Mor- och farföräldrar - a trip down memory lane
Ofta tycker jag att engelskan har bra ord och uttryck men ibland är svenskan bra mycket bättre. Ord för mor- och farföräldrar hör dit. I engelskan finns det bara två ord - grandmother och grandfather - och sedan får man hålla på och förklara om det är på mammas eller pappas sida. Där är våra svenska ord - mormor/morfar och farmor/farfar - så mycket enklare och mera praktiska.
Ett trevligt email från Sverige som kom häromdagen fick mig att minnas mina mor- och farföräldrar. En av min mammas kusiner - hon hade många kusiner och de allra flesta har jag aldrig träffat - hade letat på nätet men inte hittat henne. Däremot hittade kusinen mig via min blogg och på så sätt fick han veta vad som hänt min mamma och kunde även skriva till mig. Tänk vad bra det är att man kan söka efter personer och få tag på varandra.
Som bekant har jag numera en mycket liten närmre släkt men självklart finns det en del litet mer avlägsna släktingar. Släktingar som jag aldrig träffat. De finns i Sverige, Tyskland och faktiskt även i USA. En av min mammas kusiner bor i Florida och vi brukar skicka julkort till varandra.
Mina morföräldrar träffade jag inte så ofta eftersom de bodde i Småland men mamma och jag åkte tåg dit under olika lov. Jag tycker mina minnen av mormor och morfar tyvärr har blivit litet suddiga vid det här laget eftersom de gick bort i början av 80-talet och jag inte träffade dem så ofta. Morfar var en målarmästare och hjälpte till ett par gånger att måla i villan i Enebyberg. Mormor var en tuff dam som lärde sig köra bil när hon var äldre och hon och morfar samt en annan man som bodde i närheten brukade åka ut på bilturer.
Min mormor fick demens och låg på sjukhus under många år. Morfar (som bodde kvar själv i villan trots att han hade mycket svårt att gå) brukade åka och hälsa på henne regelbundet. Ingen trodde nog att morfar skulle gå bort först men så blev det. Och bara några månader senare gick mormor bort. Tror nog att hon ville vara med honom. :)
Farmor däremot var en person jag träffade ofta och hon hade en mycket större betydelse för mig under min uppväxt. Efter det att farfar gått bort när jag bara var runt 2-3 flyttade farmor från Göteborg till Stockholm. Det var på den tiden man kunde få en hyreslägenhet i Stockholm utan att stå många år i kö. Farmor var en livsglad person som hade ett stort umgänge. Hon sjöng i kör, spelade piano och åkte på utflykter och resor. Och hon kom ofta och hälsade på i Enebyberg. Jag såg alltid fram emot hennes besök då vi brukade leka tillsammans när jag var yngre. Och hon skämde bort mig eftersom jag var hennes enda barnbarn. Något jag fått arbeta med en del när jag blev litet äldre. Hon var litet drygt 90 när hon gick bort efter att ha haft ett långt och intressant liv.
Vad har ni som läser för minnen av mor- och farföräldrar? Vilken betydelse har de haft i era liv?
Min pappas släktforskningspapper som han gjorde för både sin och mammas släkt finns i Sverige. Det kanske är dags att ta fram dem nästa gång jag kommer till Sverige och se om jag kan hitta fler i min släkt.
Ett par av mina Facebookvänner hade lagt ut en länk till den här roliga YouTube-videon. Tycker den passar bra eftersom vi precis ställde om till sommartid. "Daylight Saving Time - how is this still a thing?"
Jag antar att vi skyller på tyskarna för påhittet med sommartiden. ;)
22 comments:
Jag har många minnen från min farmor och farfar där jag tillbringade all mina skollov och jag fortsäatte att åka till dem som vuxen med. Min mormor träffade jag tyvärr väldigt sällan, så henne har jag inte så många minnen av. Ha det gott.
Att finna släkt och vänner via nätet är fantastiskt! Jag har kommit i kontakt med flera! Så kul! Tänk att personen hamnade på din blogg, jättekul!
Kramar Anna
Jag har inte så många minnen av mina mor- och farföräldrar. De dog när jag var liten/ung. Farfar: en lekfull, sprallig man med glimten i ögat och en räv bakom varje öra. Han jagade oss barn över hela huset för att busa och vi skrek av förtjusning i högan sky. På somrarna åkte vi till bondesläkten på farfars sida i Småland. Minns ortnamnen Agunnaryd, Skillingaryd, Liatorp, Stenbrohult och Älmhult. Farmor: en mycket bestämd kvinna med skinn på näsan och starka ledaregenskaper. Dessa egenskaper kom väl till pass eftersom hon fostrade 8 barn (7 pojkar och 1 flicka)! Farfar lekte ju bara. :-) Morfar: tyst och tillbakadragen. Arbetade som konstsmed och målade, sjöng och spelade piano på sin lediga tid. Mormor: Varm, rund och mjuk och duktig på att väva och brodera. Snällast i hela världen. Och avslutningsvis: Sommartiden är tyskarnas fel. Det har jag misstänkt länge. :-)/Susanne
Du ger mig en idé att skriva om minnena man har medan man minns :)
Farfar dog när jag var elva år, morfar när jag var nio och mormor när jag var trettio. Farmor dog innan jag föddes. Självklart finns det minnen och hörda minnen om farmor.
