Nu är allt ivägskickat

I slutet av förra veckan kunde äntligen alla papper skickas in till USAs skatteverk. Det var en lunta på ungefär 130 sidor med omgjorda deklarationer, brev och en check på flera tusen dollar.
Nu är det bara att avvakta och se vad de säger. Enligt min advokat är risken att skatteverket skall komma tillbaka och be om mer uppgifter liten. Jag hoppas att det stämmer. Det märkliga med det här "programmet" som jag nu skickat in alla papper till är att jag mest troligt inte kommer att få något bekräftelsebrev om de godkänt mina papper eller inte.

Intressant är att notera att jag inte blev skyldig någon extra skatt överhuvud taget och om skatteverket "köper" det vi skickat in kan jag få tillbaka den mycket stora summan av runt $100! ;) Det jag fick betala för var att jag inte hade skickat in några "information forms" som jag borde ha skickat in - om jag hade varit expert på amerikansk skattelagstiftning.

Det här projektet tog ungefär 3 månader och många, många tusen dollar. Pengar jag skulle ha använt till min flytt från USA. Nu får jag tänka om litet men mitt mål är fortfarande att flytta härifrån.

Jag har fått flera email från andra svenskar som frågat om det här med svenska pensionskonton och rapporteringskraven och det är uppenbart att jag verkligen inte är ensam om att inte ha förstått att dessa konton skall rapporteras - litet olika givetvis beroende på vilken sorts pensionskonto det är. Det verkar också som om en del tror att man faktiskt inte behöver rapportera vissa konton vilket absolut inte stämmer. Vissa svenska pensionskonton skall rapporteras både i den amerikanska deklarationen och på ett par olika informationsblanketter om man kommer upp i vissa belopp. Det är solklart eftersom jag läst detta på skatteverkets egen hemsida, på andra hemsidor som behandlar detta och enligt min advokat.

Luften gick ur mig litet i slutet av förra veckan men nu är det dags att ta nya tag och planera för mitt nästa steg. Det kommer att bli en intensiv sommar med många beslut, saker som jag skall ta reda på, telefonsamtal som skall ringas och så vidare.

Det kommer nog att bli litet mera glest mellan inläggen på grund av allt jag skall göra. Det verkar också som om många som läser kanske har annat för sig nu under sommaren och inte tittar in lika ofta.

Mitt motto nu under sommaren. :)

Bilden lånad från: http://www.keepcalm-o-matic.co.uk/

Classified Staff Day och att arbeta i Kalifornien

Solen och värmen har kommit tillbaka till Weed. Man talar om att det kan bli mellan +25-30 de närmaste dagarna.

Varje vår har vi något inom skolan som heter Classified Staff Day. Idag var det dags igen. Tidigare hette dagen Classified Staff Appreciation Day men nu tycks man inte ha samma fokus på "appreciation" som man hade tidigare.

Jag hör till Classified Staff (tror att detta egentligen inte kan översättas till ett svenskt begrepp - vet någon skriv gärna och berätta) så jag deltog i de olika aktiviter som ordnats.

Förmiddagen bestod av två olika workshops. En handlade om "tips and tricks" för email och hur man kan söka efter olika saker på nätet. Den andra hade den intressanta titeln "Don't poop in your doorway". ;) Det var en av våra lärare som undervisar i "Speech" som höll i den och jag kan bara konstatera att hon onekligen är en färgstark person. Hon har sitt kontor i "min" byggnad och man vet alltid när hon är där. Hennes workshop handlade om att ha en positiv attityd på jobbet. Det har talats en hel del inom skolan om att en del personers "customer service" inte är vad den borde. Vi får se om de tog intryck av det läraren delade med sig av idag.

Efter lunchen skulle vi hjälpa till med något som kallas "campus beautification" vilket innebär att vi troligen gör en del av det arbete som personalen som underhåller skolans campus brukar göra. Jag hjälpte till att räfsa och snygga till i ett par rabatter.

På sena eftermiddagen var det olika priser som delades ut - alla fick åtminstone ett pris - och vi bjöds på glass.

Jag skrev om Classified Staff Day för ett par år sedan och såg i det inlägget att vi faktiskt fick gå hem efter lunchen men det fick vi inte idag. Vi skulle stanna hela dagen även om vi inte satt vid våra skrivbord som vi brukar.

