Käppar i hjulen

De senaste dagarna har varit stressiga både mentalt och känslomässigt. Jag som trodde att jag gjorde precis allt jag skulle göra beträffande min amerikanska deklaration och rapportering om utländska bankkonton (i mitt fall de svenska jag har kvar) som vi "US Persons" måste göra. Nej, så var det inte visade det sig igår.

Efter att ha haft en inre känsla av att något inte stod rätt till ringde jag till IRS (USAs skatteverk) igår och fick faktiskt prata med en livs levande person. Frågan jag hade var om en svensk pensionsförsäkring också ansågs som den typen information som skulle redovisas. Jag hade läst instruktionerna under olika år och aldrig förstått att denna rapport även inkluderade svenska, "sovande" pensionsförsäkringar. Och tydligen är jag inte ensam om detta eftersom ett par andra svenska vänner här i USA hade samma uppfattning som jag - nej, den skulle man inte ta med. Och jag fick reda på att till och med de som borde veta ("tax accountants") inte har vetat.

Helt plötsligt såg jag konsekvenserna av att inte ha rapporterat denna pensionsförsäkring vilket påverkade även andra blanketter och jag bestämde mig mycket snabbt för att försöka hitta någon som kunde det här bättre än mig.
Saken är den att i USA blir man "bestraffad" med olika avgifter, och de kan vara väldigt höga för just oss som har utländska tillgångar, även om man inte visste om att man borde ha rapporterat. Straffavgifterna kan bli mindre om man kan bevisa att man inte hade för avsikt att inte rapportera men avgifter blir det i vilket fall som helst.

Så nu kommer jag att behöva arbeta med en "international tax attorney" i södra Kalifornien vilket givetvis inte är gratis samt att jag kommer att få betala för min okunskap.
Kanske vi svenskar som flyttar till USA är litet mer naiva eftersom vi har - för det mesta - så enkla deklarationer och jag var troligen litet naiv när jag trodde att jag klarade av det hela på egen hand. Om jag inte hade haft detta pensionskonto hade jag nog gjort allt korrekt och mannen jag pratade med igår insåg att han pratade med en person som visste en hel del. Tydligen är det vanligt att folk inte alls känner till vad som gäller just utländska tillgångar.
Landet (USA) som kanske har världens mest komplicerade skattelagstiftning är tydligen ett land där man ofta måste ha en advokat eller annan rådgivare/kunnig person. Det är nog ingen tillfällighet att det finns ett "hav" av "tax accountants" även på mindre orter.

Att behöva betala för sin okunskap känns inte särskilt roligt men sådant här kan man absolut inte ha hängande över sig. IRS vill man inte komma på fel fot med. Och tyvärr kommer en del pengar att gå åt för att rätta till detta.

Jag har faktiskt till och med funderat en del på om det verkligen är värt att vara amerikansk medborgare. Även om jag bodde i Sverige och hade dubbelt medborgarskap skulle jag, så länge jag var amerikansk medborgare, vara tvungen att deklarara och rapportera alla mina tillgångar i Sverige till skatteverket i USA. Men att avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap går inte när man har pågående ärenden med IRS och det kostar dessutom en hel del pengar.

Just nu får tydligen mitt nästa steg med en eventuell flytt läggas på is tills jag vet mer. Om ni inte ser inlägg här på ett tag så beror det på att jag inte är i högform just nu.

Att vara tvåspråkig

Efter snart 18 år i USA får jag nog lov att kalla mig tvåspråkig. Framför allt då jag inte pratat mycket svenska under de åren. Michael lärde sig aldrig mitt modersmål - han sade "you are so good at English and Swedish seems really hard" - så vi pratade alltid engelska med varandra. Det var ju heller aldrig aktuellt att vi skulle flytta till Sverige. Dessutom har jag under alla mina år i USA bott i områden med i stort sett inga svenskar alls. Fortfarande kan det dock vara så att jag ibland inte har ett fullt lika stort ordförråd på engelska som jag kan uttrycka mig med som det ordförråd jag har när det gäller att förstå engelska (i tal och skrift).

