Här är ditt liv
... var ett trivsamt och bra TV-program under 80-talet och början av 90-talet med Lasse Holmqvist. Eftersom Sverige bara hade två TV-kanaler ända fram till 1987 satt stora delar av befolkningen bänkade framför det här programmet. Tänk att det var så sent på 80-talet som Sverige fick fler TV-kanaler. Jag var en av de som tittade på "Här är ditt liv" och har sett många av programmen. Minns ni programmet med Lill-Babs då många av hennes ex dök upp?
Nu skall det här inlägget inte handla om det klassiska TV-programmet utan i stället ställa frågan varför vi tycks vara så fascinerade av sociala medier och varför människor vill berätta för omvärlden vad de gör stora delar av sin vakna tid.
Jag startade den här bloggen redan 2006 mycket för att jag tyckte det skulle vara roligt att kunna berätta om hur det är att bo i USA. Namnet på bloggen antyder ju det. ;) Och från ett litet annat perspektiv än många andra USA-bloggar då jag bor på en mindre ort och i ett område som helt skiljer sig från de stora städerna.
Som bloggens läsare säkert märkt har jag i stort sett aldrig bilder på mig själv och jag skriver inte så mycket om mitt vardagsliv. Jag gör det avsiktligt eftersom jag tycker det finns så många mycket mer intressanta saker att ta upp än vad jag gör 24/7.
Jag har ett Facebook-konto men jag skriver nästan aldrig något på min sida utan använder det mediet mest för att skriva kortare meddelanden till mina vänner.
Eftersom vi vet att Facebook är övervakat och att till och med arbetsgivare kan kolla upp en persons konto när de nyanställer känner jag att det är mera hälsosamt att hålla en mycket låg profil där. Frågorna kommer dock ibland när jag ser vad andra visar på sina sidor. Varför vill man dela med sig av det man gör just nu? Varför känns det viktigt? Jag förstår det inte riktigt om jag skall vara helt ärlig. Ni som läser kanske har tankar. Vad är det som gör att man vill att andra skall veta vad man gör i stort sett hela dygnet?
Den här artikeln om Facebook tycker jag är bra - den handlar om att man skall tänka sig för innan man lägger ut bilder och text på nätet. http://www.ehow.com/ehow-tech/blog/does-your-facebook-account-pass-the-billboard-test/
Allt jag skriver på bloggen skall hålla för i stort sett vem som helst att läsa. Det är en kvalitetsribba som jag har lagt för mig själv.
Jag finns inte hos Twitter och Instagram. Och jag har en gammal mobiltelefon som inte ens kan ta bilder. Oftast är jag inne på nätet stor del av dagen men det beror mycket på att jag jobbar framför en dator och tar mig friheten att också kolla min epost och blogg även på jobbet när jag har "rast". Men annars är jag medvetet bara litet synlig inom olika sociala medier.
Ordet "selfie" blev årets ord i slutet av 2013. Det tycker jag säger en hel del om samhället idag.
Tydligen finns det numera även "helfie" ("hairstyle selfie"), "drelfie" ("drunken selfie") eller "bookshelfie" (används för marknadsföring av litteratur).
TV-programmet Här är ditt liv var kanske ett förebud till det vi ser idag. Vi visar upp våra liv till allmänt beskådande för omvärlden att titta på.
Jag blir alltid nyfiken på sådant här och vad det beror på. Vad är det som driver människor?
Eftersom jag har en mobil som inte tar bilder är det litet knepigt att ta selfies men jag tog en med min vanliga kamera för 2-3 månader sedan - därav den varmare tröjan. Även om jag tycker att det är rätt ointressant att visa bilder på mig själv kommer här en selfie "for what it is worth" - i linje med inlägget. :)
Fy sjutton vad jag är trött på brandröken och askan. Den gångna veckan har det varit ovanligt mycket brandrök i Weed och min bil har aska i stort sett varje dag. Flera bränder brinner i ett område en bra bit från Weed men brandröken och askan kommer hit. De bränderna är nu ungefär dubbelt så stora som skogsbranden i Sverige var.
Den här askan fanns i morse på min bil. Och detta andas vi in nu. Jag håller mig av naturliga skäl mest inomhus.
Vet inte om den här videosnutten av ett nyhetsinslag går att se utanför USA men jag lägger upp länken - den handlar om askan och brandröken i Yreka och Siskiyou County:
http://www.ktvl.com/shared/news/top-stories/stories/ktvl_vid_13715.shtml?wap=0
19 comments:
Hen, oj va jobbigt med brandrök
och aska. Jag förstår att det.
