Rapport från sjukstugan

Tack för alla fina kommentarer och omtanke efter det att jag stukade foten.

Det verkar litet segt med stukningen men jag var i alla fall på jobbet den gångna veckan. Tyvärr steg jag litet fel utomhus för några dagar sedan trots att jag går otroligt försiktigt. Det är nästan omöjligt att gå på den ojämna marken med snö och is. Och då använder jag ändå en gångstav. Självklart var det inte bra och jag märkte att jag fick litet mer ont. Som tur är har jag blivit bättre igen. Men det fördröjde tillfrisknandet märker jag.

Fortfarande kan jag inte ha min normala "tyngd" på den stukade foten och det finns även en viss svullnad. Blåmärkena verkar avta mer och mer som tur är. Har läst att litet mer allvarliga stukningar, vilket det här var, kan ta sin tid. Har inte särskilt ont nu men känner mig fortfarande svag i fotleden.

Skolan satte igång i måndags och det har varit full fart hela veckan. Som tur var kunde C (min vän och kollega) hjälpa till några dagar så att jag inte behövde gå mycket. Jag försöker att inte överbelasta foten. Första skolveckan är alltid väldigt intensiv och det var den här veckan.

Som tur var fick jag ett tillfälligt tillstånd att parkera utanför "min" byggnad även om vi egentligen inte har någon "vanlig" parkering. Eftersom läraren som bröt armen på 19 ställen också arbetar i den byggnaden kanske det hjälpte till att vi båda fick tillstånd att parkera där.

Det var tur att R kunde komma och hjälpa mig eftersom jag hade haft svårt att klara mig själv. Han gav sig av i måndags. Han bor i en mindre RV (recreational vehicle) och åkte söderut till Redding där de haft runt +20!!! under flera dagar. Vi har fortfarande väldigt kallt på nätterna (mellan -5 och -10)och det är därför snön och isen har så svårt att smälta. Solen har i alla fall lyst och det har varit litet varmare på dagarna. Det har verkligen varit det värsta väglaget utomhus med en stukad fot.

Kylan drog även ner över södra Kalifornien vilket gjort att frukt och grönsaker fryst. Det kommer att märkas i affärerna över hela USA eftersom Kalifornien är en stor producent av just frukt och grönsaker. Det blir mer glest i diskarna och högre priser.

Det blir nog litet mer glest med blogginlägg ett tag eftersom jag inte kan vara ute och gå alls just nu och jag är mest hemma eller på jobbet. Inspirationen är inte riktigt på topp. Men det blir förhoppningsvis bättre med det framöver.

Detalj från gångstaven - kommer från ett träd och var en gåva från R för några år sedan.

Får man tycka synd om sig själv?

Som trogna läsare av bloggen har sett har 2012 inte varit något höjdarår för mig - mycket underliga som har hänt och som inte riktigt flutit på.

Jag trodde att 2013 skulle börja litet bättre men tydligen inte. Idag när jag kom till skolans parkering hade vi tydligen "black ice" - is man inte ser och som är mycket förrädisk. Jag hade parkerat min bil och skulle gå runt den - och trillar. Så illa att jag nu har en stukad fotled.

Förhoppningsvis är den "bara" stukad - den är svullen och jag kan stödja på den men det gör ont så jag haltar. Jag tycker faktiskt synd om mig själv nu. Inte för att det troligen hjälper men jag känner att jag får tycka synd om mig själv en liten stund i alla fall.

Jag kommer att få litet hjälp från R som kommer över hit och troligen stannar ett par dagar så att jag inte behöver gå alltför mycket.

Jag stukade faktiskt ena fotleden för kanske 25 år sedan i Sverige och vet att det tar ett tag att bli bra. Då lärde jag mig något som jag nu kommer att tillämpa - att röra på fotleden, försiktigt, i cirklar för att förhindra ärrvävnad på olika ligament. När jag läste om det för 25 år sedan hade jag redan haft stukningen under några veckor. Jag hade blivit mycket bättre men det ville inte bli helt bra. Första gången jag gjorde cirklarna med fotleden trodde jag att jag skulle svimma, så ont gjorde det. Men jag blev bra på nolltid.

