Jag är ett UFO?

När man flyttar till ett annat land är det många saker som man ställs inför. Det jag märkte när jag först kom till USA var att jag inte alls kunde de "oskrivna regler" som man lär sig när man växer upp i ett land.
Helt plötsligt var det jag visste och kände till inte riktigt gångbart längre.

Trots att jag bott ca 10 år i USA tycker jag att jag fortfarande inte riktigt kan de här "oskrivna reglerna" som finns människor emellan utan jag kommer från mitt svenska sätt och hur folk gör i Sverige. Kanske det är så om man kommer som vuxen till ett annat land?
Ofta störs jag inte av det här men ibland tycker jag det är utmanande.

Jag växte upp och bodde i Stockholmsområdet under 35 år så i grund och botten är jag en storstadstjej. När jag kom till USA kom jag till en mindre ort. Mt Shasta har ca 3500 invånare. Av någon underlig anledning kändes det aldrig som en så liten ort och det beror nog på att det är många turister som kommer dit på grund av berget Mt Shasta. Jag tyckte alltid att orten kändes större än vad den är.

Här i nordöstra Oregon känns det helt annorlunda. Folk är mer konservativa och det känns som en mindre ort trots att La Grande har ca 12000 invånare. Många människor här är mycket religiösa (vilket jag inte alls är) och det känns mer inskränkt. Jag känner mig onekligen mer som ett UFO här än vad jag någonsin gjorde i Mt Shasta området.

Vi får se vad som händer framöver - om jag stannar här eller om det blir någon annan plats.

Konsten att kunna släppa taget

Jag har funderat en hel del under de 10 senaste åren på det här med att kunna släppa taget - både om saker och människor.

När jag först kom till USA fick jag släppa taget om de flesta av mina saker som jag hade i Sverige. Det är väldigt litet av det jag hade när jag bodde i Sverige som jag tagit med mig till USA. Bara mindre saker som rymts i resväskor. En del av mina möbler är sålda och en del står hos min mamma. De kommer i alla fall till användning eftersom hon använder dem.

Att kunna släppa taget om nära och kära var nog litet svårare. Min pappa och jag stod varandra väldigt nära och det var jobbigt att inte kunna ses mer än kanske en gång per år. Att inte kunna träffa mina vänner var också en utmaning. Fortfarande har jag kontakt med de flesta av mina vänner i Sverige men att ha kontakt per email är inte riktigt samma sak. Skall man prata i telefon gäller det att planera in med tanke på tidsskillnaden. Det går inte att spontant ringa när som helst.

När M och jag flyttade till Hawaii var det dags igen att släppa taget om många ägodelar. Vi sålde de flesta av våra möbler så att vi skulle få plats med allt i en container. När vi sedan flyttade från Hawaii tillbaka till fastlandet var det ännu färre saker som vi tog med oss. Eftersom det är otroligt dyrt att skeppa saker med container hade vi inte några möbler alls utan det var bara sådant som kunde skickas i kartonger per post som togs med.

Det är nyttigt tror jag att kunna släppa taget både om ägodelar och människor. Man växer på något sätt som människa och man lär sig att tryggheten finns inom en själv.

Fler minnen från Enebyberg

Jag skrev nyligen om mina barndomsminnen från Enebyberg . Det är fascinerande hur bloggar kan spridas och hur man helt oväntat kan höra från någon som också bott i Enebyberg.

Häromdagen fick jag ett email från en kvinna som läst om min uppväxt i Enebyberg och hon berättade att hon själv bott där i 50 år. När hon sade vilken vägkorsning hon bott vid visste jag precis var det är.
Det var alldeles i närheten av Brageskolan där jag gick på mellanstadiet. Vår fröken på mellanstadiet var en kvinna som större delen av befolkningen i Enebyberg kände till. Tyvärr gick hon bort för några år sedan.

Brageskolan


Kvinnan som skrev till mig berättade att hon var engagerad i Enebybergs Gårds Förening och att Enebyberg firar 100 års jubileum som villastad i år. Det kommer tydligen firas och uppmärksammas på olika sätt. Hon skall nu i vår till den skola som jag gick i på lågstadiet, Enebyskolan (bilden till höger), och prata med barnen och tyckte det skulle vara roligt om jag skrev en hälsning till skolbarnen.

