Trick or treat?

...hörde jag för första gången på hösten 1997. Det var mitt första år i USA och jag befann mig fortfarande i ett visst kulturellt chocktillstånd - och troligen andra chocktillstånd också ;) eftersom jag bara varit här några få månader.
Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta och dit kommer man bara med bil. Inga bussar går i närheten och skall man gå är det långa avstånd. Alltså var det inga mängder med barn som kom till det hus vi hyrde. Men vi hade köpt litet godsaker och några få barn kom.
Det var min första Halloween i USA då jag också hörde trick or treat för första gången. Det som barnen säger när de knackar på dörren. Får de inget godis, "treat", kanske det blir "trick" i stället och då vet man inte vad som kan hända.

I kväll jobbar jag sent så jag har inte köpt något godis. Skolan har sett ut litet som en filmstudio med elever och lärare som klätt ut sig. Alldeles nyligen kom Gandalf in på mitt kontor. ;)
Jag har helt vanliga kläder idag. Men det här är en dag då det är helt okej att komma utklädd till jobbet.

Och i USA firar vi bara Halloween idag, den 31 oktober. I Sverige verkar det vara litet mer flytande eftersom man av någon anledning har kopplat samman Halloween med Alla Helgons Dag.

Innan jag gick till jobbet uträttade jag ett par ärenden och såg detta fint Halloween-dekorerade hus "downtown" Weed. Det enda hus jag sett i Weed med mycket pynt i år.

Happy Halloween!

Utländskt arv och USAs byråkrati

Det blev en mycket lång dag igår så orken fanns inte riktigt för ett inlägg.
Dagen började tidigt med ett möte med D i Mt Shasta - han är en av grundarna av ett företag som arbetar med skattefrågor. Han var faktiskt Michaels klient och jag har också träffat honom tidigare.

Som amerikansk medborgare måste jag rapportera mitt arv från Sverige även om jag troligen inte kommer att föra in några pengar överhuvud taget till USA. Jag hade gjort mycket efterforskningar via nätet innan mötet. Det visade sig att D och jag hade ungefär samma information.

Som jag berättade i ett tidigare inlägg måste man, som amerikansk medborgare, rapportera väldigt mycket, som inte egentligen har med USA att göra. Det är olika blanketter som skall sändas till USAs skatteverk (IRS) och till något som heter U.S. Department of the Treasury. Sedan många år tillbaka rapporterar jag mina svenska bankkonton och hur mycket som finns där. Det är blanketten med det "eleganta" namnet ;) "TD F 90-22.1 Report of Foreign Bank and Financial Accounts". Den måste jag (som amerikansk medborgare) använda så länge som det finns ett skatteverk i USA och som jag har svenska bankkonton - oavsett var jag bor i världen.

Men i och med mitt arv kommer jag att också få skicka in ytterligare ett par blanketter nästa år när jag gör min deklaration. Sänder man inte in dessa blanketter kan det bli böter på många tusen dollar. I och med att nya regler träder i kraft nästa sommar (FATCA - Foreign Account Tax Compliance Act) kommer utländska banker att vara tvungna att rapportera konton som amerikanska medborgare har hos dem. Det betyder att IRS kommer att veta om vilka konton som finns så det är bara att "gilla läget" och göra som "storebror" säger.

Som tur är har ju Sverige ingen arvsskatt lägre och jag skall inte behöva betala arvsskatt i USA - varken på federal eller statlig nivå. Kalifornien har ingen sådan skatt och på federal nivå lär det vara över $5 miljoner för en enskild person och runt $10 för ett par. Min mamma var ingen miljonär så jag kommer inte ens i närheten av dessa belopp. ;)
USAs byråkrati verkar vara precis lika stor som Sveriges. Kanske till och med större just kring skattefrågor.

Dagen var emellertid inte slut i och med detta utan jag skulle jobba till 21 och innan jag gick till jobbet fick jag också ta hand om ett par hantverkare/rörmokare som skulle byta och reparera mina toaletter. Ibland undrar man vad som händer eftersom båda mina toaletter (jag har ett så kallat "1/2 bath" på nedre plan och ett "full bath" på övre plan) fick problem över helgen. En spricka i den ena och ett mindre läckage i den andra. Den med sprickan blev utbytt och den andra fick en ny isolering vid golvet. Håller tummarna nu att det är okej.

Här jobbar D i Mt Shasta.

Litet Halloween pynt utanför hälsokostaffären Berryvale.

Gråmulen måndag

Det blir inget djuplodande inlägg idag utan bara några tankar denna gråmulna måndag. :)

Efter flera veckor med fantastiskt sommarväder blev det helt plötsligt riktig höst här i Weed.
När jag vaknade i morse var det helt mörkt (vi har ännu inte ställt om till vintertid i USA) och regnet strilade utanför fönstret.
Det blev aldrig riktigt ljust idag utan molnen har hängt lågt och berget har varit helt försvunnet förutom några få minuter när det skymtade fram under eftermiddagen. Det lilla jag såg av berget såg vitt ut. Jag hade fått rapporter från R som varit en bit upp på berget i natt att det hade kommit en hel del snö där han var.

