Sunday, October 26, 2014

Att bo granne med en vulkan

... har jag gjort sedan jag kom till USA. Både här i Weed/Mt Shasta och på Hawaii. Två helt olika slags vulkaner - den ena med våldsamma, sällsynta utbrott (det är den jag ser när jag kliver ut genom dörren varje dag) och den andra med nästan ständiga, långsammare utbrott.

Att komma från urberget i Sverige till Kaliforniens och Hawaiis mer "turbulenta" mark har varit litet av en omställning. Eftersom vulkanen Mt Shasta ser väldigt oskyldig ut är det lätt att glömma bort att det faktiskt är en aktiv vulkan. På Hawaii däremot är det litet mera påtagligt eftersom det varit olika slags utbrott under lång tid. Michael och jag gjorde en utflykt till vulkanen Kilauea som ligger inte långt från där vi bodde på östra sidan av The Big Island (Hawaii) och då var det ovanligt lugnt men det har egentligen pågått ett utbrott hos denna vulkan sedan januari 1983.

I morse fick jag se nyheter om att lava - som tydligen började röra sig ner för Kilaueas sluttningar i juni i år men sedan tillfälligt avstannade - var på väg in i den lilla staden Pahoa. En stad som jag besökt många, många gånger under mitt år på Hawaii. Vi hade vår postbox där, det finns en rätt stor hälsokostaffär där vi handlade, restauranger vi åt på osv. Med andra ord en stad jag hade som närmsta "knutpunkt" under året vi bodde där.

Det slog mig i morse att året på Hawaii nästan känns som ett annat liv. Jag har förändrats otroligt mycket som person sedan jag bodde där - på ett positivt sätt. Och det känns underligt nog som om jag inte var riktigt närvarande under vistelsen på denna tropiska ö. Kanske det berodde på att Michaels och min relation var i "sönderfall". Kanske beroende på att vi inte trivdes där. Och jag har knappt några foton från det året. Hade ingen digitalkamera då. Och om jag haft bloggen hade det varit annorlunda men 2004/2005 vet jag inte om det fanns särskilt många bloggar. Jag kände inte till bloggar då. Jag minns inte sådant som jag annars brukar minnas eller minns från andra platser jag bott på. Jag fick till och med ta fram det hyreskontrakt vi hade för att se vad adressen var där vi bodde - jag ville se hur nära vi bodde det område där lavan nu ödelägger. Och det var inte alls särskilt långt från lavans "väg".

Även om jag inte alls saknar Hawaii blev det plötsligt väldigt "nära" att läsa om att en del invånare i Pahoa troligen måste evakueras. Den lilla staden Pahoa kommer inte att se likadan ut framöver nu när lavan kommit så nära.

Det här är en länk som berättar om vad som pågår kring Pahoa: http://www.hawaiinewsnow.com/clip/10777856/puna-lava-flow-crosses-apaa-street-in-pahoa-county-begins-evacuation-notices-9pm-update

Och här är ett par bilder från USGS (US Geological Survey). Klicka på bilderna för att se bättre.

Den övre ovalen är där vi bodde och den undre litet mer fyrkantiga formen är där Pahoa finns (mina tillägg till bilden)


Och här ser man lavans "väg" och hur nära den är Pahoa.


Igår hade vi ett intensivt oväder med mycket starka vindar och regn hela dagen. Den gångna veckan har vi faktiskt haft regn 2-3 dagar. Så mycket nederbörd har vi inte haft under så kort tid på ca 2 år. Vinden var jobbig eftersom den pågick under ungefär ett dygn och med de stora träd vi har låter det väldigt mycket. Vindarna var så kraftiga på vissa håll att det var i stort sett orkanstyrka men här benämns dessa oväder aldrig som orkaner av någon anledning. En del blev av med elektriciteten när träd föll.

Hösten har definitivt kommit och nästa helg ställer vi om till vintertid. Nu är det "bara" 8 timmars tidsskillnad under en veckan mellan Kalifornien och Sverige. :)

24 comments:

Anonymous said...

Jag förstår hur du kan känna det som om det verkligen inte var DU som bodde på Hawaii. Har vissa upplevelser som jag måste fråga mej, om de verkligen hände.

Jag läste också om Kiluea i morse och tänkte på våra 2 veckor på Hawaii. Don hade kollegor inom US Geological Survey som bodde inom parken, så bodde där ett par nätter. En av våra vänner var den förste att fotografera lavaflödet under vatten.
Kommer ihåg lavafälten, en del var fortfarande varma. Det var underligt att se macadamiaträd växa i den svarta askan. Sägs vara mycket bördig mark.

