Hantverkare

Hör hantverkare till ett särskilt släkte som har som mål att aldrig hålla tiden eller att utebli helt?

Jag antar att de flesta av oss har erfarenheter av hantverkare som gjort just detta - antingen inte kommit alls eller också inte kommit när de sagt att de skulle komma. Även om det finns många skillnader mellan Sverige och USA tycks det här vara ett område som är sig likt oberoende av var man befinner sig.

När jag flyttade in i lägenheten var det några småsaker som inte var riktigt som de skulle och jag bad min hyresvärd att få de fixade. Jodå, det skulle hon ordna. Efter tre samtal till henne fick jag till slut kontakt med hennes "handyman". Vi hade kommit överens om att han skulle komma idag och kl. 9 ringde han och sade att han var kvar på sitt nattjobb och inte visste när han skulle komma. Jag fick hans mobtiltelefonnummer och ringde flera gånger och fick lämna meddelanden. Till slut fick vi kontakt med varandra och han dök äntligen upp på eftermiddagen. Han tog litet mått och sade att han skulle komma tillbaka inom någon timme.

Gjorde han det? Nej då. Han ringde igen och sade att han var fördröjd. Nu skall han komma i morgon eftermiddag. Jag tror det först när jag ser honom.

Varför tror hantverkare att de kan göra som de vill? Att alla vi andra bara sitter och väntar på att de skall dyka upp?

Någon som har något bra svar?

Grus i maskineriet

Det har gått grus i maskineriet när det gäller mitt "gamla" jobb. Som jag tidigare berättat om hade ju ingen tillsatts under den tiden jag var i Oregon. Jag sökte mitt gamla jobb och det verkade ju vara som gjort för att jag skulle kunna få tillbaka det. Nu har de helt plötsligt bestämt sig för att de två deltidspositioner som delat på det här jobbet (skolan kommer undan att betala ut olika slags förmåner som sjukförsäkring och pensionsförsäkring genom att ha deltidsjobb) skall göras om till en heltidstjänst och den andra deltidstjänsten skall finnas kvar som nu. Men det här innebär givetvis att det kommer att dra ut på tiden ännu mer och det är ju inget som säger att just jag skulle kunna få någon av positionerna. En annan person har redan den andra deltidstjänsten så han är ju garanterad ett jobb i alla fall.

Jag blev minst sagt litet chockad och orolig när jag hörde om denna förändring häromdagen eftersom jag har en hyra och en massa andra utgifter att betala. Kanske det är dags att ge upp skolan och se vad det finns för andra jobb. Tyvärr är det här området inte överöst med jobbmöjligheter och skolan är en stor arbetsgivare. 2007 kommer att gå till historien som ett år jag gärna kunde ha varit utan!

Greyhounds busstation

I tidigare inlägg har jag berättat om mina öden och äventyr med Greyhounds busslinjer. Nu bor jag faktiskt i stort sett mitt emot Greyhounds busstation i Weed. Det är en mycket liten station som bara är öppen några få timmar per dag och det är också bara några få bussar som stannar här. Själva stationen ser ut som om den skulle kunna ligga i Mexiko eller något annat latinamerikanskt land.

I kväll var det helt plötsligt ett väldigt oväsen utanför och jag tittade ut. Mycket riktigt var det Greyhoundbussen som hade anlänt. Det var folk som steg av och på och tydligen hade busschauffören svårt att hitta någon passagerares baggage eftersom jag såg hur de öppnade lucka efter lucka. Skulle jag någon gång vilja åka buss har jag ju onekligen nära till hållplatsen.

Greyhound betjänar idag 2200 städer i Nordamerika. Något jag inte kände till är att bolaget faktiskt grundades av en svensk - Carl Wickman. Han föddes 1887 i Sverige och flyttade till USA där han 1914 startade ett bussbolag som transporterade gruvarbetare.

Wickmans bolag expanderade och 1926 föddes Greyhound Lines. Redan på den tiden gick bussarna från t ex Kalifornien till New York. Wickman gick i pension 1946 och bolaget togs över av en av hans partners.

Här kommer några dramatiska händelser under senare år där Greyhounds bussar varit inblandade:

1980 kolliderade en fraktbåt med Sunshine Skyway Bridge i Tampa, Florida. En Greyhound buss var en av de fordon som föll i vattnet. Många människor dog då.

Den 3 oktober, 2001, attackerade en Greyhound passagerare bussföraren. Bussen körde av motorvägen och flera människor dog och många fler skadades. Eftersom den här händelsen inträffade strax efter 11 september lade tydligen Greyhound ner hela sin verksamhet under en kortare tid eftersom man var rädd för att det som hade hänt kunde vara en del av en större attack. FBI ledde utredningen och kunde konstatera att det var en isolerad händelse. Sedan dess har Greyhound höjt sina säkerhetskontroller.

Helg i Weed

Efter det att jag flyttade från Hawaii har jag haft väldigt litet saker. Jag skickade 15 kartonger per post från Hawaii och tog med mig tre resväskor på flyget. Det var allt. När jag bodde hos min vän, innan jag flyttade till Oregon, behövde jag inga möbler eftersom hon hade möblerat den lilla lägenheten.

