Att gå i kyrkan

... har jag inte gjort sedan jag var barn. Jag är absolut ingen religiös person men jag tror på att det finns "något mer" än det vi ser med våra ögon.

När jag var liten gick vi vid enstaka tillfällen till Enebybergs kapell. Efter en snabb "googling" kunde jag se att kyrkan inte finns kvar numera. Och efter att ha sett Googles "street view" inser jag återigen att våra gator i Weed är rena motorvägarna i bredd jämfört med vägarna i Enebyberg. ;) Men så smala de är. Hur möts man ens om det kommer två bilar. Jag tycker vägarna ser smalare ut än vad jag minns men så är det väl troligen inte.

Min mamma kom från en frireligiös familj där det var syndigt att gå på bio! Mamma fick se Snövit men det var egentligen allt. Vilken tur att hon tog till sig kyrkligheten med måtta. Hon tyckte om att se på julottan på TV men annars gick hon inte direkt i kyrkan.

Båda mina föräldrar gav mig väldigt mycket "utrymme" att göra och tro på det jag ville - på gott och ont. Så även när det handlade om litet djupare livsåskådningsfrågor.

På högstadiet kom tiden när konfirmationen närmade sig. Eftersom jag redan då hade min egen tro ville jag inte gå i kyrkan för att bli konfirmerad. Så när alla andra i min klass konfirmerade sig, stod jag över. Det var rätt intressant att stå utanför denna upplevelse men det gick bra. Och mina föräldrar stod bakom mig och försökte inte övertala mig att göra något jag inte ville.

När jag kom till USA insåg jag att människor i allmänhet går mycket oftare i kyrkan än vad vi gör i Sverige. Det finns många kyrkor i både Weed och Mt Shasta trots att det är små städer. Och det är olika slags kyrkor med många inriktningar.

När halva Weed brann ned förra året försvann även två eller tre kyrkor. Eftersom skolan har en byggnad som står tom för det mesta började en av kyrkornas medlemmar att ha sammankomster och gudstjänster där.
Jag brukar se en strid ström av bilar som kommer till skolan varje lördageftermiddag och sedan även på söndagen.

I USA verkar många gå i kyrkan som ett sätt att knyta kontakter och få ett socialt nätverk. Jag hade nog knutit fler kontakter om jag gått i kyrkan men det måste ju kännas rätt om det skall bli bra. Just det här med kyrkligheten är en intressant skillnad mellan USA och Sverige och att vi i Sverige tycks vara mer privatandliga än vad människor är i USA.

Naturen är för mig litet av en "kyrka" och ett heligt rum och jag fyller på min energi när jag är ute i skog och mark.

Har ni som läser något ni tror på?

Berget Mt Shasta anses vara ett heligt berg och det är fint att kunna titta på det varje dag. :)

Det här med att flyga

Min första flygresa tror jag gick till Gotland där min klass hade lägerskola på högstadiet. Det var ett tag sedan. :)
Den första utlandsresan med flyg gick till England 1977. Jag och en kompis åkte på språkresa till Isle of Wight under en månad. Som tur var blev jag inte flygrädd efter den resan men hade nog kunnat bli det eftersom vi flög rakt in i ett stort åskoväder som "kastade" flygplanet åt alla håll. Men allt gick bra och vi landade som tur var utan att något hade hänt.

Det har blivit rätt många flygresor under årens lopp till länder i Europa och till USA. Jag har flugit privat och för jobbet. Och fram till 11 september 2001 var det faktiskt rätt roligt och trevligt att flyga.

Jag kan inte påstå att jag numera tycker om att flyga. Det är mer ett "nödvändigt ont" för att komma ut ur USA. Visst skulle jag kunna åka båt från New York till Europa men det går inte särskilt många båtar med Queen Elizabeth Och Queen Victoria. Företaget Cunard har resor med regelbundna mellanrum men det är dyrt och reser man själv blir det ännu dyrare.

Flygplatserna i USA har tyvärr helt förändrats efter 11 sepember. Från att ha varit välkomnande reseknytpunkter där gästerna kunde hämtas vid gaten har de blivit platser där man känner sig mer eller mindre som en misstänkt "skummis" bara man kliver in genom dörrarna. Det är i alla fall min upplevelse. Självklart förstår jag att saker och ting förändrats men jag tycker inte om hur vi helt vanliga resenärer ibland behandlas.

