Det här med "stuff"

Oavsett vart jag tar vägen måste jag minska mängden saker jag har. Jag har inte särskilt mycket som säkert framgått på bloggen men visst har jag samlat på mig en del under mina år i USA. Nu i april blir det 18 år som jag bott här.

Just nu håller jag på att gå igenom precis allting jag har. Antalet möbler jag har är lätträknade men jag har en hel del papper och olika dokument som måste gås igenom.
Jag har medvetet hållit mängden av "stuff" som jag har på en låg nivå ända sedan jag kom till USA. Merparten av det jag hade i min lägenhet i Kärrdal blev kvar i Sverige och nu, efter mammas bortgång, har mina ägodelar för alltid försvunnit. Ännu har jag inte saknat något och förhoppningsvis kommer jag inte att göra det framöver heller.

Det känns som om jag tillbringat många timmar att gå igenom, slänga, ge bort och skala ned ända sedan min pappa gick bort 2001. Eftersom båda mina föräldrar och Michael är borta har det inneburit att släppa taget om mycket. Och jag är tacksam att jag har den förmågan och inte känner att jag behöver hålla fast vid saker av nostalgiskäl.
Jag hade nog undrat litet hur det skulle kännas att bara lämna mammas lägenhet i stort sett intakt och bara stänga dörren med vetskapen att jag aldrig skulle se något av det som fanns där igen. Det gick bra och som sagt, jag har inte saknat något ännu så länge.

Min pappa var en så kallad "hoarder", det vill säga han samlade på sig saker och ting och hade svårt att göra sig av med sådant som kanske inte egentligen behövdes längre. En stående fras var att "det kan komma till användning". När villan i Enebyberg byggdes om lånade till och med hantverkarna verktyg av pappa eftersom han hade fler än vad de hade.
Villan var proppfull när pappa gick bort och kanske det är en anledning till att jag inte velat samla på mig.

När Michael och jag flyttade till Hawaii hade vi hyrt en mycket stor container och tog med oss mycket av det vi hade. Min flytt tillbaka till Kalifornien i augusti 2005 bestod av ca 15 kartonger som jag skickade med det billigaste portot via posten. Det var allt jag ägde då här i USA. Jag hade fortfarande fler saker i min mammas lägenhet än vad jag hade här i USA.

Nu går jag igenom vartenda papper och bestämmer om jag skall spara eller slänga det. Det känns bra men samtidigt är det litet uttröttande. Igår slängde jag litet äldre och slitna kläder och skor i en sopsäck. Det var den sortens kläder och skor som inte var värda att ge bort. Och idag har arbetet med att gå igenom papper och sortera fortsatt. Det tar sin tid eftersom jag måste gå igenom precis allt jag har och fatta beslut vad jag skall göra med varje sak och papper.

Jag pratade med en god vän i Colorado idag som också håller på att gå igenom sina ägodelar. Hon vill sälja sin condo och bo i sin RV som hon köpte förra året. Samtidigt som det är litet tröttande att göra sådana här genomgångar känns det bra. Och det är en del av processen att lämna något bakom sig och gå vidare.

Hur ser ni läsare på "stuff"? Har ni mycket? Litet? Sparar ni eller går ni igenom och slänger?

Den geniala amerikanske komikern George Carlin pratar om "stuff". Tyvärr finns han inte längre men han har många träffsäkra och roliga monologer. :)