Bloggtankar i januari
Just nu är det dåligt med inlägg här på bloggen. Att arbeta 40 timmar/vecka och inte må som jag brukar tar faktiskt på krafterna.
Den stukade foten blir mycket långsamt bättre. Har läst att litet mer allvarliga stukningar kan ta sin tid - men jag börjar bli litet otålig. Jag tar det lugnt och går försiktigt eftersom jag helt enkelt inte kan gå lika snabbt som vanligt. Fotleden har fortfarande en viss svullnad och den vanliga styrkan finns ännu inte där som den brukar.
Dessutom var jag tvungen att gå till chiropraktorn i förra veckan eftersom jag fick väldigt ont i vänster höft och knappt kunde gå på grund av detta. Att inte kunna gå som vanligt pga stukningen hade troligen orsakat en obalans i ryggen. Tur i oturen var vi lediga förra måndagen och jag hade hjälp av R igen så jag blev körd till Mt Shasta.
Chiropraktorn visste precis vad som behövde göras och ett par dagar senare var jag i stort sett återställd. Det visade sig att jag inte hade varit där på 10 år så det är väl ett rätt gott betyg för min rygg. :) Tack och lov att det finns chiropraktorer. Jag har fullt förtroende för "min" chiropraktor och jag vet att när han drar och knycker i olika kroppsdelar så blir det bättre.
Att inte kunna vara ute och gå är konstigt. Jag som brukar vara ute på promenader i stort sett varje dag. Men foten har inte tillräckligt med styrka ännu. Det gör inte direkt ont utan är mer en känsla av en viss svaghet. Därför blir det inga bilder tagna. Att vara hemma och på arbetet gör ju att fotomotiven onekligen blir något begränsade.
Jag som hade anmält mig till en fotokurs nu i januari. Den fick jag avboka eftersom jag insåg att jag inte skulle klara av uppgifterna efter stukningen.
Mina tankar har också gått till min mamma de senaste dagarna. Hon fick besked i förra veckan att de nu, efter olika prover och kontroller, kommit fram till att hon har något som kallas vaskulär demens. Har läst en del om denna sjukdom och flera av symptomen stämmer. Hon är fortfarande vid relativt gott mod men självklart blir hennes vardag inte vad den brukade vara.
Eftersom både hon och jag är personer som hellre tar litet mer alternativa preparat än de "vanliga" medicinerna (som har 1 miljon biverkningar) har jag hittat en produkt som kanske skulle kunna hjälpa henne.
En del forskning har gjorts här i USA att kokosolja kan hjälpa personer med minnessvårigheter och olika typer demens.
Jag tar till exempel ingen "vanliga" anti-inflammatorisk medicin utan ett preparat som heter curcumin. Det är ett extrakt från gurkmeja. Använder också en gel som är gjord av arnica (har inte hittat något annat ord på svenska). Båda preparaten skall hjälpa när man har svullnad och inflammation.
Dagarna rullar på trots att jag inte kan göra så mycket. Ser fram emot när jag kan röra mig mer som vanligt.
Bilderna lånade från Swanson Vitamins.
10 comments:
En lite allvarligare stukning är inte att leka med! Jag stukade foten oktober 2011 och det tog säkert ett halvår innan jag kände mig som vanligt igen, innan jag kunde springa.
Så himla trist med foten och stukningen. Jag hoppas innerligt att du snart känner dig helt återställd så att du kan njuta av promenader igen. Tur i oturen om man ser det så är det iallafall rätt tidpunkt på året att stuka foten när vädret kanske ofta inte är så kul ändå. Men det är bra att foten läker även om det tar sin tid. Förstår att du är otålig men läkningen måste nog bara få ta sin tid.
Kram!
Ja, sådant där kan nog verkligen dra ut på tiden, tyvärr.
Men i sinom tid blir det bra igen.
Du måste ha tålamod, även om jag förstår att du vill UT!
Så tråkigt med din mamma också :-(
Inte roligt för dig att vara så långt hemifrån nu.
Stora kramar!
Krya på dig. Kramar <3
Eastcoastmom: Nej, den här stukningen var inte att leka med. Nu har vi i alla fall ingen is och snö längre på marken vilket underlättar. Så fort jag är litet bättre måste jag träna upp styrkan eftersom jag absolut inte vill ha en svag fotled.
Desiree: Det är nog litet lättare faktiskt att ha en stukning på våren och sommaren med tanke på väglaget. Det kom litet, litet snö häromdagen och jag hade ingen aning om vad som fanns under snön. Kändes hur farligt som helst att gå till bilen bara.
Jag vet att det tar tid - får försöka tåla mig. :) Kram!
Annika: Tålamod är inte det lättaste alltid. Vet inte om jag kan göra något ytterligare än det jag gör för att skynda på läkningen. Var hos naturläkaren jag gått till i höstas (när jag tappade hår pga shampoot) och han gjorde akupunktur. Har aldrig varit med om det tidigare. Har nog egentligen inte sett så stor förbättring heller efter behandlingen. Får fråga honom på fredag när jag har en ny tid.
Det känns både bra och trist betr. min mamma. Nu vet vi vad som hänt men samtidigt kommer det ju att bli sämre framöver. Stor kram!
Maria: Tack! :) Jag gör mitt bästa. Kram!
Jag stukade foten ordentligen för många år sedan och fick då övningar att göra för att bygga upp den där svagheten du skriver om och den obalans jag kände i foten. Sjukgymnasten sa att jag skulle göra dessa övningar efter bara ett par dagar fast det gjorde ont och så, det skulle skýnda på läkprocessen och göra att foten inte blir stel och ostadig i framtiden. Bara ett tips om du vill sök upp en sjukgymnast. Lycka till och hoppas du blir bättre snart.
Anonym: Tack för dina råd och tips och omtanke. Jag gör litet försiktiga rörelser med foten men då jag steg litet snett veckan efter det att jag stukat foten får jag ta det väldigt försiktigt. Kan inte "riva upp" det som skadades igen. Men jag är väl medveten om att det kräver övningar som tränar rörlighet och styrka och även att ev. ärrvävnad kan "brytas upp". Har hittat en del olika övningar via nätet som rekommenderas vid stukad fot.
Post a Comment