Redan när jag bodde i Sverige fanns engelskan till stor del i min vardag. Jag arbetade inom två olika företag där vi pratade och skrev engelska varje dag. På fritiden läste jag oftast böcker som var skrivna på engelska och min pappa och jag hade ett bokförlag där vi översatte böcker från engelska till svenska.

När jag letade efter en bild till mitt förra inlägg om orddelen på högskoleprovet hittade jag ett par andra bilder som jag tycker beskriver väldigt bra hur jag upplever att vara tvåspråkig.

När jag pratar engelska känner jag mig litet som en annan person än vad jag gör när jag pratar svenska. Det känns delvis som att ha en annan själ. Sådana här saker är svåra att sätta ord på men det engelska språket har en helt annan energi än det svenska tycker jag. Och när jag pratar engelska upplever jag att jag också har en annan energi. Litet mera frimodig och öppen känns det som.

Att lära sig engelska när man bor i Sverige är något helt annat än att prata engelska till vardags och leva med språket i ett land där människor har engelska som modersmål. Även om ord går att översätta mellan språken är innebörden inte alltid densamma. Som den här bilden beskriver så bra får man också ett litet annorlunda tänkande kring olika ord när man lär sig ett annat språk. Jag skulle vilja lägga till att just den förmågan kommer nog till största delen när man bor i landet där språket talas.

Något som jag även tidigare berört här på bloggen är att jag lärt mig vissa ord och uttryck på engelska på samma sätt som man gör när man är barn och lär sig ett språk. Jag kunde till exempel ingenting om bilar och bildelar när jag bodde i Sverige eftersom min familj aldrig hade någon bil. När jag kom till USA visade det sig att Michael hade en äldre bil (senare hade vi ytterligare en äldre bil) och den krävde en del reparationer och tillsyn. Jag har lärt mig vad bildelar och annat som har med bilar att göra heter på engelska men på svenska kan jag fortfarande i stort sett inte säga någonting som har med bilar att göra. Samma sak gäller för datorer eftersom datorer fortfarande var ovanliga i hemmen i Sverige 1997.

Ni som kan två eller flera språk, hur upplever ni att det är att prata på svenska respektive ett annat språk? Vore roligt att höra andras upplevelser.

Båda bilderna lånade från nätet.

Det här var enkelt - högskoleprovets orddel

Det har varit bloggstiltje för mig den senaste veckan. Både här på min blogg och att läsa andras bloggar.
Jag har "brottats med" många tankar inför mitt nästa steg och inte är jag mycket klarare ännu. Det är så otroligt många variabler och mycket att tänka på att jag helt enkelt började känna mig litet överväldigad. Inspirationen till att blogga fanns inte riktigt och då tycker jag det är bättre att "vara tyst".

Dessutom var jag tvungen att ta reda på olika saker som rör den amerikanska deklarationen och det jag måste rapportera på grund av mina svenska bankkonton.
Energin har inte varit i topp den senaste veckan. Den saken är klar.

Även denna helgen kommer att bestå av gå igenom papper och dokument här hemma och att - förhoppningsvis - avsluta mina deklarations- och bankrapporteringspapper. Jag hade hoppats att kunna göra en del under arbetsveckan men efter 8 timmar på jobbet känns det som om jag inte riktigt orkar med detta.

Efter en vecka med i stort sett svenska sommartemperaturer tycks torkan och solskenet fortsätta i Mt Shasta-området. Snön har smält betänkligt uppe på berget. Medan vi har haft uppemot +15-18 har man varit inne i rena istidstemperaturer på USAs östkust. Sedan vi hade skyfallen för ett bra tag sedan har det inte kommit en droppe regn eller snö. Boston på USAs östkust har däremot "drunknat" i enorma snömängder. Jetströmmen styr vädret och den har legat fastlåst och gett dessa extrema skillnader.