En sådan här dag känns det inte alls som om jag bor i Kalifornien. Jag kunde lika gärna ha bott i Stockholm. Träden har gula löv och efter vinden som kom igår har många löv fallit till marken.

Jag påverkas en hel del av hur vädret är. En dag som idag känns litet trög och motig och att inte ha riktigt dagsljus påverkar också. Fortfarande minns jag en november i Stockholm när vi bara hade 3 timmar med sol. Det var en lång månad. Och jag minns att jag var trött.

Efter en titt på Dagens Nyheters nätupplaga såg jag att ett riktigt höstoväder dragit in över England, Tyskland och även Sverige. Träd hade fallit, många var utan ström, flyg, båtar och tåg hade fått ställas in och en båt hade gått på grund. Sturups flygplats hade ett tag lika starka vindar som vi kan ha i Weed. Fortfarande förundras jag över att det oftast inte blir rapporter i massmedia när vi på västkusten har dessa enorma oväder med orkanstyrka på vindarna. Det varkar vara naturligt och inget man bryr sig om att nämna.

============================================= Här är en liten uppdatering om mannen som sköts till döds här i Weed i förra veckan. Han var tydligen bara på genomresa till sin släkt i Oregon från Montana. Han hade en psykisk sjukdom och tydligen en rädsla för poliser. Elden han gjort upp utanför Greyhoundstationen var för att hålla sig varm. Den lilla busstationen har bara öppet några få timmar per dag.
Jag gick förbi där idag och såg brännmärkena från elden. Hade den fått fortsätta hade troligen hela byggnaden kunnat brinna ner till grunden. Men han var inte beväpnad utan bara troligen rädd och i panik. Tragiskt att det hela slutade som det gjorde framför allt då mannen var psykiskt sjuk. Det blir säkert en fortsättning på den här händelsen när utredningarna fortsätter.
http://www.nbcmontana.com/news/whitefish-man-killed-in-california-police-shooting/-/14594602/22654088/-/4e879s/-/index.html

Weed i höst"kläder".

Dramatik i Weed

Tack för alla intressanta kommentarer och synpunkter beträffande hemmafruar/hemmamammor. :)

Som jag skrev bara för några dagar sedan tror vi som bor i Weed ofta att det är litet av en lantlig idyll. Och att skjutningar är mest något som händer i större städer. Det var inlägget om "active shooter" övningen inom skolan.
Man skall aldrig säga sådant. I går kväll sköts nämligen en man ihjäl av polis i Weed ca 300 meter från det hus där jag bor! Litet obehagligt känns det skall villigt erkännas.

När jag slutade jobbet igår och gick den korta sträcken mellan jobbet och min bostad såg jag ljus från polisfordon i utryckning. De befann sig längre ned på gatan där jag bor. Jag tänkte inte så mycket på det hela eftersom jag inte hörde något och man ser och hör polisbilar väldigt ofta även i Weed.

Idag fick jag däremot veta vad som hänt. En man hade väntat på Greyhoundbussen och hade gjort upp en eld?!? precis utanför den lilla byggnaden. Polis kom dit och mannen blev tillsagd att släcka elden. Han vägrade och sedan bröt "helvetet" ut. Polisen använde ett så kallat "stun gun" som inte hade någon effekt. Mannen lyckades ta sig till polisbilen som han försökte stjäla! Polisen använde pepparsprej som heller inte hjälpte. Efter dessa försök att få mannen under kontroll lyckades han springa iväg och gömma sig i en skogsdunge i närheten. Polisen sökte under en timme och tog till slut in en så kallad K9 - hundar som jobbar för polisen. Hunden hittade mannen och ytterligare bråk uppstod. Skott avfyrades av polisen och mannen sköts till döds.

Jag tror att det är många med mig som undrar varför man inte lyckades få situationen under kontroll utan en dödsskjutning. Mannen var tydligen inte beväpnad.
Enligt olika hemsidor är det många olika enheter som deltar i utredningen och undersökningarna. Jag tog en promenad till området där det hela utspelade sig men det enda jag såg var gul tejp som spärrade av området där mannen besköts och en man som tog foton utanför busstationen.

Tur att jag inte befann mig närmare än vad jag gjorde igår kväll. Och Weeds "idyll" har fått sig en rejäl törn.

http://www.redding.com/news/2013/oct/25/weed-police-siskiyou-deputies-shoot-kill-man-after/

Bilden lånad från nätet.

Den amerikanska hemmafrun

När jag växte upp på 60-talet var väldigt många mammor hemmafruar. I Enebyberg var i stort sett alla mammor hemma med sina barn. Det var helt klart en annan era. Jag gick i lekskola när jag var 6 och mamma var fortfarande hemma då, vilket de allra flesta andra mammor också verkade vara.

Min mamma har berättat att på 70-talet började "nya vindar blåsa" i samhället. Det blev helt plötsligt nästan fult och skamligt att vara hemmafru. Min mamma var folkskolärare fram tills dess att jag föddes och hon stannade sedan hemma tills det att jag var 15. Då kände hon sig i stort sett tvungen att återigen gå ut i yrkeslivet som lärare. Hon kände pressen från samhället.