Hawaii är så intressant men skulle inte vilja bo där; inte heller på någon av de andra öarna.

Härligt att ni fått regn!!!

Ruth i Virginia
(6C vid midnatt-kanske på väg mot frost)

Desiree said...

Jag tycker det är coolt att du bott på Hawaii. Den stora ön vill jag väldigt gärna någon gång besöka. Som geologdotter så finner jag detta med vulkaner spännande men jag har också stor respekt för dem självklart. Skulle inte vilja vara där när lavan börja flöda. Finns det någon risk för att Mt.Shasta skulle få något utbrott?
Bra med regn eftersom ni behöver det men dessto mindre roligt med starka stormvindar. Här har vi precis ställt om till vintertid. Känns lite konstigt.Känner mig lite jetlaggad så här måndag morgon. Vaknade tidigare än jag borde.
Kramar!

Gunnel said...

Låter som en saga att ha bott på Hawaii. Det är ju en mycket omtalad ö. För mig som svensk låter det lite skrämmande att bo så nära en vulkan. Lite svårt att sätta sig in i hur det är.nha en fin vecka.

olgakatt said...

Antar att man måste ha litet strutsmentalitet för att bo i områden med mer eller mindre ideliga naturkatastrofer lurande runt hörnet. Hörde om hur folk reagerar när det skakar "mer än vanligt" i jordbävningsområden. Först då väcker man familjen och går ut.
Fast det tycks som om hela världen har strutsbeteende när det gäller klimatförändringen som pågår för fullt. Alla tycker "nån annan" ska göra nåt, inte kan man själv minska ner sina utsläpp eller avstå något. Ingen vill investera en krona idag för att spara tio om några år....

Channal said...

Vulkaner, jordbävningar och orkaner är läskiga! Naturkatastrofer skrämmer mig! Då är vi så små och maktlösa. Känns tryggt här på urberget som har haft fred i 205 år! Men när du säger Hawaii och Kalifornien låter det så exotiskt och flärdfullt... drömresmål! Men det är nog inte helt frl att lalla omkring i Kolmården :-)

Hoppas det går bra gör dem på Hawaii!

Kramar Anna

Pettas said...

Tur att de får veta om lavaströmmens framfart i så god tid att de hinner rädda bohag och sina liv men i övrigt så är det förstås en katastrof på gång. Turbulent måste det kännas att leva så nära vulkaner. Man vet ju aldrig när det händer även om man vet mycket mera nu i förväg än man visste förr i tiden.
Jag håller med Olgakatt om strutsmentaliteten, så fungerar det tyvärr.
Tack för intressant inlägg igen!
Kram!

Anonymous said...

Hej Anne-Marie!
Vi ställde om till vintertid igår! Känns tråkigt att gå in i denna mörka höst och vinter period. Jag är mer en sommar människa!
Vilka orkaner och andra natur katastrofer ni har hos er! Det blir ju ett annat sätt att leva med det närvarande! Fast man anpassar ju sig till det givetvis också!
Ha det gött!
Mvh Perra!
Ps.Har du fått nåt mail av mig på din attboiusa adress?

Anonymous said...

Hej, förstår att du känner att
det är hemskt. När det är utbrott
där du bodde förut. Det går ju fort,
när lavan rinner iväg. Tur att du inte,
bor där nu. Hälsningar Stig...

Annika said...

Förstår att det känns turbolent. Tänk att du bott/bor nära två vulkaner.
Lite läskigt är det allt.
Naturkatastrofer skrämmer mig också, man kan ju inte göra något alls då det händer. Tornados, orkaner, jordbävningar etc.
Men å andra sidan förstår jag ju att du inte går och tänker på eventuella katastrofer hela tiden, så funkar det ju inte, som tur är.
Du måste glädja dig mkt över regnen!
Kramar!

Anne-Marie said...

Ruth: Nej, jag var inte samma person som jag är nu för 10 år sedan. Tur är väl det! :)
Vi såg aldrig några lavaflöden medan vi bodde på The Big Island. Det var väldigt lugnt just då. Men vi såg resterna av ett lavaflöde som hårdnat på en vägsträcka alldeles vid den södra udden av ön. Det är rätt häftigt med Hawaii-öarna och att de formas allteftersom den "platta" de ligger på rör sig över den "hot spot" som bildar Hawaii. Tydligen ligger en ny ö under havsytan söder om the Big Island.
Hawaii är intressant men av någon anledning passade varken jag eller Michael in där.
Regn är underbart. Men det var väldigt mörkt stora delar av förra veckan vilket var litet konstigt. Vi har haft sol så länge nu att det är ovant med helmulna dagar.
Vi hade frost igår morse.

