Monday, February 3, 2014

Det här med dialekter

En liten tjej på 6-7 år försöker förstå sina skånska kusiner - bror och syster. Killen går bra att förstå men inte tjejen. Ja, så var det för mig när jag var liten. :) Som bekant har jag en mycket liten släkt och 4 kusiner är allt jag har. Två syskonpar. En bror och syster som fortfarande bor i Skåne och två systrar som "emigrerat" till Stockholm efter att ha växt upp i Småland.

Mina föräldrar hörde till de som flyttade till Stockholm som unga. Pappa växte upp i Göteborg och mamma i Småland. Pappa hade nog kvar litet av sin göteborska även efter lång tid i Stockholm och mamma var stolt över att ha tungrots "r" även som äldre. :) Jag är ju född och uppväxt i Stockholm och ett par förorter norr om staden och pratar troligen rikssvenska - om det finns en dialekt som heter så. Men i mitt hem fanns en del ord och uttryck som absolut inte var vanliga i Stockholm. Min pappa hade några ord som han använde ibland - även min farmor använde dessa eftersom hon också kom från Göteborg:

  • Görbra = något som är riktigt bra
  • Tetig = konstig, märklig
  • Svale = trauppuppgång i flervåningshus
  • Änna = liksom, nästan
Mamma använde också vissa ord och uttryck som jag hörde ibland:
  • Krösamos = lingonsylt
  • Tyken = otrevlig, uppkäftig
  • Redig = ordentlig
Dessutom uttalade vi ordet "kex" med mjukt k-ljud och inte hårt k-ljud som man nog oftast gör i Stockholm. Det gör jag fortfarande. Tror att uttalet med mjukt k kommer från södra Sverige.

Självklart har även USA många dialekter och jag är otroligt tacksam att jag bor i en del av USA där folk faktiskt pratar begripligt. :) Engelskan som talas här väldigt lätt att förstå. Annars vet jag hur svårt det kan vara att förstå folk från södern ("Southern" kallas den dialekten). Några gånger när jag ringt företag och faktiskt fått prata med någon som befinner sig i USA (de flesta kundtjänster befinner sig i Indien/Pakistan nuförtiden) har personen kommit från södern och jag har haft stora problem att hänga med i "Southern"-dialekten.
En annan väldigt markant dialekt är Eastern New England English eller "Boston accent". Den går inte att ta fel på.
Även i New York har man en speciell dialekt som har hörts i filmer och TV-program.
Den här hemsidan har en bra lista över olika dialekter i USA: http://dialectblog.com/northamerican-accents/

En "city councelor" med "Boston accent". Lägg märke till när han säger "park".



Har ni sett filmen Fargo? Det är en mycket bra kriminalhistoria som bland annat utspelar sig i Minnesota. Den här dialekten, Upper Midwestern English, ("sing-songy" - påminner litet om när vi skandinaver pratar engelska :)) pratas i filmen. Filmen har vunnit flera utmärkelser, bland annat ett par Oscarstatyer.

32 comments:

Anonymous said...

Hej! Ja visst är det kul med dialekter!
Jag är ju Göteborgare och bor mitt i centrala stan! Ibland har jag jobbat i perioder i Stockholm och där känner man sig nästan exotisk! Får ofta höra att jag har en mycket trivsam och rolig dialekt! Bamba är också ett Göteborgskt ord som många inte vet vad det är! Vet du?
Ha det gott!
Mvh Perra.

Annika said...

Dialekter är roligt!!
Min mamma kommer ju från Närpes i svenska Österbotten så jag har massor, massor med dialektord därifrån. De pratar ju en gammal svensk dialekt där som är mkt säregen, men jag förstår den fullt ut.
Min pappa är från Blekinge. Själv är jag född och uppvuxen i Stockholm och pratar rikssvenska, skulle jag nog säga.
Än en gång tänker jag tipsa dig om Språket i P1, lyssna på det. DET skulle du gilla. Jag lyssnar på det varenda vecka, och de har ett stort arkiv.
Gillar också Göteborgska! HIHI, tycker faktiskt att alla låpter trevliga som kommer därifrån :-)
Kanske för att jag känt en del trevliga göteborgare i mina dagar.
Ja, sydstatsengelskan ÄR SVÅR, håller med. I Norra Virginia skulle jag nog säga att det är lättförståelig "riks-amerikanska" som gäller, men i södra VA där börjar sydstatsengelskan göra sig påmind, och för att inte tala om hur svår den blir i GA och AL etc.
Kul inlägg. Kex uttalar jag med hårt K.
Kram!!

