Den amerikanska hemmafrun
När jag växte upp på 60-talet var väldigt många mammor hemmafruar. I Enebyberg var i stort sett alla mammor hemma med sina barn. Det var helt klart en annan era. Jag gick i lekskola när jag var 6 och mamma var fortfarande hemma då, vilket de allra flesta andra mammor också verkade vara.
Min mamma har berättat att på 70-talet började "nya vindar blåsa" i samhället. Det blev helt plötsligt nästan fult och skamligt att vara hemmafru. Min mamma var folkskolärare fram tills dess att jag föddes och hon stannade sedan hemma tills det att jag var 15. Då kände hon sig i stort sett tvungen att återigen gå ut i yrkeslivet som lärare. Hon kände pressen från samhället.
Eftersom jag inte har egna barn har jag aldrig stannat hemma för att ta hand om barn vilket i Sverige, som bekant, har en mycket mera generös omfattning än i USA. I USA stannar kvinnor ofta bara hemma ett par månader om de är yrkesarbetande. I Sverige kan man ju stanna hemma under rätt lång tid om man vill.
MEN hemmafruar finns väl knappt nuförtiden i Sverige. De dog ut precis som dinosaurierna. Var det bara ekonomiska orsaker som gjorde att båda föräldrarna var tvungna att arbeta eller var det en attitydförändring? Kanske både och.
I USA däremot är det fortfarande rätt vanligt att kvinnor är hemmafruar. Har man råd i en familj väljer många amerikanska kvinnor att stanna hemma med barnen tills de är stora. Och här anses det vara helt okej. Här är det inte fult och skamligt vilket jag fått känslan av att det ibland anses vara i Sverige. Många kvinnor i USA yrkesarbetar givetvis och många kanske till och med har ett par jobb för att helt enkelt få in tillräckligt med pengar.
Hemmafruarna i USA har ofta fullt upp med att skjutsa barnen hit och dit och att delta i olika aktiviteter som många barn och ungdomar verkar vara engagerade i.
Efter det att jag slutat plugga här i USA var jag faktiskt hemma under ett par år. Michael försörjde mig aldrig men jag hade inget jobb där jag fick in egna pengar. Jag tog av en del av mina besparingar. Det var nog inget medvetet val att stanna hemma utan mera litet av en vilsenhet jag hade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle söka för jobb (de få som fanns här i glesbygden) och jag trodde heller inte att jag kanske kunde få ett jobb. Mitt självförtroende var inte riktigt i topp då. Michael och jag delade på sysslorna hemma i stor utsträckning så någon "riktig" hemmafru var jag inte. Men jag minns att jag skrev "housewife" ibland när det skulle anges en "titel" på blanketter av olika slag.
Det här är ytterligare en kulturell skillnad mellan USA och Sverige som jag tycker det är intressant att belysa.
En svunnen tid. :) Lägg märke till den "stående" dammsugaren. Den är fortfarande den absolut vanligaste sortens dammsugare här i USA. Jag föredrar den typ som vi har i Sverige. Men de kostar mycket mer oftast i USA.
Bilden lånad från nätet.
31 comments:
Väldigt intressant! Jag gifte mej 1953, fick första barnet följande år. Vi bodde i ett nygyggt område, där husen kostade lika myucket, unga familjerna hade ungefär samma inkomst, de flesta kom från "nån annanstans", följaktligen hade ingen familj i närheten. Mammorna var hemma och ungarna lekte på gatan. Alla ungar visste var toaletten var i alla hus, om dom skulle behöva kissa. Alla barn var VÅRA barn.
Vi hade babysitting coop, där man betalade varann med timmar istället för pengar. Om man kände sej helt utsliten, kunde man lämna sina ungar hos en annan mamma ett par timmar mitt på dagen.
