Tysta svenskar och pratsamma amerikaner

Häromdagen hittade jag en blogg som är skriven av en svensk/amerikan (född i Sverige och uppvuxen i USA) som numera bor i Stockholm (A Swedish American in Sweden). Han skriver på ett humoristiskt sätt bland annat om tystnaden som ofta råder mellan människor i Stockholm på bussar, i tunnelbanan, i hissar osv. Jag log igenkännande flera gånger och tänkte för mig själv att "javisst så är det i Stockholm". Vad denna tystnad egentligen beror på är väl ingen som vet, men den finns där, det är ju helt klart.

Då är USA rena motsatsen. Här hejar man på folk man möter när man är ute och går, man kan ha kortare samtal med folk man träffar i t ex en affär och om man väntar på en buss eller åker hiss säger man i alla fall något till varandra. Man anses inte som konstig eller berusad om man faktiskt pratar med varandra. :) Det anses oartigt om man inte säger hej eller växlar några ord.

Det tog mig ett tag att komma in i att heja på någon jag mötte under en promenad. Även om jag nu hejar på främlingar här i USA faller jag nästan alltid in i det svenska mönstret när jag är på besök i Stockholm. Jag vet att jag generaliserar, givetvis finns det svenskar som är mer pratsamma och öppna gentemot främlingar. En kompis till mig som är amerikan men som har bott i Stockholm i ca 13 år sade en gång att hon blev så irriterad att folk hon mötte på promenader i Stockholm inte hejade. Hon tyckte att det var oartigt och jag tror att många amerikaner har samma uppfattning.

Amerikaner kan verkligen det där att ha små samtal med främmande människor utan att det verkar påfluget eller jobbigt. Jag tror det skulle göra oss svenskar gott att ta efter litet grand. Att bjuda på oss själva litet mer.

Uppsägningar på skolan

Som jag har nämnt om tidigare här på bloggen befinner sig Kalifornien i en mycket omfattande budgetkris. Många talar om att staten i stort sett är bankrutt. I somras var det kris till höger och vänster och ett område som skulle drabbas hårt av nedskärningar var skolområdet.

Under en längre tid var det oklart vad som egentligen skulle hända på "min" skola. Innan det fanns en budget i Kalifornien fanns inga besked alls. Det enda vi visste var att det skulle bli kärvt och troligen uppsägningar. Många spekulationer och rykten fanns men ingen visste säkert.

Under augusti kom så beskedet från skolans chef. Man skulle göra sig av med 6 heltidstjänster och 5 deltidstjänster, dessutom skulle 4 tjänster få färre timmar. Det är rätt så omfattande nedskärningar på en inte alltför stor skola. Inga namn gavs men de jobb som nämndes gjorde ju att vi visste vilka som skulle drabbas.

Den avdelning som jag hör till drabbades i stort sett inte alls på grund av att 5 personer antingen gått eller kommer att gå i pension. Det var vi tacksamma för minst sagt. Hade det inte skett vet jag inte om jag haft mitt jobb kvar. Jag tror inte att någon idag i Kalifornien känner att ens jobb är säkert. Ekonomin är så dålig. Den tidigare "guldglansen" som Kalifornien haft är helt bortblåst. Inga långivare ville ge Kalifornien lån tidigare i somras.

Jag är i alla fall glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till. :)

Spindlar

När jag bodde i Lake Shastina för 3 år sedan fick jag giftiga spindlar under min bil. De heter "black widow spiders" eller "svarta änkan" spindlar. Blir man biten av en sådan spindel är det akutmottagningen som gäller.

Tydligen har Lake Shastina en massa sådana här spindlar eftersom det tidigare i somras var dags igen. En dag såg jag spindelväv som gick från sidan av bilen till marken och när det hade blivit mörkt på kvällen gick jag ut på spindeljakt. Och mycket riktigt, när jag lyste med ficklampan satt det en svarta änkan spindel i väven. Den hade det typiska, röda timglaset på kroppen. Eftersom den var så nära dörren på förarsidan kändes det litet smått obehagligt så jag beväpnade mig med något som heter WD-40. Jag hade läst att folk använt det för att döda spindlar. Oftast brukar jag fånga spindlar som jag ser inomhus och släppa ut dem men så snäll är jag inte om det gäller giftspindlar. Jag fick spruta en hel del men till slut verkade det som om den gav upp. Just svarta änkan är otroligt svår att döda. Vissa säger att det enda som hjälper är att sätta eld på spindeln.

