Det här med solbränna
Eftersom sommaren tycks fortsätta i oförminskad styrka hos oss - idag pratar man om att det skall bli uppemot +30 - tycks allt som har med höst och vinter vara mycket avlägset.
Det innebär att de allra flesta fortfarande har kortärmat och kortare långbyxor eller shorts till och med. Under en tidig morgonpromenad på skolans campus såg jag en av skolans anställda gå till sitt kontor. Hon hade "capris pants", det vill säga långbyxor som inte går ända ned till vaden och jag tänkte på något när jag såg hennes relativt vita ben. Något som är en påtaglig skillnad mellan Kalifornien (kanske även andra delar av USA) och Sverige. Man anstränger sig inte alls på samma sätt här för att ha en solbränna.
Jag hörde till dem som ville bli brunbränd när jag bodde i Sverige. Nu är min hud sådan att det inte är alldeles lätt för mig att få den där djupare solbrännan men jag gjorde vad jag kunde tills jag var runt 25. Sedan blev jag klokare. :)
Min första upplevelse av en solbränna som mer liknade brännskador fick jag faktiskt på Isle of Wight - en ö söder om England. Jag var där på språkresa och trodde nog inte att solen var så stark som den var. Jag och min kompis låg på stranden och "stekte" oss. Inte under särskilt lång tid men det räckte.
Efter det blev jag helt klart mera försiktig men ville fortfarande ha litet solbränna på sommaren. Men efter det att jag var runt 25 tyckte jag mig märka att solen blivit mycket starkare och det var nästan obehagligt att sitta alltför länge i solen. Självklart blev det stunder i solen, men kortare än tidigare.
När jag kom till Kalifornien trodde jag att jag var tvungen att ta tillvara alla solstunder men snabbt insåg jag att det var soligt VARJE dag. :) Och det var mycket varmare än vad det var i Sverige så skuggan blev min bästa vän. Solhatt och begränsad tid i solen har jag levt med sedan dess. Och många med mig gör samma sak. Självklart finns det de som kör med den "svenska stilen", det vill säga man pressar i solen men de är i minoritet här.
Det känns rätt skönt att det är litet mera avslappnat där jag bor och att det är helt okej att man inte är direkt solbränd - även under sommaren. Ibland får jag känslan av att man i Sverige "måste" vara solbränd. Hur ser ni på det som bor där? Jag vet att sommaren är kort i Sverige och att det vissa år kan vara riktigt dåligt väder. Men frågan som jag ställer mig ibland när jag ser människors stress att bli bruna - varför är det så viktigt?
Med den "filosofiska" ;) frågan rundar jag av för idag. Den här dagen kommer att bli lång för mig - massor med grejer på gång på jobbet och sedan ett besök hos kiropraktorn efter jobbet.
Bilden lånad från nätet.
28 comments:
Jag mår dåligt om jag är för länge i solen, så här blir det inget solbadande. Jag tycker i och för sig inte det är så viktigt att vara solbränd. Många har solat i flera år och nu ser de ut som de har läderhud...inte speciellt snyggt. Det finns ju smink om man tycker man är för blek. Ha det gott i skuggan.
Jag har nog aldrig varit så vit som jag har varit de senaste åren. Jag brukade sola solarium väldigt flitigt, och hatade att inte vara "brun". Jag slutade med solarium för ca 6 år sen, och anledningen var helt enkelt tidsbrist, och nu har jag helt enkelt inte ork att åka iväg och lägga mig i ett solarium. Jag hade stora planer på att ligga ute och sola i sommar, men det blev inget av det - det var för varmt helt enkelt.
MEN nu har jag märkt av fördelarna med att vara "kritvit", jag har inga som helst rynkor i pannan trots att jag är 45, min 5 år yngre syrra som bor i Sverige och tar vara på varenda sekund i solen hon kan, är rynkig som bara den. Jag har väldigt många vänner i Sverige som är soldyrkare, och det syns om jag skall vara ärlig.
