God Jul ... endast Tomten är vaken

Underbart med jullov! Ingen väckarklocka som väcker i mörkret. Nio dagar som vi är lediga när skolan har stängt. Ingen semester som behöver tas ut och vi får betalt. Litet "plåster på såren" kanske med tanke på våra låga löner.

Jag firar julafton själv. Det går alldeles utmärkt.
Har kokat den traditionella risgrynsgröten på arborioris. Fungerar väldigt bra och blir lika gott som med svenskt grötris.
Och Karl-Bertil Jonssons julafton hör också till att titta på. :)

Eftersom jag inte är någon traditionsbunden person saknar jag inte alls den svenska julen och att inte ha några andra svenskar att fira tillsammans med. Inte ens när Michael och jag levde tillsammans firade vi jul.

Christmas Day (juldagen) är ju den "stora" dagen i USA när man firar som mest och i morgon kommer jag att åka till ett stort knytkalas i Mt Shasta. Det har börjat bli en tradition med detta knytkalas - har varit där flera gånger under årens lopp.

Alldeles nyligen kom ett kuvert från Sverige med något jag beställt via Ebay. Det var en svensk julduk eller som den hette på engelska Swedish Vintage Christmas Doilie.
När min mamma gick bort förra året och jag bara hade 3 veckor på mig att göra allt som skulle göras i hennes lägenhet var jag kanske litet väl "hård" med att inte spara på nästan någonting, men jag var onekligen litet överväldigad av allt som var på gång. Min mamma hade en hel del juldukar - mindre och större - som var från 40, 50, - och 60-talen och det hade varit roligt att spara på ett par. Men nu fick jag ta till Ebay. Så nöjd jag blev med den lilla duken och den passar under min adventsljusstake. :) Den har samma stil som en del av min mammas juldukar och är helt klart "vintage" (av gammal årgång).

Jag har inga stora planer för ledigheten utan kommer att ta dagarna som de kommer. Har funderingar på att göra en ny design för bloggen. Inget fel på den jag nu har men det vore roligt med ett nytt utseende på bloggen då den sett likadan ut under flera år. Får se hur långt jag kommer med det projektet.

Förra året lade jag ut dikten Tomten av Viktor Rydberg här på bloggen. Jag tänker faktiskt upprepa mig i år eftersom jag tycker om den. En riktigt God Jul till er alla!

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta ---

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen ---

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter

gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

intet likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.