Vi var scoutledare, föräldraföreningarnas "doers", lärarnas assistenter, bibilioteks-assistenter. Vi var de som gjorde livet uthärdligt i de nya förorterna. Pappa kom hem kl. 6, lekte med ungarna, kanske hade en martini före middagen, badade ungarna och läste godnattboken medan mammorna diskade. SEN, sen, fick vi sitta ner med älsklingen. Ingen dator tog honom ifrån oss.
Nostalgia plus!
Ruth i Virginia
Ru
Vad de flesta svenskar inte är medvetna om är att "hemmafrun" bland medelklassen är en ganska kort parentes i historien. I arbetarklassen har den aldrig funnits, arbetarhustrun har liksom statarhustrun alltid varit dubbelarbetande. Jag antar att det blev "fint" att kunna försörja sin fru och familj när ekonomin i landet blev bättre även för de "icke besuttna".
På 50-talet när jag växte upp fanns det bland mina kamrater många mödrar som städade på kvällarna eller hade olika hemarbeten för att få det att gå ihop.
Att de flesta kvinnor idag i Sverige yrkesarbetar har säkert flera orsaker - en viktig är att man inte längre vill vara beroende och att vård av barn och frisk man inte känns lockande. Hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa och en hemmafru skulle få det ekonomiskt mycket dystert då. Över 50% av studenterna på universiteten är kvinnor - inte vill de bli hemmafruar!
Jag känner ingen i min generation som varit hemmafru. Någon har varit hemma några år med små barn men sedan återgått till sitt yrke ( och straffas nu med usel pension...).
Mkt intressant det du skriver om och jag växte upp med en mamma som jobbade men en pappa som hade kontoret hemma, så det var lite annorlunda. I Sverige jobbade jag mkt, väldigt mkt och trivdes med det. Hade tidvis ett par jobb på gång. Sedan efter flytten hit till USA för 10 år sedan så har jag faktiskt blivit hemmafru. Ja, jag har haft ett par jobb men eftersom jag då varit inom vården så har jag bestämt mig för att sluta, aldrig mer ett äldreboende här i USA. Det är som att gå tillbaka till 50 talet i Sverige säkerligen. Inga höj och sänkbara sängar, inga sänggrindar och vi var typ 3 undersköterskor på morgonen till 30 tunga boenden.
Sedan typ 8 dollar i timmen och aldrig någon OB. Jobbade natt i 1 månad och ingen OB, som svensk så tror man ju inte det är sant och sedan 1 veckas semester. Fruktansvärt......... Efter det har jag varit hemma. Vi klarar det och allt funkar så att jag sköter all marktjänst medans min man jobbar. Och tro mig jag har lärt mig att ta om hand om saker som jag aldrig trodde någonsin att jag skulle klara av. Men det funkar för oss och vi trivs bra med det. Jag förstår att har man barn här så är det ju vanligt att vara hemma. Min styvdotter och hennes man betalade ca 1600 dollar i månaden för deras son på dagis och när de sedan fick en dotter så steg summan till 2800 dollar, så de besluta att hon skulle vara hemma. Helt förståeligt!!! Kostar det mer än man tjänar så är det ju ingen vits. Lite skillnad med Sverige som har maxtaxa på dagis och typ max 2000 kronor i månaden.
Hoppas allt är bra A-M. Kram Maria G
Hemmafru är jag inte, utan jag är hemmamamma. Om vi inte hade barn skulle jag helt klart jobba.
Skulle kunna skriva massor om det här... som medföljande utlandssvensk blir jag ofta ifrågasatt av andra svenskar i Sverige, men bara där.