Det måste nog bli ett inlägg längre fram, din kommentarsruta räcker inte till.
kramar
Min syster och jag tillbringade mycket tid hos vår mormor, så hon har betytt mycket för mig. Jag är glad att ha kunnat umgås med den äldre generationen på så sätt, något som dessvärre mina barn inte kunnat göra.
Ser att du är från Enebyberg. Världen är bra liten. Jag bor i Täby :)
Minns mina morföräldrar väl, de gick bort på 80-talet. Men mina farföräldrar träffade jag aldrig. De dog båda två redan innan min far var vuxen. De var ett tio-tal barn utan föräldrar. Inte roligt. Annars har jag inget stort behov av släkten. Och släktforskning ligger heller inte för mig.
Hoppas du hittar fler av dina släktingar och kommer i kontakt med dem. Det kan ju vara både kul och trevligt att ses om man får den möjligheten. Jag har en ganska liten familj jag också. Mina morföräldrar träffade jag inte så ofta eftersom de bodde i Mexico. Jag har fortfarande mina mostrar och kusiner kvar i Mexico. Mina farföräldar träffade jag oftare eftersom de bodde i Stockholm. De skiljde sig när jag var relativt liten så jag träffade farmor för sig och farfar för sig. Farfar gifte om sig tidigt. Nu har både mina far och morföräldrar gått bort. Jag har tyvärr inga starka band med min släkt. Min bror bor i Moskva och jag önskar att jag hade möjlighet att träffa honom oftare men det är svårt. Moskva är inte helt lätt att vare sig resa in till eller resa ut från.
Min pappa har släktforskat en hel del. Släktforskning är spännande och intressant. Har du tillgång till din pappas släktforskningsarkiv så skulle det nog vara roligt att kolla in detta om du får möjligheten.
Kram!
Min mormor, morfar och farfar hann jag träffa, men min farmor dog innan jag föddes. Min kära mormor minns jag tyvärr bara som sängliggandes i sviterna efter en hjärnblödning. Jag var bara barnet när hon dog. Morfar avled när jag var i tonåren och farfar när jag var sju-åtta år.
Min storvuxne, humoristiske morfar bodde långt från oss, men han hälsade på en vecka då och då under året. Då hade han alltid något roligt paket med sig till mina bröder och mig. Dessutom, vid varje besök gick han och jag på kondis, bara vi två. Han drack kaffe, jag läsk och så frossade vi i bakelser som vi valde från en bricka som de svart-vitklädda servitriserna bar runt.
Farfar, en smal, tystlåten man med reumatism, bodde däremot i närheten och besökte oss ofta. Det roligaste jag visste då var att sitta i hans knä och se när han gjorde roliga och vackra teckningar. Han var en mycket skicklig tecknare.
Jag har få men fina minnen av mina morföräldrar och min farfar.
Min släkt är liten och av totalt sex kusiner (alla på pappas sida) har jag sporadisk kontakt med en. Vänner väljer man, släktingar får man. ;)
Kram från soliga norr!
Gunnel: Tror att det är bra för barn att kunna ha kontakt med en äldre generation som kan ge ett annat perspektiv på tillvaron. Fint att du kunde umgås med dina farföräldrar under dina lov och även senare. Ha det bra!
Anna: Jag blev verkligen förvånad när mammas kusin skrev till mig. Eftersom jag inte har mitt efternamn på bloggen vet jag inte hur man kan hitta den. Har själv sökt på mitt namn flera gånger men just bloggen har aldrig kommit upp. Trevligt var det i alla fall.
Kram!!
Susanne: Trevligt med en farfar med ett par rävar. ;) Min farmor var lekfull som din farfar. Trevligt att du också har anor från Småland. Mina morföräldrar bodde i Hamra på äldre dar. Förr i tiden hade man ju ofta många barn vilket inte alltid kan ha varit lätt.
Jag minns att mina föräldrar berättade att min farmor och mina morföräldrar inte riktigt kom överens ibland eftersom morföräldrarna var frireligiösa vilket farmor inte var. Farmor hade väldigt lätt till skratt vilket jag tror att mina morföräldrar inte riktigt hade.
Absolut att vi skall skylla på tyskarna. ;) Roligt att du delade med dig om dina minnen av dina släktingar.
Karin: Vad bra att jag kunde ge litet inspiration. :) Jag har inga foton som jag kunde lägga ut men det har säkert du. Mina foton finns i Sverige.
Det verkar som om rätt många förlorat sina mor- och farföräldrar i rätt unga år.
Kramar!
Krönikören: Tror, som jag skrev till Gunnel, att det är väldigt bra för barn att kunna umgås med litet äldre personer. De äldre har ju ett annat perspektiv på tillvaron eftersom de vuxit upp i en annan tid.