Gunilla said...

Jag har alltid gillat att forsoka mig pa att tala olika dialekter.Som fodd och uppvuxen i Göteborg sa anvande jag de orden du namner
nar jag var liten.Numera har jag tappat den dar genuina gotebogskan
efter alla dessa ar i Frankrike,men nar jag halsar pa familjen sa kommer den tillbaka.

"Tyken" sa vi ocksa i Göteborg
men Småland ligger ju ganska nara sa.
Kul att hora att din pappa var goteborgare,
kanske hade den goteborgska humorn ocksa.
Filmen Fargo ar en av mina absoluta favoritfilmer,har sett
den hur manga ganger som helst.
Fantastiskt bra spelad av bl.a
Frances McDormand.

Ett "görbra" inlagg Anne-Marie!
Kram
Gunilla N

familjenlalloo said...

Som Boråsare kämpar jag i motvind med mina "kex" med mjukt K. Barnen födda i Sthlm och maken i Norrland hävdar att det uttalas annorlunda, men det är jag som handlar, så jag vet vad jag har köpt! :)

Tyken använde vi mycket när vi var små. Mina föräldrar kom inte från Borås, så därför fick jag ingen bred dialekt, och nu har jag inte bott där på drygt 20 år.

Det är intressant att se hur ens dialekt utvecklas och ändras efter hand. Min brittiska skolengelska har mer eller mindre bytts ut mot amerikanska, men på min spanskkurs har jag två britter och när jag pratar med dem faller jag lätt tillbaka till brittisk engelska.

Anonymous said...

Ett av mina favoritämnen! Växte upp i Bergslagen och har kvar min dialekt även efter 60 år i USA.
Vi är lata och uttalar ofta inte sista bokstaven, som t.ex.
"Int kan du gör dä int". Och våra tjocka "L". "Riktigt" dalspråk är ju en hel vetenskap.
En av de fulaste dialekterna, för mej iaf: Norrköpingska.
Hade en handbollstränare från Gotland. Snacka om dialekt!
Älskar götebörska!!!

Tillbringade mitt första halvår i Worcester, Mass., där dialekten är som i Boston, så det var lätt att förstå efter att ha lärt sej "The Queen´s English" i skolan. - Nog för idag.

Ruth i Virginia

Kattas Betraktelser said...

Intressant med dialekter. Jag tycker generellt inte att Stockholmare idag pratar någon rikssvenska, men med din mix i språk så har du säkert kanske upptagit en mer ren svenska. Språkforskaren Fredrik Lindström har haft flera TV program kring det svenska språket och dialekter, ett populärt program, på sin tid. Han hade bl.a. ett program om att kirunabor, genuina sådana, inte pratar norrländska utan rikssvenka. Det är inte alla där som har finsk brytning utan Kirunabor uttalar orden som de skrivs bokstavligt.

Jag har bott på flera ställen i Sverige (17 orter) jag är född i Kiruna och jag kan höra att min mor pratar mycket ren svenska, hon uttalar varje ord bokstavsgrannt. Själv har jag tagit med mig ord och uttryck frn olika delar av Sverige med tiden. Samtidigt svänger min dialekt rätt snabbt i luren då jag pratar med en Nolaskogare, en Burträskare som en Piteå bo. Jag gillar verkligen detta med dialekter, jag lärde mig att läsa av Filippinarna från vilken del av landet de kom ifrån när de pratade Tagalog. Härligt inlägg AM.

Freedomtravel said...

Själv kommer jag från Skåne och där sa man kex med hårt k. Men jag har hört den där mjuka varianten nånstans också... Idag pratar jag nog mer Stockholmska, men många skånska ord var svåra att vänja sig av med, som fastlagsbulle istället för semla, panna istället för kastrull och bål istället för brasa (när man pratar om en stor eld, som typ valborg).

Maria Northcutt said...