Blir jobbigare och jobbigare. Och,
när bränderna ökar. Jag tycker det,
är bra med kamera i mobilen. Jag,
köpte en mobil med kamera radio
ett års surf mm. För 460 kr med,
kontantkort. Kul, att du hadde
med en bild. Nu, på bloggen. Jag,
träffade Lasse när han stekte
köttbullar i en järnaffär. Ja,
Lillbabs kom och satte sig brevid
mej i en skogsbacke för en 32 år
sedan. Lasse va en trevlig kar.
Tänk om progamledarna vore så i dag. Ja Lasse va ingen, mästare
på att steka köttbullar. Jag,
såg programet med lillbabbs. Fast, att ha med 14-16 karar det
va väll lite onödigt. Hälsningar
Stig.
Hen, oj va jobbigt med brandrök
och aska. Jag förstår att det.
Blir jobbigare och jobbigare. Och,
när bränderna ökar. Jag tycker det,
är bra med kamera i mobilen. Jag,
köpte en mobil med kamera radio
ett års surf mm. För 460 kr med,
kontantkort. Kul, att du hadde
med en bild. Nu, på bloggen. Jag,
träffade Lasse när han stekte
köttbullar i en järnaffär. Ja,
Lillbabs kom och satte sig brevid
mej i en skogsbacke för en 32 år
sedan. Lasse va en trevlig kar.
Tänk om progamledarna vore så i dag. Ja Lasse va ingen, mästare
på att steka köttbullar. Jag,
såg programet med lillbabbs. Fast, att ha med 14-16 karar det
va väll lite onödigt. Hälsningar
Stig.
Anne-Marie, nu ropar jag: Hear! Hear! Och/eller Read! Read! Ett väldigt bra inlägg! Jag håller med dig till 100%! Jag läser din tänkvärda och informativa blogg med glädje och högaktar dig för att du hela tiden är personlig men utan att bli privat. Din blogg håller en viss distans utan att göra avkall på substans, och den ger alltid läsarna något att tänka på och tycka till om. Din blogg är helt enkelt BRA!
Att följa bloggar som - dagligen! - bara innehåller selfies, outfits och ingående redogörelser om vad bloggaren ätit, varit, gjort, köpt, o.s.v. är totalt ointressant. Och det kryllar av dem.
Jag har aldrig fattat hur människor tänker när de lämnar ut sig själva och sina nära och kära. Att lämna ut andra människor är både oförskämt och oförlåtligt. Väljer man att lämna ut sig själv så får man ju också skylla sig själv.
De gånger jag skriver om någon i min närhet så frågar jag alltid vederbörande om lov innan jag ens börjar skriva. Och innan jag publicerar det på bloggen så sänder jag det till den det rör för att få det godkänt. Samtidigt får jag då möjlighet att rätta till eventuella faktafel som upptäcks.
Och ja, jag har skrivit om nära och kära som inte finns längre. De har förstås "ovetande" hamnat i min blogg men varje gång tänker jag: Skulle N.N. ha godkänt det här? Hade han/hon tyckt att det var okej?
Jag finns varken på Facebook, Twitter eller Instagram. Antagligen tycker någon att jag är en trist typ och det bjuder jag så gärna på. Jag har inget behov av dessa sociala medier. Men jag har en mobil som jag kan ta bilder med. Vilket inte händer särskilt ofta. Och även där tycker jag man har en skyldighet att fråga om lov innan man tar en bild av någon annan. Speciellt om den ska användas på nätet. Min mobil är inte heller kopplad till Internet. Surfar gör jag hemma på datorn.
Nyttigt med en tankeställare! Tack! Vi bör tänka oss för mer än en gång innan vi klickar på "publicera".
Önskar dig en söndag helt utan rök och aska! Fy så jobbigt med detta! Snart måste du känna dig som en böckling. ;)
Mobilen och sociala medier kan vara ett otyg och ett beroendeframkallande! Svårt att låta bli! Måste sätta gränser! Tror unga har svårare med det! Idag har vi inga lås på våra dagböcker och våra fotoalbum är offentliga! Men det är skillnad för jag skriver inte allt! En dagbok är mer intim. Klart jag har integritet och respekt för min familj. Men det är hårfint! Men tack vare min blogg har jag fått lära känna och träffat så många fantastiska kvinnor. Så kul! Tack vare fb har jag tagit upp kontakten och träffat gamla barndomsvänner! Värt miljoner! Ja, det finns både positivt o negativt. Jag gör bara sådant som känns bra för mig! Men jag är vuxen. Svårare att hantera för barn o ungdomar!
