Att ha en händig pappa
Det var länge sedan jag pratade med min pappa. Närmare bestämt var det i slutet av september 2001. Den stora tragedin i New York hade precis hänt och bara ett par veckor senare gick min pappa bort - alldeles för ung. Han hade precis fyllt 70 den 24 september, fem dagar innan han gick bort. Han tillbringade födelsedagen hemma så han behövde inte ligga många dagar på sjukhuset vilket jag var och är tacksam för.
Min mamma sade alltid att jag var pappas flicka och det stämmer nog. :) Vi var mycket goda vänner och arbetade tillsammans med många olika projekt under ett par decennier.
Något som jag alltid uppskattade med min pappa var att han var fantastiskt händig. Han kom alltid på en lösning till olika problem och det var bara att gå ner i källaren där i stort sett allt fanns som man kunde behöva. Min pappa var som bekant en "hoarder" vilket var på gott och ont.
Villan som mina föräldrar köpte i Enebyberg byggdes till i slutet av 60-talet/början av 70-talet och jag glömmer aldrig när hantverkarna insåg att om de inte hade ett visst verktyg, så nog fanns det i källaren hos oss. :)
Min pappas motto var om i stort sett allt "det kan komma till användning". En hel del kom till användning men mycket bara stod på hyllorna och tog plats. Sådant mamma fick ta itu med efter pappas bortgång.
Jag minns framför allt en gång när min pappas uppfinningsrikedom verkligen kom till användning. Det var när jag bodde i min lägenhet i Sollentuna och HSBs totala inkompetens "blommade ut" mer än vad den brukade. ;)
Huset där min lägenhet fanns hade ett mycket konstigt undertryck som kom från ett dåligt fungerande ventilationssystem. Jag hade skrivit flera gånger till mannen som var ordförande i den förening där mitt hus fanns men det var som "goddag yxskaft" och som att tala med en vägg.
För att försöka råda bot på ventilationsproblemen bestämdes det att man skulle borra flera runda hål rakt genom ytterväggen ovanför ett av fönstren i mitt kombinerade vardagsrum/sovrum! Framför hålen skulle en ventil sättas upp som (trodde man optimistiskt från HSBs håll skulle fungera trots undertrycket) skulle hjälpa till med ventilationen.
Självklart fungerade inte detta - vilket vem som helst med litet logiskt tänkande kunde ha förstått - utan det uppstod ett mycket högt susande ljud eftersom luft sögs in genom hålen, rakt in i lägenheten. Att stänga ventilen fungerade inte alls eftersom den inte var konstruerad på rätt sätt.
Hur som helst, jag insåg att om jag skulle kunna bo i lägenheten (tänk bara på vintern när kanske -20-gradig kall luft hade sugits in genom hålen och ventilen) och senare kunna sälja lägenheten var jag tvungen att ta saken i egna händer. Och min pappa kom på den smarta idén att "tillverka" proppar av skumgummi som vi kunde trycka in i hålen från både in- och utsidan. :) Och sedan sätta tejp över hålen. Och givetvis fanns både skumgummi och ett verktyg för att tillverka propparna i källaren i Enebyberg.
Denna lösning fungerade perfekt och jag var mycket tacksam att ingen sade något innan lägenheten såldes. Tror nog att jag kan skriva om detta nu eftersom mitt "brott" borde vara preskriberat vid det här laget. ;)
Nog har min pappas händighet satt en del spår även hos mig vilket jag är glad och tacksam för.
Jag har bara bilder här i USA på min pappa som togs när han var sjuk så de känns inte så roliga att lägga ut. Hittade faktiskt en litet äldre bild när jag "googlade" hans namn. Här står han till vänster under ett föredrag. Han älskade att hålla föredrag.
Vad har ni som läser "ärvt" för talanger och egenskaper från era föräldrar?
Bilden lånad från nätet.
22 comments:
Man får ta väl hand om sina nära så länge man kan, och vårda minnena av dem. Vad fint att ni fick många år att arbeta tillsammans, du och din far. Ha en fin helg!
~ Maria ~
Din pappa var tydligen inte bara händig, på bilden ser man att han även var en stilig man.
Så tragiskt att han inte fick leva längre än till 70.