När vi besökte THE SOUTH förra året var det mycket svårt för mig att förstå något överhuvudtaget.. De dialekterna är inte att leka med :)

Kram

Maria Northcutt said...

När vi besökte THE SOUTH förra året var det mycket svårt för mig att förstå något överhuvudtaget.. De dialekterna är inte att leka med :)

Kram

Maria Northcutt said...

När vi besökte THE SOUTH förra året var det mycket svårt för mig att förstå något överhuvudtaget.. De dialekterna är inte att leka med :)

Kram

Desiree said...

Det där med dialekter är intressant. Jag tycker dialekt är vackert och något man ska försöka bevara. Det roliga är att man ofta tror att man i Stockholm talar riks-svenska. Det trodde jag också tills vi flyttade till Göteborg. Då fick jag höra vilken bred Stockholmska jag talade. Nog har man dialekt även om man bor i Stockholm. Det är intessant också hur vissa ord och uttyck är vanligare beroende på vart ifrån man kommer. Nog finns det en hel del dialektala skillnader i USA. Södern med sin southern drawl. Antar att också öst och västkusten skiljer sig en hel del från varandra. Men det är svårare att plocka dialekter i andra länder.
Kram!

Anonymous said...

"i våran svale bodde de en änna himla tjötig tetig tyken tant"
Ja den dialekten tar man inte fel på.
Som någon redan sagt ett "görbra" inlägg A-M.
Kram
BM

Anne-Marie said...

Perra: Kul att du är göteborgare. Det är en mysig dialekt. Låter litet cool på något sätt. ;)
Min pappa hade väldigt litet av göteborgska men ibland hördes det varifrån han kom.
Nej du, har ingen aning om vad bamba betyder. Och du gav ingen förklaring! Hallå!
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Annika: Kan tänka mig att du har en massa ord som vi andra troligen inte alls skulle förstå. Har nog aldrig hört den dialekten din mamma har men det låter intressant med en så säregen dialekt.
Vet egentligen inte vad rikssvenska är men jag pratar inte en utpräglad Stockholmska. Södersnack kan ju vara riktigt svårt att förstå.
Jag tycks inte riktigt hinna med att lyssna på svensk radio. Men tack för tipset!
Visst är göteborgska mysigt. Och folk som kommer därifrån är ofta trevliga. Som min pappa. ;)
Det sydligaste jag varit är South Carolina men minns inte riktigt hur folk pratade där. Men jag har ju hört "Southern" pratas på TV och det är svårt att förstår.
Kex med hårt "k" låter märkligt i mina öron men det är en vanesak.
Roligt att du tyckte om inlägget. :)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Jaha, du är också en trevlig Göteborgare. :) Talar du helt flytande franska numera? Jag kunde en hel del franska förr men det har helt försvunnit efter alla år i USA.
Tror att vissa uttryck flyter mellan de olika delarna av södra Sverige. Det är ju inte långt emellan olika platser.
Min pappa hade definitivt en mycket bra humor, så även min farmor. Och jag tycks ha "ärvt" samma slags humor. :)
Visst är Fargo en mycket bra film. Det var länge sedan jag såg den men minns att jag tyckte om den.
Tack för en görtrevlig kommentar Gunilla! ;)
Kram!

Anne-Marie said...

Sarah: De vet inte vad de pratar om med k-ljudet. ;)Jag tycker det låter konstigt med hårt "k" men det är givetvis vad man är van vid. Inget är ju fel.
Jag har aldrig använt de ord som mina föräldrar använde men jag kan säkert en del ord som andra barn inte kunde där jag växte upp.
Självklart ändras en sätt att prata beroende på var man bor. Brittisk engelska tycker jag nog egentligen kan vara svårare att förstå ibland än amerikansk engelska. Jag glömde nämna cockney i inlägget - det upplevde jag under en språkresa i England. Inte lätt!

Anne-Marie said...

Ruth: Kul att du har kvar din dialekt även efter så många år i USA. Dalspråk är också väldigt lätt igenkännbart.
Det verkar som om göteborskan är en klar vinnare här! :)
Gotländska kan vara rätt obegripligt. Jag och mina föräldrar semestrade på Gotland ett par somrar och när jag var liten och vi bodde hos en bonde och hans fru. Det var ibland så att vi inte förstod vad de sade.
Boston-dialekten är också enkel att känna igen men inte så svår att förstå.