Hon arbetar också med en husdokumentation för olika hus i Enebyberg och tyckte det kunde vara trevligt om mitt gamla barndomshem fanns med. Både min mamma och paret som flyttade in i vårt hus skall nu bidra.

Tänk vad ett litet blogginlägg kan leda till.

Lorenzo's oil ...

... som jag precis sett. En stark film som bygger på en sann historia om två föräldrars kamp för att rädda sin son som lider av ALD (adrenoleukodystrophy). Nick Nolte och Susan Sarandon spelar huvudrollerna och gör det fantastiskt.

Lorenzo (deras son) får en ovanlig sjukdom som det inte tycks finnas någon bot för. Eftersom läkarna inte kan hjälpa honom bestämmer de sig för att finna ett botemedel på egen hand. De får till slut tag på en olja (en form av olivolja) som visar sig normalisera fettsyrorna i Lorenzos hjärna. Sjukdomen stannar av och han börjar visa tecken på att bli bättre.

Two thumbs up!

Som patient har jag flera gånger känt att jag varit tvungen att veta minst lika mycket som läkaren för att kunna få rätt sorts hjälp. Många läkare verkar tyvärr vara rätt så inskränkta i sitt sätt att tänka och de tycks inte se patienten som en helhet utan som delar av en maskin. Jag hade problem med min sköldkörtel för många år sedan och det tog tre läkare för att komma fram till det. Som tur var behövde jag inte ligga på sjukhus. Den som sade: "Man måste vara frisk för att ligga på sjukhus" hade helt rätt.

Semlor & Fettisdagen

Varför heter det Fettisdagen? Visst är det ett konstigt ord. Det tyckte jag i alla fall så jag kollade litet på vad det egentligen är för något.

Denna feta tisdag är en kvarleva sedan lång tid tillbaka. Det sägs vara den dagen då man skulle äta upp sig inför fastan som skulle pågå i 40 dagar.

Tydligen var något man åt innan fastan just semlor. Men det var inte dagens söta semlor utan de var mer matiga och innehöll bland annat fläsk.
Jag tror att jag föredrar dagens semlor. De skall ha mandelmassa i mitten och ätas utan varm mjölk. Så vill i alla fall jag ha min semla.
Det var länge sedan sist och det blev inga semlor i år heller.

Nu över till något helt annat - American Idol. I kväll var det första omgången av de 24 finalisterna. De 12 manliga sångarna sjöng och Simon var inte riktigt imponerad av någon. Imorgon är det dags för de 12 kvinnliga sångarna. Det blir många veckor av spännande tävlingar.

Språk och uttryck

Jag pratade med min mamma under helgen. Vi brukar höras av ungefär en gång i veckan. Eftersom hon inte har email blir det att vi pratas vid per telefon.
Det är bra "träning" för mig att underhålla min svenska. När man i stort sett bara pratar engelska gäller det att ta varje chans att både prata och läsa svenska. Jag vill inte bli en ny Dolph Lundgren.

Att inte kunna uttrycka sig på sitt modersmål kan vara frustrerande ibland. Framför allt att kunna uttrycka djupa känslor är mycket svårare på ett annat språk. Det har varit flera gånger under årens lopp när jag velat få fram något på engelska och inte riktigt kunnat. Det har låtit futtigt och inte alls det jag egentligen ville säga. Även om man har varit många år i ett land och i stort sett är flytande på det landets språk är det inte samma sak som att kunna uttrycka sig på svenska.

Jag märker ibland när jag pratar med min mamma eller mina vänner i Sverige att jag inte riktigt kan komma på ett bra svenskt ord utan ett engelskt ord kommer först. Även om jag givetvis har ett mycket större ordförråd på svenska än på engelska så är faktiskt engelskan, tycker jag, bättre på vissa sätt. Det finns fler ord för samma sak än vad det gör på svenska och man kan "leka" mer med engelskan. När min pappa och jag översatte böcker från engelska till svenska var det många gånger som vi tittade uppgivet på varandra och undrade vad sjutton man skulle använda för svenskt ord. Det fanns liksom inget bra ord helt enkelt.