Det är härligt med händiga människor! :) Min egen pappa (han var 71 när han dog) var likadan, det fanns ingenting som han inte klarade. Han var en tusenkonstnär och i källare och garage fanns allt från hyvelbänk, smärgel (slipmaskin) och pelarborr till metallsvarv och massor av verktyg och annat "bra-att-ha". Han var också konstnärlig - han bl.a. tecknade, målade, smidde i silver och spelade piano (han älskade musik). Och kanske det bästa av allt - han delade med sig av sina kunskaper - och talanger! - till sina barn. Mina två bröder och jag har fått ärva mycket av pappas vetande och händighet.
Min mamma var också en mycket händig och kunnig person som sydde både kläder och annat, vävde, stickade, broderade, o.s.v. (Dessutom var hon en alldeles fantastisk mamma. :))
Jag är så oerhört tacksam och lycklig över mina föräldrar. Både deras kunnande och att de givmilt "skänkte" oss ungar så många bra och användbara egenskaper. Det är roligt att inte stå alldeles handfallen när något går sönder, men även att ha fått lite fantasi för att hitta på och tillverka egna saker.
Anne-Marie, jag önskar dig en fin helg. Kram!
Hej, min far fick jag inte behålla
så länge. Dog vid 34 år. Var konditor. Och lastbilscaffis. Gillade
bilar, tog körkort på bil som 17
åring. Jag ville ta körkort för
bil på 18 års dagen. Har vart lastbilscaffis. Blev en utav sveriges
bäst utbildade mekaniker inom 5 yrken.
Oj, vad stolt han vore om han fått uppleva det. Nu många dessenier,
senare upptäkt att vi var lika.
Hälsningar Stig.
Maria: Så sant. Man vet aldrig hur länge man får ha nära och kära omkring sig. Jag har många trevliga och fina minnen av allt min pappa och jag gjorde tillsammans.
Ha en fin helg du också!
Annica: Både min pappa och mamma såg bra ut.
70 är verkligen ingen ålder nuförtiden.
Så roligt att du också hade en händig pappa. :) Du verkar ha haft en liknande uppväxt med många olika saker och verktyg i källaren.
Min pappa var också konstnärligt lagd. Han målade en del, spelade gitarr som ung och även piano, han försökte sig även på saxofon vilket inte gick lika bra. ;) Och han tyckte om att fotografera. Jag blev plåtad väldigt mycket som barn.
Jag lärde mig en hel del även av mina mamma som att laga mat och baka och hur man sköter en trädgård. Mamma var också konstnärligt lagd. Hon målade riktigt fina akvareller som ung.
Härligt med fina minnen av våra föräldrar. :)
Ha en fin helg du också Annica! Kram!!
Stig: Oj, din pappa var väldigt ung när han gick bort.
Du har verkligen det där med bilar i blodet. :) Det måste kännas bra att behärska ett yrke så bra som du gör.
Jag tror säkert att din pappa är och har varit stolt över vad du gjort även om han inte finns på Jorden. :)
Vi är nog mer lika våra föräldrar än vad vi tror.
Intressant fråga! Jag har nog ärvt mycket - både perspektiv och egenskaper - av mina föräldrar på både gott och ont :S.
Men jag har inte tänkt så mycket på det - bägge lever ju fortfarande och är en del av livet änsålänge. Jag tror kanske man funderar mer på arvet och söker efter deras spår i sig själv när de inte längre finns där.
Jag hade en underbar far, men vidare händig var han aldrig. Ofta slutade det med att mamma ordnade upp allt.
Förutom håret har jag nog ärvt talets gåva av honom. Han gick bort för 24 år sedan.
Ha en bra helg!
:). Hål med skumgummi i och tape på båda sidorna. Jag ler stort! Tur att du lyckades få lägenheten såld utan att behöva reparera "ventilationen" före det. Men i nöden hittar man på råd och det gjorde ni. _Ett härligt minne säkert.
Din fråga har börjat gro och minnen dyker upp. Jag har inte tänkt så mycket på vad jag har ärvt av mina föräldrar vad gäller händighet o.d.
Humorn är kanske ett drag som jag har gemensamt med mina föräldrar som har varit döda sedan 1990. Det krävs nog lite betänketid för min del, men hur som helst så hade vi ett bra liv tillsammans och jag är dem tacksam i evinnerliga tider för att de var just de personer som de var. Bättre föräldrar kunde jag inte ha haft.
