Jag är ett UFO?
När man flyttar till ett annat land är det många saker som man ställs inför. Det jag märkte när jag först kom till USA var att jag inte alls kunde de "oskrivna regler" som man lär sig när man växer upp i ett land.
Helt plötsligt var det jag visste och kände till inte riktigt gångbart längre.
Trots att jag bott ca 10 år i USA tycker jag att jag fortfarande inte riktigt kan de här "oskrivna reglerna" som finns människor emellan utan jag kommer från mitt svenska sätt och hur folk gör i Sverige. Kanske det är så om man kommer som vuxen till ett annat land?
Ofta störs jag inte av det här men ibland tycker jag det är utmanande.
Jag växte upp och bodde i Stockholmsområdet under 35 år så i grund och botten är jag en storstadstjej. När jag kom till USA kom jag till en mindre ort. Mt Shasta har ca 3500 invånare. Av någon underlig anledning kändes det aldrig som en så liten ort och det beror nog på att det är många turister som kommer dit på grund av berget Mt Shasta. Jag tyckte alltid att orten kändes större än vad den är.
Här i nordöstra Oregon känns det helt annorlunda. Folk är mer konservativa och det känns som en mindre ort trots att La Grande har ca 12000 invånare. Många människor här är mycket religiösa (vilket jag inte alls är) och det känns mer inskränkt. Jag känner mig onekligen mer som ett UFO här än vad jag någonsin gjorde i Mt Shasta området.
Vi får se vad som händer framöver - om jag stannar här eller om det blir någon annan plats.
6 comments:
Jag känner mig inte som lika mycket UFO nu som i början, på något sätt har jag lyckats smälta in. Men aldrig helt, tror jag. Utvandrar man som vuxen verkar det stört omöjligt att någonsin kunna lära sig alla de små signalerna. Och reglerna.
Oj, nu vill jag skriva mer om det här känner jag. Men det är så sent här. Kanske blir det ett inlägg på min blogg om det imorgon!
Ha en trevlig dag!
Jag tror nog att det är mkt svårare att bo på en liten ort i USA än att bo i en större stad. Som du säger blir det mkt mer inskränkt i en liten stad, mer konservativt, och ja, mkt religiösa människor som man nog inte kan identifiera sig med. Där jag bor är var och varannan invandrare . Skönt. Det är så accepterat och jag är glad att jag får bo på en sådan ort.
Nej, vi kommer nog aldrig att riktigt lära oss reglerna, och vi kommer aldrig att förstå fullt ut
Hey!! A-M!!! Var är du? Det har varit så tyst i bloggvärlden från dig på sistone. Hoppas allt är OK!!!
Mycket intressant blog. Jag ser det från den motsatta sidan, jag är en amerikan som är gift med en svenska från Karlstad. Hon flyttade hit, april, 2005, (först till Fresno, CA)sedan flyttade vi till Medford, Oregon. Här har vi bott sedan november 2005. Jag tycker synd om henne för att hon lämnade, sin 22-åriga son, sitt fosterland, sin kultur, allt, för mig. Jag tror att hon inte trivs här. Jag vet (lite grand) hur det käns för att jag brukade bo i Sverige och Norge. Det vore roligt om du skulle kunna skicka henne ett email, hon är så ensam och hon saknar sverige och svenskar. Åtminstone kan jag svenska, det kunde jag länge innan jag träffade henne. Hon Heter Birgitta (men här i USA kallar man henne för "Jenny")
Hon är 46, född och växte up i Karlstad. Hennes emailadress är jennybirgitta@yahoo.com.
Tack.
Ken Doig
Hej Anne-Marie!
Jag satt i skolan och googlade på något för ett tag sedan och hittade din blogg men det är inte förens nu som jag börjat läsa! Det är kul att läsa om dina tankar som utlandssvensk! Jag bodde i Dayton, Ohio i tre år och känner igen mig i det du skriver samt saknar jag det amerikanska livet oerhört mycket! Flyttade hem med familjen för snart 4 år sen! Hur som helst, fortsätt blogga!
Mvh Matilda Hall
www.mattiillda.blogg.se
Ken,
Kan du inte be JennyBirgitta skaffa sig en blogg? Så kan vi på det sättet skriva lite till henne.
:)
Post a Comment