Arbeta 10 timmar per dag

För ett par år sedan bestämde skolchefen från ena dagen till den andra (det verkade så i alla fall) att skolans personal skulle arbeta 10 timmar/dag under ett par månader på sommaren. Inga förhandlingar hölls med fackföreningarna utan så var det bara. Välkommen till arbetsmarknaden i USA. ;)

Förra sommaren arbetade jag fortfarande bara 32 timmar/vecka så det blev lätt att jobba 8 timmar/dag under fyra dagar. Ingen semester som behövdes tas för att inte behöva arbeta 10 timmar/dag.

Om ca tre veckor är vårterminen slut och även i sommar kommer skolan att hålla stängt under fredagarna och vi anställda måste antingen arbeta 10 timmar/dag eller ta semester om vi vill arbeta 8 timmar som vanligt. Jag kommer inte att orka vara på jobbet 10 timmar/dag under ett par månader. Det är alldeles för lång tid. Så, troligen kommer jag att ta en del semestertimmar och arbeta några 10-timmarsdagar.

För en svensk är det litet "magstarkt" ibland när det inte sker några som helst förhandlingar utan en chef bara bestämmer enväldigt vad som gäller. Ibland är det säkert bra att ha en person som vågar fatta kontroversiella beslut men ibland känner man sig väldigt liten.
Fortfarande är det svårt att förstå att ett modernt land som USA inte har någon lagstadgad semester. När jag berättar för folk att alla har rätt till 5 veckors semester i Sverige tittar de storögt på mig. Alla behöver semester och att kanske bara ha ett par veckor som många amerikaner har är inte alls tillräckligt. Där ligger Sverige långt före.

Jag kan egentligen inte bestämma semester eller resa till Sverige innan mitt boende löst sig. Vill ju inte komma tillbaka till att alla möbler står på gatan.

Dagen började mindre bra med ett mycket irriterat mail från min mammas Goda Man. Hon verkar mer eller mindre småtokig som jag ser det men innan jag tar till "släggan" måste jag veta exakt vad som gäller för vad jag kan prata med min mamma om beträffande hennes bankkonton. Jag hamnar mittemellan vilket är surt eftersom jag försöker hjälpa min mamma. Det kommer säkert ett inlägg även om God Man - jag förstår nu varför folk inte har bara gott att säga om dem.

Igår kväll efter mitt inlägg regnade det flera timmar. Det smattrade så trivsamt av regnet och det luktade så gott. :)

Kanske något för skolchefen att tänka på! :)

Bilden lånad från allposters.com

Åskdunder och regn

Det har regnat här idag! Utropstecknet känns berättigat eftersom det varit så torrt under lång tid. Inga stor mängder men man får vara glad för det som kom.

I Kalifornien regnar det väldigt litet under många månader. Under ungefär 5-6 månader kommer knappt något regn alls. Därav alla bruna kullar och brunbränt gräs.

Min första sommar i Mt Shasta var jag inte alls förberedd på hur torrt det var. Jag som var van vid att ta vara på solen när den sken. Här sken solen varenda dag och man höll sig i stället inomhus eller i skuggan. Vi hade ett större åskoväder min första sommar och jag njöt av molnen och regnet. Åskoväder i bergen låter väldigt maffiga eftersom ljudet förstärks på grund av kullarna och bergen.

Jag gick en liten promenad på lunchen och molnen hade redan dragit in och täckte till viss del berget.

När jag hade slutat för dagen och skulle åka in till Mt Shasta för ett besök hos min chiropraktor vräkte regnet ner. Hela vägen från Weed till Mt Shasta regnade det ordentligt.

Mina syrener hade fått sig en välbehövlig vattning. :)

Berget var till största delen insvept i moln i kväll.