Språk förändras också vilket min mamma kunde berätta en liten historia kring. Hon hade handlat i en affär och killen som satt i kassan såg riktigt frusen ut. Hon föreslog att han skulle göra en åkarbrasa och han tittade på henne som om hon talade grekiska. Han var kanske runt 20-25 och visste inte vad en åkarbrasa är. Varje generation har ett språk som skiljer sig litet från tidigare generationer. När jag växte upp på 60- och 70-talen pratade vi ju inte som mina föräldrar gjorde och de som är barn och ungdomar nu pratar säkert helt annorlunda än vad jag gör. Det är intressant det här med språk.

Helgdagar i Sverige och USA

Något som snabbt stod klart för mig när jag kom till USA var att de helgdagar jag varit van vid i Sverige inte alltid fanns här.

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur man, när man växer upp i ett land, får en viss känsla för julen, påsken, midsommar osv. Här i USA firas många helgdagar som inte finns i Sverige. Några exempel är: Martin Luther King Day, President's Day, Memorial Day, Labor Day. Som svensk säger de här helgdagarna mig egentligen ingenting. Hade jag vuxit upp här hade det givetvis varit annorlunda.

I morgon är det President's Day här i USA och då firar man presidenten Washingtons födelsedag. Det är en så kallad statlig helgdag när man t ex inte får någon post och bankerna är stängda. De flesta affärer brukar hålla öppet däremot.

Här i USA har man spritt ut helgdagarna mera jämnt under året. Jag minns när jag bodde i Sverige att hösten kändes otroligt lång eftersom nästan alla helgdagar låg på våren.

Om jag lyckats få till mitt JavaScript skall nu helgdagar i Sverige och USA komma upp i listan till höger.

Bilden från Wikipedia - President Washington

Bloggosfären

För ett halvår sedan visste jag knappt vad en blogg var. Nu hör det till min rutin att varje dag kolla in andras bloggar och skriva på den här bloggen.

Visst är det fantastiskt att kunna ta del av andra människors liv på det här sättet! I USA finns det ett företag som heter Technorati där man kan lägga in sin blogg och även söka andra bloggar. De har idag nästan 69 miljoner bloggar registrerade och de påstår att det skapas 175.000!!! nya varje dag.

Det finns en hel del utlandssvenskar som bloggar och den största och mest populära bloggen just nu verkar vara Ett liv i exil. Den skrivs av Jonas Peterson/Silverfisken i Australien och enligt Bloggportalen (en svensk portal som drivs i Aftonbladets regi) hade Ett liv i exil ca 14.000 besökare den senaste veckan. Varför blir en blogg populär? Jag har inget bra svar på den frågan. Någon annan?

Jag tycker det känns roligt att kunna dela med mig av erfarenheter och upplevelser jag har här i USA. Vill andra läsa om det är det ju ännu roligare.

Vår i luften?

När jag kom till Oregon var det kallt och snö och så höll det på i många veckor. För ett litet tag sedan började det bli varmare (det var när det blev kallt i östra halvan av USA - kanske det växlar mellan östra och västra USA?) och idag kändes det i luften att våren är på väg. Solen sken från en klarblå himmel och det var 12-13 grader varmt.
Jag var till och med ute och räfsade gamla löv och njöt av solskenet.

I Sverige kände jag alltid att jag vaknade till liv igen när vårsolen började skina. Efter några månader med nattsvart mörker kan ju vem som helst bli trött och hängig. Jag minns hur jobbigt det var att gå upp på morgonen när det var mörkt och sedan komma hem när det var mörkt. Det kan inte vara nyttigt. Att gå ut och gå på lunchen var något jag alltid försökte hinna med.

Eftersom hela USA (förutom Alaska) ligger längre söderut än Sverige blir det aldrig så mörkt som det gör i Sverige. Det tyckte jag var väldigt positivt. Jag är ingen vän av vinter, mörker och snö.

Det året jag bodde på Hawaii var det konstigt att inte egentligen inte ha några årstider alls. Det enda som skilde var att det regnade mer eller mindre och att det var litet ljusare på sommaren (Hawaii har sommar när vi har sommar här i USA och Europa).

Det skall bli skönt när det blir sommartid (i USA heter det Daylight Savings Time) och kvällarna blir ännu längre och ljusare.