Jag reflekterar ibland över hur olika det är att arbeta i USA jämfört med hur det var att arbeta i Sverige. Den allra största skillnaden är att man inte har samma skyddsnät och trygghet som man i alla fall tidigare hade inom arbetslivet i Sverige. Helt plötsligt kan skolans ledning bestämma sig för att en förändring skall ske och då genomförs denna utan att man förhandlar med olika fackföreningar som man väl fortfarande gör i Sverige för det mesta.
Både lärarna och vi som är Classified Staff hör till fackföreningar men de känns rätt "tama" tycker jag. Classified Staff-föreningen inom min skola gav också upp rätten att strejka för många år sedan.

Trots att vi i Sverige är "världsmästare" på att fika ;) är mitt minne att svenskar för det mesta är rätt effektiva på jobbet. Det verkar litet si och så med det inom min skola. Man har inga fikaraster och inga långa luncher men trots detta verkar det mesta som skall göras ta lång tid. De allra flesta äter vid sina skrivbord vilket jag också gör numera.
Vi har inga klämdagar och det är mycket sällan som vi får sluta tidigare innan en helg. Kanske det är annorlunda inom den privata affärsvärlden - jag jobbar ju inom en skola som hör till staten Kalifornien.

Löneförhöjningar har jag skrivit tidigare om och det är också en stor skillnad. Classified Staff inom min skola har inte haft någon löneförhöjning på ungefär 10 år. Inte ens ersättning för ökade levnadsomkostnader och det märks i plånboken. Och som jag berättat om på bloggen fick vi även gå ner i lön under ett par år.

Något annat som jag reagerade på i början var att man faktiskt kan säga upp sig och lämna sitt arbete efter kanske 2 veckor. Om man är snäll ger man litet mer uppsägningstid men det finns inte alls samma långa tider som väl Sverige fortfarande har. Dessutom kan man bli av med sitt jobb och få sluta samma dag. Det har jag sett exempel på till och med inom min skola.

Sverige och USA kan tyckas verka lika på ytan men det finns många skillnader som man ser och upplever när man bor här och är en del av det amerikanska samhället.

Vid en av skolans parkeringsplatser får jag en känsla av Sverige när jag ser de här blommorna. :)

Love it!

For a change I'll write a post in English. Why not as I speak English 99% of my waking time. :)

For about a week we've had many cloudy, a bit chilly and rainy days. It has almost felt like a typical Swedish summer. :) And I've loved it!
It has smelled so good and the air has been soft and moist. We've had several thunderstorms and a couple of times it even hailed.
Now, the sun and warmer weather has returned but this past week has been a wonderful help for the drought.

This weekend is longer than usual as we have a holiday, Memorial Day, on Monday. Wikipedia says: "Memorial Day is a federal holiday in the United States for remembering the people who died while serving in the country's armed forces." It's a national holiday that is celebrated all over the US. I don't have any specific plans but will meet with a former veteran on Monday. My friend R went to Vietnam in the 60s and fought for the US and survived that war. There are about 22 million veterans in the US today and many of them have a tough time readjusting from the war experiences they've had.

I know you've had quite a bit of rain in Sweden but for us in California it is a "rarity" almost these days so here are some pictures from last week.

You could almost feel how much the flowers and plants enjoyed this rain. The sprinklers at school were on several times though even when it was raining which made no sense at all.

Sommarjobbsnostalgi

Den här veckan är den sista på skolans vårtermin. I kväll har vi de sista slutproven ("finals"). Skolan har sedan en så kallad "summer session" under juni till början av augusti, men inga kurser som jag eller mina kollegor skall supporta utan bara kurser som hålls lokalt på skolans campus eller kurser via internet.
Många elever har nog redan gett sig av och åkt hem till sina hemorter. Det finns rätt många "out of state" elever vid detta college.

När jag var internationell elev med mitt visum (F-1) var jag bara tillåten att arbeta inom skolan. Arbete utanför skolans campus var inte tillåtet. Som tur var hade jag turen att kunna arbeta litet grand under somrarna på ett av skolans kontor.
Men har man inte begränsningen av ett studentvisum kan man givetvis söka jobb överallt. Hur det ser ut med sommarjobb för ungdomar i mina trakter vet jag inte men jag kan tänka mig att det är relativt ont om sådana jobb. Siskiyou County är ett glesbygdsområde med hög arbetslöshet så det finns inte heller tillräckligt med "vanliga" arbeten.

Hur är det i Sverige nuförtiden med sommarjobb? Får ungdomar jobb eller är det tufft att hitta något?

Jag hade sommarjobb under tre somrar när jag gick på gymnasiet och det var väldigt bra och lärorikt. Det var där jag lärde mig om "customer service" vilket jag senare haft stora nytta av på mina senare arbetsplatser.