Då jag inte får svenska nyheter genom min mamma numera brukar jag alltid kolla in Dagens Nyheter på nätet. Den gångna veckan stötte jag på deras nya begränsningar, det vill säga jag hade läst "för många" artiklar gratis. Jag tycks ha hittat en lösning på detta som gjorde att åter kunde läsa hela artiklar.
Högskoleprovets orddel fanns på förstasidan idag och sådant tycker jag är kul. Jag har alltid tyckt om ord och haft lätt för att läsa.
20 frågor som var mycket lätta tycker jag. Skall det inte vara litet svårare än så här om man gör högskoleprovet? Litet mer hjärngymnastik trodde jag hörde till.
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/hogskoleprovet-hosten-2014-orddelen/
Hur som helst, jag fick alla rätt och det är ett bra betyg efter 18 år i USA och bara engelska i stort sett under alla år. Att ha ett stort ordförråd tycker jag känns viktigt. Med de alltmer ordfattiga sociala medierna måste vi värna om våra ord. Både de svenska och engelska. Jag hade förmånen att ha föräldrar som gjorde det och fick med mig många ord som troligen är rent antikvariska vid det här laget. Och jag var ju gift med en man som var författare. :)

Önskar alla en fortsatt fin lördag!

Det är aldrig fel att lära sig fler ord och ha ett bra ordförråd - Learning vocabulary. :)

Bilden lånad från nätet.

I drömmarnas värld

Kommer du ihåg dina drömmar? Ofta har jag ett minne av drömmen när jag vaknar men väldigt snabbt blir minnet litet suddigt och oklart. Det sägs att om man skriver ned sina drömmar kan det hjälpa till att minnas dem. Oftast hinner jag inte att göra det på morgnarna eftersom det gäller att bli klar i tid till att gå till jobbet.

Några drömmar jag haft minns jag trots att det var mycket länge sedan jag hade drömmarna. När jag var liten hade jag några mardrömmar som upprepade sig flera gånger. Varje gång vaknade jag mycket obehaglig till mods. Sedan försvann drömmarna och kom aldrig tillbaka.
När Michael och jag bodde på Hawaii hade jag en mycket intensiv och levande dröm som jag fortfarande minns mycket väl trots att det var 10 år sedan. Det var en mycket stark, symbolisk dröm för situationen som jag befann mig i då.
Den gångna natten drömde jag om min pappa. Nu minns jag inte egentligen vad drömmen handlade om men det var en mycket levande dröm där min pappa och jag pratade med varandra. Jag tror inte att jag haft någon så levande dröm om min pappa sedan han gick bort 2001. Han och jag stod varandra mycket nära och i drömmen jag precis hade fanns det mycket glädje att få återse varandra. Jag tolkar det som ett gott tecken. :)

Jag har haft några få sanndrömmar. Drömmar som har visat på händelser som senare skedde. Jag är helt övertygad om att man kan få föraningar om sådant som kan komma att ske. Sedan finns det givetvis alltid möjligheten att saker och ting ändras trots allt.

Ofta tycks drömmar vara ett enda sammelsurium av händelser och människor där omöjliga saker händer. Bland den mest intressanta typen drömmar tycker jag är de där jag träffar människor som jag inte alls känner i mitt vakna liv men där jag kan minnas hur personen eller personerna ser ut trots att jag aldrig sett dem tidigare.

En spännande film jag såg för några år sedan med Leonardo Di Caprio är Inception där man stjäl information från människor när de drömmer. En klart sevärd film där man inte riktigt vet vad som är verklighet och drömmarnas värld.

Berätta gärna om dina tankar om drömmar och vad de betyder för dig.

Medan USAs östkust försvinner under allt större snömängder och folk huttrar i rekordkyla, har vi i mina trakter rena sommartemperaturerna. Min termometer visade på ca +14 idag men andra platser kom upp till +18-20. Så varmt skall det definitivt inte vara här bland bergen i februari. Och nu ser torkan ut att ha etablerat sig igen med sol framöver.

När jag gick en promenad idag kom en stor grupp fåglar som cirklade över mig ett tag. Efter en liten stund begav de sig norrut. Så tidigt brukar inte fåglarna börja komma tillbaka.

