Thursday, October 23, 2014

Skolminnen

Det förra inlägget om särskrivningar gjorde att jag började fundera på hur vi fick lära oss att skriva när jag gick i skolan. Självklart kom även andra skolminnen upp till ytan.

Enebyskolan i Enebyberg (passande namn eller hur ;)) var min lågstadieskola. På den tiden promenerade och cyklade man eller åkte spark på vintern för att komma till skolan. Min klass hade flera olika lärare vilket troligen inte var det bästa och klassen blev "pratig". Det sade alla lärare - även när vi gick på mellan- och högstadiet.


Så här såg skolan ut i början av 1900-talet. By Åkers fotografier (Åkers fotografier) [Public domain], via Wikimedia Commons

Jag kunde läsa innan jag började skolan och även skriva litet enklare texter. Men på lågstadiet fick vi lära oss att texta väl - minns att vi hade linjer som vi fick hålla oss inom - och att sätta samman meningar. Självklart ingick det att lära sig ord och säkert enklare grammatik. Exakt hur enkelt eller svårt det var minns jag inte. Jag hade alltid lätt för att läsa och skriva och fick ofta läsa högt under lektionerna.

När jag gjorde litet efterforskningar kring just särskrivnings"fenomenet" läste jag att man under många år haft undervisning i svenska skolor där barn fått lära sig att skriva längre, sammansatta ord med bindestreck. När de väl lärt sig orden har bindestrecken tagits bort men orden har kanske fortfarande skrivits som separata ord. En teori till varför så många särskriver ord. Jag har inget som helst minne av att vi på min tid i skolan fick skriva sammansatta ord med bindestreck. Minns någon annan detta?

På 60- och 70-talen var det fortfarande relativt ordningssamt i skolan och vi hade oftast det lugn som krävs för att kunna lära sig olika ämnen. Och de allra flesta lärare hade auktoritet som gjorde att eleverna faktiskt lyssnade. Vi hade till och med betyg i ordning och uppförande fram till 1970. Varför togs det bort? Under sommaren läste jag en artikel hos Dagens Nyheter som beskriver en vikaries erfarenheter från en skola i Botkyrka. Han fick en chockartad upplevelse av en skola i upplösning. I alla fall var det så på skolan där han vikarierade: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/
Ni som bor i Sverige och kanske jobbar inom skolan eller har barn - är det verkligen så här kaotiskt numera? Förhoppningsvis är det inte så i de flesta skolor. Jag satt med öppen mun när jag läste artikeln och kände mig smått olustig.

Som artikelförfattaren påpekar är skillnaderna stora i Stockholmsområdet. Att gå i en skola i Danderyd är troligen inte alls samma sak som att gå i en skola i Botkyrka. Hela min skoltid var i Danderyd tills jag gick ut gymnasiet. Och det framkommer mycket klart i artikeln att det i stort sett inte finns någon respekt hos skolungdomarna för de vuxna inom just den skolan. Det har jag tyvärr även sett exempel på när jag varit på besök i Stockholm och i Sverige. Efter att ha bott så många år i USA är det ibland främmande att se den respektlöshet som en hel del barn och ungdomar har i Sverige. Så är det inte där jag bor i USA.

Skolan är den plats där vi tillbringar väldigt många timmar och år och den formar oss på olika sätt. Vad har du för skolminnen?

Jag tyckte inte om matte när jag gick i skolan. Numera har jag inga så starka känslor kring matematik men kan relatera till detta citat. ;)


Bilden lånad från http://becuo.com/funny-hate-quotes

25 comments:

em said...

Både i engelsk och svensk modersmålsundervisning har man delat upp orden i stavelser med bindestreck. Titta i vilken gammal svensk läsebok som helst, så ser det ut så. I USA gavs det ut "One Syllable Books"
(http://bastmattan.blogspot.se/2014/03/lasning-en-oumbarlig-rattighet.html), i den tron att det skulle underlätta läsninlärningen. Att man då delade av även sammansatta ord i svenskan är kanske logiskt, även om jag inte är övertygad om att det förenklar läsningen — men jag tror inte heller att särskrivningen stammar därifrån. Det kan snarare bero på en ovana att läsa löpande text.
Stökiga amerikanska skolor är inte heller ovanligt, jag har haft vänner som arbetat i skoldistrikt som inte varit en bit bättre än våra värsta svenska skolor.
Redan Laura Wilder Ingalls, beskriver i sin bok Farmer Boy (Farmarpojken), hur svårt det var att vara lärare på den tiden. För att inte tala om Bel Kaufmans bok "Up the Down Staircase" från mitten på 60-talet, som beskriver stöket i en storstadsskola. (Bel Kaufaman , som fortarande gav föredrag när hon var 100 år, dog tidigare i år 103 år gammal). Det har sagts mig, att den på pricken beskriver hur många lärare har haft det — och förmodligen fortfarande har det.
Margaretha

Gunnel said...