En av mina favoritblommor, som ännu inte börjat blomma, är tulpanen.

Random acts of kindness week

Under andra veckan i februari (12 - 18 februari i år) firas "Random acts of kindness week".
Den startades 1995 och vill uppmuntra människor att dagligen ge och ta emot vänlighet och hjälpsamhet.

En "random act of kindness" (jag skriver det engelska uttrycket eftersom jag tycker att det bättre beskriver vad det handlar om än att försöka översätta till svenska) kan vara en liten gest men som gjorts med omtänksamhet. Du kan låta någon gå före dig i kön i mataffären. Du kan hålla upp dörren för någon som kommer samtidigt som du. Du kan ställa dig upp på bussen och erbjuda ditt säte till någon som är gammal. Det finns många sätt att visa vänlighet och hjälpsamhet och det enda som krävs är litet extra tid eller omtänksamhet.

Det behövs så litet för att skapa en bättre stämning människor emellan. Visst vore det trevligt om det var "random act of kindness week" under hela året.

Här är en lista med tips på saker man kan göra.

Portland, Oregon

Så var min "utflykt" till Portland över. Det var en lång resa (12 timmar totalt) för ett kort besök (10 minuter) på Sveriges konsulat.

Det var ett mulet, dimmigt och regnigt Portland som hälsade mig i går morse. Eftersom bussen kom in till stationen redan kl 6 på morgonen fick jag vänta flera timmar innan jag kunde gå till konsulatet. Åt en pancake frukost och gick sedan ut i regnet.

Sveriges konsulat i Portland är ett så kallat honorärkonsulat. De har bara öppet två dagar i veckan under fyra timmar. Tydligen är konsuln inte avlönad utan gör det här arbetet som volontär. Hans egentliga arbete är hos ett företag som heter Milliman - ett konsultföretag med kontor över hela världen.

Jag fick inte träffa konsuln utan hans assistent. Hon tog emot min passansökan och sade att det skulle ta i stort sett två månader innan jag skulle få mitt nya pass. När man ansöker om pass utomlands måste man personligen åka till ambassaden eller konsulatet och lämna in sin ansökan och sedan också hämta ut passet personligen. När assistenten förstod hur långt jag hade att åka sade hon att de eventuellt skulle kunna skicka passet till en polissation eller liknande där jag bor. Jag får hoppas på det.

När jag åkte buss från Portland tillbaka till La Grande kunde jag se hur det såg ut eftersom det var ljust ute. Utmed gränsen mellan Oregon och Washington går en stor flod - Columbia floden. Det låg många stora, fina hus där med utsikt över floden. Portland är den största staden i Oregon och kallas ibland för "City of roses."








Jag kan också rapportera att bussen kom i tid och jag kom med bussen. Än finns det hopp för Greyhound.

Bilden från Portland.com

Greyhound och Amtrak

Att åka buss och tåg här i USA är inte riktigt samma sak som att åka buss och tåg i Sverige. Som jag tidigare skrivit om skall jag ansöka om ett nytt pass och kl 12 i natt tar jag Greyhound bussen till Portland. Ungefär sex timmar senare skall jag vara framme.

Från La Grande går det två bussar per dag till Portland och lika många åt andra hållet. Om det var så att man kunde lita på att bussarna gick i tid och att man var garanterad en plats på bussen skulle det kännas rätt okej. Men så är det inte.

Här kommer nu en liten inblick i hur amerikanska bussar (Greyhound) och tåg (Amtrak) fungerar eller snarare inte fungerar (i alla fall här på USAs västkust). Förra julen skulle jag åka och hälsa på M som då bodde i Burns, Oregon. Jag skulle åka med tåg från Mt Shasta till Chemult (i Oregon) och sedan byta till en buss. Som svensk trodde jag ju i min enfald att tåget skulle komma i tid. När jag berättade för mina jobbkompisar att jag skulle ta tåget sade de till mig att det nog vore bra om jag kollade på Amtraks hemsida. Sagt och gjort, dagen innan jag skulle åka kollade jag på avgångstiderna för tåget, som utgår från Los Angeles. Tala om kalldusch när jag såg att tåget avgått sex timmar!!!!! försenat. Sex timmar. Hur är det ens möjligt? Eftersom jag skulle byta till en buss insåg jag att det inte skulle funka att ta tåget. Så jag köpte en bussbiljett med Greyhound. Jag hade åkt med dem en gång tidigare och då hade faktiskt bussen kommit i tid och jag hade kommit med bussen. En vän körde mig till busshållplatsen (återigen mitt i natten - varför har de så underliga avgångstider?) och mycket försenat kom bussen. Det var en person före mig vid hållplatsen och när bussen stannade sade busschauffören: "Vem var här först? Vi har bara en sittplats". Greyhounds policy är "first come, first serve." Nästa kalldusch. Jag kunde alltså inte ta bussen. Vad skulle jag göra nu?