Berget i morgonsolen häromdagen. Har en känsla av att snön smälter i rekordfart i den ovanliga värmen.

Alla Hjärtans Dag med långhelg

I USA firar man inte lika många religiösa helger som vi gör i Sverige. Här firar man sina gamla presidenter. Det tackar vi för. :)

Förra helgen var en långhelg eftersom vi kom ihåg Abraham Lincoln. På måndag den 16 februari firar vi President's Day eller Washington's Birthday som dagen också ibland kallas. Det är för att minnas USAs första president George Washington. Fast numera tycks man även inkludera nuvarande och andra tidigare presidenter.
Dagen är en så kallad Federal Holiday vilket innebär att till exempel posten och bankerna har stängt. Och min skola håller också stängt. Affärerna brukar dock ha öppet som vanligt. Och givetvis har vi President's Day Sale, det vill säga olika reor dagen till ära. :)

Jag ser fram emot ytterligare en långhelg med 3 dagars ledighet men jag kommer inte att sitta och rulla tummarna. Eftersom jag inte tycks ha tillräckligt med energi de dagar jag jobbar att gå igenom mina saker blir det ett projekt. Det finns mycket mer jag har att gå igenom. Ett annat projekt är att börja med deklarationen och alla blanketter som man numera måste fylla i om man har utländska bankkonton vilket jag ju har. Det är helt otroligt med denna rapportering som skall göras beträffande de tillgångar som finns utanför USA. Dels blanketter som skall fyllas i och skickas in med själva deklarationen och dels en elektronisk rapport som görs separat.

Idag firar man Valentine's Day eller Alla Hjärtans Dag både i Sverige och i USA. Ingen helgdag men en dag då man kan komma ihåg nära och kära. Mataffären i Mt Shasta var fylld med rosa och röda ballonger igår.

Tycker att Nalle Puh har en bra inställning till kärlek. :)

Ha en fin Alla Hjärtans Dag/Valentine's Day!

Båda bilderna lånade från nätet.

Åka tåg

Härom veckan läste jag hos Dagens Nyheter att tågen i Sverige kan stanna till sommaren om mobiloperatörerna slår på sina nät utmed järnvägarna. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nytt-tagkaos-att-vanta-i-sommar/
Det hela låter absurt i mina öron. Hur kan man komma till ett läge där tågen i ett land kanske bara slutar att gå? Trafikverket säger att mobilnätverkan stör deras kommunikationssystemen med tågen och man kan inte längre garantera säkerheten. Man har börjat samtala och förhandla men det verkar rätt låst.

Överlag verkar tågtrafiken i Sverige inte vara lika punktlig och pålitlig som den var när jag var liten. Då visste man att tåget kom och man kom fram dit man skulle. Det tycks vara litet si och så med det nuförtiden.

Redan som liten flicka tyckte jag om att åka tåg. Min mormor och morfar bodde i Småland och min mamma och jag brukade åka tåg när vi hälsade på dem. Då fanns det vagnar med mindre kupéer där vi gärna satt. På den tiden kallades tågen ofta för snälltåg vilket är en märklig översättning från tyskans "schnell" - som ju betyder snabb. Snälltågen fanns i Sverige mellan 1862-1980 men lär ha kommit tillbaka på några få sträckor. Vi åkte även med rälsbussar innan vi kom fram till mormor och morfar.

Så här såg snälltågen ut när jag bodde i Sverige. Bilden lånad från Järnvägshistoriskt forum.

Även lokaltåg kan vara trevliga att åka. Som liten blev jag väldigt lätt åksjuk och klarade inte av att åka med bussarna som gick från Enebyberg in till Stockholm. Då kom Roslagsbanan till räddningen. Vi brukade cykla till Roslags Näsbys station och ta tåget till Östra Station. Roslagsbanan går även förbi den del av Täby där mamma bodde innan hon gick bort så jag har kunnat ta Roslagsbanan många gånger under årens lopp.