Jag vet inte om det är skillnad vad gäller soldyrkande, men alla jag känner i Sverige är helt besatta av att vara bruna, medans här är det ingen som direkt bryr sig. Sure, de åker till stranden då och då, men det är inget de hänger upp sig på. Kanske är det att vi här inte behvöer "ta vara på solen" på samma sätt som det verkar att folk gör i Sverige, för en varm sommar här är liksom a given. :)
Jag är också väldigt försiktig med solen. Skador som uppkommer idag kan få långt gående konsekvenser många år framöver. Jag tror det är väldigt typiskt svenskt at vilja pressa i solen och få bli brun. Tycker inte att jag ser riktigt samma hets och stress här. Men jag har aldrig varit en person som legat på stranden och bakat mig. En cancerläkare sa en gång till Calle när de jobbade ihop att en frisk människa enligt honom är alla som är ordentliga blekfisar.
Men tänk att ni fortfarande har dessa heta sommartemperaturer. Man får hoppas på att det blir lite mer höst snart i norra CA.
Kram!
Att ligga i solen har aldrig lockat mig - inte ens i min ungdom. Jag har trivts och mått bäst i skuggan. Alltså har jag gått genom livet som en riktig blekfis. Många kommentarer har jag fått under årens lopp: "Har du solat i Mjölby/Vita Bergen?" "Eller kanske badat i Vitvattnet/Vitå?" Och så vidare.
Som någon skrev här ovanför så får ofta soldyrkare lite läderhy och blir rynkiga. Min mamma tyckte inte heller om att vara i solen och hon hade knappt en enda rynka när hon lämnade jordelivet. Och... hittills... säger min spegelbild mig att även jag är så gott som skrynkelfri. ;) Men jag kan ju förstås hinna bli ett riktigt russin ändå om jag får leva länge. ;)
Ha en skönt skuggig vecka!
Tycker nog att det blivit mindre hysteriskt med solbränna i mina trakter. Solarier finns knappast löngre, i alla fall inte på min ort.
Själv slutade jag sola helt och hållet när en nära väninna fick malignt melanom och dog av det. Alla småbarnsmammor jag känner skyddar sina ungar ordentligt så medvetenheten om riskerna är mycket bättre idag.
Många tycker nog att man måste ta vara på solen i Sverige. Nästan lite tvärtom som det var förr, har för mig att det var "fint" att vara blek, det visade att man inte var fattig och behövde arbeta på fälten hela dagarna? Ungefär så känns det idag i Sverige - om man är solbränd betyder det att man har mycket tid att bara ligga och slappa och njuta av solen!
Min mamma är helt gaalen i att sola. Hon hånar mig nästan när jag använder solkräm och säger ofta om andra saker som "det syns ju inte ens att de varit på semester, de var såå bleka!". Solen är nyttig, hävdar hon också, och visst är det bra att få i sig D-vitamin. Men man behöver ju inte överdriva... Jag själv har inget tålamod att ligga i solen och pressa, och jag tycker inte ens jag passar i solbrännan. Jag är så blek annars att jag bara känner mig utklädd när jag väl "lyckas" få någon form av solbränna.
Gillar heller inte att sola, tycker det är för varmt och så bränner jag mig så lätt...
Men det är inte bara svenskar som gillar att sola, spanjorer, eller i varje fall Madridbor, solar massor! Här i Connecticut tycker jag folk är lite mer återhållsamma. Bra.
Wow, det ser ut som om du har blivit spammad. Att folk orkar hoppa runt på nätet och spamma.
Jag tror helt enkelt att i Sverige så är statusen i en solbränna högre - den visar ju att man har haft råd att åka till ett soligt klimat/tid att vara utomhus. Sen så är det kanske rent psykologiskt med tanke på höst- och vintermörkret så att man kopplar samman den egna solbrännan med hälsa, semester, varma dagar på stranden och därför känner att den är positivt laddad.