Jag har haft några mindre roliga upplevelser med säkerhetspersonalen som "styr och ställer" ute på de amerikanska flygplatserna. Eftersom paranojan är mycket stor - onödigt stor i mitt tycke - räcker det med bara något litet som kan verka misstänkt.
Under en resa kom jag helt utmattad och trött till Chicagos flygplats. Vid säkerhetskontrollen placerades jag därför i en "bur" där man tog något slags prov från mina händer. Självklart fann de ingenting men bara det att jag såg trött ut och kanske uppträdde litet "förvirrat" pga tröttheten gjorde att jag blev särbehandlad.
Vid ett annat tillfälle - tror också att det var i Chicago - bad jag om att få "opt out" (det är de orden man numera måste använda för att inte behöva gå igenom helkroppsscannarna) men en man vid säkerhetskontrollen försökte övertala mig att använda scannern och jag fick verkligen stå på mig för att kunna "opt out".
Inga upplevelser jag vill vara med om igen men flyger man får man vara beredd på att stå upp för sig själv och sina rättigheter. Man bör vara påläst innan man flyger beträffande vilka rättigheter man har. Så har det blivit i dagens USA.

Det finns otaliga berättelser och videor om övertramp och rent absurda situationer som utspelats - och dagligen fortsätter att utspelas - vid säkerhetskontrollerna på USAs flygplatser. En jag såg alldeles nyligen visade hur en kvinna som hade bröstmjölk med sig blev förhörd, placerad i en "bur" där hon fick stå under kanske 1 timme och senare blev nekad att ta med sig bröstmjölken och missade sitt flyg. Så skall det inte behöva vara.

Det som också händer är att säkerhetspersonalen tycks vara mycket klåfingriga ifråga om ägodelar. CNN hade alldeles nyligen en berättelse om stölder som pågår hela tiden: http://www.cnn.com/2015/04/13/us/airport-luggage-theft/
Och numera får man ju inte låsa sina resväskor så det gäller att verkligen planera vad man tar i sitt incheckade baggage och i handbaggaget. Att lägga pengar och andra värdeföremål i det incheckade baggaget verkar litet konstigt tycker jag men tydligen har amerikanarna invaggats i någon slags falsk tro att det är säkert att göra det.

Avslutar med en information till er som bor i USA - med start nästa år (2016) kan man inte längre flyga med bara ett körkort som ID-handling om man reser inrikes. Då måste man ha antingen ha ett så kallad "Real ID" (körkort eller annan ID-handling) eller ett "vanligt" körkort i kombination med ytterligare en ID-handling eller amerikanskt pass. Eftersom många i USA inte har ett pass kommer det här säkert att bli litet av ett "rude awakening" för många amerikaner.
http://travelblawg.boardingarea.com/guide-real-id/

Jag undrar vad komikern George Carlin skulle ha sagt om det som idag pågår ute på flygplatserna i USA om han levt? Den här videon är från tiden innan 11 september men redan då fanns det mycket som gick att skoja om. Jag tycker framför allt att delen där han går in på frågan "did you pack your bag yourself" är mycket träffsäker. :)

Earth Day och Mannen som planterade träd

Happy Earth Day! En dag då vi kan stödja miljöarbete och tänka litet extra på den fantastiska planet som kallas Jorden.

Att plantera träd är ett sätt att hjälpa miljön. Där jag bor har vi enorma skogar men många andra platser på Jorden har förlorat skogar och träd.
När jag var i 20-årsåldern läste jag en bok som innehöll en mycket inspirerande historia - "Mannen som planterade träd". Den handlar om en herde i Frankrike som planterar ekollon och hur dessa växer till stora träd och helt förändrar landskapet. Jag tyckte att budskapet var så bra att jag själv ville bidra på något sätt till att plantera fler träd.
Det var en anledning till att jag 1985 reste till miljöorganisationen TreePeople i Los Angeles.

