Läsbelysning

För inte så länge sedan hittade jag en liten lampa i en av mina kartonger. Hade nästan glömt bort att jag hade den. Michael och jag hade varsin och vi köpte lamporna i en av bokhandlarna i Mt Shasta.

Efter året i Hawaii har jag vant mig vid att ha det litet småskumt hemma. ;) Elen var väldigt dyr i Hawaii och Michael och jag snålade. Jag har egentligen aldrig tyckt om taklampor utan tycker bättre om punktbelysning. Brukar numera ha mindre lampor tända som också gör det mer stämningsfullt.

Den här läslampan är självklart inget man använder mer än om man absolut inte vill ha en större lampa tänd eller om man delar sovrum och inte vill störa den andra personen med starkt ljus. Läslampan - som kallas Booklight - har några år på nacken så de modeller som finns nu ser litet annorlunda ut. Den kan även vara bra att ha om elen försvinner eftersom den bara kräver batterier.

Efter jobbet idag var jag återigen på besök hos chiropraktorn. Han sade att han tyckte det såg bättre ut än bara för 1,5 vecka sedan och att han hade "good hopes" att min fotled kommer att bli bättre allteftersom. Sådant känns roligt att höra. :)

Efter en varm helg var det litet svalare idag och i natt har man till och med utfärdat en så kallad "freeze watch". Men till nästa helg skall det bli uppemot +30! Och man talar redan en hel del på de lokala nyhetssändningarna om den brandrisk som snabbt håller på att utvecklas i hela västra USA. I "the Midwest" är det i stället översvämningar och floder som aldrig har haft så högt vattenstånd.

Ett fint blommande träd som finns vid skolans ena parkering.

Promenad till postkontoret i högsommarvärme

Det är egentligen först nu som jag kan promenera litet mera. Fortfarande inga riktigt långa sträckor men jag börjar att långsamt bygga upp styrkan efter stukningen.

Eftersom jag skaffat en postbox på postkontoret blir det ett naturligt promenadmål som inte ligger alltför långt bort. Solen sken och det var redan över +20 vid 11-tiden. Igår hade vi +28!
På grund av värmen har många träd redan blommat över men en del är fortfarande i full blomning. Syrenerna är på väg att slå ut och har fina knoppar.

Björkar hör till mina favoritträd men tyvärr finns väldigt få här.

Weeds postkontor har gamla postboxar med mycket karaktär. :)

På ena väggen inne på postkontoret finns något som jag inte sett på andra postkontor men som vi har här i Weed " - Charters of Freedom". De tre dokument som låg till grund för bildandet av det moderna USA.

Declaration of Independence

Bill of Rights

Constitution of the United States

När jag stod framför dokumenten sade en man till mig "It's not often you actually see someone stop in front of these." Jag berättade att jag har en blogg där jag berättar om hur det är att bo som svensk i USA och om skillnader och likheter mellan länderna. Som vanligt med de flesta amerikaner blev det en liten trevlig pratstund. Han hade varit i Danmark och Norge men inte i Sverige. Tänk vad jag uppskattar just den här lättsamheten och viljan att prata med sina medmänniskor. :)

Torka i Kalifornien i sommar

På eftermiddagen idag var det +25. Försommarvärme alltså i april. Runt +17 är mer normalt för oss vid den här tiden på året. Det är härligt med litet varmare väder och att man kan stänga av värmen inomhus.
Men det är torrt och har varit torrt under flera månader. Vi "dränktes" i regn och snö i slutet av förra året men de senaste månaderna har det varit mycket sparsamt med nederbörd. Man säger att januari-mars i år har varit de torraste vintermånaderna här i Kalifornien sedan 1895.

I Kalifornien får vi vårt vatten till stor del från snön uppe i bergen. Det stämmer för oss här i allra nordligaste Kalifornien och för de som bor litet längre söderut är det snötäcket i Sierra Nevada-bergen som ger mycket vatten. När man mätte snötäcket alldeles nyligen var det ungefär hälften av vad det borde vara så här års.