Jag har jobbat många år i skolan och den har förändrats under tiden. Det är betydligt stökigare och pratigare idag än förr, men jag kan inte säga att jag känner igen mig från all skräckhistorier jag läser om olika skolor. Det stämmer säkert in ibland, men jag har haft turen att jobba i mindre skolor och då blir det automatiskt enklare. Trevlig helg.

familjenlalloo said...

Mina barn, som har gått t.o.m. trean resp. femman i amerikansk skola, tycker att det är mycket stökigare här i Sverige; pratigare, sämre arbetsro, mindre respekt för lärarna och framför allt svär barnen mycket mer här. Deras svenska skola är förhållandevis bra för att vara i Sverige.

Anonymous said...

Hej, ja det fanns ju inte massa.
Hjälpmedel, det var penna och sudd.
Och papper. Tänk jag tyckte det,
var mysigt i skolan. Ibland,
längtade man att man skulle äta
lunch. Oj, va gott det var i bland.
Men inte första dagens soppa. Det,
luktade vidrigt. Den första dagen,
den kommer jag att minnas för evigt.
Hälsningar Stig.......

arvidochlydia said...

Visst är det stökigt i svenska skolor. Mina 3 barn har både gått i kommunala skolor och i friskolor. Det är stor skillnad till friskolornas fördel, men även i dem är det alldeles för stökigt för att eleverna ska få rimlig arbetsro. Tror att detta är en av de viktigaste orsakerna till den svenska skolans ständigt försämrade resultat vid internationella jämförelser.

Annika said...

Jag är så glad att Karolina gick i skolan i Fairfax County, du anar inte.
Hennes grund och HS-utbildning så top of the line. OCH respekt? OH you bet! Både mot lärare, elever och material.
I engelska språket har de drillats hårt av BRA lärare, hela tiden. I HS på IB-nivå.
Nu är det ju college, och jag har inte samma koll längre, som du vet.
Men skoltiden, de första 13 åren, har jag egentligen bara gott att säga om. OCH hon klagade egentligen aldrig trots alla uppgifter, läxor och aktiviteter.
Min egen skolgång i Bromma i Sthlm på 70-80 talen var OK. OCH ja, jag tycker att vi fick lära oss korrekt svenska. Läraren rättade med rödpenna, gick igenom våra fel. Förklarade väl. Vi hade otaliga prov i grammatik, uppsatsskrivning både på ämne, och fritt.
Särskrivningar fanns inte på kartan. De och dem fick vi lära oss skillnaden på. Även hur man använder var och vart. Vi fick inte skriva våran, eran, vårat, erat. Det skulle vara vårt, ert, vår, er. etc etc. BRA, jag är tacksam över att ha blivit drillad i svenska språket. Tacksam över lärare som förklarade grammatik på ett bra sätt (det är ju inte lätt).
I låg och mellanstadiet hade vi rättskrivning. Vi hade även välskrivning. OCH vi tilldelades prov i läsförståelse flera gånger i veckan.
Svenska skolan borde nog föra in lite sådant igen. Blir lite kall då jag ser hur vissa skriver, oftast yngre.
En kompis till mig som bott i Sverige i 7 år flyttade nyligen hit till USA med sina två flickor o make. De har tidigare bott här. OCH nu är det dags för ännu en vistelse här för dem.
I svenska skolan i en liten landsortsstad fick flickorna sitta med öronkåpor i klassrummet för att kunna få lite ro. HUR galet är inte det??? Här skulle det aldrig förekomma, aldrig.
Är väl medveten om att skolans kvalitet i USA skiftar från kommun till kommun. Dock, bor man i en kommun där skolan är bra, ja då är den bra!!
Trevlig helg och stor kram!!

Anne-Marie said...

Margaretha: Jag kan faktiskt inte minnas att vi hade ord uppdelade på det sättet men kanske jag har glömt. Det är ju ett tag sedan jag lärde mig skriva.
Tror att det finns flera förklaringar till särskrivningarna men de tycks ju ha ökat lavinartat de senaste åren vilket ju kanske skulle motsäga teorin om bindestreck som delar upp orden vid läsinlärning.
Jag tror att många är ovana helt enkelt att läsa längre texter numera och har svårt för långa ord. När jag var barn läste vi böcker. Det fanns ju inga mobiltelefoner och datorspel.
Självklart att det finns stökiga amerikanska skolor men respektlösheten gentemot vuxna är mera utbredd i Sverige - det vågar jag säga utan tvekan.
Känner tyvärr inte till någon av böckerna som du nämner. Jag skulle inte vilja vara lärare. Det måste vara ett av de tuffaste yrken som finns.

Anne-Marie said...

