert och otestat. Många amerikaner känner samma sak och verkar inte vara intresserade. I New York kom det bestämmelser som sade att alla som jobbade inom sjukvården skulle tvingas att bli vaccinerade. Det rörde sig om ca 500,000 människor. För ett par veckor sedan hävdes det beslutet efter starka protester.

I Mt Shasta området får tydligen fler och fler svininfluensan. Det är bara att hålla tummarna för att man klarar sig. Det har satts upp "stationer" med så kallad "hand sanitizer" i alla byggnader på skolan. Att tvätta händerna är ju viktigt och man vill underlätta för elever och anställda. Jag tror att tvål och vatten också fungerar bra. Att ta extra tillskott är också något jag gör och jag har litet extra saker jag kan ta om jag skulle känna mig dålig. Som tur är finns det ingen Socialstyrelse här i USA. :)

Igår ställde vi om klockan i Kalifornien och det var skönt att få en extra timmes sömn. Det var trevligt att det var ljusare i morse när jag gick till bussen. De senaste dagarna har vi faktiskt haft sensommar här och det är bara att tacka och ta emot.

Köpa hårtork

När jag kom till USA övertog jag Michaels hårtork. Den var gammal redan då och att den höll i ytterligare 12 år är en gåta. I somras lade den av och då blev jag tvungen att försöka hitta en ny. Jag insåg snabbt att jag inte visste något om de hårtorkar som finns idag och att det skulle bli ett mindre projekt att hitta den rätta hårtorken.

Visst är det konstigt att man nuförtiden ofta måste bli litet av "expert" för att hitta det man verkligen vill ha. Jag var inte ute efter någon "high-tech" variant utan ville ha en enkel, inte alltför dyr hårtork.

Det visade sig att det i stort sett inte finns några sådana. Det som gäller nu är:

- Ionic hair dryers. De skall tydligen "krympa" vattendropparna i håret genom negativa joner, torka håret snabbare och ge håret glans.

- Ceramic hair dryers. Keramik-materialet lär värmas upp mera jämnt än metallen i en vanlig hårtork. Den här typen hårtork har tydligen också negativa joner.

- Tourmaline hair dryers: Består av ädelstenen turmalin. Denna sten producerar ännu fler negativa joner, torkar håret ännu snabbare och ger håret ännu mer glans än de andra hårtorkarna. Det här måste vara hårtorkarnas Rolls Royce. :)

Dessutom finns det ofta flera tillbehör för att ge håret volym osv.

Jag kände mig nästan litet överväldigad och framför allt insåg jag att man kan spendera mycket pengar på en hårtork.

Eftersom jag var på jakt efter en enkel hårtork blev det den mer "gammaldags" varianten. Den har bara två temperaturer och ingen möjlighet att skapa negativa joner men den kan i alla fall användas både här i USA och i Sverige. Vi får se hur länge den håller - troligen inte 15-20 år som den tidigare.

Bilden från Amazon - min hårtork - Conair 124A

Flytta och immigrera till USA

En kort uppföljning av "telefonföljetongen" - jag lyckades få tag på telefonnissen idag och han kom och fixade mitt andra uttag. Så ordningen är återställd. :) Jag frågade var problemet var. Han svarade egentligen inte på min fråga utan sade "When I moved that box there were a lot of phone lines". Intressant kommentar av en telefonreparatör.

Eftersom jag har fått många mail från svenskar som undrar hur man kan flytta till USA och hur man gör när man gifter sig med en amerikan tänkte jag skriva några inlägg om just detta.

Det första jag alltid får skriva till de som undrar är att det är inte lätt att immigrera till USA. Man kan bara komma till USA utan visum eller grönt kort om man kommer som turist under 90 dagar. Skall man stanna längre tid måste man ha ett tillstånd av något slag innan man kommer. Det går inte att komma undan - tyvärr.

Det finns många olika slags visum. Det är en mindre djungel faktiskt. Här är en länk till en hemsida hos U.S. Department of State - Temporary visas. Jag kommer inte ens att räkna upp alla men det rör sig om ca 30 olika visumtyper. Jag har rest med B1/B2 när vi svenskar fortfarande var tvungna att resa med visum som turister (numera gäller Visa Waiver programmet, dvs svenskar kan resa till USA som turister under högst 90 dagar). När jag pluggade i USA hade jag ett visum som heter F-1 som väldigt många studerande har. För att få dessa visum ansökte jag hos Amerikanska Ambassaden i Stockholm.

De visum som finns uppräknade i länken ovan kallas "non immigrant visas". Det innebär att de är tillfälliga visum även om många tillåter att man vistas flera år i USA. Men de tillåter inte att man immigrerar till USA. Skall man immigrera till USA måste man ha så kallade "immigrant visas" och det finns fyra huvudgrupper (jag skriver på engelska eftersom jag inte kan de officiella svenska uttrycken):

1) Spouses and immediate relatives
2) Family based
3) Employment based
4) Diversity Immigrants (dvs det gröna kort lotteri som anordnas varje år)

Eftersom det finns så många "non immigrant visas" och jag inte kan särskilt mycket om de olika typerna kommer jag att försöka beskriva de andra "immigrant visas" så gott jag kan i några inlägg.