Tyvärr upptäckte jag ytterligare en spindel och eftersom jag inte hade en aning om det fanns ännu fler vidtalades R och vi satte av några "bug bombs" under bilen ett par dagar senare. Vi hade täckt hela bilen med tjock plast som gick ner till marken. Folk måste ha undrat vad vi höll på med. :)

Jag har inte sett fler spindlar och det är bara att hoppas att det är slut för den här gången.

Bilden från Wikipedia.

Bagels

Bagels är en viktig del av amerikansk matkultur. De säljs i alla mataffärer och finns i alla möjliga storlekar och sorter.

Det finns "onion bagels", "blueberry bagels", "plain bagels", "whole wheat bagels", "Poppy seed bagels", "Sesame seed bagels", "Cinnamon Raisin bagels", osv. Som vanligt i USA är valmöjligheterna stora. :)

Jag hade faktiskt inte ens ätit bagels innan jag kom hit men nu är de en del av min meny. Eftersom jag inte har någon lång lunchpaus är en bagel ganska lagom. I en av våra hälsokostaffärer i Mt Shasta säljs bagels som är gjorda med så kallade "sprouted organic whole wheat berries". Man kan ju även få groddar (sprouts) från t ex bönor.

Det märket jag köper heter Alvarado St. Bakery (de finns utanför San Francisco) och de säger på sin hemsida "a global supplier of Certified Organic Whole Grain Breads and Bagels, made with Sprouted Wheat. We are changing the way the world eats... one slice at a time." Goda är deras bagels i alla fall. Och förhoppningsvis litet nyttigare än de "vanliga".

Valmöjligheterna med pålägg på bagels är ju i stort sett obegränsade - ost, kalkon, skinka, kyckling, någon grönsak, osv, osv. Ett vanligt pålägg om man äter bagels till frukost är "cream cheese".

Jag vet att jag inte är ensam om att gilla bagels eftersom det lär ha sålts runt 200 miljoner förpackningar i supermarkets under 2008.

Bilden från Alvarado St. Bakerys hemsida.

Tuberkulostest

Idag är det höstdagjämningen (när dag och natt skall vara ungefär lika långa). Här i USA kallas den här dagen också för First Day of Fall. Så särskilt höstlikt är det inte eftersom det var runt +35 idag! Jag pratade med en god vän som bor rätt högt upp i bergen i Colorado och hon hade snöstorm! Tala om kontraster.

När man arbetar inom skolvärlden - i alla fall här i Kalifornien - måste man med jämna mellanrum (på min skola är det 4 år mellan varje test) genomgå ett tuberkulostest. För några veckor sedan var det dags för mig att genomgå ett nytt test.

Här i Mt Shasta området finns det bara ett par olika ställen som har denna provtagning och bara en gång per månad. Det gör att man måste planera sitt besök. Ett tuberkulostest fungerar så att litet tuberkulin sprutas in under huden. Efter 48-72 timmar måste man komma tillbaka och så läser de av resultatet. Det är väldigt viktigt att man kommer inom 72 timmar. Gör man inte det får man göra om testet.

När jag skickade in mina ansökningshandlingar för att studera vid College of the Siskiyous fick jag också genomgå ett tuberkulostest i Stockholm. Jag minns att sjuksköterskan blev litet osäker på hur hon skulle tolka resultatet, dvs om det var positivt eller negativt. Och det berodde på att jag, när jag var baby, fick vaccin mot tuberkulos. Det här var i början av 1960-talet och då vaccinerades nyfödda mot bland annat tuberkulos.
Har man fått en vaccination kan det bli ett positivt resultat (en liten röd "bula") om man gör ett tuberkulostest.

När jag först blev anställd vid skolan fick jag också göra ett test och jag var minst sagt litet nervös. Får man ett positivt utslag måste man genomgå lungröntgen och eventuellt antibiotikabehandling. Inget som jag vill vara med om precis. Då var resultatet negativt och även nu för ett par veckor sedan. Skönt! Jag skyller på åldern och att vaccinet kanske försvunnit ur kroppen. :)

Bilden från Wikipedia - "Mantoux tuberculin skin test"

Granne med problem

Som jag skrev om i juni hade det flyttat in en äldre man som rökte och som knackade på min dörr med en inbjudan om att jag skulle komma ner till honom och dricka öl. Han blev tillsagd av uthyrningsföretaget och höll sig relativt lugn efter det.

