Thursday, July 11, 2013

And then there were none

.. är en amerikansk kriminalfilm från 1945, som är en filmatisering av Agatha Christies roman Tio små negerpojkar / Och så var de bara en. Jag såg faktiskt denna bok/film i en pjäsuppsättning i London för ett antal år sedan. Och mycket riktigt, en efter en försvinner personerna.

Det skulle också kunna vara en beskrivning av vår skola just nu känns det som. I stort sett varje vecka lämnar någon skolan på grund av att de hittat ett annat jobb. Inte här i Siskiyou County - eftersom det knappt finns arbeten här - utan de har bestämt sig för att flytta söderut i Kalifornien. Eftersom väldigt många ur min grupp (classified staff) har blivit uppsagda eller lämnat skolan genom pensionering är det nu mest lärare som lämnar skolan. Jag och min kollega pratade med en av lärarna igår (hon var här och skulle avsluta vissa saker) och hon kommer att flytta till staden Santa Rosa där det finns en skola som troligen betalar mycket bättre än vad vår skola gör och där det troligen finns en helt annan anda än hos oss. Michael gick i den skolan i Santa Rosa och trivdes mycket bra. Jag har promenerat på skolans campus när vi var där vid ett tillfälle.

Vår skola börjar kännas tom. Där det tidigare fanns många anställda gapar utrymmena tomma och det märks att andan är helt annorlunda än vad den var för bara några år sedan. Människor verkar överarbetade, stressade och inte alls lika glada. När jag var elev här (från 1998-2002) var det en positiv och glad skola. Det fanns en framtidstro och man planerade för alla möjliga slags aktiviteter.

Självklart bidrar inte lönesänkningarna till positivitet - framför allt inte då allt annat i samhället blivit dyrare - och fanns det fler arbetstillfällen i Siskiyou County skulle nog antalet anställda vara ännu lägre. Skolorna i Kalifornien har varit mycket utsatta och under "attack" under de senaste åren med enorma besparingar. Hade en viss proposition inte gått igenom vid valen i november förra året undrar jag om vår skola ens skulle ha klarat sig. Den propositionen gjorde att skolorna fick mer pengar.

I Sverige arbetade jag bara inom privata företag. Här i USA har jag bara arbetat statligt. Två helt olika världar. Och i Sverige bodde och arbetade jag i en storstad (Stockholm) och i USA har jag bara bott och arbetat på mindre orter och på landsbygden. Ytterligare två helt olika världar som inte går att jämföra överhuvudtaget.

Ytterligare en person som kommer att försvinna från trakten är min goda vän C som jag gjort en hel del utflykter tillsammans med. Hon och hennes man kommer, under augusti, att flytta till Oregon eftersom de har barn och barnbarn i norra Oregon och i Washington. Det känns onekligen litet trist eftersom hon och jag blivit goda vänner men jag ser det också som en morot för mig att verkligen ta nästa steg någon annanstans. Ibland behöver man en push från omvärlden.

YouTube har faktiskt hela filmen "And then there were none". En film från den svart-vita eran. :)

12 comments:

My kids' Mom said...

Hej,

Jag känner igen det där med överarbetade och stressade. Precis så är det här också. Skolor sparar in och folk kommer och går (mest går dom). Den stora svenska nyheten idag är att det är en sådan brist på barnmorskor att de själva slår larm om att de inte längre kan ge en säker vård. De hinner helt enkelt inte då de springer, underbemannade, mellan förlossningssalar. Många yrken har sedan jag lämnade Sverige för 20 år sedan blivit underbetalda kvinnoyrken. Till dessa yrken hör bl.a. lärar yrket och sjuksköterske yrket. Utblidningen är lång och man har mycket ansvar men tjänar i slutändan lika mycket som en expedit på mataffären ICA Maxi. Det är sant! Folk flyr dessa yrken och kvar blir en massa kvinnor som stannar i yrket p.g.a att det är ett "kall".

Det är så jätte intressant att läsa allt du skriver Anne-Marie. Jag skriver vanligtvis mycket men är så utarbetad och sönderstressad just nu att min blogg mest börjar likna en "bild-blogg". Tankarna och funderingarna finns men inte orken just nu.

Ha det så bra. Vad ledsamt att din vän flyttar. Hur blir det för din del? Finns en flytt i framtiden? :- )

Kram Anneli

Anonymous said...

Tråkigt vad som hänt med skolorna i Calif. När mina barn gick i skolan i Palo Alto på 60-talet, hade Calif. de bästa skolsystemet i USA. Två döttrarna gick på UC Santa Barbara på 70-talet. University of Californa stod högt, och dessutom var det billigt.

Lärare var medelklass som de flesta. Skillnaden idag mellan överklass och medelklass har blivit större och större, vilket gör att man nu måste vara rik för att få "respekt". Ledsamt!