I USA så tror jag att två faktorer bidrar till att det är mycket mindre status i solbrännor. Delvis så tror jag helt ärligt att i ett smygrasistiskt klimat som det amerikanska med många människor i olika nyanser av ljust bruna hudfärger så räknas det som mycket finare att ha vit (eller rosig) hy. Dessutom så tror jag - iallafall i de soligare klimaten jag har bott, i sydstaterna, Colorado och Kalifornien - att djupa solbrännor kopplas samman med lågavlönat utomhusarbete eller (ännu värre) med hemlösa och uteliggare. Det är alltså många riktigt fattiga människor som har den där djupa solbrännan och då funkar den ju inte alls som status-symbol.
En lätt solbränna kan det vara status i här också tror jag men annars är det annat som avgör: tänk på hur besatta amerikaner är av att ha perfekta, jämna och kritvita tänder - där har du deras motsvarighet till svenskarnas besatthet med den statusladdade vintersolbrännan ;) / Annika
Ja men solen gillar jag. Men har blivit klokare. Tycker det är jätte skönt med en dag vid stranden men bara någon timma eller två. Kanske är det som du säger att det beror på allt de mörka här uppe i norr. Denna sommaren som var varm och solig gjorde att jag kunde sola med motta :) ha en fin dag där i värmen här blåser höstvindarna idag började redan igår :)
Gunnel: Jag mår heller inte bra om jag är i solen för länge. Förstår egentligen inte hur människor klarar av att ligga i gassande sol timma efter timma.
Nej, inte är det viktigt att vara solbränd. Håller helt med dig.
Solen ger absolut huden ett äldre utseende.
Jag äger faktiskt inget smink. Så underlig är jag. ;)
Ha det gott i den svenska hösten.
Mimmi: Vi som är mer vita gör som damerna gjorde för länge sedan - de som hade litet mer pengar. :)
Sola solarium har jag faktiskt aldrig gjort. Tror inte alls att det är bra i längden att få den typen av strålar på sig.
Solens strålar är nyttiga - men troligen i en rimlig mängd.
Jag har en del rynkor men det tror jag mycket beror på att det har varit en rätt tuff tillvaro för mig här i USA med tre av de närmaste personerna i mitt liv som gått bort (mina föräldrar och Michael). Tror annars precis som du att solen gör att huden åldras snabbare.
Det jag funderat på är varför det tycks vara så viktigt att vara brunbränd/solbränd i Sverige. Man kan ju vara utomhus om vädret är bra utan att ligga och pressa i solen. Vilket slags väder som är har ju egentligen ingenting att göra med att "behöva" vara solbränd.
Desiree: Trevligt att jag är i gott sällskap att vara en blekfis. :)
Jag vet inte hur vanligt det är bland andra nordiska nationaliteter att vilja bli solbränd. Troligen vanligare än till exempel hos de som bor i södra Europa.
Vad skönt att höra att det är hälsosamt att vara litet blekare. Vi behöver solsken på huden men i rimliga mängder.
Den solbränna jag fick i England var säkerligen inte bra. Men jag var bara 15 eller 16 och visste inte lika mycket som jag gör idag.
Vädret är totalt ur led här hos oss. Helt onaturligt varmt.
Kram!
Annica: Trevligt att vi är så många här i kommentarsfältet som tycks vilja vara i solen med måtta.
Det är märkligt att människor skall göra sig lustiga på andras bekostnad. Ytterligare ett mänskligt drag som jag inte riktigt förstår mig på. Allt som är litet annorlunda tycks ses litet som ett "hot" och skall förlöjligas.
Huden tycks vara ett bra "element" för att visa på vad som är för mycket när det gäller solande.
Trevligt för dig att vara nästan "skrynkelfri". :) Rynkor är ju ett annat ämne man skulle kunna skriva om - önskan hos många att vara för evigt ung.
Skuggan får uppsökas hos oss eftersom solen fortsätter att lysa i oförminskad styrka. Ha det bra!
Olgakatt: Skönt att hysterin avtagit hos dig. Ibland känns det faktiskt som en hysteri när man ser folk ligga timma efter timma i solen.