Min vän och jag diskuterade vad som var den bästa strategin. Busschauffören trodde (att tro och inte veta är inte okej när man väntar på en buss mitt i natten när det är vinter) att det skulle komma ytterligare en buss. Men när och om stod skrivet i stjärnorna. Vi satt i min väns bil ett bra tag. Ingen buss kom och när vi väl bestämt oss för att ge upp och åka tillbaka till hennes hus ja då startade inte hennes bil! Det här var inte vår natt helt klart. Hon fick ringa AAA (ett företag som bärgar bilar och hjälper folk vars batterier dött) och efter en MYCKET LÅNG STUND kom en AAA bil. Bilen startade och vi kom till slut tillbaka till hennes hus. Då var det tidig morgon. Efter en titt på Amtraks hemsida kunde jag konstatera att tåget nu var runt 7 timmar försenat. Men det var enda sättet att komma till Oregon. För att göra en lång histora kortare så klev jag runt kl 15 på eftermiddagen på tåget. Då var det 10!!!! timmar försenat. TIO TIMMAR! Och det var inte ens dåligt väder. Vad jag inte visste då var att godståg har förtur på spåren och passagerartågen får snällt vänta. Givetvis missade jag min bussanslutning så M fick köra 25 mil mitt i natten och hämta mig och sedan var det bara att köra de 25 milen tillbaka till Burns.

När jag stod på stationen och väntade på tåget fanns det en liten skylt från Amtrak som sade att tågen aldrig kommer i tid. Jag skrattade högt när jag såg den skylten. Jag tror inte Amtrak ens vet vad Customer Service är.

Jag håller tummarna för att min bussresa skall gå bra till Portland.

Bilderna från Wikipedia

Jag är så glad att jag är svensk ...

sjöng Birgitta Andersson (Teskedsgumman i julkalendern) för många år sedan. Nog kan det vara läge att också känna sig glad och stolt över en känd svenska idag - Anja Pärson.

Ingen annan alpin skidåkare har tidigare tagit guld i alla de fem olika disciplinerna. Hon har tre guld från VM i Åre och fler kan det säkert bli.

Jag växte upp under Ingemar Stenmark-eran och minns hur Sverige stängde under hans åk. När jag gick på högstadiet fick vi gå och titta på TV i aulan. Både lärare och elever var där. Många arbetsplatser tog nog också paus för att se på den tidens hjälte. Jag minns fortfarande när reglerna gjordes om i den alpina världscupen beroende på att Ingmar Stenmark vann alla tävlingar. När det hände var det slut på Stenmarks storhetstid. Anja Pärson däremot verkar behärska alla typer av utförsåkning.

En sådan här dag hade det varit roligt att vara i Sverige och kunna se på hennes åk i direktsändning. Det är två tävlingar kvar för henne och det är bara att hålla tummarna.

Bilden från hemsidan "Åre 2007"

Svenska namnsdagar

Även om Sverige och USA liknar varandra på många sätt finns det en hel del olikheter. En sådan skillnad är att man inte har namnsdagar i USA.

Som svensk är man ju van vid att det finns namnsdagar i almanackor och många firar sin och andras namnsdagar.

Tydligen uppstod seden att fira namnsdag i den tidiga kristna kyrkan. Man ville minska betydelsen av födelsedagsfirandet eftersom det ansågs vara en hednisk och okristen tradition. Några länder som flitigt firar namnsdagar är Sverige, Finland och Grekland.