Nu gäller vila, is och jag använder faktiskt magneter. Vet att många är skeptiska mot dem men jag vet att de fungerar. Det har de bevisat tidigare.

Något positivt har i alla fall hänt idag - takreparationerna pågår just nu. Tur det eftersom vi kommer att få ett nytt oväder i natt och i morgon. Det var i grevens tid det.

Mindre i lönekuvertet

Det har talats och skrivits mycket de senaste veckorna om USAs "fiscal cliff". En viss överenskommelse skedde men det finns tydligen mycket kvar att komma fram till och lösa. Eftersom USAs skuld växer för varje minut är det här inget som kommer att lösas över en natt.

Som jag nämnt arbetar alla inom min skola nu för mindre pengar i och med januari. Det känns onekligen som att min motivation har minskat. Och det som hade sagts från början var att sänkningen bara skulle gälla under ett år. Nu kommer den att gälla under 2 år. Har man ett riktigt välavlönat arbete - som en del har inom skolan - märks givetvis inte sänkningen alls på samma sätt som för de som tillhör den grupp anställda jag hör till.

Något som inte alls verkar ha talats och skrivits om lika mycket är att den så kallade "payroll tax" har gått upp nu i januari. Den sänktes under 2 år för alla men förlängdes inte som många hoppats på.

Den här skattehöjningen gör att alla kommer att få mindre kvar efter det att skatten dragits. För en "medelinkomst" blir det runt $1000/år (eller runt 6500 kronor). Det är en hel del. Men även jag kommer att få betala mer i skatt och det i kombination med löneminskningen inom skolan känns ju inte riktigt som någon höjdare.

Det finns bara en väg nu - framåt och i en ny riktning. :) Fortfarande lever jag med frågan vart jag skall ta vägen men jag hoppas att det klarnar relativt snart.

Trots att det är mitt i vintern blommar ett par av mina krukväxter. Fint att ha litet blommor att titta på.

Post i brevlådan

Trettondagsafton i Sverige. En okänd helg i USA. Efter tre dagar på jobbet med fullt ös känns det bra att vara litet ledig igen även om det "bara är en vanlig lördag. :)

Min svenska almanacka dök äntligen upp! Vilken tur att den inte kommit bort bland all julpost. Kuvertet innehöll även ett fint julkort.

Det har blivit tradition att mamma brukar skicka en svensk almanacka. Bilderna i den hon köper är vackra och stämningsfulla. I år hade hon fått hjälp av hemtjänsten med inköp och ivägskickande. Jag uppskattar verkligen att kunna titta på vacker svensk natur och röda stugor. Som utlandssvensk får man ett behov ibland att se på det man vuxit upp med. Och där kan jag ju också se alla svenska helgdagar - har numera inte alltid koll på när de är.

Mitt paket är fortfarande på väg till min mamma. Idag fick jag veta att något av hennes privata post kommit till hennes Goda Man vilket den ju inte skall göra. Den Goda Mannen får de flesta räkningarna osv men privat post skall ju fortfarande gå till mamma. Förhoppningsvis kommer mitt paket fram direkt till mamma utan omvägar.

Mitt hus har av någon anledning två brevlådor. En väldigt gammal och antik sådan. Och en litet nyare men fortfarande variant äldre. Anledningen till tejpen på den äldre brevlådan är att brevbäraren började lägga post i den och posten fick ju inte alls plats och blev blöt. Weed-style kanske. ;)

Häromdagen hade min hyresvärd lämnat ett meddelande på telefonsvararen att det troligen är på gång med reparationer av taket. Men ännu har inget hänt och nu utlovas det mer snö och kanske regn. Snigelfart tycker jag. Och typiskt Weed faktiskt.

Trevlig Trettondagshelg till alla i Sverige!

Frusen snö

Solen tittade fram då och då idag och lyste på den vita snön. Inte ens under dagen smälter snön. Kylan håller sitt grepp om Weed och norra Kalifornien.