Hudcancer är verkligen skrämmande. Minns när Tage Danielsson dog av just den sjukdomen.
Solhatt och långärmat kan också skydda bra.
Louise: Visst var det så att det var fint att vara blek förr i tiden. Det visade väl status och att man hade pengar.
Man tycker ju dock att det numera inte borde vara den inställningen eftersom klasserna i samhället inte riktigt finns på samma sätt.
Det du skriver om din mamma kan nog vara ett sätt att tänka som många har - att semester likställs med solbränna. Egentligen har de två sakerna ju ingenting gemensamt. Man kan ha haft en toppensemester i hängmattan i skuggan. :)
Det är nyttigt med sol i måtta eftersom huden omvandlar strålarna till vitamin D men precis som du säger så behöver man ju inte överdriva.
Eastcoast: Jag klarar heller inte av värmen om jag sitter i solen under en längre stund.
Det var intressant att man solar mycket även i Spanien. Där är det ju annars sol i stort sett hela sommaren.
Jag tror att stora delar av USA faktiskt solar med måtta. Det verkar inte var den kulturen här riktigt att "behöva" vara solbränd.
Mimmi: Det kommer så mnycket Spam att man blir alldeles matt. Det mesta filtrerar Blogger bort och det lilla som kommer igenom tar jag bort. "Remove forever" och "delete" är bra. :)
Annika: Verkligen intressant det du skriver och det kan nog stämma med hur folk tänker.
Litet förundrar blir jag dock om det stämmer att man i Sverige fortfarande skulle likställa status med solbränna. Omvänt till hur det var i äldre tider. Men det låter troligt som du beskriver det.
Att vara hälsosam och ha haft en bra semester har ju egentligen ingenting med solbränna att göra men det kanske finns ett outtalat samband i folks tankar.
Det du beskriver om hur man kan tänka i USA kan säkert också stämma. Rasfrågan finns ju här på ett helt annat sätt än i Sverige. Som jag skrivit om här på bloggen skulle det väl bli ett ramaskri i Sverige om man fick fylla i "race" (ras) på något formulär - vilket man ju relativt ofta får göra i USA.
Japp, det där med jämna, vita tänder tycks verkligen vara en stor grej i USA. Och att ändra sitt utseende. Men det verkar man ju vilja göra även i Sverige numera. Tack för intressanta tankar! :)
Malix: Solen är nyttig i måttliga mängder. Och att dessutom vara vid vatten gör ju inte saken sämre. :)
Jag tror att länder som har mycket mörker har litet av en solkult men just att "behöva" bli solbränd har ju egentligen ingenting att göra med om man är ute när det är soligt.
Jag skulle gärna byta litet av värmen mot dina höstvindar. :)
Ha det bra!
Jag tror att det har att göra med alla mörka timmar här uppe i Norden, vi behöver ljuset och vi mår bättre om vi får vara ute i solen. med det inte sagt att man måste ligga och pressa, men jag tror att många mår helt enkelt bättre om man har "lite färg" som man kan bevara en bit in på vinterhalvåret. Däremot tror jag inte att solbränna och status hänger ihop längre, det kanske har varit så, men jag tvivlar på att det är så. Många yngre är betydligt mer återhållsamma med pressandet idag, och jag tror att användandet av solskyddskrämer ökat markant vilket är fantastiskt bra.
Tar det också lugnt med solen. Ligger absolut inte och pressar, orkar inte. När jag var yngre solade jag solarium, men slutade tvärt då jag var 21 år. SÅ glad att jag slutade med det så tidigt, tror verkligen inte det är bra.
Nej, att ha bränna är inte samma sak här som hemma. I somras blev jag lite förvånad över hur många tjejer (döttrar till vänner) som vill ändra hur de ser ut, de vill ha nya bröst, hårförlängare etc, bleka håret etc. DET har jag aldrig hört av en enda av Karolinas vänner här. Konstigt nog.