En av mina namnsdagar är Kristina-dagen som ju infaller under fruntimmersveckan. Min mamma och min bästa vän heter också Kristina och vi brukade fira med en jordgubbstårta. Det var egna jordgubbar och det var alltid osäkert hur många vi skulle få eftersom det var i slutet på jordgubbssäsongen. Ingenting går upp mot egna jordgubbar som plockas hemma i trädgården.

Från och med idag finns de svenska namnsdagarna med på min blogg. Kolla i listan till höger.

Barndomsminnen från Enebyberg

Häromdagen kom ett brev från min mamma i Sverige. Hon är 76 och har ingen dator och vet inte heller hur man gör när man skickar email. Det är roligt att få brev även om det kan ta lång tid innan de kommer fram.

Hon skickade med ett julkort som hon fått från ett ungt par. De köpte det hus där vi bodde i många år. När min pappa gick bort 2001 kunde min mamma inte behålla huset utan var tvungen att sälja det och flytta till en lägenhet. Det tog tid innan det blev sålt men den som väntar på något gott ....

Som sagt, ett mycket trevligt, ungt par köpte huset. Vi var väl litet oroliga och undrade - vad skall de göra med "vårt" hus? Om man bor i ett och samma hus under lång tid fäster man sig vid hur det ser ut även om det kanske inte alltid fungerar. Huset är byggt på 1920-talet och har spröjsade fönster och burspråk. Jag har varit där en gång sedan de köpte det och nog hade de gjort många förändringar men de flesta var smakfulla och gjorda med omsorg.

Det var fantastiskt att växa upp i det här huset eftersom det hade en tomt som var väldigt insynsskyddad. Det är en sk "skafttomt" vlket innebär att den ligger mitt ibland andra hus och har ingen väg vid tomtgränsen. Att kunna leka på den tomten var inga problem. Vi hade gungor, jag lärde mig att cykla där och på vintern åkte jag skidor och pulka.

Julkortet som min mamma fått hade en massa mindre bilder som var sammansatta till ett kollage och en av bilderna var ett foto på vårt hus. Olika känslor kom över mig och jag mindes med litet saknad och vemod min uppväxt i Enebyberg. Det finns en helt fantastiskt rolig bok av Jonas Gardell som heter "En komikers uppväxt". Den utspelar sig i Enebyberg där han också växte upp.

Regn

I går natt regnade det här. Mycket! Det är härligt med regn eftersom luften känns så mycket klarare och friskare.

Snö kan jag vara utan men regn känns uppfriskande.

Minns dagar i Stockholm när det var 30 grader varmt och man nästan kunde skära luften med en kniv. Men så helt plötsligt kom en åskskur och man kunde andas igen.

På Hawaii regnade det i stort sett varje dag och det gjorde att det var uthärdligt trots värmen och luftfuktigheten. Där samlar man regnvatten och använder inomhus. Det var så vi fick vårt vatten.

I Stockholm regnar det ca 500 mm per år. I Hilo på Hawaii (The Big Island) regnar det ca 3400 mm!! per år. I La Grande regnar det ca 450 mm per år.

Passfoton

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det kommer att bli mycket svårare för svenskar att ansöka om pass i USA.

Mitt pass går inte ut förrän i januari nästa år men eftersom jag inte vet om jag kommer att åka till Sverige under 2007 har jag tänkt skaffa ett nytt pass redan nu. Det gäller att passa på innan man måste flyga ända till Los Angeles bara för att göra en passansökan.

Så idag åkte jag in till La Grande och skulle ta mitt foto hos en fotograf som tar passfoton. Jag hade med mig alla instruktioner som gäller för svenska passfoton eftersom de skiljer sig från de amerikanska. Han tog mitt foto och jag tittade på det innan jag gick därifrån. Det var något som inte verkade helt rätt men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Mycket riktigt - när jag kom hem igen och verkligen lusläste instruktionerna och tittade på mitt foto såg jag att överdelen på mina axlar inte syntes. Det är ett av kraven. Varför fotografen inte upptäckt det vet jag inte eftersom han fick läsa alla instruktioner.

Imorgon bär det av till La Grande igen för att ta nya foton och den här gången skall jag verkligen kolla fotona. Jag har ett besök inbokat hos konsulatet i Portland nästa vecka och jag vill inte komma dit och få höra att mina foton inte är okej.

