Från Enebyberg till Weed

Bara rubriken gör att det nästan hisnar. ;) Skillnaden mellan Enebyberg och Weed är som mellan natt och dag.

Ibland kollar jag på Dagens Nyheters nätupplaga och såg idag att Jonas Gardell fått flera nomineringar under Gaygalan - där även kronprinsessan deltog. Minnen av Enebyberg väcktes.
Jonas Gardell växte upp i Enebyberg tillsammans med flera syskon. En av hans bröder gick i min klass. Jonas är ett par år yngre än mig men jag minns att jag såg honom i både Enebyskolan (lågstadiet) och Brageskolan (mellanstadiet).

Enebyberg hör till Danderyds Kommun - Danderyd lär fortfarande vara Sveriges mest välmående kommun med högst medelinkomst. Min familj var inte alls rik men att växa upp i Enebyberg var helt klart en speciell, litet avskild, värld med många högutbildade och många, många mycket vackra hus. En del större än andra. Skall se om jag kan leta fram några bilder litet längre fram från Enebyberg - har några här i USA.

Mina minnen av Enebyberg är till största delen positiva. Jag trivdes väldigt bra i huset där jag och mina föräldrar bodde och det var lummigt och grönt på sommaren med många stora, fina trädgårdar. Vår trädgård var en så kallad skafttomt där det inte fanns mycket insyn alls. Vi hade stora syrenhäckar, trädgårdsland och en stor flaggstång som allteftersom tiden gick blev utsatt för hackspettarnas angrepp och blev mindre och mindre hållbar. ;)
Det var gångavstånd till skolorna, till mataffären, till posten (jodå, det fanns "riktiga" postkontor när jag växte upp), till kompisar osv. Det gick att cykla till Täby Centrum på sommaren och även till Rösjön och Rinkebyskogen, som jag har gått många promenader i.

När jag flyttade från Enebyberg, flyttade jag inte särskilt långt. På andra sidan Rinkebyskogen ligger Sollentuna och Kärrdal och där köpte jag en lägenhet. Det gick att promenera genom Rinkebyskogen från Kärrdal till Enebyberg, vilket jag gjorde många gånger. Fortfarande hade jag nära till Rösjön och även till Edsviken.

Sista gången jag besökte villan i Enebyberg var 2002 innan mamma flyttade därifrån pga min pappas bortgång. Det kändes litet vemodigt att veta att jag aldrig skulle komma dit igen men livet går vidare. Sedan dess har jag besökt grannkommunen Täby där mamma nu bor.

Jag kom inte till Weed när jag först kom till USA utan Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Det hade varit roligt att kunna blogga redan då men bloggvärlden fanns inte riktigt, i alla fall kände inte jag till den, under 1997. Första gången jag kom till Weed var när jag började som internationell elev på skolan där jag nu arbetar. Mina intryck av Weed var inte särskilt positiva. Det var nergånget och såg fattigt ut och jag minns att jag sade att jag nog aldrig skulle komma att bo i Weed. Man skall aldrig säga aldrig.

Det dröjde till 2007 innan jag flyttade till Weed och jag har bott här sedan dess - förutom ca 1,5 år när jag bodde i Lake Shastina. Fortfarande känns det fattigt och nergånget och att jämföra Enebyberg med Weed går nog inte ens. Ibland saknar jag verkligen den typen miljö jag växte upp. Men att bo i Weed gör att det är nära till jobbet och jag slipper köra långt i vinteroväder. Många av de USA-bloggar jag läser, bor bloggaren i den typen förort jag växte upp i. Väldigt få USA-bloggare verkar bo i glesbygden med hög arbetslöshet och fattigdom. Men det kanske är bra att jag kan skildra en annan verkliget som stora delar av USAs befolkning faktiskt lever i.

Jonas Gardell är en artist jag uppskattar. Har läst hans bok "En komikers uppväxt" och sett filmen "Pensionat Oskar" samt föreställningen "En finstämd kväll med Jonas Gardell". Det här YouTube-klippet är en höjdare - lade ut det för flera år sedan på bloggen men det kan ses om. :)

Att ta ut pengar på banken - nja

Idag är vi lediga eftersom skolan är stängd. Man firar tydligen Lincolns födelsedag redan idag även om den officiella dagen är 12 februari. Inte mig emot att vara ledig. :) Gillar verkligen att man i USA har litet fler helgdagar utspridda under olika delar av året.

Jag fortsätter litet på penga- och banktemat från häromdagen. När jag pratade med en kompis nyligen i Sverige sade hon att man numera inte alltid kan ta ut pengar om man går in på bankkontoret till en kassa. Jag tappade hakan eftersom jag inte hängt med i den utvecklingen. Har aldrig varit med om att man i USA inte kan ta ut pengar även inne på bankkontoret från en kassa. Det är alltså utvecklingen i Sverige med mindre och mindre kontanter inom bankvärlden. Tydligen kan man fortfarande ta ut pengar från bankomater.