Min pappa hakade också på detta med träden och vi startade en organisation för att kunna sprida mer miljömedvetenhet. Nu skall villigt erkännas att vi nog inte nådde ut särskilt mycket men vi försökte i alla fall.
Bland annat stödde vi en man i Sydafrika som hade en miljöorganisation som planterade träd. Hur vi kom i kontakt med honom minns jag inte ens nu men vi hade kontakt med honom under flera år och donerade pengar till hans organisation "Africa Tree Center". http://live.fundza.mobi/home/library/non-fiction-articles-profiles/the-tree-man-robert-mazibukos-story/

Vårt miljöintresse ledde oss också på en mindre "turné" till USA under sommaren 1986. Vi ville presentera vissa idéer som vi hoppades skulle kunna förändra och förbättra olika miljöorganisationers arbete.
Vi besökte Washington DC, New York, San Francisco och Los Angeles. Även staden Sante Fe i New Mexico fick ett besök - en god vän till min pappa bodde där. Vi hade lyckats boka möten med flera miljörganisationer bland annat hos FN i New York och Sierra Club i San Francisco. Tyvärr försvann vår reseberättelse när min pappa gick bort. Vi fick verkligen känna på amerikaners gästfrihet eftersom vi fick bo hemma hos personer som vi inte ens kände. Hur stor påverkan vi hade vet jag egentligen inte men de vi träffade verkade intresserade.

Naturen har alltid varit viktig för mig och jag har tillbringat många timmar i skog och mark. Att inte kunna vandra var jag vill har känts litet begränsande här i USA eftersom det inte finns någon allemansrätt. När jag bodde i Enebyberg och Sollentuna var jag ofta ute och gick i skogarna som fanns i närheten och på höstarna var det självklart att plocka svamp.

Efter jobbet idag gick jag ut en liten sväng i det skogsområde som omger skolan. Inte är det som de svenska, mycket lummiga skogarna men det är alltid skönt att vara ute och gå i naturen.

Wild strawberries.

False Solomon's Seal.

Vi har som sagt stora skogar och det här är ett vanligt träd. Mycket högt så att man får luta sig bakåt för att se toppen. :)

Ett träd med vackra kottar och några tulpaner utanför byggnaden där jag jobbar.

Katter, hundar och husdjur

Den här katten gav inspirationen till det här inlägget. :) Den satt på staketet som finns vid huset där jag bor i lördags morse. En helt okänd katt men den tycktes trivas på staketet.

Innan jag kom till USA var mina minnen av katter inte av det bästa slaget. Jag blev riven av en katt som liten och det gav mig obehagliga minnen av vassa klor och en känsla av osäkerhet när jag var i närheten av katter.

När jag kom till Mt Shasta visade det sig att Michael hade två katter - Mr Squeaks och Sasha. Bror och syster som var helvita. Både de och jag var litet avvaktande och försiktiga i början men successivt kom vi överens mer och mer. För mig blev det dock flera år med rätt intensiva kattallergier. Mr Squeaks och Sasha var Michaels familj redan innan jag kom så vi fick försöka att ha en någorlunda fungerande tillvaro trots mina allergier.

Mr Squeaks och jag fick en mycket bra kontakt - trots allergin - och han var mer som en hund faktiskt. Han höll sig ofta för sig själv men tydde sig även till mig. Jag sade alltid "hej" till honom när vi sågs och han svarade mig med ett "mjau". :)
När han blev äldre fick han något slags leverproblem och vi försökte hjälpa honom på alla sätt vi kunde men till slut var det hans tid att lämna Jorden. Han fick en sista viloplats i den trädgård som hörde till huset vi hyrde.

Hans syster Sasha hade jag aldrig samma kontakt med - hon var mer Michaels katt och kompis. Hon blev vilsen efter det att Mr Squeaks gått bort och bara något år senare var det hennes tur att bli sjuk och efter en kortare tids sjukdom fick hon vila bredvid sin bror i trädgården.

Trots att jag levde med två katter under flera år skall jag villigt erkänna att jag aldrig riktigt förstod mig på dem. De gick sina egna vägar och tycktes leva i sin egen värld. Det verkar som om de flesta katter gör det.

Hundar har jag alltid haft lättare att umgås med - trots en del allergier även där - men de har ett helt annat slags sinnelag och är lättare att förstå sig på.