Eftersom jag inte har egna barn har jag aldrig stannat hemma för att ta hand om barn vilket i Sverige, som bekant, har en mycket mera generös omfattning än i USA. I USA stannar kvinnor ofta bara hemma ett par månader om de är yrkesarbetande. I Sverige kan man ju stanna hemma under rätt lång tid om man vill.
MEN hemmafruar finns väl knappt nuförtiden i Sverige. De dog ut precis som dinosaurierna. Var det bara ekonomiska orsaker som gjorde att båda föräldrarna var tvungna att arbeta eller var det en attitydförändring? Kanske både och.

I USA däremot är det fortfarande rätt vanligt att kvinnor är hemmafruar. Har man råd i en familj väljer många amerikanska kvinnor att stanna hemma med barnen tills de är stora. Och här anses det vara helt okej. Här är det inte fult och skamligt vilket jag fått känslan av att det ibland anses vara i Sverige. Många kvinnor i USA yrkesarbetar givetvis och många kanske till och med har ett par jobb för att helt enkelt få in tillräckligt med pengar.
Hemmafruarna i USA har ofta fullt upp med att skjutsa barnen hit och dit och att delta i olika aktiviteter som många barn och ungdomar verkar vara engagerade i.

Efter det att jag slutat plugga här i USA var jag faktiskt hemma under ett par år. Michael försörjde mig aldrig men jag hade inget jobb där jag fick in egna pengar. Jag tog av en del av mina besparingar. Det var nog inget medvetet val att stanna hemma utan mera litet av en vilsenhet jag hade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle söka för jobb (de få som fanns här i glesbygden) och jag trodde heller inte att jag kanske kunde få ett jobb. Mitt självförtroende var inte riktigt i topp då. Michael och jag delade på sysslorna hemma i stor utsträckning så någon "riktig" hemmafru var jag inte. Men jag minns att jag skrev "housewife" ibland när det skulle anges en "titel" på blanketter av olika slag.

Det här är ytterligare en kulturell skillnad mellan USA och Sverige som jag tycker det är intressant att belysa.

En svunnen tid. :) Lägg märke till den "stående" dammsugaren. Den är fortfarande den absolut vanligaste sortens dammsugare här i USA. Jag föredrar den typ som vi har i Sverige. Men de kostar mycket mer oftast i USA.

Bilden lånad från nätet.

Amazon.com och en kartong med minnen

Ibland beställer jag från Amazon.com eftersom antalet affärer där jag bor är lätt räknade. Numera är Amazon som ett välsorterat varuhus. De senaste dagarna hade jag samlat ihop några saker som jag skulle beställa och då jag hade kommit upp i över $25 skulle det bli gratis leverans för de flesta.

Tji fick jag! I morse skulle jag avsluta beställningen - trodde jag - och upptäckte att Amazon helt i tysthet hade höjt sitt minimibelopp för gratis leverans till $35. Så nu är det bara att börja om med beställningen.
http://consumerist.com/2013/10/22/amazon-quietly-ups-the-free-shipping-minimum-purchase-to-35/
Eftersom jag inte beställer tillräckligt för att Amazon Prime skall löna sig får jag nog tänka om litet.

Det har nu gått ett par månader sedan jag gick igenom min mammas lägenhet. Jag har återhämtat mig och är nu redo att gå igenom mina saker här i USA. Eftersom en flytt av något slag mest troligt finns i min framtid vill jag gärna gå igenom och ytterligare skala ner på papper och liknande. Antalet ägodelar jag har är numera väldigt få. Tidigare hade jag ju faktiskt en hel del även i mammas lägenhet. Hittills har jag inte saknat det som försvann i Sverige.

En kartong som finns här i USA är fylld med brev, kort och fax som min mamma skrev under de senaste 16 åren. Min mamma tyckte om att skriva brev. Medan hon fortfarande var pigg och frisk blev det ofta 1 brev/vecka.
Nu står jag litet inför dilemmat hur mycket jag skall spara av det mamma skickade. Jag lever med frågan just nu. :)

Omställningen till att bli "föräldralös" går rätt bra men ibland slår det mig att det inte blir något telefonsamtal till Sverige och mamma under helgen som jag varit van vid de senaste 12 åren.

Jag skrev aldrig något inlägg när min mamma skulle ha fyllt år i början av oktober. Det får bli ett försenat grattis nu. Jag vet att du har det bra nu mamma. :)

Kartongen med brev, kort och fax som jag sparat under årens lopp sedan jag kom till USA.

Skoltragedier

Idag var det en ny skolskjutning i Nevada i staden Sparks. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många det varit. Alltför många skoltragedier. http://www.cnn.com/2013/10/21/justice/nevada-middle-school-shooting/

Skolan där jag arbetar ligger i en till synes lugn del av världen. Men man vet aldrig vad som kan hända. Därför hade vi i förra veckan ett stort pådrag i form av en övning där poliser, California Highway Patrol, ambulanser, brandkår osv deltog - en så kallad "active shooter exercise". Det var under en dag när personalen hade Planning Day. Eftersom jag är en så kallad Building Steward var jag en av de som fick titta på när övningen pågick. Jag hade givetvis hoppats att kunna ta massor med bilder men det fick vi stränga order att inte göra så jag "följde order".