Min telefon

Jag hör till de som fortfarande har en så kallad "land line", dvs jag har en vanlig telefon som är kopplad till en telefonlinje. Många i USA har numera bara mobiltelefoner och ingen "vanlig" telefon. Kanske det är likadant i Sverige.

När jag var på väg till jobbet igår såg jag en person från AT&T (telefonbolaget i mitt område) som pratade med min granne. Jag tänkte inte mer på det men när jag kommit hem på kvällen och inte fick ett samtal jag väntade på började jag undra vad som hänt. Jag lyfte på luren och mycket riktigt - min telefon var "död". AT&T har inte öppet efter 20 (vilket faktiskt är litet konstigt eftersom så många företag har öppet 24/7 i USA) så det var bara att vänta till i morse.

Efter ett besök igår kväll hos mina grannar fick jag veta varför mannen från AT&T hade kommit. Tydligen hade det, i deras förråd, funnits en telefonbox med ledningar till de olika lägenheterna i den här byggnaden. Varför den monterats i deras förråd, bakom en låst dörr som bara de kunde öppna är oförklarligt. AT&T mannen hade flyttat boxen till en vägg utomhus. Uppenbarligen hade han inte lyckats få allt att fungera.

Idag tillbringade jag mer än 1 timme att prata med olika personer inom AT&T, inklusive reparatören. Han skulle komma och fixa problemet och han lyckades delvis. När jag kom hem fungerade ett uttag men inte det andra. Så i morgon blir det att försöka få hit honom igen. Man får verkligen vara envis och inte ge sig. Hade jag två fungerande uttag innan han kom borde jag ju kunna ha det igen.

När mina uttag fungerar har jag två telefoner som jag kan använda även när det är strömavbrott - vilket vi ju har litet då och då här på vintern. Många trådlösa telefoner fungerar ju inte alls då. Den typen telefoner jag har verkar vara i stort sett "utdöda" eftersom det nästan bara finns trådlösa telefoner att köpa.
När jag var liten minns jag att vi hade ett par kobra telefoner. De var tunga och man fick slå numret på undersidan. Långt från dagens mobiltelefoner. :)

Bilden från Wikipedia - kobra telefon (även kallad Ericofon).

Borttappad mössa

Förra veckan blev det helt plötsligt kallt. Det gick från +30 till +10 på ett par dagar. Eftersom det är kallt här på morgnarna tog jag på mig en mössa. Det var till och med kallt på eftermiddagen när jag skulle åka hem med bussen så jag tog på mig mössan då också.

Av någon anledning blev mössan kvar på bussen. Jag upptäckte det inte förrän dagen därpå när jag skulle packa väskan för att åka till jobbet. Efter samtal med bussbolaget stod det klart att de inte hade inte fått in någon upphittad mössa. Mitt hopp stod till de två kvinnor som brukar köra bussarna i Lake Shastina. Det visade sig att den buss som jag åkt med hade gått sönder så ingen visste om mössan faktiskt fanns på bussen eller inte.

Visst är det konstigt att man fäster sig vid vissa kläder och skor - jag var fäst vid min mössa. :) Det kändes trist om den hade försvunnit och jag skulle ha fått köpa en ny. Men så idag visade det sig att mössan faktiskt fanns kvar på bussen och jag fick tillbaka den. Det var en bra start på dagen. Och jag var tacksam att ingen tagit den.

När jag bodde i Stockholm tappade jag ett par skinnvantar i tunnelbanan. Jag upptäckte det bara några minuter efter det att jag tappat dem och åkte tillbaka ner till tåget som fortfarande stod inne. Men inte fanns det några vantar i vagnen där jag suttit. Någon tyckte väl att de var fina eftersom det var äkta läder. Jag blev också av med en skinnjacka på en lunchrestaurang. Tyvärr verkar det finns en hel del oärliga personer i större städer. Det värsta jag var med om var ficktjuvar på en restaurang i Stockholm. Jag och en kompis åt middag och jag hade en väska på golvet. Tydligen hade jag lämnat dragkedjan öppen och min plånbok låg högt upp i väskan. Senare på kvällen upptäckte jag att ficktjuvarna tagit alla kontanter men lämnat kort osv i plånboken. De måste ha varit mycket duktiga eftersom de också lyckats stjäla från civilklädda poliser som varit i restaurangen för att försöka sätta dit tjuvarna.

Det är rätt bra att bo på en mindre ort eftersom många känner och hjälper varandra. Jag fick i alla fall hjälp att få tillbaka min mössa. :)

IKEA i Portland

Jag nämnde för ett par veckor sedan i ett inlägg att jag var på en liten resa till Portland i somras. Jag hälsade på A och hennes man M - det var verkligen roligt att äntligen ses.