Anne-Marie said...

Desiree: Jag minns när jag var på besök i Sverige medan jag bodde på Hawaii (det var en MYCKET lång resa!) och att folk tycktes nästan litet imponerade av att jag bodde på Hawaii. :)
Jag har stor respekt för vulkaner, jordbävningar, stormar osv. Fördelen med vulkaner är ju att de nästan alltid ger en rätt bra förvarning om att något håller på att hända. Så är det ju inte med jordbävningar.
Mt Shasta anses vara en aktiv vulkan fortfarande men det var mycket länge sedan den hade ett utbrott. Tror det var på 1700-talet. Men teoretiskt skulle den kunna få ett nytt utbrott.
Starka vindar gillar jag inte. Regn tar vi gärna emot. :)
Jag brukar mest tycka om att det blir ljusare på morgnarna. Tycker det är alldeles för sent med att ställa om klockan i november.
Kramar!

Anne-Marie said...

Gunnel: Jag vet att det är ett paradis för de flesta. Eller så tror de att det är ett paradis. Det är en helt annan sak att besöka Hawaii som turist och att bo där. Vi såg mycket som inte var bra under vårt år där.
Man vänjer sig vid att bo nära en vulkan - kanske inte om den får utbrott dock. ;)
Ha en fin vecka du också!

Anne-Marie said...

Olgakatt: I vissa områden tror jag att det blir vanligt att folk har strutsmentalitet.
Där jag bor nu har vi nästan inga jordbävningar (skulle aldrig bosätta mig där det finns stora risker för ödeläggande jordbävningar) och genom att Mt Shasta skulle ge förvarning om utbrott skulle det finnas tid att ge sig av. Jag gick flera geologikurser när jag var elev inom skolan och det var otroligt lärorikt. Jag lärde mig väldigt mycket om olika slags vulkaner och hur jordbävningar fungerar. Det tycker jag alla egentligen skulle lära sig. Större delen av jordklotet är nog "farligare" än Sverige. :)
Strutsmentaliteten gäller i stort sett allt tyvärr numera. Inte bara jorden, naturen och klimatet. Jag baxnar ibland när jag ser hur "dumma" folk är.

Anne-Marie said...

Anna: Som jag skrev till Olgakatt tror jag att större delen av världen är "farligare" än Sverige. :) Urberget känns onekligen litet tryggare men man måste också vara informerad om vad som kan hända där man bor som jag blivit genom de geologikurser jag gick inom skolan. De var otroligt lärorika. Jag vet vad som kan hända med Mt Shasta.
Jag såg inget drömskt eller paradisiskt faktiskt med att bo i Hawaii. Vet att de flesta tycker att det är ett paradis. Synd att jag inte hade en blogg då medan vi bodde där.
Läste till och med hos Dagens Nyheter om utbrottet på Hawaii. Man evakuerar tydligen 4000 personer!
Kramar!!

Anne-Marie said...

Karin: Om Mt Shasta skulle få ett utbrott skulle vi troligen veta om det ett bra tag innan. Men vi skulle få lämna området. Ingen skulle kunna stanna kvar här då Mt Shasta hör till den typen vulkaner som får mycket våldsamma utbrott. Som Mt St Helens i staten Washington fick 1980.
Jag känner mig mer trygg här än på Hawaii. Den ön är "levande" på ett helt annat sätt. Nytt land formas hela tiden.
Strutsmentaliteten är förödande inom alla samhällsområden. Och den - precis som särskrivningarna ;) - har brett ut sig lavinartat.
Roligt att du tyckte om inlägget.
Kramar!

Anne-Marie said...

Hej Perra,
Jag tycker man skulle helt låta bli att "mess with time" ;) och ha samma tid hela året. Det är löjligt med denna tidsomställning. Känns helt onödigt.
Man skall lära sig vad som kan hända om man bor nära en vulkan eller i ett jordbävningsområde (som jag hade förmånen att göra) eftersom man kan vara förberedd på ett helt annat sätt. De som bara säger att det inte kommer att hända är riktiga strutsar. ;)
Nej, jag har inte fått något mail från dig. Och jag kollar alltid min Junk mail dagligen. Skicka igen! Vill gärna läsa litet mer från dig. :)
Ha det gott!

Anne-Marie said...

Stig: Jag är glad att jag inte bor kvar där - av många anledningar. Kommer absolut att följa denna händelseutveckling nu litet mera detaljerat.
Tack för dina mail. Även om jag inte hunnit svara har jag läst dem. :)

Anne-Marie said...