Vädertjänsten hade utfärdat en varning för vissa områden under några timmar eftersom ett åskoväder drog fram med mycket kraftiga vindar och stora hagel. Som tur var regnade det bara här i Weed. Och så gott det luktade efter regnet. :)

Att bli gammal i Sverige

Innan min mamma blev sjuk kunde jag inte särskilt mycket om äldrevård i Sverige. Både min pappa och min farmor låg på sjukhus bara några få dagar innan de gick bort och de hade bott hemma fram tills dess. Eftersom min mammas demens troligen inte kommer att bli bättre har jag börjat sätta mig in i hur saker och ting fungerar.

Mitt tidigaste minne av ett ålderdomshem är Tallgården i Enebyberg där vi dansade ut julen. Då gick jag på mellanstadiet. Vår klassföreståndare hjälpte till på Tallgården och vi elever blev också inbjudna. Detta äldreboende finns fortfarande kvar.
I Täby, där min mamma bor, är det stor platsbrist inom äldrevården. Bara riktigt sjuka personer får en plats men tydligen vårdas även ett antal ordentligt sjuka personer i sina hem eftersom det trots allt inte finns plats för dem på ett annat boende.

I fredags träffades mamma och biståndshandläggaren och skulle prata om framtida behov. Tydligen bedöms mamma fortfarande som alltför pigg för att bli beviljad en plats. Trots att hon har demens och helt klart blir mer och mer glömsk och förvirrad tycker man att hon skall klara sig hemma med hemtjänsten.

Både privata och kommunala äldreboenden kräver oftast ett godkännande av kommunens biståndshandläggare för att bevilja en person plats på boendet. Biståndshandläggarna har en stor makt idag.
Eftersom mamma inte är miljonär är ett privat boende där man kan köpa en plats inte aktuellt. Danvikshem i Stockholm tar 45,000:- per månad! för en plats. Det är inte att tänka på.
Kanske andra delar av Sverige inte har denna platsbrist och det är lättare för de äldre att få en plats på ett äldreboende.

Jag hade hoppats att mötet i fredags skulle resultera i något mera konkret för min mamma. Eftersom jag inte bara kan lämna arbete, bostad och tillhörigheter här i USA hur som helst och inte heller vill bli min mammas sjuksköterska (jag har ju absolut ingen sjukvårdsutbildning) får vi se hur detta kan lösas. Fortsättning lär följa.

Att vara med om när en person förändras genom demens är utmanande. Både min mormor och morbror hade demens men de bodde i södra Sverige så jag umgicks väldigt litet med dem. Ett år efter det att min mamma blev sjuk har jag i stort sett accepterat att hon är en förändrad person och att hon aldrig kommer att bli som hon var tidigare. Hon minns vem jag är men ibland får jag förklara samma sak många gånger - sådant som hon tidigare förstod utan problem. Och hon är själv medveten om att hon är förändrad och att hennes tänkande inte fungerar som tidigare. Det är en omställning för oss båda.

Inte bortskämd med besök

Alldeles nyligen fick jag ett mail via bloggen från en person som skulle komma till Redding på besök. Han hade ett par frågor om Mt Shasta som han ville besöka. Det hör ju inte precis till vanligheterna att svenskar kommer hit till "obygden". ;) Det är alltid lika trevligt att få mail som inte bara säger "Jag vill flytta till USA. Hur gör jag?" Att ge svar på den typen mail kräver en mindre doktorsavhandling. Mycket finns redan är på bloggen - om man orkar läsa. ;)
Mailet jag nu fick var lätt att svara på och som det ser ut kommer jag mest troligt att kunna prata litet svenska nästa helg här i Mt Shasta. Jag var ju tvungen att fråga hur det kom sig att besöket gick just till dessa trakter och inte till någon större stad och jag fick veta att personen hör till de kyrkliga kretsarna och att Redding-besöket också hade med det att göra. Jag fick också ett generöst erbjudande om att få något från Sverige om jag ville. :)

Under alla dessa år som jag bott i USA är det jag som rest, varenda år i stort sett, från USA till Sverige. Inte ens mina föräldrar kom medan min pappa levde. Det känns litet trist att de aldrig kom och kunde se hur jag bodde. Jag vet ju vad det beror på, men ändå. Min pappa var en van världsresenär men han blev sjuk samma sommar som jag kom hit och hade svårt att sitta så många timmar på flyg. Min mamma är inte alls lika modig och har inte vågat resa tidigare medan hon var i bättre form. Hon har alltid trott att hon skulle komma bort på någon av de enorma flygplatserna här i USA. ;) Nu går det ju givetvis inte för henne att resa.