Allt verkar tyvärr peka i riktningen att det blir torka i Kalifornien i sommar. Förra året hade vi enorma skogsbränder och även i Mt Shasta-området var det flera veckor med mycket brandrök i luften och stora bränder alldeles i närheten. Man förutsprår att bränderna den här sommaren kommer att bli värre än vad de var förra året.
Det brinner alltid i Kalifornien under sommaren men vissa år mer än andra.

Här i Weed lär vi få vårt dricksvatten från ett par olika källor. I Mt Shasta är det likadant. Och vattnet lär inte behandlas med kemikalier eftersom det kommer från en enorm akvifer som finns inne i berget. Det filtreras naturligt genom att sakta, sakta passera genom gångar inne i vulkanen. Vid mitt första besök i Mt Shasta minns jag att jag tänkte på hur gott vattnet smakade. Mt Shastas dricksvatten har vunnit flera utmärkelser. Så fort man kommer till större städer - det räcker att åka till Redding som ligger 1,5 timmes bilfärd från Weed - så smakar och luktar vattnet mycket starkt av klor.

När jag gick mellan skolbyggnaderna idag tänkte jag på hur litet snö det redan är på berget. Min första sommar här låg snön tjock fram till juli/augusti uppe på berget.

På väg till "min" byggnad. Man ser hur litet snö det är redan nu i april.

Vara överens och konflikträdsla

Det är alltid lika roligt att prata om kulturella skillnader med andra som har erfarenhet av de här skillnaderna. Jag pratade precis med en man som supportar våra videokonferenskurser i Yreka (skolans andra campus) och en av lärarna (hon som ramlade och bröt armen på väldigt många ställen) som har kontor i "min" byggnad.
Mannen i Yreka är gift med en kvinna från Kenya (tror jag det är) och läraren har en svensk svärmor. Båda har alltså direkta erfarenheter av personer från andra kulturer. Vi kom inte direkt in på det jag nu tänkte ta upp men det fick mig att fundera litet.

Något som slog mig häromdagen när jag var i mataffären Ray's i Mt Shasta - amerikaner verkar inte alls vara lika konflikträdda som vi svenskar ofta verkar vara. Ytterligare en kulturell skillnad kanske? Stämmer det?
En av kassörskorna hade en jobbig kund i sin kö och sade efter en stund ifrån. Tydligen hade hon stött på honom tidigare. Hon kallade helt sonika dit en chef och chefen fick ta hand om mannen. Mannen fick betala det han köpt men blev tillsagd att han inte fick komma in i affären igen om han betedde sig likadant.

Här i USA säger folk ofta ifrån på restauranger. Tycker man inte om något talar man om det. Och oftast rättas det hela till väldigt snabbt. Jag har själv sagt ifrån några gånger och blivit bemött med bara positiv "customer service".

Likadant är det med föräldrar och barn där föräldrarna faktiskt säger ifrån och barnen lyssnar. Kanske motvilligt men de vet att föräldrarna bestämmer. Ibland har jag sett föräldrar och barn i Sverige där barnen helt har tagit över och föräldrarna inte verkar ha någon som helst kontroll på sina barn.

Jag vet med mig själv att jag förändrats under mina år i USA. Det är okej att våga ha konflikter. Man överlever. :) Bara på de senaste veckorna verkar folk i Sverige inte riktigt ha kunnat hantera att jag sagt ifrån. Kanske delvis också på grund av att jag delvis ifrågasatt vad de hållit på med. Det rör sig om min mammas huläkare och den Goda Mannen. Kanske de får ett eget inlägg eftersom de belyser äldrevården idag i Sverige. Det kommer ett inlägg om äldrevården.

En hel del personer har sagt att vi i Sverige vill vara överens. Att vi känner oss mer bekväma om det inte är konflikter. Konsenskultur har den typen kultur kallats. Självklart är det inget fel att vara överens, men risken kanske finns att den typen kultur kväver olika åsikter och uttryck av individualitet. Jag minns de år jag arbetade i Sverige och att vi under fikan (ett annat väldigt svenskt "fenomen" ;)) pratade om olika saker men att det väldigt sällan var en litet mer laddad debatt med eventuella konflikter. De flesta höll med och allt var frid och fröjd.

Sådant här tycker jag är väldigt intresant att fundera på och se hur man faktiskt förändras under ett längre utlandsboende.