Jag tror att det var mkt en attitydförändring i Sverige och en stark kvinnorörelse. Nu finns en ny våg för hembakat och handarbete, men kvinnorna ska nog ändå jobba. Hur man ska hinna vet jag inte. Inte får man ta in hjälp några timmar heller, attityderna är ganska snäva när det gäller sånt. Rätt tufft med andra ord tycker jag.
en gång när jag jobbade med ungdomar så var den en tjej jag mötte som var sexton år. När man frågade henne om ambitioner framåt vad hon skulle göra i vuxen livet så var hennes största dröm att bli hemmafru. Min tanke då blev att men herre gud du bor ju i fel land det är USA du får flytta till :) Jo hon gick klart skolan och sedan vet jag inte så mycket mera hoppas så här i tanken att hon gjorde bra val och det som var rätt för henne. Tack för inlägget det gav mig tankarna om tjejen med hemmafrusdrömmarna :) ha en trevlig helg
Många säger i USA att de inte har råd att jobba om de är kvinnor och har barn. Så himla drygt att det aldrig är mannen som säger det! För nog delar man på kostnaden och nog tjänar man mer än vad dagis kostar. Jag tycker att det är så himla synd att det bara är kvinnorna som väljer att stanna hemma men jag har märkt att bland de kvinnor vi känner i USA så är det bara dem utan bra utbildning. Föräldraledighet är ju väldigt individuellt. I CA har du 6 veckor betalt av staten, men många jag känner fick 5 månader av företaget och sen några dagar home office. Det beror naturligtvis väldigt mycket på var du jobbar.
Du kan få childcare från 600 dollar per månad och uppåt, beroende på barnets ålder. Tyskland är lite som USA på den här punkten. Många hemmafruar.
Jag tycker dock att kvinnorna som jobbade umgicks sällan med hemmamammorna och när jag befann mig i diskussioner om jobb etc där många män deltog var aldrig någon som lyssnade på mig, jag var ju bara hemmamamma;)
Kram!
Här anmäler sig en. Men jag kallar mig inte heller hemmafru, utan hemmamamma.
Men hemma har jag varit sen jag fick barn. Så tacksam att jag kunnat vara det, och också väldigt tacksam över att INGEN tittar snett på oss hemmamammor här. Det är SÅ accepterat.
DOCK. jag känner flera hemmapappor också, det är frun som drar in degen där.
Så med det vill jag säga att hemmapappor finns! Även om det är vanligare med mammor. men jag har TVÅ pappor bara i mitt grannskap. Precis som Ann-Marie säger, eastcoastmom, så är det BARA i Sverige jag har blivit ifrågasatt som hemmamamma. ALDRIG här. OCH det är ju tack vare mina år hemma med K som hon kan flytande svenska. Det är ju därför jag har kunnat tillbringa såå många långa somrar och vintrar hemma i Sthlm och i Närpes. GULD! SÅ otroligt tacksam för DET!
Det hade jag inte kunnat om jag jobbat, och Karolina hade INTE varit så tvåkulturell som hon är idag.
Men nästa år börjat K college, och då vill jag nog ut och göra ngt. Jobba. Men inte på heltid.
Skulle också kunna skriva massor om detta, men jag slutar nu.
Kramar!!
PS, de allra flesta hemmamammor jag känner här har collegutbildning. Men det är förstås olika över detta stora land.
Många andra är hemma fruar utan att ha barn. fgör att den kanske inteb ehöver jobba för dens man tjänar så bra så den har råd att fösörja de både för en tjej som heter jen vars klip på youtube jag följer.hon är hemmafru och har inga barn och tokig i att organiserqa
Sån där dammsugare såg jag i tv shop reklamen för den där h20 vac dammsugaren de har. fattar ej hur man kan ha såna. man de där h20 vac lär ju finnas i usa nu med då reklamen är amerikanska och de liknar de vi har här förutom att det är vattenfilter istället för påse. alltså h20 vac liknar våra dammsugare här. skillnaden att h200 vac har vattenfilet ochg inga påsar,
I sverige överlever man ju inte på en lön så båda måste jobba. Jag tror samhället blir bättre och mer jämnlikt om båda jobbar. Sverige har ju hjälpt till att underlätta för att båda ska kunna jobba genom att man har VAB dagar som är betalda och att dagis inte kostar så mycket. Här i Schweiz är dagis sjukt dyrt också. Minst lika dyrt som i USA eller mer. Ca 2000 dollar i månaden per barn på dagis här. Ruggigt dyrt. Det är relativt vanligt med hemmafruar här fortfarande även om jag tror att det är kanske 50/50% som jobbbar är hemma. Många flyttar till tyskland när de har två eller fler barn för det lönar sig eknomiskt.