När jag kom till jobbet igår såg det ut i stort sett som det gjorde när jag gick därifrån 12 dagar tidigare.

Man får hålla sig till de plogade gångvägarna mellan skolans olika byggnader - de vanliga genvägarna har djup snö.

Stötte på en av lärarna idag som har kontor i byggnaden där jag jobbar. Hon hade trillat på isen där hon bor. Resultatet - en arm som brutits på 19 ställen. Det gäller att gå försiktigt.

Ovant att börja arbeta

Efter 12 dagars ledighet kändes det ovant att börja arbeta idag. Det var tunnsått med bilar på parkeringen och många verkade fortfarande vara på semester.

Efter en så lång ledighet var det mycket att göra. Många email som skulle tas om hand och mycket annat som måste bli klart innan terminen börjar om 1,5 vecka. Eftersom skolan stängde en dag tidigare (fredagen innan jul) på grund av det dåliga vädret blev saker och ting bara liggande som annars skulle ha blivit omhändertagna.

Det var i alla fall varmt och skönt på kontoret. :) Jag hade vant mig vid mitt svala hus under många dagar men det var inte dumt att ha det litet varmare på jobbet.

Man kunde tro att tiden nästan stått stilla eftersom den snö som vi fick innan jul fortfarande låg kvar i stora drivor. Det var litet mer plogat och skottat, men annars såg det ut som det gjorde när vi gick därifrån.

Det går snabbt att vänja sig vid ledighet och att kunna disponera sin tid själv. Nu blir tiden mera inrutad igen. Men här i USA har vi flera lediga dagar under januari och februari vilket gör att månaderna känns litet kortare.

Och det kommer troligen att bli ännu flera lediga dagar (utan betalning) eftersom det är så de kommer att sänka våra löner. Under tiden skolan var stängd nu under helgerna var vi lediga med betalning. De har talat om att några dagar stänga hela skolan och då får vi stanna hemma utan betalning.

I kväll är det riktigt kallt igen. Tur att jag har min stora fleecefilt.

Idag sken solen

Det har varit riktigt kallt den senaste veckan. Bara några få plusgrader eller till och med nollgradigt under dagen och på nätterna har kvicksilvret krupit ner mot -10 grader. Att bo i ett svenskt hus är ingen match med sådana temperaturer. Att däremot bo i ett hus här i norra Kalifornien är kallt. Isoleringen lämnar mycket övrigt att önska. I de allra flesta hus. Burr.

Jag har levt mycket kyligt inomhus den senaste tiden för att inte få en astronomisk elräkning. Lager av kläder och en mycket tjock fleecefilt är nödvändiga. Men det blir ruggigt ändå. Många i mina trakter värmer (som jag nämnt tidigare) inte hela huset utan bara de rum de befinner sig mest i. Jag gör samma sak. Det blir nog ändå en rätt saftig räkning eftersom jag varit hemma under ledigheten.

Det har varit mycket moln och dimmoln som gjort att det varit kallt även på dagarna plus ovanligt kall luft. Men idag kom solen fram i alla fall. Luften var fortfarande kall men det var härligt att se en blå himmel och huset blev helt klart varmare när solen sken in.

I morgon är det meningen att jag skall börja arbeta igen. Ledigheten har, som bekant, inte riktigt varit vad jag trodde den skulle vara men det tjänade uppenbarligen ett syfte. Litet avslaget blir det nog på jobbet eftersom skolan inte startar förrän om 1,5 vecka och många är säkert fortfarande är lediga. Och från och med i morgon arbetar jag - och alla andra inom skolan - för mindre pengar. Det är tur att det finns en del sparade pengar på mitt bankkonto.

Och nu skriver vi 2013. Ett nytt år med nya möjligheter. :)

Berget under den korta solnedgången för några minuter sedan. Förra vintern hade vi knappt någon snö alls på berget vid den här tiden på året. Nu finns troligen metervis uppe på berget.