Tydligen skall det införas krav på fingeravtryck från och med 2009 så då blir det kanske dags för ett nytt pass igen.

Grekisk fisksoppa

Jag har inga ambitioner att bli en matbloggare. Det finns många andra som kan göra det bättre än jag, men jag tänkte någon gång då och då lägga in ett recept som är enkelt och gott.

Under några somrar för många år sedan åkte till Kreta och även till Rhodos i Grekland. Grekisk mat är jättegod och det här receptet likaså. Håll till godo:

Jag brukar göra mer än vad receptet säger så att jag kan frysa in och ha till fler måltider.

300 g fisk
1 buljongtärning
3/4 l vatten
ca 1/2 dl olja
1/2 gul lök
1/2 grön paprika
3 tomater
3 potatisar
1/2 citron

1. Skär grovt lök, paprika och tomater.
2. I en kastrull slår du vatten, buljongtärning, olivolja, lök, paprika, tomater och 1/4 tsk vitpeppar. Låt soppan sakta sjuda i 45 min.
3. Skala potatisen och skär den i centimetertjocka skivor. När soppan kokat i 30 min. lägger du i potatisen.
4. Rensa fisken och skär den i portionsbitar.
5. När 45 minuter gått häller du i citronsaften. Smaka om du behöver salta. Buljongtärningen kan vara salt nog.
6. Nu lägger du i fisken och låter den sakta sjuda. Är fiskbitarna 4 cm tjocka är de färdiga på ca 8 min. Är de 5 cm får du beräkna ytterligare 3-4 min.
Strö över hackad persilja och servera genast.

Bilden från stock.xchng

Språkliga grodor

Alla gör vi väl någon språklig groda då och då. Ännu roligare är det när kändisar gör språkliga grodor. Här kommer en del både på svenska och engelska.

Vår egen svenske kung Karl XVI Gustav:

Kära Örebroare! (när han höll tal i Arboga)

Härmed förklarar jag den nya Djurgårdsfärjan invigd som ska gå här mellan ... eh ... hållplatserna.

Kaliforniens guvernör - Arnold Schwarzenegger:

Ungefär vid tretton års ålder började jag förstå att jag skulle lyckas bättre med något fysiskt snarare än mentalt.

George W Bush. I USA finns det något som kalls för Bushism - "a Bushism is any of a number of peculiar words, phrases, pronunciations, semantic or linguistic errors that have occurred in the public speaking of United States President George W Bush" (från Wikipedia):

Huvuddelen av vår import kommer från andra länder.

En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns fantastiska bilder i dem.

I know the human being and fish can coexist peacefully.

They misunderestimated me.

There's an old saying in Tennessee—I know it's in Texas, probably in Tennessee—that says, fool me once, shame on—shame on you. Fool me—you can't get fooled again.

We have a big border between Texas and Mexico.

The United States and China are two nations divided by a vast ocean.

Matthew McConaughey

Har precis sett en film som heter "Reign of Fire". Troligen en film jag inte skulle se om men en av mina manliga favoritskådespelare hade en roll i den – Matthew McConaughey. Har sett honom i flera filmer och en av de absoluta favoriterna är "A Time to Kill".

"A Time to Kill" bygger på John Grishams bästsäljande bok med samma namn. Den utspelar sig i en stad i Mississippi (jag har väl fått med alla s och p) där stadens invånare skakas om efter det att en svart man brutalt mördar två vita män som våldtagit hans tioåriga dotter. Matthew McConaughey är advokaten som tar sig an fallet och blir den svarte mannens försvarare. Vad Matthew inte vet är att hans engagemang leder till att både hans och hans familjs liv blir hotade.

Matthew McConaughey är lysande i den här rollen och det finns en hel del andra stora namn som Sandra Bullock, Donald Sutherland, Samuel L. Jackson, Kevin Spacey och Ashley Judd. "A Time to Kill" har fått mycket bra kritik.

En film jag ger "two thumbs up".

Melodifestivalen

I kväll var det dags för första deltävlingen i Melodifestivalen. Nu saknar jag bredband eftersom man inte kan titta på TV eller lyssna på musik när man bara har modem. Det var länge sedan jag såg på Melodifestivalen - 10 år måste det vara.