Jag måste erkänna att jag är rätt trött på att resa till Sverige. Att bo i västra USA innebär ju en mindre "expedition" när man skall åka till Sverige. Framför allt om man bor som jag gör, dvs långt från en större flygplats. Och jag har funderat litet på hur det kanske kommer att bli framöver, den dagen min mamma inte längre finns. Jag har ju inga syskon och ingen annan nära släkt i Sverige. Om jag nu inte flyttar till Sverige, vilket jag ju nyligen haft tankar om här på bloggen, undrar jag om jag verkligen skulle åka till Sverige. Kanske någon enstaka gång. Det är en tanke som känns litet svindlande nästan - att ännu mer kanske avlägsna mig från mitt hemland. Och att flyga nuförtiden, framför allt i USA, är inget jag alls ser fram emot med tanke på alla säkerhetskontroller och konstigheter på flygplatserna.

Jag har inte bokat någon resa ännu till Sverige eftersom jag måste lösa mitt boende innan jag kan åka. Ännu har jag inte fått något brev om att mina hyresvärdars bank har tagit över huset men när det sker måste jag nog vara här så att jag kan agera eller att jag redan flyttat ut från huset. Jag hade trott att fler pusselbitar skulle ha fallit på plats vid det här laget men det har de inte så jag måste troligen hitta något annat, litet mera tillfälligt boende. Jag kan ju inte bo i mitt lagringsutrymme. Mitt mål är fortfarande att lämna detta område men situationen med min mamma måste troligen ha lösts litet mera innan jag kan fatta stora beslut.

Bränderna i Kalifornien har tyvärr redan satt igång. I södra Kalifornien brinner det och många brandmän finns på plats. Uppemot 15 hem har redan skadats och flera tusen hus är hotade.
http://www.usatoday.com/story/news/nation/2013/05/03/california-wildfires/2131801/

På en sluttning vid mataffären i Weed brukar det vara ett hav av California Poppies. I år är det tunnsått med de fina, gula blommorna. Kanske torkan är orsaken. California Poppies är statsblomman i Kalifornien.

Tankar om Valborgsmässoafton och Första Maj

Hade tänkt lägga upp det här inlägget redan igår men var helt slut när jag kom hem efter mitt kvällspass på jobbet i går kväll.

Det är en helt vanlig arbetsvecka här i USA. Valborgsmässoafton och Första Maj existerar inte. Självklart existerar datumet 1 maj ;) men inte som en speciell helgdag.

Det var mycket länge sedan som jag firade Valborgsmässoafton. Minnen av Valborgsmässoeldar dyker upp där till och med fyrverkerier sköts där brasan brann. Första Maj var en skön, ledig dag.

Dagens Nyheters nätupplaga talade om en stökig Valborgsmässoafton i Sverige med många fulla ungdomar. Tydligen började firandet lugnt på många platser men "framåt eftermiddagen övergick lugnet traditionsenligt i fylla och bråk". Ordet "traditionsenligt" får mig att fundera litet på det här med alkohol och Sverige/svenskar.

Jag dricker själv inte alkohol och har fått stå ut med pikar och påtryckningar vid fester på mina arbetsplatser i Sverige. Jag ansågs vara konstig och kanske litet av ett "hot" eftersom jag inte anpassade mig till att vara berusad under festerna. Redan i skolan var det "standard" att många blev berusade vid de stora helgdagarna.

Att komma till utlandet (i mitt fall USA), där det självklart finns folk som blir berusade, men där det inte är "traditionsenligt med fylla och bråk" var en befrielse. Folk kan ta sig ett glas vin eller öl men det är fortfarande en trevlig stämning och det verkar inte som om det är ett "hot" med folk som inte dricker.