Mitt första sommarjobb var sommaren 1978 och då var det lätt att hitta jobb. På den tiden kunde man till och med gå in i en affär och fråga om de hade sommarjobb. Det gjorde jag vid ett tillfälle.
Det fanns en affär i Stockholm som hette Lärarnas Inköpscentral (såg nu att de gick i konkurs 2014) och jag och mina föräldrar kände till den eftersom min mamma var lärare. Jag ringde upp och frågade om de behövde någon och det gjorde de. Möjligen att jag var där på någon enklare intervju och sedan var det klart. Där jobbade jag flera veckor och stod i kassan och hjälpte till i affären.

Litet senare samma sommar arbetade jag även några veckor i Lindståhls Bokhandel som låg på Odengatan. Den bokhandeln finns inte kvar numera vad jag vet. De hade även en bokhandel (med ett annat namn) på Vasagatan och där gick jag bara in och frågade. Jodå, de behövde hjälp på Odengatan.

Och jag kom tillbaka till Lindståhls Bokhandel ytterligare två somrar under rätt många veckor. Jag fick stå i kassan, plocka upp böcker och hjälpa kunder. En hel del kändisar kom även in i den bokhandeln vilket var roligt. Minns ni Robert Broberg som bland annat sjöng om uppblåsbara Barbara och slog igenom med Båtlåten? :) Han var en av kunderna.



Lindståhls Bokhandel var en stor bokhandel med två plan. På övre plan där jag arbetade sålde vi böcker och på nedre plan såldes kontorstillbehör. På nedre plan jobbade en litet yngre kille (de flesta som arbetade i bokhandeln var äldre kvinnor) och han och jag kom väldigt bra överens. Vi hade en hel del gemensamma intressen och mycket roligt att prata om. Vi var bara goda vänner men jag vet inte om jag skrattat så mycket som jag gjorde de två somrarna när han och jag arbetade tillsammans.

Att ha sommarjobb är mycket lärorikt och ett bra sätt att börja komma in i det vuxna arbetslivet. Jag lärde mig mycket om "customer service" och att ta ansvar för olika saker. Och att kunna arbeta med böcker var ju inte helt fel det heller. :)

Berätta gärna om dina sommarjobbsminnen.

Har ni läst några av Shirley MacLaines böcker? Jag har läst flera av hennes böcker och där berättar hon bland annat om en bokhandel där hennes "andliga resa" började - Bodhi Tree Bookstore i West Hollywood. Den besökte jag under en av resorna till Kalifornien och det var onekligen ett spännande besök. Även den bokhandeln har tyvärr stängt sedan 2011. Bokhandlar är platser som jag alltid tyckt om som ni kanske märkt.

Minns ni bokhandelsrivalerna i "You've got Mail?"

Höga klackar och foträta skor

Medan jag äter min frukost brukar jag titta en liten stund på väderprognosen för norra Kalifornien och södra Oregon. Vi har inga lokala TV-stationer i Siskiyou County utan det är staden Medford i södra Oregon som får stå till tjänst med det. Självklart är fokus på södra Oregon men vi Siskiyou County brukar få "vara med på ett hörn" också.

När de lokala sändningarna var avklarade råkade jag se delar av ett inslag på en av de nationella TV-kanalerna som fick mig att börja undra om det var ett första aprilskämt.
Tydligen har det kommit rapporter om att kvinnor inte fått komma in till filmfestivalen i Cannes med lågklackat eller skor utan klack! Det skall vara högklackat och i reportaget såg man till och med en kvinna som ramlade på grund av sina höga klackar. Har fransmännen blivit helt tossiga? Och tydligen är det inte ett skämt: http://www.telegraph.co.uk/culture/11617759/After-the-great-Cannes-heels-crisis-can-you-do-a-summer-season-without-stilettos.html

Det mest högklackade jag har haft på mig var mina dansskor som jag använde under de danskurser jag gick under några år i Stockholm. Det var faktiskt lättare att dansa med högklackat men det var absolut inga skor jag kunde gå med.

Tydligen går det mode även i latinamerikanska dansskor eftersom inga skor tycks riktigt se ut numera som de jag hade. Den här bilden har jag lånat från nätet.