Numera har jag faktskt ingen längtan alls att ha ett husdjur. Tidigare var jag nog inställd på att någon gång ha en hund. Men man blir otroligt bunden och att lämna en hund ensam många timmar per dag är inte sjysst mot hunden. Katter klarar sig ju bättre på egen hand under rätt många timmar.
Att vara hundvakt som jag varit flera gånger är ett bra sätt att kunna umgås med en hund utan att behöva ha allt ansvar.

Som liten hade jag ett akvarium med olika slags fiskar. Eftersom min pappa också hade djurallergier var det inte aktuellt med varken en katt eller hund. Fiskarna var inte riktigt lika gulliga så akvariet blev inte långvarigt. Men jag tog väl hand om fiskarna och städade plikttroget akvariet. :)

Vad tycker ni som läser om katter, hundar och andra husdjur? Har ni husdjur?

Vi har haft sommarvärme de senaste dagarna. Idag var det ungefär +25 där jag bor och allt blommar över så snabbt. Detta vackra träd står vid skolans parkeringsplats.

Att ha en händig pappa

Det var länge sedan jag pratade med min pappa. Närmare bestämt var det i slutet av september 2001. Den stora tragedin i New York hade precis hänt och bara ett par veckor senare gick min pappa bort - alldeles för ung. Han hade precis fyllt 70 den 24 september, fem dagar innan han gick bort. Han tillbringade födelsedagen hemma så han behövde inte ligga många dagar på sjukhuset vilket jag var och är tacksam för.

Min mamma sade alltid att jag var pappas flicka och det stämmer nog. :) Vi var mycket goda vänner och arbetade tillsammans med många olika projekt under ett par decennier.
Något som jag alltid uppskattade med min pappa var att han var fantastiskt händig. Han kom alltid på en lösning till olika problem och det var bara att gå ner i källaren där i stort sett allt fanns som man kunde behöva. Min pappa var som bekant en "hoarder" vilket var på gott och ont.

Villan som mina föräldrar köpte i Enebyberg byggdes till i slutet av 60-talet/början av 70-talet och jag glömmer aldrig när hantverkarna insåg att om de inte hade ett visst verktyg, så nog fanns det i källaren hos oss. :)
Min pappas motto var om i stort sett allt "det kan komma till användning". En hel del kom till användning men mycket bara stod på hyllorna och tog plats. Sådant mamma fick ta itu med efter pappas bortgång.

Jag minns framför allt en gång när min pappas uppfinningsrikedom verkligen kom till användning. Det var när jag bodde i min lägenhet i Sollentuna och HSBs totala inkompetens "blommade ut" mer än vad den brukade. ;)
Huset där min lägenhet fanns hade ett mycket konstigt undertryck som kom från ett dåligt fungerande ventilationssystem. Jag hade skrivit flera gånger till mannen som var ordförande i den förening där mitt hus fanns men det var som "goddag yxskaft" och som att tala med en vägg.
För att försöka råda bot på ventilationsproblemen bestämdes det att man skulle borra flera runda hål rakt genom ytterväggen ovanför ett av fönstren i mitt kombinerade vardagsrum/sovrum! Framför hålen skulle en ventil sättas upp som (trodde man optimistiskt från HSBs håll skulle fungera trots undertrycket) skulle hjälpa till med ventilationen.
Självklart fungerade inte detta - vilket vem som helst med litet logiskt tänkande kunde ha förstått - utan det uppstod ett mycket högt susande ljud eftersom luft sögs in genom hålen, rakt in i lägenheten. Att stänga ventilen fungerade inte alls eftersom den inte var konstruerad på rätt sätt.

Hur som helst, jag insåg att om jag skulle kunna bo i lägenheten (tänk bara på vintern när kanske -20-gradig kall luft hade sugits in genom hålen och ventilen) och senare kunna sälja lägenheten var jag tvungen att ta saken i egna händer. Och min pappa kom på den smarta idén att "tillverka" proppar av skumgummi som vi kunde trycka in i hålen från både in- och utsidan. :) Och sedan sätta tejp över hålen. Och givetvis fanns både skumgummi och ett verktyg för att tillverka propparna i källaren i Enebyberg.
Denna lösning fungerade perfekt och jag var mycket tacksam att ingen sade något innan lägenheten såldes. Tror nog att jag kan skriva om detta nu eftersom mitt "brott" borde vara preskriberat vid det här laget. ;)

Nog har min pappas händighet satt en del spår även hos mig vilket jag är glad och tacksam för.