Att sticka huvudet i sanden för att undvika konflikter kanske kan tyckas vara enklare ibland - men aldrig i längden.

Bilden från Loop of Confidence.

Old Highway 99

Innan motorvägen I-5 byggdes var US 99, fram till mitten på 1960-talet, den tidens stora motorväg som gick utmed hela västkusten från den allra sydligaste delen i Kalifornien till den nordligaste delen av Washington.

Fortfarande finns en 36,5 km lång sträcka kvar av vägen här i Siskiyou County. Det är Old Highway 99 som går parallellt med I-5.

När jag åker från Weed till Yreka för att handla brukar jag ta Old Highway 99. Varför köra den stora motorvägen när man kan köra en väg där det knappt finns några bilar och man kan titta på öppna fält och betande kor? Jag och min bil gillar den långsammare farten och att vi nästan är ensamma på vägen. :)

Solen sken under helgen och det var uppemot +20. Perfekt att göra en liten utflykt. Meteorologerna har utlovat fortsatt solsken och somarvärme under veckan.

Stockholmssyndromet

Det är alltid trevligt med TV-serier där man inte behöver följa varenda avsnitt utan kan se individuella avsnitt och fortfarande ha behållning av programmet. En sådan serie är "Criminal Minds" som följer så kallade "profilers" inom FBI's Behavioral Analysis Unit och som löser olika komplicerade brott. I stället för att fokusera på själva brottet fokuserar man mera på brottslingarnas "profiler" och psykologin bakom brottshandlingarna. Välspelat med duktiga skådespelare.

Igår var det dags för ett avsnitt jag inte hade sett tidigare. Under avsnittet nämndes "The Stockholm Syndrome" eller "Stockholmssyndromet". Jag hade hört talas om det tidigare så behövde inte "googla". Stockholmssyndromet är enligt Wikipedia "ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren".

Jag är tillräckligt gammal för att minnas när det här begreppet uppstod. Mellan den 23 och 28 augusti 1973 pågick ett gisslandrama och rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg - Norrmalmstorgsdramat. Jan Erik Olsson gick in på banken med en kpist, tog några ur personalen som gisslan och krävde att Clark Olofsson skulle föras till banken. Dessutom krävde han tre miljoner kronor. Olofsson fördes till banken där sedan rånarna och gisslan barrikaderade sig i bankvalvet. Det hela upplöstes när polisen borrade hål i taket till bankvalvet och släppte in gas. Gisslan sympatiserade på olika sätt med rånarna och försvarade till viss del deras agerande - Stockholmssyndromet som psykologiskt fenomen föddes.

Jag minns det här väl eftersom jag gick på mellanstadiet och samtidigt som Norrmalmstorgsdramat pågick låg Kung Gustav VI Adolf på sin dödsbädd. Båda nyheterna var givetvis stora och dominerade nyhetssändningarna. Vår klassföreståndare, som också undervisade oss i de flesta ämnena, ville att vi skulle skriva en uppsats om antingen Norrmalmstorgsdramat eller Kung Gustav VI Adolf. Eftersom det här är länge sedan, nästan exakt 40 år, minns jag inte vad jag skrev om men jag minns så väl att jag satt i klassrummet och skrev om en av dessa stora händelser.

Förresten, har ni också märkt att Sverige och svenskar ofta omnämns i utländska filmer och TV-serier? Det är väl något speciellt med oss svenskar antar jag. ;)

Bilden lånad från sverigesradio.se

Gå ner i vikt med gurkmeja och en stukad fotled

Trogna läsare av bloggen minns säkert att jag råkade ut för en allvarlig stukning av ena fotleden tidigare i år. Och den var allvarlig, det har jag nu fått bekräftat av min chiropraktor. Inget brutet men allvarliga skador på ligament och senor. Har läst om denna typen stukningar på nätet och förstått att den kan ta månader ibland att läka och detta bekräftade chiropraktorn.