Ruth i Virginia

Malix said...

när jag läser så fick jag känslan av att nu är hon klar nu kommer hon ta klivet över och flytta från. Att ta det där kliviet ut i det okända är lite som om att tiden stannar till för ett ögonblick massor av känslor blommar upp. farligt och ofarligt jobbigt att din vän flyttar Kanske gör hon det för att visa vägen för dig. Tror faktiskt att vi överallt nu håller på att gå in i en annan tid. kanske därför stessen bor i vardagen och människor till höger och vänster håller på att stressa sönder. Tror lite att tiden är nu så pass mogen för att vi alla ska ta oss i kragen och se över hur vi lever, vad vi prioriterar och vad som är viktigt. Kanske är det just därför skolsystem och välfärden rasar för att staka ut vägen till något annat. Saker och ting sker inte bara utan det sker för att vi ska gå vidare till något nytt och lära nya saker. så tror jag i alla fall.

Katta said...

Känns som en vemodig situation, ens vänner och bekanta drar vidare. så uppöevde jag det under min tid i KL. folk kom och åkte och ändå hann jag inte bo där längre än drygt två år. Vilket inte är en lång tid.

Skolsituationen i USA har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Men när jag tänker till så tror jag det började rätt kraftfullt redan år 2004, det var då jag fick ta del av att lärare i SF inte fick sin lön utbetald. Det är nästan 10 år sedan, redan.

Ha en bra dag AM.

Charlie sa ... said...

Nu ser jag på "And then there was none" - tycker mycket om film från 40-90-talet.

Ja, du skriver så bra Anne-Marie och lyfter fram tankar, situationer och händelser som berör och engagerar.

Tillvaron i CA och framför allt Weed och förändringarna i er skola till exempel. Det låter onekligen som det är dax att se om sitt hus och söka nya möjligheter om det går. Förstår att det känns att C flyttar, även om ni kan hålla kontakten är det inte samma sak att inte ha varandra nära.

Varm kram
Lotta

Desiree said...

Så himla tråkigt att C flyttar. Förstår att det känns väldigt vemodigt med tanke på hur nära ni verkar ha kommit varandra och hittat på kul saker ihop. Ni håller säkert kontakten. Håller med Lotta om att du skriver väldigt bra och är bra på att lyfta fram tankar och situationer som berör. Du befinner dig själv på språng och så snart du får lite luft under vingarna är det din tur att flyga och lämna Weed också.
Kram!

Anne-Marie said...

Anneli: Tråkigt att utvecklingen är som den är både i Sverige och här i Kalifornien.
Det låter hemskt med barnmorskor som är så sönderstressade. De behöver ju verkligen vara på topp för att kunna följa en förlossning till 100%.
Tack för dina ord om det jag skriver - de värmer. :)
Jag kommer att flytta men vet inte i dagsläget när och vart. Jag är "klar" här - det känns inombord. Och det är dags för ett nytt kapitel. Tror att du förstår vad jag menar. Kram!

Anne-Marie said...

Ruth: Har hört just det du skriver att skolorna i Kalifornien hade mycket hög och bra kvalitet tidigare. Visst är det trist att utvecklingen är som den är. Både för elever och personal.
Tyvärr håller USA på att bli ett land med ännu större skillnader mellan olika grupper i samhället. Det har aldrig varit så många som nu som får "food stamps" och som lever i stor fattigdom och misär.

Anne-Marie said...

Malix: Så klok du är och jag skriver under på allt du skriver. Jag har övertygelsen att allt sker av en viss anledning och ofta på grund av en "högre" mening. Om man är villig att se vad den är. Vilket jag är.
Jag har tagit många steg ut i det okända sedan jag lämnade Sverige och nu skall bara pusselbitarna falla på plats. En del har med min mamma att göra men också med mig. Följer man sin intuition och inre vägledning kan man inte ta steg i förväg utan får vänta in rätt "timing". Jag är "klar" här och nu skulle det vara fel att stanna här under lång tid.

Anne-Marie said...

Katta: Jag minns mitt första arbete i Sverige där jag blev god vän med en arbetskollega. När hon väntade barn bestämde jag mig för att hitta ett annat arbete. Det var dags efter 5 år. Man behöver pushar ibland.
Skolorna i Kalifornien håller nog sakta men säkert på att bli "nedmonterade" tyvärr. Trist eftersom det berör så många människor.
Kram!

Anne-Marie said...

Lotta: Kul att du kollade på filmen.
Tack för dina fina ord om hur jag skriver. De värmer skall du veta. :) Eftersom jag vet att jag är "klar" här är det nog bra att jag blir litet pushad till exempel genom att C flyttar. Ibland blir man litet bekväm. Men jag vet att det är dags att ge sig av härifrån. Stannar man för länge när man är "klar" blir det ofta fel.
Stor kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Ja, det känns litet vemodigt och ledsamt att C flyttar. Det blir ju inte alls samma sak att bara prata i telefon som att kunna ses. Men som jag skrivit till andra, det kan också vara bra att bli pushad.
Vad glad jag blir Desiree över dina ord betr. det jag skriver. Tack!
Det är dags snart att flyga. :)
Kram!!