Skolchefen hade skickat ut information i förväg om övningen och bland annat skrev han "This training exercise will be the largest of its kind at any California Community College."
Solen sken men det var kallt och vi var en rätt stor grupp med både skolpersonal och Emergency Services-folk som väntade utomhus på att det hela skulle börja. En stund innan övningen satte igång fick vi veta upplägget.

Helt plötsligt hörde vi en explosion, elever (som alltså var "skådespelare") kom springande och skrikande mellan ett par byggnader. Den som sköt kom efter (givetvis användes inga skott utan bara så kallade "blanks") och det hela fortsatte under en stund med elever som både skadats och dödats och vi såg hur polisen fick tag i förövaren.
Det blev märkbart tyst när polisen skulle säkra skolområdet. Många elever låg på marken och vi som tittade på stod tysta och funderade på hur det skulle ha varit om det här hade varit på riktigt.

Det går aldrig tror jag att förbereda sig om det värsta skulle hända på riktigt men att vara med om en sådan övning som vi hade är i alla fall ett sätt att kanske litet förbereda sig.
Som svensk känns det, tycker jag, fortfarande litet främmande att vara omgiven av så mycket vapen som faktiskt finns här. Eftersom det här inte är en politisk blogg tänker jag inte gå in på den debatt beträffande vapen som under det senaste året har pågått i USA. Men jag vet att det har skrivits om detta även i Sverige.

Här är en artikel från Mt Shastas tidning om övningen: http://www.siskiyoudaily.com/article/20131016/NEWS/131019828

Polisen i Weed hade delat ut lappar till omkringboende - givetvis fick jag också en lapp eftersom jag bor så nära.

Var är Halloweenpyntet?

De senaste dagarna har vi haft brittsommar. Soliga, fina dagar. Nätterna är kalla. Inte dumt när termometern visar litet drygt +20 frampå dagen.

Idag blev det en liten tur till postkontoret i Weed där jag har min postbox. Och jag passade också på att ta en promenad till mataffären. På vägen dit fick jag en fråga av en bilist om jag ville ha skjuts. Nej tack sade jag, jag är ute på en promenad. Av någon anledning såg han förvånad ut.

Jag gick förbi mitt gamla hus - måste erkänna att jag saknar det litet grand - och tittade efter Halloweenpynt utanför villorna. Det var i stort sett obefintligt. Och det är bara ungefär två veckor kvar innan det är Halloween. En högtid som inte fanns i Sverige när jag bodde där och som jag, av någon anledning, inte riktigt tagit till mig här i USA. Och jag verkar inte ensam i år. Så tomt på Halloweenpynt har jag nog aldrig sett Weed. Tror att många har ont om pengar och sparar in på sådant som inte är helt nödvändigt.

Litet pumpor hade man i alla fall i mataffären.

Och så såg jag något jag aldrig sett tidigare - Slimcados. De lär ha mindre fett än den vanliga avocadon. Köpte den inte idag men det kanske vore intressant att prova. Här är litet mer information om Slimcadon: http://thegardeningcook.com/slimcado-information/

Även om det är rätt varmt har hösten definitivt tagit Weed i ett stadigt grepp. Träden har gula, bruna och litet orange löv. Vi har inte den där prakten som man kan se i östra USA med lövträd i alla möjliga färger.

===================================================
Igår fick jag mitt tuberkulostest avläst och allt var "a okay" :) så nu skall det väl inte bli några problem med lönen. MEN de nöjde sig inte med att göra olika kontroller för ett par dagar sedan utan samma kontroller skulle göras även igår! Men hallå, jag var ju där bara ca 48 timmar tidigare. Deras förklaring var att dessa kontroller var nödvändiga för att mitt besök skulle kunna kallas ett besök. No more comments. ;)

Stängda vägar

För ett litet tag sedan utlovade jag att berätta litet om vad vår National Forest Service hittar på här i Siskiyous County. Eftersom de stänger vägar i våra skogar är det ett hett ämne just nu för många.

Jag bor i den "glömda" delen av Kalifornien. Folk säger ofta norra Kalifornien om till exempel San Francisco-området vilket ju inte riktigt stämmer. Det finns ungefär 50-60 mil (svenska) till av Kalifornien norr om San Francisco. Jag bor i norra Kalifornien. ;) Som trogna bloggläsare vet är det ett glesbygdsområde med mycket stora naturområden och fantastiska vidder och vyer.

Vi har ingen allemansrätt (ni i Sverige skall vara otroligt tacksamma över allemansrätten) men det finns något som heter National Forests. De ägs av "the federal government" (de som nyligen "krigade" i Washington DC) och de tas om hand av United States Forest Service. Vårt område heter Shasta Trinity som tydligen är det största området i hela Kalifornien med just dessa naturområden. Det finns regler och bestämmelser hur man kan utnyttja dessa områden som är National Forests, till exempel hur länge man kan campa, eldningsförbud osv.

Den här kartan visar rätt tydligt att merparten av National Forests finns i västra USA.