Jag har bara bilder här i USA på min pappa som togs när han var sjuk så de känns inte så roliga att lägga ut. Hittade faktiskt en litet äldre bild när jag "googlade" hans namn. Här står han till vänster under ett föredrag. Han älskade att hålla föredrag.

Vad har ni som läser "ärvt" för talanger och egenskaper från era föräldrar?

Bilden lånad från nätet.

Att bo på en ö

Först en liten uppdatering om det här med skatteverket. Eftersom mitt "fall" blev mer komplicerat än vad advokaten trodde räcker inte checken jag först skickade. Jag fick ytterligare en räkning igår och troligen kommer en till framöver. Att spendera sina besparingar på detta känns inte särskilt roligt. Och "straffavgiften" är inte inräknad i dessa räkningar utan tillkommer. Min advokat hade i alla fall dragit av en rätt bra summa på räkningen eftersom han uppriktigt tycker synd om mig. Man får vara tacksam för allt.
Anledningen till att det blev mer komplicerat var att jag har flera olika slags pensioner och tydligen vet inte ens internationella skatteadvokater allt om just Sveriges pensionssystem. Det är bara att hoppas att vi snart kan få allt ivägskickat. Ännu har bara en del av det hela gjorts klart.

Att bo på en ö är annorlunda. Efter året på Hawaii (The Big Island) kan jag bara konstatera att det är en upplevelse.

Något Michael och jag funderade på innan vi flyttade till Hawaii var om det skulle kännas "instängt" att bo på en ö mitt ute i Stilla Havet. Nu är The Big Island - som namnet antyder ;) - rätt stor. Större än de andra öarna i Hawaii sammantaget och The Big Island är tydligen även den största ön i USA. Det är dock långt till Hawaii från Kalifornien - nästan 400 svenska mil.
Nej, vi kände oss inte instängda men vi var nog medvetna, mer eller mindre hela tiden, att vi befann oss på en något begränsad yta. Det var inte bara att ta bilen och köra iväg hur som helst.

Att bo på en ö mitt ute i havet innebär också att allt är mycket dyrare. Helt enkelt beroende på att det mesta måste transporteras långa sträckor till ön.
Bensinen i Hawaii är rätt mycket dyrare än på USAs fastland. Siskiyou County (där jag bor) har dock ofta bensinpriser som ligger nära priserna på Hawaii. Det är vår bensin"maffia" i Siskiyou County som har mycket höga priser i förhållande till andra områden.

Trots att Hawaii har ett tropiskt klimat där man alltså kan odla året runt är en förvånansvärt stor del av maten importerad från USAs fastland. Grönsakerna som fanns i en stor mataffär i staden Hilo hade verkligen sett sina bästa dagar och att inte mer mat odlas lokalt och sedan säljs i affärerna är fortfarande en gåta för mig. Man kan inte odla allt som går att odla i mer tempererade områden men fortfarande går det ju att odla väldigt mycket.

Att vara "avskärmad" från fastlandet är annorlunda och allt blir på ett litet annat sätt på en ö. Vi åkte faktiskt aldrig till de andra öarna medan vi bodde där men de är alltså mindre än Hawaii/The Big Island.

Jag har väldigt få bilder från Hawaii eftersom jag inte hade någon digital kamera så jag lånar därför en bild på berget Mauna Kea som finns på The Big Island. Jag bor vid foten av en vulkan i Weed och även på Hawawii bodde vi nära en vulkan. Mauna Kea har ibland snö, trots det tropiska klimatet, och vi såg bilar ett par gånger med snö på taken. De hade varit uppe på berget medan det snöade.