En av de trevligaste tågupplevelser jag haft var i Schweiz där jag och min kompis C åkte tåg mellan Zurich och Lugano och sedan vidare till Lausanne. Mellan Zurich och Lugano finns en mycket lång tunnel och när man har passerat den befinner man sig i den italienska delen av Schweiz. Zurich ligger i den tyska delen. Att åka tåg i Schweiz var verkligen en upplevelse och man hann se det vackra alplandskapet.

I USA heter tågföretaget Amtrak och det finns över hela landet. Men att åka tåg med Amtrak i östra USA är något helt annat än att åka utmed västkusten. Jag har aldrig åkt i östra USA men har läst en del om att där håller man tiderna relativt bra. Här på västkusten inte direkt. Godstågen har förtur hos oss och har man otur kan man bli stående på spår kanske 1-2 timmar medan tåget väntar in ett godståg.

Vintern efter det att jag flyttat tillbaka från Hawaii skulle jag åka till Oregon och hälsa på Michael. Jag skulle åka tåg vilket visade sig vara ett misstag. Tåget var 10 timmar försenat!!! Där ligger kanske till och med de svenska tågen i lä. ;)
Kommer man väl med ett Amtraktåg är det mycket bekvämare tycker jag än de svenska tågen. Fåtöljerna är stora och mjuka och tågen har två plan. Sitter man på "övre plan" har man en väldigt bra utsikt.

Vi har ingen tågstation i varken Weed eller Mt Shasta utan man får bege sig till staden Dunsmuir. Där har man till och med satt upp en skylt som talar om att tågen inte brukar vara i tid. Jag var tvungen att föreviga denna skylt som är väldigt talande tycker jag.

Tycker ni som läser om att åka tåg? Vilka tågminnen har ni?

Nu fick jag så jag teg

Troligen läste vädergudarna mitt inlägg om att det varken regnat eller snöat under hela januari. På 2-3 dagar fick vi ungefär 20 centimeter regn! Ja, centimeter, inte millimeter.

Weed kallas ibland för "windy Weed" vilket är helt korrekt. När det blåser, då blåser det ordentligt. Redan på torsdagen var det svårt att ta sig fram utomhus och inte var det bättre på fredagen. De stora träden vajade betänkligt i den starka vinden.
Och det började även regna på fredagen. Inte något litet lätt duggregn utan störtfloder som skapade stora sjöar i grannskapet. På fredagen fick vi ungefär 10 centimeter regn och jag höll tummarna för att inga läckage skulle uppstå i huset eller att delar av taket skulle blåsa bort.
Redan på fredagen började rapporter strömma in till nyhetskanalerna om strömavbrott, översvämningar och skador på grund av vinden och regnet.

På lördagen blev det en liten paus mellan ovädren och det var faktiskt möjligt att ta sig fram utomhus vilket jag utnyttjade och åkte in till Mt Shasta och gjorde min veckohandling.

Men på söndagen var det dags igen. Inte fullt så starka vindar som på fredagen men nog blåste det. Det som däremot var mer påtagligt var regnet. Timme efter timme med störtregn som till slut ledde till översvämningar "downtown" Weed. På kvällen hade vi till och med blixtar och åska. En del av Weeds Main Street stod under vatten och bilder hos Facebook visade allt vatten.
Jag var faktiskt väldigt tacksam att jag bor litet högre nu än vad jag gjorde tidigare. Gatan där jag tidigare bodde ligger mycket lägre och sluttar nedför - jag bodde i slutet av denna sluttning. Jag tog en promenad dit igår och såg hur vattnet grävt djupa kanaler utmed asfalten. Där jag bor nu rinner vattnet i andra riktningar och bort från "mitt" hus.

Jag tror att det går att klicka på den här länken och se ett foto som visar översvämningen i Weed (från Yreka News Facebooksida) - utan att logga in till Facebook. https://www.facebook.com/113166052045141/photos/a.733263156702091.1073741825.113166052045141/1022493954445675/?type=1&theater

Och om ni har Facebook-konto kan ni se hur mycket vatten som forsar fram i floder och vattenfall efter regnen. Den här mannen bor i Mt Shasta-området och man kan se hans sida utan att vara "friend" med honom men man måste logga in: https://www.facebook.com/steve.lewis.3720

Mitt hus verkar ha klarat sig utan några uppenbara skador men jag såg en del tak som hade fått skador av de kraftiga vindarna och sandsäckarna stod på långa rader "downtown" Weed.