Det finns många mindre vägar uppe på berget Mt Shasta där man kan vandra och ibland även köra bil. Dessa har till största delen varit öppna för allmänheten men nu vill National Forest Service stänga många av dessa. De kallar det så "elegant" för The Forest Service’s Travel Management Plan. Det är inte bara i mitt område som det håller på att förändras utan över hela USA.
Dessa stängda vägar ställer till problem för många som bor här och som livnär sig på att till exempel hugga ner träd som säljs som ved för att elda med och värma upp hus. Andra är jägare och de kan inte längre ta sig ut i skogarna som de tidigare kunnat. United States Forest Service påstår att man inte kan ha vägar öppna pga olika skäl (till exempel off-road vehicles) men de har inte haft någon som helst dialog med allmänheten. Vissa delar av naturområdena har blivit helt avstängda pga detta och många är upprörda. Och det gäller inte bara de som livnär sig på det skogen ger utan även de som bara vill vara ute i naturen.

Härom kvällen var det ett möte här i Weed just kring denna fråga men jag kunde inte gå eftersom jag hade ett trevligt telefonsamtal med min kompis A i Oregon.
Vår sheriff är helt emot dessa begränsningar (enligt Wikipedia är en sheriff "typically the top law enforcement officer of a county") och framförallt de stora straff som personer kan råka ut för om de färdas på dessa avstängda vägar trots allt. Straffen är $5000 eller 6 månaders fängelse!

Här är en artikel från Mt Shasta-tidningen om just detta. http://www.mtshastanews.com/article/20130814/NEWS/130819908/1001/NEWS?template=printart

Det här är en bild från skogsstigen bredvid skolan men så ser skogen ofta ut här även uppe på berget.

Turbekulostest - annars får jag inte lön

Skolan ställer hårda krav på sina anställda - tuberkulostest vart tredje år. Gör man inte det får man ingen lön.

Jag fick ett brev från vår personalavdelning för någon vecka sedan att jag missat deadlinen för mitt tb-test. Den var i slutet av augusti. Inte hade jag någon tanke på tb-test i samband med min mammas bortgång och resan till Sverige. Men jag fick klart och tydligt veta att om de inte hade ett resultat innan 31 oktober skulle jag inte få någon lön. Och varför detta brev inte skickades ut innan deadlinen är en gåta. Efter faktum hjälper liksom inte.

Idag var det dags med besöks hos kliniken och jag fick rena dåndimpen när jag insåg att det inte bara var ett tb-test utan det inkluderade även andra kontroller - jag blev vägd, det togs blodtryck, hjärtslag och syre i blodet och temperatur. Men vad håller de på med? Jag gjorde rätt klart för den manliga sjuksköterskan att jag tyckte det verkade rätt onödigt men fick veta att de lyder under USAs "federal government" - det förklarar kanske den överdrivna kontrollen. Jag kommer med största säkerhet att skriva ett inlägg snart om USAs nya, nationella sjukförsäkring som mer och mer börjar framstå som ett fiasko. Kan bara hålla med om detta.

Det är alltid lika roligt att se hur folk inom sjukvården reagerar när man får frågan vem som är ens läkare. Jag har ingen "vanlig" läkare utan jag går till en så kallad "naturopathic doctor". Där behöver jag i alla fall inte känna mig som en lab-råtta. ;) Och de kan ofta minst lika mycket som vanliga läkare.

TB-testet gjordes och nu skall det gå mellan 48-72 timmar innan det läses av. Jag blev vaccinerad mot tuberkulos som liten i Sverige. Har inte haft några "felaktiga" reaktioner vid de senaste tb-testen och det är bara att hålla tummarna att det blir likadant nu. Ofta kan man tydligen få en reaktion som indikerar att man har tuberkulos när man fått vaccinationen. Skulle jag ha en sådan reaktion blir det väl lungröntgen och troligen ingen lön i oktober.

Hårda bud från skolan.

Här var jag idag i Mt Shasta.

Såg den här bilen på parkeringsplatsen. Nog har folk ont om pengar här och lagar med "duct tape" men detta verkar ju nästan vara "bizarro world." ;) Antar att de bara kör bilen när solen skiner.

Nu är den såld!

Jag tog ett försiktigt glädjehopp i morse - får fortfarande vara försiktig med min fotled faktiskt - när jag fick veta att mammas lägenhet nu sålts! Yes!

Visningen var i söndags och enligt min kontakt hos begravningsföretaget (jag har inte haft direktkontakt med mäklaren) var intresset svalt. Mycket beroende på att de som kom tyckte att det var mycket att göra i lägenheten (som jag visste) och att det dessutom fanns en annan lägenhet i samma område till ett rätt mycket lägre pris. Denna lägenhet är i stort sett identiskt med mammas.
Enligt R (kontakten hos begravningsföretaget) fanns det dock en person som verkade intresserad och som var villig att betala det pris vi begärt. Vi hade lagt oss litet lägre än vad den var värderad till eftersom det finns en del att göra.
Mäklaren hade tydligen arbetat med den som var intresserad och fått papper påskrivna. Vi fick gå ner litet i pris eftersom det skall göras uppgraderingar av uppvärmningen i huset. Jag visste om att detta skulle ske någon gång men inte att det skulle kosta så mycket som det nu visade sig. Denna kostnad fick vi "ge" till köparen.
Det som också är positivt är att tillträdesdagen redan är den 1 november! Det betyder att vi inte behöver fortsätta betala hyra för en tom lägenhet.