Ingen händig far och ingen händig son. Dessvärre är det så. Trots detta ska jag försöka mig på att bygga ett trädäck, modell mindre, om någon liten vecka.
Annika: Jag minns nog inte riktigt hur jag funderade medan båda mina föräldrar levde.
Min pappa och jag hade många gemensamma intressen och vi var lika i hur vi såg på världen. Min mamma hade ett litet annat perspektiv.
Vi har nog mer med oss från våra föräldrar än vad vi ibland är medvetna om. :)
Lena: Bra att din mamma var händig. :) Min pappa hade också talets gåva och han älskade att stå inför andra och prata och hålla föredrag.
Din pappa gick också bort när du var relativt ung.
Ha det bra!
Karin: Ingen "normal människa" hade kunnat bo i lägenheten med så mycket luft som strömmade in pga undertrycket. Men det brydde sig HSB tydligen inte om.
Min pappa och jag hade rätt roligt när vi "installerade" lösningen i min lägenhet. :)
Min pappa var mer humoristisk än min mamma. Och min farmor hade också mycket humor. Det har jag nog också fått med mig eftersom jag ofta kan se en humoristisk vinkling av saker och ting.
Kram!!
Hans: Det skall bli spännande att höra hur det går med ditt däck. Antar att vi kanske får se bilder på din blogg. Och det är kanske bäst att Hjo-Hjo får ett eget verktygsbälte. ;)
Min far var också väldigt uppfinningsrik och kunde alltid finna lösningar på de flesta problem. Jag tror jag har ärvt hans tilltro på att inget är omöjligt. Den inställningen har hjälpt mig många gånger. Ha en bra vecka.
Så fint, AM.
Jag vet ju att du och din pappa stod nära varandra. Så synd att han dog så tidigt.
Sorgligt.
Tycker också han ser stilig ut på bilden!
Jag har ärvt gröna fingrar efter min far :-) Sen önskar jag att jag hade ärvt min mammas lugn, men det har jag inte gjort. Tyvärr :)
Kramar!!!!
Fick tyvärr aldrig tillfälle att veta,
om min far var händig eller ej.
Men har hört säjas att han var en drömmare, som älskade sin skog och tyckte om att spela piano och dansa, när det fanns tillfälle. Mor var den som fick lov att bli händig, vare sej hon ville eller ej.
Är säker på att jag tar efter min far.
Är inte händig och har utan planer lyckats flyta fram i livet utan några större hinder. Tror alltid:
"Det går nog bra."
Ruth i Virginia
Gunnel: Att vara uppfinningsrik kanske går hand i hand med att tro på möjligheter. :) Min pappa var också en obotlig optimist - även om fakta sade något annat. Ha det bra!
Annika: Tack! :)
Vi stod varandra väldigt nära och jag minns fortfarande med värme och glädje den resa vi gjorde 1986 till USA då vi besökte olika miljöorganisationer på öst- och västkusterna.
Jodå, han såg bra ut. Precis som min mamma. :) Hon finns inte med på nätet och jag vet inte om hon skulle vilja vara med på bild på min blogg. Tror att hon inte skulle vilja det. Min pappa däremot tror jag inte har något emot att synas. :)
Gröna fingrar ärvde jag nog efter min mamma. Hon var den som skötte om trädgården med min hjälp.
Kramar!!
Ruth: Låter som en bra livsfilosofi tycker jag. :)
Alla kan inte vara händiga - det behövs de som är litet mer av drömmare och artister också.
Hej Anne-Marie,
Vilket fint inlägg om din pappa. Min pappa är också otroligt händig och kan allt. Han timmrar, snickrar, bygger hus, altaner, vägar, kaklar, och har alltid vattenpasset för absolut precission.Dessutom lagar han bilen och cykeln och skoten som ett proffs. JA, Gud så bortskämda vi är att ha vuxit upp med en sådan pappa. KOmmer ihåg vad chockad och förvänad jag blev då jag insåg att Mr. Make inte kunde allt som min pappa kunde. Ja, i min familj är det jag som äger borren och hammaren :-)
Kram, Anneli
Hej Anneli,
Roligt att du tyckte om inlägget - tack! :)
Ja, din pappa verkar helt otroligt händig. Så händig var inte min pappa.
Michael var faktiskt också riktigt händig vilket var väldigt praktiskt. :)
Kram!!
Post a Comment