Jag rör mig mycket bättre nu men fortfarande har jag inte samma styrka i vänster fot och ben och det är stelt i vissa rörelser och det finns en liten svullnad kvar. Men jag jobbar på för att bli så återställd som jag kan bli. Det är möjligt att jag aldrig blir helt återställd men mitt mål är att bli som jag var tidigare. "Mind over matter" tror jag på. :)

Började gå till chiropraktorn för 2-3 veckor sedan. Ville vänta tills inflammationen i ledbanden hade gått ner så mycket som möjligt. Att ha en bra chiropraktor är A och O. Mannen jag går till är mycket duktig och kunnig och jag har fullt förtroende för honom. "Hittade" honom för ca 10 år sedan men har inte behövt besöka honom igen förrän nu. Han är också en holistisk chiropraktor vilket är helt i min smak. :)

När jag stukade foten fick jag tips om att ta något som heter Curcumin eller Turmeric som är en naturlig antiinflammatorisk växt - Gurkmeja på svenska. Jag har tagit den sedan jag stukade foten och gör det fortfarande. Den lär vara ett bra tillskott även om man inte är akut sjuk.

När jag provade ett par långbyxor för ett par veckor sedan var de alldeles för stora. Jag hade inte använt dem sedan jag stukade foten. Eftersom jag inte alls känt mig dålig eller har några andra symptom på att jag skulle vara sjuk och pga detta gått ner i vikt gick jag in på nätet och såg att just gurkmeja kan leda till minskning av vikten! Har ingen aning om hur mycket jag gått ner i vikt - har ingen våg hemma eftersom jag inte har några problem med min vikt - men det gör ingenting att jag blivit litet lättare. Intressant bieffekt som var helt oavsiktlig.

Eftersom jag vill göra så mycket jag själv kan för att bli bra (jag behöver också hjälp av chiropraktorn) började jag, redan innan jag gick till honom, med något som heter "castor oil packs". Castor oil är ricinolja på svenska. Just inpackningar med ricinolja lär hjälpa vid stukningar, inflammationer osv. Jag märker helt klart att de hjälper. Gör dessa inpackningar ungefär 3-4 ggr/vecka.

Dessutom hittade jag en "herbal ointment" som även chiropraktorn (eftersom han är holistisk) bekräftade är riktigt bra. Dr Christopher's Complete Tissue and Bone. Den smörjer jag på nästan varje dag och nu, när jag vet att inflammationen i fotleden i stort sett försvunnit, masserar jag en hel del också. Den här salvan innehåller bland annat vallört men även andra örter. Den verkar också hjälpa.

Utöver allt jag tar (tar även ett par andra tillskott för att hjälpa fotleden) och gör, blir det olika övningar med stretchningar och rörelser för att träna foten.

Den dagen jag inte längre tänker på att jag har ett vänsterben och en vänsterfot, då är jag nog i stort sett bra.

Curcumin - lånad från nätet. Ricinolja och örtsalva - mina egna bilder.

Sockerchock

TACK för alla intressanta och långa kommentarer på mitt förra inlägg. :) Väldigt givande att läsa om hur andra upplever Sverige och utlandet.

Varje vår har vi en så kallad Planning Day inom skolan. Idag var det dags igen. En lång dag med många möten. Det blir ett kort inlägg idag eftersom min energi inte riktigt är på topp.

Redan runt 8 skulle vi samlas i skolans teaterlokal för några inledande anföranden från skolans ledning. När jag började arbeta inom skolan var lokalen nästan fylld. Nu är det många tomma stolar eftersom så många slutat - antingen frivilligt eller ofrivilligt. Det känns litet konstigt att se skillnaden.

Det serveras något som kallas för frukostbuffé innan dagen börjar. Sockerchock skulle jag kalla den! ;) Mest söta saker som jag inte ens smakade på. Amrisarna har en "sweet tooth" som är något alldeles extra. Tur att jag hade ätit frukost hemma.

Jag hade inte min kamera med mig men kollega tog ett kort på "frukosten".

Tankar om att flytta tillbaka till Sverige

+22 i fredags - snö och +2 i morse! Tvära kast minst sagt. Den här delen av Kalifornien liknar Sverige mycket så här års med "bakslag" innan sommaren kommer.

Så här såg det ut i morse när jag kom till jobbet.

En av de som kommenterade på mitt inlägg om huslån som går till inkasso tyckte att det vore intressant att höra litet om mina tankar kring att flytta eller inte flytta tillbaka till Sverige. Här kommer litet tankar. :) Jag kanske generaliserar men det är så här det känns. Ursäkta att det blir litet långt.