Trots allt regn som kom hos oss är det fortfarande en omfattande torka i Kalifornien. Även hos oss eftersom den pågått så länge. Länken jag har i högerspalten till kartan som visar torkan är rätt talande.

Nu skall det bli sol och +15-20 denna veckan! Inte direkt februariväder där jag bor utan mer aprilväder. Och långtidsprognosen tycks visa på mer torka framöver. Men nog var det trevligt att se regnet även om det blev litet väl mycket av det goda på en gång.

Något helt annat - i förra veckan fick jag ett email från en kvinna på Kalmars Läns Tidning. Hon håller på att skriva reportage om utlandssvenskar och det verkar som om jag kommer att komma med på ett hörn. :) Får berätta mer om det när det tydligen blir aktuellt i mars med en artikel.

Här är några bilder från mitt hus och min gata medan regnet vräkte ner.

Och ett större träd föll i vinden vid skolans parkeringsplats.

Det här med "stuff"

Oavsett vart jag tar vägen måste jag minska mängden saker jag har. Jag har inte särskilt mycket som säkert framgått på bloggen men visst har jag samlat på mig en del under mina år i USA. Nu i april blir det 18 år som jag bott här.

Just nu håller jag på att gå igenom precis allting jag har. Antalet möbler jag har är lätträknade men jag har en hel del papper och olika dokument som måste gås igenom.
Jag har medvetet hållit mängden av "stuff" som jag har på en låg nivå ända sedan jag kom till USA. Merparten av det jag hade i min lägenhet i Kärrdal blev kvar i Sverige och nu, efter mammas bortgång, har mina ägodelar för alltid försvunnit. Ännu har jag inte saknat något och förhoppningsvis kommer jag inte att göra det framöver heller.

Det känns som om jag tillbringat många timmar att gå igenom, slänga, ge bort och skala ned ända sedan min pappa gick bort 2001. Eftersom båda mina föräldrar och Michael är borta har det inneburit att släppa taget om mycket. Och jag är tacksam att jag har den förmågan och inte känner att jag behöver hålla fast vid saker av nostalgiskäl.
Jag hade nog undrat litet hur det skulle kännas att bara lämna mammas lägenhet i stort sett intakt och bara stänga dörren med vetskapen att jag aldrig skulle se något av det som fanns där igen. Det gick bra och som sagt, jag har inte saknat något ännu så länge.

Min pappa var en så kallad "hoarder", det vill säga han samlade på sig saker och ting och hade svårt att göra sig av med sådant som kanske inte egentligen behövdes längre. En stående fras var att "det kan komma till användning". När villan i Enebyberg byggdes om lånade till och med hantverkarna verktyg av pappa eftersom han hade fler än vad de hade.
Villan var proppfull när pappa gick bort och kanske det är en anledning till att jag inte velat samla på mig.

När Michael och jag flyttade till Hawaii hade vi hyrt en mycket stor container och tog med oss mycket av det vi hade. Min flytt tillbaka till Kalifornien i augusti 2005 bestod av ca 15 kartonger som jag skickade med det billigaste portot via posten. Det var allt jag ägde då här i USA. Jag hade fortfarande fler saker i min mammas lägenhet än vad jag hade här i USA.

Nu går jag igenom vartenda papper och bestämmer om jag skall spara eller slänga det. Det känns bra men samtidigt är det litet uttröttande. Igår slängde jag litet äldre och slitna kläder och skor i en sopsäck. Det var den sortens kläder och skor som inte var värda att ge bort. Och idag har arbetet med att gå igenom papper och sortera fortsatt. Det tar sin tid eftersom jag måste gå igenom precis allt jag har och fatta beslut vad jag skall göra med varje sak och papper.

