Konsten att kunna släppa taget
Jag har funderat en hel del under de 10 senaste åren på det här med att kunna släppa taget - både om saker och människor.
När jag först kom till USA fick jag släppa taget om de flesta av mina saker som jag hade i Sverige. Det är väldigt litet av det jag hade när jag bodde i Sverige som jag tagit med mig till USA. Bara mindre saker som rymts i resväskor. En del av mina möbler är sålda och en del står hos min mamma. De kommer i alla fall till användning eftersom hon använder dem.
Att kunna släppa taget om nära och kära var nog litet svårare. Min pappa och jag stod varandra väldigt nära och det var jobbigt att inte kunna ses mer än kanske en gång per år. Att inte kunna träffa mina vänner var också en utmaning. Fortfarande har jag kontakt med de flesta av mina vänner i Sverige men att ha kontakt per email är inte riktigt samma sak. Skall man prata i telefon gäller det att planera in med tanke på tidsskillnaden. Det går inte att spontant ringa när som helst.
När M och jag flyttade till Hawaii var det dags igen att släppa taget om många ägodelar. Vi sålde de flesta av våra möbler så att vi skulle få plats med allt i en container. När vi sedan flyttade från Hawaii tillbaka till fastlandet var det ännu färre saker som vi tog med oss. Eftersom det är otroligt dyrt att skeppa saker med container hade vi inte några möbler alls utan det var bara sådant som kunde skickas i kartonger per post som togs med.
Det är nyttigt tror jag att kunna släppa taget både om ägodelar och människor. Man växer på något sätt som människa och man lär sig att tryggheten finns inom en själv.
5 comments:
Det där känner jag verkligen igen. Jag har flyttat så många gånger att det jag har i prylväg får plats i några lådor. Jag har blivit mindre sentimental över saker och sparar bara sånt som jag kan tänka mig att jag absolut vill vrida och vända på när jag är 80 år. Om jag lever så länge. Gamla foton, en present från någon, några uppsatser från skolan osv.
Visst är det så...Så svårt att släppa taget. Jag lämnade ett hushåll när jag for till USA som 24 åring för att vara au-pair. Trodde ju absolut att jag bara skulle vistas här i ett år. Ha!
Grejjerna är nu slängda, eller så har mina syskon dem, vissa saker har vi i vår sommarstuga. Förra sommaren gick jag igenom flera lådor. Slängde det mesta. Album, teckningar och en hel del småsaker har jag tagit med mig till US. I sommar vill jag ta med mig uppsatser och berättelser jag skrev i tonåren tillbaks hit.
Kompisar: Sedan e-mailen kom tycker jag att det har blivit såååå mkt lättare. Håller kontakten mned flera av mina goda vänner i Sthlm genom mail och MSN.
Familjen likaså, plus att jag pratar i tfn med dem nu och då. Tidskillnanden på min kust är ju "bara" 6 timmar.
Men visst har du rätt i det du skriver att man växer som människa när man tvingas släppa taget. Man ser att livet går fint att leva iallafall...
Jag hade 2 flyttkartonger och 2 resväskor med mej när jag kom till Edmonton. Har 6 kartonger kvar i Sverige med minnen och saker, som förmodligen en del kan kastas när jag åker "hem" nästa gång.
Håller kontakt med vänner och familj via e-mail, msn och Skype. Har skaffat ett svenskt telenr via Skype, så dom i Sverige behöver bara ringa ett lokalsamtal till mej......... smart va!
Jag håller med dig Anne-Marie, min filosofi är att inte fästa mig vid någon ägodel så mycket så att jag inte kan leva utan den, allt som jag inte använt på 1 år vad gäller kläder åker till välgörenhet (vilket bidrar till mini-garderob)...kan ju dock inte appliceras på vänner:)
Jag tänkte bara säga att Skype är underbart bra! Jag har min moster i New York, själv bor jag i Gävle, Sverige. Efter jag sa åt henne att skaffa Skype på datorn så pratar vi minta 2 gånger i veckan, ofta mer. Så nu känns hon inte så långt borta nå mer. Använder webcam båda två så man ser varandra och kan visa saker och så. Skype fakta: 1. Ring Skype från din dator till motagarens dator, är det gratis och man kan se dem (om man har webcam) 2. Om jag ringer till min mosters hemtelefon kostar det bara 0.164 kr i minuten. vilket är mycket billigt än att ringa vanlig hemtelefon till hennes hemtelefon.
Du kanske redan vet allt detta nu.. Men om inte så kanske fick en tanke på att kolla upp Skype. Min mormor vart så rörd när hon kunde se sin dotter på skärmen och prata med henne så att bara den gången så är allt värt!
Mvh! /Frida i Gävle.
Post a Comment