Om ett par veckor har jag varit 16 år i USA. Det är nästan en tredjedel av mitt liv. Ibland fattar jag inte att det blivit så många år. Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att jag skulle komma att bo i USA även om jag faktiskt sade, efter mitt första besök 1985, att jag ville flytta till USA. Men efter att ha insett hur otroligt svårt det är att lagligt immigrera till USA lade jag planerna på hyllan och utgick från att jag skulle bo i Sverige.

Det som slog mig när jag besökte Los Angeles 1985 var att det var så väldigt mycket "högre i tak" än vad jag var van vid från Sverige. Nu är givetvis Los Angeles något helt annat än lilla Weed men det är till och med "högre i tak" här än det jag upplever när jag kommer till Sverige på besök.
Vad menar jag då med "högre i tak"? Helt enkelt att man i USA har mera tolerans (det bästa ordet jag kan komma på) till olikheter - ursprung, ålder, livsstil, klädsel, osv. Det känns ofta som om man bör passa in i en rätt snäv mall i Sverige. Nu har jag inte direkt erfarenhet av att bo i olika delar av Sverige men när jag rest till olika platser finns samma känsla överallt - mer eller mindre. Det handlar mycket om en KÄNSLA. Det är nog min största reservation när det gäller Sverige - det "låga taket".

Något som är väldigt påtagligt i Sverige och som kanske hör till denna snävare mall är åldersfixeringen och åldersdiskrimineringen som märks överallt. Varför måste man alltid tala om hur gammal någon är? Vem bryr sig? Och jag har förstått att man i arbetslivet nu i Sverige inte vill ha de allra yngsta eller folk som är över 50. Och det svenska personnumret som alltid skall anges överallt och som "avslöjar" en persons ålder med en gång. Det finns inte alls samma fixering vid ålder i USA vilket är väldigt skönt.

I USA finns alla upptänkliga livsstilar - man bor i stora "slott", små "kojor", i bilar, osv. Kontrollen av människor brer ut sig mer och mer även i USA och vissa saker som håller på att hända här är litet skrämmande tycker jag. Men fortfarande är variationerna på hur man lever och bor så mycket större än vad de är i Sverige och det är helt accepterat att man kanske har en litet annorlunda livsstil. Eftersom fattigdomen i USA brer ut sig med en alarmerande fart bor fler och fler tyvärr på gatan och till och med i tunnlar under de största städerna. Fattigdomen i USA är skrämmande och borde nog få ett eget inlägg.

Att ha ett större "utrymme" rent allmänt är något jag alltid uppskattat med USA. Eftersom jag alltid varit annorlunda och aldrig velat passa in i någon mall var Stockholm och Sverige litet utmanande ibland faktiskt och jag kände att jag fick göra mig "mindre" än vad jag ville.

När man lämnar sitt hemland och flyttar till ett annat land med en annan kultur förändras man för gott. Man får helt plötsligt mer än en referensram vilket är berikande. Många av de email jag får via bloggen frågor till exempel - hur dyrt är det att bo i USA? Jag kan inte svara på det. De som skriver har svårt att förstå att det rör sig om en hel kontinent med otroliga skillnader mellan olika delar eftersom man är van vid ett land där det inte skiljer särskilt mycket mellan de olika delarna. Jag visste heller inte att skillnaderna var så enorma som de är i USA innan jag flyttade hit. Min referensram har växt mycket.

Eftersom man inom arbetslivet i Sverige ofta inte tycks förstå att utlandssvenskar har en rikare erfarenhet än de som alltid bott i Sverige verkar man ofta diskriminera utlandssvenskarna. Kan det röra sig om avundsjuka eller är det bara okunnighet? Är vi utlandssvenskar litet utmanande eftersom vi har med oss mer än en kultur och har fått erfarenheter som man inte kan få om man bara bott i Sverige? Jag har inga bra svar på de här frågorna tyvärr. Jag har ju ingen egen erfarenhet av detta men har läst en del om att man inte riktigt vet hur man skall "hantera" de som bott utomlands.