Det blir lite fälla i USA då man har dyrt dagis, inga VAB dagar, knappt någon semester och sedan måste kidsen skjutsas mycket för man behöver bil eller skjuts vart man än ska. Det kräver ju många gånger att en förälder är hemma eller att man har råd att betala för nanny eller liknande.
Kram!
Jag är hemmamamma sedan drygt 7 år tillbaka och trivs jättebra med det. Det trodde jag inte att jag skulle göra för jag är inte den bullbakande typen. När vårt första barn föddes så återvände jag till mitt arbete efter ett år, men när mitt andra barn föddes så kände vi att det både var mycket dyrt att ha barn på dagis och att vi inte ville att de skulle vara där så många timmar om dagen. Generellt finns ju inte VAB och mycket semesterdagar för föräldrar i USA. Istället har jag engagerat mig mycket i mina söners förskola och senare skolan.
Mina föräldrar i Sverige har dock ibland svårt att förlika sig med att jag med en utbildning, skulle välja att vara hemma på heltid. Nu när barnen är äldre skulle jag mycket väl kunna tänka mig att arbeta deltid, men det är inte så lätt att hitta något. Själv har jag gått på dagis som barn och trivdes väldigt bra med det, men samtidigt så tror jag det är ovärderligt både för barnen och för mig att kunna vara hemma med dem!
Ruth: Väldigt roligt och intressant att höra hur det var på 50-talet. Det du beskriver är den uppfattning jag haft om hur familjelivet var på den tiden.
Tänk vilken skillnad mot hur det är idag.
Framför allt det du skriver att det var "ERA" barn. Allas hem var öppna. Det är nog tyvärr väldigt ovanligt idag. Idag verkar till och med folk i USA reagera mot fritt lekande barn. Läste för inte alltför länge sedan om en familj som blivit rapporterad eftersom deras barn var ute och lekte utan vuxna. Folk runtomkring trodde att något skumt var på gång. Man tar sig för pannan.
Olgakatt: Vad bra att du delade med dig av dina upplevelser som liten och som mamma/fru. Det stämmer nog som du säger att hemmafrun var ett kortare "kapitel" men det var det kapitel som jag uppenbarligen upplevde som liten.
Men det ja gminns så väl var just det min mamma berättade att hon kände sig tvungen att ge sig ut och jobba igen pga debatten i samhället. Det kom en klar svängning på 70-talet när det blev i stort sett fult att vara hemma.
Maria: Där skiljde sig våra upplevelser åt ser jag. ;) Vi som har haft så många andra likheter. Innan du berättade hur ålderdomligt mycket verkar vara inom äldrevården här i USA hade jag ingen aning om att det var så. Jag hade ju inte behövt sätta mig in i det helt enkelt.
Eftersom jag inte har haft egna barn - varken i Sverige eller i USA - har just de där kostnaderna nog gått mig litet förbi. Jättebra att du klargjorde hur dyrt det faktiskt är.
Kram!
Eastcoastmom: Jag tänkte nog även på kvinnor som stannar hemma och där man kanske inte har barn. Då blir det kanske mera hemmafru. Men fattar precis vad du menar.
Man undrar varför svenskarna är så ifrågasättande. Kan det vara "ankdammen" som spökar?
Freedomtravel: Det verkar som om kvinnor skall vara superhjältar - både i Sverige och i USA.
Sedan tror jag att man har ett snävare tänkande i Sverige - allt skall passa "mallen" och det finns mindre utrymme för olika varianter.
Malix: Ja, nog bodde den tjejen i fel land. ;) Hoppas också att hon gjorde ett bra val.