När jag jobbar är jag aldrig ute på min blogg eller fb. Vet att storebror kan se mig! Samhället idag är värr än boken "1984"! Läskigt!!
Tänk när vi hade två TVkanaler och vi fick resa på oss för att byta kanal! Kompisar kom hem och ringde på dörren! Och efter skolan träffades vi på fritidsgården! Idag har fb o andra medier tagit över!
Kramar Anna
Intressant! Jag har också lite kluven inställning, även om vi är väldigt aktiva i sociala medier och visar bilder på oss själva. Jag har aldrig tänkt på att det saknas bilder på dig i din blogg, eftersom jag tycker att du ändå skriver med en personlig röst, och eftersom det faktiskt finns en liten bild på dig på sidan. Vi pratade om det här på eventet Travel Massive i fredags, en träff för resebloggare. En del visar inga bilder alls på sig själva (bara landskap osv) och det kan ibland kännas som att bloggen blir lite opersonlig, och att det är svårare att fastna för den. Skillnaden på en blogg och en vanlig reseinfo-sida är ju att man vill att den ska ha lite personlig prägel. Men som sagt, jag tycker att du lyckas med det ändå!
Vilken fin selfie på dig. Jag tror människor många gånger har behov av att få bekräftelse och det är därför man tar upp och visar sitt liv för andra. Sociala medier av olika slag hör till vardagen idag. Kan nog känna att det kan vara viktigt att delta men sedan är det också viktigt att tänka på hur mycket man vill visa, berätta och vad man vill visa och berätta. Tänka på att det också kan hamna i framtida arbetsgivares händer ect. Jag kör inte twitter. Lägger inte ut saker eller information som jag känner är känslig eller kan bli det.
Hemskt med dessa bränder och brandröken som fortsätter. Gud så mycket partiklar som virvlar i luften. Det kan ju orsaka hälsoproblem om det fortsätter. Förstår att det känns olustigt att vara utomhus. Man vill helst inte andas in för mycket av dessa partiklar.
Sköt om dig.
Kram!
Mycket selfies nu. Håller fullständigt med dig angående bloggande och facebook. Det mesta är ointressant och dessutom tröttsamt. Dessa som skriver att de ännu efter 30 år fortfarande är nykära far ju med osanning dessutom.
Tycker din målsättning att alla ska kunna läsa bloggen och få ut någon behållning av den är en utmärkt hållning.
Jag hoppas att vår vardag i Hjo också ska kunna läsas av alla. En ibland något skruvad vardag, men ändå. Kan jag skriva att vi ätit blodpudding med bacon och lingonsylt så att det vattnas i munnen på läsaren är jag nöjd.
Det är en fin linje det där, mellan personligt och privat i en blogg.
Jag vill ha det personligt på min sida, men inte privat. Spammar inte min blogg, Facebook eller Instagram med inlägg och bilder. Ett inlägg på blogg/bild på insta om dagen är vad jag fixar, men med lediga helger.
Det funkar för mig, och de som läser hos mig. Tror jag.
FB lägger jag inte upp alltför mkt på. Men då jag har semester etc och inte bloggar skriver jag gärna lite där.
Tycker själv det är trevligt att se andras bilder.
Däremot tycker jag att dagens outfit och otaliga selfies är tröttsamma. Det är ju främst yngre bloggare som kör sådant. Orkar inte med det.
Men däremot tycker jag det kan vara rätt kul när mina bloggvänner visar outfits och selfies :-)
Gillar det.
Jag säger som Anna, jag har träffat så otroligt många vänner genom min blogg, och andras bloggar. Det är en rikedom, och jag är så glad att jag började blogga.
Lägger inte heller ut sådant jag inte är bekväm med. Inte nånstans, där har jag min dagbok istället, och den läser ju bara jag.
Däremot är det rent underbart att ha alla fina bloggvänner som stöttar och kommentarer, som nu, då Karolina börjat uni. Ja, vilken känsla med den respons jag fick då!
Det tycker jag är bloggens absoluta framsida!
Instgram har jag mest för att visa upp vackra bilder (ja, jag vet ju inte vad andra tycker om dem, men...).
Twitter har jag icke, inte heller Pinterest.
Men jag erkänner att jag gillar sociala medier då de inte missbrukas med 711 inlägg om dagen :-)
Kramar!!
Den som mest av alla minns det TV-programmet du nämner är nog Lill Babs själv. Det programmet har följt henne hela livet.
Bloggar läser jag en hel del. Det finns mycket skräp och man skall ju inte tro på allt man läser så man får välja noga.