Det har talats om att då vi har alkohol mer lättillgängligt i utlandet blir det inte en så stor grej att dricka litet alkohol ibland. I vissa länder är alkohol en del av kulturen på så sätt att man kanske dricker ett glas vin till vardags och barnen i familjen ser att föräldrarna inte blir direkt berusade utan det är en naturlig del av matkulturen.

Varför har det blivit traditionsenligt och "normalt" att bli berusad och bråka vid helger i Sverige? En intressant fråga tycker jag.

Förra året var jag i Sverige när syrenerna blommade. Nu börjar de slå ut. Igår var det litet mer "normala" vårtemperaturer. Till helgen kommer nog allt att blomma över om det blir uppemot +30. Bäst att passa på att njuta.

Läsbelysning

För inte så länge sedan hittade jag en liten lampa i en av mina kartonger. Hade nästan glömt bort att jag hade den. Michael och jag hade varsin och vi köpte lamporna i en av bokhandlarna i Mt Shasta.

Efter året i Hawaii har jag vant mig vid att ha det litet småskumt hemma. ;) Elen var väldigt dyr i Hawaii och Michael och jag snålade. Jag har egentligen aldrig tyckt om taklampor utan tycker bättre om punktbelysning. Brukar numera ha mindre lampor tända som också gör det mer stämningsfullt.

Den här läslampan är självklart inget man använder mer än om man absolut inte vill ha en större lampa tänd eller om man delar sovrum och inte vill störa den andra personen med starkt ljus. Läslampan - som kallas Booklight - har några år på nacken så de modeller som finns nu ser litet annorlunda ut. Den kan även vara bra att ha om elen försvinner eftersom den bara kräver batterier.

Efter jobbet idag var jag återigen på besök hos chiropraktorn. Han sade att han tyckte det såg bättre ut än bara för 1,5 vecka sedan och att han hade "good hopes" att min fotled kommer att bli bättre allteftersom. Sådant känns roligt att höra. :)

Efter en varm helg var det litet svalare idag och i natt har man till och med utfärdat en så kallad "freeze watch". Men till nästa helg skall det bli uppemot +30! Och man talar redan en hel del på de lokala nyhetssändningarna om den brandrisk som snabbt håller på att utvecklas i hela västra USA. I "the Midwest" är det i stället översvämningar och floder som aldrig har haft så högt vattenstånd.

Ett fint blommande träd som finns vid skolans ena parkering.

Promenad till postkontoret i högsommarvärme

Det är egentligen först nu som jag kan promenera litet mera. Fortfarande inga riktigt långa sträckor men jag börjar att långsamt bygga upp styrkan efter stukningen.

Eftersom jag skaffat en postbox på postkontoret blir det ett naturligt promenadmål som inte ligger alltför långt bort. Solen sken och det var redan över +20 vid 11-tiden. Igår hade vi +28!
På grund av värmen har många träd redan blommat över men en del är fortfarande i full blomning. Syrenerna är på väg att slå ut och har fina knoppar.

Björkar hör till mina favoritträd men tyvärr finns väldigt få här.

Weeds postkontor har gamla postboxar med mycket karaktär. :)

På ena väggen inne på postkontoret finns något som jag inte sett på andra postkontor men som vi har här i Weed " - Charters of Freedom". De tre dokument som låg till grund för bildandet av det moderna USA.

Declaration of Independence

Bill of Rights

Constitution of the United States

När jag stod framför dokumenten sade en man till mig "It's not often you actually see someone stop in front of these." Jag berättade att jag har en blogg där jag berättar om hur det är att bo som svensk i USA och om skillnader och likheter mellan länderna. Som vanligt med de flesta amerikaner blev det en liten trevlig pratstund. Han hade varit i Danmark och Norge men inte i Sverige. Tänk vad jag uppskattar just den här lättsamheten och viljan att prata med sina medmänniskor. :)