Tydligen har den här tävlingen ändrats en hel del sedan jag senast såg på den. Nu är det deltävlingar som leder fram till finalen i mars.
När jag gick in på Svt's hemsida för att se vilka som skall delta var det många nya namn jag aldrig hört talas om. När man bor utomlands och inte kan lyssna på svensk radio blir man helt bortkopplad från vad som är populärt nu. Jag som alltid brukade lyssna på Radio Stockholm, till och med på mitt jobb. Men det fanns några namn som jag kände igen: Tommy Nilsson, Anna Book, Svante Turesson (håller han fortfarande på?), Anne-Lie Ryde, Nanne Grönvall och Magnus Uggla.

Min favoritfestival var nog när ABBA vann med Waterloo. Det var 1974 och jag var 13 år. De hade ett helt nytt "sound" och var inte alls klädda som tidigare deltagare. Tydligen hade Stickan Andersson planerat under flera år för ABBAs genombrott och nog var det ett genombrott som hette duga!



Här kommer några andra vinnare:

1984 - Diggi-Loo Diggi-Ley med Herreys (visst minns man de tre bröderna med sina gyllene skor)
1991 - Fångad av en stormvind med Carola
1999 - Tusen och en natt med Charlotte Nilsson

Bottennappet var 1992 då Christer Björkman kom på 22 plats med I morgon är en annan dag.

Groundhog Day

Idag är det Groundhog Day. Den 2 februari firas denna dag i USA och Canda. Traditionen säger att om en groundhog (skogsmurmeldjur) kom ut från sin håla denna dag och inte såg sin skugga, på grund av att det var mulet, skulle vintern snart ta slut. Däremot om denna groundhog såg sin skugga, eftersom det var klart och soligt, skulle den bli skrämd och springa tillbaka till sin håla och vintern skulle fortsätta ytterligare sex veckor.

Det finns en helt underbar film som heter Groundhog Day. Den utspelar sig i Punxsutawney - hur kan man komma på ett sådant namn på en stad. Filmen beskriver en TV-reporters väg till större ödmjukhet och förståelse av sig själv. Han får återuppleva samma dag om och om igen tills han blivit mindre självisk. Bill Murray är obetalbar i den här rollen. Kan verkligen rekommenderas.

I verkligheten firar man Groundhog Day i Punxsutawney genom att den lokala groundhogkändisen Phil får komma ur sin håla. Tydligen lever Phil under resten av året i stadens bibliotek med sin "fru" Phyllis. I år såg Phil inte sin skugga så vi får hoppas på en tidig vår.

Massagebord till salu

För flera år sedan köpte jag ett massagebord som jag hade tänkt använda för att ge Reikibehandlingar. När jag först kom till USA lärde jag mig Reiki. Reiki kommer urpsrungligen från Japan och är en form av healing som kan minska stress och hjälpa människor att slappna av.

Av olika anledningar har det aldrig blivit att jag riktigt satsat på att ge andra Reikibehandlingar. Givetvis har jag gett Reiki till familj och vänner men inte till betalande "patienter". Mitt massagebord har mest stått och samlat damm på olika platser, så häromdagen bestämde jag mig för att jag skulle försöka sälja bordet. För ett par dagar sedan var jag inne i La Grande och gick in till en chiropraktor som också säljer olika slags hälsoprodukter och frågade om han möjligen kände till någon eller några som kunde vara intresserade. Han bad mig återkomma som igår och möjligen skulle han köpa bordet.

Sagt och gjort, jag packade in massagebordet i min bil och åkte in till La Grande. Chiropraktorn tyckte det var ett bra bord och sade att han gärna skulle köpa det. Han undrade om jag använt det för att ge massagebehandlingar och när jag berättade att jag gjorde Reiki lyste han upp. "Oh, I like Reiki" sade han. Så möjligen kommer att kontakta mig för någon behandling.

Jag fick en guidad tur genom hans mottagning och fick veta att han bott 25 år i Union och att han också varit borgmästare i Union. Han har sju barn och verkar känna hur många som helst. Han sade till och med att den svensktalande postkassörskan i La Grande som jag pratat med var en av hans patienter.

Det var ett intressant möte och jag fick mitt bord sålt.