Under reportaget om de högklackade skorna i Cannes såg man stora bilder på byggnaderna, där filmfestivalen hålls, som visade Ingrid Bergman. Nog hade Ingrid Bergman ofta rätt lågklackade skor. Hmmm. Det kanske man skulle ha tänkt på. :)

När jag var liten var min föräldrar mycket noga med att jag skulle ha foträta skor. Det är jag tacksam för idag. Mina fötter har inga konstiga knölar och ser fortfarande mycket raka ut. Vi brukade handla dessa skor i en affär i Gamla Stan som jag förgäves har försökt komma ihåg namnet på. Den finns säkert inte kvar numera. De skor jag använder numera är också rymliga och lågklackade. Efter den allvarliga stukningen för ett par år sedan skulle jag inte kunna gå med högklackat alls.

Fötter är viktiga och de skall må bra tycker jag. :) Vilka slags skor tycker ni som läser bäst om?

Minns ni den gamla slagdängan "Ta av dig skorna" med Povel Ramel?

USAs delstater - på kartan

Dagens Nyheter har en del litet småroliga frågetävlingar - eller "quiz" som man numera tydligen kallar dessa i Sverige ;) - och i helgen hade de 20 frågor om USAs delstater. Givetvis var jag tvungen att testa mina kunskaper och som tur var hade jag alla rätt.

Som bekant har USA 50 delstater och en hel del i östra USA är litet småknepiga tycker jag eftersom en del är relativt små och det kan vara svårt att komma ihåg i vilken "ordning" de kommer på kartan. Staterna i västra USA är oftast mycket större och lättare att minnas.

Här är länken till frågorna: http://www.dn.se/resor/fragesport/usa-quiz-kan-du-placera-delstaten-pa-kartan/
Eftersom jag både bott i och besökt flera av staterna som nämns var det roligt att tänka tillbaka på när jag var där och upplevelser jag haft. Har ni som läser några speciella upplevelser från USAs stater?

Här kommer en lista på de jag besökt eller bott i.

Arizona - jag besökte staden Quartzsite i sydvästra Arizona vintern 2007 när jag hälsade på min vän R (han som bor i sin RV).

Colorado - flygplatsen i Denver kanske inte räknas som ett besök även om min pappa och jag satt där i många timmar sommaren 1986 under ett oväder när vi trodde att vi aldrig skulle komma iväg.

Nevada - Michael och jag gifte oss i Reno i augusti 2002. Ett par casinos fick också besök ;) även om vi inte vann i vanlig ordning.

New Mexico - min pappa och jag besökte Santa Fe när vi hälsade på en god vän sommaren 1986. Santa Fe är värd ett besök eftersom den har mycket speciella hus - kallas Adobe houses.

Kalifornien - den frågan var inte särskilt svår ;)) - jag besökte dock Kalifornien flera gånger innan jag bosatte mig här - somrarna 1985, 1986 och 1992.

Idaho - det var där Michael gick bort på sjukhuset i Boise i februari 2007 - ett besök som jag kunde ha varit utan.

Illinois - Chicagos flygplats - kanske inte räknas heller även om jag passerat genom denna flygplats otaliga gånger under mina resor till och från USA.

North Carolina - Michael och jag besökte den staten sommaren 2002 när vi funderade på att ev. flytta dit. Staden Ashville var en favorit som vi tyckte mycket om.

South Carolina - Michael och jag gjorde en avstickare dit när vi besökte North Carolina sommaren 2002.

Florida - jag besökte Miami och The Keys 2003 när jag hälsade på en god vän som bor i Miami.

Hawaii - där Michael och jag bodde från 2004-2005.

New York - där staden New York City ligger. En stor och bullrig stad med en mycket intensiv energi som min pappa och jag besökte 1986.

Den enda staten som inte nämndes (vad jag minns) och som jag besökt och bott i är Oregon. Staten som ligger bara ca 45 minuter från Weed. Jag har besökt den otaliga gånger för att handla i Ashland och Medford och jag och Michael bodde i nordöstra Oregon, i staden Union. Han bodde där under knappt ett år och jag bodde där bara 4 månader sammanlagt. Dessutom har jag besökt Portland och Woodburn för att hälsa på goda vänner.

Sedan har jag även besökt Washington D.C (District of Columbia). som inte är en stat utan en plats där alla regeringsbyggnader ligger. Detta är också USAs huvudstad som väl alla känner till.

Som sagt, vissa stater är lättare att minnas än andra. Skulle någon ge mig en blank karta med USAs alla stater vet jag inte hur jag skulle klara mig. Kanske bli lika frustrerad som i "Friends" när de spelar Chandlers "Dumb States Game." ;)

Let's have breakfast!

Mina frukostvanor har varit desamma under många år - det berättade jag om här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/01/frukost-hemma-och-pa-hotell.html
Jag tycker bäst om att äta samma sak dag efter dag, år ut och år in. :) Och helst hemma.