Eftersom det är långt att köra och jag troligen skulle ha kört vilse i Portland tog jag Greyhoundbussen. Jag ger mig inte. :) Nu var det i alla fall sommar så det fanns ju ingen snö och jag kom till och med fram 30-45 minuter tidigare än planerat. Inte dåligt för Greyhound.

Jag bodde hemma hos A och M och det var roligt att se hur ett nybyggt townhouse ser ut. Här har vi inga sådana nya, fina hus.

En utflykt gick till IKEA i Portland. Det kändes litet speciellt att komma dit - låter konstigt kanske men jag har aldrig besökt något IKEA varuhus utomlands. Det enda jag åkt till är IKEA i Skärholmen utanför Stockholm.
Den svenska flaggan fanns där och jag kände mig helt plötsligt väldigt svensk. :) Det är ett rätt stort varuhus och vi gick igenom de flesta avdelningarna. När amerikaner ser de svenska namnen Billy, Tylösand, Blåsippa betyder de troligen ingenting. För oss svenskar står de här namnen för något. Jag har fortfarande en Billy bokhylla i min mammas lägenhet.

De hade en stor restaurang och vi åt köttbullar med lingsonsylt! Köttbullarna var riktigt goda. Det fanns även en matavdelning så jag passade på att köpa Kalles Kaviar och lingonsylt. Tyvärr kunde jag ju inte ta med mig ost och lax på bussen eftersom det var en så lång resa men jag var nöjd ändå.

Det lär nog dröja innan jag kommer till IKEA igen eftesom det närmaste ligger i Sacramento - tar ca 5 timmar att köra dit. Skulle inte vara helt fel att ha något närmare så man kunde fylla på "svensk förrådet" ibland.

Tysta svenskar och pratsamma amerikaner

Häromdagen hittade jag en blogg som är skriven av en svensk/amerikan (född i Sverige och uppvuxen i USA) som numera bor i Stockholm (A Swedish American in Sweden). Han skriver på ett humoristiskt sätt bland annat om tystnaden som ofta råder mellan människor i Stockholm på bussar, i tunnelbanan, i hissar osv. Jag log igenkännande flera gånger och tänkte för mig själv att "javisst så är det i Stockholm". Vad denna tystnad egentligen beror på är väl ingen som vet, men den finns där, det är ju helt klart.

Då är USA rena motsatsen. Här hejar man på folk man möter när man är ute och går, man kan ha kortare samtal med folk man träffar i t ex en affär och om man väntar på en buss eller åker hiss säger man i alla fall något till varandra. Man anses inte som konstig eller berusad om man faktiskt pratar med varandra. :) Det anses oartigt om man inte säger hej eller växlar några ord.

Det tog mig ett tag att komma in i att heja på någon jag mötte under en promenad. Även om jag nu hejar på främlingar här i USA faller jag nästan alltid in i det svenska mönstret när jag är på besök i Stockholm. Jag vet att jag generaliserar, givetvis finns det svenskar som är mer pratsamma och öppna gentemot främlingar. En kompis till mig som är amerikan men som har bott i Stockholm i ca 13 år sade en gång att hon blev så irriterad att folk hon mötte på promenader i Stockholm inte hejade. Hon tyckte att det var oartigt och jag tror att många amerikaner har samma uppfattning.

Amerikaner kan verkligen det där att ha små samtal med främmande människor utan att det verkar påfluget eller jobbigt. Jag tror det skulle göra oss svenskar gott att ta efter litet grand. Att bjuda på oss själva litet mer.

Uppsägningar på skolan

Som jag har nämnt om tidigare här på bloggen befinner sig Kalifornien i en mycket omfattande budgetkris. Många talar om att staten i stort sett är bankrutt. I somras var det kris till höger och vänster och ett område som skulle drabbas hårt av nedskärningar var skolområdet.

Under en längre tid var det oklart vad som egentligen skulle hända på "min" skola. Innan det fanns en budget i Kalifornien fanns inga besked alls. Det enda vi visste var att det skulle bli kärvt och troligen uppsägningar. Många spekulationer och rykten fanns men ingen visste säkert.

Under augusti kom så beskedet från skolans chef. Man skulle göra sig av med 6 heltidstjänster och 5 deltidstjänster, dessutom skulle 4 tjänster få färre timmar. Det är rätt så omfattande nedskärningar på en inte alltför stor skola. Inga namn gavs men de jobb som nämndes gjorde ju att vi visste vilka som skulle drabbas.

Den avdelning som jag hör till drabbades i stort sett inte alls på grund av att 5 personer antingen gått eller kommer att gå i pension. Det var vi tacksamma för minst sagt. Hade det inte skett vet jag inte om jag haft mitt jobb kvar. Jag tror inte att någon idag i Kalifornien känner att ens jobb är säkert. Ekonomin är så dålig. Den tidigare "guldglansen" som Kalifornien haft är helt bortblåst. Inga långivare ville ge Kalifornien lån tidigare i somras.

Jag är i alla fall glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till. :)