Det känns som en stor sten fallit från mitt hjärta. Framför allt då "lekstugan" i Washington DC fortsätter och ingen väl vet egentligen vad som kan hända om USA faktiskt slår i skuldtaket. Läste i Dagens Nyheters nätupplaga att bostadslån kan komma att bli dyrare i Sverige om det blir så att USA inte tar hand om sina finanser. Att det blir globala följder - kanske stora sådana - är det väl ingen som förnekar.
Litet orolig skall jag erkänna att jag varit eftersom jag absolut inte ville att den här lägenhetsaffären skulle gå i stöpet.

Men, som sagt, nu är lägenheten såld, bouppteckningen klar och mammas bankkonton avslutade. R kommer att göra deklarationen nästa år men jag skall inte behöva vänta så länge på de pengar som kommer in från lägenhetsförsäljningen och det som finns kvar på bankkontona - minus avdrag för olika kostnader givetvis.
Nu känns det som om jag kan börja se framåt och känna efter vad jag skall göra och ta vägen.

Jag var faktiskt den som såg lägenhetsannonsen 2003 och sade till mamma att jag tyckte att hon skulle åka och titta på den. Eftersom den låg i Täby och vi alltid bott norr om Stockholm passade det bra och en av de saker som mamma tyckte om var utsikten från vardagsrummet och balkongen över en tallbacke. Den påminde henne om den tallbacke vi hade i Enebyberg som hon tyckte mycket om. :)

En liten detalj

Jag kan inte reparera min bil själv men jag lärde mig en hel del om bilar när Michael och jag levde tillsammans. Han kunde mycket och vi hade två äldre bilar som behövde en hel del TLC. Vi tillbringade rätt många timmar lutade över våra bilar.
Eftersom jag inte kunde någonting om bilar när jag bodde i Sverige har jag lärt mig vad bildelar heter på engelska här i USA. Men jag vet inte vad de svenska orden är. Jag klarar mig rätt bra hos bilmekaniker här men skulle nog stå mig slätt hos en svensk bilmekaniker.

Min bil börjar få en del år på nacken men jag försöker ta så god hand om den jag kan. Jag har lärt mig att lyssna efter olika ljud och lägga märke till små detaljer. Ofta har jag kunnat förhindra större "skador" genom att jag "motat Olle i grind". Relativt regelbundet kollar jag oljan och även den vätska som finns i den automatiska växellådan. Bara så små saker kan helt klart förlänga livet på en bil.

Något annat jag också gör regelbundet är att kolla lufttrycket i däcken och det brukar jag göra hemma med en liten mätare. Tidigare har jag haft de där billiga varianterna som finns i bildelsaffärerna och som inte håller särskilt länge. Men jag tröttnade när en gick sönder som jag inte alls haft länge och tänkte att något bättre måste väl finnas utan att man skall behöva betala en förmögenhet.
Eftersom Amazon numera säljer i stort sett allt hittade jag en lufttrycksmätare som var en enklare variant men som folk verkligen tyckte om. Den kostade självklart mer än de där billiga Kina-tillverkade varianterna men det tyckte jag att det kunde vara värt. I lördags dök den upp och idag provade jag den för första gången. Vilken skillnad! Så mycket bättre och dessutom är den tillverkad i USA. Det är man verkligen inte bortskämd med.

Att ha rätt lufttryck i däcken påverkar hur mycket bensin man använder och hur länge däcken håller. En liten detalj kan tyckas, men viktig trots allt.

Hade ett trevligt samtal med en god vän i Sverige idag. Det blir inte så mycket svenska jag pratar nuförtiden efter det att mamma gick bort. Bäst att ta vara på de stunderna. :)

Min nya mätare - USA-tillverkade Milton som förhoppningsvis skall hålla ett tag.

Det här med epost

Jag är tillräckligt gammal för att inte ha vuxit upp med epost. Till och med när jag kom till USA 1997 var eposten inte särskilt vanlig. I Sverige hade mitt arbete intern epost mellan de olika kontoren i Europa men jag hade absolut ingen privat epost. Jag hade inte ens en dator. Det är svårt att ens tänka sig ett liv utan en dator idag.

Mitt första år här bestod till viss del av att skriva brev till nära och kära i Sverige! Det tog tid och jag minns framför allt en god vän vars brev alltid korsade mina så vi kunde aldrig direkt kommentera vad den andra personen skrivit. Det hela blev litet komiskt till slut. :)
Efter ett tag upptäckte jag Hotmail och skaffade ett konto där som jag faktiskt fortfarande har kvar men i stort sett aldrig använder. Eftersom jag fick litet problem med det kontot skaffade jag ett Yahoo-konto som jag har haft i väldigt många år nu - både privat och litet senare för bloggen.
När jag arbetade för Google var jag tvungen att skaffa Gmail så då blev det ytterligare ett epost-konto - som jag också fortfarande använder.
Och på jobbet är epost något som alla använder flitigt. Så mycket epost som jag hade när jag kom tillbaka efter mitt Sverigebesök har jag nog aldrig haft - runt 1500 som jag fick gå igenom.