Favoriter är bloggar med bra foto och reseskildringar och som har en snygg lättläst typografi. Avskyr bloggar med bilder av små halvnakna barn och kan inte förstå hur någon kan ha så dåligt omdöme att man publicerar denna typ av bilder utan att tänka på vad som kan hända. Tycker även när en del “äldre damer” I sina bloggar börjar skriva för privata inlägg då får det hela lite av ett löje över sig.
När det gäller den unga generationen så föds de med nätet som en naturlig del av deras liv medan vuxna inte hänger med i samma utsträckning.
Läste följande artikel som även innehöll en sångtext . Tycker att denna text säger det mesta.
“De största bloggarna med över 100.000 unika läsare varje dag är tjejer som idag är i yngre 20-års åldern men som alla startade sina bloggar i tonåren.
På riktigt är jag en ensam tjej
utan cash och stil men
alla tror ju på min Facebokprofil
Där är jag populär
lever livet som andra drömmer
åtminstone på nätet”
(författare okänd )
Hoppas verkligen att luften blir ren snart.
Ha en bra Labor Day
Kram
BM
Jag har lite av samma ide när det gäller bloggen. Sedan starten har jag bara haft ett fåtal bilder med personer jag känner (tror det är två närmare bestämt...) jag har visserligen en del personliga inlägg, men försöker blanda rätt bra med sådant som kan vara mer av allmänt intresse och, precis som du, så startade jag för att jag ville berätta om landet där jag bodde. Vad det ska bli nu får vi väl se... För jag tycker själva bloggandet är för kul för att sluta så jag fortsätter säker av bara farten.
(Däremot använder jag både Facebook och instagram och där finns det mer bilder på folk i min omgivning)
Stig: Eftersom bränderna pågått så länge börjar det bli väldigt tradigt och tjatigt. Och det är säkert ohälsosamt också.
Jag har en gammal mobil eftersom jag använder den så sällan. Känner av den trådlösa strålningen snabbt. Annars kan det säkert vara praktiskt att ha en kamera i mobilen.
Du har träffat på väldigt många människor under årens lopp. :)
Man undrar varför Lasse stekte köttbullar i en järnaffär av alla platser.
Kul att du pratat med Lill-Babs.
Programmet med Lill-Babs var väldigt omdebatterat minns jag.
Annica: Tack! Roligt att du tyckte om inlägget. :) Och tack för dina fina ord om min blogg.
Det är en väldigt fin balans att vara personlig utan att bli alltför privat. Och att skriva om mer än vad jag håller på med känns mycket mera intressant.
Många av de yngre bloggarna klarar nog inte riktigt av att skriva om sådant som har mer substans. Några av de största bloggarna i Sverige (Blondinbella, Kenza och Kissie) handlar ju egentligen bara om kläder, utseende, fester osv. Mycket ointressant i mitt tycke.
Jag tror det är väldigt bra att vara eftertänksam innan man publicerar sitt inlägg. Jag kan läsa om många gånger ibland och ändra några ord här och där för att förändra tonfall och liknande. Inlägg som det här tar tid att skriva och jag hade funderat länge innan jag skrev klart det.
Eftersom jag inte har någon mobil som kan ta bilder (mest pga att jag mår dåligt av den trådlösa strålningen och bara använder min mobil mycket sporadiskt) har jag inget Instagramkonto. Twitter har jag absolut inte fattat vitsen med och Facebook är "farligt". Läste precis om en man som blev varnad av sin arbetsgivare när han haft uttalanden på sin personliga Facebooksida. Det var i Sverige.
Idag (måndag) kan man faktiskt se berget! Hela helgen har det varit rent bedrövligt med mycket rök.
Ha det gott!
Anna: Så bra du beskriver det med de sociala medierna och våra fotoalbum och dagböcker. Det är verkligen en hårfin balans. Man får tänka sig för både en och två gånger innan man trycker på knappen för att publicera inlägget. Det gör jag alltid med litet "djupare" inlägg.
Bloggarna tycker jag är det absolut bästa sociala mediet. Jag har också fått kontakt med fantastiska människor (som dig :)) och andra svenskar här i USA. Hade bloggarna funnits när jag kom till USA 1997 hade jag inte känt mig så ensam och undrande om det jag upplevde som utflyttad från Sverige var normalt eller om jag var konstig på något sätt.
Tror dock, precis som du skriver, att yngre har svårt att sätta gränser och hitta den där balansen.
Storebror finns överallt. Vad bra att du tar upp 1984 eftersom jag ofta upplever att dagens samhälle har passerat 1984 med råge. Och det är otäckt.
