Monday, March 9, 2015

8 år sedan

För några veckor sedan skrev jag om drömmar och att jag hade haft en dröm där jag träffade min pappa. För litet drygt en vecka sedan var det dags för ytterligare en dröm där jag fick träffa en kär person som inte finns här längre - Michael. Och att jag hade drömmen exakt den dagen han gick bort för 8 år sedan tror jag ju inte var någon tillfällighet.

Det var roligt att träffa Michael igen :) och jag insåg hur mycket jag förändrats sedan han gick bort.
Det var en tuff tid efter hans bortgång eftersom jag bara hade bott i Oregon 3 månader och jag egentligen inte kände några andra i Union i nordöstra Oregon där vi bodde. Men jag tog mig igenom projektet att avveckla hans hus och allt som fanns i huset. Det var hans hus och planerna var ju att vi inte skulle bo tillsammans även om vi gärna ville bo närmare varandra än vad vi gjorde när jag bodde i Kalifornien. Jag vet att han hjälpte mig "från andra sidan" eftersom huset såldes på ett nästan magiskt sätt och jag lyckades hitta människor som kunde ta hand om många av hans saker som jag inte ville slänga.

Att bli kvar själv och klara av allt stärkte mitt självförtroende väldigt mycket. Och jag växte mycket som person. Jag hade inga tvivel på att jag skulle stanna kvar i USA även om Michael var anledningen till att jag kom hit 1997. Jag minns att min mamma frågade mig om jag skulle flytta tillbaka till Sverige och att jag sade "nej, jag känner att jag skall vara kvar i USA". Jag hade mitt green card så det var inga problem att kunna stanna lagligt här. Dessutom fick jag ju tillbaka mitt gamla jobb när jag återvände från Oregon trots att jag varit borta 4 månader. Det var som om någon hållit en vakande hand över mig och mitt fortsatta liv här i Kalifornien.

Jag ångrar inte alls att jag stannade kvar i USA efter Michaels bortgång och nu så här i efterhand kan jag se den "röda tråden" som lett till olika upplevelser och erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan.

Hur framtiden ser ut känns litet mera oklart just nu med tanke på det jag nu måste gå igenom visavi skattemyndigheten. Och om det blir USA framöver eller inte står skrivet i stjärnorna. Det jag dock har känt sedan jag tog kontakt med advokaten är att Michael kommer att hjälpa mig. Det känns bra.

Michael skulle inte vilja ha varit med på bild på bloggen så det respekterar jag även om han inte finns här längre.
Avslutar därför i stället med några bilder på vårblommor som mötte mig i Mt Shasta i lördags.



16 comments:

Channal said...

Jag tror på en annan dimension. Jag har upplevt så många märkliga saker och kan INTE bara vara en tillfällighet. Fint att få möta Michael och att du känner hans stöd! Allt kommer landa på bästa sätt!

Styrkekram!! Anna

Gunnel said...

Jag tror absolut att de "på andra sidan" hjälper oss när vi behöver det. DEt känns tryggt att tro på att det inte bara är helt slut när vi inte lever på jorden mer. Kram

Äventyret framtiden said...

Det måste kännas fint att veta att han finns där!
Lycka till Anne-Marie med framtiden och alla frågor som uppstår, obevekligen och utmanande

Kramar

Annika said...

Jag med, jag tror också. OCH jag är också säker på att det är han som är med dig. Lite som en skyddsängel.
Jag tror också att allt, AM, ska bli till det allra bästa.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Anna: Att tro att det bara finns den fysiska dimensionen känns helt främmande för mig. Det intressanta är att jag inte känt mycket kontakt med varken min pappa eller Michael (som ju båda varit borta många år) förrän på senare tid.
Mitt paket finns hos advokaten så nu får vi se vad hans "dom" blir.
Stor kram!

Anne-Marie said...

Gunnel: Det finns så mycket som vi inte ser eller förstår och som kommer från andra dimensioner. Att bara tro på det vi kan se känns litet inskränkt.
Kram!

Anne-Marie said...

Karin: De som finns på andra plan har ju också mest troligt en bättre möjlighet att se den "stora bilden" och kan "dra i trådarna" på ett annat sätt.
Det kommer att bli mycket att ta itu med framöver. En sak i taget antar jag.
Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Jag tycker det känns självklart att det finns mer än det vi kan se med våra ögon.
Det känns tryggt på något sätt.
Tror att vi har både skyddsänglar och guider av olika slag.
Kramar!!

Anonymous said...

Jag har svårt att ta till mig tron att de avlidna finns med oss som skyddsänglar, men jag har djup respekt för andras synsätt. Men jag tror att våra nära och kära ändå är med oss i livet i våra minnen. För många år sedan satt min pappa och jag en sen och varm sommarkväll på altanen till mitt föräldrahem och drack var sin öl. Vi sa inte mycket, det behövdes inga ord, och jag tänkte att den här enkla stunden vill jag minnas för alltid. Nu dog pappa för 2 år sedan, och jag plockar fram minnet av den där kvällen ibland. Det känns fint./Susanne

Anonymous said...

Hej kul att du fått kontakt med
dina kära. Fina blom bilder.
Hälsningar Stig.

Anne-Marie said...

Susanne: Alla ser vi olika på tillvaron. :) Tur är väl det. Vilket fint minne du har av din pappa och er stund tillsammans. Sådana minnen skall man bevara och vårda. Jag har många fina och roliga minnen av sådant som min pappa och jag gjorde tillsammans.

Anne-Marie said...

Stig: Jag har faktiskt inte känt varken min pappas eller Michaels energier på mycket lång tid. Troligen känner de att jag behöver litet extra hjälp. :) Vi får se hur allt avlöper.

Marina said...

Oavsett vilket beslut du tar får du lycka till och huvudsaken är ju att du känner själv att det blir rätt.

Anne-Marie said...

Marina: Det står skrivet i stjärnorna vad och när det blir något beslut. Det här med skatte"historien" känns som ett bakslag. Och ännu har jag ingen aning om hur dyrt det kommer att bli.

Anonymous said...

Den där drömmen var nog ingen slump. Det är mycket man får stå ut med för att få erfarenhet i livet och ibland kommer man ur starkare och vissa saker kommer man aldrig över helt.
Jag önskar dej i alla fall lycka till!

Anne-Marie said...

Lena: Nej, tror inte att det var en slump. Vissa drömmar har en speciell känsla som visar att de är viktiga. Drömmen med Michael hade den känslan.
Jag har nog kommit fram till vissa insikter betr. USA - att man helt enkelt vill komma åt folk som har utländska tillgångar oavsett orsaken till tillgångarna - och det känns inte okej. Tack för dina lyckönskningar!