Lånad från Wikipedia - By Vadim Kurland (originally posted to Flickr as IMG_2673.JPG) [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

En annan ö som fascinerar mig heter St Helena. Den ligger mitt ute i Atlanten mellan Afrika och Sydamerika. Den hör till Storbritannien och man talar engelska på ön. Napoleon tillbringade sina sista dagar där från 1815 till 1821. Han var fånge på ön.
Denna ö har ibland kallats en av de mest otillgängliga öarna som finns i världen och fortfarande kan man bara komma med båt till St Helena. En flygplats är på väg att byggas och lär bli klar under 2016. Det är bara att hoppas att ön får behålla sin särart och inte blir alltför påverkad av turisterna som säkert kommer.

Det här är staden Jamestown som är huvudstaden på St Helena. Det är dit man kommer med båten.

Bilden lånad från Wikipedia - Andrew Neaum [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Lekar som barn

Efter mitt inlägg om jojovädret kom jag att tänka på att jag brukade leka med en jojo som liten. Och jag kom även att tänka på andra lekar som fanns när jag var liten. Just jojon var jag nog inte så duktig på men självklart hade jag en.

Jag var ljusår från det här "underbarnet".



Eftersom barn alltid var ute och lekte på 60-talet var jag givetvis inte sämre. :) Det fanns inte så många barn just där vi bodde i Enebyberg men grannfamiljen hade ett par tjejer som var rätt jämngamla med mig. Och sedan hade jag en bästis som jag ofta lekte med.

Något som jag och andra tjejer höll på med var hularingen. Det vi gjorde var att försöka hålla igång ringen så länge som möjligt och att kunna få den att snurra inte bara runt magen utan även kring benen och kanske halsen. Det där med halsen provade aldrig jag men jag vet att andra gjorde det.

Den här tjejen har uppenbarligen kommit litet längre än vad jag gjorde. ;)



Att hoppa twist var något annat som var poppis. Man hade långa resårgummiband som spändes mellan två personer. Fanns inte två personer gick det med en person och kanske en stol eller liknande. Sedan hoppade man på olika sätt mellan banden och hade olika kombinationer. Det här var jag rätt bra på och om man höjde resårgummibanden blev det givetvis ännu svårare. Hoppar barn twist  fortfarande? Roligt var det i alla fall.

När jag nu ändå är inne på att hoppa så var givetvis hopprep en jättestor grej när jag växte upp. Och när jag gick på mellanstadiet hade vi långa, långa hopprep när hela klassen var med. Och vi hoppade i grupper och ibland hade vi dubbelhopprep. Jag brukade också hoppa hopprep själv och försökte mig på olika "konster". :)
Riktigt så här duktiga var vi dock inte.



Att kasta kulor var något annat vi gjorde. Vi hade vanliga stenkulor men också vackra, mångfärgade kulor i glas. Jag var aldrig särskilt bra på att kasta kulor men jag tyckte att glaskulorna var vackra. :)

Vore roligt att höra vad ni läsare lekte som barn.

Bilderna lånade från nätet.

Titta det snöar!

Meteorologerna hade utlovat vind, regn och snö igår och den gångna natten och nog blåste det i Weed. Regnet satte igång på kvällen och höll på stor del av natten. Snön som utlovats lyste dock med sin frånvaro. Det var först under den tidiga morgonen som stora snöflingor föll och det blev slaskigt på vägarna.
Vädertjänsten trodde att Weed skulle kunna ha fått uppemot 10-15 cm snö men det blev mest bara slask. I Mt Shasta däremot fick jag rapporter om att det kommit 15-20 cm snö.

Givetvis är detta bara en droppe i havet men det är i alla fall en droppe. De talade i kväll på de lokala nyheterna från Medford i södra Oregon att regnet och snön självklart har hjälpt litet men att vi står inför en "extreme fire season with the risk of very large forest fires".

Berget visade sig inte idag utan var höljt i moln så vi får se hur mycket snö som fallit högre upp när molnen skingrar sig. Mt Shasta-området har under alla år jag bott här (sedan 1997 med ett par avbrott för Hawaii och Oregon) haft vintrar under 5-6 månader med mycket regn och snö. Vissa år har Mt Shasta haft 1-2 meter snö under rätt lång tid.

Att bli glad över litet snöslask kanske verkar fånigt kanske men så är det numera i "the golden state." De här bilderna tog jag i morse innan jag gick till jobbet. Nu på kvällen har snön försvunnit här i Weed.

