Svensk natur

Det sägs att svenskar har en alldeles speciell relation till naturen. Det tror jag stämmer eftersom vi har rätten att gå och vara i stort sett var som helst - Allemansrätten ger oss den möjligheten. Jag insåg aldrig hur lyckligt lottad jag var innan jag kom till USA.

Att enkelt inte kunna vara i naturen är troligen en av de saker som jag tycker är jobbigast med att bo i USA. Jag kan spy på skyltarna som stirrar mig i ansiktet och säger "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Det är helt enkelt en trist och fientlig inställning som man har här i USA och hur den går ihop med amrisarnas generellt vänliga sätt gentemot folk fattar jag inte riktigt. Rädslan för att någon skall komma in på privat mark är en del av det amerikanska samhället och den amerikanska mentaliteten som jag inte fattar och troligen aldrig kommer att förstå. Jag tror inte ens att jag vill förstå eftersom det går emot min egen känsla. Ni som bor i Sverige, var tacksamma för att ni har Allemansrätten och njut av möjligheten att kunna ta del av den fantastiska, svenska naturen. Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort detta privilegium.

Här i USA finns stora nationalparker som man kan åka till men det är inte det jag saknar. Jag saknar möjligheten att enkelt kunna gå ut i naturen. Vi har faktiskt en promenadstig runt skolan som går genom den skog som finns där och det är en fin promenad men det känns fortfarande rätt begränsat. Där jag bodde i Sollentuna hade jag en rätt stor skog alldeles i närheten och en sjö, Rösjön, (en riktig sjö - i mina trakter finns många anlagda sjöar vilket också känns helt främmande) som givetvis var öppen för allmänheten. Jag minns att jag ofta tog kvällspromenader i skogen efter att ha jobbat och på hösten var det svampplockning som lockade. När jag skriver det här kan jag känna hur mycket jag saknar de här möjligheterna.

Naturen som finns i Stockholsmområdet är fantastisk tycker jag med all grönska, alla blommor och alla sjöar och vattendrag. Naturen där jag bor nu är mäktig på sitt sätt men den är karg och inte alls lika inbjudande. Kalifornien har helt enkelt inte någonstans den natur jag var van vid när jag växte upp. Det finns troligen delar av USA där det finns liknande natur men den ligger långt härifrån. Eftersom naturen känns viktig måste jag nog se till att jag kan bo närmare den sortens natur som jag känner mig hemma i. Vi får se var jag hamnar. Kanske det inte ens är USA:)

Jag har inga egna svenska naturbilder här i USA men här kommer ett par som min mamma tagit och skickat till mig. Vitsippor och blåsippor. Härliga vårbilder.