Annika: Jag har aldrig känt mig hotad i Weed/Mt Shasta. Inga jordbävningar på nära håll och berget kommer att förvarna om det följer det mönster som den här typen vulkaner har. Men det är klart, man får vara inställd på att man skulle vara tvungen att ge sig av om den får ett utbrott.
Som jag skrivit till flera andra - större delen av världen är nog litet "farligare" än Sverige. Och du har isstormar till exempel som helt kan lamslå och förstöra otroligt mycket. Och ni hade ju även en jordbävning relativt nyligen som fick omfattnde effekter. Man skall vara informerad - det är det bästa sättet tror jag att leva i områden/länder som har starka naturkrafter.
Nej, jag går inte omkring och tänker på att jag måste evakuera om Mt Shasta vaknar till liv.
Regnet var välkommet. Men det var trevligt även att se solen igår. :)
Kramar!!

FREEDOMtravel said...

Visst känns platser mycket närmare när man har varit där en gång! Jag har för övrigt också bott vid en vulkan. Jag bodde ett år på Island, på Hemön, och bodde precis vid foten av vulkanen Eldfell då... ;)

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Har man varit på en plats under ett år är det definitivt mer som "hemma". Just det ja, du har bott på Island. Det måste vara en speciell plats att bo på. Väldigt få träd och ständig aktivitet med jordbävningar och vulkaner.

Anonymous said...

Ibland hamnar man i riskzoner och man slutar att tänka på riskerna. 20 är i San Francisco med omnejd; inte alls långt från St Andreas fault, där jordbävningar är vanliga. Kände skakningar då och då och våra hängade lampor svängde fram och tillbaka, men tänkte inte mycket på det.

Flyttade sen till Alaska, som har både vulkaner och jordbävningar. Första natten där var skrämmande. Vi bodde på 12:e våningen på ett av de få hotellen i Anchorage.
Vid 3-tiden på morgonen väcktes vi av att nån sprang i korridoren och skrek
"earthquake, earthquake". Hela byggnanden svajade, och jag trodde säkert att vi var på väg i backen.
Som synes blev det ingen katastrof.

Ja, man känner sej väldigt liten,
när Mother Nature är i gång!

Ruth i Virginia

Annica said...

Oberäkneliga, eldfängda och besvärliga grannar har man ju hört talas om... ;) Men jag har knappast tänkt på att det kan vara vulkaner man talar om. :) Det är minsann spännande och skrämmande platser du bor/bott på. Allvarlig torka, svåra bränder, nyckfulla vulkaner och jordbävningar - det är annat det än Sveriges "snälla" natur. Här är vi förskonade från mycket jämfört med många andra människor runt jordklotet.
Det största hotet där jag bor är om Suorvadammen brister. Det skulle bli en förfärande katastrof. Alla nedströms dammar och samhällen efter Luleälven skulle spolas bort och själva Luleå skulle efter ca ett dygn ligga under sex meter vatten. Men det vore inte en naturkatastrof i ordets egentliga bemärkelse eftersom dammen är byggd av människan. Det är ju inte naturen själv som vallat in si-så-där sex miljarder kubikmeter vatten. Skulle dammen brista så får vi stå vårt kast. Och förhoppningsvis hinner vi evakuera. Kanske boende runt eventuella naturkatastrofområden också tänker så.
Kram från norr!


Anne-Marie said...

Ruth: Troligen blir det så att man blir litet "avtrubbad" efter ett tag. Men att vara informerad tycker jag är A och O. Då vet man ju i alla fall vad som kan hända och vad man skall göra.
Ja du, Alaska verkar vara en "ostadig" plats på Jorden. Massor med vulkaner som är aktiva och relativt regelbundna jordbävningar.
Har aldrig besökt den staten men det vore intressant. Så stor landyta med så få människor. Litet annat det än Kalifornien.
Tur är väl det att Moder Jord bestämmer. :)

Anne-Marie said...

Annica: Nej, grannar brukar kanske ha en litet annan innebörd. :)
När du räknar upp allt jag har runtomkring börjar jag ju undra litet vad det är för "fel" på mig. ;) Jag är verkligen ingen våghalsig person - tvärtom. Det har nog bara "blivit så" med platser som är litet mer turbulenta än Sverige.
Den dammen har jag inte hört talas om. Låter inte trevligt om det skulle gå riktigt illa. Antar att man har jämna kontroller av en så stor damm som har så mycket vatten. Men självklart kan saker och ting hända ändå. Sex meter vatten! Bor du litet högre upp? Kanske du kunde ha en båt och ta dig fram den vägen. :)
Kram från "the golden state"!