Kul att du gillade inlägget.
Ha en fin helg!
Jane: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag har ju aldrig liksom umgåtts i kretsar med mammor och barn - varken i Sverige eller i USA.
Tydligen kostar barnomsorg i USA mycket vilket självklart kan bidra till att många stannar hemma. Men som du säger, verkligen synd att inte fler män stannar hemma. Tyvärr är det nog ofta så att de tjänar bra mycket mer än hustrun.
Kram!
Annika: Misstänkte att du skulle ha några bra synpunkter. :)
Det verkar, återigen, som om mycket beror på var man bor och hur det är med vem som stannar hemma, vilken utbildning personen har osv. Som vanligt kan man inte dra alla över en kam här i USA.
Jättebra för K och hela er familj att hon har svenskan så starkt inom sig som hon har. Och du skall ha guldstjärna för att du jobbat med detta tycker jag. :)
Det där ifrågasättandet av många svenskar känns litet bekant tyvärr. Ankdammen kanske.
Kramar!!
Anonym: Det finns helt klart en hel del kvinnor i USA som är just hemmafruar - utan barn men som kan stanna hemma eftersom mannen i familjen tjänar mycket bra.
Anonym: Kan ingenting numera egentligen om svenska dammsugare. Vet bara att i affärerna i USA säljs mest de "stående".
Desiree: Intressant att höra hur det är i Schweiz. Just den där kostnaden med barnomsorg hade jag nog inte riktigt kläm på eftersom jag aldrig behövt ta reda på just detta.
Visst är det bra som det är i Sverige. Det jag reagerat inför ibland är just snävsyntheten som en del svenskar verkar ha att det nästan är fult att stanna hemma. Precis som Eastcoastmom och Annika skriver har de aldrig varit med om den attityden här i USA.
Kram !
Malix: Jätteintressant att höra även dina erfarenheter.
Just det du skriver att folk ibland i Sverige inte kan förstå och acceptera att någon är hemma med barnen känns väldigt snävt på något sätt.
Nej, att hitta jobb nuförtiden är nog inte det lättaste. Och färre verkar det bli.
Jag tror att det är guld värt för barn att få ha en förälder hemma i alla fall under en del av uppväxttiden.
Att kunna vara hemma med barn är nog få förunnade i dagens läge, men det handlar också om prioriteringar man gör. Jag har liksom du vuxit upp med en mamma hemma ända tills jag började andra klass i småskolan och det kändes verkligen bra. Det förstod jag först efteråt när hon väl började jobba. Vi hörde till arbetsklassen och de flesta i vår omvärld gjorde likadant och alla stannade de hemma i den mån det var möjligt för barnens skull. Visst var det ont om sekiner emellanåt, men hemmafruarna hjälptes åt med både det ena och det andra för att klara hushållsekonomin.
Själv saknade jag den fördelen av att kunna vara hemma när mina barn var små. Jag önskar att jag hade kunnat vara det mera än jag var. Däremot blev jag företagare med företaget hemmavid för att kunna vara hemma när de kom hem från skolan. Jag fanns alltid där om jag behövdes och det kändes bra
Kramar
Karin: Jag tror att en anledning till att många barn och ungdomar idag verkar litet mer "stökiga" och "oroliga" kan vara att de varit på dagis med många andra barn och inte haft en litet lugnare tillvaro hemma. Jag levde i en litet väl "skyddad verkstad" och min mamma var litet överbeskyddande så jag hade mått bra av att träffa fler barn eftersom jag inte har några syskon men jag tror att det också var bra för mig att kunna ha mamma hemma.
Jag minns att mamma gjorde väldigt fina smörgåsar till mig som jag åt när jag kom hem från skolan. Det hade inte skett om hon jobbat.
Tack för att du delade med dig Karin.
Kramar!
Hej Anne-Marie,
Vilket intressant och laddat ämne du skriver om. Och vad fantastiskt trevligt och spännade att läsa alla kommentarer.