Men igår blev det frukost ute på restaurang. Min goda vän C och hennes man hade varit på resa söderut i Kalifornien och passerade genom Weed - den stora motorvägen I-5 går genom lilla Weed - på väg tillbaka till Oregon. Och vi fick till en frukostträff vilket var jättetrevligt eftersom vi inte hade träffat varandra på många månader.

Att gå ut och äta frukost är mycket vanligt här i USA. Och det gäller inte bara vid resor och speciella tillfällen utan det kan man göra när som helst. Ofta hör man folk säga "Let's have breakfast" och det innebär att man går ut och äter frukost på restaurang. Gör man det nuförtiden i Sverige? När jag bodde där var det mycket ovanligt att man gick ut och åt frukost på restaurang.

Eftersom det är så vanligt i USA har i stort sett alla restauranger frukostmenyer med olika slags rätter. De allra flesta består av korv, ägg, stekt potatis (ofta i form av "hash browns") och andra mycket mastiga maträtter som jag absolut inte kan få ner så tidigt på dagen.

I Weed finns ett motell och en anslutande restaurang som heter Hi-Lo. De har funnits sedan 1951 och det är alltid mycket folk på restaurangen. Både lokala ortsbor och turister som reser genom området går dit.

Som ni ser har man "mother load Nachos" ;)

C och hennes man hade övernattat på Hi-Lo motellet så det passade bra att vi gick dit och åt frukost. Eftersom jag har svårt att äta kött, potatis och ägg på morgonen slog jag till med "fluffy pancakes" med frukt och grädde. Inte vad jag brukar äta men det gick ner. :) Yogurt finns inte på restauranger där jag bor som en del av frukostmenyn.
C och hennes man beställde ett par litet mer "bastanta" rätter och som vanligt får man enorma portioner. Jag var mätt stor del av dagen igår.

Jag beställde två "fluffy pancakes" och jag fick till och med lämna litet. Det här kan man kalla vispgrädde!

Ni som bor i USA hur dyr är er bensin? Som vanligt ligger Siskiyou County i toppen bland de orter som har den dyraste bensinen och våra bensinpriser gick upp 30 cent på bara ett par dagar för 1-2 veckor sedan.

Vi har inte någon Kristi Himmelfärdshelg i USA så det har varit en vanlig arbetsvecka men nu har vi alla fall en vanlig helg och det skall bli skönt med litet ledigt.

Skicka post mellan Sverige och USA

Till att börja vill jag berätta att jag fick höra igår av en kollega att vattenspridarna i alla fall tillfälligt stängts av. Efter en promenad över skolans campus undrar jag dock om det är sant eftersom jag såg några "misstänkta" pölar. Jag hoppas i alla fall att mitt email kanske hade någon effekt.
Jag ringde också till City of Weed igår bara för att höra mig för vilka riktlinjer som gäller för staden Weed och vattenrestriktionerna. Sådan är jag - jag vill ha reda på fakta. :) Och fick det "glasklara" svaret "we don't know yet." ;) Tydligen har man inte fått information ännu från "högre ort".

Eftersom jag nu har mer koll på mina svenska pensionskonton än vad jag någonsin haft tidigare (kommer snart med en uppdatering av mitt "fall" visavi USAs skatteverk) undrade jag rätt länge när mitt kuvert från Collectum i Sverige skulle komma. Det är ju det företag som numera skickar ut information till oss som arbetat i Sverige och har olika sorters tjänstepension. Jag har kunnat lägga in "beställningar" hos företaget som har min privata pensionsförsäkring och Pensionsmyndigheten att jag inte vill ha pappersbesked skickade men av någon anledning går det inte hos Collectum. Jag till och med ringde dit och fick beskedet att "nej, vi skickar dessa besked med posten". Och hos Collectum kan man inte enkelt se sitt konto via deras hemsida vilket man ju kan hos många andra myndigheter och företag.

Mitt besked skulle ha skickats redan i mars och till för någon vecka sedan hade det fortfarande inte dykt upp här i Weed. Visst kan viss post ta sin tid men nästan två månader kändes länge. Så jag ringde igen och personen jag pratade med höll med mig att det tagit litet väl lång tid. Hon skulle skicka ett nytt besked vilket jag tackade för. Självklart dök det ursprungliga beskedet upp för några dagar sedan (Murphy's law kanske ;)) och jag kunde kolla att alla siffror stämde med de jag fått via telefon tidigare.

