Friday, July 19, 2013

Gungig tillvaro - Uppdatering

UPPDATERING - Hej då kära mamma. Min mamma gick bort i morse svensk tid. Jag har nog inte fattat ännu det hela men jag är tacksam att det hela gick fort och att hon inte behövde lida. Hon hade en stor infektion och blodtrycket gick inte att stabilisera så de kunde inte få behandlingen att fungera. Jag skriver mer litet senare. Nu gäller det att planera mycket och göra praktiska saker. Jag känner mig mer samlad än vad jag trodde jag skulle göra. Jag har nog förberett mig mycket det senaste året. Självklart finns känslor och de kommer och går.

Igår eftermiddag försvann min internet- och telefonuppkoppling - igen! Och inget jag gjorde hjälpte. Så jag tog fram mina telefonnummer jag fått till högre instanser och ringde alla jag kunde komma på. Tyvärr var det inte många jag fick tag på. Det enda kontoret där någon svarade var hos bolagets "technical escalation service". Och det tidigaste någon kunde komma var i morgon lördag. Det är rätt lång tid att vara utan telefon och internet.
I morse kom jag på att jag kanske kunde komma in på skolans trådlösa nätverk eftersom jag bor så nära. Mycket riktigt. Det gick även om det inte var någon bra förbindelse. Jag kunde i alla fall kolla email och där fanns ett mail från hemtjänsten i Täby. De sade att de försökt kontakta mig - vilket givetvis inte gick - och att min mamma förts till Danderyds Sjukhus under dagen.

Alla hade gått hem från hemtjänsten när jag såg deras mail så jag ringde till sjukhuset. Mycket riktigt, mamma hade kommit in till en av deras medicinska avdelningar med en mycket omfattande infektion i kroppen - skyhög sänka till exempel. De sade också att hennes blodtryck inte var stabilt. Hon kunde inte ens formulera ord när de frågade om hon ville säga hej till mig. Det kändes litet chockerande eftersom jag pratat med henne bara för ca 5 dagar sedan och då var hon sitt "vanliga jag".

Genom att jag kunde vara inne på internet i alla fall använde jag mitt Skypekonto för att ringa massor med telefonsamtal. Sjukhuset, mina kusiner i Stockholm, den kontaktperson min mamma har hos hemtjänsten, min chef osv. När jag fick prata med kontaktpersonen hos hemtjänsten förstod jag hur snabbt allt gått. Tydligen hade mamma varit i rätt dålig form på morgonen men fortfarande kontaktbar. Senare på dagen hade mammas tillstånd försämrats bara på en timme. Hon hade inte ens kunnat lyfta huvudet och blev mer och mer onåbar. Ambulans hade tillkallats och nu befinner sig alltså min mamma på sjukhus.

Det går ju inte att bara kasta sig på ett plan till Sverige så jag avvaktar i alla fall litet grand för att se om läget stabiliseras eller blir värre. Jag har förberett mig mentalt och emotionellt det senaste året på att min mamma kanske inte har så lång tid kvar så jag känner mig helt klart mer förberedd än förra sommaren på vad som möjligen kan komma.

Samtidigt som jag ringde samtal beträffande min mamma ringde jag också till telefon/internetbolaget. Inte vet jag om jag "flaggats" i deras system men efter ett par samtal tog det bara ca 45 minuter innan reparatören var här! Helt otroligt egentligen. Så nu har jag internet och telefon igen. Vilket ju är nödvändigt i en sådan här situation. Mannen som kom var samma man som kom för ca 1,5 vecka sedan. Den här gången var det en säkring, i en box ett par hundra meter från mitt hus, som hade gått.

Tillvaron känns minst sagt litet gungig just nu.

17 comments:

Annika said...

Jobbigt att vara så långt borta när man har ansvar för någon annan på det där viset! Jag skickar många goda vibbar till dig och mamman och hoppas att hon återhämtar sig snart och är i goda händer. Och till dig för att internet ska hålla sig stabilt framöver och för att marken ska bli lite stadigare under fötterna!

Mimmi said...

Nej, men vad jobbigt! :o/

Hoppas du får ordning på internet m.m. Så att du kan hålla dig up to date med vad som händer med din mamma.

Kramar

My kids' Mom said...

Hej Anne-Marie,

Vad tråkigt att höra om din mamma. Tror du att du måste åka till Sverige?

Jag berättade om dig för min svenska svägerska Madeleine som bor i San Diego och hon säger att du kan maila eller ringa henne om du vill. Hon har mycket erfarenhet av den situation du befinner dig i just nu.