Jag minns så väl de få timmarna per kväll som vi hade TV-sändningar när jag var liten och att det var svartvitt som gällde.
Det som kanske är mest tragikomiskt är när människor numera "umgås" och sitter och håller på med sina mobiler, var och en för sig.
Kramar!!
Freedomtravel: Du och Peter har ju helt klart en annan slags närvaro inom sociala medier. Fler bilder på er själva och ni finns med på olika håll. Och tidningar har ju skrivit om er också.
Det jag tycker är bland det viktigaste om man har en blogg - oavsett om man har med bilder på sig själv och/eller andra - är att svara på kommentarer. En blogg som bara har andras kommentarer blir väldigt opersonlig och den känns enkelspårig. Med svar på kommentarerna blir bloggen mycket mera personlig.
Roligt att du tycker att jag har lyckats ha en rätt bra balans betr. det personliga. :)
Desiree: Roligt att du tyckte om min lilla selfie. :) Tack!
Jag tycker du har en väldigt bra balans på din blogg betr. att vara personlig utan att bli alltför privat. Och visst får man tänka sig för både en och två gånger ibland. Jag kan hålla på med ett inlägg en längre tid ibland.
Läste precis hos DN om en man som blivit varnad av sin arbetsgivare i Sverige då han skrivit saker på sin Facebooksida.
Nej, den där brandröken kan inte vara bra att andas in. Jag har hållit mig inomhus i stort sett hela helgen. Trist det också men jag har allergier som "blossar upp" när jag andas in röken.
Ha det gott! Kram!
Hans: Selfies verkar vara en mindre "epidemi" framför allt bland yngre nuförtiden. Jag förstår inte riktigt tjusningen med selfies.
Och nog skrivs det mycket ointressant och utan substans på både bloggar och Facebook.
Jag gör så gott jag kan att skriva om saker och ting som kan intressera och kanske få någon att tänka till. Och, som sagt, det skall hålla att läsas av i stort sett vem som helst.
Du har ett tacksamt tema på din blogg med Hjo-Hjo. :) Vem kan motstå en charmig hund? Tycker din blogg har en bra, litet annorlunda, ton som jag inte har sett hos så många andra.
Annika: Din blogg är personlig men inte privat. Det är en balans jag tycker du har hittat på ett bra sätt.
Eftersom jag inte har någon mobil med kamera (mycket pga att jag känner av strålningen från mobilen och vill använda den så litet som möjligt) har jag inget Insta-konto. Facebook ligger jag, som du säkert märkt, mycket lågt med.
Bilder kan verkligen vara trevligt. Gillar dina bilder hos Insta. :) Även om jag inte kommenterar där brukar jag kolla dem.
Bloggar är kanon tycker jag. Gillar absolut det mediet allra mest. Eftersom man kan skriva litet längre blir det mer substans. Tänk om bloggarna funnits när jag kom till USA och jag hade kunnat få kontakt med personer som du. Det hade varit mycket lättare och jag hade inte behövt undra om det jag kände var normalt eller inte.
Bloggvänner är fantastiskt tycker jag. Även om man aldrig träffats.
Perfekt som du säger att få feedback när man har litet mer omvälvande saker som sker i ens liv.
Tack för dina tankar och dina svar på din blogg. Som vi pratat om - en blogg utan svar på kommentarerna känns litet konstigt.
Kramar!!
BM: Ja, det stämmer nog att Lill-Babs fått det programmet "ingraverat" i sitt minne. :)
Bloggar som blir alltför privata känns litet smaklösa tycker jag. Och halvnakna bilder (både barn och vuxna) passar inte alls ute på nätet. Bloggar som är röriga med många olika slags avdelningar och underligt typsnitt är svåra att läsa.
Absolut att det är en stor skillnad mellan yngre och äldre betr. teknologi och sociala medier. Det fanns inte direkt internet i Sverige när jag kom till USA 1997. Då var internet fortfarande i sin linda. Bara en sådan sak.
Det var verkligen en bra text du hade hittat. Så sann.
Luften är faktiskt rätt klar idag. Hela helgen i övrigt har det varit mycket brandrök.
Hoppas mitt mail kom fram till dig.
Kram!!
Marina: Jag tycker du har en bra balans mellan personligt och sådant av mer allmänt intresse.
Sådana bloggar tycker jag är de mest intressanta faktiskt.
Att berätta om ett land från ett perspektiv när man faktiskt bor där är väl det allra bästa.
Hoppas att du fortsätter att blogga även från Sverige. :)
Post a Comment