Den här sången kanske kan passa ;)

Flytta inte till Kalifornien

Förra veckan skulle man ha kunnat tro att det var ett dåligt första aprilskämt när Kaliforniens guvernör, Jerry Brown, kom med Kaliforniens första obligatoriska vattenransonering. Detta har aldrig hänt tidigare i Kaliforniens historia. Och det var inte en dag för tidigt. Det här skulle man ha gjort för länge sedan - sätta press på privatpersoner, företag och städer. Tydligen är Kaliforniens jordbrukare undantagna vilket kanske är bra - samtidigt som de givetvis använder mest vatten - men om de inte var undantagna skulle USA och andra delar av världen troligen få en stor, akut brist på mat, vilket kanske händer ändå på grund av torkan. Kalifornien producerar mest frukt och grönsaker i hela USA. Nu måste Kalifornien med omedelbar verkan minska sin vattenanvändning med 25%.
Dessutom kommer man att bli tvingad att byta ut mycket stora arealer med gräsmattor och ersätta dessa med torktåliga växter. Äntligen säger jag! Gräsmattor hör inte till Kaliforniens naturliga flora och kräver enorma mängder med vatten. Kaliforniens naturliga flora består av blommor, buskar och träd som klarar torka.

http://www.npr.org/blogs/thetwo-way/2015/04/01/396859879/california-governor-issues-1st-ever-statewide-mandatory-water-reductions

Det var efter mätningar av snön i Sierra Nevada som Jerry Brown gick ut med detta utfärdande. Varje år mäts snön uppe i bergen - det är från snön som Kalifornien får det mesta av sitt vatten - och där det borde ha varit runt 1,5 meter snö fanns det knappt någon snö alls. Den täckte knappt gräset på många håll.

Kalifornien står inför en situation då det kanske inte ens kommer att finnas vatten kvar. Södra Kalifornien lär ha ett år kvar med vatten. Vart kommer alla dessa miljoner människor att ta vägen när vattnet tar slut? Och varför flyttar människor inte redan ut från Kalifornien? Tar ingen detta på allvar? Sticka huvudet i sanden-syndromet kanske? ;) Om detta med min skattehistoria inte hade hänt hade jag varit på god väg att lämna Kalifornien.

Bilden lånad från nätet.

Något som också helt verkar trotsa allt sunt förnuft är starten av en så kallad "water bottling plant" i Mt Shasta. Denna delen av Kalifornien har troligen mer vatten än de allra flesta platser i Kalifornien. Vi har stora samlingar av vatten under marken (kallas akvifer) och det finns även källor som ger oss stora delar av vårt vatten. Detta har lett till att vi har en "water bottling plant" i Weed och en skall startas i Mt Shasta i augusti/september i år.
Men hur tänker dessa människor? Är det bara pengar som styr? Att starta en sådan tillverkning mitt uppe i den värsta torkan som Kalifornien varit med om verkar sakna allt logiskt tänkande.
Många människor är klart oroliga för vad som skall hända och jag kan bara instämma i detta.

http://ktvl.com/shared/news/top-stories/stories/ktvl_vid_15717.shtml

Hur sommaren kommer att se ut vill jag inte ens tänka på. Var det katastrofalt redan förra sommaren med stora skogsbränder kommer det att bli ännu värre i år då torkan har blivit värre.

Rubriken kanske låter onödigt hård men jag kan inte uppmana någon som funderar på att flytta hit att göra det. Den här staten står inför enorma utmaningar under många, många år framöver. Så allvarlig är torkan och dess följder.

Sommaren 2010 gjorde jag och min vän C en utflykt till Burney Falls. Detta var innan torkan hade tagit ett järngrepp om Kalifornien och det är så här det "skall" se ut med vattenmassorna som forsar fram. :)

Påskhelg

Här har påskhelgen gått obemärkt förbi. Till skillnad mot Sverige, där man firar påsken med helgdagar, är det bara idag som är den "stora" påskdagen - "Easter" heter dagen - i USA.
Jag har inte ätit ägg eller annan påskmat och har inget påskpynt. En vanlig helg med andra ord.

Den gångna veckan hade skolan spring break vilket innebar att kurserna var inställda men skolan var öppen. Jag arbetade måndag-onsdag och tog semesterledigt på torsdagen och fredagen.