Gunnel: Bra att få bekräftelse från någon som jobbat i skolan att det faktiskt blivit mera stökigt. Inget jag egentligen tvivlade på men du har ju egen erfarenhet på plats.
Storstadsskolor har nog mera stök - både i USA och i Sverige - medan de mindre skolorna har det litet lugnare.
Ha en fin helg!

Anne-Marie said...

Sara: Du har ju verkligen "färsk" erfarenhet av detta och jag har också läst hos dig om detta med den stökigare skolan i Sverige.
Respektlösheten tycker jag är bland det mest påtagliga om man jämför USA och Sverige.
Eftersom vuxna inte tycks ha "rätten" att vara auktoriteter i Sverige blir det ju därefter.

Anne-Marie said...

Stig: Ja, papper, penna och suddgummi var det jag hade när jag började lågstadiet.
Jag hade faktiskt inga riktigt bra erfarenheter från grundskolan eftersom jag blev mobbad. Barn och ungdomar kan vara elaka.
Maten i skolorna jag gick i var bra på 60- och 70-talen. Mycket bättre troligen än idag.

Anne-Marie said...

Arvidochlydia: Intressant att du kunnat jämföra olika slags skolor.
Det stora problemet i Sverige tror jag är att vuxna inte har "rätten" att vara auktoriteter. Så är det inte i USA. Där får vuxna faktiskt säga ifrån. Finns det inga auktoriteter tar barnen och ungdomarna över och utan riktlinjer blir det självklart stökigt.

Anne-Marie said...

Annika: Vet att ditt skolområde är riktigt bra. Så fint att Karolina fick den starten i livet. Just respekten är en mycket stor skillnad mellan Sverige och USA och det märks i skolan och ute i samhället.
Nej, nu har du fått släppa taget litet. :) Tror nog att Karolina klarar det jättebra att vara en bit bort.
Du började ju i skolan litet senare än vad jag gjorde så det där betyget "ordning och uppförande" fanns inte då.
Rödpenna var en självklarhet. Finns det alltså inte numera? Barnen kanske blir kränkta om de får rättningar. ;)
Felaktig användning av "var" och "vart" tycks också ha brett ut sig. Ser det egentligen överallt numera.
Jag skriver fortfarande "skall" - det var det jag lärde mig. Och "dig"/"mig"/"sig" och inte "dej"/mej"/"sej". Jag skulle ha varit mer uppmärksam på svensk grammatik - tyckte det var onödigt eftersom jag ju kunde svenskan. Men det har jag märkt senare att jag inte alls behärskar den svenska grammatiken lika bra som till exempel den engelska.
Det verkar ju helsjukt att behöva ha öronkåpor. Men ljudnivån har nog trissats upp allteftersom både på dagis och skolorna. Här i min skola säger lärarna ifrån på skarpen ibland - och det är ändå college. Och eleverna bryr sig.
Tror nog att det knappt finns samma kvalitet på skolor i Sverige som de bra skolorna i USA har.
Tack för en lång och intressant kommentar. :)
Ha en fin helg! Stor kram!!

FREEDOMtravel said...

Visst har man skolminnen! Jag gick klass 1-7 i Skåne, och sedan från 8:an i Stockholm. Det blev en förslappning att komma hit... Vi hade gått igenom nästan all grammatik, sedan kom jag hit och så började det pratas om vad substantiv och verb är... det kändes jättekonstigt. Jag bad att få slippa svenska-lektionerna och bara gå på provet. Det var ok mot att jag läste några böcker och recenserade dem. Och ja, provet var löjligt enkelt... ;)

Idag tror jag, som du skriver, att skillnaderna är jättestora mellan olika platser. Har pratat med lärare i Botkyrka som beskriver att det kommer nya elever hela tiden, en del är analfabeter, andra är traumatiserade. Vilken utmaning för lärarna!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Intressant att det var så stor skillnad mellan Skåne och Stockholm. Man undrar om det kan bero på att det finns fler invandrare i Stockholm och att det var därför som man låg efter i till exempel grammatiken. Det låter ju inte som någon vidare nivå på undervisningen.
Det är nog väldigt stor skillnad mellan Danderyd och Botkyrka. Min mamma var lärare i Rinkeby (också många från olika länder) och hon tyckte det var väldigt utmanande.

lenaiwales said...

Visste inte ens om att det var en debatt om särskrivning i Sverige!! Många intressanta kommentarer i förra inlägget och ska tänka mer på det i fortsättningen när jag själv skriver. Visst har skolan ändrats. Trevligt skrivit om skolminnen!

Anna Nilsson said...

Jag började skolan -73 i Göteborg. Jag hade en äldre fröken av den gamla skolan, men minns att vi fick sätta bindestreck i långa ord för att förenkla. Men är trots det allergisk mot avstavningar....
Kram Anna N

Channal said...
This comment has been removed by the author.
Channal said...