Yahoo gillar jag eftersom de har ett, i stort sett, oändligt lagringsutrymme. Jag såg nyligen en uppgift att jag kunde ha ytterligare 55 miljoner "försändelser" (antar att det var bara ingående och utgående)!!! Det tar ett tag att komma upp i det. ;)
Och man vänjer sig vid hur ens epost ser ut. Yahoo har gjort litet förändringar under årens lopp men inga stora, dramatiska. Förrän igår. Eftersom jag är inloggad i stort sett hela min vakna tid såg min epost ut som den brukar göra under tidigare delen av dagen fram till eftermiddagen. Då helt plötsligt såg ingenting ut som det brukade. Inga förvarningar hade kommit, inga förklaringar till hur man kunde justera utseendet osv. Och de hade tagit bort en funktion som jag - och tydligen många med mig - verkligen tyckte om. Att man kunde ha öppet flera tabbar och gå mellan olika meddelanden. Om man nu går in på Yahoos sida där folk kan tycka till om deras epost är ingen glad över förändringen. I stort sett ingen har sagt något positivt.

Jag lyckades gå tillbaka till något som liknar den tidigare versionen (som är mycket lättare att navigera) men tabbarna är borta. Om Yahoo är kloka lyssnar de på vad folk tycker, men vem vet. Kanske det är lättare att "avlyssna" eposten med det nya utseendet. ;) Vi vet ju att en myndighet i USA med tre bokstäver verkar ha slagit rekord i att spionera på folk.

Att leva utan epost idag är i stort sett otänkbart för mig. Och att kunna skriva och få svar snabbt när man bor utomlands är guld värt. :)

Bilden lånad från redbus2us.com

Avsäga sig sitt medborgarskap

Sverige tillät inte dubbelt medborgarskap före 2001. Alla som fick ett annat medborgarskap innan dess förlorade sitt svenska. Numera tillåter Sverige dubbelt medborgarskap. USA tillåter officiellt egentligen inte dubbelt medborgarskap men det tycks inte vara någon som hindrar folk att bli dubbla medborgare trots detta.

Som jag tidigare skrivit om här på bloggen är skattelagarna i USA några av de mest komplicerade som finns. Och USA slutar inte att vilja veta vad deras medborgare hittar på även om de inte längre bor i USA. Som amerikansk medborgare skall man till exempel fortsätta att deklarara även om man bor i ett annat land.

Så länge som jag bott i USA och deklarerat (antingen själv eller Michael och jag tillsammans) har jag också skickat en blankett varje år till US Department of the Treasury. Där har jag rapporterat hur mycket jag haft på mina svenska bankkonton. Detta är något som man skall göra om man har mer än motsvarande $10,000 i tillgångar men många vet inte om att man skall skicka in denna blankett eller så har de struntat i det. Det är en separat blankett som inte skickas med deklarationen.

Från och med 1 juli 2014 kommer en ny lag att träda i kraft som förkortas FATCA - Foreign Account Tax Compliance Act. Den säger att utländska banker MÅSTE rapportera bankkonton som amerikanska medborgare och green card holders har utomlands. Just nu håller US Department of the Treasury på att förhandla med många länder, bland annat Sverige, eftersom det måste finnas en överenskommelse mellan USA och det andra landet. Finns inte denna överenskommelse nästa år kommer USA att "bestraffa" till exempel en bank med en skatt på 30%. Många länder är inte glada över denna nya lag eftersom det kommer att innebära mycket extra arbete och kostnader. De skall till exempel rapportera personens namn, adress och det som finns på kontot/kontona.
Dessutom måste man som privatperson fylla i ytterligare en blankett om man har mer än motsvarande $50,000 på sitt konto. Denna skall tydligen skickas till IRS (skattemyndigheten).

Ser ni att det är komplicerat? Och att USA vill veta allt om alla? Ingen svensk myndighet har någonsin bett att få veta vad jag har på mitt konto här i USA! Det tycker jag är värt att notera. Man kan bli bötfälld $10,000 om man inte meddelar vad som finns på det utländska bankkontot.

Eftersom många amerikaner som bor utomlands tycker att "storebror" börjar lägga sig i litet väl mycket har allt fler börjat avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap. http://online.wsj.com/article/SB10001424127887323977304579002780562003814.html.
Det är ett stort steg att avsäga sig sitt medborgarskap. Jag skulle aldrig ge upp mitt svenska. Att ha två medborgarskap är en förmån. Men jag kan förstå att folk reagerar inför allt fler regler och kontroller.
När jag får mitt arv från mamma framöver måste det också rapporteras till USA. Trots att arvet kommer från Sverige. Känns litet märkligt skall erkännas.

Uträttade ett par ärenden efter jobbet idag och såg att hösten definitivt kommit till norra Kalifornien och Weed.

