Monday, January 10, 2011

Fingeravtryck

Tänk att behöva resa 5 timmar i vardera riktningen med bil bara för att lämna fingeravtryck. Det finns kontor till och med i mina trakter där man kan lämna fingeravtryck men immigrationsverket godkänner inte dessa. Så då är det bara att åka. Resan är avklarad och det var verkligen trevligt att komma bort från Weed några dagar.

Vädret var kanon när vi åkte till Sacramento men sedan blev det kallt, dimmigt och duggregn hela tiden. Jag trodde jag skulle ha en massa trevliga bilder men det blev ingenting av det.

Dagen vi kom till Sacramento besökte vi IKEA. Man blir litet nationalistisk nästan när man ser de blå-gula färgerna på affären och alla svenska namn. Billy bokhyllan fanns där givetvis. ;) En burk lingonsylt och en stor Marabou chokladkaka blev mina inköp. Vi åt faktiskt middag på IKEA - köttbullarna var riktigt goda!

Så vad det då dags på morgonen att bege sig till Sacramentos Application Support Center - som det så fint heter. Där låg dimman tät när jag kom. Flera andra bilar fanns där och exakt klockan 8 öppnades dörrarna. Mitt besöksbrev kontrollerades tillsammans med mitt Permanent Resident Card (det officiella namnet på det gröna kortet) och mitt körkort.

Numera lämnas alla fingeravtryck elektroniskt. Först tas en bild av alla fingrarna på vänsterhanden, sedan samma sak på högerhanden och till slut tas avtryck av ett finger i taget. Alla 10 fingarna skall kontrolleras. Jag hade läst tidigare om att många får ta om sina fingeravtryck eftersom förvånansvärt många avtryck inte är användbara. Kvinnan som tog mina fingeravtryck fick prova flera gånger för några fingrar. Litet undrande var jag om mina avtryck var okej. Fingeravtrycken sänds till FBI som kontrollerar om man är en person med ett straffregister.

Idag kom faktiskt redan ett mejl från immigrationsverket att mitt ärende nu kommer att överföras till Sacramentos kontor (det är ett annat kontor än där jag var i förra veckan) och att jag kommer att få ett brev med datum för intervju och prov. Mina fingeravtryck måste alltså ha godkänts av FBI. Det var en lättnad.

Nu är det bara att vänta igen. Ingen vet hur lång tid det tar innan man blir kallad. Det som gäller nu är att plugga de 100 frågorna och svaren eftersom jag måste kunna alla när jag har min intervju.

Idag satte skolan igång och det var full fart med elever och lärare. Skönt faktiskt att vara tillbaka i jobbrutinen.


Bilden är lånad.

8 comments:

Katarina said...

Skönt att det är gjort nu! Jag kan framför mig se den beskrivning du berättat om din resa och kontoret där man gör fingeravtrycken vid. Då jag var på samma ställe för exakt ett år sedan, i januari 2010. När man väl är där går det undan.

Skönt att få ett break från Weed, se lite annat och göra andra saker, sedan kanske man uppskattar sitt egna ställe desto mera?!

Hoppas på en snabb handläggning nu innan nästa steg.

Äventyret framtiden said...

Jag inser att ju större kontinent man lever på och i, desto större är också den byråkratiska kvarnen.
Här på en liten ö i havet, där vi nästan alltid klagar på att allting tar onödigt lång tid, går allting väldigt, väldigt mycket snabbare i jämförelse med vad du får finna dig i.
Skönt att du har kommit så här långt på vägen mot målet!
Kram
Karin

olgakatt said...

Varje gång man passerar immigration på flygplatsen vid inresa i USA får man numera lämna alla fingrars avtryck också plus att man fotograferas. Nästa steg är nog att man måste lämna DNA... men man slipper svära på att ens förfäder inte varit kommunister i alla fall, alltid ett framsteg. (Hur man nu skulle kunna ha vetat det).

Annika said...

Kan berätta att en kompis här i DC blev kallad 16 dagar efter att hon lämnat fingeravtrycken, så nog går det fort ibland.
Skönt att du nu gjort detta. Ett steg närmare!
Kram!

Anne-Marie said...

Katarina: Kul att du vet vilket kontor jag besökte. Det var väldigt skönt att komma bort från Weed ett tag. Faktiskt hade jag ingen längtan tillbaka utan kunde ha stannat borta längre. :) Nu gäller det att jag memorerar alla 100 frågorna och svaren. Har redan memorerat de flesta men litet mer pluggande måste jag göra.

Karin: Kan tänka mig att Åland har mycket smidigare processer än vad stora USA har. Hela den här medborgarskapsprocessen har snabbats upp mycket under de senaste åren. Tidigare kunde det ta flera år. Nu lyckas de flesta få sina medborgarskap inom ca 6 månader om allt flyter på. Kram!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Ja, det har ändrats mycket när det gäller passkontrollerna. Av någon anledning behövde jag inte fotografera ögonen när jag kom tillbaka till USA i mars 2010. Numera behöver också folk med gröna kort gå igenom det. Ja vem vet, kanske det blir DNA-prov snart. :) I USA blir man ju också naken-scannad eller "tafsad på", vilket väl inte är fallet i Sverige ännu. Denna kommunistskräck är otrolig.

Annika: Det var snabba ryck. Jag måste kunna alla frågor och svar mycket snart - vilket jag i stort sett kan. Det blir ytterligare två långa resor till Sacramento. Men då får jag åka själv. Kram!

Mimmi said...

Kanske inte rätt inlägg att lämna min kommentar på ,men du nämnde "tafsandet", och jag lovade att återkomma ang. min säkerhetskontroll när jag flög till Sverige i December.

Det gick väldigt smärtfritt!

Stod bakom en äldres dam som hade några lager kläder på sig (typ kofta, väst, tröja m.m.), hon blev skickad till "nakenscannern", jag fick gå igenom metalldetektorn, inget pep, så jag behövde inte bli tafsad på. That was it!!

Det var väl ren tur, för vissa blev scannade, och andra inte, men jag blev väldigt glad över att inte behöva scannas, eller bli tafsad på. :o)

Anne-Marie said...

Mimmi: Vad skönt att du slapp "tafsandet". Har förstått att det finns tre varianter av kontroll: vanlig metalldetektor, scanner och "pat down". Har inte riktigt förstått hur de väljer ut vem som skall gå igenom vad. Men man kan tydligen slippa båda scannern och kroppskontrollen. Får hoppas på det när jag reser till Sverige någon gång framöver.