Jag bodde i Enebyerg under många år. Sedan flyttade jag till Kärrdal i Sollentuna. Min mamma bodde i Hägernäs i Täby under 10 år innan hon gick bort. Det var efter det att hon sålde villan i Enebyberg.
Hans: Då fick du i alla fall möjligheten att kunna umgås med mormor och morfar under många år. Jag kan inte mycket om släktforskning men min pappa var väldigt intresserad under ett antal år och nedtecknade släktträd som jag har sparat på.
Desiree: Även om jag har en mycket liten närmre släkt finns det säkert en hel del avlägsna släktingar som jag inte ens känner till.
Spännande att ha släkt i Mexiko och att du har kontakt med dem.
Bor man på olika platser och det kanske är långt emellan blir det nog ofta så att man inte ses särskilt ofta. Sedan beror det ju också på hur lätt man har att umgås. Man väljer ju inte sin släkt.
Pappas släktpapper finns hos en god vän i Stockholm. Jag fick ställa de få sakerna jag sparade i källaren i huset där hon och hennes fästman bor. Kommer säkert att ta en titt på dessa papper framöver.
Kram!
Annica: Du fick inte träffa dina mor- och farföräldrar under särskilt många år. Måste ha varit svårt att se din mormor så sjuk.
Sådana minnen som du beskriver med din morfar och farfar är fina. Min farmor och jag gjorde mycket trevligt tillsammans och hon var även duktig på att sy (glömde skriva det i inlägget) så hon sydde små klänningar, kappor och hattar till mig. Det var ju på den tiden barn var klädda litet annorlunda än idag.
Trevligt att få ta del av dina fina minnen av dina mor- och farföräldrar.
Både du och jag har en liten släkt. Jag har bara 4 kusiner - bara på mammas sida. Pappa var också enda barnet.
Helt rätt att man inte väljer sin släkt medan man däremot väljer sina vänner. När jag var yngre var jag ibland litet avundsjuk på de som har stora släkter eftersom de ofta tycks ha trevligt kring helger osv.
Kram från ett litet mera normalt tempererat Weed!
Jag har min älskade mormor kvar i livet. Om hon får leva till augusti blir hon då 97.
Ja, hon är en person som betytt så mkt för mig, och som jag älskar så mkt.
Nu är hon gammal, trött och svag. Men fram tills hon var 94 var hon piggare än pigg. Raskare än rask och klar som kristall i hjärnan.
Det är nog den finaste människa jag vet.
OCH hon betydde allt för mig, Betyder.
Min morfar var kärvare, men ville så väl han också. Han dog 86.
Min farmor dog 1953 så henne träffade jag aldrig. Min farfar träffade jag en ggn. Min pappa höll ingen kontakt med sin familj, direkt. Men det gjorde ju min mamma, och det har gett band av järn.
Mina morfldrar gav mig en livsstil, och grundvärderingar. Det var årets lyckligaste dagar då vi for till mormor och morfar på sommarlov, jullov eller sportlov.
Det bästa vi visste.
OCH det sitter ju kvar eftersom vi alla syskon kommer tillbaka år efter år efter åt. Nu till sommarstugan.
Så jag har min älskade mormor kvar i livet. Men jag vet inte hur länge till...
Kramar!!!
Ja jag "saknar" också det där praktiska med mormor/farmor, etc här i Spanien. På både katalanska och spanska säger man som på engelska grandmother/grandfather och så får man förklara om det är på mammans eller pappans håll.
Jag har en massa med släktingar i USA som jag träffat vid ett par tillfällen när de varit för att finna sina "rötter" i Sverige. Spännande upplevelse.
Ha en fin helg! Kram/Annelie
Annika: Vad roligt att din mormor fortfarande lever. Vet att du var orolig tidigare att hon inte hade så långt kvar.
Underbart att ha en sådan person i sin närhet.
Min morfar var också litet "kärvare" så jag fick nog aldrig någon riktigt koppling till honom. Han var genomsnäll men litet mer "avlägsen".
Jag har ju sett dina bilder från ditt älskade "sommarparadis". De förmedlar verkligen hur mycket du tycker om den platsen.
Kramar!!
Annelie: Visst är det praktiskt med de svenska orden i stället för att behöva förklara mer i detalj.
Vad kul att du har släkt i USA. Du kanske kommer att hälsa på dem också?
Kram och ha en fin helg du också!!
Hej Anne-Marie!!
jag fick aldrig träffat mina farföräldrar då dom gick bort tidigt.
Min morfar också, men min mormor blev 93 år och henne träffa jag desto mer! Vi hade en jättefin relation och det var ledsamt när hon gick bort. Hon bodde 50 meter från Liseberg så det va perfekt när hon passa mig när jag var liten!!
Ha det gött!!
Mvh Perra!
Hej Perra!
Long time no see. :)
Visst är det fint att ha kunnat ha en bra relation med en far - eller moförälder. De har ju ett helt annat perspektiv oftast eftersom de växte upp i en annan tidsperiod.
Min farmor kom ju också från Göteborg och hade definitivt litet Göteborgsdialekt även om hon "tränat bort" mycket av den då hon jobbade som rikstelefonist.
Ha det bra!
Post a Comment