Det som däremot är normen numera i USA är att man blir utfrågad av bankpersonalen vad man skall ha pengarna till om man tar ut en litet större summa - runt $1000-2000. Det är ingen stor summa men man har alltså inte rätten att bara ta ut pengarna numera utan skall kunna redogöra för vad man skall ha pengarna till.

Sant? Ja. Det hände mig för inte så länge sedan. Och jag har läst om många som råkat ut för samma sak på olika håll i USA. Det känns som om de pengar jag satt in inte riktigt är mina eftersom banken har skyldighet att veta vad jag skall använda dem till. Det står i bestämmelserna för banker i USA numera att bankpersonalen måste ställa frågan. Eftersom jag visste om detta innan jag gick in på banken - och jag hade på känn att jag skulle bli utfrågad - hade jag tänkt ut vad jag skulle svara. Stämde det med sanningen? Nej. Men som jag ser det har de absolut ingenting att göra med vad jag skall använda mina pengar till.

Om man skall ta ut litet större summor måste man också meddela banken i förväg eftersom de måste förbereda uttaget. Vet inte ens hur mycket kontanter banker har numera på sina bankkontor.

Eftersom jag är ledig idag passade jag på att gå till min bank och lösa in den check ;) som jag fick från försäkringsbolaget med ersättning för läkarbesöket i december. Jag bytte bank förra året eftersom den jag hade stängde flera kontor och deras omdömen och betyg såg allt annat än bra ut. Banker i mina trakter har ofta stora lokaler trots att det inte bor många här.

Ingången till min bank i Weed.

Det är kallt idag. Bara några få plusgrader nu på eftermiddagen. Berget skymtade fram ur molnen en stund.

Fortfarande vinter

Det känns som om min kamera ligger i malpåse just nu eftersom jag fortfarande inte kan vara ute och gå. Min fotled blir långsamt bättre och jag får litet mer styrka allteftersom men det är segt. Jag har i alla fall inte ont och det får jag vara tacksam för. Min kondition är säkert helt körd i botten eftersom det varit flera veckor nu när jag inte kunnat röra på mig direkt.

De stora snöhögarna som kom med ovädren innan jul och som sedan låg under åtminstone en månad har nu äntligen i stort sett försvunnit. I går "alarmerades" vi om ett nytt oväder som skulle komma in över Oregon och norra Kalifornien i dag. Jag hörde vinden i natt men det var ingenting jämfört med de enorma ovädren före jul. I morse var det litet vitpudrat på marken men när solen bröt igenom molnen försvann den snabbt. Glad var jag eftersom jag inte riktigt kan skotta snö ännu på grund av stukningen. Det lär komma litet mer snö i kväll och i natt men vi är lediga i morgon så jag behöver inte ge mig iväg tidigt på morgonen.

Jag pratade med en av våra lärare häromdagen och både hon och jag pratade om de skador som uppstått på hus här i Weed under stormen som skadade taket på mitt hus. Weed är känt för sina starka vindar - det var därför Abner Weed (mannen som grundade staden Weed) anlade timmerbruket som fortfarande finns här, vindarna användes för att torka timret - men det ovädret som skadade många tak innan jul var ovanligt intensivt. Jag var på väg att blåsa omkull ett par gånger och många hus skadades som sagt.
Läraren och jag konstaterade att väderrapporteringen från andra delar av USA just när det gäller vindar nästan är litet skrattretande för oss. Hos The Weather Channel talar man upphetsat om vindar som når 30 miles per hour och att det nästan är farligt utomhus. I Weed är det inte ovanligt att vindbyarna kan nå upp till 60 miles per hour eller mer (det är uppemot 90-100 km/timmen) varje vinter. Ingen pratar om det och hos oss är det "vardagsmat".

Idag när jag satte på TVn för att titta på väderprognosen hos The Weather Channel pratade man om vinterstormen Nemo som härjar på USAs östkust och att vissa områden kan få en halvmeter snö. Det är en hel del men även när det gäller snömängder är vi, i Mt Shasta-området, vana vid mycket värre förhållanden. 10 centimeter snö kan ge stora rubriker i östra USA - här är det något som alla är vana vid och kan hantera.

Några bilder från i morse.

Kort och kontanter

Med tanke på mitt förra inlägg var det stora nyheter i morse att postverket i USA (USPS) från och med augusti i år inte kommer att leverera post på lördagar. Inget konstigt för oss svenskar men för folk i USA kommer det nog att kännas underligt. Jag minns att det fanns postutdelning i Sverige fram till dess att jag var runt 10-11 ungefär. Sedan gick det utför för Posten i Sverige - tycker jag.