Han gick ut och rökte och han bad om ursäkt minst ett par gånger för vad han hade gjort. Han var helt klart en speciell person, den saken stod klar i ett tidigt skede. Den fjärde juli (USAs nationaldag) satte han upp en jättestor flagga - den hängde från nederdelen av mitt däck över det nedre däcket. För att ha kunnat hänga upp den hade han varit uppe på mitt däck men jag sade inget om det.

En kväll var han utomhus och pratade i sin mobiltelefon. Eftersom man hör utomhusljud på långt håll och min glasdörr var öppen hörde jag hans samtal. Hans bil hade inte setts till på en vecka och jag förstod att något hänt. Under samtalet framgick det att han ville köpa en motorcykel "as they would not be looking for him"!? Det gjorde ju att jag spetsade öronen litet extra. :) Det framkom inte under hans telefonsamtal vad som hänt men jag fick reda på det ändå.

I vintras hittade jag en hemsida - Superior Court of California, Siskiyou County (jag bor i Siskiyou County). Det är offentlig information och man kan hitta allt möjligt intressant om man vet namnet på en person. Jag skrev in hans namn och fick fram flera domstolsfall där han dömts för att ha kört onykter, för att inte ha haft körkort och försäkring osv. Och så fanns hans fall med från i år. Det visade sig att det var hans andra DUI (driving under the influence, dvs han hade kört onykter). Om man har två domar inom 10 år tas körkortet från personen och man döms ofta till fängelse och böter. Litet senare stod det att han dömts till $2600 i böter! och ett antal dagar i fängelse.

Jag vet egentligen inte vad som sedan hände men i mitten av juli (bara ca 1,5 månad efter det att han flyttade in) såg jag hur han och ett par andra personer bar ut sakerna från hans lägenhet. Och det var det sista jag såg av honom.

Hans lägenhet stod tom under ca två månader vilket var väldigt skönt men för 2-3 veckor sedan flyttade det in en ung kille. Hittills har han hållit sig relativt lugn - idag hördes emellertid gitarrspel så vi får väl se hur det blir framöver.
Det är aldrig långtråkigt uppenbarligen när man bor i amerikanska hus med papperstunna väggar. :)

Luftkonditionering och sommarhetta

Som jag skrev om i mitt inlägg igår har det varit otroligt hett här större delen av sommaren. Sedan början av juli har vi haft många, många dagar då temperaturen legat runt +35-40 grader. Det är litet väl varmt för min smak. Det har slagits rekord i många delar av västra USA och även i mitt område. Under en period var det rekordhett ända upp i norra Kanada.
Under den kommande veckan - och vi är ju nu ändå i slutet av september - skall det bli +35-40 igen. Det är mycket ovanligt och det talas om rekord igen.

När jag bodde i lägenheten i Weed hade jag inte någon luftkonditionering och det var många dagar då jag hade över +30 grader inomhus. I min lägenhet i Lake Shastina har jag luftkonditionering! Den har varit mycket uppskattad den här sommaren. :) Framför allt då temperaturen även sent på kvällarna ofta legat runt +25-30.

Dessutom har jag inte kunnat ha mina fönster öppna på nätterna eftersom det funnits en massa små insekter som kallas "no-see-ums" - man kan se dem trots namnet men kommer de in inomhus är de ofta svåra att upptäcka av någon anledning. Tydligen finns det en bitande och icke-bitande variant. Eftersom de är så små kommer de ofta in genom de nätfönster som alla fönster har och jag fick in en del bitande no-see-ums. De ger bett som kliar ordentligt. Tack vare luftkonditioneringen har det i alla fall varit rätt svalt när jag lagt mig.

Det känns som om jag levt större delen av sommaren i luftkonditionering - hemma, på jobbet och de dagar jag tagit bussen. Min bil har ingen luftkonditionering vilket jag saknat i år.

Jag ser faktiskt fram emot regn och litet kyligare väder. Vi får se hur det blir i oktober.

Bilden från Wikipedia - biting midge/no-see-um.