Grattis mamma!
I morse när jag vaknade skickade jag en grattishälsning till min mamma. Det kändes som om hon hörde den. :)
Det är nu litet drygt ett år sedan min mamma gick bort. Har litet svårt att fatta ibland att tiden gått så fort.
Och dödsboet är fortfarande inte avslutat. Vilken tid det tar. Min kontaktperson hos begravningsfirman har ännu inte fått slutskattesedeln och innan den kommer kan det hela inte avslutas. Det är bara att hoppas att jag inte måste föra över ännu mera pengar till begravningsfirman.
Ibland kommer tanken fortfarande att det nu "bara" är jag kvar. Inga föräldrar och inga andra nära släktingar. Men överlag tänker jag inte så mycket på det.
Att jag inte pratar svenska lika ofta har jag nog börjat märka av litet. Numera blir det med kompisar via Skype men det blir inte alls lika ofta. Tur att jag har bloggen där jag kan skriva och läsa svenska. :)
Min mamma var "min värld" tills jag började lekskolan och skolan. Jag hade väldigt få lekkamrater tills jag började lekskolan. Hon var den som tog med mig ut på promenader och gjorde annat tillsammans med mig.
På 60-talet kunde mammor i Sverige stanna hemma med barnen och det gjorde de flesta. Min mamma stannade faktiskt hemma tills jag var 15. Då kände hon sig "tvingad" att gå tillbaka till yrkeslivet som lärare eftersom "klimatet" i Sverige hade förändrats och det ansågs litet "fult" att vara hemmamamma. Så är det nog fortfarande. Det är en stor skillnad mellan USA och Sverige. I USA är det fortfarande helt okej att vara hemmamamma om man har råd.
Min mamma fortsatte sedan att arbeta tills hon gick i pension. Hon var lärare i Rinkeby utanför Stockholm. Inte någon lätt plats med "mixen" av så många olika nationaliteter. När hon gick i pension fick hon en fin guldklocka av Stockholms Stad. Den sparade jag givetvis. :)
Jag känner fortfarande stor tacksamhet att hon låg mindre än 24 timmar på sjukhuset innan hon dog. Även om det givetvis innebar att jag inte hann dit. Men jag var där i tanken och känslomässigt. Och jag vet att min pappa och mammas äldsta bror också fanns där i anden och det kändes bra. De hade alla gått bort före henne.
Grattis mamma på din 84-års dag!
Rosor som fortfarande blommade i Weed idag.
Bostaden bredvid min har redan hyrts ut. Min hyresvärd var där idag av någon anledning så jag pratade litet med henne. Tydligen har hon hyrt ut till en ensamstående kvinna som förlorade sin bostad i branden. Nu är det bara att hoppas att hon inte sjunger opera eller spelar piano. ;) Nästa onsdag skall hon flytta in. Det känns som om jag levt i ett "vakuum" de senaste dagarna eftersom jag inte haft en aning om vem som blir min nya granne. Det är bara att hoppas att det blir litet tystare framöver än vad det varit.
12 comments:
Hej Anne-Marie!
Va fint du skriver om din mamma.
Min mamma fyllde också 84 i år och har precis kommit hem från en tids vistelse på sjukhus efter en liten infarkt.Nu mår hon bra igen och det känns skönt!
Ha det gött!
Mvh Perra.
Så vackert och fint du skriver om din mamma. Jag blir nästan rörd.
Fina, fina ord, Anne-Marie.
Jag har önnu mina fldrar i livet, och de mår bra. 74 och 81 år. Men, det kan ju ändras på en sekund. Sådant tänker jag ofta på.
OCH du var ensambarn, precis som min Karolina. På gott och på ont.
Du och jag känner ju samma "vibbar". Jag vet att din mamma känner dina tankar och ditt grattis idag. OCH hon ler i sin himmel då hon läser det du skrivit idag.
Tänker på dig, AM!!
Du ska se att din nästa granne blir vettig och bra. Så hemskt för henne att hon förlorade sin bostad i branden, så sorgligt.
Kramar i massor till dig!!!
Hej Anne-Marie,
Vad fint att läsa om din mamma och att ni stod varandra så nära. Jag tänker ofta på mina föräldrar som också blir äldre och undrar om jag verkligen gjorde rätt som flyttade så långt bort. Hoppas det löser sig med dödsboet.
Det där med att det är fult att vara hemmamamma i Sverige har jag verkligen fått erfara som du vet, och skrivit om det har jag också gjort. Nu i USA är det så skönt att ingen ifrågasätter.
Vad bra att du vet lite vilken din nya granne blir, men jag känner som du. Man ska bo i eget som man äger och långt från grannar.
Ha en toppen dag! Kram rån Hawaii!
Jag tillhör en av få som växte upp i 60-talets Sverige med en heltidsarbetande mamma , så visst fanns de, även om de inte var många. Jag däremot har varit en deltidsarbetande mamma under 90-talet så visst finns det undantag från gängse regler...