Att skicka post till utlandet med B-post från Sverige verkar inte särskilt genomtänkt tycker jag. Inom Sverige går det säkert bra men till utlandet tar det alldeles för lång tid. Årsbeskedet för min privata pensionsförsäkring hade också skickats med B-post och tog ungefär 1,5 månad. Visst förstår jag att man vill spara pengar men vi som bor i utlandet kan ju faktiskt behöva ha tillgång till dessa årsbesked litet snabbare.

Ibland kan det dock vara bra även med post som går långsamt eftersom det blir väldigt mycket billigare om man skickar litet tyngre saker.
Fram till 2007 hade USPS (USAs postverk) något som kallades "surface mail" eller ytpost. Det innebar att man kunde skicka till exempel en litet tyngre kartong med båt. Visst tog det sin tid men det var fantastiskt mycket billigare. Som med mycket annat som faktiskt fungerar bra tog man bort denna variant och numera kan man bara skicka paket med flygpost. Detta gäller för både Sverige och USA.

Jag minns att jag skulle skicka något till Sverige för många år sedan och kunde skicka kartongen (som vägde en del) med ytpost till Sverige. Det tog kanske 5-6 veckor men fram kom den och det kostade inte särskilt mycket. Min pappa och jag beställde många böcker från ett amerikanskt förlag som vi sålde (utan att översätta) inom den postorderbokhandel som vi också hade och de kom alltid med ytpost.
Inom USA kan man troligen fortfarande skicka kartonger med billigare porto vilket jag gjorde när jag flyttade från Hawaii tillbaka till Kalifornien.

Numera skickar jag väldigt litet med vanliga posten. Till stor del beroende på att jag tycker det tar litet för lång tid. När jag snart kommer att skicka en massa papper till min advokat blir det med "express mail".

Promenaden jag tog över skolans campus var till ett annat kontor för att gratta en kvinna som går i pension. Hon har arbetat på ett kontor där jag också arbetade en kortare tid när jag kom tillbaka från Hawaii. Det är kontoret för "disabled students". Litet tårta fick jag med mig som skall avnjutas när jag ätit min lunch. :)

Bruna gräsmattor? Nej, inte här.

Kan ni tänka er att det regnade igår kväll här i Weed! Under ungefär en timme vräkte regnet ner och det var underbart att se och höra det "blöta". Det blixtrade och åskade rätt ordentligt också. Och när jag litet senare på kvällen öppnade ett fönster doftade det så där gott som det ofta gör efter ett ordentligt regn.
Idag har molnen legat kvar och det har regnat till och från. Vissa skurar har varit riktiga skyfall och åskan har mullrat då och då även idag. Och det har blivit märkbart kyligare jämfört med helgen. Min termometer visar bara +8 nu på kvällen.

Som väl är allmänt känt vid det här laget befinner sig Kalifornien i en historisk torka och vår guvernör har utlyst en obligatorisk vattenransonering (25% minskning av vattenförbrukningen) för att staten skall klara av sommaren någorlunda. Det kommer att bli litet olika troligen hur hårt vattenransoneringskraven kommer att slå emot olika delar av Kalifornien men alla måste hjälpa till. Den här artikeln hos Yahoo beskriver det hela rätt bra: http://news.yahoo.com/things-know-water-rules-california-drought-072011361.html

Som jag nämnt tidigare på bloggen har Siskiyou County (där Weed och Mt Shasta ligger) troligen mer vatten rent generellt än många andra delar av Kalifornien. Men självklart har vi också drabbats av torkan på olika sätt.

Något som man tycks älska i Kalifornien (och kanske även andra delar av USA) är gräsmattor. Gräsmattor hör inte hemma i den här staten eftersom de kräver väldigt mycket vatten. Skolan där jag jobbar har också mycket stora gräsmattor. Och dessa har alltid vattnats rikligt under sommarhalvåret.
För 2-3 veckor sedan satte man återigen igång att vattna skolans gräsmattor. Och det är inte så att man bara vattnar 1-2 gånger per vecka utan varje dag/7 dagar per vecka. Och när man trots regn vattnar för fullt då kan man verkligen undra hur man tänker och resonerar inom skolan.

Efter en promenad idag tvärs över campus med paraply och vattenspridare som gick för fullt skrev jag ett email till den person som är skolchefens assistent för att fråga henne vem jag kunde fråga vad skolan tänker göra för att hjälpa till att spara vatten. Vi får se om jag hör från henne. När jag kom tillbaka till "min" byggnad pratade jag med en lärare och hon tyckte precis som jag att det inte känns bra att vattna som skolan gör. Det skall bli intressant att se om någonting görs från skolans sida för att spara vatten.

Så här såg det ut idag trots moln, kyla och regnskurar på skolans campus.