Sedan finns det självklart saker jag uppskattar med Sverige och som inte finns i USA - allemansrätten, att det är lättare att få nära vänner, att man inte har samma "våldsamma" historia som USA har, osv. Mina tankar går till Boston idag och de som drabbades av bombåden där.

Jag har alltid trivts i USA trots många utmaningar och jag har växt som person på sätt som jag aldrig skulle ha gjort i Sverige. Summa summarum - jag skulle nog ha rätt svårt att anpassa mig igen till Sverige. Men om jag kommer att bo kvar i USA eller om det blir en annan del av världen, det står skrivet i stjärnorna just nu. Det är alltför många "bollar i luften" just nu som först måste falla på plats.

Vår i Mt Shasta

Åkte in till "stan" (Mt Shasta) igår efter jobbet eftersom jag hade en tid hos min chiropraktor. Då jag fortfarande har känningar av stukningen har jag nu börjat gå hos en mycket kunnig och duktig chiropraktor. Den utdragna läkningen är inte alls konstig för honom. Får lov att återkomma till det i ett annat inlägg troligen.

Det var varmt, runt +22. Solen sken och jag njöt av att inte behöva vara "påpälsad". Att handla en gång per vecka är bra tycker jag eftersom man tvingas att göra en lista - i alla fall gör jag det - och man impulshandlar inte direkt.

Dels brukar jag handla i hälsokostaffären Berryvale och dels handlar jag i den "vanliga" mataffären Ray's. Det finns ytterligare en mataffär där jag handlar ekologisk köttfärs. Det blev besök i alla affärerna igår.

Innan jag åkte tillbaka till Weed fångades mina blickar av alla vackra, blommande träd som fanns utmed gatan där jag parkerade. Det är vår här! :)

Huslån som går till inkasso

Inte nog med att jag försöker ta hand om min mamma från Kalifornien (vilket givetvis blir i begränsad utsträckning), jag har också lyckats få fram att mina hyresvärdar (som också äger huset jag hyr) inte betalar sitt huslån! Det innebär att det kommer att gå till inkasso och de kommer inte att kunna behålla det. När detta sker vet jag inte. Det var exakt samma sak som hände i Lake Shastina där ägaren inte kunde betala sitt lån.

Att jonglera dels min mamma och dels mitt liv börjar bli litet övermäktigt. Jag har ett hyreskontrakt som går ut sista juli i år så jag hoppas att inget drastiskt kommer att hända inom de närmaste 2-3 månaderna men man vet ju aldrig. Tydligen kan sådana här inkassoärenden ta sin tid. Det är en ren epidemi av husägare som inte klarar av sina lånebetalningar. Till och med min vän C och hennes man kommer, som det ser ut, att få lämna sitt hus. I Siskiyou County (där jag bor) har många, många hus lämnats och står tomma. I hela USA är det samma sak. Folk tog lån när ekonomin var bra och klarar inte av sina betalningar nu.

Eftersom jag vet vad som är på gång med mina nuvarande hyresvärdar har jag litet försprång jämfört med hur det var i Lake Shastina. Där togs jag på sängen. Därför har jag sett till att jag vet mer nu när jag började bli misstänksam. Att äga mitt nästa boende verkar vara nödvändigt. Oavsett var det blir.

Därför har jag nu sett till att jag hyrt en postbox i Weed och ett lagringsutrymme som ligger mellan Weed och Mt Shasta. Skulle det bli krisigt kan jag i alla fall få min post och lagra mina saker under en tid. Jag hade inte tänkt förnya mitt hyreskontrakt efter sommaren i alla fall eftersom dessa hyresvärdar bara hyr ut med ett helt års bindning och det blir väldigt uppbundet men att det skulle bli en sådan "dramatisk" avslutning hade jag nog inte väntat mig. En del hyresvärdar hyr ut "month-to-month" vilket ju är bättre. Det jag nu funderar på är att kanske åka till Sverige under en litet längre tid och se om jag kan reda ut min mammas situation men jag måste avvakta litet till. .

Igår pratade jag med min chef om att kanske åka till Sverige under en längre tid så hon är förberedd att det kanske blir så. Jag kan ta ledigt under flera månader men måste ta viss ledighet utan betalning. Mitt mål är att komma bort från den här delen av Kalifornien - jag har fått nog av denna fattiga del av Kalifornien - men innan jag vet mer om min mammas situation är det svårt att riktigt planera.