Häromdagen var det ett nyhetsinslag som fångade min uppmärksamhet. Man pratade om att många i USA lever med stora ekonomiska bekymmer (många är en lön från "konkurs") och vad man kan göra för att underlätta för sig själv. Jag vet att vissa delar av USA är mycket välmående och att man knappt märker av USAs mycket stora ekonomiska kris men där jag bor är verkligheten en annan. Min lönecheck sista januari var märkbart mindre eftersom vi nu arbetar för mindre pengar. Min motivation på jobbet har gått ner dramatiskt.

Det man talade om var att väldigt många lever i en "falsk" känsla av att ha tillräckligt med pengar eftersom man använder kreditkort och har stora skulder som egentligen inte kan betalas av. Jag har två nära exempel på personer som levde i den verkligheten. Man föreslog till och med i nyhetsinslaget att använda kontanter i stället för kort. Bra!

När jag var kreditvärdig (man har ingen kredithistoria när man först kommer till USA och måste ha det innan man kan få ett vanligt kreditkort) och fick mitt första kreditkort i USA var jag väldigt noga med att alltid betala av min skuld varje månad. Det gör jag fortfarande. Och jag använder mina kreditkort mycket sparsamt.

Något som Sverige verkar vilja är att göra landet till ett i stort sett kontantlöst samhälle, dvs att det finns väldigt litet kontanter i omlopp. Till och med CBS i USA talade om detta förra året: http://www.cbsnews.com/8301-202_162-57399610/sweden-moving-towards-cashless-economy/. Många tycker det är bra och att det är ett mål vi skall sträva eftersom rånrisken anses vara så stor. Jag håller inte med om det. Med kort har man identitetsstölderna som bara växer. I USA är vi på väg mot mindre kontanter men fortfarande är det mer okej att använda "riktiga" pengar.
Jag tycker inte om att det blir mer och mer kortbetalningar och att fler och fler lever i en "falsk bubbla" av att tro att de har tillräckligt med pengar. Och att det går snabbare i affärerna med kort, det stämmer absolut inte. Folk som betalar med kort tar ofta mycket längre tid att komma igenom betalningsproceduren än en person som betalar med kontanter. Jag betalar nästan alltid med kontanter. Vet att jag sticker ut hakan nu men det är så jag känner "and I am sticking to it". ;)

Det finns mycket att skriva om vart USA är på väg ekonomiskt men det får räcka för idag.

Skickas med vanlig post

Under de 15 år jag bott i USA har jag förundrats och kanske till och med förskräckts ibland över det man skickar via vanliga posten.

Mitt green card kom via vanliga posten. Inte rekommenderat eller försäkrat på något sätt utan i ett kuvert med vanligt porto. Ett green card är en värdehandling tycker jag. Det är ett bevis på att jag har laglig rätt att bo och arbeta i USA.

Mitt amerikanska pass hade jag begärt extra snabb behandling av men det kom också med vanlig post. Hur kan man skicka ett pass via posten utan att det är rekommenderat? Helt otroligt.
Man förväntas inte hämta upp sitt pass utan alla pass skickas via posten.

Överhuvudtaget skickas alla immigrationshandlingar via vanliga posten. Brev om att man skall infinna sig för fingeravtryck, intervjuer och kallelser till att bli amerikansk medborgare. Det är viktiga papper och skulle givetvis hur enkelt som helst kunna förkomma. Och det gör de ibland. Jag hade turen att alla mina papper från immigrationsverket kom fram som de skulle. Men jag har läst om hur andra inte fått post från immigrationsverket och missat viktig information.

Som jag skrivit om många gånger tidigare används checkar fortfarande i USA. Under mitt jullov var jag hos en öron-näsa-halsläkare för att rengöra öronen. Eftersom jag har sjukförsäkring genom skolan behöver jag inte betala hela summan utan bara en viss del. Läkarmottagningen visste inte exakt hur mycket jag skulle få ersättning för så jag betalade hela summan och fick besked att jag skulle få en check med det belopp som försäkringsbolaget skulle stå för.

Besöket hos doktorn var i slutet av december och i förra veckan började jag undra vad som hänt eftersom ingen check hade dykt upp. Jag ringde till försäkringsbolaget och de sade att checken ställts ut redan den 11 januari. Att post kan ta tid är ingen nyhet men mer än 2 veckor verkade litet väl lång tid. Jag fick veta att de inte kunde göra något förrän 30 dagar gått. Ingen check fanns i brevlådan under hela förra veckan och jag utgick från att den kommit bort. Men, i lördags låg den helt plötsligt, till min glädje, i min brevlåda.

Att skicka checkar via posten är vardagsmat i USA. Det görs inga elektroniska överföringar från många företag utan det är en check som ställs ut och skickas via vanliga posten. Jag skickar själv checkar ibland via posten eftersom det inte finns något annat sätt att betala på. Man tycks ha en stor tilltro till postverket och att de vet vad de gör.