Redan försommar

Eftersom vintern i Weed mest liknade en vår har vi redan försommar här. Många blommor som brukar slå ut nu under maj har redan blommat över. Syrenerna till exempel ser bruna ut. Naturen ligger ungefär en månad före almanackan.

Den gångna vintern var den andra i följd då vi inte hade någon snö. Berget börjar redan se bart ut på vissa ställen och solen och torkan fortsätter.
Något jag kan minnas när jag blir äldre är att jag var med om den historiska torkan i Kalifornien. Torkan som kanske för alltid kommer att förändra denna stat.

Jag njuter i alla fall av att det fortfarande är litet grönare i naturen och det finns en del blommor. Tog en promenad efter jobbet häromdagen och såg några blommmor som lyste upp så fint. :)

Några syrener var i full blom och doftade så gott.

Den här tiden på året var den jag tyckte bäst om när jag bodde i Sverige - ljuset på kvällarna, den skira grönskan och alla fina blommor. Jag brukade ofta ta en promenad i skogarna kring Rösjön på kvällarna efter det att jag kommit hem från jobbet. Det var en riktig energikick :)

Igår ringde jag till AT&T och sade att jag gärna ville ha någon slags kompensation för den dag då jag inte hade någon service. De gav mig $10 kredit vilket jag tyckte var helt okej. Man får vara om sig och kring sig i dagens samhälle.

Att vara utan telefon och internet

Igår kände jag mig litet avstängd från omvärlden när jag kom hem. Redan på morgonen blinkade bredbandslampan rött på mitt modem som jag har genom telefonbolaget AT&T.
Eftersom jag har min telefon via internet försvann både internet och telefon tills felet hade åtgärdats. Och det tog sin tid. Det var först sent på kvällen som servicen kom tillbaka. Stora delar av Kalifornien tycktes ha problem.

Jag är gammaldags och har kvar min fasta telefon men att inte ha telefonen separat - som jag hade tidigare - utan via internet blir problematiskt ibland. Försvinner internet, försvinner även telefonen. Min mobiltelefon är en enkel, äldre Tracfone som kostar en hel del att använda så den använder jag bara i nödfall.

Eftersom jag bor granne med skolan kan jag ibland koppla upp mig till skolans wi-fi men det är inte särskilt pålitligt. Och då jag har ett telefonnumer via Skype kan jag ringa via Skype men det blir litet onödigt invecklat framför allt då jag har ett svenskt Skypenummer. Det var när min mamma blev sjuk som jag var tvungen att ha ett svenskt telefonnumer eftersom nästan alla nummer till myndigheter och företag i Sverige börjar med "7" (när man ringer internationellt) vilket kostade en förmögenhet när jag ringde via min vanliga långdistansservice.

Man inser snabbt hur otroligt beroende vi numera är av att ha en uppkoppling till omvärlden via telefon och internet. Jag har läst ett antal artiklar som har berättat om USAs litet smått "antika" elnät (som ju också behövs för att kunna ha en uppkoppling) och att en attack av något slag eller en solstorm skulle kunna slå ut elnätet under relativt lång tid. Effekterna skulle snabbt bli mycket stora tror jag. Det amerikanska samhället skulle mer eller mindre stanna upp och det vi tar för givet skulle snabbt bli stora "projekt". En hel del experter tror att det inte alls är omöjligt att en stor solstorm skulle kunna slå ut våra moderna samhällen.
Den som lever får se antar jag. :)

En liten kort "blänkare" bara - jag har lagt till en länk under blogg"huvudet" som heter Artiklar. För ett par månader sedan blev jag intervjuad av Kalmar Läns tidning och fick en PDF-fil som jag länkat till.
Igår hade skolans "Board of Directors" sitt månatliga möte och varje månad är en medlem ur Classified Staff fokusperson i den "rapport" som senare sänds ut från mötet. Igår var jag fokusperson så lade upp en länk även till denna artikel. Jag fick skriva själv så därav texten i jag-form.
Och som ni kan se var jag fantasilös och använde samma bild på mig själv. ;)

Har aldrig tidigare använt mig av Google Drive så om det inte fungerar med länkarna (till PDF dokument) kan ni väl "hojta till".

Mitt AT&T Uverse modem igår.

Böcker och det svenska språket

Jag pratade faktiskt svenska den gångna helgen! :) Det blev kanske 1-1,5 timme svenska. Nästa helg kommer jag också att prata svenska med min "äldsta" vän i Sverige. Vi har känt varandra sedan vi var sju år.