Är jag vid beachen är det solblock som gäller. Tror också att solhetsen i norden beror på det stora mörkret under höst och vinter + att sommaren kan vara så nyckig. Det är ju inte så här, mer soltimmar, ljusare och garanterad sommar.
Önskar att ni får lite vettig höst snart.
Kram!
Hej. Det är väldigt trevligt att läsa din blogg. Som du själv skriver, det flesta andra bloggarna från USA är väldigt glamourösa. Det du skriver är lite annorlunda och det uppskattas! Hälsar Beatrice
Marina: Det kan säkert vara som du skriver att man kopplar solbränna till att känna sig frisk och fräsch. Och genom att mörkret är långvarigt kanske det blir mer påtagligt.
Vet inte om det kan ha med status att göra eller inte. Funderade tillbaka på varför jag ville vara solbränd och det berodde nog mest på att andra ville vara solbrända. Jag kände något slags grupptryck. Kanske det är så fortfarande. I Sverige tycks man ju ofta vilja göra som gruppen gör.
Skönt att höra att alla inte "måste" vara solbrända numera.
Annika: Jag tror att solarier är bra att undvika. Minns att vi hade en enkel sollampa hemma och jag använde den ibland. Den var säkert inte bra. Luktade konstigt minns jag.
Jag såg ett TV-program för ett par år sedan när jag var och hälsade på min mamma och det handlade just om att så många yngre vill förändra sitt utseende i Sverige och att det finns ett tryck att göra det. Trist. Mycket trist tycker jag. Och det berättades skräckhistorier om hur dessa operationer gått snett ibland.
Jag har ju ingen beach och inget vatten här (mycket märkligt egentligen) så brukar för det mesta ha solhatt och kanske långärmat om jag är ute litet mer.
Jag tror att torkan kommer att fortsätta in i framtiden. Därför är det bra att inte bo kvar här.
Kramar!!
Beatrice: Välkommen hit i kommentarsfältet! Och tack för dina ord om min blogg. :)
Nej, jag tycker livet innehåller mycket mera intressant än det glamorösa. Det är oftast ytligt och inte särskilt spännande.
Det värsta för hyn är solen och rökning! Men att sitta i solen 15 min om dagen ger oss nordbor det D-vitamin som behövs. Inte lätt under denna mörka tid. Så då lapar vi sol när vi kan!
Tänk när jag var liten på 60-70-talet. Då var det aldrig någon som pratade o att skydda sig. Jag som är uppvuxen i skärgården minns hur skinnet brände och lakanen kändes vassa på natten.
På 80-talet då skulle alla vara solariebruna! Snacka att jag låg och pressade med Hawaiian Tropic oil på Mallis! Doftade kokos!!
På 90-talet blev det stopp och mer upplyst om faran. Jag skyddar mig noga och solar mig försiktigt. Färg ser fräscht ut men med måtta! Två veckor i Grekland ger mig en årlig dos av sol o värme! Älskar't! Men att ha det så alltid måste vara jobbigt! Kan förstå dig.
KRAM Anna
Anna: Absolut att man skall vara en del i solen eftersom vitamin D är en viktig vitamin. Nej, vintern i Sverige ger inte mycket sol. Men då får man kanske ta tillskott.
På 60-70-talet var det nog inte särskilt mycket medvetenhet om hudcancer och att man behövde skydda sig. Samtidigt tror jag att solen inte var fullt lika stark då. Ozonskiktet till exempel var nog mera intakt på den tiden. Och solen i sig själv har ju sina cykler då den är mer eller mindre aktiv.
Jaha, var det på 80-talet som pressandet blev mera poppis. Jag och min mamma var i Grekland flera somrar i slutet av 70-talet/början av 80-talet och då blev jag faktiskt relativt brun i alla fall en sommar. Troligen inte det bästa men jag var nöjd då. :)
Låter bra att du solar med måtta. Visst kan det vara trevligt med litet solbränna - så länge man inte känner sig tvingad.
Solen lyser i många månader varje sommar här. Och med torkan verkar det fortsätta i all evighet.
Kram!!
Post a Comment