Sverige skulle inte bli mitt slutmål. Har insett att jag bott utomlands alldeles för länge för att kunna bo i Sverige igen. Men det finns ju andra delar av USA och världen.

Den här vägskylten skulle kunna sitta vid avfarten till Weed.

Bilden lånad från nätet.

Lättsmält

Eftersom mina ögon känns tunga och mitt huvud hellre skulle ligga på kudden :) blir det bara litet musik idag. Hade varit skönt att inte behöva jobba sent idag.

Min mamma ringde vid 5-tiden - jag hann inte ens upp - men hon lämnade inget meddelande. Jag kunde inte somna om och ringde efter ett par timmar. Nej, det hade inte varit något viktigt. Hon klarar inte riktigt av längre att räkna ut tidsskillnaden mellan Sverige och USA. Det är inte lätt när minnet sviker men samtidigt klarar jag ju inte riktigt av att bara sova några få timmar per natt med ett heltidsjobb. Kommer nog snart att skriva ett inlägg här på bloggen om äldrevården i Sverige som jag börjar lära mig litet om och hur det är att vara med om när en människa förändras genom demens - i det här fallet min mamma. Det är en utmaning på olika sätt.

Eftersom jag tillbringar mycket tid vid min dator är det trevligt att ha musik på samtidigt. Jag köpte för flera år sedan ett par helt otroligt bra högtalare och basförstärkare som är kopplade till datorn.

Här kommer några YouTube snuttar (återigen hoppas jag att de går att se utanför USA) med några stora, välkända artister. Litet lättsmält så här på tisdagskvällen (Kalifornien-tid).

Bananjordnötssmör

Eftermiddagsgott - banan med jordnötssnör. :)

Istället för kakor eller något annat sött blir det ofta att burken med jordnötssmör och en banan åker fram när eftermiddagssuget kommer.
Åt aldrig jordnötssmör när jag bodde i Sverige men det är en favorit nu. Gott tillsammans med just banan. Det skall vara "creamy peanutbutter". Ekologiskt. Utan socker eller salt. Bara jordnötssmöret som det är.

Elvis Presley tyckte om smörgås med banan och jordnötssmör. Har aldrig provat den varianten. Ibland lägger man till bacon också. Kort och gott "Elvis sandwich" eller "the Elvis".

Det hade utlovats regn och blåst under helgen men det blev det inte mycket av. Just nu ser jag mörka moln som täcker berget men här i Weed skiner solen.

Tulpanerna som jag köpte till påsk står sig fortfarande. Nu har de slagit ut. Fint.

Lappa och laga med tejp

Många utlandssvenskar bor i välmående delar av USA. Det gör inte jag som bekant. Därför kommer tejp till bra användning. :) Har sett en del bil"skrällen" här som lappats och lagats med all möjlig slags tejp. Så långt skulle jag nog aldrig gå utan ser till att min bil alltid blir reparerad "på riktigt". Eftersom vi inte har någon årlig bilkontroll kör man tills bilen inte fungerar längre. Kan tänka mig att Svensk Bilprovning skulle "slita sitt hår" om de såg vissa av bilarna som kör omkring här. ;)

Däremot kan jag använda tejp om det är litet mindre reparationer och om det är något som jag vet inte är värt att laga med nya delar eller som jag kanske vet att jag inte kommer att använda så länge till.

Eftersom jag försöker bli klar inombords vad jag egentligen skall göra framöver med mitt liv och min tillvaro och var jag skall vara (min mamma måste också finnas med i mina planer eftersom hon inte mår särskilt bra nuförtiden) hade jag ingen lust att ge mig ut och försöka hitta en ny dammsugare när en del av den jag har alldeles nyligen fick en skada.

En del av slangen, där den var ihopkopplad med en hårdare del av plasten, gick helt plötsligt av. Inte helt och hållet utan den satt tillräckligt mycket ihop för att kunna räddas tills vidare i alla fall. Då kom tejpen till räddningen.