Du skriver fint om din mor jag är säker på att hon har det bra där hon befinner sig nu. Kan helt klart förstå att tanken på att vara den enda kvar är en tanke som både är svindlande och skrämmande på sitt sätt. Jag tror jag hade tyckt det. Att vara den äldsta generationen när den dagen kommer tror jag att jag kommer tycka känns lite läskigt och obehagligt på sitt sätt men så är ju livets gång och det är ju oundvikligt. Min mamma var hemma med oss då vi var små och jag växte upp på 70-talet. Hon var dagmamma till några andra av grannbarnen så vi hade alltid lekkompisar hemma. Hon började jobba när jag var ca 10 år. Fina rosor och hoppas att du får en ny trevlig granne denna gången.
Trevlig helg.
Hej Perra,
Var tacksam att din mamma klarade sig och mår bra nu efter sin hjärtinfarkt.
Min mamma sade alltid att hon skulle bli över 90 men så blev det alltså inte.
Roligt att du tyckte om inlägget. :)
Ha en fin helg!
Annika: Roligt att du tyckte om inlägget - tack. :)
När man är uppemot 75-80 kan nog hälsan förändras väldigt snabbt. Mycket av min mammas problem hade att göra tror jag med hennes mycket svåra benskörhet som framför allt satte spår i ryggen. Och flera fall innan hon blev sjuk. Sedan kom minnesförändringarna.
Det är verkligen på gott och ont som man är ensambarn. Karolina har ju i alla fall en del släktingar verkar det som både på din och Peters sida.
Absolut att min mamma hörde min hälsning. :)
Det finns många i Weed som förlorade sina hem. 143 hus totalförstördes och runt 90 blev obeboeliga. Helt otroligt egentligen i en så liten stad som Weed.
Stor kram till dig Annika!!
Hej Anneli,
Min pappa och jag stod faktiskt varandra mycket närmare varandra. Jag skrev om honom på hans födelsedag i september förra året. Vi gjorde väldigt mycket tillsammans under många år.
Jag vet att du har upplevt mindre trevliga saker i Sverige betr. att vara hemmamamma. Konstigt att man är så missunsam i Sverige. Härligt att du kan vara det nu även om du pluggar.
Ja, eget och långt bort låter bra. :) Min hyresvärd sade att kvinnan tydligen kommer från Belgien ursprungligen. Man kan undra hur hon hamnat i Weed.
Ha det bra i Hawaii! Kram!
Marina: Din mamma hörde nog till undantagen på 60-talet. I Enebyberg där jag växte upp var i stort sett alla mammor hemma.
Bra att du går litet emot strömmen tycker jag. :)
Desiree: Eftersom min mamma var rätt sjuk under ett helt år innan hon gick bort anpassade jag mig och vande mig successivt vid tanken att jag skulle bli kvar "själv". Hade hon gått bort hastigt hade det blivit mycket jobbigare. På slutet var det som om min mamma och jag bytt roller - jag fick ta hand om henne även om det var på distans och blev mamma litet grand åt henne.
Trevligt att du alltid hade lekkamrater. Jag hade en bästis innan jag började lekskolan. Hon bodde alldeles i närheten av oss. Sedan umgicks jag en del med granntjejerna som var nästan lika gamla som jag men som enda barnet blev min mamma stor del av min uppväxt.
Jag hoppas på en mer "normal" granne nu. :)
Ha en fin helg! Kram!
Jag har ju fortfarande mina föräldrar i livet och i mycket god hälsa (71 och 72) men tänker ofta på hur det blir när de blir äldre. Min bror och hans familj finns ju, men som ju vanligt är, så har de en massa för sig. Inners inne så skulle jag vilja flytta tillbaka till Sverige när de är såpass gamla att de behöver hjälp. Förhoppningsvis om många år än. Ja att vara hemmamamma som jag är, ifrågasätts alltid i Sverige, där man ju SKALL ut i arbetslivet när barnet är gammalt npg att gå på dagis. Jag trivs med att vara hemma, men det handlar faktiskt inte bara om att ha råd att vara hemma i USA, det kan hända att man inte har råd att jobba. Dagis finns ju endast i privat regi och kostar enormt mycket. Lägg till att VAB inte existerar och att man knappt har semester så kanske det betyder att det kostar mer än lönen man går miste om.
Hoppas du får en trevlig och TYST granne :)
Malin: Trevligt att du har dina föräldrar i livet och med god hälsa. Min pappa var faktiskt bara 70 när han gick bort. Alldeles för ungt.
Kanske du och din familj har möjlighet att flytta till Sverige om det skulle behövas framöver. Det var inte lätt när min mamma blev sjuk men samtidigt förstod hon att jag ju inte kunde ge upp allt i USA och bara flytta "halsstupa".
I Sverige tycks det vara ett måste att yrkesarbeta. Vet egentligen inte varför det blivit så.
Absolut att det finns många faktorer som kan bidra till att kvinnor i USA stannar hemma i högre utsträckning. Sverige har ju en litet annan "värld" när det gäller mammaledighet, dagiskostnader osv.
Jag hoppas på mer tystnad nu. Vet inte ännu men den nya grannen lär flytta in på onsdag.
Post a Comment