Saturday, January 19, 2013

Rapport från sjukstugan

Tack för alla fina kommentarer och omtanke efter det att jag stukade foten.

Det verkar litet segt med stukningen men jag var i alla fall på jobbet den gångna veckan. Tyvärr steg jag litet fel utomhus för några dagar sedan trots att jag går otroligt försiktigt. Det är nästan omöjligt att gå på den ojämna marken med snö och is. Och då använder jag ändå en gångstav. Självklart var det inte bra och jag märkte att jag fick litet mer ont. Som tur är har jag blivit bättre igen. Men det fördröjde tillfrisknandet märker jag.

Fortfarande kan jag inte ha min normala "tyngd" på den stukade foten och det finns även en viss svullnad. Blåmärkena verkar avta mer och mer som tur är. Har läst att litet mer allvarliga stukningar, vilket det här var, kan ta sin tid. Har inte särskilt ont nu men känner mig fortfarande svag i fotleden.

Skolan satte igång i måndags och det har varit full fart hela veckan. Som tur var kunde C (min vän och kollega) hjälpa till några dagar så att jag inte behövde gå mycket. Jag försöker att inte överbelasta foten. Första skolveckan är alltid väldigt intensiv och det var den här veckan.

Som tur var fick jag ett tillfälligt tillstånd att parkera utanför "min" byggnad även om vi egentligen inte har någon "vanlig" parkering. Eftersom läraren som bröt armen på 19 ställen också arbetar i den byggnaden kanske det hjälpte till att vi båda fick tillstånd att parkera där.

Det var tur att R kunde komma och hjälpa mig eftersom jag hade haft svårt att klara mig själv. Han gav sig av i måndags. Han bor i en mindre RV (recreational vehicle) och åkte söderut till Redding där de haft runt +20!!! under flera dagar. Vi har fortfarande väldigt kallt på nätterna (mellan -5 och -10)och det är därför snön och isen har så svårt att smälta. Solen har i alla fall lyst och det har varit litet varmare på dagarna. Det har verkligen varit det värsta väglaget utomhus med en stukad fot.

Kylan drog även ner över södra Kalifornien vilket gjort att frukt och grönsaker fryst. Det kommer att märkas i affärerna över hela USA eftersom Kalifornien är en stor producent av just frukt och grönsaker. Det blir mer glest i diskarna och högre priser.

Det blir nog litet mer glest med blogginlägg ett tag eftersom jag inte kan vara ute och gå alls just nu och jag är mest hemma eller på jobbet. Inspirationen är inte riktigt på topp. Men det blir förhoppningsvis bättre med det framöver.

Detalj från gångstaven - kommer från ett träd och var en gåva från R för några år sedan.

21 comments:

Charlie sa ... said...

Skönt att höra av dig! Stukningar kan vara så himla besvärliga. Det var olyckligt att du trampade fel dessutom, förstår om det tar tid nu. Bra att du har fått hjälp!

Här är det kallt och snö har kommit i omgångar. Halt på sina ställen. Det gäller att vara försiktig, så lätt hänt att man halkar till.

SKöt om dig, hoppas det känns bättre snart!

KRAM
Lotta

Äventyret framtiden said...

Har tänkt på dig mellan "bokföringsverifikatandet", tänkt att jag skall skriva och fråga. Mera än så har det inte blivit, bara tankar. Skönt att höra att du är på bättringsvägen. Har saknat dina inlägg

Kramar
Karin

Christina said...

Vilken fin gångstav!
Det är skönt att höra att det går framåt men det verkar tufft att arbeta med den stukade foten.
Själv har jag börjat med broddar under skon (köpte på apoteket) och det ger också lite säkerhet när det är halt. Rekommenderas till alla även om alla säger att ja, broddar, det ska de börja med när de blir lite äldre!

Bettan said...

Gott att höra att det går framåt! Det tar tid med stukningar, och det gör grymt ont när man trampar fel...
Vilken snygg gångstav! DEN hade jag gärna haft. Går med hjälp av krycka, och den hade varit mycket roligare att använda. Får nog skicka ut gubben i göteborgsskogarna och se om han kan hitta något. ;)
Kram

olgakatt said...