Så kallad silvertejp (duct tape på engelska) och gorilla tape (vet inte ens om den sorten finns i Sverige) löste slangproblemet. :) Som tur var hade jag båda hemma och min dammsugare tycks fungera trots ett visst "handikapp".

Skönt att arbetsveckan är slut snart och troligen kommer dammsugaren fram över helgen.

Our menu options have changed

Precis som i Sverige kommer man aldrig numera direkt till en telefonist när man ringer företag och myndigheter utan får gå igenom otal med val - som oftast inte passar. Det är då jag envist säger "agent" i luren för att komma till någon överhuvudtaget.

Här i USA har de allra flesta litet större företag och olika myndigheter gratisnummer fortfarande. Jag minns att det, när jag bodde i Sverige, fanns gratisnumret 020 till de allra flesta medan man numera får vara med och betala. Så om det tar ett tag när man ringer här i USA gör det inte så mycket eftersom det är gratis.

Något som har slagit mig är att det nästan alltid sägs i luren innan man får börja göra alla sina val "Please listen carefully as our menu options have changed." Man kan ju då tro att det faktiskt blivit förändringar alldeles nyligen men det är alltid samma meddelande som kommer - varje gång man ringer. Oavsett om man ringer med en veckas eller flera veckors mellanrum eller ett halvår. Ibland händer det att jag ringt till samma företag eller myndighet flera gånger och varje gång hör jag detta meddelande även om det absolut inte varit några ändringar i deras menyer.

Det här har tydligen även andra reagerat över och här kommer en möjlig förklaring - som självklart skall tas med humor. ;) "Dear caller. We don't enjoy being bothered by people like you so we've created this complex menuing system which, while it hasn't been updated in years, claims it does because we're on the other end placing bets as to how long you're willing to continue pushing buttons before hanging up in frustration."

Det här är en av telefonkulturens "underligheter" i USA som jag inte blivit riktigt klok på. ;) Sägs det något liknande i Sverige när man ringer? Jag minns faktiskt inte.

Jag tror nog mer på den här varianten. ;)

Bilden lånad från nätet.

Måndag med Turkish/Cyprus delight

Hade ställt väckarklockan på ringning i morse. Semestern och spring break var slut. Min morgon blev ännu tidigare än vad jag hade trott eftersom jag vid femtiden vaknade av att en "städmaskin" åkte fram och tillbaka på min gata. Man undrar varför de måste sätta igång så väldigt tidigt. Fortfarande är det mörkt när jag kliver upp vid sextiden. Men det märktes att solen går upp litet tidigare jämfört med för en vecka sedan.

Jag möttes av en grå himmel och regn. Alla väderrapporter hade talat om regn och det stämde mycket riktigt. Jag fick till och med ta fram mitt paraply. Tänker på Stockholm varje gång jag tar fram det eftersom jag köpte det i en affär på Söder. :)

Allt var sig likt på skolan och det verkar som om eleverna "hittat tillbaka" hit efter sin ledighet. Förra veckan var många anställda lediga - det är bäst att passa på när det är litet aktivitet på gång. Min chef hade tagit semester från mitten av mars eftersom hon och hennes syster skulle åka på kryssning, tillsammans med mamman, till östra Medelhavet. Mamman bjöd sina döttrar på kryssningen. Ingen dålig present.

Jag fick höra om deras besök i Rom, på Kreta, i Israel och på Cypern. Givetvis undrade jag hur det var på Cypern efter den senaste tidens omvälvande händelser. Min chef sade att de hade sett att bankerna var stängda och att folk köade vid bankomaterna men som turist är man givetvis inte lika involverad i det hela som de bofasta.
Hörde i morse på nyheterna att en del personer kan förlora runt 60% av sina sparade pengar. Eftersom hela bankvärlden är i "gungning" kan man fundera på var pengarna egentligen är säkra nuförtiden.

Min chef, som är en berest amerikan, brukar alltid köpa med sig något och det hade hon gjort även nu. Hon bjöd på Turkish/Cyprus delight som är en gelé gjord av stärkelse och socker. De enklare varianterna består av gelén som är smaksatt med olika smakämnen. De litet mer påkostade varianterna kan ha nötter som är "inbakade" i gelén. Jag provade några små bitar.