Mina tillfällen när jag kan prata svenska är lätträknade. Numera bryr jag mig inte så mycket eftersom det är som det är. I början av mitt USA-boende var jag litet mer intresserad av att prata svenska. Och det kändes viktigare. Jag har nu bott 18 år i USA och mest pratat engelska.

När jag bodde i Sverige fanns engelskan redan då under stor del av veckans dagar. Jag arbetade på två olika företag som hade internationella kontakter och jag pratade och skrev engelska varje dag på mitt arbete. Mest blev det med andra européer som inte hade engelska som modersmål.

På fritiden arbetade min pappa och jag mycket med översättningar av böcker från engelska till svenska inom det bokförlag vi hade. Min pappa hade haft en postorderbokhandel och ett bokförlag sedan relativt unga år och vi hade troligen Sveriges första "alternativa" bokhandel i källaren i Enebyberg. Det var innan till exempel bokhandeln Vattumannen öppnade i Stockholm.

Jag var bara 15 när vi satte igång med övesättningarna och detta arbete pågick sedan under ytterligare 20 år. Ända tills dess att jag flyttade till USA.
Den allra första boken vi översatte sålde ovanligt bra för att vara en så kallad "self-help" bok. Den hette "How to make your life work, or why aren't you happy" av författaren Ken Keys Jr. Kort och enkel titel. ;) Vi fick en recension av boken i tidningen Hälsa och det gav skjuts på försäljningen.
Vi fick blodad tand och tyckte att vi gott kunde fortsätta med översättningar. På den tiden fanns väldigt få böcker översatta till svenska inom områden som självhjälp och andlighet. Sammanlagt blev det ungefär 15 böcker som vi översatte och gav ut.

En anledning tror jag till att jag tycker att man skall vårda det svenska språket är just min bakgrund med böcker och ord. Och att översätta gav olika utmaningar för att få en bra svenska samtidigt som den ursprungliga betydelsen behölls. Engelska ord och uttryck måste göras om och försöker man göra en översättning rakt av kan det bli väldigt fel och konstigt. Min pappa och jag tog del av en bok som översatts på det sättet och det var knappt svenska längre. Skall man göra översättningar måste man förstå innebörden på ett plan som går bortom orden.

När jag var yngre läste jag självklart mest svenska böcker. Nu var det länge sedan jag läste en bok på svenska. Böcker är säkert på utdöende men nog tror jag att man får en helt annan inre värld genom att läsa böcker jämfört med om man inte gör det. Jag slukade böcker när jag gick på mellan- och högstadiet och lånade böcker på skolans bibliotek och på Stadsbiblioteket i Stockholm.

Läser ni böcker? På vilket språk läser ni helst böcker?

Jag växte upp i ett hem med böcker i varje rum. Tusentals böcker i hela huset. Nu har jag inte särskilt många böcker efter alla mina flyttar men böcker har alltid haft en stor plats i mitt liv. Kanske en anledning till att jag gifte mig med en författare. :)

Bilden lånad från nätet.

Vexillologi eller Fun With Flags

Enligt Wikipedia: "Vexillologi är det vetenskapliga studiet av på tyg framställda symboler såsom flaggor, fanor, baner och standar."

Jag tycker den svenska flaggan är vacker med de blå och gula färgerna. Den är dessutom rätt lätt att rita och måla till skillnad från USAs flagga. :)

Flaggor finns överallt omkring oss - landsflaggor, krigsflaggor, flaggor till sjöss, religiösa flaggor, flaggor för lag inom olika sporter, osv. Listan kan bli lång.
Sveriges landskap har flaggor likaväl som USAs olika stater.

Oftast ser vi flaggorna utan att ha en aning om vad de står för. De är en del av våra samhällen och vår värld.

När jag växte upp hade vi en flaggstång i trädgården där vi hissade svenska flaggan för födelsedagar och flaggdagar. På sommaren hade vi även en vimpel - en annan slags flagga - med de svenska färgerna.

Flaggor och deras utseende har alltid något slags budskap och det finns en bakgrund till varför flaggorna ser ut som de gör. Jag insåg snabbt efter ett antal frågor hos Dagens Nyheter att jag inte är särskilt bra på olika landsflaggor. Flera av flaggorna som var med bland deras frågor hör nog inte till de mest kända. Hur klarar du frågorna?

http://www.dn.se/resor/fragesport/kan-du-identifiera-nationsflaggan/

Eftersom jag inte klarade mig så bra kanske det vore läge att gå på kurs hos Sheldon Cooper och Amy. Man kan ha roligt med flaggor. :)