Man kan beställa så kallade "personalized checks". Kan inte tänka mig att man i Sverige ens skulle komma på tanken med denna typen checkar. ;)

S som i Super Bowl

Just nu står USA stilla. Det är söndag eftermiddag, litet efter 4 på eftermiddagen.

USAs kanske största sportevenemang - Super Bowl - gör att gatorna ligger tomma och öde just nu. I år spelar Baltimore Ravens och San Francisco 49ers. Matchen går av stapeln i New Orleans.

När Michael och jag levde tillsammans försökte jag att sätta mig in i amerikansk fotboll. Michael förklarade och jag fattade, av någon anledning, inte riktigt alla regler. Det gör jag fortfarande inte. Och kommer troligen aldrig att göra. Har man varit i USA i 15 år är det nog "ett hopplöst fall". ;)

Idag samlas man framför TV-apparaterna, på sportbarer, restauranger som har TV-apparater och tittar på denna match. Äter, dricker och hejar på något av lagen eller bara tycker det är kul att titta på en bra match. Jag satte på TVn en stund men det blev inte lång stund jag tittade. Matchen sänds även live via nätet här i USA.

Numera sänder man flera timmar innan matchen börjar och det är stor underhållning. Man kan det där med underhållning i USA. Alicia Keys kommer att sjunga nationalsången på sitt eget sätt.

Super Bowl är "big business". En 30 sekunder lång reklamsnutt lär kosta $4 miljoner! Låter absurt tycker jag.

Här i Weed har vi en bowlinglokal och jag kan tänka mig att de har Super Bowl idag. I Mt Shasta finns det ett par pizzarestauranger som brukar sända sportevenemang. De lär ha ett "all you can eat Pizza Super Bowl"-erbjudande.

I Sverige sänder tydligen TV 10 Super Bowl.

Amerikansk fotboll till all ära - jag föredrar fortfarande "vanlig" fotboll där jag kan de allra flesta reglerna. :)

Här spelar man idag - Mercedes-Benz Superdome i New Orleans.

Bilden från Wikipedia.

Phil i Punxsutawney och Groundhog Day

Världens kanske mest kända skogsmurmeldjur (Groundhog) - Phil i Punxsutawney (glad att jag inte bor där med tanke på stavningen ;)) - har nu gett sin prognos för vintern - det blir snart vår! Han hamnar kanske litet i skymundan den här helgen eftersom det är USAs, kanske största, sportevenemang på söndag - SUPERBOWL! Jag bryr mig inte så mycket om det men miljoner amerikaner kommer att sitta klistrade framför TV-apparaterna på söndag.
Phil's prognos: http://www.weather.com/family-kids/pets/groundhog-day-news-20130202

Phil är en stor turistattraktion och massor med människor kommer varje år till Punxsutawney för att ta del av hans prognos - ser han sin skugga blir det 6 veckor ytterligare med vinter. Ser han inte sin skugga blir det snart vår. Groundhog Day är en rätt stor företeelse här i USA men tydligen har Phil bara varit korrekt runt 40% av sina prognoser. De som är inbitna Phil-fantaster ifrågasätter honom inte utan säger "det blir vinter någonstans". Phil har sin egen hemsida och till och med en klubb. http://www.groundhog.org/

The Weather Channel - som denna vinter på eget initiativ börjat namnge vinterstormar (man kan undra varför) - har nu även tagit på sig att utse de topp 11 murmeldjuren i USA! Inte nog med det, de kommer också att ha täckning under flera timmar från Punxsutawney. ;)
Deras lista finns här: http://www.pennlive.com/midstate/index.ssf/2013/01/weather_channel_names_top_11_g.html

1. Punxsutawney Phil (Punxsutawney, Pa.)
2. Staten Island Chuck (Staten Island, N.Y., and official groundhog meteorologist of New York City)
3. General Beauregard Lee (Lilburn, Ga.)
4. Dunkirk Dave (Dunkirk, N.Y.)
5. Chattanooga Chuck (Chattanooga, Tenn.)
6. Buckeye Chuck (Marion, Ohio)
7. Sir Walter Walley (Raleigh, N.C.)
8. Jimmy the Groundhog (Sun Prairie, Wis.)
9. Malverne Mel (Malverne, N.Y.)
10. Holtsville Hal (Holtsville, N.Y.)
11. Woody (Howell, Mich.)

De har till och med en video med Phil dagen innan den 2 februari - Groundhog Day.



Om någon undgått filmen "Groundhog Day" eller "Måndag hela veckan" kan den varmt rekommenderas. Bill Murray upplever samma dag om och om igen tills han lärt sig något om sig själv. Mycket rolig film. Den spelades tydligen in i en annan stad än Punxsutawney men det gör den inte mindre rolig.