Jag pratade med en god vän i Colorado idag som också håller på att gå igenom sina ägodelar. Hon vill sälja sin condo och bo i sin RV som hon köpte förra året. Samtidigt som det är litet tröttande att göra sådana här genomgångar känns det bra. Och det är en del av processen att lämna något bakom sig och gå vidare.

Hur ser ni läsare på "stuff"? Har ni mycket? Litet? Sparar ni eller går ni igenom och slänger?

Den geniala amerikanske komikern George Carlin pratar om "stuff". Tyvärr finns han inte längre men han har många träffsäkra och roliga monologer. :)

Svenskar och tulpaner

Säg tulpaner och vi svenskar får något lyriskt i blicken. :)

Så här års köps det många snittulpaner i Sverige. De hör senvintern och den tidiga våren till.
Jag minns "haven" av tulpaner som fanns att köpa på Hötorget i Stockholm när jag bodde där. Det var en njutning att se alla vackra färger.

Där jag bor är snittulpaner mycket ovanligt och jag har mest sett enstaka krukor med tulpaner. På andra håll i USA finns det snittulpaner men av någon anledning tycks människor i Siskiyou County inte ha upptäckt denna fina blomma.

Eftersom jag haft tulpan"abstinens" sedan jag kom hit blev jag extra glad häromdagen när en av lärarna som undervisar i min byggnad kom med en liten bukett. Hon bor i staden Ashland i södra Oregon där det finns litet mer variation på utbudet i affärerna.
Jag berättade för henne om svenskar och tulpaner :) och sade att jag verkligen uppskattade hennes bukett.

Häromdagen skrev jag om torkan och uteblivna vintrar. Jag undrar om vädergudarna kanske läste mitt inlägg eftersom vi har haft världens oväder sedan igår. Ingen snö men enorma mängder med regn och blåst som fått fönstren att skallra och de stora träden att nästan böja sig. Måste erkänna att så stark blåst gör mig litet nervös och orolig. Har inte sovit särskilt bra under två nätter. Och regnet har kommit i stora sjok som har skapat mindre sjöar i grannskapet.
Fortfarande regnar det och blåser ordentligt och vi lär få mer under helgen. Tydligen skall det inte snöa men jag antar att det kommit en del snö uppe på berget.

Jag är tacksam att det ännu inte blivit strömavbrott på grund av ovädret, framför allt då jag är hemma idag. Skolan är stängd eftersom man bestämt att vi tydligen firar Lincoln Day i förskott. Den 12 februari infaller Lincoln's Birthday (Abraham Lincoln som var en av USAs presidenter) men skolan har alltså stängt redan idag. Denna dag är en så kallad "legal holiday" i vissa stater, bland annat Kalifornien.

Nu hoppas jag bara att vinden skall avta så att jag får sova litet mer i natt.

Fråga till er läsare om mobiltelefoner i Sverige

När jag lämnade Sverige 1997 var mobiltelefonerna i Sverige stora och få. Det var absolut inget alla ägde och man ringde fortfarande mest från de landbaserade telefonerna. Numera tycks mobilen nästan vara något man "måste" ha för att klara sig i dagens Sverige.

Så här såg mobiltelefonerna ut från Ericsson på 90-talet - litet annorlunda än dagens smartphones. :)

Bilden lånad från: http://www.mobilephonehistory.co.uk/ericsson/ericsson.php

Man köper biljetter till kollektivtrafiken i Stockholm via mobilen - vet inte hur det är i övriga Sverige - och det senaste jag hört är att man på vissa platser måste köpa SMS-biljetter för att kunna använda offentliga toaletter. http://www.veteranen.se/nyheter/toalettbesok-bara-for-teknikkunniga/. Och det finns säkert fler områden där man behöver ha en mobiltelefon för att kunna utföra olika tjänster.

För yngre personer är det en självklarhet att använda mobilen i alla möjliga sammanhang men för bland annat äldre (precis som vi "avhandlade" i mitt förra inlägg om banker) stängs man ute från olika delar av samhället om man inte har en mobiltelefon och har tillgång till dator. Jag skall erkänna att jag tycker det börjar gå litet väl långt i Sverige med användandet av mobiltelefoner och kraven på att använda den för olika slags betalningar.