I Oregon hann jag aldrig skaffa mer än några få saker innan jag flyttade därifrån. Och det mesta som Michael hade skaffat antingen skänkte jag eller slängde. Det är rätt skönt att inte ha en massa möbler och andra saker men nu när jag flyttat till lägenheten behövde jag några fler förvaringsmöbler. Så igår åkte jag till Wal-Mart och inhandlade litet grand. Men vid ett sådant här tillfälle saknar jag en större stad. Som tidigare Stockholmare hade jag ju vant mig vid att kunna gå till en en massa olika affärer. Men här är det i stort sett bara Wal-Mart som gäller. De närmaste större städerna ligger ca 1-1.5 timmes bilfärd antingen norr- eller söderut. Medford ligger norr om oss i Oregon och Redding ligger söderut. Jag kände inte för att åka så långt och då får man ta det som finns.

Idag har jag gjort en insats att försöka packa upp så mycket som möjligt men fortfarande finns det en del kartonger kvar. Jag sitter i alla fall för första gången vid mitt skrivbord i ett av sovrummen som jag skall ha som kontor.

Igår var det Cinco de Mayo här i USA. Ytterligare en helg som inte alls finns i Sverige. Den firas framför allt som en hyllning till de som har mexikanskt ursprung. Här i Kalifornien finns det många människor från Mexiko. I San Francisco firades den här dagen i går med parader och marknader.

Bilden från MEXonline.com

Uppseendeväckande

I morse fick jag titta till mer än en gång när jag hade dragit upp perisennerna. Det snöade ute!!! Det låg ett snötäcke över de gröna träden och blommorna. Bara för några dagar sedan var det högsommarvärme här. Och till helgen skall det bli runt 25 grader.

Jag fick känslan av att naturen också undrade vad som var på gång och nästan höll andan. Det var bara att ta på sig vinterkläderna igen.

Något annat som är uppseendeväckande är bensinpriset här i Mt Shasta området. Nu har det gått upp till $3.59 per gallon. Alla bensinstationer, utom en, har exakt samma pris i alla de små städer som finns här. Det luktar monopol tycker jag. Skall man tanka billigare får man åka till Oregon. För skojs skull kollade jag in La Grande och Union och det var fortfarande litet billigare där. "Bara" $3.22/gallon. Den här hemsidan visar bensinpriser över hela USA.

USA är fortfarande bilens förlovade land men nog tror jag att många människor kommer att få ändra sina körvanor. Framför allt de som har stora SUVs, pick-up bilar osv. De bilarna slukar ju bensin. Min lilla bil är perfekt nu - bensinsnål som den är.

Ny bostad och nytt liv

Mitt liv består av kartonger just nu. I söndags gick det största flyttlasset och i tisdags var jag inflyttad. Eftersom jag har väldigt litet möbler har jag inte kunnat packa upp allt utan det mesta finns fortfarande i mina flyttkartonger.

Jag har aldrig bott själv i USA utan har antingen bott med Michael eller i den lilla "in-law unit" som min vän har (det var där jag bodde innan jag flyttade till Oregon). Det känns litet konstigt och jag undrar hur det kommer att bli.

Att ha gångavstånd till skolan där jag (fortfarande) jobbar tillfälligt är också något nytt. När jag var elev där och när jag jobbade där under slutet av 2005 och under 2006 hade jag ett par mil att köra åt vardera hållet. Jag har inte kunnat gå till varken skola eller jobb sedan jag gick på mellanstadiet.

Jag bor nu på en ort som heter Weed. Det är en liten stad som ligger ca 1.5 mil (svenska mil) från Mt Shasta. Under en tid var Weed en stad som hade en timmerindustri och eftersom det blåser otroligt här torkade man bland annat timmer. Idag dominerar College of the Siskiyous staden.

Det känns som om jag nått en helt ny punkt i mitt liv och jag skall ta en dag i taget och se hur det blir.

Första maj

Jag har aldrig gått i något demonstrationståg men idag är det många människor, både i Sverige och övriga Europa, som gör det. Första Maj firas inte alls här i USA och det beror säkert delvis på att man inte har samma politiska tradition som många länder i Europa har.
Första Maj anses fortfarande vara arbetarnas dag och det är den dag då deras stämma skall göras hörd.

När jag bodde i Sverige var Första Maj för mig en röd dag (ingen anspelning på demonstrationstågen) som innebar en dag ledigt från jobbet eller skolan. Det var härligt med en dags ledighet och ibland blev det ju till och med en långhelg om den kom på en måndag eller fredag. Här i USA är det alltså en helt vanlig vardag och ingen tänker säkert ens på att det är Första Maj.

Majblomman var något jag köpte under några år och den brukade komma ut ungefär vid den här tiden på året. Det var en tradition för mig under flera år att ha en majblomma på min jacka. Den såg olika ut varje år och jag tror att jag till och med sparade blommorna under ett tag. Majblomman firar 100-årsjubileum i år. Något jag inte visste är att Drottning Siliva är den första som får en majblomma och att det orsakar litet extra mediabevakning.

Ibland förundras jag över hur olika Sverige och USA är - framför allt när det gäller helger och traditioner. Vid en snabb betraktelse verkar de två länderna så lika varandra men det finns väldigt många olikheter. Första Maj är en sådan skillnad.

Bilden från Wikipedia - 2006 års majblomma