Tomt i huvudet

Nej, jag har inte stängt på grund av USAs "government shutdown". Har fått några undringar var jag håller hus. Det har bara varit tomt i huvudet den senaste veckan. Om jag inte har något att skriva, då blir det inga blogginlägg. Känner inte för att skriva bara för att skriva och publicera inlägg. Så nu vet ni det. :)

Har en känsla av att det är en reaktion efter det senaste året med allt som hänt. Egentligen skulle jag behöva en MYCKET lång ledighet vilket jag inte kan ta eftersom man i USA har litet semester och jag maxade min semester när jag fick åka till Sverige efter mammas bortgång. Men jag känner mig litet tom på energi och jag vet att det är dags att göra något annat men jag kan egentligen inte göra så mycket förrän mammas dödsbo är mer avklarat.

Bouppteckningen skall vara klar eftersom begravningsbyrån begärde förtur i behandlingen. Annars kan det tydligen ta lång tid att få en bouppteckning godkänd av Skatteverket. Många månader ibland.
Nu på söndag är första visningen av mammas lägenhet. Utgångspriset ligger litet lägre än andra lägenheter i samma område. Mycket beroende på att mamma aldrig "uppgraderade" lägenheten. Väggarna har sett bättre dagar. Har ingen aning om hur "trycket" är i Stockholm efter lägenheter i förorterna. Jag håller tummarna att det inte skall ta många månader att sälja lägenheten eftersom vi ju nu betalar hyra för en tom lägenhet.
Jag känner mig väldigt långt bort från hela processen och saknar litet att inte själv kunna göra saker. Men eftersom jag anlitade en begravningsbyrå är det de som sköter det hela. Och tidsskillnaden är stor - telefonsamtal kan bara ske under min natt när man arbetar i Sverige. Det har jag gjort tillräckligt.

Litet undrar jag också hur en ekonomisk "haverering" i USA - vilket mycket väl kan ske nästa torsdag den 17 då USA når sitt skuldtak om ingen gör något - påverkar övriga finansmarknader. Allt hänger ihop idag och eftersom dollarn troligen skulle bli värd mycket mindre och svenska börsen och svenska räntor påverkas av det som händer i USA vet jag inte hur fastighetsmarknaden kan se ut framöver. Vill väldigt gärna att mammas lägenhet säljs snart.

Dödläget i USA börjar bli mer och mer märkbart för människor. Min skola är del av staten Kalifornien och inte USAs federala regering så vi har inte märkt något direkt ännu men om det här blir långvarigt och det kanske även blir så att USAs skuldtak kollapsar nästa vecka, tror jag inte att någon ens vet vilka konsekvenserna kan bli. Nu till helgen kommer olika grupper att protestera i Washington DC. Det är helt klart att folk börjar bli upprörda och frustrerade eftersom inget tycks hända för att lösa situationen.

Det har blivit höst i Weed med kalla nätter och inte alls lika varma dagar som vi brukar ha. Vi har få lövträd eftersom vi ligger 1000 meter över havet men det finns en del. Hittade de här fina röda buskarna idag när jag gick mellan några byggnader på skolområdet.

Jag lade ut en bild för ett litet tag sedan med en skylt som bad om att få tillbaka en stol som någon "lånat". Fortsättning följer tydligen. :)

Due to the Federal Government shutdown ...

En av de hemsidor jag brukar titta på varje dag är The National Weather Service. Idag hade man lagt upp texten "Due to the Federal Government shutdown, NOAA.gov and most associated web sites are unavailable. However, because the information this site provides is necessary to protect life and property, it will be updated and maintained during the Federal Government shutdown."

I natt stängdes delar av USAs federala regeringsapparat ner. Anställda skickades hem utan betalning och i dagsläget vet nog ingen hur länge den här konflikten kommer att hålla på.
Det var 17 år sedan som det var en "government shutdown" här i USA. Då pågick den under 21 dagar. Så låst som det verkar vara nu kan det här säkert bli en långvarig nedstängning. Det är att hålla tummarna att förnuftet återvänder till huvudstaden i USA.

Något som märks med en gång är att nationalparker och olika monument är stängda. Det finns ca 400 nationalparker i USA och förra året besökte 287 miljoner människor dessa parker.
Bland annat har man stängt nationalparken Yellowstone. Japp, har man planer på att besöka den parken är det bara att hitta på något annat. Yellowstone är en enorm turistattraktion med 3,3 miljoner besökare förra året.
Och tror man att man kan besöka Frihetsgudinnan i New York är det samma sak som Yellowstone. Stängt!

Men de som drabbas allra värst är självklart inte turisterna utan de ca 800,000 "federal workers" som nu har fått lämna sina jobb tills vidare utan betalning. De skall tydligen få betalt i efterskott när den här krisen är avslutad men just nu har de inga pengar som kommer in. Så är arbetsmarknaden i USA!

Den här länken ger en rätt bra sammanfattning av hur "the government shutdown" påverkar USA: http://www.theguardian.com/world/2013/sep/29/us-government-shutdown-services-affected

Igår och idag har solen skinit efter helgens oväder. Det är bara runt +15 på dagen men det var härligt att se solen. Berget hade fått sig ett lager snö på toppen. Stora delar av naturen i Mt Shasta-området hör till "National Forest Service". De har också fått lämna sina jobb tills vidare. Det kommer ett separat inlägg om vad National Forest Service vill hitta på här i Siskiyou County och hur det påverkar folk som bor här.