Jag skulle inte klara mig utan min dator och jag är inne på den stor del av min vakna tid. Mobiltelefonen däremot är jag inte alls lika beroende av och använder väldigt litet. Och min gamla - med antikvärde troligen ;) - mobiltelefon använder jag bara till telefonsamtal och SMS vid enstaka tillfällen. Den kan inte ens ta foton.

Men jag har insett att jag måste ha en mobiltelefon i Sverige - vid ett kortare eller längre besök - eftersom jag inte har min mammas lägenhet som bas längre. Min amerikanska mobil skulle inte gå att använda i Sverige (den är för gammal) så det jag troligen fick lov att göra vore att köpa en telefon i Sverige och ha kontantkort. Verkar enklast så eftersom man vet att telefonen verkligen fungerar i Sverige.

1. Vilka affärer kan ni rekommendera i Stockholmsområdet som säljer mobiltelefoner som inte är låsta till en viss operatör? 
2. Och hur fungerar det med kontantkorten? Anledningen till att jag frågar är att den telefon jag har - en så kallad Tracfone - används oftast med kontantkort men dessa går via den mobiloperatör som finns just där man är. Tracfone har avtal med alla de stora amerikanska mobiltelefonföretagen och använder deras nät. Mycket smart tycker jag. Finns det något liknande i Sverige eller köper man ett kontantkort som hör till ett teleföretag som Telia, Tele2, osv?
3. Och min sista fråga - en telefon som är en 3G -telefon, kan den användas på ett 4G-nät?

Ja, som ni ser vet jag i stort sett ingenting om mobiltelefoner i Sverige men jag hoppas att ni som läser har mycket bra information. :)

Min antika mobiltelefon som fungerar väldigt bra fortfarande. Har nog aldrig haft ett avbrutet samtal tror jag och den har ett klart ljud. Och batteriet räcket mycket länge. Den här köpte jag hos Walmart för en billig penning 2005 och sedan har jag laddat den med Tracfones kontantkort sedan dess.

Vad har de för sig i banken efter tre?

När jag bodde i Sverige stängde i stort sett alla bankkontor klockan 15. Att hinna med ett bankbesök under en vanlig arbetsvecka var inte alldeles lätt.
Efter en titt på de största svenska bankernas hemsidor verkar öppettiderna ha utökats en del men fortfarande tycks en hel del kontor stänga 15. Och om man har öppet litet längre under måndag-torsdag så stänger man tidigare på fredagarna.
Och många kontor verkar öppna först klockan 10 på morgonen.

Samtalen jag ringde nyligen till Sverige var till några av dessa bankers kontor - kommer troligen att återkomma till det i ett annat inlägg - och det var ju inga vanliga kontorstider där man öppnar 8 på morgonen utan det var 9.30 eller 10. Därav den mycket sena timmen i Kalifornien.

Som jag skrivit om flera gånger här på bloggen är i stort sett alla öppettider mer generösa i USA och det gäller även bankernas öppettider.
Även om alla orter är små där jag bor så har vi en hel del bankkontor och nästan alla dessa kontor har mer generösa öppettider än vad svenska banker tycks ha. Har faktiskt inte sett ett enda bankkontor här som öppnar 10 och stänger 15. Många av SE Bankens kontor i Stockholm verkar ha sådana öppettider.

Min bank har öppet 9-17 måndag-torsdag och på fredagen slår man på stort ;) och har öppet 9-18. Mycket bra tycker jag då man faktiskt kan hinna till sitt bankkontor även om man arbetar.

Det här är bankkontoret i Mt Shasta men även banken i Weed har samma generösa tider.
När jag tog fotot såg jag inte ens att berget speglade sig i dörren och så ser man ytterligare en utility pole. ;)

Den här klassikern kanske kan passa. :) Från revyn "Lådan" från 1968 - "Vad i helvete har de för sig i banken efter tre?" Ja, man kan undra.