Språk och uttryck
Jag pratade med min mamma under helgen. Vi brukar höras av ungefär en gång i veckan. Eftersom hon inte har email blir det att vi pratas vid per telefon.
Det är bra "träning" för mig att underhålla min svenska. När man i stort sett bara pratar engelska gäller det att ta varje chans att både prata och läsa svenska. Jag vill inte bli en ny Dolph Lundgren.
Att inte kunna uttrycka sig på sitt modersmål kan vara frustrerande ibland. Framför allt att kunna uttrycka djupa känslor är mycket svårare på ett annat språk. Det har varit flera gånger under årens lopp när jag velat få fram något på engelska och inte riktigt kunnat. Det har låtit futtigt och inte alls det jag egentligen ville säga. Även om man har varit många år i ett land och i stort sett är flytande på det landets språk är det inte samma sak som att kunna uttrycka sig på svenska.
Jag märker ibland när jag pratar med min mamma eller mina vänner i Sverige att jag inte riktigt kan komma på ett bra svenskt ord utan ett engelskt ord kommer först. Även om jag givetvis har ett mycket större ordförråd på svenska än på engelska så är faktiskt engelskan, tycker jag, bättre på vissa sätt. Det finns fler ord för samma sak än vad det gör på svenska och man kan "leka" mer med engelskan. När min pappa och jag översatte böcker från engelska till svenska var det många gånger som vi tittade uppgivet på varandra och undrade vad sjutton man skulle använda för svenskt ord. Det fanns liksom inget bra ord helt enkelt.
Språk förändras också vilket min mamma kunde berätta en liten historia kring. Hon hade handlat i en affär och killen som satt i kassan såg riktigt frusen ut. Hon föreslog att han skulle göra en åkarbrasa och han tittade på henne som om hon talade grekiska. Han var kanske runt 20-25 och visste inte vad en åkarbrasa är. Varje generation har ett språk som skiljer sig litet från tidigare generationer. När jag växte upp på 60- och 70-talen pratade vi ju inte som mina föräldrar gjorde och de som är barn och ungdomar nu pratar säkert helt annorlunda än vad jag gör. Det är intressant det här med språk.
5 comments:
Ska skriva en kommentar nu (annars brukar Anne-Marie och jag mest maila eller ringa till varann och kommentera varandras bloggar den vagen istallet - roligt med en bloggkompis som man aven borjat kommunicera med privat, tank sa det kan ga). I alla fall, det ar intressant det du sager med att varje generation har ett sprak och uttryck som skiljer sig en del fran tidigare. Det jag tankt en del pa ar att min svenska, mina uttryckssatt, val av ord med mera kommer stanna pa 2006 ars niva, det aret da jag flyttade. Klart man kommer paverkas av tidningar, sina besok och Sverigevanner. Men det ar inte samma sak, har man varit borta i tio ar, nog ar val ens svenska lite som den svenskan som pratades i Sverige for tio ar sedan. Att man liksom "stannat" dar. Eller???
Nog är det så...Svenskan stagnerar, och det är jättesvårt att hålla sig a jour med nya ord och uttryck. Pinsamt att komma hem och låta som en gammal stofil...Precis, man får läsa, läsa, läsa ALLT man kommer över på svenska, se på svt.se, lyssna på svensk radio. Prata i tfn m nära och kära.
Nej, just det, att komma hem och göra en "Dolph" vore fatalt. Usch, ridå!!!
Förresten, vad kul att ni (du och Anne) håller kontakt på det sätt ni gör. Har undrat över det, om ni ses osv. Tyvärr bor ni väl lite långt ifrån varandra, kanske?
Jag tycker också att engelskan är mer nyansierad än svenskan.
Har du läst Fredrik Lindströms bok, Världens dåligaste språk? Tyckte att den var lättläst och intressant...och den tar just upp det här med hur språket utvecklas. Han har dessutom ett väldigt intressant program på SVT som heter Världens Modernaste Land (men världens osäkraste folk?). Jag såg det första och har inte tagit mig i kragen att se de andra än...men han är grymt bra! Om någon är intresserad http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=61437
Vad gäller språket så är jag i vissa fall en bakåtsträvare, jag tycker att det skär i öronen om någon säger -Ge det till hon, istället för -Ge det till henne...men eftersom många nu säger "hon" så är det inte längre fel grammatiskt...hualigen!
Jag har dessutom flera yngre bröder i 20-års åldern och av dem får man stora doser av det nya språket...så lite hänger jag med iaf...hehe!
Ja detta med språk är ju något som utvecklas hela tiden. Jag ser ju att det har ändrats bara de år jag bott här borta. Tydligen så är ordet "fett" väldigt ofta använt..oj, det låter ju så fel!
Men samtidigt, med alla invandrare i Sverige så kan jag inte låta bli att tycka att det är bra om de får påverka sitt modersmål också. Lite mer rättvist.
Anne: Nog kan det vara så att svenskan stannar av om man inte befinner sig i Sverige.
Annika: Ibland när jag varit på besök i Sverige har jag knappt förstått vad tonåringar säger. Då undrar jag hur gammal jag är.
Tyvärr bor Anne och jag för långt från varandra för att kunna ses. Det hade varit roligt att ha en svensk kompis på nära håll.
Monica: Nej har inte läst boken du rekommenderar. Eftersom jag inte har high speed internet kan jag tyvärr inte titta på TV via internet. Skulle verkligen vilja se Världens Modernaste Land. Jag skriver fortfarande "skall" eftersom det var det jag lärde mig i skolan. Det gör nog inga yngre längre.
Fia: Det är intressant med olika uttryck som kommer och går. Har aldrig hört uttrycket "fett". När jag var yngre sade alla "precis" litet då och då och det gör jag fortfarande.
Post a Comment