Jag älskar mitt jobb och stormtrivs att jobba med eleverna. De allra flesta är duktiga och trevliga. Även föräldrarna. Sen finns det alltid barn som mår dåligt eller har det svårt av olika anledningar. Jag är trött på massmedia som skriver mkt negg. Vi har hela samhället i skolan. Det som skrämmer mig under de senaste åren är segregationen. Att det lavinartat har blivit olika skolor... skulle kunna skriva mkt om detta. En skola för alla och där speglingen finns av varandras olikheter är bäst. Sen att det finns friskolor som gör vinst med våra skattepengar är VIDRIGT!! Barn ska få kosta pengar! INTE tjäna pengar på skolan och se elever som varor! Helt sjukt och unikt i världen. Något har gått fel! Hoppas verkligen det blir ändring på det.

KRAM och Trevlig helg! Anna

Anne-Marie said...

Lena: Jag visste egentligen inte heller om debatten om särskrivningarna. Råkade "snubbla över" detta för inte så länge sedan. Jag har inte sett särskrivningar hos dig vad jag minns. Tycker du skriver jättebra.
Just det här med särskrivningar tycks väcka en hel del känslor.
Roligt att du tyckte om mina skolminnen. :) Om du har lust att titta på en rolig Facebooksida om just särskrivningar kan jag tipsa om: https://www.facebook.com/sarskrivning - den har 115,000 anhängare!
Har fått mig en hel del goda skratt via den sidan.

Anne-Marie said...

Anna: 1973 gick jag på mellanstadiet så hade kommit ur den första skrivträningen. Kanske jag förträngt bindestrecken - vem vet. Det är ju ett tag sedan. ;)
Särskrivningar är både irriterande och roliga - som jag tipsade Lena om finns det en Facebooksida med litet hårresande exempel.
Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Vad roligt att du kommenterade - hoppades att du skulle dela med dig av din vardag. :)
Så bra det låter att skolan där du jobbar är positiv och trevlig. Verkligen skönt att få den sortens "rapport".
Det där med olika slags skolor fanns inte riktigt när jag (och du) gick i skolan. Säkert fanns det privatskolor men de allra flesta var ju de statliga skolorna.
I USA finns det en hel del skolor som är privata och där det kostar pengar att gå. Inte direkt där jag bor men i större städer.
Tack för att du delade med dig!
Ha en fin helg! Kram!

Andra året i Hjo said...

Jodå, jag minns och vet att just så fick vi lära oss sammansatta ord. Och bindestrecket togs bort utan vidare förklaring. Kanske finns förklaringen i någon mån där. Men jag tror att särskrivningen har vunnit terräng på senare år.
Skolan i Sverige är skrämmande. Nog måste väl läraren ändå antas vara den person i klassrummet som besitter mest kunskap.
Ok. Jag har förresten lagt till din blogg på min lista jag besöker. Hoppas det går för sig.

Anne-Marie said...

Hans: Jag kanske har glömt det där med bindestrecket. Tror att jag upplevde att jag kunde läsa och skriva en hel del redan innan jag kom till skolan och tyckte att vissa saker var "onödiga". :)
Man tycker ju att läraren borde vara den som har mest kunskap och den som skulle respekteras men i Sverige verkar barn och ungdomar ibland helt ta över. Så är det oftast inte i USA.
Tack för länken! Jag har tänkt att jag skulle lägga till dig i min lista länge men så har det inte blivit av. Kommer att länka till dig också.

Pettas said...

Särskrivningar har förekommit länge om man tänker sig själv som tillräckligt längelevande:). Jag kan inte minnas att vi lärde oss skriva svenska med bindestreck överhuvudtaget, annat än där bindestrecken verkligen skulle vara. Jag tror inte att fenomenet kommer av detta sätt att lära ut, eftersom det särskrivs även där man inte har haft den typen av undervisning. Den finlandssvenska var troligen annorlunda än den svenska. Irriterande är det i vilket fall som helst när man särskriver titt som tätt och dessutom allt oftare. Man kan inte grammatik och svenska längre. Säger man till får man veta att man är gammal och att språket utvecklas. Jag är förstås av den åsikten att det är under avveckling:)
Kramar

Anne-Marie said...

Karin: Tänk jag minns inte alls att särskrivningarna var så många tidigare. Minns inte att jag såg dem på skyltar i affärer osv.
Nej, det där med bindestreck för att lära sig skriva och stava minns jag inte heller. Men, som sagt, jag kan ha glömt.
Särskrivningar gör det svårt att läsa tycker jag och det ser inte bra ut. Men det är klart, särskriver alla blir det väl normen till slut. :)
Jag håller med dig - svenskan är under avveckling på många sätt.
Kramar!