Anne-Marie said...

Katta: Jag har säkert vissa sätt att uttala ord som folk har i Stockholm men jag tycker inte att det är något utpräglat. Med mina föräldrars ursprung kanske det blev litet annorlunda.
Det du skriver om Kirunaborna var intressant - har aldrig hört talas om detta. Trodde att de hade en mer norrländsk dialekt där uppe.
Du är rena dialektexperten! :) Och du är troligen en person som har väldigt lätt för språk och kan anpassa dig till den dialekt som finns där du är.
Roligt att du tyckte om inlägget. :)

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Visste inte att du var från Skåne. Det där med hårt eller mjukt "k" i kex varierar nog en hel del men både mamma och pappa sade ordet med mjukt "k" så en hel del platser i södra Sverige kanske har det sättet att säga kex.
Jag tycker inte man skall göra sig av med sin dialekt men det är klart om folk runt omkring inte förstår blir det ju litet knepigt.

Anne-Marie said...

Maria: Nej, de är inte alls att leka med. ;) Och både du och jag verkar vara i gott sällskap att inte riktigt hänga med i "Southern"-sättet att prata. Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Dialekter tycker jag skall bevaras och inte tryckas ner. Ibland får jag nästan känslan av att det anses litet fult i Sverige att ha dialekt. Nej, fram för alla dialekter! :) Fast alla är inte alldeles lätta att förstå - inte ens de svenska.
Intressant att du upplevde att du hade en sådan Stockholmska när ni bodde i Göteborg.
Du måste ha haft litet utmaningar kanske i södern i USA när ni bodde där med tanke på hur de pratar.
Nej, dialekter på andra språk är knepiga. Kan du höra skillnad på olika tyska dialekter nu?
Kram!!

Anne-Marie said...

BM: Tack för den dialekt-snutten! :) Den var bra!
Kul att du också tycket om inlägget.
Kram!!

malix said...

Dialekter är kul, fast för mig som oxå är gbgare i grunden så är tyken mera uppstustigt studdig snacka med lite attityd i alla fall är det så i vår familj. Bamba har vi med när jag pratar bamba här där jag bor nu så vet de knappt va det är förnågot för här är det matsal. filmen ska jag ta och kolla in gillar dialekter så tror till och med jag ska kolla in båda två :) ha en härlig dag idag har jag fredagskänsla för jag har just gått av mitt pass :)

Anonymous said...

Hej igen A-M!
Bamba som vi säger här i Göteborg är skolmatsal!
Så dom som serverar maten är alltså bambatanter!!!
mvh Perra.

Anne-Marie said...

Malix: Jag kan ju inte göteborska så har ingen koll alls på vad olika ord egentligen betyder. Ser att Perra också berättade vad bamba är. Var i hela friden kommer i ett sådant ord från? :)
De videosnuttar jag lade ut var ju inga filmer. Fargo kanske finns hos YouTube. Mannen med Boston "accent" var bara en liten snutt.
Ha det gott!

Anne-Marie said...

Perra: Tack för förtydligandet! :)
Var tror du att ett sådant ord kommer från? Jag kan nästan se ett inlägg om bambatanter. ;) När jag gick i skolan hade vi ju riktiga bambatanter och maten i matsalen var faktiskt riktigt bra.

Anonymous said...

Bamba är ett "slarv uttryck" i Gbg av ordet Barnbespisning/Skolmatsal.
Kram
BM

Anne-Marie said...

BM: Här kommer det snabba svar. :)
Nu ser jag litet "möster" till ursprunget till bamba.
Kram!

Anonymous said...

Tänk va´ mycket man lär sej genom att läsa bloggar! Kul! :)

Ruth i Virginia
(där vi har isregn - dottern ramlade på baken, när hon skulle hämta tidningen)

Anne-Marie said...

Ruth: Det är väldigt trevligt med allt man lär sig både hos andra bloggare och när man skriver själv.
Det låter inte bra med isregn. Jag hoppas att din dotter klarade sig.

Steel City Anna said...

Intressant! Sing song dialekten gillar jag skarpt :)

Anne-Marie said...

Steel City Anna: Dialekter är intressanta. Visst pratar de härligt i de trakterna dit många skandinaver kom. :)