Hoppas det går framåt allt fortare. Jag stukade en fot rejält för några år sedan och lyckades klara mig hyfsat med hjälp av att snöra mina vandringskångor ganska hårt och använda två gångstavar. Men läkningen tog ett par månader, faktiskt.

olgakatt said...

Hoppas det går framåt allt fortare. Jag stukade en fot rejält för några år sedan och lyckades klara mig hyfsat med hjälp av att snöra mina vandringskångor ganska hårt och använda två gångstavar. Men läkningen tog ett par månader, faktiskt.

Anonymous said...

Hoppas att du snart blir blir riktigt kry. Skönt att du hörde av dej, man blir nästan lite oroligt...
Må så gott,
hälsningar Lena

Unknown said...

Hoppas du blir helt bra snart. Kram

Anne-Marie said...

Lotta: Tack Lotta! Det var olyckligt med snedsteget. Eftersom det är så kallt på nätterna smälter inte snön alls så mycket på dagarna som den "borde".
Inte roligt med en stukning som var rätt allvarlig. Jag har annat jag måste göra. Men vad gör man.
KRAM!

Anne-Marie said...

Karin: Tankar kan vara bra också. :) Luften gick ur mig när det här hände så har inte läst andra bloggar heller. Såg att du skrivit en massa inlägg hos dig trots att du har så fullt upp kring dig.
Jag hoppas att det skall bli mycket bättre snart. Kramar!

Anne-Marie said...

Christina: Jag har inte använt gångstaven egentligen alls tidigare men den är perfekt nu.
Broddar tror jag man kan använda oavsett ålder. Jag har inga men vet inte om de skulle ha hjälpt när jag föll. Har aldrig varit med om sådan is tidigare. Den var superhal. Och nu tror jag att det skulle vara för "ojämnt" med broddar. Vi har något liknande här.

Anne-Marie said...

Lisbeth: Jag var litet olyckligt när snedsteget hände men det verkar ju ha rättat till sig en del. Tror att jag skulle ha varit mycket bättre idag om det inte hänt.
Gillar faktiskt min gångstav även om jag självklart skulle föredra att gå som "vanligt". Kram!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Tydligen är det så att just ligament läker långsamt. I alla fall är det vad man säger på olika hemsidor.
Vet att det kan ta lång tid. Så länge som jag blir bättre och jag kan gå bättre får man vara glad. När jag blir litet bättre skall jag börja träna fotleden mer eftersom jag vet att det behövs.

Anne-Marie said...

Lena: Tack för din omtanke. :) Jag hoppas också att jag blir bättre mycket snart. Men så länge det finns snö och is är det vanskligt utomhus.

Anne-Marie said...

Maria: Tack! :) Tänkte på dig häromdagen och undrade hur fotokursen går. Jag hade aldrig kunnat genomför alla "hemläxor". Kram!

Annika said...

Skönt att höra att det går framåt för dig.
Skönt!!
Du får ta det försiktigt på hala och isiga vägar ett tag framöver.
Stora kramar!!!

Desiree said...

Väldigt skönt att du mår bättre som sagt även om det var osis att du trampade lite snett så att läkandet av foten fördröjdes. Det är ju superbra att du kan parkera så nära byggnaden du jobbar som möjligt just nu medan foten läker. Jag hoppas att du snart är helt återställd.
Stor kram
Desiree

Anonymous said...

Very nice post. I just stumbled upon your blog and wanted to
say that I have truly enjoyed browsing your blog posts.
In any case I will be subscribing to your rss feed and I hope you write again soon!
My page - Alanya Oba

mammaxtre said...

Känner igen mig så i både text och rubriker när jag kikar in här hos dig. Min stukning visade sig vara en fraktur :-(

Hoppas du ska bli bra i foten snart.

Anonymous said...

Сполна верно! Это отличная идея. Я Вас поддерживаю. [url=http://profvesti.ru/o-stroitelstve-bani.html]алтайский строительный портал[/url]

Mrs Clapper said...

Hur mår du nu? Hoppas att det är bättre, länge sedan man såg dig på bloggen så jag hoppas allt är bra!