Ingen rusningstrafik

Idag var det Staff Orientation Day inom skolan. Alla lärare, chefer och annan kontorspersonal var på plats och det var anföranden och grupparbeten som gällde. Det var måttligt intressant om jag skall vara helt ärlig. Det känns som om vi har dessa dagar varje år innan höstterminen börjar och en massa bra idéer och tankar förs fram som sedan tycks hamna i något "svart hål". Jag pratade en hel del med en av de lärare som undervisar i "min" byggnad - hon har sökt ett annat jobb i Portland, Oregon, men vet inte ännu om det blir något med det. Ytterligare en person som tröttnat på hur skolan drivs. Jag tycks vara i gott sällskap. :)

Weed är en collegestad som helt klart är litet lugnare under sommaren när många elever åker hem. Skolan har en hel del elever som inte bor här lokalt. Men då Weed bara har runt 3000 invånare är det aldrig rusningstrafik. Vi har inga bilköer och vi har bara två trafikljus.
Numera har jag svårt att förstå hur jag stod ut i Stockholms mycket intensiva trafik. Jag minns de överfulla bussarna och tunnelbanetågen och det är något jag inte alls längtar tillbaka till. Och biltrafiken skall vi bara inte tala om. Bilköerna som finns på alla stora infartsleder.

Jag körde aldrig bil i Sverige och skulle jag ge mig ut i trafiken där skulle jag troligen vara en stor trafikfara och orsaka trafikkaos. ;) Rondeller har vi inte här och jag har aldrig kört i någon. Inte ens i USA skulle jag vara någon bra bilförare i en större stad eftersom jag bara kört på mindre orter och inte alls är bra på ett högre trafiktempo och samtidigt hinna se skyltar och annat som händer.

Nej, jag gillar en mindre ort med litet trafik och ett lugnare tempo. Som sagt, Weed har två trafikljus och Mt Shasta tre. Det räcker bra tycker jag. :)

Ett av Weeds trafikljus. Vi har många lastbilar som åker genom Weed. De kommer från Oregon och kör en genomfartsled som mynnar på motorvägen I-5.