Hoppas allt ordnar sig, vad träligt med opålitligt tele- och internetnät. Stå på dig!

Lycka till! Kram Anneli

Desiree said...

Jag är så ledsen för din skull angående din mamma. Usch så jobbigt också att internet och telefon strular just i en sådan här situation då du är extra orolig och vill veta säkert att de kan nå dig. Jag hoppas att nätet ditt är fixat denna gången så att det håller sig stabilt. Funderar du på att åka till Sverige eller avvaktar du? Förstår att det känns jättesvårt just nu.
Stor kram!

Annika said...

Stora kramar!
Förtår att det inte är lätt nu. Verkligen inte.
Kramar och tankar och styrka!

olgakatt said...

Usch, så jobbigt för dig och din mamma.
Det var ju ändå väl att hemtjänstpersonalen reagerade så pass snabbt som de gjorde och ringde efter ambulans.
Håller tummarna att det reder sig och att kanske din mamma får komma till ett äldreboende nu.

Malix said...

men oj, Ibland händer det saker som man liksom inte kan råda över. gungar så brukar det gunga ordentligt, Hoppas det löser sig och du inte behöver åka i vild panik, om det är så tankarna går. Oavsett var man bor nära eller långt bort är ju sådant svårt men måste ju vara än värre när det är så långt emellan er. Tur att du fick ordning på telefonen i alla fall. Kram på dig fast sånt hjälper ju föga.

Fullblodsekologen said...

Tänker lite extra på dig ikväll och skickar dig många styrkekramar/Annelie

Äventyret framtiden said...

Kramar!

Anna said...

Det var ju bra att du samtalade med henne för några dagar sen innan hon insjuknade. När hon väl blev sjuk hade hon nog inte haft lika stort utbyte av ert samtal, inte ens om du hade suttit vid hennes sida. Om utgången är mörk är ett snabbt förlopp en välsignelse.
Det blir en stor omställning när den sista starka tråden till Sverige är bruten.
Vi är nog många här i cyberrymden som följer dig med varma tankar.

Mimmi said...

Nä men... Jag beklagar verkligen. Det verkar ha gått väldigt fort, vilket i och för sig kan vara en välsignelse iom. att hon i te behövde lida.

Vilken tur att du fick en pratstund med din mamma för några dagar sen.

Jag är verkligen ledsen för din skull, coh jag vet hur det är när en förälder går bort medan man själv är på andra sidan av Världen. Min pappa gick bort väldigt hastigt, och oväntat för 11 år sen, och det var egentligen inte förrän jag steg av planet i Sverige, lite över tre veckor senare, som det verkligen gick fram att han var borta.

Massor med kramar <3

olgakatt said...

Där du står står vi alla förr eller senare.
Skickar en kram och hoppas att det inte blir alltför komplicerat att reda upp alla formaliteter. Just nu bevittnar jag hos bekanta en tragisk situation där 5 syskon bråkar om bagateller efter föräldrarnas död. Som ensambarn har du i alla fall inte det problemet! Istället får du hela jobbet själv, kan vara besvärligt nog.

Anonymous said...

Kram till dig!

/CC

Anonymous said...

Hej Annika!

Jag har följt din blogg länge, jag beklagar din mammas bortgång och mina tankar är med dig idag.

Annica said...

Det är stort och omvälvande när ens mor dör. Jag vet. Sorgen och saknaden är enorm. Och tomrummet kan ingen annan fylla. Men mitt i det svåra och ofattbara så finns, precis som du så klokt skriver, en tacksamhet att det gick fort och att din mor inte behövde lida. Och även om du var långt borta så fanns du ändå hos henne.
Kärlek och omtanke låter sig varken hindras av land eller vatten. Det kände och visste både din mor och du.

Samtidigt som det nu blir mycket praktiskt att ta itu med så kan det också kännas bra att vara sysselsatt, att ha en uppgift. Jag minns att jag kände precis så när min mor gick bort.
Jag tänker på dig, önskar dig allt gott och sänder dig en norrbottnisk kram.

Anonymous said...

Beklagar sorgen, har mist mina
bägge föräldrar. Men lyfter fram,
ljusa minnen.Det hjälper mej. Att,
tänka ljusa tankar lindrar. Så,
har jag gått vidare.

Hälsningar Stig B

Christina said...

Finaste du, kikade precis i här och blev minst sagt chockad. Beklagar verkligen sorgen. Sänder stora kramar till dig!!