Själv har jag varit Amerikansk hemmafru/hemmamamma i nästan tjugo år så jag kan relatera till ämnet. Ibörjan kändes det konstigt eftersom jag var så svensk och eftersom jag var en självständig avlönad heltidsarbetande kvinna när jag träffade min Amerikanska man och gifte mig. Det konstigaste var nog att tänka på hans pengar som mina pengar och så tvingades jag ju att hitta en helt ny identitet som jag kunde hänga upp mitt människovärde på nu när jag inte längre hade en yrkesroll. Det sistnämnda var nog det svåraste och det nyttigaste för min del samt något jag inte varit medveten om innan, att min identitet och mitt värde i samhället var så starkt kopplat till en yrkesroll. Att hitta sig själv och att finna värde i det man gjorde som hemma fru var ju absolut inte friktionsfritt för min del måste jag erkänna, men så lärde jag känna andra Amerikanska kvinnor i min situation och hittade så snabbt ett värdefullt och fullspäckat liv att jag till sist inte förstod hur kvinnor ens hade TID att jobba!!! Jag hade ju fullt upp som hemmafru och mamma 24/7 och tyckte därmed synd om alla mina Svenska väninnor hemma i Sverige som höll på att jäkta ihjäl sig och sprang in i väggen med jämna mellanrum som heltidsarbetande småbarnsmammor med dagislämningar och VAB och hela allt det där...och Gud så stökigt och skitigt de hade det hemma :-) .-) tyckte jag. Stackars människor! Hahah. Men jag måste säja att jag blev ju nästan utskälld under mina Sverigebesök när människor fick veta att jag var hemmafru. Det var som om jag blev stämplad som någon korkad diva. Jag har också insett att Svenska kvinnor som bor utomlands många gånger springer runt och ber om ursäkt och känner sig mycket obekväma med att vara hemmafruar, och detta trots att de gör så enormt mycket för familjen och kanske även ställer upp obetalt i olika samanhagn och i organistaioner när deras äkta hälft har fått ett jobb eller postering utomlands. Jag tycker att detta är synd. OM någon känner igen sig, slappna av, det är helt OK att vara hemmafru/hemmamamma om man nu kommit överens om det inom familjen. Att vara hemmamamma/hemmafru är ett slitsamt heltidsarbete. För några år sedan hade CNN satt en prislapp på vad en hemmafru var värd i service och om jag minns rätt var den siffran nära 150,000 dollar om året. Stigman med att vara hemmafru tror jag är starkt kopplad till att människovärdet = ett avlönat yrke. Jag tror också att jag fått så många gliringar av Svenskar för att jag var hemma fru för att folk helt enkelt är avundsjuka. Det är dagens sanning. "Hur har ni råd med det?" är ju en standard fråga t.ex. Tänk om fler föräldrar i Sverige kunde hoppa av ekorrhjulet och vara hemmaförälder. Då skulle nog många färre barn behöva gå på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin). Vad vi ska komma ihåg är att alla får stå för sina val i livet samt att vad vi än väljer så har vi alla ett lika stort människovärde.
Tack för en fin bloggpost!
Kram
Anneli
Intressant om hemmafruar.
Så är ju de där stående dammsugarna jättehäftiga också! Kram/Annelie
Anneli: Tack för din långa och väldigt intressanta kommentar. Det verkar vara ett genomgående tema just det där att man i Sverige inte riktigt kan förstå och acceptera att vissa kvinnor är hemmafruar/hemmamammor.
Roligt att du delade med dig av dina erfarenheter och kul att du tyckte om inlägget. :)
Ser på din blogg att du har "the time of your life" i Kalifornien. :)
Kram!
Annelie: Väldigt intressant med alla långa och berättande kommentarer.
Aha, du gillar de stående dammsugarna! :) Du kanske skulle passa här i USA.
Kram!
Post a Comment