På långfredagen - "Good Friday" här i USA - var jag och några andra arbetskamrater hembjudna till min chef på kvällen. Hon och hennes familj bor på gångavstånd från min bostad. Det är alltid trevligt att inte behöva ta bilen utan att det är så nära att man kan promenera. Vi blev bjudna på pizza, sallad och till efterrätt hade en av hennes söner bakat en mycket god chokladtårta med vispgrädde. Mmmm. :)

Tidigare på fredagen hade jag "roat" mig med att uppdatera en av de blanketter (som nu rapporteras elektroniskt) och som måste vara uppdaterad när allt senare skall skickas iväg skatteverket här i USA. Det var 7 års blanketter som skulle göras om. Min advokat skall nu bara kolla att det jag gjort ser riktigt ut.

Kan ni tänka er att det snöade här tidigare idag!!! Ingen snö som låg kvar men det var nästan litet av en "världssensation" att se snö. De har pratat om ytterligare snö de närmaste dagarna så vi får se om det blir något som till och med ser vitt ut på marken. ;)

Nu har jag fått besked

Igår kom ett 19 sidor!!! långt brev från min advokat som gick igenom alla detaljer kring min situation när det gäller mina pensionskonton och vad som borde ha rapporteras här i USA.

Det blir inte billigt detta eftersom jag får betala flera tusen dollar i straffavgifter och dessutom får jag betala en så kallad "tax preparer" att göra om några deklarationer. Och det är även möjligt att min advokat kan behöva mer pengar.

Min advokat har helt stått på min sida hela tiden vilket känns mycket bra men han kan givetvis inte ändra skattereglerna. Jag har förstått att skatteverket i USA gör allt för att få in information om alla slags utländska konton som även "vanligt folk" har. Efter det att nya regler trädde i kraft förra året verkar de jobba hårdare än någonsin. Att inte göra något och bara tror att man skall klara sig är en dumdristig inställning. Även om jag kommer att få betala mycket för ett misstag kan det bli mycket, mycket dyrare framöver när skatteverket kanske anser att vi privatpersoner borde ha fattat vad vi skall rapportera och vissa program, som de nu har, inte finns kvar. Tydligen får de som går till "tax preparers" i USA frågor numera om de har utländska konton eller inte. Jag hörde senast idag om ett exempel där personen fått gå igenom 6 sidor med frågor trots att hon inte har ett enda utländskt konto!

Att ha pensioner utomlands tycks komplicera saker och ting otroligt, trots att man inte ens har uppnått pensionsålder. Och man kan ju inte avsluta ett pensionskonto eller flytta pengarna. De står där de står. Till och med tillväxt inom en privat pensionsförsäkring räknas som inkomst i USA. Och detta trots att inga inbetalningar eller utbetalningar gjorts.

Skatteverket har ett par olika program som man kan gå med i och få betala mindre straffavgifter och det är det ena av dessa som jag kommer att gå med i. Det märkliga med det programmet är att man inte får ett "okej" från skatteverket utan de kanske kommer med fler frågor eller så gör de inte det. Man skickar in alla papper och avgiften och sedan får man se vad som händer. Mycket märkligt tycker jag.

USAs skatteregler är otroligt komplicerade och jag tycker det var rätt talande när min advokat sade "not even people like myself know all the regulations as they constantly change." Han har också sagt att han verkligen tycker synd om mig och andra i min situation som har gjort förståeliga misstag utan ont uppsåt och sedan drabbas av olika straffavgifter och liknande.

Jag skulle vilja summera det hela med att man troligen inte skall ha någonting utanför USA om man bor i USA. När det gäller svenska pensioner kan man ju inte göra något åt dessa, det vill säga man kan inte flytta dem. Och flyttar man ut från USA och kanske inte tänker återvända kanske man skall ta sig en ordentlig funderare om man vill fortsätta vara en del av USA.

Eftersom det nästan tycks vara en "häxjakt" på dessa utländska konton avslutar jag med en liten föraning av morgondagen. Kanske bäst att ta fram kvasten då. ;)

Bilden lånad från nätet.

Två talanger - Prince och Judith Hill släppte dessa låtar alldeles nyligen.